2. Omstrukturering och utsatthet

IRENE Policydokument Nr 15/2015

Utsatthet och omstrukturering

Utfall av Vires-projektet 2014-2015

IRENE policydokument

Wim Sprenger med bidrag från partner i tio medlemsstater

www.responsible-restructuring.eu

Innehållsförteckning Executive summary ......................................................................................................... 3 1. Vulnerability and Restructuring ...................................................................................... 7 Introduction and conceptual framework .............................................................................. 7 Vulnerability before and during the crisis............................................................................ 7 Youngsters hit hard by the crisis..................................................................................... 9 Migrants ....................................................................................................................10 Restructuring: consequences and main players ...................................................................13

Management and anticipation of restructuring ................................................................13 Main players ...............................................................................................................15 Restructuring regimes and change .................................................................................18 Vulnerability and restructuring – main observations in this chapter ......................20 2.

Restructuring and vulnerability..........................................................................22 Restructuring during the crisis ......................................................................................22 Change in employment situation youngsters during the first 4 years of the crisis .................23 Youth unemployment in VIRES countries compared .........................................................25 Migrants in the VIRES countries ...................................................................................28 Transition from education into labour market and restructuring companies .......................29 Youngsters and migrants in the VIRES countries, first conclusions ....................................30

3. Case studies and national workshops ..............................................................................32 11 Cases from 7 partners..............................................................................................32 Some lessons from the case studies ................................................................................35 National workshops .....................................................................................................36 4. Concluding remarks......................................................................................................36 References .........................................................................................................................40 Appendix ..........................................................................................................................43

2

Sammanfattning Vires-projektet (2014-2015) Vires analyserade situationen för utsatta grupper – ungdomar och migranter – på arbetsmarknaden och i omstruktureringsprocesser. Partner kom från tio medlemsstater: Bulgarien, Belgien, Republiken Tjeckien, Frankrike, Tyskland, Italien, Slovenien, Spanien, Sverige och Förenade kungariket. Skillnaderna mellan dessa medlemsstater är betydande i fråga om "omstruktureringsordning", vad som utmärker arbetsmarknaden och graden av utsatthet för migranter och ungdomar. Varje nationell partner genomförde en litteraturstudie kring den faktiska situationen och utvecklingen sedan krisens början. I sju länder lades en särskild fallstudie till och i sex länder anordnades nationella seminarier för att diskutera utfallet med intressenter och intresserade forskare. Huvudfrågorna i denna sammanfattande rapport: Vilket är förhållandet mellan utsatthet och omstrukturering? Finns det ett direkt samband mellan utsatthet för vissa grupper av anställda och beslut som fattas vid omstrukturering av företag och i vilken utsträckning? Och vilka politiska åtgärder skulle i så fall bidra till att förbättra ställningen för dessa utsatta grupper? Ansvaret för utsatthet vilar delvis på omstrukturering Utsatthet för grupper av arbetstagare innefattar: - ekonomisk utsatthet – osäkerhet rörande inkomst- och lönenivå där man riskerar att inte kunna betala för levnadskostnader och att bli beroende av sociala trygghetsförmåner, - utsatthet i fråga om anställning – osäkerhet om anställningens stabilitet där man riskerar att förlora anställningen och att bli beroende av arbetslöshetsersättning, samt - utsatthet avseende kunskaper – osäkerhet kring vilken kompetens som behövs och krävs, där man riskerar att bli mindre anställningsbar och/eller att tvingas ta jobb med begränsade krav på kompetens. Tillgängliga uppgifter antyder att ungdomsarbetslöshet följer krisen i en takt som är två till mer än tre gånger så hög som arbetslösheten generellt, men i de flesta länder inom ramarna för läget före krisen. Omstrukturering bidrog till stigande arbetslöshet och sjunkande tillgång till arbetstillfällen för ungdomar. Ställningen för ungdomar i förhållande till omstrukturerande organisationer och på arbetsmarknaden förefaller ha blivit allt mer utsatt under krisåren. Till skillnad från migranter har de emellertid utsikter till mindre utsatta förhållanden när de väl kommer upp i äldre åldersgrupper. 3

Vissa kategorier av migranter saknar formella rättigheter att få tillträde till jobbmarknaden och har inte alltid samma anställningsstatus som andra anställda. Det gör dem särskilt utsatta för omstruktureringsbeslut: de första att få sparken eller att inte anställas, beroende av arbete och arbetsplatser med låg kompetens och avsaknad av skydd vid omstrukturering. Även fackföreningar och offentlig politik är ofta långt borta. Bakom arbetslöshetssiffrorna har utvecklats mindre synliga former av omstrukturering. Ett föregripande av framtida omstruktureringar leder till en förskjutning mot högre utsatthet för vissa grupper, hindrar tillträde och allt slags underlättande av anpassning. Ungdomar och migranter saknar ofta skydd och möjligheter under omstruktureringsprocesser. Men deras utsatthet har en tendens att bli större och att utnyttjas genom nya sätt att föregripa omstrukturering:  genom att skapa perifera grupper på armlängds avstånd eller längre bort från kärnarbetskraften,  genom att skapa hinder och nya avtalsformer (tillfälliga kontrakt, utläggning av jobb, påtvingat egenföretagande, anställningsförhållanden som närmar sig slaveri) för att minska arbetskraftskostnader, förmåner och avgångsbudgetar.  Delvis också genom befintliga omstruktureringsförfaranden för kärnarbetstagare och de som stödjer dem ("utträngningseffekten" av utbildnings- och rörlighetsprogram, politiska åtgärder inriktade på att hantera omstruktureringar). Fallstudier De elva fallstudierna inom tillverkning och offentlig sektor illustrerade det tveeggade förhållandet mellan omstrukturering och utsatthet. Å ena sidan att omstruktureringsprocesser gör utsatta grupper mer utsatta, eftersom de är de första som får gå eller blir av med sitt kontrakt om friställningar är aktuella ("sist in, först ut", tillfälliga kontrakt som löper ut, lägre taxa eller färre betalda timmar för egenföretagare). Å andra sidan att utsatta grupper omfattas av (lärlings)avtal som för in utsatta grupper i omstrukturerande företag, men enligt mer utsatta villkor (tillfälliga kontrakt, lägre inkomster) än kärnarbetstagare som övergår till förtidspension eller stannar kvar på företaget. Vi finner att det inte finns några särskilda åtgärder som inriktas på utsatthet, men flera åtgärder som inriktas på grupper av ungdomar eller migranter. Vi finner också att de särskilda "utsatta" grupper som studerats i detta projekt ofta ställs inför sämre förhållanden och utsikter (inkomst, sysselsättning, utbildningsprogram) än andra anställda, även då de stöds av en aktiv arbetsmarknadspolitik. Det finns en riskfaktor när det gäller sådana åtgärders möjlighet att framgångsrikt hantera utsatthet (exempel i Belgien och Frankrike). Fackföreningar är inblandade i förhandlingar och accepterar mer utsatta villkor för att uppnå förbättringar för ungdomar och migranter. Nationella seminarier Vid de sex nationella seminarierna diskuterades en rad olika frågor: behovet av att låta utsatta grupper göra sig hörda vid omstruktureringar, förhållandet mellan utbildning, omstrukturering och utsatthet, behovet av att inkludera utsatta grupper när man hanterar och 4

föregriper omstrukturering och förhandlingar om sådan, utträngningseffekter, positiva och negativa verkningar av "sist in, först ut"-principen, förhållandet mellan utsatthet och ekonomisk tillbakagång under krisen, statliga regleringar som främjar utsatthet, diskriminering, bristande kunskap om utsatta gruppers ställning nationellt och regionalt, fackföreningars ställning och verktyg när de ställs inför omstrukturering. Ekonomiska kriser ger alltid upphov till utsatthet. Men exakt vilka former den tar sig och vilken omfattning den får verkar vara relaterat till vilket slags omstruktureringsordning som finns i ett land. Beroende på vilka omstruktureringsåtgärder som huvudsakligen tillämpas i ett land, fördelas bördan av ekonomisk förändring olika mellan arbetskraften. Det finns olika former av utsatthet och utsattheten sprids till olika grupper. Omstruktureringsordningar kan därför ha en fördelningseffekt. I ordningar där man använder arrangemang med korttidsarbete blir exempelvis fast anställda arbetstagare inte uppsagda. De konkurrerar i princip inte med de nytillkommande om de befintliga jobben. Men arbetsgivare anställer inte nödvändigtvis många nya arbetstagare, vilket skulle hjälpa utsatta grupper att komma in i arbetskraften. Ordningar med korttidsarbete kan därför bidra till högre hinder mot tillträde till arbetsmarknaden. I en marknadsordning fördelas utsattheten jämnare mellan alla grupper på arbetsmarknaden. Efter hand som anpassningar görs genom att lönerna sänks, blir alla arbetstagare utsatta. I dessa länder är tillfälliga kontrakt mindre nödvändiga för en anpassning. Oftast är anställningsskyddet ganska begränsat för många människor. I ordningar som kännetecknas av kvalitativ anpassning (t.ex. Sverige) och omfattande övergångsstöd för friställda arbetstagare, finns det en risk för en "plocka russinen ur kakan"-effekt. Utsatta arbetstagare är de med begränsad arbetslivserfarenhet. Nytillkommande blir utsatta eftersom de måste konkurrera med friställda arbetstagare. För kvalificerade och erfarna kärnanställda kan man observera en rörelse från inkomstoch kvantitativa anpassningar mot mer kvalitativa anpassningar som delvis drivs på av arbetsgivare, anställda, fackföreningar och stödjande institutioner. Inkomst- och kvantitativa anpassningar används fortfarande som omstruktureringsverktyg, men mindre synligt än massfriställningar.

Politiska rekommendationer   

 

Behovet av att låta ungdomar göra sin röst hörd i nationella arbetslöshets- och sysselsättningsprogram Vikten av utbildningsprogram för att överbrygga klyftan mellan (yrkes)utbildning och sysselsättning i (omstrukturerande) företag Vikten av framförhandlade överenskommelser mellan de viktigaste omstruktureringsaktörerna (arbetsgivare, fackföreningar och anställda), för att åter knyta samman utsatta grupper med omstrukturerande företag Utträngningseffekterna av att "väl tillgodose friställda kärnarbetstagare" och knuffa andra arbetstagare än kärnarbetstagare längre bort från sysselsättning Behovet av att diskutera och eventuellt ändra "sist in, först ut" som ledande princip vid hantering av omstruktureringar

5

 

   

Uppmärksamma förhållandet mellan vissa gruppers utsatthet och ekonomisk tillbakagång i ett land I vissa länder har den statliga politiken ökat migranters utsatthet för omstrukturering genom att hålla många kvar på bottnen av sysselsättningshierarkin Vikten av (dold) diskriminering för att fortsatt hålla grupper av migranter utsatta Behovet av att ytterligare undersöka hantering och föregripande av omstrukturering på företagsnivå och utfallet för migranter och ungdomar Söka efter mycket mer ingående belägg om ungdomar och migranter på både nationell och regional nivå Fackföreningar skulle kunna satsa mer på "integrerade avtalsförhandlingar" och inbegripa utsatta grupper i förhandlingsprocessen vid omstrukturering

6

1. Utsatthet och omstrukturering Inledning och konceptuell ram Utgångspunkten för Vires-projektet (Vulnerable groups In REStructuring – utsatta grupper vid omstrukturering) är att ungdomar och migranter är bland de mest utsatta grupperna på arbetsmarknaden under de sex år dagens ekonomiska kris har pågått. Det är viktigt att notera att utsatthet inte bör sägas generellt gälla för en viss åldersgrupp, etniskt ursprung eller kön. Den bokstavliga betydelsen av att vara utsatt är någon som är försvarslös, utsatt för risk, exponerad eller befinner sig i en svag ställning. Här föreslår vi en definition av

utsatthet som är knuten till situationen: utsatt är den individ vars situation kan bli mycket värre om han eller hon påverkas av en förändring som är oberoende av de egna handlingarna. Vi använder migranter och unga för att lära oss om utsatthet, eftersom vi kan anta att de bland dessa grupper finns exempel som vi kan lära oss något av.

Vires analyserade situationen i tio medlemsstater: Bulgarien, Belgien, Republiken Tjeckien, Frankrike, Tyskland, Italien, Slovenien, Spanien, Sverige och Förenade kungariket. Skillnaderna mellan dessa medlemsstater är betydande i fråga om "omstruktureringsordning", vad som utmärker arbetsmarknaden och graden av utsatthet för migranter och ungdomar. I varje medlemsstat har en litteraturstudie kring den faktiska situationen och utvecklingen sedan krisens början genomförts. För Spanien och Republiken Tjeckien var, på grund av projektbegränsningar, denna skrivbordsforskning den enda aktiviteten. I sju länder lades en särskild fallstudie till och i sex anordnades ett nationellt seminarium för att diskutera utfallet med intressenter och intresserade forskare. I denna sammanfattande rapport sammanförs resultaten från dessa nationella studier. Huvudfrågorna i denna sammanfattande rapport: Vilket är förhållandet mellan utsatthet och omstrukturering? Finns det ett direkt samband mellan utsatthet för vissa grupper av anställda och beslut som fattas vid omstrukturering av företag och i vilken utsträckning? Och vilka politiska och förhandlingsåtgärder skulle i så fall bidra till att förbättra ställningen för dessa utsatta grupper? Utsatthet före och under krisen Vissa gruppers utsatthet på arbetsmarknaden har varit ett ämne redan innan den ekonomiska krisen började 2008. Migranter har under lång tid setts som en av de mest utsatta grupperna. För ungdomar är situationen en annan. Från den ekonomiska krisens början har deras ställning uppfattats som allt mer utsatt. Saunders (2003) analyserade den anglosaxiskt inriktade arbetsmarknaden i Kanada under åren före krisen. Vad gör en anställd utsatt? Saunders hävdar att arbetstagare är utsatta i och med att deras deltagande på arbetsmarknaden äventyrar deras välfärd. På den nya arbetsmarknaden är "kunskapsarbetare" och deras kompetens efterfrågade. Ända har en stor

7

del av arbetskraften svårt att få tillgång till arbete som ger en anständig inkomst och arbetsvillkor som respekterar samhällsnormer: • arbetstagare som den självständige egenföretagaren, som faller utanför vad som täcks av lagstiftningen om anställningsstandarder • anställda som omfattas av lagar om anställningsstandarder, men som har svårt att få tillgång till dessa rättigheter, eftersom de inte vet att de finns eller av rädsla för att bli av med jobbet • de som saknar tillgång till icke lagreglerade förmåner som utvidgad sjukförsäkring, tandvårdsförsäkring, invaliditetsskydd och privata pensionsplaner, • arbetstagare som inte kan komma i fråga för (...) arbetslöshetsförsäkring eller som inte fullt ut kan dra nytta av allmänna pensionsplaner samt • Vuxna arbetstagare vars inkomster är mycket låga under lång tid på grund av låga löner och/eller brist på stabil anställning. För Saunders är alltså utsatthet knutet till kompetensnivå, anställningsskydd, lönenivåer och tillgång till social trygghet och pensionsskydd. Men "inte alla icke-standardarbetstagare är lika utsatta för ekonomiska risker. Fackmän med hög inkomst i kategorin självständiga egenföretagare skulle kunna vara ett exempel. Vidare är många arbetstagare i vanliga anställningsförhållanden (…) utsatta". Vi kan identifiera tre olika typer av utsatthet: 1. ekonomisk utsatthet – osäkerhet rörande inkomst- och lönenivå där man riskerar att inte kunna betala för levnadskostnader och att bli beroende av sociala trygghetsförmåner, 2. utsatthet i fråga om anställning – osäkerhet om anställningens stabilitet där man riskerar att förlora anställningen och att bli beroende av arbetslöshetsersättning, samt 3. utsatthet avseende kunskaper – osäkerhet kring vilken kompetens som behövs och krävs, där man riskerar att bli mindre anställningsbar och/eller att tvingas ta jobb med begränsade krav på kompetens. Saunders kanadensiske kollega Chaykowski (2005) undersöker "ekonomisk utsatthet" tre år innan den ekonomiska krisen drabbar länder runt om i hela världen. För Chaykowski är de som främst löper risk att bli utsatta människor med mindre kompetens, som kan lida av diskriminering på arbetsmarknaden eller ställas inför andra begränsningar (t.ex. ansvar för familj, oförmåga att finansiera utbildning som skulle stärka kompetensen). Chaykowski noterar att dessa utsatta arbetstagare typiskt sett upplever anställningsförhållanden som inte är av standardtyp. För sin analys i Kanada 2005 koncentrerar han sig på två av de viktigaste formerna av icke-standardanställning – deltid och egenföretagande. Dessa grupper tenderar inom anglosaxiska arbetsmarknadsrelationer att vara utsatta, eftersom de saknar skydd och rättigheter som hälso- och sjukvård, tandvård, försäkringar och pensionsplaner. Författaren ser också närmare på i vilken omfattning andra utsatta arbetstagare, som ickestandardanställda med låga inkomster, har tillgång till kollektiv representation och hur 8

kollektiv representation kanske förhåller sig till rättigheter och förmåner knutna till anställning. Ungdomar hårt drabbade av krisen Fyra år senare förefaller situationen och utsatthetens kärna ha förändrats radikalt. Vid en analys av utvecklingen i krisens början i fler än 20 EU-medlemsstater lägger Verick (2009) fram en central fråga: Vem drabbas hårdast under en finansiell kris? Enligt hennes åsikt är utsatthet nu direkt knutet till vad som händer under krisen och därmed till processen med en allt intensivare omstrukturering av sektorer, företag och – senare – offentliga tjänster. Vericks svar finns i underrubriken till hennes artikel: Unga män och kvinnors utsatthet för arbetslöshet vid en ekonomisk tillbakagång. Vid en analys av tidigare ekonomiska kriser1 och de första åren av 2008 års globala kris, finner hon belägg för att ungdomar i högre grad blir utsatta för arbetslöshet. Den snabbt tilltagande utsattheten "kan förklaras av en kombination av graden av ekonomisk tillbakagång, sysselsättningens sektoriella sammansättning före krisen och institutionella strukturer". Men, som Verick noterar, spelar inte den sista dimensionen (arbetsmarknad och politiska institutioner) huvudrollen. I allmänhet verkar dessa institutioner reagera på ekonomisk nedgång i stället för att utgöra oberoende faktorer som stärker ny utsatthet. Utfallet drivs snarare fram av den sviktande samlade efterfrågan och omstruktureringsprocesser, vilka koncentreras till krympande sektorer. Denna process samverkar sedan med de institutionella arrangemangen och den politiska miljön, vilka i sin tur påverkar hur arbetskraften anpassas." Verick pekar på det heterogena genomslag krisen haft på arbetsmarknaden med avseende på ålders- och könsaspekter. Enorma skillnader kan uppstå i och mellan länder och enskilda grupper på arbetsmarknaden. Krisen 2008 gav upphov till en betydande könsdimension avseende ungdomars utsatthet. Unga män har i allmänhet påverkats mer, vilket avspeglar att dessa personer är anställda i sektorer som bygg och anläggning och tillverkning, som påverkats starkt. Dock upplever unga kvinnor också ökad arbetslöshet, ofta på ett sätt som liknar det för unga män. I vissa länder är det i själva verket den grupp som drabbas hårdast. Under 2013 analyserade IRENE-nätverket omstruktureringen i små och medelstora företag och inom offentliga tjänster. Köper och Dorshu rapporterade om sin fallstudie inom bankverksamhet och prövade hypotesen att äldre arbetstagare är en utsatt grupp vid omstruktureringar. Deras resultat visade att yngre arbetstagare kan vara mer utsatta. Inte på grund av hälsoproblem, utan som en följd av institutionaliserad högre anställningsotrygghet: "En förklaring till den begränsade graden av anställningsotrygghet för äldre anställda jämfört med yngre anställda skulle kunna vara att – på grund av ancennitetsprinciper – arbetstagare med långtidskontrakt och därför särskilt äldre arbetstagare knappast blivit föremål för friställningar inom tysk offentlig sektor. (…) Särskilt yngre anställda är oftare 1

Finland (1991), Japan (1992), Mexiko (1994), Norge (1987 ), Spanien (1977 ), Sverige (1991) och Turkiet (1994)

9

tillfälligt anställda och är därför lättare att friställa än äldre arbetstagare. Principen "sist in, först ut" är skälet till friställningar av yngre arbetstagare vid omstruktureringar." Författarna tar upp frågan om utsatthet uteslutande uppstår som en funktion av arbetstagares avtalsförhållande med sina arbetsgivare, dvs. deras status. Eller utgör den avgörande faktorn för utsatthet vissa egenskaper, som (hög eller låg) ålder, som gör arbetstagaren mer utsatt på arbetsmarknaden? Eller är det en kombination av båda, där vissa egenskaper gör att en arbetstagare med större sannolikhet har en anställning med högre utsatthetsstatus? Detta är en av de viktigaste frågor som ska analyseras inom ramen för Vires-projektet: utsatthet på grund av ställningen på arbetsmarknaden eller (också) på grund av företags omstruktureringspolicy. Migranter Migrantgruppers utsatthet verkar ha en svagare koppling till krisen. Arbetstagare tillhörande migrantgrupper tillhör sina grupper på ett mer bestående sätt än ungdomar. I sinom tid övergår den senare gruppen till en annan åldersgrupp än ungdomar. Samma sak gäller inte för migranter. En första generationens migrant ("utlandsfödd") kommer att vara en del av den kategorin under hela sin livstid, hur mycket man än åldras. Samma gäller för den andra generationen, trots att den är "född i landet" och vissa av dem kan vara till hälften födda i landet (en förälder migrant och en född i landet). En tredje skiljande faktor är vilket främmande land man kommer ifrån: om man kommer från en EU-medlemsstat åtnjuter migranter en rad institutionella rättigheter och möjligheter på arbetsmarknaden. För dem som kommer från icke EU-länder är situationen en annan. Figur 1, Arbetslöshet för personer i EU-27 med föräldrar födda i landet och en första eller andra generationens bakgrund

Källa: Eurostat Figur 1 visar på de stora skillnaderna mellan migranter och födda i landet (= icke-migranter) i EU-27 vid den finansiella krisens början 2008. Arbetslösheten bland första generationens

10

migranter är nästan dubbelt så hög som för dem födda i landet. I gruppen med andra generationens migranter finns en betydande skillnad mellan dem med en helt utländsk bakgrund (båda föräldrarna första generationens) och dem med en blandad bakgrund (en förälder född i landet, en utländsk). Arbetslösheten i den blandade gruppen ligger nära det nationella genomsnittet, medan den för den andra generationens utländska grupp är mer än två procentenheter högre än genomsnittet. Det ger upphov till frågan om migranters utsatthet är knuten till omstrukturering eller utgör en mer inneboende företeelse på arbetsmarknaden? Migranters utsatthet knuten till omstrukturering? I Figur 2, som omfattar nio av våra tio Vires-länder (endast Bulgarien saknas), visas att arbetslösheten för migranter under hela perioden fortsatt är högre än för i landet födda. Men det finns slående skillnader. Mellan 2007 och 2010 steg arbetslösheten i de två grupperna parallellt i åtta av de tio Vires-länderna. Endast i Tyskland fanns en nedgång, både för i landet föddas och för migranters arbetslöshet. I Republiken Tjeckien steg arbetslösheten bland i landet födda, medan det var en svag nedgång mellan år 1 och 4 bland migranter. I Förenade kungariket var ökningen för "i landet föddas arbetslöshet" relativt sett högre än bland migranter. I Italien och Sverige är utvecklingen den motsatta: relativt sett högre uppgång för arbetslösheten bland migranter jämfört med i landet födda. För Slovenien saknas migrantdata för 2007 och 2008, vilket gör en jämförelse över fyra år omöjlig.

Figur 2, Arbetslöshet bland migranter (jämfört med "i landet födda") under krisen, 20072010

Källa: Eurostat, Arbetslöshet beroende på kön, ålder och medborgarskap Dessa data antyder att utsattheten för migranter (vad beträffar sysselsättning och arbetslöshet) delvis är strukturell och en systematisk faktor på arbetsmarknader i EU-länder. Det finns emellertid tecken på att krisen och omstrukturering verkligen spelar en roll. Antingen genom

11

att "hålla klyftan på samma nivå" mellan i landet födda anställda och deras migrantkollegor (även fallet i Tyskland). Eller genom att ändra detta förhållande: minska klyftan (som i Republiken Tjeckien och Förenade kungariket) eller öka den (Italien, Sverige).

In- och utvandring som möjliga faktorer Ett av våra mål är att utforska bakgrunden till skillnaden i migranters ställning mellan länder i Europeiska unionen. Finns det en koppling till migrationens nivåer? Mellan EUmedlemsstater varierar nivån för in-, men även för utvandringen. Vissa länder har upplevt en betydande utvandring av yngre och högt kvalificerade migranter. Det har delvis resulterat i en invandring av denna mer kvalificerade kategori till andra medlemsstater, särskilt till Tyskland. I Spanien steg utvandringen under krisåren. Särskilt mindre kvalificerade andra generationens invandrare av latinamerikanskt ursprung flyttade tillbaka; hög arbetslöshet i bygg- och anläggningssektorn. Hur påverkade dessa rörelser – och migrationens nettoflöde i form av summan av in- och utvandring – påverka arbetsmarknaderna?

Diskriminering en faktor? Individuella, institutionella, strukturella plan Vilken roll spelar diskriminering och hur påverkar den om man tittar på migranters ställning i förhållande till omstrukturering och tillträde? Vi följer De los Reyes och Wingborg (2002), som citeras i den svenska Vires-studien: Dessa författare analyserar diskriminering på arbetsmarknaden på tre plan: det individuella, det institutionella och det strukturella. Enligt deras åsikt är diskriminering aldrig bara en fråga om enskilda uttryck eller isolerade offer. Författarna föreslår i stället att rötterna till diskriminering måste återfinnas i institutionella och/eller strukturella perspektiv. Institutionell diskriminering avser etablerade system för reglering och normer i samhälls- och arbetslivet. Vissa regler, rutiner, policy, handlingar och praxis möjliggör att vissa grupper av individer gynnas medan andra missgynnas. Strukturell diskriminering är en kombination av dessa två plan som grundas på både individuella handlingar och institutionell praxis. Bisin m.fl. (2011) se tillträdet till ett första jobb som en huvudfaktor för att hantera individuell och institutionell diskriminering: "På grund av fördomar och diskriminering är huvudproblemet för invandrare med stor sannolikhet att hitta ett första jobb (oavsett om de är nyinvandrade eller andra generationens invandrare), eftersom de kan påvisa sin förmåga när de väl blivit anställda och fördomar och diskriminering därför borde, i princip, vara mindre." Det är inte lätt att undersöka sådana strukturella diskrimineringsfaktorer. Frågan är: Vilka institutionella och strukturella mekanismer kan det vara som bidrar till att göra situationen värre för utsatta arbetstagare i omstruktureringstider? Vires-projektet lyfter fram några av dem. Institutionell diskriminering som en tillkommande faktor för att nekas tillträde till företag rapporteras i Belgien (personaluthyrningsföretag och svårare tillträde till status som anställd enligt lag för migranter), Italien, Spanien och Slovenien. 12

Omstrukturering: konsekvenser och huvudaktörer Omstrukturering utgör sedan millenniets början en förhärskande ekonomisk och social utveckling i många EU-länder. Processen har till och med intensifierats de senaste sex krisåren. Omstrukturering avspeglar viktiga förändringar och beslut om justeringar av kostnads- och anställningsnivåer, liksom kvaliteten på jobben och på de som utför dem. Omstrukturering kan förekomma:  i företag och offentliga organisationer, vid interna omorganisationer, externt beslutsfattande såsom utkontraktering, utlokalisering och samarbete, privatisering, konkurs, avveckling av produkt- eller tjänstelinjer eller öppnande av nya,  i värdekedjor där en rad företag och eventuellt enskilda är inblandade,  inom sektorer: bortfall av sysselsättning som under senare tid i många länder inom bygg och anläggning och tjänster under krisåren, utveckling och tillväxt av näringsverksamhet och sysselsättning till följd av ny teknik, tillgång till kvalificerad arbetskraft, samarbete mellan olika aktörer inom en sektor samt  i regioner som ställs inför näringsverksamhet som försvinner eller nya regionalt baserade branscher eller tjänsteleverantörer. Omstrukturering kan ofta resultera i att arbetstillfällen försvinner och förändras för berörda anställda. Omstrukturering kan också – även parallellt inom ramen för samma process – syfta till att skapa arbetstillfällen (starta en ny anläggning, expandera verksamhet vid en befintlig anläggning, bredda användningen av underentreprenörer i samma land, i en annan medlemsstat eller på andra kontinenter). Den variant av omstrukturering som skapade arbetstillfällen var dock från 2007 mer sällsynt än fallen med bortfall av arbetstillfällen. Endast en minoritet av de fall som följts i European Monitoring Centre on Change, EMCC:s European Restructuring Monitor, ERM (bevakning av omstrukturering i Europa), vilken omfattar tillkännagivanden av beslut om omstrukturering i EU, handlade om att skapa eller öka sysselsättning. Under sista kvartalet 2013 registrerades 96 245 bortfallna arbetstillfällen (72 % av alla förändringar av arbetstillfällen som tillkännagavs) i EU27, jämfört med 37 925 (28 %) tillkännagivanden om nya arbetstillfällen. De tillkommande arbetstillfällen som observerades var relativt många i Republiken Tjeckien, medan relativt många förlorade arbetstillfällen var koncentrerade till stora medlemsstater som Förenade kungariket, Tyskland, Frankrike och Spanien. Detta var föga förvånande, eftersom de senares nominella sysselsättningstal är mycket högre än andra medlemsstaters. (EMCC, januari 2014). Hantera och föregripa omstrukturering Inom EU-28 har omstrukturering under en tid analyserats utifrån två aspekter:  Hantera – på vilket sätt och med vilka instrument man försöker hantera omstrukturering. Här utgör konkreta åtgärder och beslut, rättsliga och sociala skyldigheter, instrument för att hantera utfallet av sådana beslut och eventuellt processen med social dialog för att hantera processen centrala delar av processerna för 13

att hantera omstruktureringsprocesser. Det finns betydande skillnader mellan EU:s medlemsstater – även mellan de tio som deltar i Vires – i fråga om förfaranden, rättsliga ramverk, den sociala dialogens genomslag och tillgången till verktyg för att dämpa verkningarna av omstrukturering. Några av dessa kommer att lyftas fram i kapitel 3 i denna rapport. Föregripa – policy och verktyg för att föregripa omstrukturering: hur man förbereder sig och dämpar eventuella framtida omstruktureringar, undviker onödiga bortfall av arbetstillfällen och hjälper människor att komma till rätta med (kommande) förändring. Genom att föregripa borde man bereda vägen för att hantera kommande omstruktureringar på ett socialt ansvarsfullt sätt. Genom att vara förberedd och föregripa eventuella förväntade eller förutsedda förändringar kan och bör anställda och arbetsgivare föregripa förändring. Vidta åtgärder och ta fram verktyg för att hantera förändringar på ett aktivt och sysselsättningsinriktat sätt, undvika arbetslöshet, kompetensförlust, hälsoproblem, inkomstproblem och nedbruten social identitet.



Det är ofta svårt att tydligt skilja mellan och definiera dessa två perspektiv, vilket även visats genom projekt genomförda av IRENE/HIRES-nätverket. Ändå förefaller det värdefullt att ta båda perspektiven i beaktande och analysera omstrukturering eller utveckla policy inom och utanför företag och institutioner. Det utan tvekan fallet i Vires-projektet. Att föregripa omstrukturering kan röra beslut och verktyg som "underlättar" framtida omstruktureringar, i så måtto att "icke-standard" och utsatta anställningsförhållanden tillskapas och utvidgas för att undvika svåra anpassningar för kärnarbetskraften med anställda med kontrakt på obestämd tid. Exempel:  Öka andelen tillfälliga kontrakt som när avtalstiden löper ut kan avslutas utan problem och kostnader för arbetsgivare  Öka antalet tillfälligt anställda som hyrs in från personaluthyrningsföretag, vars kontrakt kan avbrytas så snart organisationerna inte längre behöver dessa arbetstagare  Utkontraktering av icke central eller speciell verksamhet till andra företag, länder, självständiga eller egenföretagare – här träder ett ekonomiskt eller tjänsteavtal in i stället för anställningsavtal och man undviker därmed skyldigheter enligt arbetsrätten och resultat från social dialog  Rent allmänt skapa en större "flexibel pool" kring organisationen och höja andelen extern flexibilitet Utsatta grupper har en tendens att vara överrepresenterade i den flexibla poolen och underrepresenterade i kärnarbetskraften. Även som ett resultat av verktyg och principer som används för att hantera omstrukturering, som principen om sist in, först ut, vilken fortfarande gäller i många medlemsstater när friställningar är oundvikliga. Men det verkar finnas en rörelse. I den nationella Vires-rapporten för Belgien görs klart att ny lagstiftning borde dämpa principen om sist in, först ut.2

2

I Nederländerna, som inte är företrädda i Vires, ersattes 2006 principen om sist in, först ut av 14

Vilka är de huvudsakliga aktörerna i omstruktureringsprocesser, såväl vid hantering av omstrukturering som vid processer för att föregripa? Nästa del och ramen för vår analys grundas på de koncept som utvecklades inom ramen för Molière-projektet, vilket avslutades i slutet av 2014 (Bergström, 2014). I detta identifieras de viktigaste rollerna och aktörerna i omstruktureringsprocesser – både för att hantera och för att föregripa. Viktigare aktörer Den enskilde anställde Den person som utför arbetet är det huvudsakliga föremålet för omstrukturering. Den anställde kan vara direkt anställd av en arbetsgivare (genom ett avtal på obestämd eller viss tid). Att vara föremål för omstrukturering är en övergångsstatus med såväl objektiva som subjektiva aspekter. En anställd som varslas om friställning är det typiska exemplet på ett föremål för omstrukturering. En anställd i den flexibla poolen kanske inte friställs, men hotas av att ett avtal om tillfällig anställning eller ett kontrakt om ekonomiska tjänster bringas att upphöra, utan att direkt identifieras som ett objektivt offer för eller medverkande i processen och de beslut som fattas. Arbetstagare som inte blir av med sina jobb kan ändå påverkas av omstrukturering och dess följder. Ofta blir arbetsbelastningen högre för dessa överlevande (Eurofound 2012) och kraven på deras jobb ändras. Alla berörda anställda uppfattar inte sig själva som föremål för omstrukturering, även om arbetsgivaren gör det. För att ta itu med omstruktureringens genomslag på individnivå måste man därför beakta den enskildes subjektiva definition av situationen. Följderna av omstrukturering på individnivå och vilket ansvar arbetsgivaren tar på sig varierar ofta. Inte sällan är de i den flexibla poolen de första offren eller tar itu med frågor. Utan att veta om det kan de "hjälpa till" att skydda kärnarbetstagares jobb och sysselsättning, beroende på hur centralt anställningsförhållandet är och möjligheterna att blanda in andra anställda än de som omfattas av grundläggande rättsligt skydd och tillgängliga verktyg. Trots att anställda i första hand påverkas individuellt vid omstrukturering, kan grupper eller kategorier av anställda vara inblandade eller beröras om de delar samma befattningar eller har samma personliga egenskaper (såsom unga anställda, äldre anställda, migranter, kvinnor, lågt kvalificerade, personer med avtal på obestämd eller viss tid, självständiga som hyrs in av omstrukturerande företag).

en "övervägandeprincip", för att fördela följderna av omstrukturering över alla åldersgrupper. Företagets arbetskraft delas in i fem ålderskategorier. Inom var och en av dessa genomförs 20 % av friställningarna på grundval av sist in, först ut (Sprenger 2014, Bergström 2014).
 ,

15

I Vires-projektet tittade vi på grupper av unga och enskilda migranter som ställdes inför omstrukturering. Vad utmärker deras relation till arbetsgivare som omstrukturerar? Vilka är deras starka och svaga punkter gentemot det omstrukturerande företaget eller organisationen när de ställs inför omstrukturering? Vilka är deras viktigaste problem och utmaningar?  Skydd mot friställning eller att inte få sitt tillfälliga kontrakt förlängt?  Att inte bli anställd eller att befinna sig i de sista grupperna av sökande till nya jobb?  Bristande kompetens, erfarenhet?  Behövs självkänsla efter omstrukturering?  Vara över representerad bland låginkomsttagare och i låglönesektorer?

2. Arbetsgivaren Arbetsgivaren är den aktör som initierar omstrukturering, dvs. beslutar om förändringar som påverkar anställningsstatus eller arbetsförhållanden för den enskilde arbetstagaren. Arbetsgivaren, ledningen, är den aktör som formellt ansvarar för anställningsförhållandet, men ansvarar inte alltid för beslutet att initiera omstrukturering. Beslut kan fattas av olika beslutsfattare. Inom den offentliga sektorn, till exempel, initierar politiska ledare och regeringar beslut om förändringar, men de ställs inte alltid formellt till svars i förhållande till de arbetstagare som påverkas av besluten (Bergström m.fl. 2013). I större företag kan på ett liknande sätt beslut som leder till omstrukturering fattas ganska långt från den faktiska arbetsplats där arbetstagare berörs. Detta avstånd utgör ett stort problem när det gäller att föregripa och hantera förändring och är än mer komplicerat när de som tar initiativ (beslutsfattarna) befinner sig i ett land – som i multinationella företag – och det formella arbetsgivaransvaret i ett annat. I sådana organisationer sprids beslut om omstrukturering inte bara via flera hierarkiska nivåer, utan även via flera institutionella, tillsyns- och kulturella ramverk. Trots att arbetsgivaren i första hand är en enskild huvudaktör i omstruktureringsprocesser, kan resultatet och konsekvenserna av dessa processer sträcka sig bortom det enskilda företaget och de anställda som är direkt berörda. Sektorer kan genomgå omstrukturering (såsom bygg och anläggning, finans, offentliga tjänster som hälso- och sjukvård), liksom regioner. Omstruktureringsprocesser kan till och med vara av global natur, röra länder och flytta näringsverksamhet till andra arbetsmarknader. För Vires har viktiga frågor rörande arbetsgivares roll och ställning i förhållande till ungdomar och migranter vid omstrukturering varit:  Föregriper arbetsgivare framtida omstrukturering vilket leder till att dessa gruppers relativa ställning på arbetsmarknaden blir starkare respektive svagare?  Behandlar arbetsgivare vid hantering av faktisk omstrukturering dessa grupper likadant som andra grupper på arbetsmarknaden och kategorierna av kärnarbetstagare?  Känner arbetsgivare ansvar för omstruktureringens konsekvenser för utsatta grupper?

16

Arbetstagares och fackföreningars företrädare Arbetstagarföreträdare spelar en viktig roll vid omstruktureringsprocesser för att företräda arbetstagares intressen och se till att de behandlas med värdighet och respekt (Moore, Thomson och Luton, 2008). Fackliga organisationers och arbetstagarföreträdares roll kan vara mer komplicerad ju större arbetsplatsen och företaget är. Ju längre avståndet mellan initiativtagaren, beslutsfattaren, och den arbetstagare som berörs av beslutet är, desto mer befinner sig den anställde någonstans i den omgivande flexibla poolen. Förhandlingar om hantering av omstrukturering kan föras inom ramen för sociala planer. Fackliga organisationer kan också agera för att motsätta sig omstrukturering, genom att ta initiativ till strejker och andra form av konflikter eller föreslå andra alternativ än att friställa arbetstagare. Även när fackföreningar är passiva kan de spela en roll. Fackliga organisationer inte bara påverkar och följer beslut på lokal nivå, utan påverkar också beslut på ett mer generellt plan, genom att förhandla fram kollektivavtal för att reglera villkor för omstrukturering på ett mer allmänt plan för sektorer eller yrkesgrupper och/eller genom att påverka rättsliga och politiska ramverk på nationell och EU-nivå. Vires tittade på frågan rörande vad fackliga organisationer och företagsråd kan "göra" för att organisera och hjälpa ungdomar och migrerande arbetstagare att komma in på omstrukturerande företag (eller efter omstrukturering), respektive för att undvika att de blir de första som blir av med jobben på grund av omstrukturering. Stödjande aktörer Arbetsgivares ansvar för arbetstagare i tider med omstrukturering kontrakteras ofta ut till externa aktörer. Den mest utbredda och vanligaste formen av stödjande aktörer är de offentliga arbetsförmedlingarna. De offentliga arbetsförmedlingarnas roll är att erbjuda inkomststöd till arbetstagare som blir föremål för omstrukturering och att begränsa arbetslösheten med hjälp av olika former av aktiva arbetsmarknadsprogram. Det finns emellertid flera exempel på fall där arbetsgivare bestämmer sig för att ta ett mer långtgående ansvar för arbetstagare och där de anordnar någon form av företagsintern övergångsenhet där arbetstagare får stöd – både ekonomiskt och praktiskt med processerna för att hitta nya jobb innan anställningsavtalet upphör (Bergström och Diedrich, 2008b). I andra fall kontrakterar arbetsgivare ut denna "funktion" till privata arbetsförmedlingar eller omplaceringsföretag (Knuth, 2008). I Sverige erbjuder särskilda trygghetsråd, som inrättas genom kollektivavtal emellan arbetsmarknadens parter, övergångstjänster åt friställda arbetstagare som omfattas av avtalet (Bergström och Diedrich, 2008a). Vires ställde frågan hur dessa stödjande aktörer tar (kan ta) hänsyn till ungdomar och migranter som friställs eller blir arbetslösa under omstruktureringsprocesser. Spelar särskilda projekt och riktade program en roll för att påverka beslutsfattande eller följderna av omstrukturering för dessa kategorier? Staten och offentliga tjänster

17

Enligt vad som identifierades i Arenas-projektet (Bergström m.fl. 2010), spelar staten två huvudsakliga roller när det gäller att hantera förändring och omstrukturering: (1)

En tillsynsroll – för att slå fast vilka regler som styr aktörerna vid omstruktureringsverksamhet, exempelvis arbetsgivares ansvar att informera och samråda med arbetstagarrepresentanter samt arbetsgivares krav och skyldigheter om de skulle bestämma sig för att ta initiativ till kollektiva friställningar jämte arbetstagares och deras företrädares resurser, rättigheter och skyldigheter i sådana situationer. (2)

En roll för att underlätta – för att hjälpa aktörer att spela de roller de tilldelats på sin respektive arbetsmarknad och stimulera till beteendemönster som föredras för arbetsgivare, arbetstagare och arbetstagarrepresentanter. Särskilt analyserade Vires statens roll under krisåren: Vilken politik och vilka politiska verktyg har stater tillämpat för att förbättra målgruppernas ställning vid omstrukturering och efter omstrukturering? Vilka resultat förväntas program som ungdomsgarantin ge? Omstruktureringsordningar och förändring Dessa fem huvudaktörer kan få ett viktigt genomslag på utfallet av omstrukturering. I Molière-projektet lyfts tre huvudspår för anpassning genom omstrukturering fram, med utgångspunkt i en modell som den franske arbetsmarknadsekonomen Bernard Gazier utvecklade 2008. Modellen förenar förändringar i form av ekonomiska och arbetsmarknadsutveckling med förändringar i det "system" som främjar förändring, den uppsättning åtgärder, politik och bestämmelser som finns i ett land. Gazier konstruerar tre olika omstruktureringsordningar, vilka definieras som kombinationen av anpassningsmekanismer och åtgärder som styrs eller anammas av en viss grupp av aktörer: anpassa löne- och arbetskraftskostnader, kvantitativ anpassning (antal anställda och arbetade timmar), kvalitativ anpassning (åtgärder som främjar eller upprätthåller arbetskraftens kvalitet och garanterar en effektivare användning av arbetskraften). Figur 3: Omstrukturering och ordningar för anpassning av arbetskraften, enligt Gazier Förändringa r som främst uppnås genom:

Omstrukt ureringsor dningar:

Marknad (ekonomiska kontrakt)

Förhandlade (arbetsmarknadens parter)

Omstrukturerings ordning: Anpassning av löne- och arbetskraftskostn ader

Omstrukturering sordning: Kvantitativ anpassning

Omstruktureringso rdning: Kvalitativ anpassning

Marknadsledda ordningar Förhärskande åtgärd: lönesänkningar Förhärskande åtgärd Minskning av

Förhärskande åtgärd: övergång

18

arbetstiden

till nytt jobb

Förhärskande åtgärd: Förtidspension Källa: Sammanfattande rapport Molière 2014 (Bergström, 2014)

Staten (och offentliga tjänster)

Omstruktureringsordningar kan ställas inför minst tre kategorier av förändring. Den första är förändringar inom någon av de tre befintliga processerna för att förändra ordningen. Det andra slaget av förändring avser rörelser i modellens vågräta axel, en inlärningsprocess som innebär en förskjutning från en anpassningsmekanism till en annan. Den tredje typen av förändring av ser den lodräta axeln, hur förändringar av ordningar för omstrukturering går till eller förändringar av maktspelet mellan olika aktörer inom ordningen för omstrukturering. Bergström (2014), pekar i sin analys av senare förändringar av omstruktureringsordningar på några möjliga trender i riktning mot:  fler marknadsdrivna anpassningar av löner och inkomster i vissa länder (särskilt Förenade kungariket, Bulgarien, Portugal och Slovenien – vilka alla också finns företrädda i Vires-projektet),  från kvantitativa mot kvalitativa anpassningar i vissa andra länder (färre förtids- eller inga pensionsmöjligheter, fler arrangemang med tillfälligt kortare arbetstid, fler möjligheter till jobb- och geografisk rörlighet),  en rörelse mot framförhandlade anpassningar i en rad länder (större roll för arbetsmarknadens parter) samt  från en dominerande roll för staten i en rad länder till fler framförhandlade politiska lösningar som kombineras med nya statliga initiativ. En intresseväckande fråga är om Gaziers modell för förhärskande ordningar vid omstrukturering – så som den omformulerats i Molière-projektet – hjälper oss att bättre förstå ställningen för utsatta grupper på arbetsmarknaden och vid omstruktureringsprocesser i olika länder. Rent generellt kan modellen hjälpa oss att förstå varför olika grupper kan komma att bli utsatta, beroende på förhärskande anpassningsmekanism i ett land:  I länder där omstrukturering huvudsakligen hanteras genom löneanpassning kan löneminskningar i princip påverka alla arbetstagare lika. Arbetstagare med lägre inkomster får det svårast och är mest utsatta. På lång sikt kan löneminskningen till och med hjälpa nytillkommande att komma in på arbetsmarknaden.  I ordningar där kvantitativ anpassning är förhärskande hanteras anpassningen främst genom en reglering av vem som står innanför respektive utanför. De instrument som används är arrangemang med förtidspension, kortare arbetstid eller tillfällig arbetslöshetsersättning till kärnarbetstagare. Även migration och återmigration kan spela en roll för kvantitativ anpassning. I ordningar med

19



kvantitativ anpassning är utsatthet i allmänhet i första hand knuten till dem som står utanför den skyddade gruppen. I ordningar där kvalitativ anpassning är den förhärskande mekanismen är utsatta grupper främst de som saknar arbetslivserfarenhet eller den kompetens som arbetsgivare efterfrågar. I tider av omstrukturering är nytillkommande med begränsad arbetslivserfarenhet mer utsatta.

Är det möjligt att (grupper av) ungdomar och migranter är utsatta i alla de tre förhärskande modellerna? Utfallet av Vires-projektet åtminstone antyder att löne- och inkomstanpassningar riktade mot utsatta grupper utgör en betydande del av föregripandet av omstrukturering i alla länder, oavsett vilken anpassningsordning som är förhärskande. Möjligheter att bygga upp en flexibel pool på arbetsmarknaden (allt fler tillfälliga avtal och utkontrakterat arbete) återfinns i de flesta länder. Mycket av denna utsatthet är "osynlig" inom företag och organisationer och ger tillfälle att koncentrera föregripande och hantering av omstrukturering på kvantitativ och kvalitativ anpassning för kärnarbetstagare. Flexibla pooler av mer utsatta arbetstagare kan ge utrymme för kvalitativ anpassning och bereda vägen för en mindre och mycket kvalificerad personalstyrka som det lönar sig att investera i genom utbildning och arbetsplatsutveckling (högre produktivitet, effektivt utnyttjande av kvalificerad personal). För mindre kvalificerade och mycket specialiserade – tillfälliga – jobb kan den flexibla poolen leverera det som behövs på kortare och längre sikt. Utsatthet och omstrukturering – viktigare observationer i detta kapitel Både ungdomar och migranter är utsatta på arbetsmarknaden. Utsatta grupper kännetecknas av: 1. Lägre siffror för hälsa och välfärd 2. Högre arbetslöshet 3. Strukturella hinder mot sysselsättning (särskilt grupper av migranter med utländsk bakgrund eller utländska föräldrar) 4. Större svårigheter och hinder mot att få del av anställningsskydd och kontrakt på obestämd tid 5. Mindre skydd genom föreskrifter i lag på arbetsmarknaden och vid omstrukturering 6. Relativt sett lägre inkomster och löner och sämre arbetsvillkor 7. Eventuellt diskriminering på arbetsmarknaden (särskilt kvinnor och migranter) 8. Hinder mot utbildning och fortbildning i arbetslivet 9. Drabbas hårdare av ekonomiska nedgångar och kriser (särskilt ungdomar) Man kan i själva verket observera tre huvudkomponenter av utsatthet: -

-

ekonomisk utsatthet – osäkerhet rörande inkomst- och lönenivå där man riskerar att inte kunna betala för levnadskostnader och att bli beroende av sociala trygghetsförmåner, utsatthet i fråga om anställning – osäkerhet om anställningens stabilitet där man riskerar att förlora anställningen och att bli beroende av arbetslöshetsersättning, samt

20

-

utsatthet avseende kunskaper – osäkerhet kring vilken kompetens som behövs och krävs, där man riskerar att bli mindre anställningsbar och/eller att tvingas ta jobb med begränsade krav på kompetens.

Utgör sådana former av utsatthet bara ett resultat av arbetsmarknaden och hur den är reglerad? Vires har försökt identifiera hur och i vilken utsträckning omstruktureringsprocesser bidrar till ungdomars och migrerande arbetstagares utsatthet. Vilken roll spelar och vilken inverkan har var och en av de fem huvudaktörerna: arbetsgivare, enskilda arbetstagare, fackföreningar och företagsråd, stödjande aktörer som offentliga arbetsförmedlingar, staten (reglering och främjande) samt offentliga tjänster? Kan Gazier-modellen med föränderliga ordningar för omstrukturering hjälpa oss att bättre förstå hur och varför vissa grupper är mer utsatta än andra som en följd av att omstrukturering föregrips och hanteras?

21

2.

Omstrukturering och utsatthet

I detta kapitel tittar vi på förhållandet mellan omstruktureringsprocesser och ungdomars och migrerande arbetstagares utsatthet. Hänger utsattheten för dessa grupper på arbetsmarknaden direkt samman med omstrukturering och tvärtom? Eller är grupper av ungdomar och migranter per definition utsatta på arbetsmarknaden, oberoende av omstruktureringsprocesser och reglering? I kapitel 1 antyds att det senare mer är fallet för migranter, särskilt sådana med utländska föräldrar. Under krisen kunde en direkt koppling till faktisk omstrukturering stå på spel för ungdomar. För att pröva denna idé kommer att ta en närmare komparativ titt på en del statistik som omfattar krisåren 2008-2014 i Vires-länderna. Omstrukturering under krisen Eurofound driver sedan 2002 Europeiskt centrum för övervakning av förändringar (European Monitoring Centre on Change – EMCC). För EU-medlemsstater har man följt tillkännagivanden om omstruktureringar av en viss omfattning – både kollektiva friställningar och planerat tillskapande av arbetstillfällen. Figur 4, Tillkännagivna omstruktureringar 2002-2013 Announced restructurings 2002-2013 in 11 member states 1000 800 600 400 200 0 2001

2002

2003

2004

2005

2006

2007

2008

2009

2010

2011

2012

2013

Källa: Eurofound: Fox, 2014 I Figur 4 visas antalet tillkännagivna omstruktureringar i nio av de tio Vires-länderna, utom Italien. Fler större omstruktureringar har tillkännagivits i de större medlemsstaterna – både bortfall av arbetstillfällen (huvuddelen) och tillskapande av arbetstillfällen. 2009 förekom fler än 900 tillkännagivanden i dessa elva länder. Särskilt i Förenade kungariket och Sverige (där det senare landet har en mycket mindre arbetsmarknad) förekom relativt många omstruktureringar under 2009. För Tyskland, Frankrike och Spanien var antalet tillkännagivanden flest under 2013.3 För Belgien och Republiken Tjeckien gällde detta 2009, i krisens början. Det stora antalet omstruktureringar i större länder avspeglar inte fullt ut riskerna och möjligheterna att bli av med jobbet respektive eller att få ett nytt på grund av 3

Det kan tänkas att Tyskland relativt sett hade fler tillkännagivanden om tillskapande av arbetstillfällen.

22

omstrukturering. För det första ingår bara större tillkännagivanden i databasen. Vad som händer i och med mindre företag, liksom omstruktureringar som inte tillkännages, ingår inte i EMCC:s data. Och för det andra varierar storleken på Vires-ländernas arbetsmarknader starkt. I slutrapporten från Molière-projektet har omstruktureringar under 2007 och 2013 jämförts för nio av de tio Vires-länderna. För år 2007 skulle en indikator kunna konstrueras för andelen av dem som hotas av arbetslöshet under de påföljande sex åren. Därefter visas i Tabell 2 att denna andel var ojämförligt högst i Slovenien, Republiken Tjeckien och Sverige – inte de största länderna i Vires. Tabell 2, Arbetstagare som hotas av arbetslöshet mellan 2007 och 2013 Antal som hotas av bortfall Andel hotade av av arbetstillfällen (2007-2013) sysselsatta under 20074 Belgien 73 443 1,69 % Bulgarien

14 595

0,45 %

Republiken Tjeckien

123 182

2,54 %

Frankrike

444 270

1,75 %

Tyskland

349 932

0,94 %

Slovenien

43 293

4,52 %

Spanien

122 335

0,60 %

Sverige

110 043

2,47 %

Förenade kungariket

563 792

1,98 %

2 035 179

1,43 %

Summa

Källa: Eurofound EMCC, i Bergström 2014 Förändring av sysselsättningsläget för ungdomar under krisens fyra första år Såsom visas i Tabell 2 förändrades deltagandet på arbetsmarknaden drastiskt under åren 2008-2012. 2008 var 37,3 % av alla ungdomar i åldern 15-24 sysselsatta i EU-28. Fyra år senare hade andelen sjunkit till 32,8 %. I vissa av Vires-länderna var bortfallet av arbetstillfällen mycket högre än genomsnittet för Europa: Spanien (som blev av med nästan hälften av sina ungdomsjobb), Slovenien, Italien och Förenade kungariket. I samtliga länder steg antalet "icke aktiva" ungdomar (= varken sysselsatta eller arbetslösa). Delvis avspeglar det att fler ungdomar höll sig borta från arbetsmarknaden, delvis omstruktureringar och friställningar. Endast i Tyskland låg ungdomssysselsättningen kvar på 46,6 %, men även där blev fler ungdomar "icke aktiva".

4

Denna indikator beräknas som summan av alla arbetstagare som hotas av friställning mellan 2007 och 2013, delat med antalet sysselsatta arbetstagare 2007. Indikatorn visar därför hur många av de som var sysselsatta 2007 som hotade att bli friställda under perioden 2007-2013.

23

Tabell 3, Förändring av andelen sysselsatta, arbetslösa eller icke aktiva ungdomar; personer i åldern 15–24; 2008 och 2012 (% av befolkningen i åldern 15–24) Sysselsat Arbetslös Icke ta a aktiva EU-28 2008 37,3 6,9 55,8 2012 32,8 9,7 57,5 Belgien 2008 27,4 6,0 66,6 2012 25,3 6,2 68,5 Bulgarien 2008 26,3 3,8 69,9 2012 21,9 8,6 69,6 Republiken Tjeckien 2008 28,1 3,1 68,9 2012 25,2 6,1 68,7 Tyskland 2008 46,6 5,5 47,8 2012 46,6 4,1 49,3 Spanien 2008 36,0 11,7 52,3 2012 18,2 20,6 61,2 Frankrike 2008 31,3 7,1 61,6 2012 28,8 9,0 62,2 Italien 2008 24,4 6,6 69,1 2012 18,6 10,1 71,3 Slovenien 2008 38,4 4,5 57,1 2012 27,3 7,1 65,6 Sverige 2008 42,2 10,7 47,2 2012 40,2 12,4 47,4 Förenade kungariket 2008 52,4 9,2 38,3 2012 46,9 12,4 40,7 Källa: Eurostat Regional Yearbook 2014 I Tabell 3 visas tydligt att ungdomar står inför enorma problem när det gäller att få tillträde till befintlig sysselsättning. Men inte bara sysselsättningsgraden sjönk för ungdomar. Även villkoren för den sysselsättning som finns kvar har förändrats. I Figur 5 visas att i EU-27 hade fyra ungdomar (15-24) som var aktiva på arbetsmarknaden (utförde ett jobb) ett tillfälligt jobb, jämfört med en i gruppen med hela arbetsmarknaden. Eurofound noterar, när man jämför ungdomar med deras kollegor som är 30 år eller äldre, att "andelen i åldern 15–24 som är sysselsatta med tillfälliga jobb inom EU är nästan fem gånger högre än för dem i åldern 30 och äldre". Den direkta kopplingen till omstrukturering är här slående. Sysselsatta med tillfälliga kontrakt är bland de första att drabbas vid omstrukturering med bortfall av arbetstillfällen, eftersom deras kontrakt kan upphöra genom att de helt enkelt inte förlängs.

24

Figur 5, Andel av sysselsatta i åldersgrupperna 15–24 och 25–64 med tillfälliga jobb (2012); % av sysselsatta i respektive åldersgrupp

Källa: Eurofound, 2014 (baserat på Eurostat, arbetskraftsundersökning (Labour Force Survey – LFS))

Jämförelse mellan ungdomsarbetslöshet i Vires-länder Men genomsnitten för EU-27 döljer enorma skillnader mellan länder och omstruktureringsordningar i de tio Vires-länderna, vilket visas i Figur 6a och 6b. Tyskland (under 7,7 % i oktober 2014 ), Slovenien (16,4 %) och Förenade kungariket (under 19 %) ligger relativt sett i den "lägre delen", medan Italien (43,3 %) och Spanien (53,8 %) har de högsta talen. 2014 gick ungdomsarbetslösheten ned något i åtta av de tio länderna, men Belgien och Italien hade fortfarande en mindre ökning. Bulgarien, Italien och Spanien var de Vires-länder där ungdomsarbetslösheten mer än fördubblades 5-6 år senare jämfört med 2008. Tyskland var det enda land som hade en nettominskning av ungdomsarbetslösheten. Från 2009 låg ungdomsarbetslösheten på en ganska stabil nivå i Frankrike, Sverige, Förenade kungariket och Republiken Tjeckien (det senare med en betydande minskning under 2014). Fem Vires-länder hade sina högsta värden under 2013, medan Republiken Tjeckien, Sverige och Förenade kungariket hade sina före 2013. I Belgien och Italien skedde en stadig ökning sedan 2010.

25

Youth unemployment %

Figur 6a, Jämförelse mellan ungdomssysselsättningen i sex Vires-medlemsstater under krisår

60 50 40 30 20 10 0

Youth unemployment in % 2008-2014 Belgium, Bulgaria, Czech Republik, Germany, France, Italy Belgium

Bulgaria

Czech Rep.

Germany

2008

18

2009

21.9

11.9

9.9

15.1

16.6

2010 2011

22.4

21.8

18.7

25

2012

19.8

2013 Oct 2014

France

Italy

10.4

19

21.3

11.1

23.6

25.4

18.3

9.8

23.3

27.8

18.1

8.5

22.6

29.1

28.1

19.5

8

24.4

35.3

23.7

28.4

18.9

7.8

24.8

40

24

21.5

14.2

7.7

24.3

43.3

Källa: Eurostat

Figur 6b, Jämförelse mellan ungdomssysselsättningen i fyra Vires-medlemsstater under krisår

Youth unemployment

Youth unemployment in % 2008-2014 Slovenia, Spain, Sweden, UK 60 50 40 30 20 10 0

Slovenien

Spanien

Sverige

Förenade kungariket

2008

10.4

24.5

20.2

15

2009

13.6

37.7

25

19.1

2010

14.7

41.5

24.8

19.8

2011

15.7

46.2

22.8

21.3

2012

20.6

52.9

23.7

21.2

2013

21.6

55.5

23.6

20.7

Okt 2014

16.4

53.8

23.2

19

Källa: Eurostat

Förhållande mellan ungdomsarbetslöshet och arbetslöshet generellt Hur förhöll sig ungdomsarbetslösheten till arbetslöshetsnivåerna generellt i Vires-länderna?

26

I Figur 7a och 7b visas även några skillnader. Figur 7a, Arbetslöshet och ungdomsarbetslöshet 2008-2012 i Belgien, Bulgarien, Republiken Tjeckien, Tyskland, Frankrike och Italien 60 50 40 30 20 10 0

Belgium 6

Bulgaria 3.8

Czech Rep. 3.1

Germany 5.5

France 7.1

Italy 6.6

YUE 2008

18

11.9

9.9

10.4

19

21.3

UE 2012

6.2

8.6

6.1

4.1

9

10.1

YEU 2012

19.8

28.1

19.5

8

24.4

35.3

UE 2008

Källa: Eurostat

Figur 7b, Arbetslöshet och ungdomsarbetslöshet 2008-2012 i Slovenien, Spanien, Sverige och Förenade kungariket 60 50 40 30 20 10 0

Slovenien

Spanien

Sverige

EU 2008

4.5

11.7

10.7

Förenade kungariket 9.2

YUE 2008

10.4

24.5

20.2

15

EU 2012

7.1

20.6

12.4

12.4

YUE 2012

20.6

52.9

23.7

21.2

Källa: Eurostat Siffrorna visar att ungdomsarbetslösheten 2008 förhöll sig med 3,0 eller mer till arbetslösheten generellt i fyra Vires-medlemsstater – Belgien, Bulgarien, Republiken Tjeckien och Italien – med 2,5–3,0 i Frankrike, med 2,0–2,5 i Slovenien och Spanien samt med mellan 1,5 och 2,0 i Tyskland, Sverige och Förenade kungariket. 2012 var dessa förhållanden, trots att nivåerna stigit betydligt, mer eller mindre de samma i nio av de tio medlemsstaterna: Belgien, Bulgarien, Republiken Tjeckien, Tyskland,

27

Frankrike, Italien, Slovenien, Spanien, Sverige och Förenade kungariket. Bara i Tyskland gick arbetslöshetstalen ned, både för ungdomar och för arbetsmarknaden över lag. Regionala variationer Vi finner inte bara skillnader avseende ungdomsarbetslöshetens nivå. Än mer relevant är kanske skillnaderna inom länder och mellan regioner. I Figur 8 sammanfattas den regionala variationen för ungdomsarbetslösheten i Vires-länderna för 2012. I Spanien var den lägsta nivån omkring 40 och den högsta över 70 %. I Italien var variationen ännu större: mellan strax över 10 % i norr och upp till närmare 60 % i södra regioner. Relativt stora variationer även i Frankrike och Belgien. I Slovenien, Sverige och Tyskland ligger regioner med "låg" respektive "hög" ungdomsarbetslöshet mycket närmare det nationella genomsnittet. Figur 8, Regionala skillnader i ungdomsarbetslöshet; personer i åldersgruppen 15-24 efter NUTS (nomenklatur för statistiska territoriella enheter) 2-regioner 20125 80 max mid min Capital region National average Other NUTS regions 1 2

70 60 50 40 30 20 10

Germany

Slovenia Belgium Czech Republic

United Kingdom

France Sweden

Bulgaria

Italy

Spain

0

Källa: Eurostat Regional Yearbook 2014

Migranter i Vires-länderna Situationen för migranter i och mellan Vires-länder är mer komplicerad. Som olika författare visar i en studie om migranter, sysselsättning och integrering på arbetsmarknaden (= politik) redigerad av Platonovo och Urso (2010), skiljer det mycket mellan EU-medlemsstater i fråga om:  invandrargruppers sammansättning och bakgrunder, detta år – det kan inte härledas ur dessa data. Den skuggade stapeln visar spannet mellan region med högst respektive lägst i varje land. Den mörka stapeln visar nationellt genomsnitt. Den orange punkten visar huvudstadsregionerna. De mörklila punkterna visar övriga regioner. 5

28



migrantgruppers rättigheter och status, även i förhållande till omstruktureringsprocesser, samt  till vilka sektorer och branscher migrantanställda är koncentrerade. I de nationella Vires-rapporterna finns massor av närmare uppgifter om ställningen för särskilda migrantgrupper i respektive land. I några länder har krisen gett upphov till nya migrationsflöden. Högkvalificerad "nationell" personal lämnar landet och migrerar till EU-medlemsstater med bättre framtidsutsikter och exponerar sitt land för en framtida kompetensflykt. Nästan 25 000 personer emigrerade från Slovenien mellan 2008 och 2012, medan 14 000 invandrare flyttade in, främst från utanför EU (såsom relativt högt kvalificerade men dåligt betalade bosniska migranter). Enorma nedskärningar har under krisen drabbat enskilda sektorer, som byggnadsindustrin i Spanien. Ett av resultaten har varit ett flöde av återmigrerande byggnadsarbetare från Sydamerika som blivit av med sina jobb och framtidsutsikter. Många av dem har lämnat under de senaste åren: antalet utlänningar från Sydamerika föll från över 1,8 miljoner 2008 till strax över 700 000! I en italiensk rapport från senare tid sammanfattas migranternas ställning och man visar att omstruktureringspolicy kan sträcka sig ända in i den svarta ekonomin, till "slaveri" på lantgårdar, en övervägande andel tillfälliga kontrakt, arbetsmiljöproblem, liksom diskriminering och rasism på arbetsplatsen (Caritas-rapport, 2014). Rapporten sammanfattar: - 41,2 % av migrerande arbetstagare befinner sig i en lägre yrkeskategori än vad som skulle vara relevant med beaktande av deras kvalifikationer och det jobb man faktiskt utför, - migranter har begränsade möjligheter att hitta högkvalificerade jobb, - en betydande förekomst av svart ekonomi, - allt större förekomst av slaveri, särskilt inom jordbruk, - hög andel tillfälliga kontrakt, - hög förekomst av arbetsplatsolyckor, - hög förekomst av diskriminering och rasism på arbetsplatsen samt - låga löner.

Övergång från utbildning till arbetsmarknad och omstrukturerande företag Både för ungdomar och migranter är övergången från utbildning en viktig faktor för tillträde. Ungdomar som lämnar skolan utan någon erfarenhet av vad som händer i företag och organisationer är mer utsatt för att inte bli anställda eller vara de första som får sparken Migranter med kvalifikationer som inte erkänns eller som undervärderas starkt i mottagarlandet pressas till lågt kvalificerade jobb på armlängds avstånd från skyddade kvalitetsjobb i företag.

29

I en rapport nyligen hävdas att den "nordiska" modellen (ungdomar i nordiska länder lämnar föräldrahemmet mycket tidigare än motsvarande i samma ålder i södra och östra Europa) och "lärlingsmodeller" (som det fortfarande förhärskande dubbla yrkesutbildningssystemet i Tyskland) kännetecknas av en snabbare övergång till vuxenlivet och en snabbare övergång från skola till arbete. I den andra änden av spektrat, i de östeuropeiska och Medelhavsmodellerna, är svåra och problematiska övergångar mellan skola och arbete förknippade med mycket långsamma och sena övergångar till oberoende och självständighet. I rapporten hävdar man att länder med starkare integrering mellan skola och arbete – genom lärlingsprogram eller genom att ungdomar på ett mer effektivt sätt kombinerar skola och tidiga erfarenheter av arbetsmarknaden – i allmänhet uppvisar en smidigare och snabbare övergång från skola till arbete (Eurofound 2014). Och ett antal fallstudier inom ramen för Vires-projektet fokuserar verkligen på överenskommelser och åtgärder för att skapa nya möjligheter till lärlingsutbildning på omstrukturerande företag (Sverige, Italien), i syfte att skapa ingångar till företagen – även om de omstrukturerar och/eller skär ned. Här godtar fackföreningar att lärlingsplatserna inte har kontrakt på obestämd tid eller sysselsättningsgaranti. Utbildning för ett jobb och erfarenhet från att utföra det borde bidra till att ungdomar får en bättre ställning på arbetsmarknaden efter att kontraktet löpt ut. Studentjobb är ett annat sätt att underlätta övergångar. Men i förening med omstrukturering kan det också ge upphov till ny utsatthet. Det slovenska konceptet med studentjobb gör i själva verket andra och bättre jobbegenskaper mer utsatta, eftersom arbetsgivare föredrar billiga och kompetenta studenter före dem som lämnat skolan och söker jobb. Ungdomar och migranter i Vires-länderna – inledande slutsatser Tillgängliga uppgifter antyder att ungdomsarbetslöshet följer krisen i en takt som är två till mer än tre gånger så hög som arbetslösheten generellt, men i de flesta länder inom ramarna för läget före krisen. Omstrukturering bidrog till stigande arbetslöshet och sjunkande tillgång till arbetstillfällen för ungdomar. Ställningen för ungdomar i förhållande till omstrukturerande organisationer och på arbetsmarknaden förefaller ha blivit allt mer utsatt under krisåren. Samma sak gäller för migranter. De saknar delvis formella rättigheter att få tillträde till jobbmarknaden eller har samma status som andra anställda. Det gör dem särskilt utsatta för att drabbas vid omstruktureringsbeslut: de första att få sparken eller att inte anställas, beroende av arbete och arbetsplatser med låg kompetens och avsaknad av skydd som gör dem till oberoende aktörer vid omstrukturering. Även fackföreningar och offentlig politik är ofta långt borta. Bakom arbetslöshetssiffrorna har utvecklats mindre synliga former av omstrukturering. Ett föregripande av framtida omstruktureringar leder till en förskjutning mot högre utsatthet för vissa grupper, hindrar tillträde och allt slags underlättande av anpassning.

30

Vires-projektet ger inget belägg för att ungdomars och migranters utsatthet främst är ett resultat av omstrukturering. Dessa grupper är också utsatta på arbetsmarknaden, särskilt under krisår. De saknar ofta skydd och möjligheter att vara viktiga aktörer under omstruktureringsprocesser. Men deras utsatthet har en tendens att bli större och att utnyttjas genom nya sätt att föregripa omstrukturering:  genom att skapa särskilda grupper på armlängds avstånd eller längre bort från kärnarbetskraften för att hantera de viktigaste "problemaspekterna" av omstrukturering,  genom att skapa hinder och nya avtalsformer (tillfälliga kontrakt, utläggning av jobb, påtvingat egenföretagande, anställningsförhållanden som närmar sig slaveri) för att minska arbetskraftskostnader, förmåner och avgångsbudgetar samt  delvis också genom befintliga omstruktureringsförfaranden för kärnarbetstagare och de som stödjer dem ("utträngningseffekten" av utbildnings- och rörlighetsprogram, politiska åtgärder inriktade på att hantera omstruktureringar). Denna förskjutning berör alla de tre boxarna i Gazier-modellen och främjar: - nya former för att hantera löne- och arbetskraftskostnader (inkomster, löner, arbetslöshetsersättning, pensionsrättigheter) för den växande gruppen utan kontrakt på obestämd tid, - nya områden för kvantitativ anpassning i länder genom utkontraktering, tillfälliga anställningsförhållanden och möjliggöra mer extern flexibilitet samt - tillskapandet av jobb med låg kvalitet för en del av arbetskraften som ett resultat av mer utsatta avtalsrelationer och sämre tillgång till politiska möjligheter och hjälpmedel.

31

3.

Fallstudier och nationella seminarier

Elva fall från sju partner I sju av de tio Vires-länderna fogades en eller flera fallstudier till skrivbordsforskningen. I Tyskland, Republiken Tjeckien och Spanien har inga fallstudier genomförts. I detta kapitel sammanfattar vi innehållet i och slutsatserna från dessa studier. I Tabell 4 återfinns en översikt över innehållet och vad fallstudierna omfattat. Av de elva fallstudier som genomförts analyserade fem aspekter av omstrukturering inom tillverkning (bilar, stål, IKT), fem inom offentliga tjänster, en inom kommersiella tjänster (ett mikroföretag), en i ett av staten organiserat övergångsprogram och en omfattade flera sektorer. I åtta var ungdomar huvudsaklig målgrupp, i två eller tre migranter och åtta omfattade (delvis) även andra grupper av anställda eller arbetslösa. Tabell 4, Fallstudier i sju Vires-länder

Belgien Bulgarie n Frankrik e Italien Slovenie n

Sverige

Namn/fråga

T

Omskolningsceller IKT-telekom

X X

OT

ST

Med

X X

Elektriska tjänster Återanställningsstöd Generationsskifte Jobbkvalitet för migranter Utkontraktering av journalister Sist in, först ut Saab-konkursen Volvo-step Vårdföretag

KT CS

X

FS

U n g X X

Mi g

Ö G X X

X

X

X X

X

X X X X

Förenad e kungarik et Summa 10 5 T= Tillverkning OT = (Tidigare) offentliga tjänster KT = Kommersiella tjänster Med = Medier, press ST = Statliga övergångstjänster

X

3

1 2 FS+ Ung = Mig = ÖG =

X

X

X

X

X X X

X X X? X

X

1 8 3 8 Flera sektorer Främst ungdomsgrupp omfattas Främst migrantgrupp omfattas Övriga grupper omfattas (också)

32

Belgiskt fall: Hos stålföretaget Arcelor kunde unga anställda med låga kvalifikationer och äldre kärnarbetstagare utplaceras under ett år för att förbereda sig inför friställning och nytt jobb. kunde förbereda sig inför omstrukturering och friställning. Med hjälp av ett statligt finansierat vallonskt omplaceringsorgan (omskolningsceller) kunde de coachas av före detta fackföreningsaktiva. Deltagande anställda intervjuades under året om sina erfarenheter. Unga anställda uttryckte bitterhet ("Vi utbildade den som tog vårt jobb"), accepterande och visade att de hade förmåga att byta till ett annat jobb "igen". Förtidspensionärer uttryckte lättnad, klarhet och förberedde sig för sina framtida personliga projekt. Bulgariskt fall 1: IKT-kompetenta ungdomar vid bulgariska postens företag EOOD, Bulgariens telekom och HP (ett multinationellt företag) befinner sig i en bättre ställning, särskilt de med programvarukompetens och bra idéer. De får bra löner, deras karriärutveckling följs och de får utbildning. Mest utsatta är arbetstagare äldre än 55 år med begränsade kvalifikationer som saknar data och språkkunskaper. Men de unga IKT-anställda saknar grundläggande rättigheter på arbetet (förbjudet att organisera sig i fackföreningar) och måste arbeta övertid (hälsorisker). Många kan inte delta i ledning och beslutsfattande om affärsutveckling för sina företag. Bulgariskt fall 2: Tre av de 16 arbetstagarna på ett privat mikroföretag som erbjuder elektriska tjänster är ungdomar. De tvingas jobba övertid för lägre lön. De får inte tillgång till utbildning och anser inte att facket försvarar deras rättigheter. I tider med omstrukturering löper de högre risk att bli av med jobbet, eftersom ledningen vill behålla de äldre arbetstagarna med erfarenhet. Franskt fall: Anställningstrygghetskontrakt (CSP), som baseras på en nationell branschöverskridande överenskommelse, infördes i fransk rätt 2011. Genom detta kan subventioner utgå med upp till 80 % av den senaste bruttolönen, liksom intensiv personlig coachning, stöd och utbildning av den nationella offentliga arbetsförmedlingen. De som förhandlade fram den nationella överenskommelsen visste att åtgärden systematiskt skulle ställa ungdomar och antagligen migranter utanför. På försök finns det möjlighet att utsträcka CSP till anställda med visstidskontrakt, däribland arbetstagare från personaluthyrningsföretag. Det har bara tillämpats på vissa områden och tillfälligt. Två problem framträdde när initiativet analyserades. För det första räcker de förmåner som utgår inte sällan för att leva på. Potentiella mottagare har ofta starkare kortsiktiga motiv för att satsa på andra osäkra anställningar, särskilt via arbetsförmedlingar. För det andra garanteras inte mottagarna någon fortlöpande uppföljning. CSP gör att anställda kan byta mellan utbildning eller coachning och arbete. Många arbetssökande använder det bara när det inte finns någon avlönad sysselsättning, vilket gör det svårt att regelbundet delta i utbildning eller coachning. Möjliga förbättringar av CSP: göra deltagande i programmet intressantare och på ett effektivt sätt stödja människor med osäkra anställningar. Italienskt fall: För några år sedan inledde energibolaget ENEL en omfattande omstrukturering med betydande nedskärningar. Lägre efterfrågan, sjunkande elförbrukning av industri och hushåll och hårdare konkurrens inom sektorn hade lett till en produktiv 33

"överkapacitet". Trots att fackliga organisationer tillstod och accepterade behovet av omstrukturering, krävde de lösningar med minsta möjliga konsekvenser för särskilt ungdomar. Efter utdragna diskussioner kom företaget och facken i maj 2013 överens om en ordning för "generationsskifte": frivillig förtidspension för 3 500 anställda och samtidigt anställa 1 500 arbetstagare i åldern 18-30 som lärlingar med tekniska och kommersiella jobb. Lärlingar kan övergå till arrangemang på obestämd tid, men företaget är inte skyldigt att behålla dessa arbetstagare efter tre år. Lönenivåerna är lägre och hälsa och välfärd kan vara mer utsatta: de nya arbetstagarna förväntas vara beredda att syssla med olika uppgifter, acceptera flexiblare arbetstider och högre arbetsbelastning. För berörda fackföreningar är överenskommelsen mycket viktig och innovativ, som en del hur omstrukturering hanteras, även om "det kan inte genomdrivas på alla företag, bara på de stora". Slovenskt fall 1: "Migrantfallet" illustrerar att den förhärskande profilen för en migrantarbetstagare i Slovenien är en äldre arbetstagare på ett "3D-jobb" (Dirty, Dangerous and Demanding – smutsigt, farligt och krävande), med fler hälsoproblem, social och ekonomisk utslagning, som tvingas till grundläggande beteendemönster för överlevnad. Många är välutbildade och överkvalificerade för de jobb de får och utför. På grund av oregelbundna arbetstider, dåliga arbetsförhållanden och låga löner utgör de en högriskgrupp av arbetskraften som är dåligt informerad, marginaliserad, exploaterad och diskrimineras. Slovenskt fall 2: Ny arbets- och upphovsrättslagstiftning underlättade en övergång från externa kontrakt på obestämd tid till egenföretagande för journalister, särskilt under krisen. Mellan 2008 och 2013 ökade antalet journalister som var egenföretagare från 450 till 563, medan antalet heltidsjournalister minskade med 200 personer. 2014 är det nästan inga externa entreprenörer på medieområdet som inte har statusen egenföretagare. För arbetsgivare betyder det en lättare administrativ börda. Journalister som är egenföretagare betalar skatter och socialförsäkringsavgifter och tar över den administrativa bördan.

Svenskt fall 1: 2008 fick Volvo beröm för sitt arbete för att öka andelen kvinnor i produktionslinjen vid Tuve-anläggningen. De 2 500 arbetstagarna kom från omkring 40 olika länder och 400 av dem var kvinnor. 2010 skulle var tredje nyrekryterad arbetstagare vara kvinna och andelen kvinnor skulle öka med 70 procent. Men 2009, som en reaktion på den globala finansiella krisen, tillämpades principen sist in, först ut. Det fick till följd att unga män och kvinnor som jobbade på fabrikerna friställdes. Ansträngningarna för att stödja mångfald och jämlikhet mellan könen utplånades. Svenskt fall 2: I december 2011 gick SAAB i konkurs – en sträng form av omstrukturering där all 3 000 anställda blev av med jobbet. Coacher från två trygghetsråd med företrädare från båda parter började omedelbart kontakta 95 % av dem. Vid personliga möten informerades de friställda arbetstagarna om tjänsterna, uppmanades ge uttryck för sina förväntningar och stödbehov och komma överens med coachen om stödprocessen. Fallet visar på några av omstruktureringars problem och utmaningar i en svensk kontext. Medan åtgärder för att

34

underlätta övergången till nya jobb snabbt genomförs för nyligen friställda arbetstagare, kan de som redan är arbetslösa bli mer utsatta på grund av den tuffa konkurrensen med dessa 3 000 f.d. Saab-anställda. Svenskt fall 3: VOLVO-step, som förhandlats fram och överenskommits av fackliga organisationer, skapar tolvmånaders betalda lärlingskontrakt för ungdomar under tre (kris)år, för att överbrygga klyftan mellan arbetslösa utbildade ungdomar och omstrukturerande företag. För ungdomar som lämnat skolan erbjuder det tillträde till framtida sysselsättning inom tillverkning och industrin kan under kommande år anställa "erfarna" ungdomar. Från hösten 2012 har 1 200 ungdomar (400 per år) fått tolv veckors teori och 34 veckors praktik. De har fem veckors betald semester och får en fast månadslön på 17 000 svenska kronor (omkring 1 900 euro). Alla som deltar i programmet erbjuds visstidsanställning i tolv månader så länge programmet pågår. Deras lön är 75 % av ingångslönen på omkring SEK 17 000/månad. De lokala facken var överens om att programmet skulle ses som ett lärlingsprogram, inbegripet kurser och påplatsen-utbildning, vilket betyder att ungdomarna inte skulle konkurrera med vanliga jobb. Eftersom deras visstidsanställning inte överskrider tolv månader har de inte företrädesrätt till återanställning. Företaget ser initiativet som en investering för att trygga sin tillgång på lång sikt till kunnande och hantera kommande pensionsavgångar (= föregripande). Denna syn får stöd av de lokala fackliga företrädarna. Volvo-step har resulterat i ett nytt statligt program som inrättar ett "avtal om yrkesintroduktion" med lönesubvention och överinseende (330-440 euro per person). Fall i Förenade kungariket: Ett vårdföretag som tidigare drevs av lokala myndigheter och privatiserades för 25 år sedan håller på att läggas ned för att exploatera om fastigheten och uppföra ett nytt och större vårdhem på platsen som vänder sig till ett högre segment. Med undantag för några i den högre ledningen är närmare 70 anställda från etniska minoriteter eller migranter och huvuddelen kommer från Filippinerna, Västafrika eller Västindien eller är färgade britter. De flesta av dem har kontrakt på obestämd tid, vilket inte är det typiska inom hälso- och sjukvården och ett arv från hemmets tidigare status som offentligt. En rad olika stödåtgärder genomförs av arbetsgivare och fack. Ingen fast eller kontraktsanställd personal friställs. Personalen, även de med tillfälliga kontrakt eller från någon form av personaluthyrningsföretag, erbjuds möjlighet att flytta till andra vårdhem som ägs av företaget om det finns lämpliga lediga platser. Trots stödet är det en stressande och osäker tid för många arbetstagare. Facket fokuserar på att utveckla och utbilda representanter för enskilda grupper som filippiner och afrikaner. De upplever att sådana representanter kommer att känna större empati och lättare förstå medlemmarnas behov än de vita representanterna, och därmed skapa större förtroende. Alla arbetstagare flyttas med samma eller högre lön, vilket är mycket ovanligt i denna sektor. Några erfarenheter från fallstudierna Några av fallstudierna lyfter fram förhållandet mellan utsatta och mindre utsatta anställda. Antingen visar de att omstruktureringsprocesser gör utsatta grupper mer utsatta, eftersom de är de första som får gå eller blir av med sitt kontrakt om friställningar är aktuella ("sist in,

35

först ut", tillfälliga kontrakt som löper ut, lägre taxa eller färre betalda timmar för egenföretagare). Eller utgör de en del av (lärlings)avtal som för in utsatta grupper i omstrukturerande företag, men enligt mer utsatta villkor (tillfälliga kontrakt, lägre inkomster) än kärnarbetstagare som övergår till förtidspension eller stannar kvar på företaget. Utsatta grupper som får stöd genom statliga åtgärder eller arrangemang ställs ofta inför sämre förhållanden och utsikter (inkomst, sysselsättning, utbildningsprogram) än andra anställda. Det finns också en riskfaktor när det gäller sådana åtgärders möjlighet att framgångsrikt hantera utsatthet (exempel i Belgien och Frankrike). Fackföreningar är inblandade i svåra förhandlingar och accepterar mer utsatta villkor om de vill uppnå förbättringar för ungdomar och migranter. Nationella seminarier Seminarierna gav uttryck för svårigheter och utsatthet för (vissa grupper av) ungdomar och migranter i landet. En del av dessa institutionaliseras på arbetsmarknaden. En annan del har koppling till och är ett resultat av omstruktureringspolitik, både för att hantera och föregripa förändring. Vid seminarierna diskuterades behovet av att låta utsatta grupper göra sig hörda vid omstruktureringar, förhållandet mellan utbildning och omstrukturering/utsatthet, behovet av att inkludera utsatta grupper när man hanterar och föregriper omstrukturering och förhandlingar om sådan, utträngningseffekter, positiva och negativa verkningar av "sist in, först ut"-principen, förhållandet mellan utsatthet och ekonomisk tillbakagång under krisen, statliga regleringar som främjar utsatthet, diskriminering, bristande kunskap om utsatta gruppers ställning nationellt och regionalt, fackföreningars ställning och verktyg när de ställs inför omstrukturering.

4.

Avslutande anmärkningar

Utsatthet för grupper av arbetstagare innefattar: - ekonomisk utsatthet – osäkerhet rörande inkomst- och lönenivå där man riskerar att inte kunna betala för levnadskostnader och att bli beroende av sociala trygghetsförmåner, - utsatthet i fråga om anställning – osäkerhet om anställningens stabilitet där man riskerar att förlora anställningen och att bli beroende av arbetslöshetsersättning, samt - utsatthet avseende kunskaper – osäkerhet kring vilken kompetens som behövs och krävs, där man riskerar att bli mindre anställningsbar och/eller att tvingas ta jobb med begränsade krav på kompetens. Trots att Vires-länderna delar vissa viktigare indikatorer på utsatthet för ungdomar och migranter, finns det enorma skillnader i hur omfattande och allvarliga problemen med utsatthet är (arbetslöshet, tillträde till jobb, system för övergång från utbildning, fackföreningarnas ställning, statliga åtgärder och tjänster). För att kämpa mot utsatthet för vissa grupper måste nya lösningar och verktyg utvecklas inom ramen för nationella,

36

sektorbaserade och säkert även regionala nivåer – detta då utsattheten varierar starkt mellan regioner i ett och samma land. Bland de viktigaste aktörerna finns omstrukturerande företag, de som föregriper omstrukturering, utbildare och politiska beslutsfattare. Och naturligtvis ungdomarna och migranterna själva, trots deras utsatta ställning under och efter krisen. Ungdomsarbetslösheten tycks följa krisen i en takt som är två till mer än tre gånger så hög som arbetslösheten generellt, men i de flesta länder inom ramarna för läget före krisen. Omstrukturering resulterade i stigande arbetslöshet och mindre tillträde för ungdomar. I de flesta länder i linje med omstruktureringens effekter generellt. Men ställningen för ungdomar i förhållande till omstrukturerande organisationer och på arbetsmarknaden förefaller ha blivit allt mer utsatt under krisåren. Samma sak gäller för migranter. De saknar delvis formella rättigheter att få tillträde till jobbmarknaden eller har samma status som andra anställda. Det gör dem särskilt utsatta för att drabbas vid omstruktureringsbeslut: de första att få sparken eller att inte anställas, beroende av arbete och arbetsplatser med låg kompetens och avsaknad av skydd som gör dem till oberoende aktörer vid omstrukturering. Även fackföreningar och offentlig politik är ofta långt borta. Utvandring eller återutvandring är båda tecken på utsatthet och anpassningsmekanismer under krisen. Bakom arbetslöshetssiffrorna har utvecklats mindre synliga former av omstrukturering. Ett föregripande av framtida omstruktureringar leder till en förskjutning mot högre utsatthet för vissa grupper, hindrar tillträde och allt slags underlättande av anpassning. Vires-projektet ger inget belägg för att ungdomars och migranters utsatthet främst är ett resultat av omstrukturering. Dessa grupper är också utsatta på arbetsmarknaden, särskilt under krisår. De saknar ofta skydd och möjligheter att vara viktiga aktörer under omstruktureringsprocesser. Men deras utsatthet har en tendens att bli större och att utnyttjas genom nya sätt att föregripa omstrukturering:  genom att skapa särskilda grupper på armlängds avstånd eller längre bort från kärnarbetskraften för att hantera de viktigaste "problemaspekterna" av omstrukturering,  genom att skapa hinder och nya avtalsformer (tillfälliga kontrakt, utläggning av jobb, påtvingat egenföretagande, anställningsförhållanden som närmar sig slaveri) för att minska arbetskraftskostnader, förmåner och avgångsbudgetar samt  delvis också genom befintliga omstruktureringsförfaranden för kärnarbetstagare och de som stödjer dem ("utträngningseffekten" av utbildnings- och rörlighetsprogram, politiska åtgärder inriktade på att hantera omstruktureringar).

37

I Vires-länderna – eventuellt med undantag för Tyskland – har den ökade utsattheten för (framtida) anställda ungdomar och migranter helt klart koppling till politik och praxis för omstrukturering. Härigenom finns verkligen ett samband. Men de enorma skillnaderna i utsatthetens omfattning och mellan dess aspekter inom och mellan länder visar att även institutionella arbetsmarknadsfaktorer, ekonomisk utveckling, regional utveckling och policybeslut av de viktigaste aktörerna på arbetsmarknaden spelar en enormt viktig roll. Det blir en uppgift för dessa aktörer i respektive land att utveckla nya strategier, integrera strukturella faktorer som skapar utsatthet samt hantering och föregripande av omstrukturering på olika nivåer. Som vissa reaktioner i de nationella papperen visar ger inte den faktiska situationen grund för några större förhoppningar om att det kan ske snart och i större skala. Gazier-modellen för omstrukturering som presenteras i kapitel 1 bidrar till förståelsen av förhållandet mellan ungdomars och migranters utsatthet och omstruktureringsbeslut, särskilt nya sätt att föregripa. Exakt vilka former utsattheten tar sig och vilken omfattning den får verkar vara relaterat till vilket slags omstruktureringsordning som finns i ett land. Beroende på vilka omstruktureringsåtgärder som är förhärskande kan olika grupper vara utsatta och hur utsattheten är fördelad variera. I ordningar där man använder arrangemang med korttidsarbete blir exempelvis fast anställda arbetstagare inte uppsagda. De konkurrerar i princip inte med de nytillkommande om de befintliga jobben. Men arbetsgivare anställer inte nödvändigtvis många nya arbetstagare, för att på så sätt bidra till att i hög grad behålla utsatta grupper. I en marknadsordning sprids utsattheten mellan alla grupper på arbetsmarknaden. Efter hand som anpassningar görs genom att lönerna sänks, blir alla arbetstagare utsatta. I dessa länder är tillfälliga kontrakt mindre nödvändiga för en anpassning. Oftast är anställningsskyddet ganska begränsat för många människor. I ordningar som kännetecknas av kvalitativ anpassning (t.ex. Sverige) och omfattande stöd för friställda arbetstagare, finns det en risk för en "plocka russinen ur kakan"-effekt. Nytillkommande blir utsatta eftersom de måste konkurrera med friställda arbetstagare. För kvalificerade och erfarna kärnanställda kan man observera en rörelse från inkomst- och kvantitativa anpassningar mot mer kvalitativa anpassningar som delvis drivs på av arbetsgivare, anställda, fackföreningar och stödjande institutioner. Inkomst- och kvantitativ anpassning finns fortfarande med, men mindre synligt än massfriställningar. Några av fallstudierna lyfter fram förhållandet mellan utsatta och mindre utsatta anställda. Antingen visar de att omstruktureringsprocesser gör utsatta grupper mer utsatta, eftersom de är de första som får gå eller blir av med sitt kontrakt om friställningar är aktuella ("sist in, först ut", tillfälliga kontrakt som löper ut, lägre taxa eller färre betalda timmar för egenföretagare). Eller utgör de en del av (lärlings)avtal som för in utsatta grupper i omstrukturerande företag, men enligt mer utsatta villkor (tillfälliga kontrakt, lägre inkomster) än kärnarbetstagare som övergår till förtidspension eller stannar kvar på företaget.

38

Utsatta grupper som får stöd genom statliga åtgärder eller arrangemang ställs ofta inför sämre förhållanden och utsikter (inkomst, sysselsättning, utbildningsprogram) än andra anställda. Det finns också en riskfaktor när det gäller sådana åtgärders möjlighet att framgångsrikt hantera utsatthet (exempel i Belgien och Frankrike). Fackföreningar ställs inför svåra förhandlingar – mer eller mindre acceptera mer utsatta villkor om de vill uppnå förbättringar för ungdomar och migranter. Ett urval policyrekommendationer från de nationella seminarierna:  Behovet av att låta ungdomar göra sin röst hörd i nationella arbetslöshets- och sysselsättningsprogram  Vikten av utbildningsprogram för att överbrygga klyftan mellan (yrkes)utbildning och jobb i (omstrukturerande) företag  Vikten av framförhandlade överenskommelser mellan de viktigaste omstruktureringsaktörerna – arbetsgivare, fackföreningar och anställda – för att åter knyta samman utsatta grupper med omstrukturerande företag  Utträngnings- eller "plocka russinen ur kakan"-effekterna av att "väl tillgodose friställda kärnarbetstagare" och knuffa andra arbetstagare än kärnarbetstagare längre bort från sysselsättning  Behovet av att diskutera och eventuellt ändra "sist in, först ut" som ledande princip vid hantering av omstruktureringar  Uppmärksamma förhållandet mellan vissa gruppers utsatthet och ekonomisk tillbakagång i ett land  I vissa länder har den statliga politiken ökat migranters utsatthet för omstrukturering genom att hålla många kvar på bottnen av sysselsättningshierarkin  Vikten av (dold) diskriminering för att fortsatt hålla grupper av migranter utsatta  Behovet av att ytterligare undersöka hantering och föregripande av omstrukturering på företagsnivå och utfallet för migranter och ungdomar  Söka efter mycket mer ingående belägg om ungdomar och migranter på både nationell och regional nivå  Fackföreningar skulle kunna satsa mer på "integrerade avtalsförhandlingar" och inbegripa utsatta grupper i förhandlingsprocessen vid omstrukturering

39

Referenser Bergström, O, och Diedrich, A. (2008b) Innovative Restructuring – Learning from experience, i: Gazier, B, och Brüggeman, F. (red.) Restructuring work and employment in Europe, Cheltenham: Edward Elgar Bergström. O., Monitoring, Learning and Innovation in European Restructuring, sammanfattande rapport från Molière-projektet, 2014 Bisin, Alberto, E. Patacchini, E., Verdier Th. och Zenou, Y., (januari 2011), Ethnic identity and labour market outcomes of immigrants in Europe, i: Economic Policy, s. 57-92 Bosch, Gerhard (2014): Facharbeit, Berufe und berufliche Arbeitsmärkte. I: WSI Mitteilungen (1), s. 5–13 Bussat, V., Carlino, J, och Triomphe, C.-E. (2013) Restructuring in Public Services; General considerations, job transitions and social dialogue Caritas, Migrantes, 2014, Rapporto Immigrazione 2013. Tra crisi e diritti umani. Chaykowski, Richard P. (2005), Non-standard work and economic vulnerability; Canadian Policy Research Networks Crawford, Claire, och Wenchao. J., (2014,) Payback Time? Student Debt and Loan Repayments: What Will the 2012 Reforms Mean for Graduates? Institute for fiscal Studies http://www.ifs.org.uk/comms/r93.pdf De los Reyes, P, och M. Wingborg (2002). Vardagsdiskriminering och rasism i Sverige. En kunskapsöversikt. Integrationsverkets rapportserie 2002:13. Norrköping, Sverige: Berlings Skogs Trelleborg. Di Nunzio, D, och Pedaci, M., (2014), Vulnerable workers in Italy – National Report EMCC, ERM Quarterly Quarter 4, januari 2014 Slovenien arbetsförmedling och ministeriet för arbete, familjen och sociala frågor och lika möjligheter, 2013. Rapport: Mladi in trgdela. webbsida: www.ess.gov.si/_files/4809/mladi_in_trg_dela.pdf Eurofound, Young people and temporary employment in Europe, januari 2014 (baserat på Eurostat, arbetskraftsundersökning (Labour Force Survey – LFS)) Eurofound, (2014) Mapping Youth Transitions in Europe Flynn, M. (2010) Job insecurity and older workers. I Dossier Adapt, nummer 8, 28 maj 2010. Fox, F. (2014) Comparative analysis of the European economic and labour market developments before and after the crisis, kapitel för Molière-projektet, ej publicerat

40

Gazier, B. (2008) Comparing processes across Europe, i: Gazier, B, och Brüggeman, F. (red.) Restructuring work and employment in Europe, Cheltenham: Edward Elgar. Leroi, H. (2014), Vulnerable Groups in Restructuring (Vires) Nationell rapport för Förenade kungariket Karasek m.fl. (2015), Nationell rapport – Republiken Tjeckien, Vires, slutrapport Kirsch, J. (2014), Vulnerable Groups in Restructuring (Vires), Nationell rapport Tyskland (andra utkastet) Knuth, M. (2008) Supporting job transitions: employers, worker representatives and agencies, i: Gazier, B, och Brüggeman, F. (red.) Restructuring work and employment in Europe, Cheltenham: Edward Elgar. Köper, B, och Dorschu, J. (2013) Mobility and job transitions across Europe - Are older employees a vulnerable group in restructurings? En fallstudie i en tysk sparbank, i: Bussat m.fl. Restructuring in Public Services; General considerations, job transitions and social dialogue Miklič Milek, D., Dernovšček Hafner N, och Dodič Fikfak, M. (2015), Vulnerable groups in restructuring, Nationell rapport Slovenien Moore, S., Thomson, G, och Luton G. (2008), Trade Unions - Obstacles or Facilitators?', in Restructuring Work and Employment in Europe; Managing Change in an Era of Globalisation, red. Bernard Gazier, publicerad av Edward Elgar Naedenoen, F, och Fox, F. (2014), Vires – Belgisk rapport, andra utkastet OECD/Europeiska unionen (2014), Matching Economic Migration with Labour Market Needs, OECD Publishing Omanovic, V, och Bergström, O. (2014), Vulnerable groups and restructuring in Sweden, Nationell rapport, Handelshögskolan, Göteborgs universitet Platanova, A, och Ursa, G., red. (2010), Migration, Employment and Labour Market Integration in the European Union, International Organization for Migration Saunders, R. (2003), Defining vulnerability in the labour market, Discussion Paper W/21, november 2003, Canadian Policy Research Networks Schulze Marmeling, S, m.fl. (2015), Vires, Vulnerable groups in Restructuring, Nationell rapport Frankrike Sprenger, W. (2014), Managing restructuring in the Netherlands, Innovation and learning after the financial crisis Terzyiska, I. (2015), Nationell Vires-rapport Bulgarien

41

Upward, R., Gerner, H., Bellmann, L. (2014), Beschäftigungsanpassung in deutschen Betrieben: Flexibler als gedacht? I: Journal of Labour Market Research 47, s. 71-81. Vázquez, Y. M., Boto, J. M. M, och Fernández, J.J. A. (2014), Nationell Vires -rapport Spanien Verick, Sher (2009): Who is hit hardest during a financial crisis? The vulnerability of young men and women to unemployment in an economic downturn, IZA, discussion Papers, Nr. 4359

42

Bilaga

43