Actitis hypoleucos - drillsnappa - 102961

January 8, 2018 | Author: Anonymous | Category: Vetenskap, Biologi, Zoologi, Entomologi
Share Embed Donate


Short Description

Download Actitis hypoleucos - drillsnappa - 102961...

Description

Actitis hypoleucos Drillsnäppa NE

NA

LC

Fåglar

DD

NT

VU

EN

CR

RE

Livskraftig (LC)

Klass: Aves (fåglar), Ordning: Charadriiformes (vadarfåglar), Familj: Scolopacidae (snäppor), Släkte: Actitis (drillsnäppor), Art: Actitis hypoleucos - drillsnäppa Linnaeus, 1758 Synonymer: Tringa hypoleucos, Tringa Hypoleucos Linnaeus, 1758

Kännetecken Drillsnäppan är en medelstor vadare (18-21 cm) med kort hals, lång stjärt (sticker ut bakom de hopslagna vingarna) och, för att vara en vadare, ganska korta ben. Ryggsidan, huvud, hals och bröst är bruna, övriga undersidan vit. En typisk karaktär på stående fågel är en vit glipa som bildas mellan vingknogen och den välavgränsade bruna bröstsidan. När drillsnäppan rör sig på marken guppar den mer eller mindre konstant med bakkroppen. I flykten syns ett tydligt vitt band längs bakre delen av den bruna vingovansidan. Flyger lågt över vattenytan med snabba, pulserande vingslag och stela, nedåtkupade vingar, avlösta av korta glid . Locklätet består av en serie snabbt upprepade ljusa och klara toner som faller en aning i tonhöjd, "hiii-dii-dii-dii".

Utbredning och status Drillsnäppan har ett stort utbredningsområde, från Europa österut genom Ryssland och Asien till Stilla havet. I Europa finns arten över större delen av området, men i Centraleuropa är förekomsterna glesa. Mer allmänt häckar drillsnäppan på de norra delarna av Brittiska öarna, i Norge, Sverige och Finland samt i Österuropa vidare österut. Drillsnäppan tillhör en av de mest spridda arterna i Sverige och påträffas häckande alltifrån Skåne i söder till finska gränsen i norr, inklusive fjällkedjan. Populationen är beräknad till 115 000 häckande par. Drillsnäppan minskar i de tempererade delarna av Europa från England i V åtminstone till Baltikum i Ö, medan kännedomen om mer östliga och nordliga förekomster är sämre. I Sverige har en långsiktig minskning på ca 2 % om året fortgått i över 30 år, åtminstone i landets södra halva.

Ekologi Drillsnäppan övervintrar i tropiska Afrika, de svenska fåglarna huvudsakligen i de västra delarna norr om ekvatorn mellan Guinea och Nigeria. Den återkommer till Sverige från mitten av april men majoriteten anländer först under inledande hälften av maj. Drillsnäppan bosätter sig på steniga och grusiga stränder, gärna med ett visst sandinslag, längs sjöar, större vattendrag och Östersjökusten. I Norrland förekommer det även att arten häckar vid fattiga myrtjärnar eller intill större diken längs skogsbilvägar. I fjällen hittar man drillsnäppan i den lågalpina zonens videområden där den häckar i steniga deltaområden, längs bäck- och älvstränder. I Östersjöns skärgårdsområden finns arten på kala sten- eller klippstränder på skogklädda öar i inner- och mellanskärgården, medan den i stort sett helt saknas i ytterskärgården. Utanför fjällen är många revir belägna på smala strandremsor som direkt gränsar till skog i vilka födosök ofta sker. Parningssytemet är monogami. Boet är en uppkrafsad grop i marken som placeras väl dolt i vegetation, mer sällan kan det även vara placerat på vegetationsfri mark eller inne i strandskog. Avståndet från vattenbrynet varierar. En majoritet av bona ligger i nära anslutning till strandkanten (i genomsnitt ca 10 m) men avståndet kan i vissa fall vara betydligt längre, upp till drygt 100 m. Värper vanligtvis fyra ägg som ruvas i cirka 22 dygn. Ungarna lämnar boet direkt efter kläckning och vaktas av bägge föräldrarna tills de blir flygkunniga efter cirka 27 dygn. De vuxna fåglarna återvänder vanligen till föregående års häckningsplats, särskilt hanarna och äldre fåglar. Den årliga adulta överlevnaden var minst ca 70 % i norra England och sannolikt över 80 % om hänsyn togs till spridning utanför studieområdet. De flesta drillsnäppor häckar sannolikt för första gången vid två års ålder, men studier i England visar att vissa kan häcka redan vid ett års ålder. Födan består av evertebrater, i första hand insekter men även spindlar, mollusker, ringmaskar och kräftdjur, vilka plockas från marken eller i vattenbrynet. Bortflyttningen sker huvudsakligen under senare hälften av juli och början av augusti, men enstaka individer kan finnas kvar hela september. Flyttningen sker nattetid och vanligtvis flyttar fåglarna enstaka eller i små grupper. ArtDatabanken - artfaktablad

1

Hot Orsaken till drillsnäppans långsiktiga minskning är inte klarlagd. I de delar av Afrika där de svenska drillsnäpporna övervintrar kan negativa påverkansfaktorer möjligen förekomma. Den adulta överlevnaden i en minskande population i norra England påverkades negativt av torrt väder i nordvästra Afrika. Detta påverkade även flyttningstiden genom Slovakien och Tjeckien. I häckningsområdet kan tänkas att flera samverkande faktorer bidrar till sämre reproduktion och/eller minskad överlevnad, t.ex. ökad predation (t.ex. mink), ökad störningsfrekvens längs stränder (t.ex. människan), ökad igenväxning av strandnära biotoper (t.ex. eutrofiering och minskat bete på näringsfattiga sjöstränder) och minskad födotillgång.

Åtgärder Den mest näraliggande åtgärden består av att forskning startas avseende artens ekologi, med syftet att bl.a. bättre förstå bakomliggande orsaker till den populationsminskning som pågår. Undersökningen bör även inkludera drillsnäppans levnadsförhållanden i dess flyttnings- och övervintringsområden.

Övrigt Utländska namn - NO: Strandsnipe, DK: Mudderklire, FI: Rantasipi, GB: Common Sandpiper. Drillsnäppan ärr förtecknad i Bernkonventionen bilaga II (strikt skyddade djurarter), i Bonnkonventionen bilaga II (flyttande arter) samt i AEWA (African-Eurasian Waterbird Agreement). Arten är fredad enligt jaktförordningen (1987:905).

Naturvård Konventioner: Bernkonventionens bilaga II, Bonnkonventionens bilaga II, AEWA, Typisk art i 1220 Sten och grusvallar (Boreal region (BOR) och Kontinental region (CON)), Typisk art i 3130 Ävjestrandsjöar (Boreal region (BOR) och Kontinental region (CON)), Typisk art i 3110 Näringsfattiga slättsjöar (Boreal region (BOR) och Kontinental region (CON)) Fridlysning: Fridlyst enl. 4 § Artskyddsförordningen. Räknas även som vilt, vilket betyder att den är fredad men kan vara jaktbar enligt jaktförordningen eller jaktlagen.

Litteratur Adamik, P & Pietruszkova, J. 2008. Advances in spring but variable autumnal trends in timing of inland wader migration. Acta Ornithologica 43: 119-128. Balmori A. 2005. Stopover ecology and divers migratory strategies use in the Common Sandpiper (Actitis hypoleucos). Ardeola 52: 319-331. Cramp, S., Simmons, K.E.L. m.fl. (red) 1983. Handbook of the Birds of Europe, the Middle East and North Africa. The Birds of the Western Palearctic. Vol. 3. Oxford. Dougall, TW, Holland, PK, Mee, A. & Yalden, DW 2005. Comparative population dynamics of Common Sandpipers Actitis hypoleucos: living at the edge. Bird Study 52: 80-87. Dougall, T.W.; Holland, P.K.; Yalden, D.W. 2010. The population biology of Common Sandpipers in Britain. British Birds 103: 100-114. Mee. A., Whitfield, D.P., Thompson, D.B.A. & Burke, T. 2004. Extrapair paternity in the common sandpiper, Actitis hypoleucos, revealed by DNA fingerprinting. Animal Behaviour 67: 333-342. Pearce-Higgins J.W., Yalden D.W., Dougall T.W. & Beale C.M. 2009. Does climate change explain the decline of a trans-Saharan Afro-Palaearctic migrant? Oecologia 159: 649-659. Schoedl, M. 2006. Population trend and breeding success of common sandpiper Actitis hypoleucos breeding along Bavarian rivers and effects of conservation measures. Ornithologische Beobachter 103: 197-206. Tuule, E., Tuule, A. & Elts, J. 2005. Numbers and population dynamics of the common sandpiper in the surroundings of Saue, 1963-2003. Hirundo 18: 3-9.

Författare Förf. Sven G. Nilsson & Martin Tjernberg 2010. © ArtDatabanken, SLU 2010. ArtDatabanken - artfaktablad

2

View more...

Comments

Copyright � 2017 NANOPDF Inc.
SUPPORT NANOPDF