Antidepressiv drog till behandling av tumörer

Kan antidepressiv medicin användas till behandling av tumörer? Jessica Svedlund Det fel som uppstår i de flesta cancertyper och tumörer är att cellerna delar sig okontrollerat och inte dör av sig själva, vilket ger en tumör. Man har sett att den antidepressiva medicinen valproinsyra (VPA) gör att cancercellerna i flera typer av cancer, bland annat tarmcancer, slutar växa och dela sig och till slut dör. VPA verkar på flera enzymer kallade histondeacetylaser (HDAC) så att dessa inte fungerar som de ska. I normala fall gör HDACenzymerna så att DNA blir mer kompakt. Detta leder till att cellerna får svårare att läsa av DNA och bilda de proteiner DNAt kodar för. HDAC-enzymer har visat sig påverka i synnerhet avläsningen av de gener vilkas produkter reglerar hur cellerna växer och dör i vad som kallas programmerad celldöd, en viktig del av utvecklingen i flercelliga organismer. Man har även sett att det finns ovanligt mycket HDAC-enzym i flera cancertyper samt i de bisköldkörteltumörer jag har studerat. Att tumörceller inte genomgår programmerad celldöd skulle kunna bero på denna ökning av HDAC-enzymer. Ett av enzymerna, HDAC2, har setts vara överuttryckt just i bisköldkörteltumörer. Hyperparathyroidism, överaktiva bisköldkörtlar, är ett symptom som orsakas av tumörer i bisköldkörtlarna. Dessa förstoras då. Människan har fyra körtlar och i dagsläget opererar man bort den drabbade körteln. Det kan bli värre om det visar sig att alla fyra körtlarna har utvecklat tumörer. Jag har studerat om VPA kan få cellerna i bisköldkörteltumörer att sluta dela sig, sluta växa och dö. Om så är fallet kanske VPA kan användas för att behandla tumörerna. Motsvarande studier gjordes också på ett annat ämne, suberoylanilidhydroxamsyra (SAHA), för att se om den gav liknande effekt. HDAC2-enzymet studerades även specifikt för att se hur just detta enzym påverkade hur bisköldkörteltumörcellerna delade sig, växte och dog. Bisköldkörteltumörceller odlades och behandlades med VPA och SAHA i 72 timmar. Som jämförelse jodlades också obehandlade celler. Cellerna räknades sedan för att se hur de harde växt. Genom att märka cellerna med AnnexinV-FITC som endast binder till de celler som håller på att dö eller redan är döda jämförde jag antalet döda VPA- respektiva SAHAbehandladeceller med obehandlade celler. För att undersöka produktionen av enzymet HDAC2 tillsatte jag en molekyl, HDAC2 siRNA, till cellerna som skulle hindra produktionen av HDAC2-enzymet Mina resultat visade att cellerna växte sämre när de hade behandlats med VPA och SAHA jämfört med dem som inte behandlats. Det fanns fem gånger så många döda VPA-behandlade celler och 10 gånger så många SAHA-behandlade celler jämfört med obehandlade celler. siRNA-behandlingen visade dock ingen effekt vare sig på celldelning, hur cellerna växt eller hur många som dött. Då HDAC2-enzymet analyserades visade det sig att produktionen av enzymet inte hade förstörts tillräckligt mycket, detta kan vara orsaken till att det inte blev någon effekt och fler undersökningar bör därför göras. Mina studier visar att VPA och SAHA kanske skulle kunna användas till behandling av biskldkörteltumörer då det verkar som de påverkar cellerna negativt när det gäller hur cellerna växer och positivt när det gäller hur många som dör. Flera undersökningar behöver dock göras för att vara helt säker på effekterna. Examensarbete i biologi, 10 p VT 2005 Instutionen för biologisk grundutbildning, Uppsala Universitet och Instutionen för kirurgiska vetenskaper, Kliniskt forskningcenter, Uppsala Universitet Sjukhus. Handledare: Gunnar Westin