Kulturcentrum för barn och unga
Att utveckla skolan med drama En rapport om erfarenheter och lärdomar från ett tvåårigt forskningsprojekt på en grundskola (F-6) i Umeå.
Att utveckla skolan med drama
2 (34)
Att utveckla skolan med drama
Innehållsförteckning Innehållsförteckning ................................................................................................................... 3 Inledning..................................................................................................................................... 4 Kulturcentrum för barn och unga söker samarbeten med forskare och skolan ...................... 5 Projektet Drama i undervisningen .......................................................................................... 5 Dramaprojektets genomförande ................................................................................................. 6 Första projektåret, november 2012 - maj 2013 ...................................................................... 6 Andra projektåret, augusti 2013 – maj 2014 .......................................................................... 7 Drama i undervisningen – vad säger forskningen? .................................................................... 8 Drama i olika läroplaner ......................................................................................................... 8 Internationell forskningsöversikt............................................................................................ 9 Svensk dramaforskning ........................................................................................................ 10 Utgångsläget bland lärarna på Östra Ersbodaskolan ............................................................ 12 Dramaprojektet på Östra Ersbodaskolan .................................................................................. 13 Varför drama i skolan? ......................................................................................................... 14 Vad säger lärarna och dramapedagogerna? .......................................................................... 15 Vad säger eleverna? ............................................................................................................. 19 Drama och språkutveckling .................................................................................................. 22 Sammanfattningsvis ............................................................................................................. 23 Exempel på resultat i projektet ............................................................................................. 24 Utmaningar inför fortsatt arbete med drama i undervisningen ............................................ 25 Reflektioner från en rektor ....................................................................................................... 26 Hur går vi vidare? ..................................................................................................................... 28 Hur går vi vidare – med dramaforskningen? ........................................................................ 29 Vad krävs för att lärare ska tillägna sig dramapedagogik som pedagogiskt redskap och integrera det i sin egen undervisning? .................................................................................. 29 Litteraturtips – handböcker om dramapedagogik..................................................................... 30 Referenser................................................................................................................................. 31
3 (34)
Att utveckla skolan med drama
Inledning Många skolor i Sverige står idag inför stora problem med skoltrötthet, låg studiemotivation, negativt inflytande från elevers sociala bakgrund, ökade klyftor mellan elever/skolor/bostadsområden, låga skolresultat samt psykosociala problem som mobbing och utanförskap. Bilden av skolan är naturligtvis mer sammansatt än så och Umeå är inte en kommun som toppar den negativa statistiken i landet. Men problemen finns också här där vi verkar, och accentureras särskilt i områden med hög andel nyanlända familjer. Vi har idag ett skolsystem som premierar individualitet och en testbar kunskap som huvudsakligen bygger på att elever ska få godkänt i olika prov. Vi har en undervisning som bygger på ett logiskt-vetenskapligt tänkande och som ser konsten och det narrativa tänkandet snarare som ett ’mervärde’ än som en nödvändighet. Detta trots att vi idag vet att det är med hjälp av det narrativa tänkandet som människan konstruerar sin identitet och hittar sin plats i kulturen (Björkvold, J-R; Silfver, B). En skola för ALLA barn måste, i den sammansatta värld som vi lever i idag, odla konsten och det narrativa sättet att tänka och agera. Vi måste satsa på HELA människan så att vi tar tillvara barnets alla kompetenser - som glädjen över att leva, modet att skapa, förmågan att läsa, behovet av att leka och kraften att växa. Dramapedagogik har i studier och genom användning i skolan visat sig ha stor men underutnyttjad potential som pedagogiskt verktyg (Bamford), inte minst i förhållande till språk-, läs- och skrivutveckling (Holmgren-Lind; Jacquet, Wagner). När drama och teater används i undervisningen är vårt engagemang både intellektuellt och emotionellt, vilket gör inlärningen affektiv. Vi kan inte ”ge” vår förståelse till någon, verklig förståelse är något som upplevs och det är endast om förståelsen känns som den kan integreras i våra sinnen och forma våra värderingar (Sternudd; Östern).
4 (34)
Att utveckla skolan med drama
Kulturcentrum för barn och unga söker samarbeten med forskare och skolan 2009-10 medverkar Kulturcentrum för barn och unga i en stor internationell studie av drama i undervisningen (DICE) tillsammans med organisationer och universitet i tolv europeiska länder. Studien som får EU-stöd visar på att drama kan stärka de i Lissabonagendan angivna s.k. nyckelkompetenserna: kommunikation på modersmålet, lära att lära, social kompetens, entreprenörskap samt kulturella uttrycksformer. Denna tid inleder också Kulturcentrum ett samarbete med Östra Ersbodaskolan med fokus på teater och drama och kompetensutveckling av skolans personal. Kulturcentrum bidrar även med sin erfarenhet i uppbyggandet av ett nytt dramarum på skolan och startar två fritidsgrupper i teater i stadsdelen Ersboda för barn i åldern 7-12 år. Projektet Drama i undervisningen Våren 2012 ansöker Kulturcentrum för barn och unga tillsammans med Östra Ersbodaskolan och forskare vid Stockholms universitet om ett särskilt stöd från Umeå kommun och Sociala investeringar till skolutveckling genom ett dramaforskningsprojekt. Projektet ges titeln Drama i undervisningen och under hösten beslutar Umeå Kommunstyrelses arbetsutskott att bevilja projektet ett bidrag på 676 000 kr för åren 2012-2014. Genom att förlägga forskningsstudien till Östra Ersbodaskolan vill vi huvudsakligen nå tre syften: 1. Vi vill bidra till ökad närvaro av estetiska ämnen i skolan, i synnerhet drama, så att fler elever får ägna sig åt eget skapande och konstnärliga uttryck. 2. Vi vill stimulera elever och lärare i skolarbetet med estetiska lärprocesser och därigenom skapa en bra arbetsmiljö och bästa grund för en ökad måluppfyllelse. 3. Vi vill fördjupa vårt arbete med estetiska lärprocesser, bredda pedagogernas kompetens och öka vår samlade kunskap om hur drama och teater på bästa sätt kan integreras i skolans undervisning. Med denna rapport vill vi berätta om dramaprojektets genomförande och vad som sker när dramapedagoger och skolans lärare samarbetar. Vad händer när lärare förändrar sina arbetsformer och börjar använda drama i undervisningen? Hur påverkar dramaundervisningen elevernas sociala kompetens, kreativitet och lärande? Rapporten omfattar också en kort orientering om vad dagens läroplaner säger om drama och estetsämnenas ställning i några länder samt innehåller även en liten internationell forskningsöversikt.
Helge von Bahr, kulturkonsulent och projektledare, Umeå kultur
5 (34)
Att utveckla skolan med drama
Dramaprojektets genomförande Helge von Bahr, kulturkonsulent och projektledare, Umeå kultur Planeringen av projektet inleddes i samband med formuleringen av ansökan om projektmedel, våren 2012. I början av hösten bildades en ledningsgrupp för att samordna verksamheten mellan lärarna, dramapedagogerna och forskarna. Första projektåret, november 2012 - maj 2013 Kulturcentrum för barn och unga projektanställer två dramapedagoger på deltid med uppdrag att arbeta med drama i två klasser (årsk. 1 och 3) under skoltid. Parallellt kommer lärare på skolan att arbeta kontinuerligt med drama i ytterligare två klasser (årsk. 2 och 4). Samtidigt erbjuds barn från skolan drama och teater via två fritidsgrupper ledda av dramapedagoger från Kulturcentrum. Till projektet knyts två forskare i drama och pedagogik från Stockholms universitet resp. Malmö högskola för att studera och dokumentera verksamheten, genomföra intervjuer samt handleda pedagoger och lärare. Totalt kommer dramaverksamheten på skolan under det första projektåret att omfatta uppskattningsvis 100 barn i åldern 7-11 år, och sammanlagt c:a 135 timmar. Sammanfattningsvis ser dramaverksamheten på skolan under första året ut som följer: Årskurs 1 får kontinuerligt drama en gång i veckan under 20 veckor perioden oktober-april. Dessa dramapass som är 60 minuter leds och planeras av en dramapedagog i samråd med klassläraren. Barnen improviserar utifrån egna berättelser samt gör olika dramaövningar och mer gestaltande övningar. Klassen gör också ett studiebesök på Kulturcentrum för barn och unga i centrala Umeå och ser en teaterföreställning tillsammans.
6 (34)
Att utveckla skolan med drama
I årskurs 3 har en annan dramapedagog processdrama med barnen tillsammans med klassläraren under två 3-veckorsperioder. Man har två pass per vecka om vardera 60 minuter (ht) eller 40 minuter (vt). I processdrama går dramapedagogen och läraren ”i roll” tillsammans med barnen inom ramen för ett tema som man bestämt tillsammans och som är knutet till skolans undervisning. I årskurserna 2 och 4 genomför skolans lärare egna dramapass med eleverna utan dramapedagogernas medverkan. Dessa dramapass genomförs kontinuerligt varje vecka under hela perioden. Till dessa dramainsatser under skoltid ska läggas den kontinuerliga fritidsverksamhet inom drama/teater som barnen på skolan och Ersbodaområdet erbjuds inom ramen för projektet. Det handlar om två grupper som träffas varje vecka under 60-90 minuter för att göra teaterlekar, dramaövningar och improvisationer tillsammans under ledning av två dramapedagoger från Kulturcentrum för barn och unga. Andra projektåret, augusti 2013 – maj 2014 Under höstterminen har eleverna i årskurs 1, 2, 3 och 4 återkommande dramalektioner som leds av antingen Kulturcentrums dramapedagoger eller skolans lärare, alternativt dessa tillsammans. Under hösten genomförs också en gemensam fortbildning för lärare och dramapedagoger i processdrama. Under vårterminen fortsätter de fyra årskurserna (1-4) med sin dramaverksamhet, vilket innebär att 80 av skolans elever har 1-2 lektionstimmar drama varje vecka. Inledningsvis är det klasslärarna själva som planerar och genomför dessa lektioner, utan dramapedagogernas medverkan. Senare på terminen återkommer Kullturscentrums dramapedagoger för att tillsammans med lärarna planera, genomföra och följa upp dramapass i årskurserna 1, 2 och 4. Denna period pågår under åtta veckor i mars och april. På vårterminen arbetar man nu i flera av dramaklasserna med processdrama, dvs den arbetsmetod som man har haft en gemensam fortbildning i under hösten. Lärarna ”går i roll” och eleverna stimuleras till ett aktivt lärande där man genom improvisationer och diskussioner prövar både egna och andras tankar och förslag och kan överväga olika perspektiv. Parallellt med dramalektionerna och teatergruppsverksamheten på fritiden fortsätter forskarna hela året att samla in datamaterial genom observationer och intervjuer, samt handleda lärare och dramapedagoger. Den praktisk-pedagogiska delen av projektet föregicks av en mer osynlig men väsentlig period, där projektledaren från Kulturcentrum, Östra Ersbodas rektor och forskningsledaren tillsammans formulerade mål, diskuterade uppläggning och genomförande, och samordnade hela projektet. När den praktisk-pedagogiska delen avslutats vidtog sammanfattning och utvärdering av projektet, samt förberedelser för rapportering och spridning av erfarenheter från projektet i olika sammanhang.
7 (34)
Att utveckla skolan med drama
Drama i undervisningen – vad säger forskningen? Eva Österlind, lektor i drama vid Stockholms universitet I Sverige har dramatiska spel och teater använts i undervisningssyfte i minst 150 år. Det är klarlagt att sådana undervisningsformer som vi idag kallar dramapedagogik praktiserades här redan i början av förra seklet. Hägglund (2001) beskriver en reformpedagogisk flickskola, startad 1909 av Ester Boman, där drama i form av övningar och lekar, rollspel, samt teateruppsättningar av olika slag, visar tydliga likheter med den nutida dramapedagogikens innehåll och arbetssätt. Drama och teater som fritidsverksamhet har också en lång tradition. Elsa Olenius etablerade t.ex. barnteaterverksamhet på bibliotek 1942 (Lindvåg 1988), något som blev en förelöpare till dagens kulturskolor. I egenskap av forskningsledare ser jag det som angeläget att placera det aktuella dramaprojektet för skolutveckling i ett större sammanhang. Drama i olika läroplaner En studie av dramapedagogikens innehåll resulterade i fyra dramapedagogiska perspektiv (Sternudd 2000). Det personlighetsutvecklande perspektivet syftar till att stärka deltagarnas självkänsla, identitet, sociala kompetens och samarbetsförmåga. Inom det konstpedagogiska perspektivet handlar drama främst om att arbeta fram en teaterföreställning. Det kritiskt frigörande perspektivet fokuserar på att öka deltagarnas medvetenhet om orättvisor och konflikter, och ifrågasätta normer och värderingar. Det holistiskt lärande perspektivet går ut på att lärare och elever agerar tillsammans i en fiktiv situation, kopplad till lärande inom ett specifikt ämnesområde. Perspektiven går inte att särskilja helt och hållet, men bidrar ändå till att klargöra olika aspekter av dramapedagogikens innehåll. Enligt Sternudd kan de fyra perspektiven spåras i hur drama beskrivs i svenska läroplaner för grundskolan (1962, 1969, 1980,1994). Oavsett perspektiv kan dramapedagogiska inslag, där elevernas aktiva medverkan är en förutsättning, utgöra en förstärkning av skolans demokratiska uppdrag. 8 (34)
Att utveckla skolan med drama
Ännu så länge är drama inget eget ämne i den svenska läroplanen för grundskolan, men den övergripande läroplanstexten (Lgr 11) slår fast att: Eleverna ska få uppleva olika uttryck för kunskaper. De ska få pröva och utveckla olika uttrycksformer och uppleva känslor och stämningar. Drama, rytmik, dans, musicerande och skapande i bild, text och form ska vara inslag i skolans verksamhet. /…/ Förmåga till eget skapande hör till det som eleverna ska tillägna sig (s. 10).
I Lgr 11 sägs också att det är skolans ansvar att se till att alla elever ”kan använda och ta del av många olika uttrycksformer såsom språk, bild, musik, drama och dans” (s 14, min kursiv.). Enlig kursplanen för modersmål ska eleverna få ”kunskaper om skönlitteratur och annat estetiskt berättande” (Lgr 11, s. 87), och kursplanen för svenska framhåller att eleverna ska ”stimuleras till att uttrycka sig genom olika estetiska uttrycksformer” (s. 222). Men i dessa kursplaner förekommer endast begrepp som (skriven) dramatik, dramaturgi och scenkonst. Aktiva uttryck som ”dramatiseringar” finns däremot i kursplanen för engelska (s. 31). I Finland var det för några år sedan mycket nära att drama infördes som ett nytt ämne, och frågan tas nu upp igen. På Island har drama nyligen införts som ett valbart estetiskt ämne, dvs. det är inte obligatoriskt men möjligt för isländska skolor att erbjuda eleverna drama. I Australien har man för första gången fått en gemensam läroplan för samtliga sex delstater, med tre nya estetiska ämnen. De fem estetiska ämnena, bild, musik, drama, dans och media, har nu en likvärdig ställning. Den här utvecklingen stöds av en global studie om betydelsen av estetiska ämnen i skolan (Bamford 2006)1, som bland annat visar att estetiska inslag har gynnsamma effekter på elevers motivation och skolresultat – förutsatt att den estetiska verksamheten håller hög kvalitet. En europeisk studie av drama/teater visar liknande resultat (DICE 2010). Andra studier visar på samband mellan drama och skolutveckling (Baldwin 2009), och hur drama kan användas för att förebygga konflikter i skolan (DRACON 2005). Trots exempel på en positiv, forskningsbaserad utveckling är estetiska ämnen och inslag ofta hårt trängda i skolans vardag och för en tynande tillvaro (se t.ex. Skolinspektionen 2011). Det hänger ihop med en allt starkare betoning på baskunskaper, dvs. läsa, skriva, räkna, och framväxten av den så kallade treämnesskolan (sv/eng/ma), vilken i sin tur kan knytas till Sveriges sjunkande resultat i internationella kunskapsmätningar. För närvarande har estetisk verksamhet också en svag ställning inom lärarutbildning och lärarfortbildning. Detta gäller både etablerade estetiska ämnen som musik och bild, och mindre etablerade – men föreskrivna – inslag som drama och dans, och det är inte unikt för Sverige. Internationell forskningsöversikt Konst, kultur och estetisk verksamhet har ett odiskutabelt egenvärde, och alla barn har en demokratisk rätt till olika uttrycksmedel. Företrädare för estetiska ämnen i skolan hävdar också att estetiska inslag i undervisningen förbättrar elevernas prestationer i andra ämnen. Detta förs fram som argument för att stärka de estetiska inslagen i skolan, utöver argumentet om ett inneboende värde. Politiker har på senare år poängterat vikten av att utveckla elevers
1
Studien gjordes på uppdrag av UNESCO, ett FN‐organ för utbildning, vetenskap och kultur.
9 (34)
Att utveckla skolan med drama
kreativitet och innovativa förmåga, som ett led i entreprenörskap för ökad konkurrenskraft, och estetiska ämnen och lärprocesser har lyfts fram som en möjlighet att uppnå detta. Mot den här bakgrunden har OECD2 låtit genomföra en meta-analys av befintlig forskning för att ta reda på om det verkligen stämmer. I undersökningen behandlas frågan om elever blir mer kreativa, eller bättre i andra skolämnen, av att delta i estetisk verksamhet. Finns det någon vetenskaplig grund för påståenden om estetiska ämnens s.k. transfer effects? För att besvara den frågan har resultat från ett stort antal tidigare studier om elevers lärande i, med och genom estetiska ämnen, både i skolan och på fritiden, sammanställts och analyserats på nytt (se Winner, Goldstein & Vincent-Lancrin 2013). Rapporten bygger på tidigare genomförda meta-analyser, (t.ex. Podlozny 2000) och på kompletterande analyser av forskningsresultat från 1998 och framåt. Granskningen sträcker sig från förskola till gymnasium. Ett strikt urval är nödvändigt för att uppnå god kvalitet i en meta-analys, och utgör den bästa garantin för välgrundade slutsatser. Forskarna har ställt höga krav på vetenskaplig kvalitet i de studier som granskats.3 När det gäller dans och bild är slutsatserna otydliga, eftersom den forskning som granskats är alltför begränsad till sin omfattning (dans) eller pekar åt olika håll (bild). Däremot står det klart att musik och drama stärker elevers kognitiva utveckling. När det gäller drama och verbal förmåga visar översikten ett tydligt resultat baserat på närmare 90 studier: The most well-researched arts to academics transfer literature focuses on the effects of ‘classroom drama’ on verbal skills (Winner et al. 2013, s.157). Podlozny’s /…/ analyses also showed that drama helps learners understand new texts not enacted. This is the most surprising finding of these meta-analyses (a.a. s.160, kursivering i original).
Det mest studerade området gäller alltså sambandet mellan språkutveckling och drama.4 Analyserna visar att drama hjälper elever att förstå nya texter som de inte arbetat med eller dramatiserat. Detta beskrivs som det mest överraskande resultatet av dessa meta-analyser. Självklart har estetiska uttrycksformer ett egenvärde och ett berättigande i skolan. Att drama dessutom bidrar till att utveckla elevers verbala förmåga – vilket nu måste betraktas som helt klarlagt – är något att ta fasta på. Resultaten visar entydigt att drama kan fylla en viktig funktion för elevers lärande i skolan, och lärandet stöds av deltagande i drama på fritiden.5 Svensk dramaforskning Den svenska dramaforskningen är inte så omfattande som man skulle önska, trots att den startade på 1970-talet. Det beror nog främst på att drama inte är ett skolämne. Till skillnad
2
OECD är en global organisation för ekonomiskt samarbete och social utveckling, med 34 medlemsländer. Ibland nästan överdrivet höga krav (och feltolkningar). DICE‐projektet (2010) har t.ex. valts bort för att det sägs bygga på lärares självrapportering. Men oavsett det, stränga urvalskriterier borgar för starka slutsatser. 4 Ett krux i rapporten är att den generellt talar om ’teater’, trots att de refererade studierna handlar om drama. 5 Observera: det är inget som säger att dramaverksamheten varit direkt inriktad på att utveckla elevers läs‐ och skrivförmåga. Språkutveckling tycks man få på köpet, när man använder sig av drama i undervisningen. (Därför kan man utgå från att dramaverksamhet på fritiden också har positiva effekter på språkförmågan. Problemet är bara att drama som fritidsverksamhet inte når ut till alla barn.) 3
10 (34)
Att utveckla skolan med drama
från musik- och bildämnet har inga fackhögskolor haft ett särskilt ansvar för vare sig lärarutbildning eller forskning om dramapedagogik. När det gäller svensk forskning om drama i skolan saknas ännu så länge studier av dramas effekter på elevers kreativitet, och lärande i skolämnen som t.ex. matematik eller historia, dvs. det som låg till grund för OECDs granskning. Däremot finns studier om drama för utveckling av elevers sociala förmåga (Gralvik 1975, Wiechel 1976), om dramalek i förskolan (Lindquist 1995), samt drama för språkutveckling i förskola och skola (Holmgren-Lind 2007, Jacquet 2011). Studier av hur elever upplever drama/teater i grundskolan lyfter fram motivation och identitet (Olsson 2006, Silfver 2011, Törnquist 2000). Forskning om unga i gymnasieåldern visar att drama/teater i skolan och på fritiden upplevs som meningsfullt och oerhört positivt av deltagarna (Chaib 1996, Österlind 2011a). En didaktisk studie av innehåll och undervisning i ämnet teater på gymnasieskolans estetiska program har nyligen publicerats (Ahlstrand 2014). I Sverige har det även gjorts studier av lärarrollen i en estetisk lärprocess (Törnquist 2006), och av hur lärare ser på drama i skolan. Enligt Öfverström (2006) uppfattar lärarna drama som en holistisk metod. De menar att eleverna får lättare att lära genom att processen är aktiv och sker i ett växelspel mellan upplevelser och inlevelse i kunskapen. Men drama används sällan för ämnesundervisning, ”lärandeperspektivet i betydelsen av att inhämta kunskaper förbises ofta” (Öfverström 2006 s. 127). Fredriksson (2013) drar liknande slutsatser. Lärarna ser drama främst som ett medel för social utveckling, för att skapa trivsel och kanske för att göra lite teater. När forumspel används uppstår lätt en moraliserande attityd. En norsk klassrumsstudie undersöker vad lärarna faktiskt gör när de arbetar med drama. Inte helt oväntat visar det sig att kvaliteten på dramainslagen i hög grad beror på lärarnas dramautbildning (Sæbø 2009). I en svensk studie poängterar erfarna lärare som ofta använder drama i sin undervisning att: [D]ramaundervisning bryter mot vissa normer och konventioner i skolan, som t.ex. att det ska vara lugnt och tyst på lektionerna. När man arbetar med drama blir situationen i klassrummet mer dynamisk, vilket kan vara en utmaning både för läraren själv och för kollegorna (Österlind 2011b, s. 146).
Undersökningen visar att dessa lärare, som även är utbildade dramapedagoger och alltså har dubbel yrkeskompetens, ser det som idealiskt att läraren har tillräckliga kunskaper för att själv kunna integrera drama i den vanliga undervisningen (Österlind 2011b). En av pedagogerna framhåller att om man använder drama som inslag i ämnesundervisningen uppnår man större engagemang och fördjupat lärande av själva ämnesinnehållet samtidigt som man, indirekt, uppnår positiva effekter på samarbete och socialt samspel i klassrummet. Alla dessa fördelar är svårare att åstadkomma om dramapedagogen kommer in utifrån, t.ex. en lektion per vecka under en kortare period. Därmed inte sagt att det inte tillför något. Ett sådant samarbete kan självklart innebära positiva effekter. I bästa fall kan det fungera som klassrumsbaserad fortbildning för såväl läraren som dramapedagogen. Med tanke på att det endast är ett fåtal lärare som besitter dubbel kompetens är samverkan mellan dramapedagoger och lärare den bästa lösningen för närvarande, speciellt om det är ett långsiktigt samarbete. Det finns många goda exempel på sådana projekt i olika kommuner. En viktig förutsättning för att arbetet ska bli framgångsrikt är dock att skolledningen stöder verksamheten i både ord och handling.
11 (34)
Att utveckla skolan med drama
Utgångsläget bland lärarna på Östra Ersbodaskolan För att få en bild av utgångsläget bland lärarna på Östra Ersbodaskolan genomfördes en enkät i juni 2012. Av de 13 lärarna har 11 mycket positiva eller ganska positiva erfarenheter av dramapedagogik i undervisningen. Flertalet har haft inslag av drama i sin lärarutbildning och har dessutom fått fortbildning i tjänsten (bl.a. genom Kulturcentrum). Några har även fortbildat sig på eget initiativ, i form av kortare kurser eller fristående kurser på högskolan. Lärarna tar upp tre tydliga syften/innehållsområden för drama. Ett handlar om gruppen, att öka förmågan till samarbete, konfliktlösning osv. Ett annat handlar om individen, att kunna använda kroppsspråket, att våga synas, att utveckla tillit och självförtroende. Det tredje är relaterat till ämnesinnehållet, endera som ämnesövergripande teman (t.ex. etik/kamratskap), eller direkt anknutet till olika ämnen (engelska, svenska, historia, geografi och musik nämns). För att beskriva innehåll/arbetsformer i drama ger lärarna exempel på olika dramaövningar: samarbetsövningar, sinnesträning, inlevelseövningar, charader, värderingsövningar, rollspel, massagesagor, härmlekar, presentationsövningar, leka affär (på engelska) osv. Vissa exempel anknyter mer till teater: Forumteater, forumspel, teaterspel, dockteater, spela teater för publik, gestaltningar och dramatiseringar (av t.ex. sagor, historiska händelser). Som svar på frågan vad lärarna själva planerar för drama under hösten 2012 nämns tre olika typer av målsättningar. Det är dels sociala mål som gruppsamhörighet, konflikthantering, forumspel, och ev. rollspel, dels teater-mål som att introducera ett avsnitt genom att klä ut sig tidstypiskt, och att göra teater på ett historiskt tema. Slutligen nämns organisatoriska mål som handlar om hur man vill arbeta, t.ex. att spela teater en gång per termin, att använda drama minst en gång i veckan, eller att integrera drama i andra ämnen som bild/musik. För att komma igång behöver lärarna framför allt tid. Tid för planering och reflektion, gärna med en samarbetsvillig kollega, samt lediga tider i dramasalen. För att utöka eller fördjupa dramaarbetet behövs mer fortbildning, inspiration, konkreta tips och idéer, gärna en förebild som visar hur det kan gå till. Men också att använda sin egen fantasi, se möjligheterna, tänka nytt och prova mer, samt tid för planering och reflektion med kollegor. Dessutom efterfrågar lärarna fortbildning när det gäller dramametoder för konfliktlösning. Flertalet av lärarna, men inte alla, är positiva till att någon utifrån kommer in och har drama i klassen. Enkätsvaren ger en bild av lärarnas erfarenheter och kunskaper om hur drama kan användas i undervisningen. Som hinder hänvisas till brist på (planerings)tid, okoncentrerade elever och alltför stora grupper. Eftersom en central målsättning med projektet var att utöka inslaget av drama/teater i undervisningen fokuserades dramaarbetet i klasserna och fortbildningen på hur man kan arbeta med drama i ämnesundervisningen – det område som föreföll minst känt och använt bland lärarna – och med ’stora’ elev-grupper, dvs. i helklass. Ett annat mål för projektet har varit att stödja lärarnas planering med konkreta förslag.
12 (34)
Att utveckla skolan med drama
Dramaprojektet på Östra Ersbodaskolan Anneli Einarsson, Malmö högskola Som forskningsassistent i projektet har jag besökt skolan en gång i månaden under läsåret 2013/2014. Min uppgift har varit att observera, dokumentera och sammanställa arbetet. Jag har också fungerat som samtalspartner för lärare och dramapedagoger och bidragit med min kunskap och erfarenhet av att ha arbetat med drama i grundskola under många år. Jag har även intervjuat lärare, dramapedagoger och elever. I den föreliggande texten redovisas delar av den dokumentation som genomförts under läsåret. Då allt material ännu inte har bearbetats och analyserats måste de resultat som presenteras nedan betraktas som preliminära. Syftet med forskningen i det här projektet har varit att få ökad kunskap och fördjupad förståelse för hur man kan iscensätta dramaundervisning på en grundskola, och vilka möjligheter och problem som uppstår i ett sådant arbete. Jag valde att göra en deskriptiv undersökning vilket innebär att jag redogör för resultatet genom beskrivningar av de lärdomar och erfarenheter vi gjort. Jag har alltså inte haft för avsikt att mäta effekter eller bevisa hypoteser. Utifrån de resultat som beskrivs i undersökningen finns möjlighet att dra vissa slutsatser om hur ett långsiktigt arbete med drama i skolan kan organiseras, genomföras och utvecklas. Dessa lärdomar kan bli riktlinjer för ett fortsatt arbete på Östra Ersbodaskolan men också spridas till andra skolor och lärare som är intresserade av att utveckla sina arbetsformer. Under det år som jag varit engagerad i projektet (2013/14), har fyra lärare i skolår 1-4, samt två dramapedagoger deltagit i projektet. Tre av de fyra lärarna har samarbetat med en dramapedagog, en av lärarna har deltagit i gemensamma diskussionerna och diskuterat sin dramaundervisning med mig i samband med att jag observerat lektioner i klassen. Som forskningsassistent har jag observerat dramalektioner i varje klass och tillsammans med lärare och dramapedagoger reflekterat kring dessa när jag varit på skolan men även genom mailkorrespondens. Rektor, lärare och dramapedagoger var överens från början om att projektet skulle vara en del av ett långsiktigt arbete, vilket jag ser som en avgörande faktor för projektets relevans och meningsfullhet, för Östra Ersbodaskolan och för andra intresserade. Glädjande är att verksamhet med drama och teater fanns på skolan redan innan jag blev involverad i projektet och fortgår alltjämt, nu när jag har avslutat min del i arbetet. 13 (34)
Att utveckla skolan med drama
Varför drama i skolan? Argumenten för att utveckla drama i undervisningen på Östra Ersbodaskolan har varit flera. För det första föreskriver läroplanen att alla elever ska få tillgång till olika estetiska uttrycksmedel, däribland drama. Detta är en demokratisk rättighet för alla barn och ungdomar. Läroplanen understryker också vikten av olika former av kunskap och sätt att lära, vilket drama erbjuder många möjligheter till. Att undervisa i och genom drama är att alltså att följa läroplanen. Ett annat argument för att utveckla undervisningen i drama var att personalen på Östra Ersbodaskolan upplevde att många av barnen hade svårigheter med det sociala samspelet i leken på raster och i samarbetet i klassrummet. Några i personalen hade erfarenhet av att drama kan vara en bra metod för att utveckla barnens förmåga till socialt samspel och det ledde fram till en önskan om att börja undervisa i drama mer systematiskt och regelbundet. För det tredje observerade personalen att många av barnen var ovana att fantisera, använda sig av estetiska uttrycksmedel och att reflektera kring detta. Det ledde fram till en önskan om att skapa förutsättningar för eleverna att utveckla sin kreativitet och skapande förmåga. Drama kan ses som ett ämne med ett ämnesspecifikt innehåll men även som en metod som kan användas t.ex. för lärande i andra ämnen eller för att träna socialt samspel. I detta projekt har drama använts på båda dessa sätt. Det ovan beskrivna är inte unikt för Östra Ersbodaskolan utan tvärtom något många lärare instämmer i. Varför är det då inte fler skolor som utvecklar sina arbetsformer med drama och andra estetiska ämnen? En vanlig reaktion hos lärare i grundskolan är att "drama är jättebra, men varifrån ska vi ta tiden?". Den frågan har varit föremål för diskussion även i det här projektet, framförallt när det gäller de äldre eleverna. Många lärare beskriver att arbetsbördan är tung i skolan och det kan innebära att det är svårt att få tid att utforska nya arbetssätt, vilket kräver utökad planering, efterarbete och reflektion i ett inledande skede. I samband med mitt första besök på skolan bad jag lärarna skriva ner sina funderingar kring att använda drama i undervisningen. Det var då vissa teman som återkom i deras anteckningar som de såg som viktiga att arbeta med; självkänsla och socialt samspel, träning i att uttrycka sig med kropp och röst, sagor och berättelser, varierade arbetsformer och att jobba ämnesövergripande med hjälp av drama. Det framkom också olika farhågor; är det praktiskt möjligt att arbeta regelbundet med drama? Finns det möjligheter att ha halvklass? Hur organiserar vi arbetet? Vilka är egentligen vinsterna? Är det möjligt med gemensamma planeringsmöten? Många av barnen behöver stort mått av struktur och förutsägbarhet, hur gör vi med det i drama? Det efterfrågades också fortbildning och tydlighet när det gällde vem/vilka som var ansvariga för drama-arbetet. En viktig fråga i projektet har varit hur man kan integrera dramaundervisning i andra ämnen, dels för att det är ett relativt outforskat område i dramaforskning i Sverige men också för att lärarna på Östra Ersboda efterfrågade just detta. Det har därför varit glädjande att se att ett av resultaten i projektet är att det är möjligt att använda drama i svensk- och SO-undervisning på ett meningsfullt sätt. Vi tror att när detta arbetssätt har etablerats behöver inte drama upplevas som en pålaga, ytterligare en uppgift som skapar stress hos lärare. Det kan istället bli en
14 (34)
Att utveckla skolan med drama
naturlig del av skolans verksamhet och bidra till måluppfyllelse i förhållande till läroplan och kursplaner. Men för att nå dit krävs att man har stöd hos rektor och att man är beredd att i ett inledande skede avsätta tid och engagemang för att etablera nya arbetssätt – både för elevernas och lärarnas skull. Utifrån det ovan beskrivna har dramaverksamheten haft tre fokusområden i förhållande till eleverna. Dessa tre områden har varit centrala i dramaundervisningen genom hela projektet, från tidiga samtal med rektor och lärare, i projektansökan till Umeå kommun och i samarbetet med personal från Kulturcentrum för barn och unga. Dessa tre områden är: 1) Socialt samspel och personlig utveckling - stödja lekförmåga, utveckla självförtroende och samarbetsförmåga 2) Kunskapsutveckling - lärande i drama och som stöd för lärande i andra ämnen 3) Kreativitet - kunna uttrycka sig, fantisera, skapa, utveckla idéer och lösa problem Vi kan konstatera en utveckling hos elever på alla områden och i alla inblandade elevgrupper i projektet. Men materialet har, som sagts tidigare, inte bearbetats och analyserats färdigt och resultaten får betraktas som preliminära. Vissa resultat, till exempel att några elevers förmåga till samarbete har utvecklats, kan t.ex. bero på att eleverna har mognat under det läsår som gått, eller att de i början var osäkra inför dramaämnet och att de efterhand naturligt blivit tryggare med vad som händer på dessa lektioner. Det går alltså inte att hävda att den utveckling vi sett enbart beror på dramaundervisningen. Det som varit svårast att dokumentera är vilken betydelse dramaundervisningen haft för lärandet i andra ämnen. För att kunna se och dokumentera effekter av detta skulle ytterligare forskning behövas, med delvis andra metoder än vad som använts i detta projekt. Vad säger lärarna och dramapedagogerna? Lärarna och dramapedagogerna är alla överens om att det varit utvecklande att samarbeta, de har alla fått syn på och lärt sig nya saker. Lärarna har identifierat en kompetens hos dramapedagogerna som handlar om att kunna improvisera, fånga upp barnens idéer och initiativ och använda det på dramalektionerna. Det innebär att eleverna blir mer av handlande aktörer än passiva mottagare, vilket stimulerar lärandet. Dramapedagogerna har fått en ökad kunskap om hur man kan koppla dramalektioner till skolans mål och hur man på ett mer systematiskt sätt kan strukturera och utvärdera dramaundervisning. Ett kollegialt samarbete har utvecklats där man inspirerar varandra och ger varandra idéer till fortsatt arbete. En viktig sak för eleverna, som en av dramapedagogerna påpekar, är att klasslärarna är med på dramalektionerna. Det signalerar att drama är ’på riktigt’ och viktigt. Detta i motsats till att dramapedagogen går till dramarummet med halva klassen och resten är med läraren i klassrummet och har en ’vanlig’ lektion, vilket skickar en annan signal till eleverna. Samtliga lärare säger att de uppfattar det som att eleverna uppskattar dramalektionerna och ser fram emot dem: …jag ser ju glädjen i barnen när de ska iväg och dom frågar efter det dan innan (…) det är ju en glädje som uttrycks… 15 (34)
Att utveckla skolan med drama
En lärare säger sig ha blivit förvånad över beredvilligheten i klassen, att alla elever varit så positiva och med hela tiden. Ingen av eleverna har ställt sig utanför: …det var lite förvånande jag trodde det skulle vara någon man fick locka och dra in men det har inte funnits det behovet… En av dramapedagogerna beskriver hur hon utvecklat sitt sätt att arbeta genom att utvärdera efter varje lektion utifrån elevernas respons på lektionen. Detta har att göra med själva utgångspunkten; att eleverna i skolan inte själva har valt drama, vilket är fallet med de barn som deltar i fritidsgrupperna på Kulturcentrum. Därför måste hon som dramapedagog hela tiden arbeta med och tänka på barnens motivation: hur kan jag väcka och behålla deras lust? Hon menar att det är den stora skillnaden mot det sätt hon är van att jobba på. I samband med det har hon insett att nyckeln till motivationen ligger i arbeta med berättelser som engagerar barnen: Det är det som är kittet, det som får ihop det… som får ihop oss Valet av berättelse har varit ett återkommande samtalsämne mellan dramapedagoger och lärare och ett diskussionsämne i mail-korrespondensen mellan dramapedagoger och forskare. Vid flera tillfällen har man i tre av klasserna arbetat med berättelser som sträckt sig över flera veckor. Det har upplevts som mycket positivt av elever, lärare och dramapedagoger. Barn och pedagoger kan då leva sig in i och 'vara' tillsammans i berättelsen. I samband med det har läraren också kunnat använda berättelsen i arbetet i klassrummet och t.ex. låta eleverna skriva egna texter utifrån den. Det har blivit tydligt i projektet att valet av berättelse är väldigt viktig för elevernas engagemang och därmed deras lärande. Detta sätt att arbeta skapar sammanhang och förutsättningar för fördjupning. Det är också viktigt att variera typen av berättelser. Olika berättelser tilltalar olika barn. En berättelse kan också bli för stark för vissa barn, vilket vi diskuterade i samband med att en klass fick se föreställningen "Boj och den arge" på Kulturcentrum och även arbeta med berättelsen på dramalektionerna. Berättelsen handlar om att en pappa slår sin pojke och många av barnen blev mycket engagerade. Men hos vissa av barnen fanns också tecken på att berättelsen väckte upp känslor som de hade svårt att hantera. Det är ett exempel på ett pedagogiskt dilemma där vi å ena sidan kan skapa förutsättningar för barn att bearbeta och förstå olika företeelser, men å andra sidan kanske det inte alltid finns resurser tillgängliga för att fånga upp det som väckts hos barnen. Givetvis har det varit både med- och motgångar i projektet; lärare och elever har inte alltid upplevt dramalektionerna som givande. En stor utmaning har varit att hitta sätt att ha drama i helklass, eftersom det i varje klass finns elever som har koncentrationssvårigheter. För många av de eleverna är det en stor utmaning när det handlar om att ena stunden få röra sig fritt i dramarummet och i nästa stund förväntas sitta stilla på golvet och lyssna på en ny instruktion. En annan stor utmaning för lärarna har varit att hitta tid att planera och utvärdera tillsammans. En förhoppning i början av projektet var att fler pedagoger än de fyra medverkande lärarna skulle involveras i drama-arbetet men så har hittills inte skett. Ett tydligt resultat av projektet är dock att de lärare och elever som medverkat upplever att drama är stimulerande och
16 (34)
Att utveckla skolan med drama
meningsfullt, och något som är viktigt att fortsätta utveckla. I en intervju efter den första terminens arbete blev en lärare och en dramapedagog ombedda att sammanfatta sina intryck: Dramapedagog – då skulle jag säga att drama har flyttat in i klassrummet och klassrummet i drama… typ så Forskare – som något positivt? Dramapedagog – som något positivt! Forskare – och vad skulle du säga? Lärare – ja när vi började projektet så var ju det här med drama att leta övningar och jag gjorde väl någon pärm… ja bra, nu har jag tio övningar nu vet jag vad jag ska göra dom gånger vi skulle ha drama… så var det jaha, nu ska vi göra den leken och den leken liksom… och nu när jag tänker drama så tänker jag inte så, den där pärmen har jag ju slängt, för nu känns det som att drama är något vi gör utifrån det vi håller på med Att dramaundervisningen integrerades med den övriga undervisningen var alltså något som lärare och dramapedagoger kunde se redan efter den första terminen och det är något som fortsatt att utvecklas och blivit mer etablerat allt eftersom tiden har gått. Det har också inneburit en naturlig användning av dramarummet som så småningom blivit en integrerad resurs i arbetet. I början av projektet var förflyttningen till dramarummet något som väckte oro hos vissa barn och det faktum att där fanns en stor tom golvyta, som innebar att eleverna inte hade sin egen bänk att hålla sig till, gjorde det svårt att behålla koncentrationen för många barn. Eleverna vande sig under projektets gång vid att vissa lektioner var i dramarummet. Lärarnas och dramapedagogernas arbetssätt för hur man skapar koncentration även i detta rum, växte fram efterhand. I en intervju med en annan lärare diskuteras frågan om dramaundervisningen bidragit med något nytt till undervisningen. I den följande dialogen refererar läraren till ett processdrama som klassen arbetade med under flera veckor. Det handlade om en by där det hände mystiska saker. Lärare – ja, det nya blir väl då dom situationer som vi har gjort i processdramat (…)vad det har hjälpt till med är väl att det har skapat situationer som vi kan skriva om istället för att behöva hitta på eller skapa något som dom inte är kopplade till (…) när vi har drama så det blir lättare för dom när dom ska skriva sin återberättande text (…) då kan vi alltid gå tillbaka… vi har en gemensam referenspunkt som vi kan prata om Forskare – känner du att det har varit svårt att få tid att binda ihop det ni gjort på dramat med övriga skolarbetet? Lärare – nej nu är det ju händelser hela tiden i byn och vi har ju jobbat med återberättande texter så det har ju fungerat ganska bra Forskare – när dom skulle skriva den här återberättande texten var det någon skillnad i deras angreppssätt, hur dom tog sig an den uppgiften än om det varit som en vanlig uppgift? Lärare – jo men det kändes som att dom var lite mer taggade det tycker jag… det blev som en interaktion…
17 (34)
Att utveckla skolan med drama
Läraren beskriver hur arbetet med en berättelse där eleverna fått dramatisera vissa scener har stimulerat elevernas skrivande. Han beskriver också att det för många av eleverna blev lättare att komma igång att skriva, tröskeln blev lägre eftersom de tillsammans levt sig in i berättelsen. Dramalektioner kan också skapa forum för samtal om känsliga frågor, men eftersom man tillsammans befinner sig i en fiktiv situation blir det inte hotfullt och eleverna kan utforska olika perspektiv. En intressant situation uppstod när eleverna tillsammans skulle skapa och rita upp en by som en berättelse kretsade kring. Tillsammans diskuterade man vilka byggnader som skulle finnas i byn och finnas med på det stora pappersark som skulle sättas upp i klassrummet. Vissa elever ville ha med en moské och andra en kyrka. Dramapedagogen föreslog då att man kunde ha en kombinerad kyrk-moské, vilket till en början väckte invändningar och mycket diskussion. Efterhand accepterades dock förslaget och kyrk-moskén placerades mitt i byn. Inom ramen för drama-arbetet fick eleverna möjlighet att fantisera och tänka utanför givna ramar. I drama kan det finnas utrymme att föreställa sig en verklighet som inte begränsas av det man ser till vardags. När det gäller de yngre barnen så har en viktig målsättning varit att uppmuntra alla elever att våga göra sin röst hörd i gruppen. Dramalektionerna byggdes till en början upp så att barnen satt i ring i dramarummet och dramapedagogen utgick från en berättelse där eleverna fick ge röst åt olika karaktärer, följt av att vissa sekvenser dramatiserades. Många av barnen var blyga i början och lite rädda för att uttrycka sig. I följande dialog beskrivs hur en nalle skickades runt i ringen och den elev som hade nallen hade också ordet, och fick tala för rollkaraktären. Lärare – i början så härmade dom varandra väldigt mycket men nu står dom på egna ben i att uttrycka sig Dramapedagog – och att det har funnits ett lugn i hur vi har arbetat att det inte har blivit den här (viftar med armarna) stämningen (…) egentligen är det helt fantastiskt att dom har kunnat vänta på varandra när nallen har gått runt, runt, runt, och alla har sagt snarlika saker men det har dom gjort jättebra och det tror jag är för att det har funnits det här lugnet och den här spänningen i berättelsen Forskare – håller du med om att det blivit en progression med fantasi och inre bilder? Lärare – ja absolut det tycker jag för i början då var det ju… dom sa lite samma sak och det var svårt… Dramapedagog det går till
–
dom hade lite svårt att greppa vad jag menade men nu har dom insett hur
Lärare – jamen man ser ju hur dom har… tittat ut i rymden och tänkt och kunnat beskriva någonting och dom som är språksvaga har ju ändå kunnat beskriva… jag tänker på en tjej här (…) förra gången så berättade hon ju en hel berättelse så det vart ju men oj, det kommer, det kommer även om hon upprepade och tog lite här och lite där men hon höll ihop det… Forskare – hon fick prova sitt eget språk istället för att bara upprepa det säkra… Dramaundervisningen ger eleverna möjlighet att uttrycka sig fritt och uppmuntrar till att använda fantasi och föreställningsförmåga vilket har visat sig vara ovant för många av barnen. 18 (34)
Att utveckla skolan med drama
Men just detta att få fantisera är något som återkommer i barnens utsagor, när de talar om vad som är roligt och spännande med dramaundervisningen. En lärare som gjort flera större teaterföreställningar med sin klass beskriver hur barnen tar initiativ till att arbeta med teater. När klassen börjat arbeta med stenåldern fick de i uppgift att göra en personbeskrivning om någon ur ’flodfolket’ eller ’skogsfolket’, de fick också skriva en berättelse kring det. Tanken var att det inte skulle blir något stort projekt men… Läraren –…i samband med det då vi hade drama så tänkte jag att då provar jag (…) jag sa åt dom "gör en liten teater där ni visar vad ni kan om stenåldern" tjopp då var dom ju på direkt… det blev jättebra, det gick lika bra i båda grupperna och sen sa dom "kan vi inte göra en större teater och visa upp?" jahapp då kunde jag ju inte neka det, jamen då tänkte jag att då gör vi det… Eleverna drev på arbetet och projektet växte: Läraren – och jag tänkte sablar vad mycket barn, hur ska vi få någon ordning där inne… och sen sa barnen "vi måste ju ha några sånger också" jaha då fick jag ju leta reda på två sånger och dom var ju på direkt. Det fränaste av allt var att när vi hade tränat på sångerna så säger en av pojkarna, som inte brukar sjunga, "men ska vi inte ha en sång på slutet också" - han av allihopa! Då fick jag ju försöka hitta nåt där också. I detta teaterprojekt var eleverna aktiva i processen från början till slut, i skapandet av handlingen och att föreställningen skulle innehålla sånger. Barnen drev också på att de ville spela upp föreställningen för andra barn och på lärarens initiativ spelades den också upp för föräldrar på ett föräldramöte. Det var första gången det hände, och det blev mycket uppskattat. En annan positiv faktor är att klassläraren samarbetar med slöjdläraren så att eleverna kan få tillverka kläder och föremål inom ramen för slöjden. Det här är ett bra exempel på att eleverna tillgodogör sig en dramakompetens som växer för varje gång man går igenom processen från idé till föreställning. Intressant är också att se att eleverna i denna klass delvis har andra slags dramakompetenser än de elever där dramapedagogerna lett arbetet. Eleverna i den här klassen har en vana i att lära sig repliker utantill medan i andra klasser är eleverna mer vana vid att improvisera fram scener. Båda dessa förmågor är värdefulla och viktiga i förhållande till språkutveckling och självförtroende. Vad säger eleverna? När jag intervjuat barn i skolår 1 till 4 har jag först ställt en öppen fråga. ”Vad är det första ni tänker på, när ni tänker på drama?” Två barn i klass 1 säger att: - vi kommer att ha jättekul –
vi kommer att ha superkul
Jag frågar då om det alltid är kul på drama och efter viss betänketid säger de att det kan vara lite tråkigt ibland. Pojken säger att det finns olika delar, vissa delar är bra och vissa är lite tråkiga – men att det alltid finns bra delar. Det som inte är så bra är när vi bara ska stå upp och prata och så och flickan har lite svårt att hitta orden men säger till slut: det är bara… min
19 (34)
Att utveckla skolan med drama
kropp som gör att… det ska vara lite tråkigt. Jag frågar då om hon menar när man ska sitta stilla för länge och hon fyller i:…ja för man vill leka. Det framkommer på olika sätt hos många av eleverna att detta att få lov att göra, att vara aktiv och använda sin kropp, är viktigt för eleverna och något de ser fram emot på dramalektionerna. En av de metoder som använts i dramaundervisningen kallas processdrama. Det kan t.ex. innebära att man arbetar med berättelser där eleverna får dramatisera vissa delar av innehållet. Det innebär också ofta att läraren intar en roll i berättelsen och på så sätt deltar i spelet och därigenom kan stimulera, stödja och utmana eleverna på olika sätt, exempelvis genom att ta en lågstatusroll och be eleverna om hjälp. När jag intervjuar två elever i ettan om de olika berättelser klassen hade arbetat med så tycker en av pojkarna att den ena berättelsen var bäst och flickan att den andra var mest givande. Barnen tänker efter innan de svarar och verkar känna sig fria att ha olika åsikter. Pojken kan inte säga varför han föredrar berättelsen kallad Vattenlösa landet: jag tyckte bara det. Flickan tycker att det var ett bra slut i berättelsen om Kim, för att huvudpersonen kom hem till sin familj igen. Det här visar att elever blir berörda av olika slags berättelser, och vikten av att välja berättelser med omsorg har varit en återkommande diskussion i projektet. Om innehållet i berättelserna tilltalar barnen ökar deras motivation för att engagera sig i arbetet, även i de delar som är svåra och krävande. Två flickor i tvåan tänker på att ha kul när de tänker på drama och att det kan kännas ’pirrigt’ när man ska gå till dramarummet. Flera av barnen i olika klasser använder ordet pirrigt i intervjuerna, när jag frågar hur det känns när man ska gå till dramalektionen. När jag försöker förstå vad barnen menar med pirrigt får jag uppfattningen att det är en blandning av förväntan och en viss osäkerhet, men att det är något positivt. Jag ville i intervjuerna se hur barnen reagerar om jag ifrågasätter att man ska ha drama i skolan, att det kan finnas vuxna som ifrågasätter att man avsätter tid till det. Då säger de: –
Så klart vi lär ju oss nåt
–
Ja dom ska hålla truten med vad dom säger dom ska tänka på vad dom säger
Jag frågar då vad det är man kan lära sig när man har drama, i så fall. Då säger de: det är som en fantasilektion, man har ganska mycket fantasi och man kan lära sig något om sagor och berättelser. I trean säger en flicka att det blir lite som fritid, att leka och klä ut sig, att det är roligt när hon tänker på drama. Både hon och hennes kompis tycker att det är roligt med teater, men är överens om att den föreställning de gjorde och visade upp för föräldrar, ”Stenåldersteatern”, var: nästan lite läbbig, det var pirrigt att spela upp, att ha en mask och att komma ihåg vad man skulle säga. De säger också att det är kul att fantisera: då kommer man som in i en helt annan värld. När vi pratar om vad man kan lära sig på drama beskriver en flicka i trean att i en övning när de skulle vara en annan person: …då kan man lära sig att acceptera alla som dom är… att ingen är dålig eller bättre än en själv… Två andra barn i trean säger att man kan lära sig att komma ihåg saker genom att ha drama och teater och att våga, att få lite mer mod att våga visa upp och att våga sjunga på en scen. Om de fick bestämma skulle de vilja ha lite mer: lekar och sånt på dramat, fast det bästa är att 20 (34)
Att utveckla skolan med drama
blanda, att ibland ha lekar och ibland spelar man teater. När de ibland fått skapa egna scener så kan det kännas lite pinsamt när man ska spela upp det för klassen: om man skulle säga fel. I fyran har eleverna tillsammans med sin lärare och en dramapedagog arbetat med olika processdramaförlopp som sträckt sig över flera veckor. De beskriver att det är roligt och spännande och att de tänker på berättelserna mellan lektionerna: vad kommer hända nu? En elev säger engagerat att: man vill slå den där tanten och menar en elak rollkaraktär i en av berättelserna. En annan pojke säger: det är mycket roligare nu när man får vara en roll, när man har fantasi, när man får göra saker inte bara prata och titta på kort. Han refererar då till de första dramalektionerna som var ganska stökiga då både de vuxna och eleverna prövade sig fram till hur de skulle arbeta med drama utan att det blev oroligt och okoncentrerat. En flicka pratar också om att det är roligt att själv fantisera vidare runt berättelserna: hur ser väskan ut? kommer någon att kunna smita ut från byn? Det framkommer igen hur angeläget det är att innehållet i lektionerna är viktigt för eleverna. Vilken slags berättelse det är har stor betydelse: om någon säger nu ska du vara Nalle Puh som går på en väg, då är det inte kul. När jag frågar några elever i fyran vad det är som gör dramalektionen spännande säger en pojke: vi kan vara vem som helst, man kan vara vilken ålder som helst, man kan jobba på olika ställen och det händer en massa nya grejer hela tiden och man vet aldrig vad. Vi pratar om att man fantiserar och kan vara olika roller på dramat, jag frågar varför det är bra eller roligt: för att man kan göra något nytt säger en av pojkarna och hans kompis tillägger man kan känna sig som någon annan, man kan vara skurk, polis, det är roligt… Samtalet fortsätter: Forskare – Men ska man hålla på och göra sådant här i skolan, leka och så? Pojke 1 – Ja, det tycker jag… det är bättre för barnen, man får fantasi… energi Pojke 2 – Förut var det kanske folk som inte fantiserade så mycket… som jag när jag var liten… men nu är det roligare Forskare – Varför tror du att det var så när du var mindre? Pojke 2 – Jag kanske bara hade tråkigt… jag kanske var trött hela tiden för jag gäspade hela tiden… Pojke 1 – Eller kan det vara… man kanske tänker åh det där är töntigt… Pojkarna är genomgående positiva till dramalektionerna och när jag frågar om det inte finns något som är tråkigt, svårt eller jobbigt så tänker de efter först och sen säger de att om det blir för mycket slams då är det jobbigt. Vi pratar om vad det är som gör att det blir ’slams’ och jag frågar dem om det är svårare att koncentrera sig på drama än på andra lektioner: nej… det är olika, men eftersom man är mer intresserad på dramat då är man mer fokuserad på det… än våra lektioner… Tre flickor i fyran pratar om att det är så roligt att fantisera och spela en roll, det brukar bli så att man gör om sin röst, att den blir mörkare eller ljusare. En av dem beskriver då något som hände på en dramalektion. En av flickorna i klassen är väldigt blyg och pratar alltid väldigt tyst, så det är ofta svårt att höra vad hon säger. I scenen som de två flickorna spelade upp på
21 (34)
Att utveckla skolan med drama
dramalektionen så pratade hon jättehögt och jättebra. Flickorna beskriver också att det är lite svårt innan man kan sin scen men att sen när man gör det andra gången går det jättebra. De tre flickorna är väldigt bestämda med att det är roligt, viktigt och bra att fantisera: …fast man har olika fantasi också jag kanske tänker att gränsen är här och du tycker att den här, fast då kan man inte bara bestämma och säga nej för man har olika fantasi och det är din kropp som bestämmer… Flickorna fortsätter att prata om att man inte ska tvinga varandra, men samtidigt har man olika fantasi och då kan det bli svårt ibland. Det finns ett dilemma mellan att var och en fritt får fantisera och att man också måste komma överens för att komma vidare i processen. Samtalet exemplifierar det subtila samspel som elever får träna sig på i dramaundervisning. Drama och språkutveckling Majoriteten av eleverna på Östra Ersbodaskolan har inte svenska som modersmål och därför har frågan om hur drama kan användas i svenskundervisningen varit återkommande i det gemensamma arbetet. I början av projektet fanns ett intresse av att mer systematiskt utforska hur drama kunde användas i genrepedagogik. Trots lärarnas intresse och engagemang visade det sig svårt att få tid till gemensamma pedagogiska möten där vi kunde planera och utvärdera arbetet utifrån denna frågeställning. Men språkutveckling och kommunikation har ändå varit en röd tråd i projektet. Jag skulle kunna ge många exempel där språk och kommunikation har bearbetats på dramalektionerna, men jag beskriver här några få exempel: I en klass har man arbetat med ett processdrama som handlar om en by där det börjar hända mystiska saker. I samband med att eleverna skulle skapa sina rollkaraktärer till dramat fick de i uppgift av läraren att beskriva ett minne. I denna process insåg läraren att många av eleverna inte förstod innebörden av ’ett minne’. Detta ledde till samtal och reflektioner som kunde ha missats om det hade varit en vanlig skrivuppgift. När begreppet minne blev inplacerat i ett sammanhang, fick en kontext, så bidrog det till att fördjupa elevernas förståelse. Dramapedagogen i en annan klass introducerade en berättelse kallad Ödehuset, och byggde med hjälp av skärmar upp en miljö inne i dramarummet. Eleverna fick arbeta med berättelsen och på en dramalektion gå in i roller av barn som kom till detta hus. Det här upplägget engagerade barnen mycket och genererade enligt läraren positiva resultat när det gällde elevernas läsande, skrivande och muntliga arbete. Forskare – Tycker du att drama-arbetet har tillfört något nytt till skolarbetet som du inte skulle ha gjort annars? Lärare – Ja det vi har gjort med läseboken, sammankopplat [med drama], det har vi ju inte gjort förut, inte på det sättet. Och så den här tyngden att kunna återkoppla, ja det genomsyrar flera lektioner både det vi gör på dramat men det går liksom att plocka därifrån och ta med sig in i klassrummet och tvärtom Forskare vinst?
–
vad skulle du säga vad är den stora vinsten eller rättare sagt finns det någon
22 (34)
Att utveckla skolan med drama
Lärare – alltså jag upplever ju att barnen får en djupare förståelse det blir ju en tyngd i det vi gör och jag tänker att många av de här… vi har ju språksvaga barn… där liksom jag upplever att det blir förstärkt och man får göra, och man får vara i det, och man kan vara något av de här barnen i Ödehuset och när man läser om det sen Forskare – upplever du att det påverkar deras motivation? Lärare – ja det är lättare för dom att prata om saker som dom har upplevt [i drama] absolut I den klass som arbetat mer teaterinriktat har läraren kunnat konstatera att de flesta eleverna gärna vill ha roller med repliker. Även om de är nervösa inför detta, så finns det också en tjusning och en spännande utmaning i det, som övergår nervositeten. Det pågår ett meningsskapande hela tiden även om det ofta är svårt att exakt ringa in vad det består i. Läraren menar att de berättelser man arbetat med ger möjligheter för eleverna att tänka sig in i en annan persons situation och att tala om olika känslor utan att det är eleven själv som gör det – det är rollkaraktären, vilket gör att man inte blir exponerad på samma sätt: Lärare – att tänka… hur känner dom sig?... det kunde dom ju uttrycka på många olika sätt… Med de yngre eleverna har man gjort dramaövningar där man tränar på att benämna olika kroppsdelar. Många namn på kroppsdelar var okända för många barn och en lärare berättar vad som hände i slutet av en skoldag när hon bad barnen summera dagens händelser: Lärare – jag inte låta bli att fråga "vad har ni lärt er idag?" Det var många förslag och så hade ju någon lärt sig svank! När dramapedagogen beskrev sitt perspektiv betonade hon att på dramalektionerna används mycket kroppsspråk och eleverna kan uttrycka sig även om de inte hittar alla ord. Hon upplevde därmed inte barnen som språksvaga: vi har inga problem att kommunicera med varandra. Flera av lärarna beskriver styrkan i att det finns lektioner där det verbala språket inte är nödvändigt för att alla ska kunna delta och vara aktiva. Sammanfattningsvis Denna text är ett urval ur det material jag samlat in. Jag har t.ex. utelämnat min mailkorrespondens med lärare och dramapedagoger – och där finns en mängd intressanta saker att diskutera. För att texten inte skulle bli för omfattande har jag valt ut delar som jag tycker ger goda exempel på resultaten i projektet. Ett mönster som framträder är att barnen lär sig olika saker på dramalektionerna beroende på vad lärarna/dramapedagogerna prioriterar och fokuserar på. I några av barnens kommentarer finns tydliga spår av vad lärare har sagt på lektioner i samband med övningar t.ex. flickan som säger: det är bra att prova att spela olika roller för då kan man lära sig att acceptera andra människor och ingen är bättre eller sämre än en själv. Efter en dramalektion som handlade om att samarbeta och kompromissa kom barnen in från rasten och berättade glädjestrålande att de samarbetat och kompromissat för det fanns bara en skrana.6
6
En ’skrana’ är ett lekredskap, en madrass som används för att åka på snö.
23 (34)
Att utveckla skolan med drama
I en klass som jobbat mycket med traditionell teater där man använder kläder och rekvisita, pratar barnen mycket om att klä ut sig. I en annan klass, där dramapedagogen jobbat mycket medvetet med s.k. cliff-hangers mellan dramalektionerna, pratar barnen om att det är väldigt spännande: man vet inte vad som ska hända och det händer alltid något nytt. Detta stämmer väl med min egen erfarenhet där jag ofta pratade med mina elever om samarbete och hur det egentligen går till när man samarbetar. När de barnen fick frågan om vad man lär sig eller tränar sig på, på dramalektioner kom svaret alltid blixtsnabbt: samarbete! Utmaningen här blir förstås att det inte bara är något som barnen säger, utan att det också stämmer med vad de faktiskt upplever och verkligen lär sig. Här kan vi kanske dra en parallell till genrepedagogik som bl.a. innebär att det är viktigt att konkret benämna och prata med barnen om vilken slags text man arbetar med, vad målen är och exakt vad det är vi tränar på och ska lära oss nu. Här har en av lärarna också gjort en intressant erfarenhet genom att hon förklarade vad ordet instruktion betyder. I samband med att läraren och dramapedagogen diskuterade vikten av hur man instruerar dramaövningarna började läraren mycket tydligt tala om för eleverna: nu kommer en instruktion. Här genomgick eleverna en tydlig utveckling från förvirring till att efter hand bättre kunna skilja ut en instruktion från annat prat och att själva kunna läsa enkla instruktioner på tavlan och följa dem. I ett samtal med en dramapedagog och lärare pratade vi om att de i början av projektet fokuserat mer på det sociala samspelet under dramalektionerna. Övningarna valdes i högre utsträckning med tanke på detta och de pratade mer med barnen om att samarbeta. Dramapedagogen kan se att samarbete kommit i andra hand när fokus har flyttats till språkutveckling och genrepedagogik. Vi konstaterade att det är av betydelse att man explicit pratar om och tränar samarbete med eleverna för hur mycket de utvecklas på den punkten. Gemensamt för alla barn (utom två flickor som enligt sin lärare är kritiska/negativa till det mesta) är att det första de tänker på när det gäller drama är att det är roligt, spännande och kul. Inga barn blev tveksamma när jag påstod att det kan finnas vuxna som inte tycker att man ska ha drama i skolan, eftersom man då mest leker och kanske inte lär sig så mycket. Tvärtom var det många av barnen som med eftertryck sa att man absolut ska ha drama i skolan. Eleverna anser att man kan lära sig saker på dramalektioner, men det är lite svårare för dem att sätta ord på exakt vad. Det rör sig om fantasi, om att våga, att samarbeta, förstå berättelser och flera av dem nämner också att man kan kombinera drama med andra ämnen och lära sig om t.ex. stenåldern. De flesta av barnen drar lite på det, men håller med om att det ibland kan bli lite tråkigt och jobbigt när det blir för mycket prat, stillasittande eller ’slams’. Men detta verkar inte vara något som de tycker är ett stort problem eller som dominerar. På frågan om hur de tycker att man ska lägga upp drama-arbetet framöver är alla barn överens om att det är bra att blanda och variera, så att man både ’gör lekar’ och ’spelar teater’. Exempel på resultat i projektet •
Dramalektionerna representerar ett lustfyllt lärande där eleverna förväntar sig att få uttrycka sig med kroppen och använda sin fantasi
24 (34)
Att utveckla skolan med drama
• • • • • • • • • •
När eleverna blir engagerade av de berättelser som används på dramalektionerna får det positiva effekter på deras skrivande och muntliga förmåga Lärarna upplever att de fått fortbildning i hur man kan integrera drama i undervisningen Drama har bland annat inneburit lärarledd lek, vilket har haft positiva effekter på elevers förmåga att leka och samspela tillsammans Arbetsformer har utvecklats så att det är möjligt att ha drama i helklass Fungerande upplägg för dramalektioner har utformats så att elever med koncentrationssvårigheter kan delta En lärprocess har initierats och utvecklats där lärare och elever har fått ökad förståelse för drama som ämne och metod Drama har aktualiserat behov av förhållningssätt för att hantera kreativt kaos Vuxnas föreställningar om en bra dramalektion kan skilja sig från elevernas Erfarenheter har gjorts av hur man kan dokumentera och utvärdera dramaundervisning Erfarenheter har gjorts av hur man kan aktivera elever, fånga upp deras idéer, fantasi och spontanitet, och använda det i drama-arbetet
Utmaningar inför fortsatt arbete med drama i undervisningen
Hur ska resultaten av projektet kunna delges till all personal på skolan? Bör dramaundervisningen utvidgas till alla årskurser? Om inte, i vilka klasser ska dramaundervisning ske i framtiden? Hur kan en progression i dramaundervisningen beskrivas och genomföras? Hur kan utvärdering av dramaundervisningen göras? I vilken grad behöver fler lärare/all personal involveras för att dramaundervisningen ska fortsätta att utvecklas och bli en naturlig del av skolans verksamhet? Vad krävs i så fall av fortbildning, planeringstid och uppföljning/utvärdering? Hur kan dramaundervisningen dokumenteras och bedrivas på ett systematiskt sätt så att den inte står och faller med enskilda lärare? Finns det behov av fortsatt forskning och vilka frågor skulle den i så fall inriktas på? Vilka möjligheter finns att söka medel till fortsatt forskning?
25 (34)
Att utveckla skolan med drama
Reflektioner från en rektor Tomas Forslund, rektor, Östra Ersbodaskolan Östra Ersbodaskolan är en liten skola i Umeå med stor andel flerspråkiga elever. Vi har många barn som kommer med ingen eller dålig kunskap i svenska språket. Detta ställer stora krav på pedagogerna att finna arbetssätt som ger eleverna möjlighet att utvecklas. Under många år har vi fokuserat på att finna språkutvecklande arbetssätt både på skola och fritids. Bristande språkförmåga och kommunikation ställer till det både i det sociala samspelet samt inom det kunskapsmässiga området. För att det kunskapsmässiga skall utvecklas väl måste det sociala fungera. Vi vet att dålig språklig förmåga ställer till det mycket för våra elever, många konflikter uppstår i spåren av språkliga missförstånd. Största delen av vår kommunikation är ickeverbal, trots det så är skolans huvudfokus det talade- och skrivna språket. Då vårt uppdrag är att ge eleverna maximala förutsättningar att växa som personer och utvecklas personligt och kunskapsmässigt ville vi utveckla denna del av vår undervisning. I arbetet med att utveckla språk/kommunikation var steget till drama i undervisningen ganska kort. Kan vi med dramats hjälp utveckla barns kommunikativa förmåga? Kan vi ge dem fler redskap? Kan vi genom drama hjälpa barn med kommunikationen och att bli tydligare. Kan vi hjälpa barn att växa och utveckla en bra självkänsla? Detta var frågor vi ställde oss. Skolans ansvar är komplext och vi är styrda av skollag, läroplaner mm samt tradition inte minst. Då kravbilden är stor krävs det många gånger mod att pröva alternativa arbetssätt. Lärarna har stor frihet i hur undervisning formas men styrs mycket av kravbilden som föreligger. En förutsättning är att lärarna själva blir trygga med arbetssättet och att de vet värdet för eleverna. Att kunna motivera alternativa arbetssätt först för sig själv, sedan för kollegor och 26 (34)
Att utveckla skolan med drama
föräldrar är viktigt. Att få till en förändring av synen på lärande tar tid och det krävs därför ett långsiktigt arbete. Lärarna som varit aktiva i detta projekt säger sig se många positiva förändringar, både avseende det sociala samspelet, trygghet och förmåga att visa fler sidor av sig. Det finns exempel där elever ganska direkt har överfört nya kunskaper/erfarenheter från dramat till skrivna uppgifter. Språket har fått fler nyanser, vilket varit ett mål. Jag vill att vi fortsätter detta arbete. Jag anser att det aldrig varit viktigare än nu. Vi oroas ofta över att barn till så stor del ”leker” via datorn, stillasittande och oftast ensamma istället för lek i samspel med kamrater. Vi måste ge barnen alternativa redskap för att utveckla språk och kommunikation. Jag vet att lärarna uppskattar den handledning vi har idag! Att lärarna tillsammans pratar igenom och får råd och stöd för dramaarbetet. Jag tror att lärarna behöver stöd även framöver, för att kunna fortsätta utveckla sitt arbete.
27 (34)
Att utveckla skolan med drama
Hur går vi vidare? Helge von Bahr och Eva Österling Hur går vi vidare – med drama i undervisningen? Kulturcentrums och Östra Ersbodaskolans samarbete kring drama i undervisningen inleddes 2010 med den gemensamma ambitionen att arbeta långsiktigt och att gemensamt söka utveckla drama och skolans arbete med drama. Med forskningsstudien som hävstång formulerades följande visionära mål för projektet: -
Teater och drama ska utgöra en integrerad och naturlig del i undervisningen på skolan. Trivseln och samvaron bland eleverna på skolan ska öka och deras självförtroende och självkänsla höjas. Elevernas kunskapsnivå och uttrycksförmåga ska påverkas positivt sett ur ett måluppfyllelseperspektiv. Kunskapen om estetiska lärprocesser ska öka hos personalen vid Östra Ersbodaskolan och Kulturcentrum. Östra Ersbodaskolan ska utgöra ett inspirerande exempel för övriga skolor i Umeå och landet i hur man kan integrera drama och teater i skolans arbete.
Under hösten 2014 avslutas forskningsdelen av Kulturcentrums och Östra Ersbodaskolans samarbete kring drama och teater, men samarbetet går vidare och delvis i nya banor. En av Kulturcentrums dramapedagoger fortsätter läsåret 2014-2015 sitt arbete med drama i undervisingen tillsammans med klassläraren i årskurs 2 och en andra dramapedagog ansvarar nu för handledning av de lärare på skolan som arbetar med drama och teater i sina klasser. Både skolan och Kulturcentrum formulerar idag, liksom tidigare, en stark vilja att gå vidare med sitt samarbete kring drama i undervisningen. Ett fruktbart och nära samarbete som inleddes 2010 och som handlar om att söka utveckla, inte bara skolan med drama, utan också
28 (34)
Att utveckla skolan med drama
och främst söka gemensam kunskap och erfarenheter om dramats möjligheter och bereda konsten och det egna skapandet och uttrycket en större roll i skolans värld. Hur går vi vidare – med dramaforskningen? Svenska elevers skolresultat har enligt internationella mätningar försämrats under senare år. Samtidigt har forskningsstödet för att använda drama i undervisningen blivit allt starkare – medan möjligheterna för lärare att utbilda eller fortbilda sig i drama har minskat drastiskt. Detta är en paradoxal situation. Givet att god språkförmåga och social kompetens är centralt för elevers långsiktiga utveckling och för lärande inom alla skolämnen ser vi det som högst angeläget att sprida kunskap om drama i skolan. Ur ett forskarperspektiv har vi än så länge bara påbörjat sökandet efter svar på den övergripande frågeställningen: Vad krävs för att lärare ska tillägna sig dramapedagogik som pedagogiskt redskap och integrera det i sin egen undervisning? Lärarna i det aktuella projektet efterlyste inledningsvis: tid för planering och reflektion, tips och idéer, gärna en god förebild samt fortbildning. Samarbetet mellan skolans ledning och lärare, dramapedagoger från Kulturcentrum och dramaforskare med en rådgivande funktion, samt viss extern fortbildning, betyder att mycket av det lärarna efterfrågade har genomförts. De lärare som medverkat i projektet är också uttalat positiva till samarbetet med dramapedagoger och möjligheten att diskutera idéer och utmaningar med dramaforskaren. Om detta också leder till att lärarna som medverkat har tillgodogjort sig så mycket att de på eget initiativ fortsätter att använda drama i sin undervisning efter projekttiden återstår att se. Utöver forskningen inom ramen för det här projektet, som ännu inte är avslutad, bedrivs annan dramaforskning. En pågående studie behandlar samverkan mellan skolor, dramapedagoger och konstnärer. En annan studie handlar om vad som händer när lärare och elever möts i en fiktiv situation där båda parter är i roll. Ytterligare en studie undersöker hur eleverna upplever lärandet i drama, vad är det egentligen man lär sig och hur? Frågan om varför just drama ökar elevers läs- och skrivförmåga, och hur det går till, återstår också att besvara.
29 (34)
Att utveckla skolan med drama
Litteraturtips – handböcker om dramapedagogik Björkvold, Jon-Roar (2005). Den musiska människan.Stockholm: Liber. Bolton, G. (2008). Drama för lärande och insikt: om dramapedagogik i teori och praktik; texter i urval av Anita Grünbaum. Göteborg: Daidalos. Byréus, K. (1990/2012). Du har huvudrollen i ditt liv – om forumspel som pedagogisk metod för frigörelse och förändring. Stockholm: Liber. Grünbaum, A. (2009). Lika och unika. Dramapedagogik om minoriteter. Göteborg: Daidalos. Grünbaum, A. & Lepp, M. (2005). DRACON i skolan. Drama, konflikthantering och medling. Lund: Studentlitteratur. Heggstad, K. M. (2014). 7 vägar till drama. Grundbok i dramapedagogik för förskollärare och lärare. Lund: Studentlitteratur. Henriksson, L. (1987). Lära i lek och drama. Stockholm: Natur och kultur. Hägglund, K. & Fredin, K. (1993/2011) Dramabok. Stockholm: Liber. Lindqvist, G. (2002). Lek i skolan. Lund: Studentlitteratur. Owens, A. & Barber, K. (2006). Dramakompassen - planering, innehåll och strukturer, utvärdering och reflektion av processdrama. Helsingfors: Draamatyö. Rasmussen, V. & Erberth, B. (1991/2008). Undervisa i pedagogiskt drama – från dramaövningar till utvecklingsarbete. Lund: Studentlitteratur. Wagner, B. J. (1993). Drama i undervisningen. En bok om Dorothy Heathcotes pedagogik. Göteborg: Daidalos. Wagner, B. J. (1998). Educational Drama and Language Arts – What Research Shows. Porthmouth: Heinemann. Österlind, E. (Red.) (2011). Drama – ledarskap som spelar roll. Lund: Studentlitteratur. Östern, A-L (2006). Emerging research as a basic for developing a poetics of drama education. NJ Drama Australia Journal, 30:2, 9-25.
30 (34)
Att utveckla skolan med drama
Referenser Ahlstrand, P. (2014). Att kunna lyssna med kroppen. En studie av gestaltande förmåga inom gymnasieskolans estetiska program, inriktning teater. (Avh.) Stockholms universitet. Baldwin, P. (2009). School Improvement Through Drama. A Creative Whole Class Whole School Approach. London and New York: Continuum. Bamford, A. (2006). The wow factor: global research compendium on the impact of the arts in education. Münster: Waxmann. Chaib, Ch. (1996). Ungdomsteater och personlig utveckling. En pedagogisk analys av ungdomars teaterskapande. (Avh.) Lunds universitet. DICE (2010). The DICE has been cast. Research findings and recommendations on educational theatre and drama. (www.dramanetwork.eu) DRACON International (2005). Bridging the fields of drama and conflict management. Empowering students to handle conflicts through school-based programmes. Malmö: Malmö Universitet. Fredriksson, K. (2013). Drama som pedagogisk möjlighet. En intervjustudie med lärare i grundskolan. (Lic. avh.) Linköping: Linköpings universitet. Gralvik, E. (1975). Psykodrama. Träning i social interaktion med särskoleelever. (Avh.) Stockholm: Psykologiförlaget. Holmgren-Lind, L.E.Ch. (2007). Pedagogiskt drama i skärningspunkten mellan teaterkonst och estetisk praktik. (Lic.avh.) Linköping: Linköping Universitet. Hägglund, K. (2001). Ester Boman, Tyringe Helpension och teatern. Drama på en reformpedagogisk flickskola 1909-1936. (Avh.) Stockholm: HLS förlag. Jacquet, E. (2011). Att ta avstamp i gestaltande. Pedagogiskt drama som resurs för skrivande. (Lic.avh.) Stockholm: Stockholms universitet. Lgr 11 (2011). Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011. Stockholm: Skolverket Lindqvist, G. (1995). The Aesthetics of Play. A Didactic Study of Play and Culture in Preschools. (Avh.) Stockholm: Almqvist & Wiksell International. Lindvåg, A. (1988). Elsa Olenius och Vår teater. (Avh.) Stockholm: Rabén & Sjögren. Olsson, E.-K. (2006). Att vara någon annan. Teater som estetisk läroprocess vid tre 6–9skolor. (Lic.avh.) Växjö: Växjö universitet. Podlozny, A. (2000). Strengthening Verbal Skills through the Use of Classroom Drama: A Clear Link. Journal of Aesthetic Education 34(3/4), 239–275. Silfver, B. (2011). Karneval i klassrum - kunskap på hjul. En studie av elevers möten med clown analyserade med narrativ metod och poetisk etnografi. (Avh.) Åbo: Åbo Akademi. Skolinspektionen (2011). Musik i grundskolan: Är du med på noterna, rektor? Stockholm: Skolinspektionen.
31 (34)
Att utveckla skolan med drama
Sæbø, A.B. (2009). Drama og elevaktiv læring: en studie av hvordan drama svarer på undervisnings- og læringsprosessens didaktiske utfordringer. (Avh.) Trondheim: NTNU. Sternudd, M.-M. F. (2000). Dramapedagogik som demokratisk fostran? Fyra dramapedagogiska perspektiv – dramapedagogik i fyra läroplaner. (Avh.) Uppsala: Uppsala universitet. Törnquist, E.-M. (2000). Skapande föreställning. Elevers uppfattningar av arbetet i ett musikalprojekt. (Lic.avh.) Musikhögskolan i Malmö, Lunds universitet. Törnquist, E.-M. (2006). Att iscensätta lärande – Lärares reflektioner över det pedagogiska arbetet i en konstnärlig kontext. (Avh.) Malmö: Malmö Academy of Music. Wiechel, L. (1976). Roller och rollspel. Översikt jämte explorativa undersökningar. (Avh.) Lund: Liber Läromedel/Gleerup. Winner, E., Goldstein, T. & Vincent-Lancrin, S. (2013). Art for Art's Sake?The Impact of Arts Education, Educational Research and Innovation, OECD Publishing. http://dx.doi.org/10.1787/9789264180789-en (hämtad 2014-09-09). Öfverström, Ch. (2006). Upplevelse, inlevelse och reflektion – drama som aktiv metod i lärandet: En teoretisk analys och en empirisk undersökning av hur lärare tänker när de använder drama som metod. (Lic.avh.) Linköping: Linköpings Universitet. Österlind, E. (2011a). ‘What Theatre is All About’. Students’ Experiences of the Swedish Theatre Arts Program. Youth Theatre Journal 25(1), 75–86. Österlind, E. (2011b). Dramalärares ledarskap – med helhet som ledstjärna. I E. Österlind (Red.). Drama – ledarskap som spelar roll (s. 134–151). Lund: Studentlitteratur.
32 (34)
Att utveckla skolan med drama
Att utveckla skolan med drama 2014-12-04
Kontaktuppgifter: Helge von Bahr,
[email protected]
Mer information: Foto: privat
Att utveckla skolan med drama
Kulturcentrum för barn och unga Postadress: 901 78 Umeå Besöksadress: Västra Strandgatan 4 Webbplats: www.umea.se/kulturcentrum
