Det finns dock en annan sida av Hezbollah än den som förknippas

1 Inledning Under hela den mänskliga historien har krig eller väpnade konflikter varit en av människans huvudsakliga sysselsättningar och alltsedan antikens dagar har försök gjorts att definiera vad som utgör ett rättfärdigt krig. En av de första filosoferna som formulerade idéer om legitima skäl till krig var Aristoteles som menade att krig kunde rättfärdigas om det fördes i självförsvar eller syftade till att upphäva någon orätt begången handling. 1 Augustinus, en av den kristna kyrkans tidiga fäder, utvecklade teorin om rättfärdiga krig och de sätt på vilka krig fick föras. Principen om att icke-stridande med vissa undantag inte får skadas kan härledas bak till Augustinus och är än idag ett av de viktigaste fundamenten inom teorin om rättfärdiga krig och särskilt den del av teorin som idag berör jus in bello, krigets regler.2 Thomas av Aquino, en annan kyrkofader, formulerade de medeltida kriterierna för när det var rätt att gå i krig, jus ad bellum. Aquinos tre kriterier var suverän auktoritet, rätt orsak och rätt intention.3 Suverän auktoritet blev sedermera det viktigaste inslaget i folkrätten, det internationella regelverk som Hugo Grotius utvecklade. Idag är teorin om rättfärdiga krig väl förankrad i FN-stadgan, Genèvekonventionen och andra välkända traktat.4 Samtidens syn på vad som utgör ett rättfärdigt krig är delvis skild från den antika och medeltida synen. Teorin om rättfärdiga krig är idag uppdelad i en del som behandlar orsaker till krig, jus ad bellum och en som rör krigets regler, jus in bello. Dessa består av en rad kriterier som måste uppfyllas för att ett krig skall gå att betrakta som rättfärdigt. För närvarande råder det relativ god samsyn bland samtida forskare över vilka kriterierna är som bör utgöra jus ad bellum och jus in bello. För att uppfylla jus ad bellum måste kriget föras av en legitim auktoritet, ha rätt orsak och rätt intention. Dessutom måste kriget vara en sista utväg med rimliga utsikter om framgång och proportionerligt i förhållande till den skada det för med sig. Vad gäller jus in bello är de viktigaste principerna att civila inte får attackeras och proportionalitet i krigföringen.5 Alltsedan nationalstaternas framväxt efter trettioåriga krigets slut 1648, i det som kallas för den westfaliska eran, har den traditionella uppfattningen varit att endast stater kan utkämpa rättfärdiga krig.6

Alex Bellamy, Just Wars – From Cicero to Iraq (Cambridge: Polity Press, 2006), s. 18. Paul Ramsey, ”Just War According to St Augustine,” i Just War Theory, red. J. Bethke Elshtain (Oxford: Blackwell, 1992), s. 20. 3 James Turner Johnson, Morality and Contemporary Warfare (Binghampton: Vail – Ballou Press, 1999), s. 41. 4 Michael Walzer, Arguing about war (New Haven: Yale University Press, 2004), s 5. 5 James Turner Johnson, Can Modern War be Just? (New Haven: Yale University Press, 1984), s. 3. 6 Bellamy, s 124. 1 2

1

1.1 Problemfält Samtiden utgör en rejäl utmaning mot såväl krigsbegreppet som kriterierna som ligger till grund för rättfärdiga krig. Dagens krig är vanligtvis inte längre mellanstatliga, vilket tidigare varit fallet utan de flesta av de nutida krigen sker inom en stat, antingen mellan en statlig och en icke-statlig aktör, eller mellan två icke-statliga aktörer. Av 57 större konflikter som utspelades mellan 1990 och 2001 var endast tre mellanstatliga.7 På många håll i världen är inte staten det främsta referensobjektet när det gäller anspråk på att vara legitim auktoritet, vilket tillsammans med rätt orsak är de viktigaste kriterierna för att krig ska kunna betraktas som rättfärdiga. Istället utmanas statens suveränitet av en rad olika icke-statliga aktörer som gör anspråk på att vara legitima auktoriteter. De flesta av dessa kan visserligen snabbt avfärdas av skäl som har att göra med ansvarsutkrävande, legitimitet, och folkligt stöd, men eftersom de flesta av de samtida krigen inte längre är mellanstatliga är det av stor principiell vikt att undersöka huruvida aktörerna i de moderna krigen kan betraktas som legitima auktoriteter. Vissa av aktörerna, som exempelvis Hizbollah är svårare att direkt avfärda som illegitima. Därför utgör Hizbollahs militära aktioner en utmaning för teorin om rättfärdiga krig. I Mellanöstern och på andra håll i världen har rörelsen mycket högt anseende som följd av ett omfattande socialt ansvarstagande och den långa kampen mot Israel, först under ockupationen av södra Libanon 1982-2000 och sedan under kriget mot Israel sommaren 2006. Hizbollah har utvecklats från en gerillarörelse till ett politiskt parti och betraktas idag som en maktfaktor i Libanon. Rörelsen har med framgång ställt upp i flera demokratiska val och fyllt en del av det maktvakuum som det libanesiska inbördeskriget lämnat efter sig. I delar av Libanon sköter rörelsen idag många av de funktioner som traditionellt förknippats med den libanesiska staten.8 Till största del har rörelsens militära aktioner mot Israel legat inom ramarna för vad som är att betrakta som rättfärdiga krigshandlingar, även om Hizbollahs nuvarande motiv för kampen mot Israel är något otydliga. Klart är i alla fall att Hizbollah inte erkänner Israels rätt att existera9 och att det finns en annan sida av Hizbollah än den som förknippas med legitim motståndskamp. Anklagelser om terrorism och inblandning i en lång rad bombdåd och

7

SIPRI Yearbook 2002, Armaments, Disarmaments, and International Security (Oxford: Oxford University Press, 2002), s. 63. 8 Augustus Richard Norton, Hezbollah (Princeton: Princeton University Press, 2007), s. 6. 9 Hassan Nasrallah, Intervju i den syriska tidningen Teshreen, 21 juni 1999, i Voice of Hezbollah: The Statements of Sayyed Hassan Nasrallah, red. N. Noe (New York: Verso 2007), s. 206.

2

kidnappningar i och utanför Libanon har kantat Hizbollah alltsedan rörelsens bildades i början på 1980-talet.10 USA, Israel och några andra stater klassar Hizbollah som en terroristgrupp.11 EU har dock valt att inte beskriva rörelsen som en terrorgrupp utan nöjt sig med att peka ut enskilda medlemmar som terrorister.12 Bland dessa finns Imad Mugniyeh, som också är med på FBI:s lista över de tjugofyra mest eftersökta terroristerna. På listan som publicerades efter terrorattackerna den 11:e september har Mugniyeh sällskap av tre andra Hizbollahmedlemmar och utpekas av FBI som ledare för Hizbollahs terrorverksamhet.13 Problemet vad gäller Hizbollah och rättfärdiga krig är att teorin om rättfärdiga krig endast ger stater, oavsett karaktär, rätt att föra krig under specifika omständigheter. Enligt samma teori är det inte tillåtet för icke-statliga aktörer att föra krig.14 Detta är i korta drag uppsatsens grundläggande problematik. I denna uppsats kommer jag att argumentera för att Hizbollah utgör ett mellanting mellan en statlig och en icke-statlig aktör, en modern hybrid, vars legitima auktoritet är större än diktaturregimer men mindre än demokratier.

1.2 Syfte och frågeställning Hizbollah utgör en klar utmaning mot den rådande föreställningen om rättfärdiga krig och mot denna bakgrund, som kommer att utvecklas i uppsatsens senare delar, har jag valt att undersöka Hizbollahs möjligheter till att föra rättfärdiga krig. Syftet med denna uppsats är att undersöka om Hizbollah kan anses uppfylla kriterierna som ligger till grund för teorin om rättfärdiga krig och med detta vill jag pröva om det är möjligt att utmana den traditionella föreställningen om att det bara är stater som kan inneha den legitima auktoritet som krävs för att föra rättfärdiga krig. Jag utgår inte ifrån att Hizbollah besitter den legitima auktoritet som teorin kräver. Istället vill jag påvisa för läsaren att rörelsen är en ovanlig typ av aktör inom internationella relationer, som med all tydlighet är inblandad i väpnade konflikter och som därmed måste bli föremål för granskning. I ljuset av detta resonemang blir min övergripande frågeställning: Är det möjligt för Hizbollah att utkämpa ett rättfärdigt krig?

Judith Palmer Harik, Hezbollah – The Changing Face of Terrorism (New York: I.B. Tauris, 2004), s. 36:f. U.S. Department of State: Foreign Terrorist Organizations, Israel Ministry of Foreign Affairs Statement by FM Livni on Hizbullah attack from Lebanon. 12 European Union council decision of 28 June 2007 implementing Article 2(3) of Regulation (EC) No 2580/2001 on specific restrictive measures directed against certain persons and entities with a view to combating terrorism and repealing Decisions 2006/379/EC and 2006/1008/EC. 13 FBI: Most Wanted Terrorists 14 Turner Johnson, Morality and Contemporary Warfare, s. 31. 10 11

3

1.3 Preciserande frågeställningar Så här långt har jag redogjort för uppsatsens problemformulering och syfte. Jag finner det även lämpligt att formulera preciserande frågeställningar som kommer att styra analysen av Hizbollahs möjligheter till att utkämpa rättfärdiga krig:

1. Kan Hizbollahs tidigare väpnade konflikter med Israel (1982-2000, 2006) betraktas som rättfärdiga krig? 2. Besitter Hizbollah den legitima auktoritet som krävs för att föra rättfärdiga krig? 3. Är Hizbollahs motiv för kampen mot Israel legitima enligt teorin om rättfärdiga krig?

1.4 Teori, metod och material Denna uppsats syftar till att konsumera såväl som utveckla teorin om rättfärdiga krig med hjälp av en kvalitativ metod. Uppsatsen är en fallstudie som vidare karakteriseras av en kvalitativ textanalys av bearbetat och obearbetat material. Genomgående i uppsatsen är det sekundärmaterial i form av böcker och i viss mån även artiklar som dominerar. Av metodböckerna jag använt har Peter Esaiasson med fleras Metodpraktikan varit särskilt tongivande. Jag har även tagit hjälp av David Marsh och Gerry Stokers Theory and Methods in political Science och Alexander Georges bok om fallstudier inom statsvetenskapen. I litteraturen om rättfärdiga krig har jag främst använt mig av teoretiker som James Turner Johnson, Brian Orend, Henrik Syse, Alex Bellamy och inte minst Michael Walzer. Alex Bellamys bok Just Wars – From Cicero to Iraq är av särskilt stor betydelse eftersom han är den ende av teoretikerna som öppnar upp för icke-statliga aktörer att betraktas som legitima auktoriteter. Brian Orend och Henrik Syse är viktiga så till vida att deras böcker är väldigt tydliga vad gäller kriterierna för jus ad bellum och jus in bello. Michael Walzer är av stor betydelse, inte minst därför att hans bok Just and Unjust Wars allmänt betraktas som det viktigaste bidraget till den samtida förståelsen av rättfärdiga krig. Walzers magnum opus redogör dessutom grundligt för synen på gerillakrig inom teorin om rättfärdiga krig. Materialet angående Hizbollah och Libanon är delvis skilt från uppsatsens övriga delar. Inslaget av primärkällor är betydligt större i denna del och det obearbetade materialet består främst av officiella deklarationer, intervjuer och tal från Hizbollah och dess ledare. Primärmaterialet från Hizbollah är viktigt i flera avseenden, dels för att det ger en inblick i rörelsens struktur och uppbyggnad, men också för att det kastar ljus över målsättningar och

4

strategi, vilka är av stor vikt för kriterierna bakom rättfärdiga krig. Viktigt att notera är att det inte är frågan om internt primärmaterial i form av interna policydokument, promemorior eller liknande. Istället rör det sig om externt primärmaterial som är riktat till en utomstående publik av varierande slag. Externt primärmaterial bör utsättas för särskilt kritisk granskning eftersom det finns en uppenbar risk att denna typ av material inte är sanningsenlig. Hizbollah kan ha olika skäl för att komma med felaktiga uppgifter i frågor som rör organisationens styrka och oberoende, kopplingar till Iran och Syrien samt iblandning i terrorism med mera. Samtidigt är det av stor vikt att analysera rörelsens officiella målsättningar och dess rättfärdigande av attacker mot Israel. I uppsatsen finns även en del primärkällor i form av olika uttalanden av regeringar och institutioner om och kring Hizbollah. Genomgående i uppsatsen har jag försökt att gå tillbaka till originalkällorna och använda dessa i den mån det har varit möjligt.

1.5 Avgränsningar och förbehåll Den första avgränsningen som jag vill göra läsaren uppmärksam på är att jag endast avser applicera den västerländska alternativt kristna eller judisk-kristna föreställningen om rättfärdiga krig. Skälet till detta är dels teorins anspråk på att vara universell, dels att den är den klart mest dominerande tolkningen av rättfärdiga krig, inte minst vad gäller dess tillämpning inom internationell rätt.15 Läsaren bör i alla avseenden vara medveten om att det finns andra synsätt på rättfärdiga krig inom islam, hinduismen, buddhismen och inom andra religioner eller civilisationer.16 Den andra viktiga avgränsningen är att jag inte avser analysera Israels roll i krigen med Hizbollah, åtminstone inte mer än vad som är nödvändigt för att klargöra Hizbollahs motiv, strategi, proportionalitet och liknande. Ett sista förbehåll vad gäller teorin om rättfärdiga krig är att jag använder mig av de samtida tolkningarna av teorin. De historiska tolkningarna har därför givits en begränsad och något undanskymd roll.

15

Turner Johnson, Morality and Contemporary Warfare, s. 52. För diskussion om andra föreställningar om rättfärdiga krig, se: Paul Robinson , red. Just War in Comparative Perspective (Hampshire: Ashgate Publishing Limited, 2003), kap 5, 6, 7, 8. 16

5

1.6 Disposition De resterande delarna av detta arbete är upplagda på följande vis: Kapitel två inleds med ett kort avsnitt om uppsatsens vetenskapsteoretiska utgångspunkt och behandlar vidare metodologiska överväganden. Här beskrivs även uppsatsens kvalitativa metod och värdet av densamma.

Detta

kapitel

redogör

också

för

uppsatsens

teorikonsumerande

och

teoriutvecklande syfte samt teorins normativa inslag. Kapitel tre introducerar teorin om rättfärdiga krig och här återfinns en längre diskussion om kriterierna som ligger till grund för att krig skall gå att betrakta som rättfärdiga. Kapitel fyra och fem rör Hizbollah och dess krig mot Israel. Det efterföljande kapitel sex presenterar uppsatsens slutsatser och implikationerna av dessa på teorin om rättfärdiga krig.

6

2 Metod Med denna uppsats avser jag genomföra en teorikonsumerande och i viss mån även teoriutvecklande fallstudie. Uppsatsen har även normativ ansats i så motto att teorin som använts har sin grund i normativa ställningstaganden om krig. I detta kapitel kommer jag att redogöra för mina metodval och metodologiska överväganden samt kort behandla uppsatsens vetenskapsteoretiska utgångspunkt. Jag kommer sedan att mer noggrant beskriva vilken typ av studie jag ämnar genomföra och värdet av den metod som ligger till grund för uppsatsen. Då samtliga av uppsatsens nyckelbegrepp är kopplade till teorin om rättfärdiga krig finner jag det lämpligt att definiera dessa först i nästa kapitel som helt tillägnas denna teori. Detsamma gäller för operationaliseringen som även den presenteras i nästa kapitel.

2.1 Vetenskapsteoretisk utgångspunkt Teorin om rättfärdiga krig kan sägas befinna sig i mitten av en sammanhängande linje där pacifismen och realismen utgör hörnpunkterna. Trots att pacifismen och realismen utgör varandras motpoler och har olika ontologiska premisser är de överens om att våld och moral inte har med varandra att göra. Pacifismen menar att våld är omoraliskt per se och därför måste undvikas. Realismen däremot ser våld som oundvikligt och menar att krigsmakten är amoralisk.17 Företrädare för den realistiska teoribildningen menar vidare att universella moraliska principer inte kan tillämpas på staters beteende.18 Teorin om rättfärdiga krig utgör någon form av medelväg där de ontologiska utgångspunkterna skiljer sig från både pacifismens och realismens antaganden. Enligt teorin om rättfärdiga krig är det inte bara moraliskt acceptabelt med krig utan ibland även önskvärt, vilket är en tydlig skillnad från den pacifistiska hållningen.19 Kriget är dock starkt reglerat, vilket går emot realistiska tankegångar om att krig är amoraliska. Förespråkarna för teorin om rättfärdiga krig brukar lyfta fram krigsförbrytarrättegångar som exempel på att realismens antaganden om krig är felaktiga.20 Det faktum att krig alltid har omgärdats av lögner och hyckleri visar vidare att det finns en moralisk verklighet att ta ställning till.21

17

Henrik Syse, Rättfärdigt krig? (Falun: Natur och kultur, 2004), s. 24. Hans Morgenthau, “Six Principles of Political Realism” i Classic Readings and Contemporary Debates in International Realtions, red. P. Williams, D. Goldstein, D & J. Shafritz (Belmond: Thomson, 2006), s. 61. 19 Walzer, Arguing about War, s. 19. 20 Michael Walzer, Just and Unjust Wars (New York, Basic Books, 2006) s. 106. 21 Ibid, s. 19. 18

7

2.2 En fallstudie med kvalitativt angreppssätt I den här uppsatsen har jag utvecklat ett teoretiskt ramverk utifrån teorin om rättfärdiga krig som sedan ligger till grund för den empiriska analysen av Hizbollah och dess förehavanden i krigen mot Israel. Ramverket grundar sig på olika teoretikers verk och syftar till att identifiera nyckelkomponenterna inom teorin. Det teoretiska ramverket handlar om att tolka andra forskares material för att sedan försöka visa på rimligheten i min egen tolkning, vilket är en form av kvalitativ textanalys.22 Eftersom en form av tolkning används för att slå fast kriterierna för rättfärdiga krig kan metoden som används karakteriseras som kvalitativ. Uppsatsen kan vidare ses som en fallstudie eftersom bara ett fall används. Typiskt för fallstudier är just att få eller endast en analysenhet undersöks. Ett annat utmärkande drag med fallstudier är att fallen eller rättare sagt aspekter av dem undersökts djupgående.23 I min uppsats är det inte fenomenet Hizbollah som sådant som är av intresse utan rörelsens förmåga att utkämpa rättfärdiga krig. Därför är aspekter som rörelsens legitimitet och krigshandlingar av stort intresse. Andra sidor av Hizbollah, t.ex. hur rörelsen uppstod eller vem som är dess nuvarande ledare är av mindre betydelse. Anledningen till att jag valt Hizbollah som analysobjekt i denna uppsats är att rörelsen skiljer sig på avgörande punkter från de flesta andra icke-statliga aktörer som är inblandade i krig. För det första har Hizbollah de facto kontroll över ansenliga områden, vilka styrs av demokratiskt valda Hizbollahpolitiker med befolkningens samtycke.24 Den andra viktiga anledningen är att Hizbollahs krigshandlingar, till skillnad från många andra gerillagruppers aktioner, i stora drag legat inom ramen för vad som är att betrakta som rättfärdig krigföring.25 Mot denna bakgrund utgör Hizbollah ett avvikande fall som utmanar teorin om rättfärdiga krig.

2.3 Teorikonsumerande och teoriutvecklande Mot bakgrund av att uppsatsens syfte är att undersöka huruvida Hizbollah kan utkämpa rättfärdiga krig eller inte, karakteriseras uppsatsen av att vara såväl en teorikonsumerande som en teoriutvecklande fallstudie. Den är teorikonsumerande så till vida att fallet står i

Fiona Devine, “Qualitative Methods,” i Theory and Methods in political Science, red. David Marsh och Gerry Stoker (New York: Palgrave, 2002), s. 207. 23 Alexander George & Andrew Bennet, Case Studies and Theory Development in the Social Sciences (Cambridge: MIT Press, 2004), s. 17:f 24 Nicholas Noe, Voice of Hezbollah: The Statements of Sayyed Hassan Nasrallah (New York: Verso 2007), s. 47. 25 Jfr Brian Orend, The Morality of War, (Peterborough: Broadview Press, 2006), s. 102. 22

8

centrum och att en redan existerande teori används.26 Utmärkande för en sådan studie är att teorin finns på plats från början och att det inte finns något större behov av att generalisera resultaten. I en teorikonsumerande undersökning är det av stor vikt att pröva huruvida en given faktor ger en tillfredställande förklaring till varför det blev som det blev i det undersökta fallet.27 De delar av uppsatsen som berör Hizbollahs tidigare krig mot Israel är att beteckna som teorikonsumerande. Det finns även en ansats i uppsatsen att vara teoriutvecklande i så motto att den empiriska analysen utmynnar i nya förklaringar till problemet som studeras, alltså Hizbollahs eventuella möjligheter att föra rättfärdiga krig.28 Fallstudier är väl lämpade för denna typ av forskning.29 Det är dock inte frågan om att utveckla en ny teori utan snarare inkorporera nya variabler i den redan existerande teorin om rättfärdiga krig.30 Den teoriutvecklande delen av uppsatsen syftar till att formera hypoteser som sedermera kan testas på empiriskt material, dock inte på samma material som utvecklade dessa eftersom resultatet då skulle vara givet på förhand. Däremot skulle hypoteserna kunna testas på annat material, vilket skulle göra teorin falsifierbar. Det är i alla avseenden viktigt att teorin inte är av den karaktären att den inte går att motbevisa.31

2.4 En normativ ambition Rättfärdigande av krig har sedan antiken varit något som sysselsatt filosofer, politiker och militärer.32 Strävan efter legitimitet vid användande av militärt våld har över tid skapat vad som brukar kallas för teoritraditionen om rättfärdiga krig.33 Teoritraditionen framställs ofta som en doktrin men i själva verket innehåller den flera olika doktriner som bottnar i skilda tidsperioder och som representerar olika innehåll.34 Traditionen om rättfärdiga krig är därför långt ifrån monolitisk även om det finns två lärosatser som nog alla teoretiker skulle hålla med om. Den första är att det finns rättfärdiga

26

Peter Esaiasson, et al., Metodpraktikan: konsten att studera samhälle, individ och marknad (Stockholm:: Norstedts juridik, 2003), s. 40. 27 Ibid, s. 98. 28 Ibid, s. 41. 29 George & Bennett, 19. 30 Ibid, s. 111. 31 Ibid, s. 112. 32 Karin Aggestam, ”Teoritraditioner om rättfärdiga krig,” i (O)rättfärdiga krig, red. Karin Aggestam (Lund: Studentlitteratur, 2004), s. 9. 33 Ibid, s. 19. 34 Turner Johnson, Can Modern War be Just?, s. 12.

9

anledningar till att gå i krig och den andra är att det finns rättfärdiga sätt att föra krig. 35 Mot denna bakgrund kan det vara lätt att tro att teorin syftar till att rättfärdiga krig, vilket en del kritiker hävdat. Meningen med teorin är tvärtom att förhindra eller åtminstone begränsa krig genom att göra dem svårare att utkämpa.36 Samtidigt finns det en viktig distinktion mellan legalitet och legitimitet som bottnar i skillnader mellan etiska och juridiska aspekter.37

2.5 Sammanfattning Uppsatsen kan bäst karakteriseras som en kvalitativ fallstudie som syftar till att vara både teorikonsumerande och teoriutvecklande. Den empiriska analysen av Hizbollah och dess förehavanden i krigen mot Israel sker utifrån ett teoretiskt ramverk baserat på teorin om rättfärdiga krig. Eftersom teorin om rättfärdiga krig har tydliga normativa ställningstagande finns det även en normativ ambition i arbetet. Ur vetenskapsteoretisk synvinkel placeras teorin om rättfärdiga krig någonstans i mitten på en skala där hörnpunkterna utgörs av pacifismen och realismen.

35

Syse, s. 45. Bellamy, s. 5. 37 Aggestam, s. 18. 36

10

3 Teorin om rättfärdiga krig I detta kapitel presenteras teorin om rättfärdiga krig. Eftersom teorin är långt ifrån monolitisk har jag tagit hjälp av flera olika teoretikers verk och mot bakgrund av dessa försökt ställa upp ett teoretiskt ramverk som syftar till att identifiera nyckelkomponenterna i teorin om rättfärdiga krig. I de kommande två kapitlen kommer sedan det teoretiska ramverket att appliceras på Hizbollahs krig mot Israel för att på så vis besvara min övergripande frågeställning om huruvida Hizbollah kan utkämpa rättfärdiga krig. Det resterande upplägget i detta kapitel ser ut det följande sätt: Först en inledande diskussion om definitioner av krig och rättfärdighet. Sedan följer ett långt avsnitt som behandlar kriterierna för rättfärdiga krig. Efter det kommer två korta stycken som behandlar teorins syn på gerillakrig och terrorism. I slutet av kapitlet redovisas kritik mot teorin samt operationalisering av densamma.

3.1 Vad är ett rättfärdigt krig? Som nämndes i föregående stycke grundar sig teorin om rättfärdiga krig på att det finns såväl rättfärdiga skäl som rättfärdiga sätt att föra krig. De rättfärdiga skälen är sorterade i en del som kallas jus ad bellum. Rättfärdiga krigshandlingar faller under en annan del som benämns jus in bello. Båda vilar sedan på en rad kriterier som måste uppfyllas för att ett krig ska gå att betrakta som rättfärdigt.38 Ett rättfärdigt krig kan definieras som ett krig där kriterierna som ligger till grund för teorin om rättfärdiga krig uppfyllts. I de flesta fall rör det sig dock om grader av, snarare än ett totalt rättfärdigat krig. Michael Walzer menar att krig alltid bedöms två gånger, den första med hänvisning till skälen bakom och sedan en andra med åsyftan på de medel som används. Jus ad bellum och jus in bello är därför enligt Walzer logiskt skilda från varandra. Walzer menar vidare att det är fullt möjligt att ett krig som är rättfärdigt utkämpas med orättfärdiga medel, och tvärtom, att ett orättfärdigt krig kan uppfylla reglerna för vad som är tillåtna krigshandlingar. Att jus ad bellum bör vara skilt från jus in bello är den dominerande samtida uppfattningen som de flesta teoretiker håller med om. De medeltida teoretikerna med Thomas av Aquino i spetsen betraktade dock jus ad bellum och jus in bello som en sammanhängande lärosats. I ett orättfärdigt krig fanns därmed inga rättfärdiga krigshandlingar.39 Robert Holmes hör till de få

38 39

Syse, s. 49. Walzer, Just and Unjust Wars, s. 21., Bellamy, s. 128.

11

filosofer som idag tycker att så fortfarande är fallet. Holmes menar att ”Unless one can justify the actions necessary to waging war, he cannot justify the conduct of war and the pursuit of its objectives; and if he cannot do this, he cannot justify going to war.”40 Innan jag går närmare in på att förklara kriterierna för rättfärdigt krig finner jag det lämpligt att definiera begreppen ”rättfärdighet” och ”krig”.

3.1.1 Definitioner av rättfärdighet I likhet med många andra begrepp är rättfärdighet kontextuellt baserat och kan därför ges varierande innebörd i olika sammanhang. Begreppet brukas i många kontexter och kan handla om jämlikhet, rättvis fördelning av resurser, rimlighet och godhet. I en vid mening handlar rättfärdighet om att var och en bör ha eller få det som tillkommer honom eller henne.41 I denna uppsats liksom i kontexten krig och konflikter betyder begreppet att något är riktigt, försvarligt och även moraliskt nödvändigt givet alternativen.42 Tanken bakom teorin om rättfärdiga krig är att rättfärdighet skall genomsyra alla delar av krigsprocessen. Begreppets syfte blir därför att fungera som ett sorts riktmärke för stater och dess politiska och militära ledare men även för individer på lägre nivåer i det politiska och militära etablissemanget. För stater och dess ledare innebär detta att teorin legitimerar eller fördömer aktörer, avsikter och handlingar i krig. För den enskilde handlar rättfärdighet om att definiera individens rättigheter och skyldigheter i situationer där militärt våld används.43

3.1.2 Definitioner av krig I litteraturen råder det viss terminologisk förvirring mellan vad som utgör krig respektive väpnad konflikt samt vilket av begreppen som bör användas. SIPRI, Stockholms internationella fredsforskningsinstitut, har valt att använda begreppet ”större väpnad konflikt” istället för ”krig” och definierar en sådan som:

the use of armed force between the military forces of two or more governments, or of one government and at least one organized armed group, resulting in the battle-related deaths of at least 1000 people in any single calendar year and in which the incompatibility concerns control of government and/or territory.44

Robert Holmes, “Can War be Morally Justified?” i Just War Theory, red. J. Bethke Elshtain (Oxford: Blackwell, 1992), s. 228. 41 Syse, s. 22. 42 Walzer, Arguing about War, s. X. 43 Turner Johnson, Morality and Contemporary Warfare, s. 26. 44 SIPRI: Patterns of Major Armed Conflicts. 40

12

I den akademiska debatten används ibland kravet på 1000 döda per år för att skilja större väpnade konflikter från mindre konfrontationer, skärmytslingar och liknande. Medan det är absolut nödvändigt att skilja större konflikter från mindre, kan kravet på 1000 döda per år medföra att bilden av krig/större väpnade konflikter kan anta aningen skeva former. Med kravet på 1000 döda per år skulle exempelvis inte Falklandskriget med drygt 900 döda räknas som krig eller större väpnad konflikt.45 Vidare skulle den andra palestinska intifadan räknas 2002 då sammanlagt cirka 1500 dog på båda sidor, men inte 2001 eller 2003 då antalet döda dessa år var strax under 1000.46 Förvirringen riskerar att bli än större inom teoritraditionen om rättfärdiga krig eftersom här bedöms krig ibland innan de har startats, vilket invasionen av Irak 2003 är ett tydligt exempel på. Kravet på 1000 döda per år har jag inte funnit i litteraturen kring rättfärdiga krig, men väl gränsdragningsproblematiken. I denna uppsats kommer jag i likhet med Henrik Syse använda krig som en generell term för organiserad väpnad kamp mellan två eller flera grupper där vanligen, men inte alltid, en av dem är en stat. Syse medger att gränsdragningen är ett problem och att konflikter av begränsad karaktär, exempelvis strider mellan olika gäng inte kan räknas som krig.47 För den här uppsatsens syfte kommer jag att använda Brian Orends definition av begreppet krig. Enligt Orend skall krig förstås i termer av verkliga, avsiktliga och utbredda väpnade konflikter mellan politiska gemenskaper. En politisk gemenskap kan vara en stat eller en gemenskap som syftar till att bli en stat eller som åtminstone syftar till att påverka en redan existerande stat. Om befrielserörelser eller terrorgrupper syftar till detta klassas de som politiska gemenskaper enligt Brian Orend. I likhet med tidigare bedömare exkluderar han gängstrider och klanfejder från krigsbegreppet.48 Mot bakgrund av detta resonemang råder det ingen tvekan om att Hizbollahs båda krig med Israel uppfyller kriterierna för att benämnas som krig/väpnade konflikter, åtminstone enligt definitionerna av krig alternativt väpnade konflikter inom teoritraditionen om rättfärdiga krig. Hizbollahs krig mot Israel 2006 dödade över 1000 personer under den dryga månad det pågick,49 men det långa kriget som pågick mellan 1982-2000 är mer problematiskt eftersom

45

Michael Parsons, The Falklands War (Stroud: Sutton Publishing, 2000), s. 1. Palestine Red Crescent Society: Casualty Figures., Israel Ministry of Foreign Affairs: Victims of Palestinian Violence and Terrorism since September 2000. 47 Syse, s. 56. 48 Orend, The Morality of War, s. 2. 49 Gilbert Achcar & Michel Warschawski, The 33-Day War: Israel’s War on Hezbollah in Lebanon and its Consequences (Boulder: Paradigm Press, 2007), s. 72. 46

13

det varierade i intensitet och under en del av åren dog färre än 1000 personer,50 vilket gör att kriget bara skulle uppfylla SIPRI:s definition vissa år. Det kravet finns dock inte inom teorin om rättfärdiga krig, så i alla avseenden faller båda krigen inom ramarna för teoritraditionens definitioner av krig.

3.2 Jus ad bellum Jus ad bellum är den del av teorin som behandlar rättfärdiga skäl till krig och som främst vänder sig till politiker och andra ledare som tar besluten om när det är rätt att gå i krig. 51 I litteraturen brukar i regel sex kriterier ligga till grund för jus ad bellum.52 Kriterierna är inbördes rangordnade och av dessa framstår de tre första som klart mest betydelsefulla. Legitim auktoritet, rätt orsak och rätt intention hör till de viktigaste och följs sedan av krav på att kriget måste vara en sista utväg samt ha rimliga utsikter att lyckas. Slutligen måste kriget stå i proportion till den skada det för med sig.53 De viktigaste principerna för jus ad bellum finns för övrigt väl förankrade inom internationell rätt, särskilt i Folkrätten, den del av rättsystemet som bl.a. reglerar förhållandet mellan stater. Exempelvis ger FN-stadgans artikel 51 stater rätt att försvara sig vid aggression, vilket innebär att självförsvarskrig uppfyller såväl artikel 51 som rätt orsak och intention inom teorin om rättfärdiga krig.54 Artikel 51 innebär vidare att enbart stater innehar den legitima auktoritet, compétence de guerre som krävs för att föra krig. I kommande avsnitt kommer jag närmare att förklara de olika kriterierna och deras betydelse för jus ad bellum.

3.2.1 Legitim auktoritet Kravet på legitim auktoritet för rättfärdiga krig går tillbaka ända till Augustinus. Kriteriet blev särskilt viktigt under medeltiden och utvecklades av Thomas av Aquino.55 Den medeltida tanken var att endast suveräna auktoriteter kunde inneha den myndighet som krävdes för att rättfärdiga användandet av våld. I den dåtida kontexten utgjordes legitim auktoritet därför av prinsar, furstar och andra suveräna härskare, vilka inte hade någon

50

Ahmad Nizar Hamzeh, In the Path of Hizbullah (Syracuse, Syracuse University Press, 2004), s. 94. Bellamy, s. 128. 52 Se bl.a. Turner Johnson, Can Modern War be Just?, s. 3., Syse, s. 63., Charles Guthrie and Michael Quinlan, Just War – The Just War Tradition: Ethics in Modern Warfare, (London: Bloomsbury Publishing, 2007), s. 17:ff. 53 Orend, The Morality of War, s. 57:f. 54 Charter of the United Nations, art. 51. 55 Turner Johnson, Morality and Contemporary Warfare, s. 41. 51

14

överhet. För att skapa ordning och reda var de medeltida härskarna tillsammans med teoretikerna om rättfärdiga krig måna om att frånta adelsmän, riddare och andra icke-suveräna aktörer rätten att föra krig. De medeltida idéerna om legitim auktoritet är aktuella än idag med den skillnaden att suveräna aktörer idag förstås som stater, grupper av stater, eller mellanstatliga organisationer. Thomas av Aquinos föreställning om att en legitim auktoritet endast kan vara en suverän aktör är giltig än idag. Tanken är att krig skall begränsas om endast ett litet antal aktörer har rätt att utkämpa det.56 Vidare är tanken att det inom en stat skall finnas en maktdelning mellan den politiska och militära ledningen och att beslut om att gå i krig tas av en stats politiska ledare. En legitim auktoritet förstås i den samtida kontexten som en aktör som tjänar det allmänna bästa och som dessutom är ansvarstagande och transperent, vilket ofrånkomligen för tankarna till någon form av demokratiskt styrelseskick.57 Samtidigt är det så att alla stater, eller i vart fall de som är medlemmar i FN betraktas som legitima auktoriteter, oavsett regimernas karaktär eller tidigare förhållningssätt till eller i krig.58 Det innebär i praktiken att alla stater, inklusive de värsta förtryckarregimerna eller de stater som är lydstater åt andra eller som inte har kontroll över sitt eget territorium är att betrakta som legitima auktoriteter. Häri ligger ett av de grundläggande problemen inom teorin om rättfärdiga krig och även för denna uppsats, nämligen att vissa av de legitima aktörerna som tillåts föra krig uppenbarligen inte är legitima. Problematiken bottnar i att en del stater å ena sidan inte utgör någon legitim auktoritet enligt den nutida uppfattningen eftersom de saknar maktdelning, ansvarstagande och öppenhet. Å andra sidan har de lika stor rätt som stater med verklig legitim auktoritet att försvara sig vid angrepp på den territoriella integriteten.59 Kuwait hade exempelvis all rätt att försvara sig mot Saddam Husseins invasion 1990, även om regimen hade tydliga demokratiska brister och knappast kunde betraktas som någon legitim auktoritet. Ett nyckelbegrepp i sammanhanget är suveränitet, vilket definieras som överhöghet, att inte lyda under någon högre makt. Ett viktigt inslag i suveräniteten inom internationell rätt är erkännande från andra stater.60 Suveränitet med efterföljande erkännande är vad som antas skilja en statlig aktör från en icke-statlig och enligt samma logik en legitim auktoritet från en icke-legitim. Teorin om rättfärdiga krig är i allmänhet väldigt skeptisk mot att icke-statliga

56

Aggestam, s. 20. Syse, s. 68:f. 58 Turner Johnson, Morality and Contemporary Warfare, s. 28. 59 Walzer, Just and Unjust Wars, s. 52. 60 Turner Johnson, Can Modern War be Just?, s. 23. 57

15

aktörer skulle kunna betraktas som legitima auktoriteter.61 Det finns dock tendenser till förändring på synen om vad som bör utgöra en legitim auktoritet. Alex Bellamy är den av teoretikerna som gått längst och menar att icke-statliga aktörer i vissa fall kan betraktas som legitima auktoriteter om de uppfyller tre krav. Det första kravet är att den icke-statliga aktören måste visa att den besitter legitim auktoritet genom att ha ett brett stöd inom en tydlig politisk gemenskap. Aktören måste vidare visa att dess anhängare stödjer såväl dess politiska som militära mål. Slutligen måste den icke-statliga aktören visa sig kapabel att kontrollera sina medlemmar samt kunna hålla ingångna avtal. Om dessa krav uppfylls skulle det enligt Bellamy vara möjligt att betrakta en icke-statlig aktör som en legitim auktoritet. Den ickestatliga aktören måste sedan i likhet med andra aktörer leva upp till de andra kriterierna för jus ad bellum och jus in bello.62

3.2.2 Rätt orsak och rätt intention Tillsammans med legitim auktoritet utgör rätt orsak de viktigaste kriterierna för jus ad bellum. Ett annat kriterium som hör ihop med rätt orsak är rätt intention och eftersom de i flera avseenden överlappar varandra har jag valt att behandla rätt orsak och rätt intention i samma avsnitt. Grundtanken bakom synen på vad som utgör rätt orsak kan även den härledas till Augustinus som menade att det fanns tre orsaker till rättfärdiga krig. Den första är att återta något som orättmätigt tagits, den andra är som svar på en attack utifrån och slutligen som straff mot den som begått någon oförrätt.63 Eftersom det moderna kriget kan leda till enorma skadeverkningar anses det idag inte legitimt att starta krig för att vedergälla oförrätter.64 Många samtida teoretiker brukar försöka begränsa rätt orsak till att bekämpa aggression, alltså den nutida motsvarigheten för Augustinus svar på en attack utifrån.65 Michael Walzer menar att den enda orsak som kan rättfärdiga tillgripandet av krig är just aggression66, definierat som kränkning av en självständig stats territoriella integritet eller politiska suveränitet.67 Användning av våld eller hot om detsamma mot en stats politiska suveränitet eller territoriella integritet är att betrakta

61

Turner Johnson, Morality and Contemporary Warfare, s. 32. Bellamy, s. 138. 63 Aggestam, s. 29. 64 US Catholic Bishops: “The Challenge of Peace: God’s Promise and Our Response – The Pastoral Letter on War and Peace” i Just War Theory, red. J. Bethke Elshtain (Oxford: Blackwell, 1992), s. 98. 65 Turner Johnson, Morality and Contemporary Warfare, s. 29. 66 Brian Orend, Michael Walzer on War and Justice, (Llandybie, McGill-Queen’s University Press, 2000), s. 88. 67 Walzer, Just and Unjust Wars, s. 52. 62

16

som aggression och en kriminell handling. Den angripna staten har därmed enligt Walzer rätt till självförsvar och att starta krig i detta syfte.68 Rätt intention handlar både om avsikten med kriget samt motiveringen för det. Som tidigare nämnts är rätt intention kopplad till rätt orsak. Skillnaden ligger enligt Henrik Syse i att rätt orsak i regel ser tillbaka på det som varit medan rätt intention oftast blickar framåt mot det som komma skall.69 Med rätt intention menas vanligtvis att krigets mål måste vara en rättfärdig eller rättvis fred.70 I begreppet ligger även att kriget måste föras i enlighet med det allmänna bästa och inte på grund av hat gentemot fiende.71 Brian Orend menar att det inte heller får finnas motiv som territoriell expansion eller ekonomisk vinning bakom krigen.72

3.2.3 Övriga tre kriterier för jus ad bellum Förutom att kriget måste föras av en legitim auktoritet med rätt orsak och intention ingår det i jus ad bellum tre andra kriterier av underordnad betydelse. När de tidigare nämnda kriterierna uppfyllts måste kriget även vara proportionerligt i förhållande till den skada det för med sig, vilket betyder att det onda som kriget leder till inte får överväga det goda. I realiteten är det oerhört komplicerat att bedöma proportionalitetsaspekter i krig eftersom det är svårt att dra upp riktlinjer för hur mycket som kan offras för att nå målen. I krigssituationer handlar det oftast om hur många människoliv det är värt att offra för att bevara självständigheten i en stat.73 Med proportionalitet menas vidare att det måste finnas ett rimligt förhållande mellan orsak och verkan. Enligt Syse kan en liten kränkning av exempelvis en stats territorium inte rättfärdiga en stor militär operation även om kränkningen i sig skulle vara en rättfärdig orsak till att svara militärt.74 Ett annat kriterium är att kriget måste vara den sista utvägen efter att allt annat har prövats, inom rimliga gränser, och misslyckats. Det finns inget absolut krav på att alla andra medel måste vara prövade eftersom det ibland inte finns möjlighet att utforska alla tänkbara alternativ till krig.75 I likhet med föregående kriterium handlar krig som sista utväg om nödvändigheten av att bruka våld samt att värdera alternativen som finns till hands.76

68

Walzer, s. 62. Syse, s. 98. 70 Ibid, s. 95. 71 Bellamy, s. 122. 72 Orend, Michael Walzer on War and Justice, s. 88. 73 Orend, Morality and War, s. 60. 74 Syse, s. 106:f. 75 Orend, Morality and War, s. 58. 76 Syse, s. 109. 69

17

Det sista kriteriet för att krig ska betraktas som rättfärdiga inom jus ad bellum är att de måste ha rimliga utsikter till att vara framgångsrika. Detta är det vagaste av teorins kriterier eftersom det inte finns några garantier om att krig verkligen blir framgångsrika. Rimliga utsikter till framgång innebär helt enkelt att målen med kriget måste vara klart uppnåeliga.77

3.3 Jus in bello När ett krig väl startats aktualiseras jus in bello, reglerna för hur striderna bör föras och vilka medel som är tillåtna. Enkelt uttryckt handlar lärosatsen om vad som är rätt och fel i krig. Jus in bello, krigets regler, gäller för båda sidor oavsett vem som startade kriget och oavsett om kriget förs i enlighet med jus ad bellum eller inte.78 Historiskt sett har denna del av teorin varit underordnad den föregående delen, jus ad bellum, som behandlar rättfärdiga skäl till krig. Till skillnad från jus ad bellum vänder sig jus in bello främst till soldater och andra som kan tänkas utföra krigshandlingar även om politikernas ansvar fortfarande finns med.79 De rättfärdiga krigshandlingarna är uppdelade i två kategorier som också fungerar som kriterier för jus in bello. Det klart mest betydelsefulla av dessa kallas för ”de civilas immunitet” eller diskrimineringsprincipen och innebär att civila inte får skadas med vissa förbehåll.80 Det andra kriteriet är av något mindre vikt och brukar benämnas proportionalitet och handlar om att inte bruka mer våld än nödvändigt.81 I likhet med kriterierna för jus ad bellum finns principerna för jus in bello väl förankrade i internationella traktat. I den andra Haagkonventionen från 1907 förbjuds vapen som orsakar onödigt lidande,82 vilket är helt i linje med kriteriet proportionalitet inom jus in bello. Vidare behandlar tredje Genèvekonventionen krigsfångars rättigheter.83 Fjärde Genèvekonventionen berör civilas rättigheter under ockupation av främmande makt.84 Överlag är tredje och fjärde Genèvekonventionerna överensstämmande med diskrimineringsprincipen och de civilas immunitet inom jus in bello.

77

Guthrie & Quinlan, s. 13. Walzer, Just and Unjust Wars, s. 127. 79 Bellamy, s. 128. 80 Orend, The Morality of War, s. 106. 81 Ibid, s. 118. 82 Hague Convention of 1907, Laws of War : Laws and Customs of War on Land (Hague IV); Annex to the Convention, art. 23. 83 Third Geneva Convention of 1949, Convention (III) relative to the Treatment of Prisoners of War. 84 Fourth Geneva Convention of 1949, Convention (IV) relative to the Protection of Civilian Persons in Time of War. 78

18

3.3.1 De civilas immunitet Distinktionen mellan civila och militära mål är av grundläggande moralisk betydelse och mycket viktig för samtidens syn på rättfärdiga krig. Om distinktionen åtföljs blir det möjligt att föra krig på ett mer humant sätt.85 Den grundläggande regeln inom teorin om rättfärdiga krig är därför att det är förbjudet att döda civila i ett krig. 86 Emellertid är detta en regel med vissa undantag eftersom teorin sanktionerar dödande av civila vid några specifika tillfällen. Ett absolut förbud mot att döda civila vore inte möjligt enligt teorin om rättfärdiga krig, därför att ett sådant förbud de facto skulle kriminalisera all form av krigföring.87 Om civila exempelvis råkar befinna sig i närheten av militära mål som angrips skulle teorin om rättfärdiga krig acceptera att oskyldiga dödas under förutsättningen att detta inte var den avsiktliga intentionen. Teorin tillåter vidare att civila dör om det inte går att uppnå önskad effekt på något annat sätt med lika få eller inga sidoeffekter. Civila dödsoffer skulle även accepteras som negativa sidoeffekter om de vore proportionerliga i förhållande till de goda effekterna.88 Poängen i detta resonemang, som kallas doktrinen om dubbel effekt, är att även om en krigshandling leder till förutsägbara civila dödsoffer, får avsikten aldrig vara att skada civila.89 Civila kan aldrig utgöra legitima måltavlor i krig och får aldrig avsiktligen attackeras.90 Soldater däremot får attackeras och dödas när ett krig väl brutit ut. Undantag gäller för skadade och tillfångatagna soldater.91 Distinktionen mellan vilka som utgör civilbefolkningen och som därmed inte får skadas och de som utgör soldater eller militär personal är långt ifrån självklar. Detta problem är särskilt påtagligt i samtida krig där det varit extra svårt att skilja civila från stridande. Skillnaden mellan civil och militär ligger enligt Michael Walzer i graden av engagemang i krigsansträngningen. De som är direkt aktiva i exempelvis produktion av krigsmaterial är legitima måltavlor i de ögonblick de utför sina sysslor, men inte när de befinner sig i sina hem efter att ha slutat för dagen. En läkare som opererar soldater eller en väljare som röstat på en

85

Syse, s. 127. Ibid, s. 139. 87 Orend, The Morality of War, s. 261. 88 Syse, s. 144. 89 Paul Ramsey, The Just War (Lanham: Rowman & Littlefield Publishers, 2002), s. 154. 90 Walzer, Just and Unjust Wars, s. 151. 91 Ibid, s. 138. 86

19

krigförande ledare är inte tillräckligt aktiva för att betraktas som militära mål.92 Brian Orend är inne på samma linje som Walzer och menar att skillnaden mellan civil och militär ligger i “Anyone or anything not demonstrably engaged in military supply or military activity is immune from direct attack.”93 Förutom att civila inte får angripas får inte heller civil infrastruktur utsättas för attacker. Till civil infrastruktur räknas kraftverk, sjukhus, skolor och liknande. Vad gäller skillnaden mellan civil och stridande i gerillakrig kommer detta att redogöras i stycket som handlar om rättfärdiga krig och gerillakrigföring. Soldater i krig måste vidare anstränga sig för att se till att civila inte oavsiktligt dödas eller skadas. Det är inte tillåtet att sätta de egna soldaternas säkerhet framför civilbefolkningens. 94 Om civila ändå hamnar i skottlinjen, vilket ofta är fallet i krig, måste hänsyn tas för att de inte ska bli skadade.95 Byar och städer får inte heller attackeras urskillningslöst bara för att fiendesoldater eller motståndsmän uppehåller sig där.96

3.3.2 Proportionalitet Inom jus in bello har proportionalitet inte riktigt samma betydelse som inom jus ad bellum även om begreppet rör förhållandet mellan det onda och det goda. Inom jus in bello handlar proportionalitet inte om kriget som helhet utan om dess medel och särskilt om att begränsa lidande och skadeverkningar.97 Proportionalitet inom jus in bello brukar definieras som användning av medel som inte bringar mer förstörelse än vad som är nödvändigt för att uppnå ett rättfärdigt syfte.98 Det innebär att medel som orsakar onödigt lidande eller andra former av skador inte är tillåtna. I regel är begreppet kopplat till civila och icke stridande, men det finns även inslag av att visa hänsyn mot soldaters liv både på den egna och på motståndarsidan. Oftast handlar det om vapen som är förbjudna därför att de skapar ett alltför stort eller onödigt lidande. Personminor och klusterbomber brukar lyftas fram som onödiga vapen i bemärkelsen att de skapar alltför stort lidande. Vidare är medel som användning av tortyr i krig förbjudet eftersom det betraktas som ett medel som är mala in se, ont i sig.99

92

Walzer, s. 146. Orend, Morality and War, s. 114. 94 Walzer, Just and Unjust Wars, s. 156. 95 Ibid, s. 152. 96 Ibid, s. 192. 97 Ibid, s. 129. 98 Turner Johnson, Morality and Contemporary Warfare, s. 18. 99 Syse, s. 135. 93

20

3.4 Teorins syn på gerillakrig Utgångspunkten inom teorin om rättfärdiga krig är att enbart officerare och soldater ingår i ett sammanhang där det är etiskt och juridiskt legitimt att bruka våld mot andra. Samtidigt erkänner teorin om rättfärdiga krig rätten att ta till vapen under ockupation. Motståndsstyrkor som kämpar mot en ockupant är i regel ingen ordinarie styrka men de har ändå moralisk och juridisk rätt att strida. I ett ockuperat land är det ibland omöjligt att göra motstånd med ordinarie styrkor och då kan civila motståndsgrupper delta i den väpnade kampen. Om civila och andra icke-reguljära styrkor bjuder motstånd mot en ockupationsmakt kallas detta för gerillakrig.100 Brian Orend definierar gerillakrig och den taktik som utmärker ett sådant krig som: the use, by at least one side, of irregular military tactics against the standard tactics, and regular forces, of the other side. Often, guerrilla warfare is resorted to by weaker forces against more powerful ones: the weaker side knows it will be crushed by the stronger should it engage the stronger in open, classic combat. Instead, the weaker side uses irregular tactics like surprise attacks, traps, and ambushes, quick strikes followed by rapid disengagement and disappearance, assassinations, clandestine and camouflage operations, sabotage and even terrorism.101

Utmärkande för gerillakrig är precis som nämndes i Orends definition att en av sidorna inte utgör en reguljär styrka. Den icke-reguljära sidan är ofta kraftigt underlägsen i militära styrkeförhållanden och tillämpar därför en taktik som går ut på bakhåll och andra överraskningsattacker mot fienden. De civila motståndsgrupperna är emellertid underställda samma regler som gäller för reguljära styrkor.102 Gerillakrigare utmålas ofta som terrorister eftersom det många gånger är just civila och inte soldater som faller offer för attackerna. I alla avseenden har en gerilla enligt Brian Orend rätt att attackera en ockupationsmakt förutsatt att attackerna riktar sig mot militära mål.103 Ett genomgående problem i samband med gerillakrig är svårigheten med att urskilja gerillakrigare från civilbefolkning.104 Gerillaorganisationer hävdar i allmänhet att de är en del av befolkningen och att kriget de utkämpar är folkligt sanktionerat. För att skilja medlemmarna i gerillan från civilbefolkningen måste de enligt Walzer bära någon form av

100

Syse, s. 132:f. Orend, The Morality of War, s. 69. 102 Syse, s. 133. 103 Orend, The Morality of War, s. 102. 104 Walzer, Just and Unjust Wars, s. 180. 101

21

tecken eller symbol som visar att de är stridande. Dessutom måste de bära sina vapen synliga.105 Om gerillan verkligen har folket bakom sig i någon form av levée en masse, är det inte längre frågan om ett krig mot en gerilla utan om ett krig mot en civilbefolkning. Ett sådant krig kan inte vinnas av ockupationsmakten eftersom den enda möjliga strategin för att vinna vore krig mot hela civilbefolkningen. Michael Walzer menar vidare att ockupationsmakten inte heller förtjänar att vinna ett sådant krig eftersom gerillan bevisat att de har befolkningen bakom sig och därmed blivit de legitima styresmännen.106

3.5 Teorins syn på terrorism ”Vem kan tro att våra mål är rättfärdiga när medlen vi använder är så hemska?”, skrev en fransk lantbrukare under religionskrigen på 1500-talet.107 Denna fråga måste ställas i alla krig som terrorister är inblandade i. Teoretikerna inom traditionen ger lite olika definitioner av begreppet terrorism, Michael Walzers lyder till exempel: Its purpose is to destroy the morale of a nation or a class, to undercut its solidarity; its method is the random murder of innocent people. Randomness is the crucial feature of terrorist activity. If one wishes fear to spread and intensify over time, it is not desirable to kill specific people identified in some particular way with a regime, a party, or a policy. Death must come by chance.108

Brian Orends definition är av det mer traditionella slaget. Orend menar att terrorism definieras som: The use of random violence – especially killing force – against civilians with the intent of spreading fear throughout a population, hoping that this fear will advance a political objective.109

Även om definitionerna av terrorism inom teorin om rättfärdiga krig kan se lite olika ut finns i regel följande punkter med:

1. Terrorism är politiskt motiverad.

105

Walzer, s. 182. Ibid, s. 195:f. 107 Citerad i Turner Johnson, Can Modern War be Just?, s. 61. 108 Walzer, Just and Unjust Wars, s. 197. 109 Orend, The Morality of War, s. 69. 106

22

2. Terrorism utförs av icke-statliga aktörer. (Vissa teoretiker menar visserligen att även statsterrorism förekommer). 3. Terrorism riktar sig slumpmässigt eller medvetet mot civila. 4. Terrorism har som avsikt att uppnå mål genom att sprida rädsla.110

Det råder inga som helst tveksamheter vad gäller teorin om rättfärdiga krig och uppfattningen om terrorism. Enligt teorin är terrorism aldrig någonsin förenligt med rättfärdiga krig eftersom det är en taktik som medvetet riktar sig mot civila.111 Det är just slumpmässigheten eller ibland medvetenheten i att rikta sig mot civila som särskild strider mot teorin om rättfärdiga krig.112 Terrorism som taktik bryter därför mot diskrimineringsprincipen inom jus in bello, som kräver åtskillnad mellan civila och militära mål. Detta är den grundläggande anledningen till varför terrorism fördöms inom teorin om rättfärdiga krig.

3.6 Kritik mot teorin om rättfärdiga krig Förutom kritiken från realismen och pacifismen förekommer en mer allmän kritik som inte hör hemma i någon direkt teoritradition och som går ut på att teorin om rättfärdiga krig är alltför statscentrerad och kopplad till westfaliska normer. I en tid av få mellanstatliga krig minskar därför applicerbarheten i teorin om rättfärdiga krig enligt kritikerna. Teorin om rättfärdiga krig bygger i likhet med internationell rätt på att statsbildningar och särskilt statsgränser är legitima och vilar på någon form av rättvisa. På många håll i världen är statsgränser dragna av främmande makter och saknar både rättvisa och legitimitet, åtminstone sett ur olika etniska och kulturella gruppers synvinkel.113 Detta är kritik som jag till stora delar håller med om och som för övrigt utgör grundproblematiken för denna uppsats. En annan vanligt förekommande kritik är att fakta manipuleras för att passa kriterier som rätt orsak och rätt intention. Kritiker till teorin om rättfärdiga krig menar att sen tidernas begynnelse har krig alltid framställts som försvarskrig med defensiv karaktär. Även de värsta förbrytarna har alltid hävdat rättfärdiga orsaker och goda intentioner.114 Kritiker menar vidare att teorin är meningslös eftersom militärer ofta argumenterar utifrån militär nödvändighet och

110

Se bl.a. Bellamy, s. 136; Syse, s. 159; Orend, The Morality of War, s. 69; Walzer, Arguing about War, s. 51. Orend, The Morality of War, s. 70. 112 Jean Betkhe Elshtain, Just War against Terror: The Burden of American Power in a Violent World (New York: Basic Books, 2003), s. 18. 113 Mark Amstutz, International Ethics: Concepts, Theories and Cases in Global Politics (Oxford: Rowman & Littlefield, 1999), s. 102. 114 Noam Chomsky, On Just War Theory and the Invasion of Iraq. Transcript from lecture at U.S. Military Academy at West Point, 30 september 2006. 111

23

terrorister ignorerar moral helt och hållet.115 Jag anser detta vara missvisande kritik eftersom politiker, såväl som militärer och terrorister nästan alltid vidtar stora ansträngningar för att legitimera sitt handlande. Det är naturligtvis uppenbart att det finns risk för att fakta manipuleras i krig och just därför vilar ett tungt ansvar på forskare och andra bedömare att kritiskt granska aktörers syften och handlingar i krig. Introduktionen av kärnvapen har också enligt en del kritiker gjort teorin om rättfärdiga krig helt värdelös, eftersom kärnvapenkrig saknar all form av rättfärdighet.116 Denna kritik anser jag delvis vara felplacerad, helt enkelt för att de flesta av de samtida krigen förs av aktörer som saknar kärnvapen.

3.7 Operationalisering av teorin och dess nyckelbegrepp Empirisk forskning innebär att teoretiska begrepp måste översättas till operationella indikatorer.117 Processen när teoretiska begrepp översätts till operationella indikatorer kallas därför för operationalisering.118 Nyckelbegreppen i denna uppsats är kriterierna som ligger till grund för rättfärdiga krig, av vilka de viktigaste är legitim auktoritet, rätt orsak och intention samt att urskilja civila från stridande. I de kommande två kapitlen kommer jag att analysera Hizbollahs båda krig mot Israel mot bakgrund av det teoretiska ramverk jag ställt upp i detta kapitel. Tanken är att praktiskt tillämpa kriterierna för teorin om rättfärdiga krig på Hizbollah och dess förehavanden i krigen mot Israel. Det innebär att jag måste översätta de viktigaste kriterierna för rättfärdiga krig till operationella indikatorer. Legitim auktoritet kommer att översättas till operationella indikatorer i form av rörelsens samhällsansvar och politiska stöd. Stort utrymme ägnas åt Hizbollahs struktur och uppbyggnad, dess påstådda oberoende och relationerna till Iran, Syrien och de andra religiösa och politiska grupperingarna i Libanon. Avsikten är att dessa avsnitt skall svara på frågan om Hizbollah är att betrakta som en legitim auktoritet i enlighet med teorins kriterier. Andra delar i de kommande två kapitlen analyserar Hizbollahs målsättningar och motiv för kampen mot Israel. Det är tänkt att dessa skall motsvara

115

Aggestam, s. 22. Ibid, s. 22. 117 David Sanders, “Behaviouralism” i Theory and Methods in political Science, red. David Marsh och Gerry Stoker (New York: Palgrave, 2002), s. 59. 118 Esaiasson et al, s. 62. 116

24

operationella indikatorer av kriterierna rätt orsak och rätt intention inom teorin om rättfärdiga krig. Kapitlet kommer därefter att ta upp och granska de krigshandlingar Hizbollah använt sig av. Meningen med detta är att operationalisera kriterierna diskrimineringsprincipen och proportionalitet inom jus in bello, de rättfärdiga krigshandlingarna.

3.8 Sammanfattning Teorin om rättfärdiga krig är långt ifrån monolitisk även om nära nog alla teoretiker i stora drag håller med om de viktigaste kriterierna för jus ad bellum och jus in bello. Inom jus ad bellum, den del av teorin som behandlar när det är rätt att gå i krig, är de mest betydelsefulla kriterierna legitim auktoritet, rätt orsak och rätt intention. Vad gäller jus in bello, rättfärdiga krigshandlingar är det viktigaste kriteriet att civila inte medvetet får attackeras. För att krig skall gå att betrakta som rättfärdiga måste samtliga kriterier vara uppfyllda. I allmänhet betraktar teorin våldsutövning av icke-statliga aktörer som illegitim, även om de flesta teoretiker erkänner rätten för icke-statliga aktörer att ta till vapen under ockupation. Teorin om rättfärdiga krig förkastar dock all form av terrorism.

25

4 Framväxten av Hizbollah och det första kriget mot Israel Detta kapitel analyserar det första kriget mot Israel i ljuset av kriterierna för rättfärdiga krig. Kriget inleddes i juni 1982 efter att Israels Londonambassadör blivit utsatt för ett mordförsök. Israel antog att PLO-gerillan var ansvarig för mordförsöket och använde det som casus belli till invasionen av Libanon. Det uttalade syftet med invasionen var att driva ut PLO från Libanon men i bakgrunden fanns mer grandiosa planer som dragits upp av dåvarande försvarsministern Ariel Sharon. Invasionens outtalade syften inkluderade att installera en proisraelisk regim i Beirut.119 Analysen kommer att fokusera på de aspekter av kriget som är av intresse för teorin om rättfärdiga krig, vilket innebär att Hizbollahs struktur, legitimitet, motiv, intentioner och inte minst rörelsens krigshandlingar kommer att stå i centrum. Kapitlets övergripande syfte är att svara på frågeställningen om Hizbollah kan utkämpa rättfärdiga krig.

4.1 Upprinnelsen till Hizbollah När de israeliska stridsvagnarna rullade över den libanesiska gränsen i juni 1982 möttes soldaterna av jublande shiamuslimska folkmassor. Shiamuslimerna i södra Libanon hade under flera år befunnit sig i korselden mellan palestinska gerillaattacker och israeliska vedergällningsaktioner. Stor optimism fanns därför bland den shiitiska befolkningen att freden hade kommit med den israeliska invasionen.120 Israels brutalitet och planer på att stanna kvar i Libanon vände inom kort optimismen till vrede och shiamuslimerna började mobilisera för att bekämpa den israeliska ockupationen.121 I samband med den israeliska invasionen 1982 hade även 1500 soldater plus rådgivare från Irans revolutionära garde kommit till södra Libanon. Det revolutionära gardet var en iransk elitstyrka som skickats till Libanon på direkt order från ayatollah Khomeini. Iranierna började tillsammans med militanta shiamuslimer och radikala imamer träna unga män för kamp mot Israel.122 Vid den här tidpunkten sammanföll Syriens intresse med Irans och de båda blev snabbt den nya rörelsens beskyddare. Syrien skyddade träningslägren med sina reguljära trupper och skötte mycket av logistiken. Iran hade hand om den militära träningen och bidrog med löner

119

Zeev Schiff & Ehud Yaari, Israel´s Lebanon War (London: Counterpoint, 1985), s. 103. Norton, s. 33. 121 Magnus Ranstorp, Hizb’Allah in Lebanon: The Politics of the Western Hostage Crisis (Basingstoke, Macmillan Press, 1997), s. 30. 122 Hamzeh, s. 25. 120

26

och andra förmåner till rekryterna och deras familjer. Vapen skickades från Iran via Syrien till träningslägren i södra Libanon. En del av rekryterna kom från en redan existerande shiamuslimsk

rörelse

som

gick

under

akronymen

Amal,

”De

libanesiska

motståndsbataljonerna”. Till dessa hörde bl.a. den nuvarande generalsekreteraren Hassan Nasrallahs och hans företrädare Sayyid Abbas Musawi som dödades av Israel i en helikopterattack 1992. Amal hade en i grunden sekulär ideologi, dock med vissa islamiska undertoner.123 Den nya grupperingen som fick namnet Hizbollah, Guds parti, hade däremot en tydlig islamisk framtoning med efterföljande antiisraelisk agenda.124 Från 1982 och fram till Israels tillbakadragande i maj 2000 var Hizbollah den ledande aktören i gerillakriget mot den israeliska ockupationsmakten. Parallellt med gerillakriget mot Israel pågick det även ett inbördeskrig i Libanon där olika politiska och religiösa grupperingar slogs mot varandra. En rad utländska makter var också inblandade och resultatet blev att den libanesiska statsmakten och dess institutioner slogs i spillror och upphörde att fungera. Ur kaoset växte det snabbt fram en ny form av det ottomanska rikets gamla milletsystem där olika politiska och religiösa gemenskaper hade långtgående autonomi eller någon form av de facto självständighet. Istället för att lyda under en centralregering var dessa ”substater” underställda krigsherrar eller rörelser som Hizbollah eller PLO.125

4.2 Hizbollahs struktur och uppbyggnad Avsnitt 4.2 med underrubriker analyserar Hizbollahs ställning inom Libanon mot bakgrund av principerna för kriteriet legitim auktoritet inom teorin om rättfärdiga krig. Trots att Hizbollah som tidigare nämndes betyder Guds parti, skiljer sig partiet avsevärt från västerländska eller för den delen leninistiska partistrukturer. Den mest uppenbara skillnaden är att Hizbollah styrs av ett kollektivt prästerskap bestående av sju medlemmar. En av dem är den nuvarande generalsekreteraren Hassan Nasrallah. Prästerskapet väljs vart tredje år av något som kallas för det centrala rådet, en församling med 200 framstående Hizbollahmedlemmar.126 Under prästerskapet sorterar sedan olika utskott eller kommittéer med ansvar för olika sektorer som utbildning, finanser, sjukvård o.s.v.127

123

Hamzeh, s. 25, Norton, s. 34. Open Letter: The Hizballah Program 1985. 125 Achar & Warschawski, s. 25. 126 Hamzeh, s. 45. 127 Ibid, s. 46. 124

27

Det finns vidare en militär gren av Hizbollah som även den är underställd prästerskapet. Mycket litet är känt om Hizbollahs militära struktur som under hela rörelsens existens varit omgärdad av hög sekretess. Enligt den amerikanska säkerhetstjänsten FBI leds Hizbollahs militära gren av Imad Mugniyeh som finns med på listan över FBI:s mest eftersökta terrorister.128 Hizbollah förnekar dock allt samröre med Mugniyeh.129 Förutom kampen mot Israel är Hizbollah också känt för sina omfattande sociala verksamheter som vuxit i takt med att rörelsen utvecklats. De sociala verksamheterna har också expanderat till följd av att Hizbollah fått de facto kontroll över vissa områden och på grund av den libanesiska statens oförmåga att förse medborgarna med någon form av socialt skyddsnät.130 Hizbollahs starkaste fästen finns i de områden av Libanon som domineras av shiamuslimer: Södra Libanon, Bekaadalen i öster samt de södra delarna av Beirut (se karta, appendix 1). Hizbollahs sociala verksamheter spänner över hela det spektrum som traditionellt förknippas med statens funktioner. Rörelsen driver bl.a. sjukhus och skolor, står för renhållning och sophämtning samt upprätthåller den allmänna ordningen. Hizbollah har även investerat i egna mataffärer, resebyråer och inte minst byggbolag som hjälpt till med återuppbyggnaden av Libanons sargade infrastruktur. Ledstjärnan i rörelsens sociala arbete har alltid varit särskild omtanke för de fattiga. Exempelvis vid skolstarten varje år säljer Hizbollah läroböcker till subventionerade priser.131

4.2.1 Legitimitet och politiskt stöd Under hela 1980-talet visade Hizbollah ingen önskan att delta i den politiska processen i Libanon och när en arabisk tidning i februari 1989 intervjuade Hassan Nasrallah, då i position som hög militär befälhavare inom Hizbollah, sade han att rörelsen varken eftersökte makt eller statliga positioner. Kampen mot Israel var rörelsens enda syfte sade Nasrallah.132 Inom några år hade Nasrallah och partiet bytt åsikt och 1992 ställde Hizbollah för första gången upp i parlamentsvalen med motiveringen att partiet tillhörde de som brydde sig mest om befolkningens intressen och genom sin medverkan i den politiska processen kunde partiet

128

FBI: Most Wanted Terrorists Harik Palmer, s. 173. 130 Noe, s. 47. 131 Hamzeh, s. 64, Norton, s. 109, Harik Palmer, s. 85. 132 Nasrallah, Intervju i den panarabiska tidningen Al-Wahda Al-Islamiya, 3 februari 1989, i Voice of Hezbollah: The Statements of Sayyed Hassan Nasrallah, red. N. Noe (New York: Verso 2007), s. 39. 129

28

på ett bättre sätt tjäna medborgarnas bästa. Dessutom var Hizbollah okorrumperbara, försäkrade Nasrallah.133 I parlamentsvalet 1992 fick partiet 12 av de 128 platserna och 1996 fick de 9 av platserna. Vid båda valen blev Hizbollah det enskilt största partiet i parlamentet.134 En viktig faktor som gör Hizbollahs valframgångar än mer anmärkningsvärda är det faktum att Syrien riggat valsystemet till Hizbollahs nackdel. För att bevara sin egen maktposition och samtidigt försäkra sig om att ingen annan aktör växte sig för stark använde Syrien den klassiska tekniken ”söndra och härska” och ritade om valdistrikten på ett sätt som var ogynnsamt för Hizbollah. Dessutom tillät Syrien bara ett begränsat antal av partiets kandidater att ställa upp i valen, vilket berövade Hizbollah röster.135 Föga förvånande har Hizbollah gjort ännu bättre ifrån sig i lokalvalen eftersom dessa varit mer fria från syrisk manipulation.136Partiet har naturligtvis alltid haft sina kärnväljare i de shiamuslimska delarna av befolkningen, vilka utgör en dryg tredjedel av landets befolkning och som därmed är den största folkgruppen i Libanon. Hizbollah har dock starkt stöd även av andra etniska grupper i Libanon framförallt när det gäller kampen mot Israel. 137 Samtidigt är det viktigt att påpeka att rörelsen långt ifrån är någon ensam auktoritet inom libanesisk politik varken på det nationella eller regionala planet. Bland shiamuslimerna har Hizbollah konkurrens av Amal och några andra mindre organisationer. Hizbollah är dock det enskilt mest populära partiet både bland shiamuslimerna och inom landet som helhet.138

4.2.2 Hizbollahs (o)beroende För att kunna utkämpa rättfärdiga krig är det viktigt att Hizbollah verkar för befolkningens bästa och inte tjänar en utländsk makt eller någon annans intressen. Det är ingen hemlighet att Hizbollah under hela sin existens åtnjutit ekonomiskt, politiskt och militärt stöd från framförallt Iran och även i mindre utsträckning från Syrien. I litteraturen råder det ingen samstämmighet över vilka summor Iran bidragit med till Hizbollah och samtliga författare medger att siffrorna är osäkra och varierande över tid. De lägsta uppgifterna jag hittat uppskattar Irans bidrag till i storleksordningen ett par tiotals miljoner dollar årligen i

133

Nasrallah, Intervju i den libanesiska tidningen Nida al-Watan, 31 augusti 1993, i Voice of Hezbollah: The Statements of Sayyed Hassan Nasrallah, red. N. Noe (New York: Verso 2007), s. 138. 134 Harik Palmer, s. 95. 135 Norton, s. 102, 124. 136 Ibid, s. 103. 137 Harik Palmer, s. 75. 138 Norton, s. 16.

29

ekonomiskt stöd till Hizbollah.139 Standarduppskattningen är annars att stödet ligger på runt 100 miljoner dollar årligen, en siffra som sen kan gå upp eller ned beroende på det rådande politiska klimatet.140 Samir Khalafs beräkning att Iran under kriget 1982-2000 bidrog med totalt cirka två miljarder dollar förefaller därför rimlig.141 Hizbollahs ledare Hassan Nasrallah medger att Irans finansiella bidrag utgör grunden för rörelsens sociala verksamheter.142 Samtidigt har Nasrallah alltid varit noga med att hävda att Hizbollah är en självständig organisation som opererar oberoende av regimen i Iran.143 Kopplingen till Iran är dock en känslig fråga för Nasrallah eftersom det ytterst handlar om vems krig Hizbollah utkämpar. Hizbollaledaren har därför vid flera tillfällen svarat undvikande på frågor som rör relationerna med Iran.144 Irans motiv för att stödja Hizbollah grundar sig dels på en vilja att via ombud bekämpa Israel samt att öka det shiamuslimska inflytandet i Libanon.145 Hizbollahs relation med Syrien är mindre omfattande än den med Iran och därmed också mindre problematisk. Den främsta orsaken till varför Syrien stödjer Hizbollah är att landet är för svagt för att själva utkämpa ett konventionellt krig mot Israel. Med Hizbollahs gerillaverksamhet hoppas Syrien kunna tvinga Israel till förhandlingsbordet och på detta sätt få tillbaka de av Israel ockuperade Golanhöjderna.146

4.2.3 Hizbollah - en legitim auktoritet? De flesta teoretiker inom teorin om rättfärdiga krig erkänner som tidigare nämnts inte ickestatliga aktörer som legitima auktoriteter och enligt dessa författare har endast stater rätt att föra krig. I styckena ovan har jag försökt visa att Hizbollah utgör någon form av hybrid mellan en statlig och icke-statlig aktör. Det finns dock fler likheter mellan Hizbollah och en stat än vad det gör mellan rörelsen och icke-statliga aktörer som banditgäng, krigsherrar och andra som teorin vill frånta rätten att föra krig. Framförallt finns det likheter i fråga om kontroll över områden och Hizbollahs de facto suveränitet inom dessa. Detta är det främsta skälet till varför Hizbollah bör betraktas som en legitim auktoritet. Andra orsaker som bidrar

139

Harik Palmer, s. 87. Norton, s. 110. 141 Samir Khalaf, Civil and Uncivil Violence in Lebanon (New York: Columbia University Press, 2002), s. 14. 142 Citerad i Hamzeh, s. 63. 143 Nasrallah, Intervju i den libanesiska tidningen Al-Moharrer, 29 mars 1998, i Voice of Hezbollah: The Statements of Sayyed Hassan Nasrallah, red. N. Noe (New York: Verso 2007), s. 184. 144 Nasrallah, Intervju i den libanesiska tidningen Al-Watan Al-Arabi , 11 september 1992, i Voice of Hezbollah: The Statements of Sayyed Hassan Nasrallah, red. N. Noe (New York: Verso 2007), s. 92. 145 Harik Palmer, s. 40. 146 Norton, s. 82. 140

30

till att Hizbollah bör betraktas som en legitim auktoritet är rörelsens folkliga stöd och inte minst dess bevisade duglighet i styrandet av sina områden. De faktorer som talar emot att Hizbollah bör betraktas som en legitim auktoritet är främst frånvaron av erkännande från andra stater. Ett annat argument emot Hizbollah som legitim auktoritet är dess skugglika militära struktur som tillstora delar är hemlig och skyddad från insyn.147 Som invändning mot detta går det att hävda att Hizbollahs underlägsenhet gentemot Israel medför att dess militära gren inte har råd att vara transperent, ansvarstagande och annat önskvärt, eftersom Israel då med all säkerhet skulle eliminera hela den militära strukturen genom ”riktade mord” och liknande. Dessutom skiljer sig Hizbollahs militära struktur inte nämnvärt från diktaturstater, vilka i regel saknar reell legitimitet, men som ändå betraktas som legitima auktoriteter enligt teorin om rättfärdiga krig. Den sista anledningen som talar emot Hizbollah är att rörelsen inte är ensam auktoritet.148 I fallet Libanon är detta dock ett orimligt argument givet landets etniska och religiösa mångfald. Sammantaget menar jag att argumenten för att betrakta Hizbollah som en legitim auktoritet väger över argumenten mot. Vad gäller Hizbollahs beroende av Iran är detta inte en fråga som påverkar den legitima auktoriteten. Exempelvis är Israel inte att betrakta som mindre legitim auktoritet bara för att landet är beroende av ekonomiskt stöd från USA och enligt samma logik bör inte Hizbollah betraktas som mindre legitimt på grund av beroendet av Iran. Beroendet av Iran skulle däremot kunna påverka kriterierna rätt orsak och rätt intention inom teorin om rättfärdiga krig om det visat sig att Hizbollah fört Irans krig snarare än sitt eget.

4.3 Tidiga Hizbollahs ideologi och målsättningar I detta avsnitt analyseras Hizbollahs ideologi och målsättningar och tanken är att dessa stycken skall svara mot kriterierna rätt orsak och intention inom teorin om rättfärdighet. Även om Hizbollahs ideologi och målsättningar varit något skiftande under de 25 år som rörelsen varit aktiv har de två grundläggande principerna alltid varit att bekämpa Israel och att verka för shiamuslimernas välbefinnande i Libanon.149 Hizbollahs ideologi var under 1980-talet starkt influerad av den islamiska revolutionen i Iran 1979 som förde ayatollah Khomeini till makten. I likhet med många andra islamiska organisationer förkastades såväl västerländska som österländska idéer, vilka enligt Hizbollah inte var tillräckliga för att rädda människan

147

Harik Palmer, s. 55. Norton, s. 16. 149 Harik Palmer, s. 1. 148

31

från okunnighetens mörker. Endast islam kunde bidra till framsteg och människans pånyttfödelse. Hizbollah menade att den islamiska tron var nyckeln till att bryta loss muslimerna från förtryck och ockupation.150 En annan ideologisk likhet med andra islamistgrupper var den starka betoningen på den arabiska och i synnerhet den palestinska konflikten med Israel. Som så många andra islamiska organisationer erkänner Hizbollah inte Israels rätt att existera på några som helst territorier inom det historiska Palestinaområdet.151 Det första offentliga uttalandet från Hizbollah härstammar från ett öppet brev som rörelsen publicerade 1985. I brevet som inleds med en trohetsed till Irans ledare ayatollah Khomeini stipulerade Hizbollah sina tre grundläggande målsättningar: Den första var att driva ut de utländska kolonisterna, USA, Frankrike, Israel och dess allierade från Libanon. Vidare var målsättningen att motverka de kristna falangisternas försök till att ensamma kontrollera den politiska makten i Libanon. Slutligen var rörelsens målsättning att Libanons befolkning själva ska välja sina ledare. Befolkningen uppmanas dock att välja ett islamiskt ledarskap eftersom ett sådant bäst tillvaratar frihet, rättvisa och skydd mot utländsk imperialism, enligt Hizbollah. Författarna bakom brevet tillägger dock att islamiskt styre inte kommer att påtvingas dem som inte frivilligt godtar det.152 Ett genomgående tema i Hizbollahs tidiga offentliga uttalanden var rörelsens obändiga inställning gentemot Israel. Det sista stycket i det öppna brevet från 1985 går under rubriken ”The Necessity for the Destruction of Israel”. Stycket avslutas med följande budskap:

Our primary assumption in our fight against Israel states that the Zionist entity is aggressive from its inception, and built on lands wrested from their owners, at the expense of the rights of the Muslim people. Therefore our struggle will end only when this entity is obliterated. We recognize no treaty with it, no cease fire, and no peace agreements, whether separate or consolidated. We vigorously condemn all plans for negotiation with Israel, and regard all negotiators as enemies, for the reason that such negotiation is nothing but the recognition of the legitimacy of the Zionist occupation of Palestine. Therefore we oppose and reject the Camp David Agreements, the proposals of King Fahd, the Fez and Reagan plan, Brezhnev's and the French-Egyptian proposals, and all other programs that include the recognition (even the implied recognition) of the Zionist entity.153

När Hizbollahs nuvarande generalsekreterare Hassan Nasrallah talade på sin företrädare Sayyid Abbas Musawis begraving, efter att denne fallit offer för ett israelisk s.k. ”riktat mord”, sade Nasrallah att Israel var en artificiell enhet som måste försvinna och en cancer

150

Norton, s. 36. Amal Saad-Ghorayeb, Hizbu´llah: Politics and Religion (London: Pluto Press, 2002), s. 73. 152 Open Letter: The Hizballah Program 1985. 153 Open Letter: The Hizballah Program 1985. 151

32

som måste utrotas.154 I en intervju en kort tid efter Musawis död förklarade Nasrallah att målet med kriget var att följa ayatollah Khomeinis direktiv om att befria Jerusalem och förgöra staten Israel.155 Hizbollahs motiv och målsättningar för kriget mot Israel ställer teorin om rättfärdiga krig på sin spets. Å ena sidan har libaneserna, inklusive Hizbollah, rätt att bekämpa den israeliska ockupationen som knappast uppfyllde några krav på rättfärdighet. Å andra sidan var Hizbollahs intention med kriget inte enbart att befria ockuperad libanesisk mark utan även att förgöra staten Israel. Häri ligger skillnaden mellan orsak och intention inom teorin om rättfärdiga krig. Medan Israels ockupation gav Hizbollah en legitim orsak till krig, kan intentionen att förgöra Israel aldrig rättfärdigas. Det bör dock tilläggas att Hizbollahs intention uttrycktes i ord snarare än i handling, ett faktum som kommer granskas närmare i kommande avsnitt. Icke desto mindre utgör intentionen att förgöra en annan stat den mest flagranta kränkningen av kriteriet rätt intention, enligt teorin om rättfärdiga krig.

4.4 Hizbollahs krigshandlingar I detta avsnitt och i det efterföljande 4.5 granskas Hizbollahs krigshandlingar mot bakgrund av principerna för jus in bello, rättfärdiga krigshandlingar. I likhet med många andra gerillagrupper har Hizbollah försökt att vända sina svagheter till sin styrka. Den numerära underlägsenheten betydde ökad rörlighet vilket ledde till överraskande eldöverfall mot israeliska soldater, följda av snabba tillbakadraganden. På flera sätt liknar Hizbollah andra gerillagrupper, särskilt i taktiska hänseenden. Rörelsen har till största del använt sig av bakhåll och sprängladdningar av olika slag, främst bomber som placerats ut längs vägkanterna och som exploderat när israeliska militärfordon passerat.156 Sådana här attacker är helt legitima enligt teorin om rättfärdiga krig. Soldater får enligt teorin attackeras när som helst förutom när de är skadade eller tillfångatagna. Det är däremot inte moraliskt försvarbart att attackera soldater i civil förklädnad och som nämndes i teorikapitlet måste gerillakrigarna urskilja sig från civilbefolkningen samt bära någon form av tecken som visar att de är

154

Nasrallah, Elegy for Sayyed Abbas Mussawi, 18 februari 1992, i Voice of Hezbollah: The Statements of Sayyed Hassan Nasrallah, red. N. Noe (New York: Verso 2007), s. 54. 155 Nasrallah, Intervju i den libanesiska tidningen As-Safir, 27 februari 1992, i Voice of Hezbollah: The Statements of Sayyed Hassan Nasrallah, red. N. Noe (New York: Verso 2007), s. 63. 156 Hamzeh, s. 87.

33

stridande. Överlag gick det att separera Hizbollah från den övriga befolkningen eftersom gerillan i de flesta fall bar uniformer.157 Det bör samtidigt påpekas att det förekom attacker där Hizbollah använde sig av civil förklädnad för att slå till mot de israeliska ockupationssoldaterna. Hit hör de tillfällen då rörelsen använde sig av bilar fyllda med sprängmedel som kördes in i israeliska militärfordon eller vägspärrar. I sig själva är dessa attacker legitima, därför att det är militära mål som angrips, men eftersom angriparna inte urskilt sig från civilbefolkningen är medlen som använts inte moraliskt försvarbara. Som nämnts i tidigare kapitel bör rättfärdiga krig betraktas i termer av grader snarare än som totalt rättfärdigt. En viktig skillnad mellan Hizbollah och gerillagrupper i allmänhet är den strikta disciplin som alltid rått inom rörelsen, vilken förhindrat spontana attacker eller dåligt uppförande gentemot civilbefolkningen.158 Det faktum att Hizbollah riktade in sig på israeliska ockupationssoldater istället för på civila israeler innebar att rörelsen beaktade diskrimineringsprincipen, det viktigaste kriteriet för att krigshandlingar ska betraktas som rättfärdiga. Detta är det avgörande skälet till varför Hizbollahs krigshandlingar skall betraktas som i huvudsak rättfärdiga. Sant är visserligen att Hizbollah under kriget 1982-2000 vid ett antal tillfällen skickade katjusjaraketer över Israels norra gräns. Men till och med premiärminister Yitzhak Rabin medgav att raketerna enbart avfyrades som svar på israeliska attacker och att de aldrig var riktade mot städer eller befolkningscentra.159 Inte vid något tillfälle under kriget 1982-2000 korsade Hizbollahs krigare den israeliska gränsen.160 Efter 18 års ockupation beslutade premiärminister Ehud Barak i maj 2000 att dra tillbaka de israeliska trupperna från Libanon. Israel beslöt dock att stanna kvar i ett litet omstritt område som kallas för Shebaagårdarna.161 I kriget beaktade Hizbollah i huvudsak principerna för jus in bello och skilde på stridande och civila samt använde inte mer våld än nödvändigt, vilket medför att Hizbollahs krigshandlingar överlag under kriget 1982-2000 utfördes i enlighet med teorin om rättfärdiga krig.

157

Harik Palmer, s. 169. Hamzeh, s. 88. 159 Harik Palmer, s. 167. 160 Ibid, s. 168. 161 Norton, s. 90. 158

34

4.5 Hizbollah och terrorism Teorin om rättfärdiga krig förkastar alla former av terrorism oavsett aktör eller bakomliggande motiv. Alltsedan Hizbollahs tillkomst i början på 1980-talet har rörelsen förknippats med terrorism. I stort sett alla forskare och experter menar att Hizbollah, antingen ensamt eller tillsammans med Iran var inblandade i attackerna mot den amerikanska marinkårens förläggning i Beirut 1983 och mot USA:s ambassad samma år.162 Bevisen för Hizbollahs inblandning i dessa attacker är dock tvetydiga och ingen har någonsin dömts för sprängdåden. Amerikanska utrikesministeriet säger sig ha säkra dock hemliga bevis på Hizbollahs skuld i attackerna.163 Hizbollah anklagas också för att ligga bakom en lång rad attentat runtom i världen, mestadels begångna under 1980 och 1990-talet. Till dessa hör kapningen av TWA 847 1985 och attackerna mot judiska mål i Argentina i början på 1990-talet. Vad gäller kapningen av TWA 847 råder det ingen tvekan om Hizbollahs inblandning och en Hizbollahmedlem har dömts för dådet.164 Anklagelserna om terrorism väger tungt mot Hizbollah och särskilt kapningen av TWA 847 där rörelsens skuld är otvetydig. Terrorism är alltid förkastligt enligt teorin om rättfärdiga krig och denna attack påverkar Hizbollahs jus in bello på ett negativt sätt. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att även om Hizbollah är skyldiga till attackerna mot amerikanska mål i Libanon måste detta skiljas från kriget mot Israel därför att det rör sig om en delvis separat konflikt. För övrigt bör bombdådet mot marinkårens förläggning inte betraktas som ett terrordåd eftersom det riktade sig mot en klar militär måltavla. Även om misstankar finns har jag inte kunnat hitta konkreta bevis för att Iran på något sätt uppmanat eller påverkat Hizbollah att attackera israeliska mål under kriget 1982-2000.

4.6 Sammanfattning Hizbollah har trots avsaknad av internationellt erkännande väldigt mycket legitim auktoritet och har med framgång ställt upp i olika demokratiska val. De områden som ligger under Hizbollahs kontroll har rörelsen styrt på ett professionellt sätt som tillfredställt invånarnas behov. Även andra grupper än shiamuslimerna har fått ta del av det sociala skyddsnät som rörelsen byggt upp, vilket är en av anledningarna till att Hizbollah betraktas som en legitim auktoritet av det stora flertalet libaneser och även av muslimer i allmänhet. En annan

162

Se bl.a. Hamzeh, s. 74, Ranstorp, s. 116. Harik Palmer, s. 193. 164 Norton, s. 77. 163

35

anledning till det starka stödet är kampen mot Israel, vilken i huvudsak förts på ett rättfärdigt sätt. Det råder ingen som helst tvekan om att Hizbollah hade all rätt att bekämpa den israeliska ockupationen och medlen som användes låg till största del inom ramen för vad som är att betrakta som rättfärdiga krigshandlingar. Samtidigt är det lika säkert att intentionen att förgöra Israel aldrig någonsin kan rättfärdigas och likadant är det med Hizbollahs inblandning i terrorism. Emellertid uttrycktes intentionen i ord snarare än i handling och detta måste ses som en klart förmildrande omständighet. Det är viktigt att komma ihåg att Hizbollah avstod från att attackera Israels civilbefolkning trots att gruppen hade alla möjligheter till detta. Sammantaget visar kriget 1982-2000 att det var möjligt för Hizbollah att utkämpa ett rättfärdigt krig. Rörelsen var att betrakta som en legitim auktoritet och förde krig med rätt orsak och med i huvudsak tillåtna krigshandlingar.

36

5 Samtida Hizbollah och det andra kriget mot Israel Detta kapitel analyserar det samtida Hizbollah och dess förehavanden i det andra kriget mot Israel som utspelades sommaren 2006. Med termen ”samtida Hizbollah” menas perioden efter Israels tillbakadragande från Libanon i maj 2000 och fram tills kriget sommaren 2006. Detta krig inleddes efter att ett Hizbollahkommando dödat tre israeliska soldater och tillfångatagit ytterliggare två i en räd över den israeliska gränsen den 12:e juli 2006. Israel svarade med en omfattande bombkampanj som åtföljdes av en begränsad markinvasion samtidigt som Hizbollah lät tusentals av sina raketer slå ner över hela norra och delar av centrala Israel. När kriget efter 34 dagars stridande slutade i en av FN framförhandlad vapenvila hade runt 1500 människor mist livet. Av dessa var drygt 1000 civila libaneser. 43 av de döda var civila israeler. 118 israeliska soldater stupade och uppskattningsvis ett par hundra Hizbollahkrigare dog i stridigheterna. Kriget orsakade även betydande materiell skada, främst på den libanesiska sidan och hundratusentals människor fick tillfälligt lämna sina hem.165 Upplägget i kapitlet är i stort sett detsamma som i det föregående kapitel fyra och återigen sker analysen i ljuset av kriterierna för rättfärdiga krig. För att undvika alltför mycket upprepningar har jag valt att lägga fokus på de aspekter av det samtida Hizbollah som skiljer sig från situationen som rådde under det förra kriget mot Israel.

5.1 Hizbollah konsoliderar sin ställning Detta avsnitt och de efterföljande 5.1.1 och 5.1.2 syftar till att analysera samtida Hizbollahs ställning i Libanon i ljuset av kriteriet legitim auktoritet inom teorin om rättfärdiga krig. Stora delar av nutida Hizbollahs struktur och politiska stöd skiljer sig inte nämnvärt från tidigare och därför får dessa delar en något undanskymd roll jämfört med i föregående kapitel. Analysen i dessa avsnitt fokuserar istället på hur libaneserna och omvärlden uppfattade Hizbollah, vilket är av central betydelse för kriteriet legitim auktoritet. Under perioden 2000-2006, mellan det första och det andra kriget mot Israel, konsoliderade Hizbollah sin position inom Libanon och utvecklade sina redan omfattande sociala verksamheter. I de politiska valen på 2000-talet bibehöll Hizbollah sitt starka stöd hos väljarna och rörelsen lyckades dessutom få två ministerposter i regeringen.166 Längs gränsen mot Israel rådde ett relativt lugn under perioden mellan krigen och det förekom endast mindre

165 166

Norton, s. 142. Annette Levy-Willard, Summer Rain (London: Psychology News, 2007), s. 41.

37

skärmytslingar mellan Hizbollah och Israel. I stort sett kontrollerade Hizbollah hela södra Libanon, inklusive gränsen mot Israel167 (se appendix 1 för karta över Hizbollahs starkaste fästen i kriget 2006). Såväl Israels premiärminister Ehud Olmert som vänsterledaren Shimon Peres var av uppfattningen att Hizbollah vuxit till den grad att rörelsen nu utgjorde en stat i staten.168 I de muslimska delarna av världen hade Hizbollah närmast kultstatus efter att ha blivit den första arabiska aktören som besegrat Israel i krig. 169 Även ledande israeliska militärer medgav att Hizbollah var en seriös motståndare. I en intervju i USA Today sade brigadgeneral Guy Zur att Hizbollah ”is by far the greatest guerrilla group in the world”.170 Terroristexperten Mark Perry menar att Hizbollah inte längre är att betrakta som en gerillagrupp utan att rörelsen utvecklats till en professionell armé. Enligt Perry utgör Hizbollah mellanösterns fjärde eller femte starkaste militärmakt.171 Att Hizbollah utgör en militär makt råder det inget tvivel om, men hur rörelsen vidare skall klassificeras är oklart. Å ena sidan är Hizbollah ingen reguljär armé även om många libaneser, premiärminister Fouad Siniora inkluderad, betraktar rörelsen som ett nationellt motstånd.172 Å andra sidan, även om Hizbollah av många betraktas som ett nationellt motstånd, är rörelsen inte underställd Libanons regering. När ledaren Hassan Nasrallah beskrev Hizbollahs roll i kriget 2006 sade han:

The resistance withstood the attack, and it fought back. It did not wage a guerrilla war either. I want to clarify this point: it was not a regular army, but was not a guerrilla in the traditional sense, either. It was something in between. It fought special and elite forces. The resistance stood fast here.173

En av de israeliska soldaterna som stred mot Hizbollah sommaren 2006 beskrev mötet med fienden på följande vis: ”I was surprised to see men in neat uniforms with their military badges covered in black cloth so they didn´t shine in night. They are a proper army, very motivated. Like we are.”174 Återigen hamnar Hizbollah i ett mellanläge, den här gången i skarven mellan att vara en reguljär eller irreguljär militär styrka. Sammantaget liknar Hizbollah mer en konventionell armé än en gerillagrupp.

167

Noe, s. 238. Levy-Willard, s. 111, 182. 169 Hamzeh, s. 1. 170 Guy Zur, Intervju i USA Today, 13 september 2006. 171 Mark Perry, Transcript of CNN Presents: Inside Hezbollah, Sänt 23 juli, 2006. 172 Norton, s. 132. 173 Nasrallah, Intervju i den libanesiska tv-kanalen New TV, 27 augusti 2006, i Voice of Hezbollah: The Statements of Sayyed Hassan Nasrallah, red. N. Noe (New York: Verso 2007), s. 396. 174 Israelisk soldat citerad i Levy-Willard, s. 120. 168

38

5.1.1 Omvärlden pressar Hizbollah att avväpna Under andra halvan av 1990-talet hade den libanesiska staten börjat repa sig under Rafik Hariris ledning och började alltmindre likna en fallerad stat. Fortfarande låg dock delar av landet, Hizbollahs områden och de palestinska flyktinglägren utanför statens kontroll.175 I september 2004 antog FN:s säkerhetsråd resolution 1559 som bl.a. krävde upplösning och avväpning av alla miliser i Libanon.176 Hizbollah menar dock att rörelsen inte är en milis utan ett nationellt motstånd som inte omfattas av resolutionen, en position som för övrigt stöddes av Libanons premiärminister Fouad Siniora.177 Sommaren 2000 besökte FN:s dåvarande generalsekreterare Kofi Annan Libanon och mötte då Nasrallah i ett personligt sammanträde. Hizbollah betraktade detta som en diplomatisk seger och en form av erkännande från högsta ort.178 Enligt Hizbollahledaren Hassan Nasrallah ska även USA ha erbjudit Hizbollah ett paket som innehöll erkännande, omfattande ekonomisk hjälp, ökat politiskt inflytande i Libanon, utmärkta relationer med väst och andra förmåner i utbyte mot att rörelsen offentligt tog avstånd från våld mot Israel. 179 Huruvida det verkligen förelåg ett sådant erbjudande har jag inte kunnat styrka i annan litteratur, men jag bedömer det som fullt möjligt att så var fallet.

5.1.2 Libanon sluter upp bakom Hizbollah Att många libaneser betraktade Hizbollah som ett nationellt försvar framgick av opinionsundersökningar

som

gjordes

under

kriget

sommaren

2006.

I

en

opinionsundersökning som gjordes av Beirut Center for Research and Information (BCRI), stöddes kriget mot Israel av närmare 90% av den libanesiska befolkningen. Noterbart är att även andra folkgrupper än shiamuslimerna stödde kriget, däribland 80% av den kristna befolkningen, 79% av druserna och 89% av sunnimuslimerna.180 I en annan undersökning, Brookings institutets årliga opinionsundersökning i arabvärlden, utsågs Hizbollahledaren Hassan Nasrallah till den mest beundrade ledaren i Mellanöstern år

175

Noe, s. 47. SC/res/1559 (2004). 177 Norton, s. 132. 178 Naim Qassem, Hizbullah – The Story from Within (London: Saqi Books, 2005), s. 142. 179 Nasrallah, Intervju i den kuwaitiska tidningen Al-Rai Al-Aam, 5 oktober 2000, i Voice of Hezbollah: The Statements of Sayyed Hassan Nasrallah, red. N. Noe (New York: Verso, 2007), s. 261. 180 Mideast Monitor: Poll by the Beirut Center for Research and Information, 24-26 July 2006. 176

39

2006.181 Utnämningen av Nasrallah till den mest populära ledaren i Mellanöstern blir än mer anmärkningsvärd när den ses i ljuset av att Mellanöstern till största del består av sunnimuslimer, av vilka många betraktar shiamuslimer i allmänhet och inte minst Hizbollah som heretiker. I teoridelen nämndes att en modern legitim auktoritet förstås i termer av en aktör, enligt de flesta teoretiker en stat som tjänar det allmänna bästa. Med all tydlighet tjänar Hizbollah det allmänna bästa och rörelsens enorma stöd i kriget mot Israel är bevis på detta. Enligt min bedömning kan väldigt få om ens något krig i modern tid uppvisa popularitetssiffror på nära 90%. Naturligtvis föreligger det fortfarande problem med bristande transparens och en dold militär struktur inom Hizbollah.

5.2 Ideologisk flexibilitet I detta avsnitt och i efterföljande 5.3 granskas samtida Hizbollahs ideologi och målsättningar. Tanken är att dessa stycken skall svara mot kriterierna rätt orsak och intention inom teorin om rättfärdighet. I all väsentlighet har Hizbollahs ideologi eller inställning mot Israel inte förändrats nämnvärt och i likhet med tidigare missar Nasrallah sällan något tillfälle att fördöma staten Israel eller judar i allmänhet.182 Som så många andra islamistorganisationer har Hizbollah tagit till sig den nya tekniken och utnyttjat denna till fullo med egen tv-kanal och radiostationer, flerspråkig hemsida, egna dagstidningar och tidskrifter.183 På organisationens hemsida finns en sektion tillägnad antiisraeliska och antisemitiska karikatyrer som avhumaniserar och demoniserar såväl staten Israel som judar i allmänhet (se appendix 2 för ett urval av Hizbollahs karikatyrer). Ett genomgående tema i karikatyrerna är föreställningen om att judarna förtrycker hela världen. Andra utmärkande drag är porträtteringen av judar med förnedrande attribut som stora näsor och liknande.184 Trots Hizbollahs till synes kompromisslösa inställning gentemot Israel går det att skönja viss ideologisk flexibilitet och möjligen en liten uppluckring i fiendebilden av den judiska staten. Strax före Israels tillbakadragande i maj 2000 gjorde Nasrallah följande uttalande:

181

Saban Center for Middle East Policy at the Brookings Institution: 2006 Annual Arab Public Opinion Survey. Nasrallah, Tal på Jerusalemdagen, 28 oktober 2005, i Voice of Hezbollah: The Statements of Sayyed Hassan Nasrallah, red. N. Noe (New York: Verso 2007), s. 353. 183 Hamzeh, s. 58. 184 Hizbollahs hemsida: Karikatyrsektionen. 182

40

We do take into consideration international efforts to find a solution in the region, and determinate our plans and movements with this possibility in mind. We actually estimate that a peaceful resolution is a victory for the resistance and its logic.185

Hizbollahledaren har också vid flera tillfällen sagt att det är palestiniernas och inte Hizbollahs uppgift att befria ockuperad palestinsk mark och detsamma gäller för Syrien med de ockuperade Golanhöjderna.186 Pikant nog har Hizbollah vid flera tillfällen skyddat Israels norra gräns genom att hindra sunnimuslimska extremistgrupper från att attackera den judiska staten.187 Ett annat tydligt exempel på ideologisk flexibilitet och att Hizbollah sätter pragmatism före fundamentalism är det faktum att rörelsen tillåter försäljning av alkohol i sina områden trots sin islamiska profil som normalt förbjuder all liknande försäljning.188

5.3 Nya mål Efter Israels tillbakadragande i maj 2000 försvann Hizbollahs främsta raison d'être, vilken tidigare varit att bekämpa den israeliska ockupationen. Rörelsen hävdar emellertid att ockupationen inte är över eftersom Israels fortfarande besitter det omstridda Shebaaområdet i sydöstra Libanon (se karta appendix 1).189 Shebaaområdet är en vattenrik 25 km² stor remsa strategiskt belägen nära de av Israel redan ockuperade Golanhöjderna. Området ockuperades av Israel under sexdagarskriget 1967 och enligt FN tillhör det egentligen Syrien som i sin tur hävdar att området tillhör Libanon. I alla avseenden är den israeliska ockupationen av Shebaaområdet hursomhelst olaglig.190 Förutom dispyten kring Shebaaområdet lyfter Hizbollah fram två andra skäl för att rättfärdiga kampen mot Israel. Det första gäller de upprepade israeliska kränkningar av libanesiskt territorium i form av överflygningar med stridsflygplan.191 Det andra skälet handlar om libanesiska fångar i israeliska fängelser. Hizbollahs motiv för kriget 2006 var inte tydligt uttalade och därför något oklara. Troligtvis handlade det från Hizbollahs sida om att tillfångata israeliska soldater och använda dessa förhandlingsbrickor i kommande fångutväxlingar. Att gå över en internationellt erkänd gräns och tillfångata soldater är inte rättfärdigt enligt teorin om rättfärdiga krig även om det finns libaneser i israeliska fängelser.

185

Nasrallah, Intervju i den egyptiska tidningen Al-Ahram, 16 februari 2000, i Voice of Hezbollah: The Statements of Sayyed Hassan Nasrallah, red. N. Noe (New York: Verso 2007), s. 220. 186 Norton, s. 93. 187 Harik Palmer, s. 190. 188 Norton, s. 104. 189 Nasrallah, Tal på Jerusalemdagen, s. 361. 190 Noe, s. 240. 191 Nasrallah, Intervju i den kuwaitiska tidningen Al-Rai Al-Aam, s. 250.

41

Handlingen är dessutom ett brott mot FN-stadgans artikel två som kräver respekt för staters territoriella integritet.192 Enligt teorin om rättfärdiga krig är aggression det enda skäl som kan rättfärdiga krig. Hizbollahs argument att Israels överflygningar kränker Libanons suveränitet är emellertid korrekt och detta skulle kunna betecknas som aggression, vilket kan rättfärdiga någon form av motaktion, dock inte i form av kränkningar av Israels territoriella integritet. Även om Israel begår brott mot internationell rätt innebär detta inte att det är fritt fram för Hizbollah att överträda densamma.193 Här är kriteriet proportionalitet inom jus ad bellum av betydelse eftersom mindre kränkningar inte kan rättfärdiga större militära operationer enligt teorin om rättfärdiga krig. Hizbollah kan inte heller använda argumentet att attackerna riktar sig mot en ockupationsmakt, vilket var fallet i det förra kriget. I kriget 2006 attackerade Hizbollah Israel över en internationellt erkänd gräns och en sådan handling har inte stöd i teorin om rättfärdiga krig. Om Hizbollahs attacker riktar sig mot det ockuperade Shebaaområdet, vilket visserligen inte var fallet, hade det gått att finna stöd för sådana aktioner i teorin om rättfärdiga krig. Även om Hizbollahs syften med kriget 2006 är något oklara, kan inget av rörelsens tänkbara motiv eller målsättningar rättfärdigas enligt teorin om rättfärdiga krig. Därmed faller de viktiga kriterierna rätt orsak och rätt intention.

5.4 Hizbollahs krigshandlingar Precis som i kapitel 4.4 analyserar detta avsnitt Hizbollahs krigshandlingar mot bakgrund av kriterierna för jus in bello och då särskilt den betydelsefulla principen att skilja civila från stridande. I kriget 2006 använde sig Hizbollah av en uppsjö av olika krigshandlingar och vapen för att bekämpa Israel. De attacker som riktade sig mot israeliska soldater inne i Libanon var överlag rättfärdiga eftersom målen var militära och inte civila. Mest uppmärksammat var annars raketbeskjutningen av norra och centrala Israel som till största delen skedde med 122-millimeters katyusharaketer, en förhållandevis primitiv typ av raketer med dålig träffsäkerhet. Hizbollah avfyrade även i mindre omfattning mer avancerade iranska raketer av typerna Farj och Zelzal.194 Användningen av Katyusharaketer är mycket problematisk för Hizbollah eftersom det är ett vapen med liten precision, vilket medför att det

192

Charter of the United Nations, art. 2. Fourth Geneva Convention of 1949, Convention (IV) relative to the Protection of Civilian Persons in Time of War, art. 1. 194 Levy-Willard, s. 28. 193

42

blir svårt för Hizbollah att urskilja militära mål från civila. Human Rights Watch beskriver i en rapport Hizbollahs användning av Katyusharaketer på följande sätt:

Katyushas are inaccurate weapons with an indiscriminate effect when fired into areas where civilians are concentrated. The use of such weapons in this manner is a blatant violation of international humanitarian law.” That is, their use in civilian areas violates the prohibition on indiscriminate attacks and would be a war crime.195

I en annan rapport från Human Rights Watch nämns att några av Hizbollahs raketer träffade militära mål i Israel och att dessa attacker var att betrakta som legitima i krig. Men det stora flertalet raketer träffade civila mål och i vissa fall var det även Hizbollahs uttalade syfte att sikta mot befolkningscentra som Haifa och andra städer. Hizbollah gav heller inga varningar innan beskjutningen började och en del raketer var dessutom bestyckade med klusterammunition.196 Katyusharaketer tillhör den kategori vapen som inte urskiljer mellan civila och militära mål och som därmed inte kan betraktas som rättfärdiga medel att använda i krig, enligt teorin om rättfärdiga krig. De raketer som varit bestyckade med klusterammunition är att betrakta som direkta terrorvapen som bryter mot såväl diskrimineringsprincipen som kriteriet proportionalitet inom jus in bello eftersom det skapar onödigt lidande. Sammantaget var Hizbollahs krigshandlingar i kriget 2006 inte att betrakta som rättfärdiga, eftersom de till stor del bestod av raketattacker som direkt eller indirekt riktade sig mot civilbefolkningen.

5.5 Sammanfattning När FN:s vapenvila trädde i kraft den 14:e augusti 2006 var Hizbollahledaren Hassan Nasrallah noga med att inte utropa seger.197 Kriget hade inneburit ett förödande slag mot Libanons och Hizbollahs infrastruktur och uppemot 15 000 hem hade förstörts.198 Under krigets gång fyllde Iran på Hizbollahs kassakistor och i de drabbade områdena gick Hizbollahtjänstemän runt med högar av sedelbuntar och betalade ut kontantbelopp på 10 000 amerikanska dollar till varje familj som fått sitt hem förstört. 199 I kriget mot Israel sommaren 2006 var Hizbollah en än mer legitim auktoritet än vad som varit fallet under gerillakriget på 1980- och 1990-talet. Det samtida Hizbollah har ytterliggare konsoliderat sina redan väl

195

Human Rights Watch, Questions and Answers on Hostilities between Israel and Hezbollah, August 2 2006. Human Rights Watch: Civilians under Assault: Hezbollah´s Rockets Attacks on Israel in the 2006 War. 197 Achar & Warschawski, s. 47. 198 Norton, s. 111. 199 Ibid, s. 140. 196

43

utvecklade sociala verksamheter och rörelsens politiska stöd är fortsatt högt. Det faktum att stora delar av Libanons befolkning betraktar Hizbollah som ett nationellt motstånd och att närmare 90% av befolkningen stödde kriget bekräftar rörelsens ställning som en legitim auktoritet i samtida Libanon. Hizbollah uppfyller däremot vare sig kriterierna rätt orsak eller rätt intention inom teorin om rättfärdiga krig. Varken motiven eller målsättningarna för kampen mot Israel kan rättfärdiga krig mot den judiska staten, även om det finns varierande grad av legitimitet i Hizbollahs motiv. De krigshandlingar som Hizbollah använde sig av under kriget 2006 är till övervägande del inte förenliga med kriterierna för jus in bello inom teorin om rättfärdiga krig. Det gäller framförallt användandet av raketer med dålig träffsäkerhet som inte urskiljer mellan civila och militära mål. Avsaknaden av rätt orsak och rätt intention samt de systematiska attackerna mot civila mål är de främsta skälen till varför kriget mot Israel 2006 inte kan betraktas som ett rättfärdigt krig.

44

6 Diskussion och slutsatser I detta, uppsatsens sista kapitel försöker jag besvara frågeställningarna och presentera mina slutsatser. Syftet med uppsatsen var att undersöka Hizbollahs möjligheter till att utkämpa rättfärdiga krig och den övergripande frågeställningen var att utreda ifall det var möjligt för Hizbollah att utkämpa rättfärdiga krig? Sedan ställde jag upp mer preciserande frågeställningar som handlade om Hizbollahs auktoritet och motiv samt rättfärdigheten i de tidigare krigen mot Israel. Tanken bakom uppsatsen var att den övergripande frågeställningen om Hizbollahs möjligheter till rättfärdiga krig skulle löpa som en röd tråd genom de preciserande frågeställningarna. I de två tidigare kapitlen har jag analyserat Hizbollahs tidigare krig mot Israel i ljuset av kriterierna för rättfärdiga krig och samtidigt granskat rörelsens motiv och ställning i Libanon. Detta kapitel bör ses som en form av slutgiltig analys och sammanfattning av tidigare delar. Kapitlet avslutas med ett avsnitt som berör implikationerna av uppsatsens slutsatser på teorin om rättfärdiga krig.

6.1 Hizbollah – en utmaning för teorin om rättfärdiga krig Genomgående i uppsatsen har jag försökt påvisa att Hizbollah utgör en utmaning för teorin om rättfärdiga krig. Rörelsen besitter auktoritet och stöd av ett slag som gör att rörelsen måste betraktas som en legitim auktoritet i enlighet med teorin om rättfärdiga krig. Hizbollahs suveränitet och aktörskraft är långt större än många staters och dess politiska legitimitet är ljusår ifrån vad många ledare i tredje världen kan uppbringa. Därför är det inte rimligt att enbart stater skall kunna besitta den legitima auktoritet som teorin om rättfärdiga krig kräver. Med all tydlighet står det klart att Hizbollah utgör ett nationellt motstånd som tagit över statens roll att försvara Libanon mot yttre fiender. Ett vidare teoretiskt problem är att Hizbollah inte syftar till att upprätta en stat och kan därmed inte klassas som en framväxande statlig aktör i likhet med Hamas eller andra rörelser som syftar till att bilda stater. Hizbollah avser inte heller att ta över redan existerande stater, vilket var fallet med talibanerna i Afghanistan. Rörelsen syftar till att bekämpa Israel och verka för shiamuslimernas bästa på samma sätt som traditionella partier arbetar för att tillgodose behoven hos sina väljargrupper. Samtidigt är det svårt att dra någon annan slutsats än att Hizbollah liknar en statlig aktör, främst på grund av att Hizbollah tagit över statens kontroll inom stora områden och administrerar dessa på samma sätt som en ansvarsfull stat skulle ha gjort. På så vis är Hizbollah att betrakta som en suverän aktör om än utan internationellt erkännande. Vidare har Hizbollah utvecklat en professionell armé, visserligen insynsskyddad och utan transperent

45

beslutsystem som skyddar Libanons gränser. Trots detta kan Hizbollah varken klassas som en existerande eller framväxande stat eftersom rörelsen inte aspirerar till att bilda en stat eller för den delen ta över den redan existerande staten Libanon. Så hur rörelsen vidare skall klassificeras är oklart eftersom Hizbollah varken är att betrakta som en statlig eller som en icke-statlig aktör. Rörelsen förblir ett mellanting mellan en statlig och icke-statlig aktör, en modern hybrid vars legitimitet är större än diktaturregimer men mindre än demokratier.

6.2 Slutsatser Som förmodligen antyddes i föregående stycke är den viktigaste slutsatsen i uppsatsen att Hizbollah besitter legitim auktoritet av ett slag som medför att rörelsen enligt min mening kan utkämpa krig i enlighet med teorin om rättfärdiga krig, förutsatt att Hizbollah uppfyller de andra kriterierna inom jus ad bellum och jus in bello. För att Hizbollahs krig skall gå att betrakta som rättfärdiga måste rörelsen i likhet med andra krigförande aktörer uppfylla teorins kriterier rätt orsak och rätt intention samt använda sig av medel som ligger inom ramen för vad som är att betrakta som rättfärdiga krigshandlingar. Det första kriget mot Israel som varade mellan 1982-2000 motsvarar teorins kriterier för rättfärdighet och är därmed att betrakta som ett rättfärdigt krig. Det andra kriget mot Israel som utspelades sommaren 2006 är däremot inte att betrakta som rättfärdigt eftersom Hizbollah i detta krig saknade rätt orsak och rätt intention. Hizbollahs användning av otillåtna krigsmedel är ett annat tungt argument emot rättfärdigheten i det kriget. Inget av rörelsens nuvarande motiv skulle heller kunna rättfärdiga ett krig mot Israel, för som nämndes i teoridelen var aggression, definierat som kränkning av en självständig stats territoriella integritet eller politiska suveränitet, det enda skäl som kan rättfärdiga krig. 200 Undantag skulle möjligen kunna gälla för det omtvistade och ockuperade Shebaaområdet, men ett sådant krig skulle emellertid förutsätta att attackerna riktar sig enbart mot det ockuperade Shebaaområdet och inte mot övriga Israel. Att verka för de libanesiska fångarnas frisläppande från israeliska fängelser är visserligen en legitim målsättning men enligt teorin om rättfärdiga krig inget tillräckligt skäl till krig. Likadant är det med de israeliska kränkningarna av Libanons luftrum. Det är legitimt från Hizbollahs sida att försöka motverka dessa men proportionalitetsaspekter inom teorin medför att mindre kränkningar inte kan rättfärdiga krig. Följaktligen är det inte möjligt för Hizbollah

200

Walzer, Just and Unjust Wars, s. 52.

46

att attackera Israel och åberopa något av de ovan nämnda motiven. Enbart israelisk aggression i större skala, i form av israeliska invasioner eller liknande skulle kunna rättfärdiga en nuvarande eller framtida väpnad kamp mot Israel. Anklagelserna om terrorism är allvarliga för Hizbollahs möjligheter till att utkämpa rättfärdiga krig, men eftersom ingen har dömts för merparten av dåden och bevisen förblir hemliga kan Hizbollahs skuld inte fastslås. Den uttalade intention att förstöra staten Israel utgör den mest flagranta kränkningen av kriteriet rätt intention, enligt teorin om rättfärdiga krig. Ingenting i Hizbollahs uppträdande tyder dock på att intentionen att förgöra Israel någonsin kommer att verkställas.

6.3 Implikationer för teorin om rättfärdiga krig Implikationen av slutsatsen att Hizbollah utgör en legitim auktoritet är att en ny variabel bör inkluderas i teorin om rättfärdiga krig. Kriteriet legitim auktoritet bör breddas och inkludera även icke-statliga aktörer. En icke-statlig aktör i krig bör definieras i breda termer som alla i krig deltagande aktörer som inte är erkända stater. Detta för att tydliggöra att det finns otaliga aktörer som faller under definitionen icke-statliga. Sedan bör åtskillnad göras för att urskilja mellan icke-statliga aktörer som syftar till att upprätta eller påverka stater och de som saknar tydlig ideologisk koppling. Det måste gå att urskilja aktörer som PKK eller de tamilska tigrarna från Blackwater och eller privata krigsherrar. Likväl måste det gå att urskilja ledare som Yasser Arafat från maffiabossar och knarkkungar. En vidare implikation av att ta in icke-statliga aktörer i teorin om rättfärdiga krig är att teorin blir mer användbar för samtida krig eftersom det stora flertalet av dessa inte längre utkämpas mellan stater. Naturligtvis måste de icke-statliga aktörerna underställas samma kriterier som gäller för stater inom jus ad bellum och jus in bello. Det är inte frågan om att luckra upp kraven på rättfärdighet utan om att öka teorins användbarhet. Syftet med teorin har alltid varit och skall fortfarande vara att göra krig svårare att utkämpa och att begränsa dess skadeverkningar. Men för att lyckas med detta måste teorin i stora drag avspegla de rådande förhållandena inom internationella relationer och alla forskare är nog överens om att ickestatliga aktörer kommer att spela en allt viktigare roll på den världspolitiska arenan, särskilt inom det säkerhetspolitiska området. Det är därför viktigt att teorin om rättfärdiga krig utvecklas för att bättre möta dagens behov och morgondagens utmaningar, inte minst för att tjäna sitt eget syfte att förhindra krig och begränsa lidande.

47

Referenser Achcar, G. & Warschawski, M. (2007). The 33-Day War: Israel’s War on Hezbollah in Lebanon and its Consequences. Boulder: Paradigm Press. Aggestam, K. (2004). ”Teoritraditioner om rättfärdiga krig” i (O)rättfärdiga krig, Aggestam, K., red., Lund: Studentlitteratur. Amstutz, M. (1999). International Ethics: Concepts, Theories and Cases in Global Politics. Oxford: Rowman & Littlefield. BBC News. (2007). Karta över Shebaaområdet. URL=http://images.google.se/imgres? imgurl=http://newsimg.bbc.co.uk/media/images/41247000/gif/_41247379_leb_shebaa_m ap203.gif&imgrefurl=http://news.bbc.co.uk/2/hi/middle_east/4274680.stm&h=152&w=2 03&sz=5&hl=sv&start=8&um=1&tbnid=JfQ6S2bt1m6uPM:&tbnh=79&tbnw=105&prev =/images%3Fq%3Dshebaa%2Bfarms%2B%252Bmap%26svnum%3D10%26um%3D1% 26hl%3Dsv%26sa%3DN, 2007-12-19. Bellamy, A. (2006). Just Wars – From Cicero to Iraq. Cambridge: Polity Press. Chomsky, N. (2006). On Just War Theory and the Invasion of Iraq. Transcript from lecture at U.S. Military Academy at West Point, 30 september 2006. URL= http://readingchomsky. blogspot.com /2006/09/on-just-war-theory-and-invasion-of_30.html, 2008-01-04. Devine, F. (2002). “Qualitative Methods” i Theory and Methods in political Science, Marsh, D., och Stoker, G., red., New York: Palgrave. Elshtain, J. (2003). Just War against Terror: The Burden of American Power in a Violent World. New York: Basic Books. Esaiasson, P et al,. (2003). Metodpraktikan: konsten att studera samhälle, individ och marknad, Stockholm: Norstedts juridik. European Union. (2007). Council decision of 28 June 2007 regarding terrorist organizations. URL=http://eur-lx.europa.eu/LexUriServ/site/en/oj/2007/l_169/l_16920070629en00580 062.pdf, 2007-11-28. FBI. (2007). Most Wanted Terrorists. URL=http://www.fbi.gov/wanted/terrorists/fugitives. htm, 2008-01-03. George, A. & Bennet, A. (2004). Case Studies and Theory Development in the Social Sciences. Cambridge: MIT Press. Guthrie, C. & Quinlan, M. (2007). Just War – The Just War Tradition: Ethics in Modern Warfare. London: Bloomsbury Publishing. Hamzeh, A. N. (2004). In the Path of Hizbullah. Syracuse: Syracuse University Press.

48

Hizbollahs

hemsida.

(2007).

Karikatyrsektionen.

URL=

http://www.moqawama.org/

aggression/gallery/thumbnails.php?album=17, 2007-12-17. Holmes, R. (1992). “Can War be Morally Justified?” i Just War Theory, Elshtain, J., red., Oxford: Blackwell. Human Rights Watch, (2006). “Questions and Answers on Hostilities between Israel and Hezbollah”. URL=http://www.hrw.org/english/docs/2006/07/17/lebano13748.htm, 200712-12. Human Rights Watch. (2006). “Civilians under Assault: Hezbollah´s Rockets Attacks on Israel in the 2006 War”. URL=http://hrw.org/ reports/2007/iopt0807/2.htm #_Toc17305 5034, 2007-12-12. Illinois Institute of Technology. (2007). Ethnic Map of Lebanon, URL=http://www.gl.iit. edu/govdocs/maps/Lebanon's%20main%20Religious%20Groups.gif, 2007-12-15. Israel Ministry of Foreign Affairs. (2007). Victims of Palestinian Violence and Terrorism since September 2000. URL=http://www.mfa.gov.il/MFA/TerrorismObstacle+to+ Peace/Palestinian+terror+since+2000/Victims+of+Palestinian+Violence+and+Terrorism+ sinc.htm, 2007-11-22. Israel Ministry of Foreign Affairs. (2007). Statement by FM Livni on Hizbullah attack from Lebanon, 12 Jul 2006. URL=http://www.mfa.gov.il/MFA/About+the+ Ministry/MFA +Spokesman /2006/Statement+by+FM+Livni+on+Hizbullah+attack+from+Lebanon+12Jul-2006.htm, 2007-11-28. Khalaf, S. (2002). Civil and Uncivil Violence in Lebanon. New York: Columbia University Press. Levy-Willard, A. (2007). Summer Rain. London: Psychology News. Mideast Monitor. (2007). Poll by the Beirut Center for Research and Information, 24-26 July 2006. URL=http://www.mideastmonitor.org/issues/0609/0609_6.htm, 2007-11-05. Morgenthau, H. (2006). “Six Principles of Political Realism” i Classic Readings and Contemporary Debates in International Realtions, Williams, P., Goldstein, D., & Shafritz , J., red., Belmond: Thomson. Nasrallah, H. (1989/2007). Intervju i den panarabiska tidningen Al-Wahda Al-Islamiya, 3 februari 1989, i Voice of Hezbollah: The Statements of Sayyed Hassan Nasrallah, Noe, N., red., New York: Verso. Nasrallah, H. (1992/2007). Elegy for Sayyed Abbas Mussawi, 18 februari 1992, i Voice of Hezbollah: The Statements of Sayyed Hassan Nasrallah, Noe, N., red., New York: Verso.

49

Nasrallah, H. (1992/2007). Intervju i den libanesiska tidningen As-Safir, 27 februari 1992, i Voice of Hezbollah: The Statements of Sayyed Hassan Nasrallah, Noe, N., red., New York: Verso. Nasrallah, H. (1992/2007). Intervju i den libanesiska tidningen Al-Watan Al-Arabi , 11 september 1992, i Voice of Hezbollah: The Statements of Sayyed Hassan Nasrallah, Noe, N., red., New York: Verso. Nasrallah, H. (1993/2007). Intervju i den libanesiska tidningen Nida al-Watan, 31 augusti 1993, i Voice of Hezbollah: The Statements of Sayyed Hassan Nasrallah, Noe, N., red., New York: Verso. Nasrallah, H. (1998/2007). Intervju i den libanesiska tidningen Al-Moharrer, 29 mars 1998, i Voice of Hezbollah: The Statements of Sayyed Hassan Nasrallah, Noe, N., red., New York: Verso. Nasrallah, H. (1999/2007). Intervju i den syriska tidningen Teshreen, 21 juni 1999, i Voice of Hezbollah: The Statements of Sayyed Hassan Nasrallah, Noe, N., red., New York: Verso. Nasrallah, H. (2000/2007). Intervju i den kuwaitiska tidningen Al-Rai Al-Aam, 5 oktober 2000, i Voice of Hezbollah: The Statements of Sayyed Hassan Nasrallah, Noe, N., red., New York: Verso. Nasrallah, H. (2000/2007). Intervju i den egyptiska tidningen Al-Ahram, 16 februari 2000, i Voice of Hezbollah: The Statements of Sayyed Hassan Nasrallah, Noe, N., red., New York: Verso. Nasrallah, H. (2005/2007). Tal på Jerusalemdagen, 28 oktober 2005, i Voice of Hezbollah: The Statements of Sayyed Hassan Nasrallah, Noe, N., red., New York: Verso. Nasrallah, H. (2006/2007). Intervju i den libanesiska tv-kanalen New TV, 27 juli 2006, i Voice of Hezbollah: The Statements of Sayyed Hassan Nasrallah, Noe, N., red., New York: Verso. Noe, N., red. (2007). Voice of Hezbollah: The Statements of Sayyed Hassan Nasrallah. New York: Verso. Norton, A. R. (2007). Hezbollah. Princeton: Princeton University Press. Open Letter. (1985). The Hizballah Program. URL=http://www.zionism-israel.com/hdoc/ Hezbollah_Charter.htm, 2008-01-03. Orend, B. (2000). Michael Walzer on War and Justice. Llandybie: McGill-Queen’s University Press. Orend, B. (2006). The Morality of War. Peterborough: Broadview Press.

50

Palestine Red Crescent Society. (2007). Casualty Figures. URL=http://www.palestinercs .org/modules/cjaycontent/index.php?id=15, 2007-11-22. Palmer Harik, J. (2004). Hezbollah – The Changing Face of Terrorism. New York: I.B. Tauris. Parsons, M. (2000). The Falklands War. Stroud: Sutton Publishing. Perry, M. (2006). Transcript of CNN Presents: Inside Hezbollah, Sänt 23 juli, 2006. URL=http://transcripts.cnn.com/TRANSCRIPTS/0607/22/cp.01.html. Qassem, N. (2005). Hizbullah – The Story from Within. London: Saqi Books. Ramsey, P. (1992). ”Just War According to St Augustine” i Just War Theory, Elshtain, J., red., Oxford: Blackwell. Ramsey, P. (2002). The Just War. Lanham: Rowman & Littlefield Publishers. Ranstorp, M. (1997). Hizb’Allah in Lebanon: The Politics of the Western Hostage Crisis. Basingstoke: Macmillan Press. Robinson, P. (2003). Just War in Comparative Perspective. Hampshire: Ashgate Publishing Limited. Saad-Ghorayeb, A. (2002). Hizbu´llah: Politics and Religion. London: Pluto Press. Saban Center for Middle East Policy at the Brookings Institution (2006). 2006 Annual Arab Public Opinion Survey. URL=http://www.brookings.edu/views/speeches/telhami 20070208.pdf, 2007-11-05. Sanders, D. (2002). “Behaviouralism” i Theory and Methods in political Science, Marsh, D., och Stoker, G., red., New York: Palgrave. Schiff, Z. & Yaari, E. (1985). Israel´s Lebanon War. London: Counterpoint. SIPRI Yearbook 2002. (2002). Armaments, Disarmaments, and International Security. Oxford: Oxford University Press. Stockholms internationella fredsforskningsinstitut. (2007). Patterns of Major Armed Conflict. URL=http://www.sipri.org/contents/conflict/MAC_patterns.html, 2007-11-22. Syse, H. (2004). Rättfärdigt krig? Stockholm: Natur och kultur. The Hashmonean. (2006). Map of Hezbollah Strongholds. URL=http://images.google.se/ imgres?imgurl=http://hashmonean.com/images/map_israel_leb_1.jpg&imgrefurl=http://h ashmonean.com/2006/07/14/idf-air-strikes-lebanon-hezbollah-map/&h=387&w=450&sz =88&hl=sv&start=8&tbnid=llK7zupUBBDC2M:&tbnh=109&tbnw=127&prev=,

2007-

12-16. Turner Johnson, J. (1984). Can Modern War be Just? New Haven: Yale University Press.

51

Turner Johnson, J. (1999). Morality and Contemporary Warfare. Binghampton: Vail – Ballou Press. US Catholic Bishops. (1992). “The Challenge of Peace: God’s Promise and Our Response – The Pastoral Letter on War and Peace” i Just War Theory, Elshtain, J., red., Oxford: Blackwell. U.S. Department of State. (2007). Foreign Terrorist Organizations, URL=http://www.state. gov/s/ct/rls/fs/37191.htm, 2007-11-05. Walzer, M. (2004). Arguing about war. New Haven: Yale University Press. Walzer, M. (2006). Just and Unjust Wars. New York: Basic Books. Zur, G. (2006). Intervju i USA Today. 13 september 2006. URL=http://www.usatoday.com/ news/world/2006-09-13-israel-army_x.htm, 2007-12-19.

Traktater 1907 Hague Convention 1945 Charter of the United Nations 1949 Third Geneva Convention 1949 Fourth Geneva Convention 2004 SC/res/1559

52

Appendix 1 Karta över Libanons religiösa grupperingar. Hizbollah kontrollerar stora delar av de shiamuslimska områdena.

201

201

Illinois Institute of Technology, Ethnic Map of Lebanon.

53

Karta över Hizbollahs starkaste fästen i kriget 2006.

202

Karta över Shebaaområdet:

203

202 203

The Hashmonean, Map of Hezbollah Strongholds. BBC News: Karta över Shebaaområdet.

54

Appendix 2 Antiisraeliska och antisemitiska karikatyrer från Hizbollahs hemsida:

55

56

204

204

Hizbollahs hemsida.

57