DOC8 - Ove Tedenstig

Origin of Galaxies Av Erik A Haeffner 2004 Några kommentarer av Ove Tedenstig 2009 Jag har av en vän till författaren blivit ombedd att kommentera ovanstående manuskript. Eftersom jag har vissa problem med synen har jag endast studerat texten, men ej tagit del av alla matematiska formler. 1. Det sägs att massa är en form av energi. Detta är endast delvis sant. Det finns dock ett samband mellan massa och energi men därmed inte sagt att massa är lika med energi. Vad massa egentligen är, är det ingen som vet. 2. Elektrisk laddning är alltid associerad med förekomst av massa.Detta är endast delvis sant emedan olika partiklar med olika masstal har samma laddning. Således finns inget direkt samband mellan elektrisk laddning och massa. 3. Kvarkar och elektroner beskrivs som en gemensam grupp s.k leptoner. Elektronen är en välkänd partikel och dess data är väl kända genom mätningar och experiment. Dock har man aldrig kunnat registrera kvarkar som ett ingående begrepp i standardteorin för de elementära partiklarna. 4. Partiklar beskrivs som en komprimerad elektromagnetisk våg och formeln h.f=m.c(2) användes. Enligt denna formel skulle då en elektron representera en våglängd som är uppemot 1000 gånger elektronens geometriska dimensioner, radie eller omkrets. Detta verkar orimligt. 5. Man kan inte använda atomiska konstanter, såsom Plancks konstant och den atomiska finstrukturkonstanten på fria partiklar, såsom exempelvis på elektronen. Elektronen har

egenskaper som är frikopplade från de atomiska egenskaperna. Om elektronen skall beskrivas som en våg bör dess våglängd ligga i samma storleksordning som elektronens geometriska utsträckning i rummet. 6. Att partiklar respektive antipartiklar kan beskrivas som en rotation eller en antirotation kan i och för sig vara riktigt och är också troligt. 7. I teorin förekommer ett antal s.k ”ad hoc” vinkellägen exempelvis pi/6, 2pi/6 o.s.v. vars ursprung på matematiska grunder verkar oklart. 8. Författaren tillerkänner sig innehållet i Einsteins relativitetsteori liksom även den moderna standardteorin för de elementära partiklarna. Han talar där om en Dopplereffekt hos den elektromagnetiska vågen. Förmodligen anser då författaren även att den elektromagnetiska vågen färdas med ljusets hastighet och eftersom denna hastighet är en orubblig konstant enligt Einsteins teorier, kan ingen sådan Dopplereffekt uppkomma, varken genom rörelser hos källan eller hos observatören. Om en sådan effekt åberopas är detta inte en Dopplereffekt, utan orsakas av att observatören befinner sig i rörelse i relation till den elektromagnetiska vågen. 9. Det är riktigt att elektroner och positroner kan skapas ur energi, dock inte primärt ur elektromagnetisk energi utan av ljusfotoner, som inte självklart är lika med elektromagnetisk energi. Genom att kollidera två kraftfulla fotoner med varandra, har elektroner och positroner kunnat skapas på konstgjord väg. 10. Då man utförd s.k. dubbelslit-experiment med partiklar, exempelvis elektroner finns en utbredd missuppfattning att det vågmönster som genereras härrör från elektronen. Detta är

sannolikt inte riktigt. Elektronerna växelverkar med atomerna i de spalter de passerar och det är således egentligen vågmönstret från dessa atomer, som visar sig på den interfererande skärmen. 11. Plancks konstant h kan endast användas i samband med atomiska system och inte för enskilda partiklar. Detta är en missuppfattning inom hela fysiken, där den s.k De Broglievåglängden användes som utgångspunkt. Den materiella våglängden hos exempelvis en elektron kan inte vara 1000-tals gånger större än partikelns geometriska dimension. 12. Elektriska partiklars egenskaper kan endast studeras i frånvaro av och utan påverkan av atomiska system. Ett exempel på detta är en s.k elektronfälla, där man stänger in en elektron i ett magnetiskt och ett elektromagnetisk fält. Elektronen roterar då i en bana på samma sätt som i atomen, men utan att någon fysisk centralpartikel (atomkärna) existerar. Elektronen i ett sådant system uppför sig inte som en våg utan som en punktsformig partikel och där Plancks konstant inte förekommer. 13. De Broglie´s vågdualitet har misstolkats inom den allmänna fysiken och leder till orimliga slutsatser vad gäller enskilda elementära partiklar, en lag vilken hänvisas till i detta manuskript.