Eskilstuna den 28 oktober 1997 - S-info

Eskilstuna 2005-03-24

Hur sätter man prislappen på mänsklighet? Ett dråpslag har utdelats till Hemservice, en ekonomisk förening med inriktning på hushållsnära tjänster. Ett dråpslag som kommer att ge efterverkningar som inte går att mäta i ekonomiska termer, de termer som överväger i dagens samhälle. Inom den sociala ekonomins sfär har lagen om offentlig upphandling visat sig ha stora brister för kooperativa företag. I konkurrens med de stora vårdjättarna har få kooperativ möjlighet att ”ta hem” anbud, så har skett med Hemservice, som är ett blandkooperativ i Eskilstuna. Detta är ett praktexempel på den utveckling som sker i Sverige! Enligt Lars Lindkvist, professor vid Kalmars Universitet (Social Ekonomi Nr 2 2003) så borde det vara en boom av avknoppningar med kooperativ som driftsform. Men det är bara att konstatera att så inte är fallet, även om omvandlingen av den offentliga sektorn fortsätter i rask takt. Förklaringen är, menar Lars Lindkvist, att den gigantiska vård- och omsorgssektorn hör till de snabbast växande tillväxtbranscherna; stabil och ökande efterfrågan, snabb omvandling, kunskapsintensiv tjänstproduktion, delvis hög teknisk specialisering och en stor, mycket kvalitetsmedveten personalstyrka gör att det vattnas i munnen på storföretagen. Dessa har blivit större. Och färre. Och tar en allt större del av marknaden, speciellt inom kommunernas äldreomsorg. År 2001 svarade fem företag för mer än hälften av de privata entreprenaderna avläst i antalet vårdplatser. Vårdföretag av mellanstorlek har försvunnit och kvar finns ett fåtal större aktörer och ett fåtal små, som svarar för en eller ibland två entreprenader. Den statliga utredningen ”Vinst för vården” (SOU 2002:31) visar att för varje upphandlingsperiod sker en ytterligare koncentration till de redan etablerade större företagen. Det Lars Lindkvist pekar på är alarmerande, var tog visionerna vägen om rätt till att ha ett val om hur man vill vårdas när man gammal och eventuellt behöver det? Enligt många svar från kommuner som står inför avknoppningar inom äldrevården använder man sig av det argumentet, för det kan väl inte vara av ekonomiska skäl, rentav en tanke om en besparingsåtgärd? I de kooperativa företagen räknas vinst även i andra former än ”reda” pengar. Konstaterat låga sjukfrånvarotal, påverkan av sin egen arbetssituation osv., och skulle det bli en ekonomisk vinst, så går den alltid odelat tillbaka i form av utveckling av verksamheten – i klarspråk, till den som har nytta av tjänsten. Kooperativen har inte bara tydliga samhälleliga mål, de styrs också demokratiskt av sina

medlemmar; de anställda, (som i arbetar- eller personalkooperativen) de som köper varorna (som Coop Konsum eller föräldrakooperativen) eller faktiskt både av de anställda och användare/konsumenter (Hemservice, blandkooperativ). För ett par år sedan tillkännagav Göran Persson kursändringen i regeringens och det socialdemokratiska partiets kamp mot privatisering av utbildning och hälsooch åldringsvård. ”Vård utan vinstintresse” är modellen. Göran förklarade att ”vi bör fundera på om vi i Sverige behöver en företagsform liknande den som finns i USA och andra delar av världen och som kallas ”icke-vinstdrivande”. Det är företag som gör vinst, men vinsten blir kvar i företaget och används till att utvidga och förbättra dess verksamhet”. Dessa finns redan, och dessutom bättre uppbyggda, om man vågar se dem, företagen slutar ofta sitt företagsnamn med ekonomisk förening, bara ett tips… Jag avslutar med att citera Victor Pestoff, professor i statskunskap; ”Här bland kooperativen och de sociala företagen finns de företag, som är uppbyggda så att de kan möta de stora förväntningar som ställs på företag som skall förnya offentlig sektor utan att göra vinst på gamla, sjuka och barns bekostnad – om deras utveckling främjas så att de blir många nog, vill säga”.

//Camilla Anglemark Verksamhetsledare Kooperativ Utveckling Södermanland