Ett stort hälsoproblem hotar våra njurar – återupptagen

2007-09-14

Ett stort hälsoproblem hotar våra njurar – återupptagen kadmiumspridning med avloppsslam De svenska avloppsreningsverken planerar att sprida avloppsslam i livsmedelsproduktionen. Genom sin branschorganisation ”Svenskt Vatten” förbereder man nu detta, men det finns möjligheter för oss att stoppa detta hot mot hälsan, se i slutet av denna artikel. Ett viktigt argument är att miljökonsekvenserna inte redovisas, vilket en verksamhetsutövare är skyldig att göra enligt miljöbalken. Redan när de svenska avloppsreningsverken byggdes under 50 och 60-talet stod det klart att det skulle bildas en restprodukt med alla de gifter och föroreningar man ville skydda vattendragen från. Man kom då på tanken att slammet skulle lanseras som ett gödselmedel och var en ”resurs”. Bland alla de gifter och föroreningar som kommer till reningsverken finns också tyvärr urin och avföring från WC-stolarna. Här finns näringsämnen, men dessa borde hållas skilda från avfallet och återföras till åkerjorden. Men i slammet utgör växtnäringen en liten del. Trots detta beskriver man slammet som en ”växtnäringsresurs” och vill på detta sätt kunna dumpa gifter och föroreningar på åkermarken. I grunden handlar det om att med både lock och pock samt tillrättalagd, ofullständig och t o m felaktig information bli av med ett besvärligt kemiskt avfall. Redan från början blev denna plan tydlig och den dåvarande professorn vid Lantbruksuniversitet Sven L Jansson - som ville ”hjälpa till” med slamproblemet - sade ungefär så här: - Tala om hur mycket växtnärig det finns i slammet, mer behöver inte bönderna veta.

1. Vilka gifter och föroreningar finns i slammet? Det finns bara ett avloppsnät i vårt samhälle. Det betyder att så gott som allt flytande avfall som bildas hamnar där, vare sig vi vill det eller inte. Ingen myndighet, politiker, reningsverkschef , ”certifiering” av slammet eller ett s k ”slamsamråd” ute i kommunerna kan ändra på detta. Bara genom att se på statistik över använda flytande kemikalier – t ex ”Klorin” eller hårfärgmedel - i det svenska samhället, kan man uppskatta vad som hamnar hos reningsverken. Det som tas om hand för sig och inte når avloppsnätet, exempelvis ute i industrin, utgör en ytterst liten andel av allt avloppsvatten. Man har också i många analyser och undersökningar visat att i slammet finns en uppsjö av alla kvalificerade miljögifter som cirkulerar i samhället, t ex PCB, dioxiner, bromerade flamskyddsmedel, fluoriderade ämnen, tennorganiska ämnen, bekämpningsmedel, hormonimiterande ämnen, ftalater, PAH, nonylfenoler, radioaktiva ämnen, läkemedel etc. I stort sett alla anslutningar utom WC-stolarna levererar kemikalier och föroreningar, men ingen växtnäring. Dessutom bryts miljögifter och metaller inte ned, utan hamnar i slammet. Reningsverken är inte byggda för att ta emot och bryta ned alla de riskabla ämnen som nämns i denna artikel. De mest allvarliga föroreningar som finns i allt slam är dock avfallsmetaller, då dessa inte försvinner eller bryts ned i marken, utan halten i åkerjord kommer oavbrutet och oåterkalleligen att öka om man sprider slam. Från hela samhällskroppen kommer fragment till avloppsvattnet, inte bara från regelrätta utsläpp utan också från korrosion och slitage. Viktiga källor är: 1

Med dagvatten: Tak, bilar, staket, ledningsstolpar, antenner, krossade stenprodukter, nedfall från luften osv. Från avfallsupplag: Alla metallföremål på upplaget korroderar och avfallsmassor från industrin urlakas där. Detta flyttas sakta med lakvattnet via slammet till åkern. Idag finns en rad sällsynta och underliga metaller i slammet, vars påverkan på hälsa och miljö är närmast okänd. Det är frågan om rester från datorer och elektronik samt skrotade katalytiska avgasrenare. Från industrin: Olika typer av metallhaltigt processvatten samt dagvatten från industriplaner med metallkonstruktioner och upplag av metallsalter. Från bensinmackarna: Biltvättarna avbördar fragment från en lång rad metaller. Från hemmen: Disk och tvättvatten innehåller metallfragment. Tvättmaskiner frigör metallhaltiga färger från textilier och diskmaskiner från porslin och husgeråd av metall. I varmvattenberedare finns s k offeranoder som med avsikt avger zink och kadmium. Ståldetaljer utomhus är ofta förzinkade. Men zink är alltid förorenad med kadmium. Från metallföremål i hemmen slits metallfragment av, t ex från beslag, hushållsapparater, kaminer etc. Från målade ytor kommer avslitna färgpigment av metall. Från läderskor kommer krom. Vattenledningsnätet: Då vattnet färdas genom vattenledningarna drar det med sig metaller från rören, t ex koppar, järn, zink, kadmium, krom osv. Man kan visa att enbart denna mängd är så stor, att slammet inte kan ingå i ett uthålligt kretslopp – även om reningsverken bara tog emot ”rent” kranvatten, som uppfyller dricksvattnets gränsvärden, och inget annat! De ämnen som finns i vattnet koncentreras i slammet. Halten av ett ämne i slammet kan vara upp till 1.000 ggr högre än i avloppsvattnet! Processkemikalier: Vid avloppsreningsverken, men även vid andra industrier, sätter man till processkemikalier (t ex fällningskemikalier) som består av och tillför slammet stora mängder främst järn och aluminium. Även reningsverk för dricksvatten använder processkemikalier med aluminium, som i avfallsform pumpas över till slammet.

2. Slammets kadmium skadar redan idag njurarna – kvinnor en riskgrupp Människokroppen har en förmåga att göra sig av med överskott på en rad ämnen. De kan lämna kroppen via gallan eller njurarna/urinen. Men skapelsen kunde inte förutse att tungmetallen kadmium skulle spridas av industrisamhället till den grad, att njurarna behövde avbörda också detta ämne. Istället för att följa urinen ut så stannar en del i njuren, som med tiden får allt högre kadmiumhalter. De flesta människor idag har flera gånger högre kadmiumhalt i njurarna än våra förfäder. Denna har successivt ökat i njurarna eftersom kadmiumhalten i vår mat har ökat. En jämförelse av spannmål från Uppsalaområdet tyder på att kadmiumhalten fördubblades under 1900-talet. Detta beror i sin tur på att halten i jordbruksmarken har ökat de senaste 100 åren. De stora källorna har varit konstgödsel, avloppsslam, luftnedfall och kalk. Dessutom finns en naturlig nivå i åkerjorden som kan variera från plats till plats beroende på vilken berggrund det är.

2

Njurarna läcker äggviteämnen och kalk Idag är kadmiumhalten så hög i våra livsmedel och njurar att njurskador börjar uppträda hos en del av befolkningen. Dessa ger sig till känna på två sätt, dels läcker njurarna vissa äggviteämnen och dels läcker de kalcium, dvs kroppen förlorar kalk och skelettet urkalkas. Det finns vissa riskgrupper. Först och främst gäller det rökare som förutom genom maten får in kadmium med tobaksröken. En rökare har ungefär dubbelt så mycket kadmium i njurarna som en icke-rökare. En annan riskgrupp är alla kvinnor i barnafödande ålder. De förlorar järn vid sina menstruationer och kan få järnbrist. Då ökar kroppens förmåga att ta upp järn, men då tas också mer kadmium upp. Kvinnor och vegetarianer utgör riskgrupper En annan riskgrupp är vegetarianer. Generellt har animaliska livsmedel lägre kadmiumhalter än vegetabilier. Det kadmium våra husdjur får i sig försöker de då avbörda genom sina njurar – men det stannar där - medan köttet får lägre halter, liksom mjölk och ägg. Men man skall däremot inte alltför ofta äta njure och lever – i synnerhet från vilt. Vegetarianen som inte hämtar sin energi från animaliska livsmedel, måste i stället kompensera detta med ökat intag av vegetabilier och får på så sätt ett högre intag av kadmium. Man kan uppskatta att vegetarianer har ett ca 50 procent högre intag av kadmium än en vanlig blandkostare. En tredje riskgrupp är de som har ökad känslighet, t ex de med redan nedsatt njurfunktion. Vad händer när intaget av kadmium ökar? Normalintaget för en svensk är ca 15 mikrogram kadmium per dygn. Skillnader i kostvanor har dock stor betydelse. Ca 10 % av befolkningen har ett fördubblat intag (ca 30 mikrogram per dygn). Medan ca 3 % har ett tredubblat intag (ca 45 mikrogram per dygn). I tabellen nedan anges hur många procent i riskgrupperna bland den svenska befolkningen som redan idag beräknas ha begynnande njurskada. Det normala intaget idag är 15 mikrogram per person och dag. Vi ser att 0,5 procent av rökarna beräknas ha njurskador. Denna grupp anges bestå av 2,2 milj personer. Då är det frågan om cirka 10.000 svenska rökare som beräknas ha skador. Bland dem som har ökad känslighet beräknas ca 0,2 procent ha skador, medan storleken på gruppen är okänd. Gruppen kvinnor med låg järndepå uppskattas till 1 miljon och 1 procent av dem, dvs 10.000 beräknas ha njurskador. Om vi sprider kadmium på jordbruksmarken med slam ökar successivt halten i livsmedel och intaget ökar. Vi ser hur antalet njurskadade beräknas öka i de olika grupperna om dagens intag vid 15 mikrogram per dygn fördubblas till 30 mikrogram. Antalet skadade bland rökarna ökar 4 ggr, bland särskilt känsliga 10 ggr och bland kvinnor med låga järndepåer 5 ggr. Denna snabba ökning är mycket allvarlig och måste förhindras.

3

Källa: “The Economics of the Swedish Policy to Reduce Cadmium in Fertilisers”, Lars Drake/Stefan Hellstrand, Oct 1997, KEMI, page 12)

Slam är kraftigt förorenad av kadmium När slam läggs på åkermark, så ökar därför metallhalterna oavbrutet i marken. I vissa fall går ökningen mycket snabbt. För guld och silver kan halterna i jorden fördubblas efter mindre än 4 resp 16 år. (Eriksson 2001). Detta är ytterst allvarligt. Guld är aktivt i människokroppen och guldsalter används i läkemedel, exempelvis vid reumatisk sjukdom, medan silver är mycket giftigt för organismer i vatten och marken. Allt avloppsslam innehåller höga halter av kadmium jämfört med vad som finns i exempelvis urin och konstgödsel. Man får ett mått på hur förorenat ett gödselmedel är, om man anger hur många mg kadmium det finns i en gödselgiva som ger ett kilo fosfor. Det visar sig då att källseparerad urin är mycket ren från kadmium, konstgödsel något sämre, medan slam är starkt förorenad av kadmium. Källseparerad urin NPK (vanligaste konstgödseln) Slam (medelvärde)

0,3 2 44

mg/kg fosfor (Almqvist 07) (Yara 07) (Eriksson 01)

Ett normalt slam är alltså ca 100 ggr mer förorenat än källseparerad urin och 20 ggr mer förorenat än konstgödsel. (Det finns annan konstgödsel med klart mer kadmium, som dock skall undvikas liksom slammet). 4

Ännu värre är situationen om man sprider ett slam som nätt och jämt uppfyller Naturvårdsverkets gränsvärde. Detta ligger vid 61 mg/kg fosfor och ett sådant slam är cirka 200 ggr mer förorenat med kadmium än källseparerad urin. Alla måste inse att detta är helt orimligt oavsett om slammet är ”certifierat” eller ej. De få gränsvärden som finns är pragmatiskt satta så att kommunerna blir av med slammet. Däremot tycks ingen hänsyn tas till markens produktionsförmåga eller hälsan hos vår och kommande generationer. En kraftig och snabb upplagring av metaller skall godtas bara man blir av med slammet. Det har också sagts att man efter hand skall skärpa kraven. Men de nya nu föreslagna gränsvärdena är identiska med de gränsvärden som sattes 1994 för bly, kadmium, koppar, krom, nickel och zink. Endast kvicksilver har ett något lägre nytt gränsvärde. Detta tyder på att halterna redan planat ut och kan t o m väntas öka igen, eftersom allt mer metaller byggs in i samhällskroppen och allt mer metallfragment slits bort. Man kan redan idag beräkna hur många ytterligare fall av njurskador som kommer att uppträda i framtiden om man använder starkt kadmiumförorenad gödsel. I följande tabell ser vi att kadmiumhalten i källseparerad urin och konstgödsel ger små ökningar av antalet njurskadade människor i förhållande till slam. Men man skall då beakta att det kadmium som finns i urin i huvudsak går i kretslopp och egentligen inte ger någon nettoökning alls i åkerjorden eller ökar antalet fall av njurskador till skillnad från konstgödsel och slam. Om vi använder kadmiumförorenad gödsel som innehåller 44 mg kadmium per kilo fosfor väntas antalet njurskadade vid en tidpunkt i framtiden ha ökat med ca 7.500 personer i Sverige. Eftersom slammets kadmium sedan vandrar från åkern till njurarna hos generation efter generation, så är det ett mycket stort antal njurskadade det är frågan om sammanlagt.

Källa: ”Cadmium in Fertilizers, Soil, Crops and Foods – the Swedish situation”, Hellstrand/Landner, 1998

5

Kadmiumintagets fördelning mellan olika livsmedel Vetemjöl 43 % Potatis 41 Rågmjöl 6 Morötter 4 Mjölk 2 Fläskkött 2 Nötkött 1 Ägg ? Källa: ”Cadmium in Fertilizers, Soil, Crops and Foods – the Swedish situation”, Hellstrand/Landner, 1998 KEMI

Att vetemjöl och potatis dominerar så starkt beror på att vi äter så mycket av dessa livsmedel. Det finns flera livsmedel som har betydligt högre halter, men dessa äter vi sällan och därmed bli det genomsnittliga bidraget litet. Animaliska livsmedel bidrar med mindre mängder kadmium. Kor och grisar får visserligen i sig en mängd av ämnet med fodret, men de försöker göra sig av med kadmiet och då fastnar det i deras njurar och lever. Enligt en uppgift ökade kadmiumhalten i grisnjure med 2 procent per år mellan 1984 och 1992. Mot denna bakgrund kan man ifrågasätta konsumtion av lever och njure, i synnerhet från vilt. Andra skador från kadmium Senare forskning har visat att kadmium misstänks ha samband med en rad andra sjukdomstillstånd: Nervsystemet hos diande råttungar påverkas av kadmium (Pressmeddelande 2003-03-26) ”Kadmium kan påverka nervsystemet hos diande råttungar, visar toxikolog Kierstin Petersson Grawé vid SLU i sin doktorsavhandling. Hon har bland annat sett ökad motorisk aktivitet och minskade halter av signalsubstansen serotonin i hjärnan hos de ungar vars mödrar fått kadmium i dricksvatten.” Benskörhet, minskad bentäthet, frakturer samt minskad längd Vid en undersökning mätte man sambandet mellan kadmiumexponering och inträffade frakturer, minskad längd samt mängden benmassa (bentäthet) i underarmen. Man såg då ett samband mellan kadmiumbelastningen och minskad bentäthet, men även för ökat antal frakturer och minskad längd hos män. Hormonimiterande effekter Det finns forskning som visar att kadmium också har hormonimiterande effekt och liknar östrogen. Kadmium misstänks också ha samband med prostatacancer. Allvarlig kritik av slamspridningen från framstående kadmiumexpert När de svenska reningsverken förra gången försökte sprida slammet i livsmedelsproduktionen riktade professor Marie Vahter vid Karolinska Institutet hård kritik mot dessa planer, som man därefter tvingades överge. Professor Vahter är en av våra främsta experter när det gäller kadmium och hotet mot folkhälsan och hennes syn på kadmiumhotet är än mer restriktiv idag. Hennes brev till VAV ”Allvarliga felaktigheter i VAV:s hälsoriskbedömning av kadmium” finns i bilaga. Svenskt Vatten hette tidigare VAV. 6

3. Riskabla ”nya” och okända metaller i slam och livsmedel Det är mycket allvarligt, närmast upprörande, hur reningsverken kan tänka sig att sprida en rad sällsynta grundämnen på åkermarken och till livsmedlen i förhållandevis stora mängder, utan att först undersöka vilka risker och hälsostörningar som kan väntas. Finns det bland dessa underliga element ämnen som liksom kadmium är ett allvarligt hot mot hälsan, men på ett annat sätt? I en bilaga finns en redovisning av dessa metaller. Där ser man att halterna i slammet är skyhögt över de halter man kan vänta i urin och avföring. I Forskningsrådet Formas bok ”Giftfri miljö - utopi eller verklig chans?” (2006) säger man: ”De gamla metallerna har vi någon sorts grepp om. Men de nya, som platina, palladium, germanium och indium vet vi mycket lite om. Ändå använder vi dem för fullt – i sådant som elektronik, tandvårdsmaterial och katalysatorer. Det skriver Gunnar Nordberg, Umeå universitet. Ska de ”nya” metallerna bli framtidens stora miljö och hälsoproblem? Eller kan vi vinna kapplöpningen?” Vad leder spridningen av dessa ämnen med slammet till? Vilka är deras slutstationer? Även om de mängder som används i samhället är blygsamma, kan en sällsynt metall i värsta fall ha sådana biologiska egenskaper att spridningen blir riskabel. Den kan söka sig till och ansamlas i ett speciellt organ. Den kan exempelvis söka sig till ett vitalt ställe i cellen eller något enzym och där konkurrera ut någon viktig metallmolekyl. Så gör bly med kalcium i cellen. Cellerna i centrala nervsystemet står i en särställning. De nybildas inte, och under en livstid kan intag och upptag av mycket små mängder av kritiska metaller leda till skador. De lagras upp år efter år. Erfarenheter från arbetsmiljön, från djurförsök och annan forskning visar att: Germanium, som används inom elektronik och dessutom finns i vissa hälsokostpreparat, har visat sig lagras upp i njuren. Från Japan rapporteras dödsfall på grund av germanium och i Tyskland har också liknande problem förekommit. Platinaföreningar misstänks spridas från våra katalytiska avgasrenare. Eftersom klor finns i luften, i bensin och i smörjoljor, kan man misstänka att giftiga kloroplatinater och liknande ämnen bildas. Dessa har visat sig ge upphov till överkänslighet i luftvägar och på huden (platinos). Symtom är snuva, nysningar och andnöd liksom vid andra allergiska luftvägssjukdomar. - Kobolt har använts som tillsats i öl och hade ett samband med en allvarlig sjukdom i hjärtmuskeln - Beryllium. är starkt giftigt och kan orsaka eksem och tumörer på huden, sår på ögonen, svår lungsjukdom (beryllios), cancer och fosterskador. Denna metall, som bl a sprids genom skrotade datorer, kan snart bli ett stort problem bredvid kvicksilver, bly och kadmium. - Gallium kan skada njurar och nervsystem. - Guld kan orsaka allergier. - Hafnium kan ge upphov till svårläkta sår och leverskador.

7

- Indium kan ge upphov till lungförändringar, skador på njurar, lever, nervsystem och foster. - Litium kan orsaka darrning, talsvårigheter, störa kroppsrörelser, utlösa epileptiska anfall, påverka hjärta och njurar. - Molybden kan ge upphov till blodbrist, formförändring i skelett hos undernärda människor samt dammlunga. - Niob skadar lever och njurar. - Osmium finns ofta tillsammans med platina, och dess föreningar retar ögon, hud och andningsvägar samt kan skada luftrör, njurar, ögon och orsakar blindhet och sår. - Selen kan ge upphov till fosterskador, njurskador, leverskador, eksem, ögonskador, håravfall, matsmältningsbesvär, huvudvärk, yrsel, illamående, koncentrationssvårigheter, trötthet, sömnbesvär, nervösa störningar. - Silver lagras upp i kroppen och kan orsaka skador på ögon och hud. - Tellur inlagras i nervceller. Nyfödda försöksdjur kan bli förlamade. Ämnet har också gett upphov till fosterskador, illamående, aptitförlust och sömnsvårigheter. - Tallium orsakar trötthet, illamående, avmagring, håravfall, synförsämring, psykiska störningar, skador på nervsystem, lever, njure och foster. - Vanadin kan orsaka irritation på lungor, ögon och hud. Efter längre tid kan överkänslighet utvecklas, med symtom som exempelvis hosta, nysningar, andnöd, trötthet, eksem. Förkylning och lunginflammation får lättare fäste. Även cellförändringar kan uppträda. Metallen tycks ha någon form av samband med diabetes. - Zirkonium kan orsaka allergier. - Gallium tas upp i kvinnans bröst och moderkakan. Hos barn samlas ämnet i tymus och skelettet. Gallium kan skada njuren och orsaka blodbrist. Hos försöksdjur påverkar ämnet immunförsvaret och ger störningar på nervsystemet. - Indium samlas upp i och förstör lever, mjälte, benmärg samt lymfknutor. Hos försöksdjur samlas det i moderkakan och ger upphov till missbildningar, främst i skelettet. I högre doseringar dör fostret. Det orsakar också blodbrist och skadar njurar. - Yttrium lagras främst upp i lungor och lymfknutor, men också i skelett, lever, mjälte och benmärg. Ämnet kan påverka biokemiska processer. - Beryllium har hos försöksdjur givit upphov till rakitis. Det samlas upp i skelettet, men också i lever och mjälte. T-lymfocyter i mjälte, tymus och lymfknutor påverkas. Beryllium anses cancerframkallande och ingriper i processerna i arvsmassan. Beryllium kan orsaka allergiska reaktioner både i lungor och på huden. - Zirkonium samlas vid djurförsök upp i lever, njure, lungor, benmärg och mjälte. Ämnet har givit upphov till allergiska reaktioner hos människor.

8

Vid medicinska undersökningar använder man radioaktiva isotoper av speciella metaller och följer hur de rör sig i människokroppen. Man har funnit att sådana metaller kan lagras upp i olika organ och ställa till med skada. Patienter som behandlats med scandium vid diagnostisering har dött några månader senare. Mjälten hade höga halter, men även skelett och lever. Man tror att scandium lagras upp i kroppen under hela livet, främst i lungor, hjärta, lever, njurar och hjärna och att upplagringen ökar vid åldrandet. Scandium tycks vara en metall som enligt analyser har mycket hög halt i slam, jämfört med intag med livsmedel. Även om alla dessa effekter uppträder vid högre halter av enstaka ämnen, kvarstår frågan: - Hur påverkas växter, djur och människor av små förhöjningar över naturlig bakgrundshalt från många metaller samtidigt på längre sikt? Om man fortsätter sprida dessa metaller på åkermark i mycket större omfattning än det som återförs med urin och avföring (går i kretslopp) och de tas upp i livsmedlen eller djurfodren, når man snart nivåer där skadorna uppträder, eftersom de byggs upp (ackumuleras) i marken och inte ”försvinner”. Det är endast frågan om hur länge man sprider slam. När det gäller exempelvis kadmium är vi redan idag vid denna punkt – gäller detta även för andra av alla dessa ämnen? Dumpa en hel lastbil på åkern! För att förstå vilka mängder metaller som finns i slammet kan man göra följande jämförelse. Enligt Jan Erikssons epokgörande undersökning 2001 (Naturvårdsverkets Rapport 5148) av slammet från 48 kommunala reningsverk i Sverige, fanns det i genomsnitt cirka 9 kilo metaller men bara cirka 3 kilo fosfor i 100 kilo torrt slam. Alltså – om vi lägger ut 1 kilo fosfor lägger vi samtidigt ut 3 kilo avfallsmetaller. Vi tänker oss en lastbil med en last av 20 ton kycklingben. Där finns cirka 2 ton fosfor. Lastbilen väger 6 ton. Chassiet och motorn består i ordning mest av järn, aluminium, titan, zink, koppar etc. I elektronik och i radion finns många av de tidigare nämnda ”nya” metallerna. Den som vill sprida slam anser att det är mer lämpligt att dumpa hela lastbilen med kycklingbenen på åkern, i stället för bara kycklingbenen. Det alstras cirka 250.000 ton torrt slam i Sverige per år. Där finns cirka 22.000 ton avfallsmetaller eller motsvarande 8.000 lastbilar årligen som beskrivits här. Efter 10 år har vi i så fall lagt cirka 80.000 lastbilar på åkermarken. Varje ekologiskt sinnad och hälsomedveten människa måste vända sig mot att dumpa ens en av dessa lastbilar i livsmedelsproduktionen. Vidare skall nämnas att slammet liksom lastbilen också innehåller bitar från däck och däckdubbar, rester från underredsmassa, asbest från lastbilars bromsar, oljor och petroleumprodukter etc etc. Allt detta kommer med anslutet dagvatten från gator och vägar. En representant för reningsverken menade att det finns så mycket järn och aluminium i marken att metallerna i lastbilarna ändå kunde spridas där.

4. Några andra riskabla föroreningar slam Radioaktiva ämnen Radioaktiva ämnen kommer från olika källor i samhället, t ex från mätningar i industrin, från sjukhusen, från avfallsupplag och från luftnedfall. I kärnkraftskommunerna finns särskild strålning i slammet. Vid sjukhusen avbördas radioaktivitet, dels från forskning och experiment och dels från behandling och diagnostik. Vid Sahlgrenska sjukhuset avbördas under ett år enbart från forskningen:

9

20.000.000.000 Bq 131- I (jod) 1.000.000.000.000 Bq 99m - Tc (teknetium) 200.000.000 Bq övrigt radioaktivt avfall Halveringstiden för dessa ämnen är kort. Den mängd (aktivitet) som sprids vid behandling av cancer och vid diagnostik är sannolikt väsentligt större och når reningsverken inte bara från sjukhuset utan också från wc-stolar i hemmen. Halveringstider är okända. Från avfallsupplag kommer urlakade radioaktiva ämnen, och här bör nämnas americium-241, en alfastrålare som har en lång halveringstid på cirka 500 år. Radioaktivitet i slam och slamodlade livsmedel mäts inte upp. Gränsvärden saknas. Smittämnen Smittämnen och inälvsparasiter kommer från WC-stolarna, men också med dagvattnet från råttor, måsar, kråkor etc. Slakterier levererar inälvsparasiter, i synnerhet om man slaktar grisar. Från sjukhuset kommer smittämnen, inte bara från deras WC-stolar, utan också från prover etc. Människans spolmask kan överleva sju år i åkerjorden. En särskild källa bör nämnas. Vid obduktioner skär man loss vävnadsbitar som mals och sänds till avloppet. Det finns dock en s k smittskyddsanläggning som har till uppgift att desinficera detta innan det avbördas till avloppsnätet. Vid ett besök vid en smittskyddsanläggning, belägen under patologen vid Sahlgrenska Sjukhuset, visade det sig att denna anläggning var avstängd. Den ansvariga smittskyddsläkaren menade då att dessa avlidna patienter innan sin död ändå hade levererat smittämnen från WC-stolarna i sina hem, så att driften av smittskyddsanläggningen gjorde varken till eller ifrån och tog de hepatitsjuka som ett exempel. En allvarlig komplikation när det gäller smittämnen i slam är att fetter och andra kemiska ämnen kan baka ihop täta klumpar, som man inte når in i när man mäter upp smittämnen, t ex salmonella. Alltså kan ett slam som enligt analyser påstås vara fritt från smitta i själva verket sprida smitta i jordbrukslandskapet. Naturvårdsorganisationer i USA har krävt att arealer som tagit emot slam skall inhägnas och märkas med särskilda varningsskyltar. Tidigare talade man om salmonella som en kritisk smitta. Idag finns en rad andra smittämnen där samhället måste vara mycket restriktivt, t ex MRSA, VRA, SARS, ehec osv I sammanhanget måste vi fråga oss om inte den avstängda smittskyddsanläggningen vid Sahlgrenska sjukhuset pekar på ett stort problem ute i samhället. Det finns här och där olika lokala avskiljningsapparater för det egna avloppsvattnet innan det skickas ut i avloppsnätet, t ex oljeavskiljare. Men om dessa apparater är i full gång drar de kostnader – energi, fällningskemikalier, att ta hand om restprodukterna etc. Om anläggningarna däremot stängs av blir det billigare för företaget. Det är i grunden en moralisk fråga, men moral tycks vara en bristvara i dagens ekonomiserade samhälle? Vid ett besök vid ett avfallsupplag i Torsviken i Göteborg, visade det sig att det lokala reningsverket var avstängt. Förmannen på platsen tyckte att det var märkligt att hans chef, som givit klartecken för besökarna, inte hört av sig till honom innan, så att han kunde sätta igång reningsverket, vilket chefen annars brukade göra. Den uppkomna situationen berodde på att besökarna kom en timme för tidigt. Det finns också en annan olustig moralisk sida av slamfrågan. Reningsverken måste betala en deponeringsavgift om man lägger slam på deponi. Härmed finns i realiteten en ekonomisk möjlighet att underlätta all annan kvittblivning av slammet. Enligt uppgift kom en firma som skördar energiskog till en lantgård. Plötsligt stod flera slambilar där utan att jordbrukaren hade beställt detta.

10

Han erbjöds pengar om de fick sprida slammet på hans mark. Organisationen Hushållningssällskapen ”certifierar” slam och får ersättning för detta av reningsverken. Flygfält Dagvattnet från flygfält är extremt förorenat, främst av kemikalier för avisning av planen. Men nedfall från motorerna förorenar också. Flygplan innehåller ofta betydande mängder kadmium. Till skillnad från det övriga samhället där det råder en form av kadmiumförbud, är många delar av flygmaskinerna korrosionsskyddade med just kadmium. Därför innehåller dagvattnet och avloppet från flygplatserna förhöjda kadmiumhalter. Avfallsupplag När regnet och grundvattnet strömmar genom avfallsmassorna, drar det med sig ett myller av avfallskemikalier. Detta avloppsvatten kallas lakvatten. På våra upplag ligger ofta farliga gifter sedan gammalt, gifter som idag är förbjudna. På så sätt blir lakvattnet ytterst obehagligt och riskabelt. Nyligen har uppdagats hur ett mycket giftigt lakvatten orsakar missbildade öringar i Skåne, se http://sydsvenskan.se/lund/article254892.ece Observera att om man vill hindra detta lakvatten från att förgifta yttre miljön, så måste man försöka samla ihop det med vallar och diken och leda det till ett avloppsreningsverk – till slammet – till åkermarken – till livsmedlen. Vad kan man annars göra? Detta tvingande förhållande gör att slammet blir den store förloraren i många avvägningar, trots fagert tal som närmast är önsketänkande. En kemisk industri i Göteborgsområdet alstrade ett mycket problematiskt processvatten, bl a innehållande dioxaner. Det var svårt att bränna eftersom det bildades än värre miljögifter. Den dåvarande chefen för Ryaverket godtog att man gömde en stor tank i en träddunge. Med en doseringspump sipprade detta till avloppsnätet och reningsverket, litet åt gången. Tankbilar fyllde regelbundet på tanken. Reningsverkets chef talade sig samtidigt varm för spridning av slam i jordbruket. Men sedan slammet i marknadsföringen förvandlats till ”växtnäringsresurs” tror jordbrukare att det är frågan om en godkänd och invändningsfri fosforkälla. En potatisodlare i Göteborgsområdet levererade potatis till skolor och daghem. Potatisen odlades direkt i slam och stomipåsar, dambindor och kondomer hängde i potatisblasten. Vid förfrågan sade han sig veta att man inte skall odla direkt i slam, men menade att eftersom slammet ändå var godkänt så var inte detta något större fel. Akrylamid I alla slam finns akrylamid och polyakrylamid. Ungefär samma ämnen som figurerade i Rocagilskandalen vid tunnelbygget vid Hallandsåsen finns i betydande mängder i slammet. I det kommunala reningsverket sätter man till denna kemikalie för att ge slammet en mer fast och ”gödselliknande” konsistens. Polyakrylamid är en sorts plast som har fast form, medan det samtidigt finns flytande komponenter (s k monomerer) i form av akrylamid. Akrylamid är cancerframkallande. Ett slamlass innehåller cirka 20 kilo polyakrylamid och akrylamid. Bekämpningsmedel En undersökning under 2006 utförd av SLU visar att bekämpningsmedel faller ner över Sverige med regnet. Halterna ökar och en tredjedel av medlen används inte i vårt land utan kommer med vindar från andra länder. Som mest kunde man hitta 31 olika bekämpningsmedel i samma prov. Detta följer med dagvatten till avloppsreningsverken och kan väntas bli koncentrerade i slammet. Detta är inte undersökt.

11

En helt ny hotbild av riskabla kemikalier Efter inträdet i EU och med den ökande importen från olika länder på jorden, är kunskapen om vilka kemikalier som översköljer oss mycket bristfällig. Utländska livsmedelskedjor etablerar sig. Alltför ofta sticker det upp allvarliga missförhållanden som troligen bara är topparna på isberg. Bly och andra farliga substanser finns i leksaker och produkter från Kina, Azofärgämnen i maten påverkar hjärnfunktion hos små barn, hårfärgmedel kan orsaka blåscancer, nonylfenoler finns i handdukar etc etc. Ett försök inom EU att begränsa kemikaliespridningen, den s k REACH-överenskommelsen, saboterades av kemikalieindustrin. Det slutade med en urvattnad närmast meningslös text. En av myterna om slammet är att det är industrier som står för föroreningarna. Idag vet vi att hela samhället genomströmmas av hälsofarliga kemikalier, inte minst hemmen. I en undersökning (Almqvist m fl 2007-05) ser man att avloppsvattnet från bad, disk och tvätt i hemmen innehåller en uppsjö av högprioriterade miljögifter, t ex PAH, PCB, ftalater, nonyloch oktylfenoler, tennorganiska ämnen, bromerade flamskyddsmedel, triclosan och LAS. Väl i avloppsnätet kan dessa ämnen brytas ned en bit till metaboliter (nedbrytningsprodukter), som i vissa fall är mer reaktiva och vattenlösliga än ursprungsämnet. Både de ursprungliga ämnena och metaboliterna kan sedan i sin tur reagera med andra kemikalier, t ex klorin och det bildas en ny flora av gifter och föroreningar. Allt detta är oöverskådligt. Naturvårdsverket säger i sin rapport 3260 att åtskilliga studier har visat att ”många organiska ämnen verkligen kan tas upp av växter från jord”. Där framgår hur de fyra miljögifterna bensapyren (PAH), pentaklornitrobensen, hexaklorbensen och PCB tas upp i morötter, rädisor, sockerbetor, potatis, sallad, spenat och gräs. Morötter t o m anrikar miljögifter! Även om inte alla ämnen i slam skulle ge miljö- och hälsoproblem, så måste man i så fall veta vilka av dem som är farliga.

5. Slammet hotar vår hälsa – ökar risken för cancer Det finns många undersökningar och beräkningar som visar att slamspridning ökar risken för att vi blir sjuka. Forskaren M. S. Connor visade 1984 att exempelvis den höga halten av PAH – ett av de otaliga miljögifterna i slam - i värsta kunde leda till 2.300 cancerfall hos en befolkning på en miljon under en livstid. En viktig transportväg var intag av föroreningar via jord på grönsaker. Även kor och andra betande djur får i sig slammets miljögifter med den jord som följer med vid bete. Detta är sannolikt den kanske viktigaste vägen för slamgifter till mjölk och mejeriprodukter vid sidan av intaget med foderspannmål. Andra forskare (t ex Fries och Marrow 1981) har visat att slamgifter kan spridas till livsmedlen genom att först avdunsta ur jorden och sedan sätta sig på bladytorna ovan jord. Dvs miljögifterna behöver inte ens tas upp genom rötterna. Ett slam som innehöll hög halt av cancerframkallande radioaktiva ämnen har ändå kunnat spridas, då man från slamförespråkare resonerade så här: Slammet ger visserligen stråldoser till livsmedelskonsumenten, men värdet av att få ut slammet anses större än ev cancerdödsfall, ett antal man kan uppskatta. Ofta tillämpar man s k kostnadsnyttaanalys – en av hörnstenarna när det gäller att acceptera eller eliminera cancerrisker i vårt samhälle. Man sätter ett värde på en människas liv (anses vara cirka 15 miljoner kronor). Om man kan rädda detta liv från cancerdöd för en mindre summa än 15 miljoner genom diverse åtgärder, då försöker man genomföra åtgärderna – t ex förhindra spridning av ett radioaktivt slam. Men om åtgärderna blir för dyra i förhållande till värdet av antalet räddade cancerfall, så gör man inget och cancern får ha sin gång. Kostnadsnyttaanalyser hos våra myndigheter ingriper i våra liv långt mer än de flesta kan föreställa sig.

12

6. Oriktigt om återföring av fosfor Ett av argumenten för att sprida slam är att den fosfor som finns i urin och avföring måste föras tillbaka till åkerjorden. Det finns t o m politiska beslut om detta. Däremot inte att detta måste ske med just slam. Det totala upptaget av fosfor med skörden i det svenska jordbruket är cirka 50.000 ton per år (O Pettersson SLU). Eftersom det mesta (cirka 80 %) som odlas på åkermark går till djurfoder, så finns en stor del av upptaget fosfor i djurgödseln, cirka 20.000 ton per år. Det som når människan med livsmedlen är cirka 5.000 ton per år och förhållandevis en mindre del. Behovet av konstgödsel i det svenska jordbruket beror i första hand på att gödseln från djurgårdarna inte förs tillbaka till spannmålsgårdarna. Ett stort strukturfel i det svenska jordbruket gör att spannmålsgårdar ligger för sig i hela regioner, medan djurgårdar ligger för sig i andra. Hade de legat invävda bland varandra hade denna återföring underlättats. Den som argumenterar för återföring av fosfor skall börja med att återföra de stor mängder som finns vid djurgårdarna och inte gråta krokodiltårar över den förhållandevis lilla mängd som finns i slammet. Denna återföring kan vänta tills vi källseparerat växtnäringen (urin och avföring) från alla andra gifter och föroreningar i avloppsnätet. Vidare är talet om fosfor som ändlig resurs felaktigt. Fosfor kan inte förbrukas då det är ett grundämne. Jordens fosfortillgångar är enorma. När man för att skapa oro och incitament för slamspridning påstår att fosforn snart kommer att ”ta slut”, gör man följande konstgrepp. Man räknar bara den fosfor som finns vid de platser där man idag bryter och har byggt förråd, vägar eller hamnar. Går man några kilometer därifrån finns stora mängder fosfor som man inte räknar med. Givetvis skall vi hushålla så väl vi kan med jordbrukets fosfor, men det får inte leda till att hela jordbruket, livsmedelsproduktionen och vår hälsa äventyras på grund av en missriktad omsorg där man sparar fel fosforfraktion – slamfosfor i stället för fosfor i stallgödsel samt i urin och avföring. Ett annat mer angeläget steg vore att göra de stora mängder fosfor som redan ligger bunden i åkermarken mer tillgängliga. F ö finns det enligt flera undersökningar en lång rad viktiga mineraler och metaller i gruvorna, som vårt samhälle är beroende av, där tillgången kommer att bli kritisk långt innan fosfor blir en bristvara. Om vi dessutom beaktar den fosfor som finns i världshaven blir tillgångarna ofantliga. Även talet om att slammet innehåller ”mullbildande ämnen” är tvivelaktigt. Man kan visa att det mesta av de fibrer som finns i avföringen är tämligen kortlivade och bryts ned redan vid lagring av slam, medan mängden beständiga fibrer är liten. Det som påstås vara ”mullbildande ämnen” är i själva verket exempelvis däcksbitar, polyakrylamid, underredsmassa, asbestfibrer, färgpigment, takmaterial, asfaltbitar osv. Ett acceptabelt bidrag kan vara oblekt toalettpapper. Den som vill värna om uthållighet måste se den oåterkalleliga ökningen av kadmium och de andra metallhalterna i åkern som ett betydligt större hot mot uthålligheten, än värdet av den begränsade mängd förorenad fosfor man återför.

7. Talet om ”rent slam” eller ”slam av god kvalitet” saknar mening Slamförespråkarna påstår att det finns ”rent slam” eller ”slam av god kvalitet” eller ”det finns bättre och sämre slam”. Detta är djupt oriktigt. Tvärtom visar alla analyser av slam för det första, att likheten mellan de olika slammen är slående vare sig det kommer från en stor stad eller ett litet bostadsområde. Men detta är inte så konstigt, eftersom det sociala beteendet är ungefär detsamma oavsett var man bor.

13

Man använder samma hårfärgningsmedel, samma diskmedel, samma metallpigment i T-shirts som tvättas, samma material i vattenledningar och takmaterial, samma bensin och smörjoljor i bilarna. Meningslösa analyser och kvalitetspåståenden av slam Trots att det är uppenbart och välkänt att slammet innehåller en lång rad av verkligt riskabla miljögifter, analyseras eller regleras de inte. I stället håller man fram en kuliss av några vanliga metaller och gränsvärden för dessa. Dessa metaller var lätta/möjliga att analysera på 50- och 60-talet när slamspridningen tog sin början. Metallurgiska industrier på den tiden avbördade metallavfall i stor skala till avloppsnätet. Denna tid är för länge sedan förbi, men dessa idag ofullständiga, närmast meningslösa gränsvärden finns kvar. Detta lämnas däremot vind för våg: Ett femtiotal andra metaller Tusentals organiska kemikalier Smittämnen från sjukhus och slakterier Radioaktivt avfall Annat okänt avfall som avbördas till avloppsnätet Hur kan man tala om ”slam av god kvalitet” när så gott som allt som rör slammets innehåll är okänt? Även om man stannar vid de 7 till 8 metaller man mäter upp idag, blir situationen ohållbar. Enligt tidigare innehåller källseparerad urin 0,3 mg kadmium per kilo fosfor. I Jan Erikssons stora undersökning ingick slam från 48 reningsverk. I genomsnitt innehöll dessa slam 44 mg/kg fosfor. Dvs mer än hundra gånger högre kadmiumhalt än urin. Om man i stället söker upp de slam i undersökningen som hade de lägsta kadmiumhalterna – t ex slammet från Bengtsfors – så ligger kadmiumhalten vid cirka 25 mg/kg fosfor. Men samtidigt är nickelhalten i särklass högst av alla de uppmätta verken och zinkhalten näst högst. Även Svedala har lägre kadmiumhalt, cirka 30 mg/kg fosfor, medan strontiumhalten och rodiumhalten båda är de näst högsta. Hur kan man tala om ”bra slam” eller ”slam av god kvalitet” om det fortfarande är 100 ggr mer förorenat av kadmium än urin? Samt när båda slammen tillhör de mest förorenade när det gäller andra metaller? Att klamra sig fast vid de fåtaliga och förlegade gränsvärdena kan tolkas så, att en redovisning av slammets verkliga innehåll skulle omöjliggöra varje tanke på att sprida detta kemiska avfall på åkermark. I Jan Erikssons undersökning 2001 angav han hur snabbt halterna för de olika metallerna ökar i åkermarken vid slamspridning i värsta fall (slam med höga halter). Han angav fördubblingstider i marken som ett mått. Guld Silver Koppar Kvicksilver Wolfram