Här finns vårt remissvar - Synskadades Riksförbund

SRF Kansliet Urban Fernquist 2012 04 19

Yttrande över Betänkande av Utredningen om fritt val av hjälpmedel SOU 2011:77 - Hjälpmedel – ökad delaktighet och valfrihet Synskadades Riksförbund SRF - landets främsta företrädare för personer med synnedsättning - vill härmed lämna följande synpunkter på rubricerade betänkande. Vårt svar kan sammanfattas i följande punkter, som utvecklas nedan: * SRF är i grunden positiva till ökat brukarinflytande och valmöjlighet inom hjälpmedelsområdet och ställer oss därför positiva till huvudsyftet med utredningen, * Hjälpmedelsfrågan handlar om jämlikhet, delaktighet och mänskliga rättigheter, * Vi har stöd för våra ståndpunkter i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, * På flera punkter är utredningen mycket oklar och måste därför förtydligas, * Landstingens och kommunernas valfrihet av system får inte leda till ännu större ojämlikhet i hjälpmedelstillgång, stödresurser eller egenavgifter, * SRF avvisar förslaget om "egen budget" som systemalternativ. Våra utgångspunkter Hjälpmedelsverksamheten måste ha som syfte att kompensera eller undanröja funktionsnedsättningar och funktionshinder. Den enskildes behov måste alltid vara utgångspunkten i dessa syften. SRF är därför i grunden positiva till ett stärkt brukarinflytande och valmöjligheter inom hjälpmedelsområdet.

Vi känner emellertid viss oro över att några av förslagen samt den ökande "valfriheten" för kommuner och landsting riskerar att öka ojämlikheten i hjälpmedelstillgången över landet samt att landstingen kan komma att ta ut högre egenavgifter för brukarna. Nuvarande system har stora brister på många håll i landet och våra hjälpmedelsbehov ses inte som någon självklarhet. Den offentliga upphandlingen har lett till en positiv prispress på produkterna och bör leda till att sortimentsutbudet kan öka. De flesta personer med påtaglig synnedsättning använder hjälpmedel dagligen för att klara vardagslivet, fritiden, skolan och arbetet. Det är inget vi kan "välja bort". En fungerande hjälpmedelsverksamhet för synskadade måste därför bygga på ledord som: Rätten till delaktighet, jämlikhet i levnadsvillkor, att kunna kommunicera med andra och fullfölja demokratiska rättigheter, att skapa trygga och säkra förflyttningsmöjligheter samt skapa största möjliga oberoende och självständighet. Det handlar om att vi ska kunna ta makten över våra liv. Konsekvenserna av utredningens olika förslag är otydliga och svårbegripliga. Vi befarar att detta kan skapa förvirring hos såväl förskrivare, brukare som leverantörer. Flera av förslagen kräver därför ytterligare utredning och konsekvensanalys. Ett sådant exempel är hur behovs- och kostnadsramar sätts för olika grader av funktionsnedsättningen. SRF vill även lyfta fram behovet av trygghet för brukaren genom behovsbedömning tillsammans med professionell personal, som är oberoende av marknadens aktörer. SRF avvisar förslaget om en personlig budget för täckande av den enskildes hjälpmedelsbehov. Vi menar att fallgropar och risk för rättsosäkerhet klart överväger nyttan för ett fåtal individer. Ur FN:s konvention OM RÄTTIGHETER FÖR PERSONER MED FUNKTIONSNEDSÄTTNING

2

SRF hävdar att vi har stöd för våra ståndpunkter i nämnda konvention och vi menar att dessa åtaganden måste införlivas i all hjälpmedelsverksamhet, oberoende av organisation och system. Artikel 3 Allmänna principer Denna konventions principer är följande: a) respekt för inneboende värde, individuellt självbestämmande, innefattande frihet att göra egna val samt enskilda personers oberoende, b) icke-diskriminering, c) fullständigt och faktiskt deltagande och inkludering i samhället, d) respekt för olikheter och accepterande av personer med funktionsnedsättning som en del av den mänskliga mångfalden och mänskligheten, e) lika möjligheter, f) tillgänglighet, g) jämställdhet mellan kvinnor och män, h) respekt för den fortlöpande utvecklingen av förmågorna hos barn med funktionsnedsättning och respekt för funktionsnedsatta barns rätt att bevara sin identitet. ”diskriminering på grund av funktionsnedsättning” betyder varje åtskillnad, undantag eller inskränkning på grund av funktionsnedsättning som har till syfte eller verkan att inskränka eller omintetgöra erkännande, åtnjutande eller utövande på lika villkor som andra av alla mänskliga rättigheter och grundläggande friheter på det politiska, ekonomiska, sociala, kulturella och civila området eller på andra områden. Det omfattar alla former av diskriminering, inklusive underlåtenhet att göra skälig anpassning. I andra artiklar framhålls bland annat: * underlätta tillgång för personer med funktionsnedsättning till hjälpmedel av kvalitet och rimlig kostnad, * erbjuda personer med funktionsnedsättning och berörd personal utbildning i rörelseteknik, * uppmuntra tillverkare av hjälpmedel att beakta alla aspekter av förflyttningsbehov för personer med funktionsnedsättning.

3

Artikel 26 Habilitering och rehabilitering Konventionsstaterna ska vidta effektiva och ändamålsenliga åtgärder för att göra det möjligt för personer med funktionsnedsättning att uppnå och vidmakthålla största möjliga oberoende, full fysisk, mental, social och yrkesmässig förmåga samt fullt inkluderande och deltagande i livets alla aspekter. I det syftet ska konventionsstaterna organisera, förstärka och utsträcka heltäckande habiliterings- och rehabiliteringsstöd och habiliterings- och rehabiliteringsprogram. Konventionsstaterna ska främja tillgång till, kännedom om och användning av hjälpmedel och teknik som är utformade för personer med funktionsnedsättning som främjar habilitering och rehabilitering. Betänkande av Utredningen om fritt val av hjälpmedel SOU 2011:77 - Hjälpmedel – ökad delaktighet och valfrihet

SRF:s kommentarer: 7 Överväganden och förslag Valfrihet som är ett centralt begrepp i denna utredning ställer stora krav på ansvarstagande och förmåga att tillgodogöra sig information hos brukarna men också ett organisatoriskt stödsystem som garanterar trygghet och säkerhet. De omfattande kompetenskrav som måste säkerställas är knappast möjliga att inordna inom nuvarande organisation. Behovet av organisatoriska och personella resurser utifrån de ökade kraven måste därför analyseras och förtydligas. 7.2 Den enskildes inflytande vid val av hjälpmedel Vi välkomnar förslaget att en lagstadgad skyldighet för landsting och kommun att ta hänsyn till den enskildes önskemål vid tillhandahållande av hjälpmedel införs i hälso4

och sjukvårdslagen (1982:763) och att det i Hälso- och sjukvårdspersonalens ansvar måste framgå av patientsäkerhetslagen (2010:659). Skyldighet att medverka till att den enskilde ska ha möjlighet att välja. 7.3 Kan användarnas inflytande och valfrihet bli större med nuvarande regler? Förslaget att ge Hjälpmedelsinstitutet i uppdrag att ta fram en handbok för fritt val av hjälpmedel som överlämnas till egenvård och eget ägande är bra. Men, vi vill här särskilt peka på brukares olika behov och förutsättningar för tillgänglighet. Handboken måste vara användbar och begriplig för så många som möjligt och produceras i olika format. 7.5 Information Utredningens förslag att ge Hjälpmedelsinstitutet i uppdrag att genomföra en informationsinsats om den enskildes inflytande vid förskrivning och val av hjälpmedel är värdefull, men något informationsansvar kan och bör inte läggas på funktionshinderorganisationerna. Vi ger råd och stöd utifrån förmåga, ett rent lekmannauppdrag som inte får sammanblandas med samhällets absoluta ansvar. Vi delar utredarens åsikt att landsting och kommuner som infört valfrihetssystem inom hjälpmedelsförsörjningen ska till enskilda hjälpmedelsanvändare lämna information om samtliga leverantörer som myndigheten tecknat kontrakt med. Vi vill särskilt betona att informationen måste vara saklig, relevant, jämförbar, lättförståelig och lättillgänglig. Vidare måste närstående vara fullt delaktiga i processen då det gäller beslut och insatser för barn och unga. Förskrivning av ett hjälpmedel ska i alla situationer ske utifrån individens önskemål, behov och förutsättningar. Trots detta framstår valet ”eget ägande” enligt utredningen som ett mer förmånligt och ändamålsenligt alternativ. En tudelning som tenderar att gynna personer med goda kunskaper och ekonomiska förutsättningar.

5

Åtgärder som ska bidra till ökad självständighet och oberoende borde aldrig få vara en plånboksfråga. Det är särskilt viktigt att barn och unga garanteras tillgång till en likvärdig utbildning som förberedelse för högre studier, arbete eller annan sysselsättning. Den som själv inte har full förmåga att överväga alternativen får inte missgynnas av generella begränsningar i utbudet.

6

7.6 Konsumentprodukter som hjälpmedel? Förslaget att ge Hjälpmedelsinstitutet i uppdrag att kartlägga vilka konsumentprodukter som i dag används som ett alternativ till hjälpmedel och genomföra ett projekt för att försöka öka tillgången till och användningen av konsumentprodukter inom hela hjälpmedelsområdet är bra och ligger i linje med målet "universell design". Men, för att konsumentprodukter som är tillgängliga ska bli användbara är oftast specifik utbildning och träning nödvändig för oss synskadade. det gäller exempelvis produkter med talsyntes som standard "iphones och ipads etc". Träning, stöd och service måste alltid ses som en del i förskrivning av ett hjälpmedel.

Grundkrav som måste uppfyllas 1.

Habiliterings- rehabiliteringsplan

- Planen måste vara upprättad tillsammans med förskrivare och brukare ochVara fullt tillgänglig för både förskrivaren och brukaren. - Uppföljning ske regelbundet för att garantera att rätt åtgärd (rätt hjälpmedel och träning) genomförs. 2.

Val av leverantör och produkt

Det är viktigt att i planen beskriva och fastställa ansvarsfördelning och åtaganden vad gäller: - Träning, stöd och service. - Bytesrätt om hjälpmedlet inte motsvarar behovet. - Försäkring vid skada och förlust. - Uppdatering/Uppgradering för ökad tillgänglighet. 3.

Försäkring

Försäkring vid skada eller förlust av ett hjälpmedel handlar både om faktiska förhållanden då en produkt inte är felfri vid köpet eller blivit stulen och om handhavandesituationer där brukaren inte fått tillräcklig träning eller befinner sig i en situation där det är svårt att ta fullt ansvar för hjälpmedlet. 7

Vi beklagar djupt att förslag på försäkringslösning för hjälpmedel i skolan, daglig verksamhet etc till skydd för brukaren saknas. Det måste vara ett samhällsansvar att barn och ungdomar har de hjälpmedel de behöver. Försäkringsfrågan generellt tillhör de områden som måste utredas vidare. 4.

Tillgänglighet

För synskadade är inte webbinformation med bilder tillräcklig för val av hjälpmedel och Flertalet är äldre och relativt IT-ovana. Goda möjligheter att känna på och prova produkter för att kunna förstå och avgöra nyttan måste därför tillgodoses exempelvis genom: - Återkommande hjälpmedelsvisningar i olika delar av landet - Möjligheter att prova en kortare tid med instruktion - En nationell hjälplinje för råd, stöd och information. Slutligen vill vi återigen framhålla att SRF ställer sig bakom huvudsyftena med utredningen. Vi anser dock att många oklarheter är uppenbara i utredningen och dessa måste därför utredas vidare. Med vänlig hälsning Synskadades Riksförbund Håkan Thomsson Förbundsordförande

8