Intro Emotivism Diskussionsfrågor

Intro     Etikens  områden:  Tillämpad  etik,  normativ  etik  och  metaetik.     Tillämpad  etik  är  det  mest  konkreta.  Handlar  om  vilka  policies  vi  bör  anta  och  hur  vi  bör   handla  inom  olika  konkreta  områden  där  etiska  problem  uppstår.   Normativ  etik  är  något  mer  abstrakt.  Handlar  om  vad  det  är  som  gör  en  handling  rätt   eller  fel.  Beror  det  på  hur  mycket  lycka/lidande  den  skapar,  om  den  är   respektfull/respektlös,  eller  något  annat?  (Den  normativa  etiken  behandlades  under   momentet  2:4,  det  vill  säga  förra  terminen.)   Metaetik,  eller  värdeteori  som  det  också  kallas,  är  det  allra  mest  abstrakta  området,  som   sysslar  med  de  allra  mest  övergripande  frågorna.     Metaetiska  teorier  kan  delas  in  i  semantiska,  ontologiska  och  epistemologiska  (även  fast   gränserna  inte  alltid  är  glasklara).  Semantiska  teorier  handlar  om  hur  vi  ska  tolka   moraliska  uttalanden.  Ontologiska  påståenden  handlar  om  vad  som  finns  och  vad   moralen  egentligen  är.  Epistemologiska  frågor  handlar  om  ifall  det  alls  är  möjligt  att  få   kunskap  i  moral  eller  ha  välgrundade  uppfattningar  i  moraliska  frågor,  och  hur  vi  i  så  fall   får  det.  

Emotivism   Emotivismen  är  i  första  hand  en  semantisk  teori.  Moraliska  uttalanden  är  uttryck  för   våra  känslor  och  attityder.  Kallas  också  bu/hurra-­‐teorin.  I  allmänhet  finns  också  ett   ontologiskt  antagande;  det  existerar  inga  moraliska  fakta.     Moraliska  uttalanden  som  ”det  är  fel  att  stjäla”  eller  ”alla  som  har  åtminstone   medelinkomst  borde  skänka  en  viss  del  av  lönen  till  någon  pålitlig   välgörenhetsorganisation”,  är  ungefär  ekvivalenta  med  ”fy  för  stölder!”  och  ”hurra  för   människor  med  minst  medelinkomst  som  skänker  en  viss  del  av  lönen  till  någon  pålitlig   välgörenhetsorganisation!”.  

Preskriptivism   Moraliska  uttalanden  uttrycker  uppmaningar,  ett  försök  att  påverka  andras  beteende.   Exemplen  ovan  skulle  då  kunna  tolkas  som  ”Låt  oss  avstå  från  att  stjäla!”  eller  ”Låt  alla   oss  som  har  minst  medelinkomst  skänka  pengar  till  pålitliga   välgörenhetsorganisationer!”  

Diskussionsfrågor  

1. Fundera  över  olika  situationer  där  ni  själva  har  fällt  moraliska  omdömen.  Verkar   emotivismen  ge  en  rimlig  tolkning  av  vad  som  pågick?  Verkar  det  rimligt  att  ni  i   själva  verket  uttryckte  ett  sorts  bu  eller  hurra?     2. Kan  ni  komma  på  något  exempel  då  ni  uttryckt  ett  moraliskt  omdöme  helt  utan   känslomässigt  engagemang?     3. Måste  en  emotivist  anta  att  moralisk  oenighet  bara  är  skenbar?  Kan  en  emotivist   ge  en  vettig  förklaring  till  vad  som  pågår  egentligen,  när  två  människor  i  alla  fall   till  synes  säger  emot  varandra  i  något  moraliskt  spörsmål?  

 

1  

Naturalism   Semantisk  tes:  Moraliska  utsagor  uttrycker  faktapåståenden,  som  i  princip  går  att   översätta  till  naturliga/empiriska  påståenden.     Ontologisk  tes:  Moraliska  egenskaper  och  förhållanden  är  identiska  med  vissa  empiriska   egenskaper  och  förhållanden.     För  att  förstå  skillnaden  på  semantik  och  ontologi  kan  man  göra  en  jämförelse  med   vatten.  Ordet  ”vatten”  har  inte  samma  mening  som  termen  ”H2O”.  ”Vatten”  betyder  en   färglös  vätska  som  går  att  dricka,  som  finns  i  sjöar  och  hav  osv.  H2O  betyder  två   vätemolekyler  och  en  syremolekyl  som  sitter  ihop.  Att  detta  faktiskt  är  samma  sak  var   någonting  man  behövde  upptäcka  med  kemi.  Det  är  inte  självklart  när  man  bara  tittar  på   orden  och  vad  de  betyder.  På  samma  sätt  kan  man  tänka  sig  att  ontologisk  naturalism  är   sann  –  att  moraliska  egenskaper  faktiskt  är  identiska  med  vissa  empiriska  egenskaper  –   fastän  den  semantiska  är  falsk,  och  moraliska  ord  inte  betyder  precis  samma  sak  som   några  empiriska  ord.       Tidigare  filosofer  (fram  till  början  på  1900-­‐talet  ungefär)  som  hade  en  naturalistisk   dragning  var  mest  inne  på  den  semantiska  varianten.  Nutida  naturalister  fokuserar  i   regel  mer  på  ontologin.  Alla  naturalister  tänker  sig  att  man  kan  få  viktig  moralisk   kunskap  genom  vissa  typer  av  empiriska  undersökningar.    

Populära  nutida  varianter   Neo-­‐Aristoteliansk  naturalism.  En  moraliskt  god  människa  är  en  välfungernade   människa,  ett  bra  exemplar  av  sin  art.  Moralen  vilar  på  biologi/etologi.   Cornell-­‐realism.  Moralen  kan  inte  reduceras  till  något  annat  ämne,  men  ämnet  etik   skiljer  sig  inte  på  något  avgörande  sätt  från  andra  vetenskapliga  ämnen.   Jackson-­‐funktionalism.  Vi  kan  avgöra  hur  moraliska  begrepp  hänger  ihop  med  varandra   genom  ren  logik,  och  sedan  fylla  i  systemet  med  människors  mogna  moraliska   uppfattningar.  

Diskussionsfrågor  

   

 

1. Diskutera  om  någon  form  av  naturalism  som  vi  gått  igenom  verkar  spontant   rimlig.   2. Kan  man  tänka  sig  en  person  som  samtidigt  skulle  kunna  beskrivas  som  en   (mentalt)  dysfunktionell  människa,  och  moraliskt  god?  Hur  skulle  den  personen   vara?     3. Om  ni  svarat  ”ja”  på  fråga  2  och  lyckats  beskriva  en  sådan  person  –  hur  tror  ni  att   en  neo-­‐Aristoteliansk  naturalist  skulle  kunna  försvara  sin  tes  att  det  moraliskt   goda  sammanfaller  med  att  vara  en  funktionell  och  bra  representant  för  sin  art?   4. Fundera  på  en  moraliskt  knepig  fråga.  Kan  denna  fråga  avgöras  med  empiriska   metoder?  När  ni  funderat  på  alla  empiriska  undersökningar  som  skulle  kunna   vara  relevanta  för  att  avgöra  frågan,  verkar  det  då  fortfarande  återstå  några  ”rent   moraliska”  spörsmål?  

2  

Objektivism,  värderealism/icke-­‐naturalistisk  realism,  misstags-­‐teori   Objektivism  

Semantisk  tes:  Moraliska  utsagor  uttrycker  faktapåståenden,  som  inte  går  att  översätta   till  naturliga/empiriska  påståenden.  De  flesta  objektivister  har  också  varit   värderealister.  

Värderealism  (icke-­‐naturalistisk  realism)   Ontologisk  tes:  Det  finns  moraliska  fakta,  och  det  finns  moraliska  egenskaper   såsom  ”rätt”,  ”fel”,  ”gott”,  ”ont”.  Dessa  egenskaper  är  dock  inte  identiska  med  några   naturliga  eller  empiriska  egenskaper.     Moraliska  fakta  är,  i  en  viss  bemärkelse,  oberoende  av  vad  vi  tycker  och  tänker  och   känner.  Om  det  är  ett  moraliskt  faktum  att  jag  bör  hålla  mitt  löfte  till  dig,  så  är  det   visserligen  möjligt,  enligt  en  värderealist,  att  detta  faktum  beror  på  att  du  skulle  känna   dig  sårad  ifall  jag  bröt  löftet.  Däremot  så  kan  inte  detta  moraliska  faktum  bero  på  att  jag   eller  människor  i  allmänhet  har  en  negativ  inställning  till  löftesbrott.  Om  det  är  ett   faktum  att  jag  bör  hålla  mitt  löfte  till  dig,  så  består  detta  faktum  även  om  jag  inte  bryr   mig  om  löftesbrott,  och  även  om  människor  över  huvud  taget  skulle  börja  strunta  i  om   de  sårar  andra.  Så  tänker  värderealister.     Värderealister  brukar  anse  att  moraliska  fakta  dock  supervenierar  på  empiriska  fakta.   Det  betyder  att  om  två  handlingar  är  exakt  likadana  i  empiriskt  avseende,  så  måste  de   också  ha  samma  moraliska  status;  det  är  omöjligt  att  den  ena  är  rätt  och  den  andra  fel.   Värderealister  brukar  också  omfatta  den  epistemologiska  tesen  att  vi  inte  kan  få   kunskap  om  moraliska  fakta  bara  genom  att  göra  (om  än  aldrig  så  teori-­‐laddade)   observationer.  För  att  få  moralisk  kunskap  så  måste  vi  också  använda  vår  moraliska   intuition.  Detta  är  en  viktig  skillnad  mellan  värderealister  och  Cornell-­‐realister  (se  häftet   och  handouten  om  naturalism).    

Misstagsteori   Misstagsteori  kan  beskrivas  som  en  kombination  av  objektivism  i  semantik  och  nihilism   i  värdefrågor.  Moraliska  uttalanden  är  verkligen  en  sorts  faktapåståenden  om  icke-­‐ empiriska  moraliska  fakta  och  egenskaper,  men  eftersom  det  inte  finns  några  sådana   fakta  och  egenskaper,  så  är  alla  moraliska  påståenden  falska.  Vi  begår  ett  misstag  när  vi   pratar  moral.    

Diskussionsfrågor  

1. Diskutera  Mackies  konstighetsargument.  Mackie  menar  att  det  vore  underligt   med  moraliska  fakta  bland  annat  därför  att  de  skulle  ha  en  inbyggd  motiverande   kraft,  vilket  fakta  normalt  sett  inte  har.  Det  är  underligt  att  moraliska  fakta,  trots   att  de  inte  själva  är  empiriska  enligt  värderealisterna,  ändå  supervenierar  på   (följer  perfekt  inpå)  empiriska  fakta.  Hur  ”sitter  de  ihop”  med  empiriska  fakta   egentligen?  Ja,  moraliska  fakta  skulle,  om  de  fanns,  vara  helt  annorlunda  än  allt   annat  i  världen.  Det  är  inte  troligt  att  någonting  sådant  existerar,  säger  Mackie.  Är   detta  argument  bra?  Är  de  moraliska  fakta  som  värderealisten  tror  på  så  konstiga   som  Mackie  säger?  Varför/varför  inte?   2. Kan  en  människa  vara  motiverad  att  handla  på  tvärs  mot  sin  egen  moral,  inte  för   att  det  skulle  gynna  hens  egenintresse,  utan  bara  för  sakens  skull?  Diskutera.   3. Tror  ni  att  det  är  möjligt  att  få  moralisk  kunskap?  Varför/varför  inte?  

 

3  

Kvasirealism  och  konstruktivism   Kvasirealism  

Denna  term  associeras  främst  med  en  semantisk  tes.  Den  säger,  likt  emotivismen  och   preskriptivismen,  att  moraliska  uttalanden  är  en  sorts  uttryck  för  våra  känslor  och   attityder.  På  grund  av  att  de  känslor  och  attityder  vi  uttrycker  med  moraliska  utsagor   handlar  om  hur  vi  önskar  att  människor  överlag  beter  sig,  och  att  de  är  relativt  stabila   och  starka,  så  kommer  moraliska  utsagor  och  diskussioner  i  praktiken  att  fungera  som   om  de  uttryckte  faktapåståenden,  även  fast  de  i  strikt  bemärkelse  inte  gör  det.   En  mer  ontologisk  variant  förklarar  vad  moralen  är  –  ett  system  av  planer,  både  för  mitt   eget  framtida  handlande  och  för  vad  jag  skulle  göra  i  hypotetiska  situationer  och  i  andra   människors  skor.    

Konstruktivism   Finns  ingen  skarp  gräns  mellan  kvasirealism  och  konstruktivism.   Namnet  ”konstruktivism”  tar  fasta  på  att  moralen  är  någonting  som  vi  har  konstruerat,   snarare  än  någonting  som  vi  har  upptäckt.  På  grund  av  att  vi  har  så  pass  mycket   självmedvetande  att  vi  kan  fråga  oss  själva  vad  vi  ska  göra,  och  om  det  ena  eller  det   andra  verkligen  är  ett  bra  skäl  för  att  utföra  den  och  den  handlingen,  behöver  vi  ha  en   moral,  och  därför  har  vi  det.  Moralen  är  dock  inte  godtyckligt  konstruerad  –  en  rationell   och  konsistent  moral  kan  inte  se  ut  hur  som  helst.  

Sanningsteorins  relevans   När  olika  metaetiker  frågar  sig  ifall  moraliska  uttalanden  kan  vara  sanna,  eller  kanske   bara  ”kvasi-­‐sanna”,  så  är  det  väl  värt  att  stanna  upp  och  fundera  över  vad  de  egentligen   menar  med  sann.  Vilken  sanningsteori  utgår  de  ifrån?  

Diskussionsfrågor  

1. Anta  att  Gud  dyker  upp  och  talar  till  människorna,  och  berättar  att  en  av  följande   teorier  om  moral  är  den  korrekta:  Antingen  Alan  Gibbards  kvasirealism,  eller  den   kombination  av  värdeobjektivism  och  värderealism  som  Lars  Bergström  själv   förespråkar  i  sin  bok.  Gud  kommer  dock  inte  att  berätta  vilken  av  teorierna  som   är  den  riktiga  förrän  nästa  månad.     Hur  reagerar  ni?  (Efter  att  ni  vant  er  vid  själva  grejen  att  Gud  dyker  upp  och  talar   till  människorna,  förstås…)  Betraktar  ni  frågan  som  avgörande  och  viktig,  och   väntar  med  spänning  på  att  få  reda  på  resultatet?  Skulle  ni  bli  väldigt  besvikna   om  det  visade  sig  att  det  bara  är  kvasirealism,  inte  realism,  som  är  sann?  Eller  gör   det  ingen  skillnad?  Diskutera!   2. Nu  när  vi  gått  igenom  ett  antal  olika  metaetiska  teorier  –  vad  tror  ni?  Vem  har   rätt?  Eller,  om  ingen  verkar  ha  rätt,  vem  eller  vilka  tycker  ni  i  alla  fall  verkar   komma  närmast  sanningen?    

             

 

4  

Den  tillämpade  etiken  och  dess  metoder   Intuitioner  

En  intuition  (i  den  filosofiska  bemärkelsen)  kan  beskrivas  som  en  stark  känsla  av  att   någonting  förhåller  sig  på  ett  visst  sätt.  Filosofer  från  så  olika  metaetiska  traditioner   som  emotivism,  konstruktivism  och  värderealism  kan  alla  hålla  med  varandra  om  att   intuitioner  spelar  en  viktig  roll  i  moralfilosofin,  även  fast  de  har  olika  idéer  om  varför.    

Tre  olika  metoder  i  tillämpad  etik   1. Börja  med  en  normativ-­‐etisk  teori  (det  vill  säga  en  teori  av  det  slag  som  vi  gick   igenom  förra  terminen,  som  utilitarism  eller  Kantianism).  Man  kombinerar  denna   med  empiriska  fakta,  och  får  ut  ett  svar  på  vad  som  är  rätt  och  fel  i  den  här   situationen  eller  det  här  sammanhanget.  Exempel:  Vi  undrar  om  aktiv  dödshjälp   bör  tillåtas.  Vi  tror  att  hedonistisk  utilitarism  är  den  sanna  moralteorin.  Vi  tar   reda  på  alla  fakta  vi  kan  om  aktiv  dödshjälp,  och  fattar  sedan  beslut  utifrån  vilken   policy  vi  tror  kommer  att  maximera  lyckan  i  världen.   2. Applicera  lite  mer  lokala  etiska  prima-­‐facie-­‐principer,  och  väg  dem  mot  varandra   i  de  fall  där  de  krockar.  Vi  kanske  inte  är  säkra  på  vilken  normativ-­‐etisk  teori  som   är  korrekt,  men  vi  är  säkra  på  att  det  är  viktigt  att  rädda  liv,  att  lindra  lidande,  att   behålla  ett  högt  förtroende  för  sjukvården  och  att  respektera  patientens  egen   önskan.  Vi  försöker  sedan  väga  alla  dessa  ”viktigheter”  mot  varandra  för  att   komma  fram  till  ett  svar.     3. Man  gör  en  jämförelse  med  ett  annat  fall  som  verkar  likadant  i  alla  relevanta   avseenden,  men  där  vi  redan  tror  oss  veta  vad  som  är  rätt  och  fel.  Vi  drar  sedan   slutsatsen  att  samma  alternativ  måste  vara  rätt/fel  även  i  det  fall  vi  nu  är   intresserade  av.  

Prioriteringar  i  vården   På  vilka  bedömningar  ska  man  väga  liv  mot  varandra?     a) Återstående  livslängd   b) Hur  rikt  liv  personer  har  (kan  också  kopplas  till  ålder)   c) Hur  många  människor  är  beroende  av  denna  person  (familj  t  ex)   d) Hur  många  bryr  sig  om  personen  (vänner  t  ex)   e) Samhällsnytta   f) Moralisk  karaktär   Av  dessa  förslag  är  nog  det  första  minst  kontroversiellt.  Dock  verkar  även  detta  strida   mot  idén  att  det  är  fel  med  åldersdiskriminering.  

Diskussionsfrågor  

1. Vilken  roll  anser  ni  att  moraliska  intuitioner  bör  ha  i  etiska  resonemang?  Kan   man  skilja  på  intuition  och  intuition,  och  hävda  att  vissa  är  mer  pålitliga  än   andra?   2. Ge  exempel  på  situationer  där  ni  anser  att  det  är  viktigast  att  undvika   åldersdiskriminering,  och  situationer  där  ni  anser  att  man  bör  prioritera  den  som   har  mest  liv  kvar  att  leva.   3. Ge  exempel  på  en  situation  där  någon  annan  av  Harris  föreslagna  principer  för  att   prioritera  mellan  människor  verkar  rimlig  att  använda  sig  av.  

 

5  

Djurförsök   LaFollette  och  Shanks  argument  för  att  djurförsök  egentligen  inte  kan  rättfärdigas   enligt  vår  vanliga  moral  

Det  sägs  att  vinsterna  (minskat  lidande  och  längre  liv  för  människor)  rättfärdigar   kostnaderna  (lidande  för  försöksdjuren).  Men  vad  innebär  detta  mer  precist?     I  vår  vanliga  vardagsmoral  som  lagstiftningen  också  bygger  på  så  antar  vi     a) Människor  är  mer  värda  än  djur   b) Djurs  lidande  räknas  dock  ändå;  deras  värde  är  inte  noll.   c) Det  är  värre  att  aktivt  skada  än  att  inte  hjälpa  (aktivt  djurplågeri  är  till  exempel   värre  än  att  helt  enkelt  inte  ägna  sig  åt  välgörenhet  för  människor).   Djurförsöken  kanske  innebär  att  mänskligt  lidande  minskas  något  (men  vi  vet   egentligen  inte).  I  ljuset  av  den  oerhörda  mängd  djurlidande  som  djurförsök  innebär  och   att  aktivt  skadande  är  värre  än  att  inte  hjälpa,  så  verkar  det  ändå  högst  tveksamt  om   djurförsök  kan  rättfärdigas  enligt  vår  vanliga  vardagsmoral.    

Freys  argument  för  djurförsök   Frey  antar  dock  att  vinsterna  uppväger  kostnaderna,  och  att  vi  därför  bör  ha  djurförsök.   Eftersom  det  inte  finns  något  bra  argument  för  att  alla  människor  är  mer  värda  än  alla   djur,  så  bör  vi  också  tillåta  försök  på  vissa  människor  med  låg  livskvalitet  (i  alla  fall   förutsatt  att  sidoeffekterna  på  samhället  inte  blir  för  svåra).    

Paton  

Människor  är  mer  värda  än  djur  för  att  vi  har  förmågan  att  ansamla  kunskap  och   utveckla  vår  kultur  över  tid.  (Frey  håller  med,  men  säger  att  denna  allmänna  förmåga   hos  arten  inte  ger  något  värde  åt  människoindivider  som  saknar  den.)  

Donaldson  och  Kymlicka   Freys  position  är  så  vansinnig  att  man  inte  ens  behöver  argumentera  emot  den.  Jämför   följande  citat  från  Anscombe:  ”But  if  someone  really  thinks,  in  advance,  that  it  is  open  to   question  whether  such  an  action  as  procuring  the  judicial  execution  of  the  innocent   should  be  quite  excluded  from  consideration  –  I  do  not  want  to  argue  with  him;  he   shows  a  corrupt  mind.”  (Donaldson  och  Kymlicka  är  dock  emot  även  djurförsök.)  

Diskussionsfrågor  

1. Kan  det  någonsin  vara  rätt  att  plåga  en  oskyldig  människa,  mot  hens  vilja,  för  att   det  finns  så  stora  vinster  att  göra  (med  ”vinst”  menar  jag  inte  pengar,  utan  sådant   som  är  värdefullt  i  sig  självt,  såsom  att  rädda  liv,  göra  människor  lyckligare  m.   m.)?  I  så  fall,  kan  ni  ge  exempel  på  en  sådan  situation?   2. Försök  komma  på  så  bra  argument  som  möjligt  både  för  och  emot  att  alla   människor  skulle  vara  mer  värda  än  alla  icke  mänskliga  djur.  Diskutera!   3. Kan  ni  komma  på  någon  situation  där  ni  hellre  skulle  rädda  livet  på  ett  icke   mänskligt  djur  än  en  människa?   4. Måste  allting  kunna  diskuteras  och  övervägas?  Eller  ligger  det  någonting  i   Donaldson  och  Kymlickas  position  och  Anscombe-­‐citatet?  

 

6  

Abort   Thomsons  argument  för  fri  abort  

Människor  brukar  anta  att  abortfrågan  står  och  faller  med  om  fostret  är  en  person  som   har  rätt  till  liv.  Det  är  fel.  Anta,  för  diskussionens  skull,  att  fostret  har  rätt  till  liv.  Vad   innebär  det  mer  precist?  Rätten  till  liv  innebär  en  rätt  att  exempelvis  inte  bli  skjuten  i   huvudet.  Men  det  innebär  inte  en  rätt  att  hållas  vid  liv  av  någon  annans  kropps  resurser.   Om  jag  exempelvis  har  en  njursjukdom  som  innebär  att  jag  måste  opereras  ihop  med  en   annan  människa  så  att  hens  njurar  kan  rena  mitt  blod  också  för  att  överleva,  så  innebär   inte  det  att  jag  har  en  rätt  till  denna  operation.  En  annan  människa  som  är  kompatibel   med  mig  har  ändå  rätt  att  vägra  rädda  mig.  Ingen  måste  vara  donator  mot  sin  vilja.     Även  om  foster  har  rätt  till  liv,  så  kan  vi  inte  tvinga  en  kvinna  att  ställa  upp  med  sin   kropp  för  att  hålla  liv  i  fostret.  Hon  har  ändå  rätt  att  göra  abort.     Dock  gäller  förstås  att  om  vi  antar  att  fostret  är  en  person  med  rätt  till  liv  snarare  än  en   del  av  kvinnans  kropp,  så  har  hon  inte  rätt  att  se  till  att  fostret  dödas,  ifall  vi  uppfann  en   artificiell  livmoder  där  aborterade  foster  kunde  utvecklas  till  färdiga  barn.     (Thomson  säger  dock  att  även  fast  abort  inte  kränker  fostrets  rättigheter,  kan  det  under   vissa  omständigheter  vara  ett  icke  dygdigt  handlingssätt  –  vilket  för  oss  in  på   Hursthouse.)  

Hursthouses  dygd-­‐resonemang  om  abort    Thomsons  sätt  att  resonera  är  helt  fel.  Graviditet  är  ett  unikt  tillstånd,  och  vi  kan  inte   dra  slutsatser  om  det  utifrån  allmänna  rättighetsprinciper.  Vi  behöver  inte  heller  avgöra   någon  knepig  fråga  om  ifall  fostret  är  en  person  eller  inte.  Det  går  att  diskutera  abort   utifrån  allmänt  kända  fakta  om  graviditet  och  födsel.     Vi  kan  inte  se  fostret  bara  som  en  cellklump  –  gör  vi  det  så  har  vi  helt  fel  attityd  emot   familjer  och  barn.  Vi  måste  inse  att  en  graviditet  är  början  på  ett  nytt  liv,  och  att  ett   missfall  är  en  mycket  större  händelse  än  att  till  exempel  klippa  av  sig  håret.   Dock  är  det  också  ett  faktum  att  fostret  utvecklas  gradvis  mot  större  och  större   komplexitet.  Det  är  därför  ett  minst  lika  stort  misstag  att  jämföra  ett  nyss  befruktat  ägg   med  en  bebis  som  snart  ska  födas.     Att  göra  abort  kan  vara  rätt  beslut  för  en  del  kvinnor,  men  det  är  också  en  tragik,  och  det   är  rimligt  att  känna  skuld  ifall  man  blev  gravid  till  följd  av  slarv  (detta  gäller  även   mannen  i  situationen).     För  vissa  människor  i  mycket  tuffa  livssituationer  kan  det  vara  rimligt  att  inta  en   kallsinnig  attityd  till  abort.  Men  detta  visar  då  att  det  är  något  fel  på  den  situation  de   lever  i.  

Diskussionsfrågor  

1. Diskutera  Thomsons  argument.  Håller  ni  med?  Varför/varför  inte?   2. Är  det  rimligt  som  Hursthouse  säger  att     a) graviditet  är  någonting  unikt,  som  inte  kan  diskuteras  utifrån  allmänna   moralprinciper,  och     b) vi  kan  diskutera  abort  utifrån  välkända  fakta  om  graviditet  och  födsel,  utan   att  behöva  avgöra  knepiga  frågor  om  fostrets  status?   3. Håller  ni  med  Thomson  i  hennes  resonemang  om  artificiella  livmödrar?  Skulle   det  vara  rimligt,  om  sådan  teknik  existerade,  att  låta  aborterade  foster  utvecklas   fullt  ut  och  sedan  adopteras  bort  av  sjukhuset?    

 

7  

Befolkningstillväxt   Anta  att  vi  kan  välja  mellan  att  skapa  en  större  eller  mindre  befolkning.  (Detta  behöver   inte  vara  helt  orealistiskt  –  vi  kan  tänka  oss  att  politiker,  med  sina  beslut,  indirekt  kan   välja  hur  stor  befolkningen  ska  vara.  Höga  barnbidrag,  generösa  föräldraledigheter  med   mera  ger  fler  barn  och  vice  versa.)     Anta  vidare  att  vi  har  goda  skäl  att  tro  att  i  en  stor  befolkning  kommer  människorna  i   genomsnitt  att  bli  mindre  lyckliga  än  i  en  liten  befolkning.  Vi  kan  tänka  oss  olika  skäl  till   att  det  blir  så,  men  det  mest  realistiska  är  väl  att  miljöförstöringen  på  sikt  blir  värre  med   en  stor  befolkning,  vilket  i  sin  tur  ger  upphov  till  mer  sjukdomar,  extremväder  och   katastrofer,  fler  klimatflyktingar  med  mera.     Anta  vidare  att  vi  har  goda  skäl  att  tro  att  den  stora  befolkningen  har  högre  total  lycka   än  den  mindre  befolkningen.  Den  lägre  genomsnittslyckan  uppvägs  och  mer  därtill  av  att   det  finns  så  många  fler  människor.     Om  vi  utgår  ifrån  att  det  är  bättre  ju  mer  lycka  som  finns  i  världen,  så  bör  vi  välja  den   stora  befolkningen.  Detta  kan  verka  konstigt.   Om  det  istället  är  så  att  det  är  den  genomsnittliga  lyckan  som  är  det  viktiga,  och  vi  bör   skapa  en  värld  med  så  hög  genomsnittlig  lycka  som  möjligt,  så  vore  det  fel  att  skaffa   barn  så  fort  dessa  barn  skulle  sänka  genomsnittet,  även  om  de  skulle  ha  väldigt  bra  liv.   Detta  verkar  också  konstigt.     Det  har  argumenterats  för  att  det  inte  går  att  hitta  någon  princip  för  beslut  som   påverkar  befolkningsstorleken  som  inte  får  konstiga  konsekvenser  i  vissa  situationer.  

Diskussionsfrågor  

     

 

1. Parfit  utgår  ifrån  att  vi  lever  i  en  värld  med  ganska  hög  genomsnittslycka,  och  att   det  vore  teoretiskt  möjligt  att  höja  den  totala  lyckan  genom  att  producera  fler   människor  (men  med  lite  lägre  livskvalitet)  än  vi  har  idag.  Tännsjö  däremot  utgår   ifrån  att  vi  redan  lever  i  en  värld  där  lyckogenomsnittet  är  lågt,  och  där  lyckan   inte  kan  ökas  mera  genom  en  ännu  större  befolkning.  Vad  tror  ni?  Lever  vi  i  en  så   kallad  A-­‐värld,  B-­‐värld  eller  C-­‐värld?  Eller  i  en  Å-­‐värld,  Ä-­‐värld  eller  Ö-­‐värld?   2. Håller  ni  med  Parfit  om  att  slutsatsen  att  vi  bör  skapa  Ö-­‐världen  (i  alla  fall  om  vi   kunde)  är  motbjudande,  eller  tycker  ni  som  Tännsjö  att  den  inte  är  särskilt   motbjudande  trots  allt?   3. Fundera  över  Parfits  tanke-­‐experiment,  där  han  får  välja  mellan  en  evighet  av   potatis  och  muzak  och  hundra  år  av  extas.  Vilket  skulle  ni  själva  välja?   4. Vilket  skulle  ni  välja  om  vi  lägger  till  ytterligare  två  alternativ:  Dels  får  ni  ett   alternativ  med  två  hundra  år  då  ni  är  riktigt  lyckliga,  men  inte  extatiska.  Dels  ett   alternativ  med  tusen  år  då  ni  får  lyssna  på  lite  olika  sorters  musik,  men  ingen   superbra,  äta  lite  olika  maträtter,  men  ingen  som  är  supergod,  oftast  vara  ganska   uttråkade,  men  någon  enstaka  gång  (kanske  två  gånger  om  året)  ha  riktigt  roligt.   Vilket  alternativ  tar  ni  av  dessa  fyra?  Varför?  Kan  ni  motivera  valet  med  någon   form  av  konsekvent  princip?      

8