Jag vill lära känna Kristus

Jag vill lära känna Kristus Fil.3:1–11

Av: Johannes Djerf Jag tänkte börja dagens predikan som är en del av vår vandring i filipperbrevet den här hösten, med ett klipp ifrån en film som heter ”oh, brother where art thou?” -

Filmklipp http://www.youtube.com/watch?v=pgVL-rBq9Fw&feature=share

En otroligt vacker scen tycker jag. Och jag hoppas att det fler än jag som drömmer om att detta är dopplatsen vid Hästhultssjön om en tid, när Guds Ande fått drabba hela vårt samhälle. I denna scen så är det tre fångar på rymmen som plötsligt omges av hundratals människor som har ett mål, att gå ner till floden för att lära känna Jesus och kraften i hans död och uppståndelse, i dopet. Vilket väcker en oerhörd förundran och en egen längtan efter Gud, inte minst hos Delmar. Han säger att dopet ligger på mitt sinne, its on my mind, och inget kan hålla honom tillbaka, utan han lämnar ifrån sig sin hatt och springer ut i floden för att själv bli döpt. Skatten som de här fångarna letar efter, bytet ifrån deras senaste kupp, är i denna stund ingenting värt för honom, utan endast längtan efter Kristus som bubblar över. Ha med dig denna bild i ditt sinne när vi nu ska läsa dagens text som vi kommit fram till. Fil.3:1–11, och jag läser ur Bibel 2000 idag. När Paulus skriver de här orden till församlingen i Filippi, så har han haft en tro på Jesus som Guds son i ca.25 års tid. Det är en ganska så lång tid och det är svårt att med några ord bara beskriva allt vad Paulus fått vara med om under alla dessa år, men många av oss vet att han fått komma verkligt nära och lära känna Jesus. En stor del av hans teologi, alltså hans lära om Jesus i hans 13 brev i Nt står vi på idag och den gudomliga kraft som blev synlig och verksam på ett mäktigt sätt i honom och i och för andra människor där han gick fram har blivit ett fantastiskt exempel för oss och kristna över hela jorden i århundraden efter århundraden. Det som Paulus fick vara med om under dessa 25 år kan för många tyckas både vara ouppnåeligt och overkligt att en person kan få bli använd i och vara med om.

Om det är någon som borde känna sig nöjd så är det Paulus, men ändå så skriver Paulus efter alla dessa år, med hela sitt hjärtats längtan, ”Jag vill lära känna Jesus och kraften ifrån hans uppståndelse.” Lika ivrig som en omedveten Delmar i filmklippet var att springa ut i floden för att bli döpt så var Paulus lika angelägen att lära känna Jesus. Efter 25 år i tjänst genom Guds Ande, så är det som han säger de här orden för första gången i hans liv. Jag vill lära känna Jesus. Det berättar för oss att tron börjar inte här upp på topp och sedan går det neråt och neråt i kärleken och behovet av Gud. Utan det går istället uppåt, blir istället bättre och bättre och bättre. Vi tror många gånger att har vi lärt känna kristus en gång, har vi tagit emot honom i tro en gång, så har vi också upptäckt honom och vad tron är för något. Men tron är inte något som bara kom till en gång, och sedan bara är utifrån den erfarenheten, utan tron är ständigt något som pågår. Då det handlar om något mer än att bara stapla fakta på fakta. Att lära känna Jesus handlar inte om att lära känna en religion, det handlar inte om att lära känna en filosofi eller lära känna en idé, som vi en dag blir fullärda i, utan det handlar om en personlig relation, som du vill åt. Det är som att höra ett par som varit gifta i 50 år, som man tror kan och vet allt om varandra, men som man oftast får höra uttrycka sig att det blir bara bättre och bättre, och vi upptäcker nya saker hela tiden hos varandra. Så är det med tron. Det är en livslång gemenskap där vi upptäcker nya saker hela tiden hos Jesus. Om det fanns, så skulle jag kunna läsa massvis med böcker om Inga-Maj, hennes historia och hennes intressen men fortfarande inte känna Inga-Maj som person, för det är i en relation, i ett samtal, i närheten till en person som du lär känna henne. Så därför handlar det inte om att lära känna Jesus som en lära, eller en historia utan som en livs levande person i en relation som ständigt är pågående. Även om det var 40 år sedan som du lät dig bli funnen av Jesus, om det är en vecka sedan eller om du fortfarande inte riktigt är där så är du fortfarande på väg (bild). Ibland så kanske det dock kan kännas så här. (bild). Som att det bara blir stopp, och att det inte finns någon väg att gå på överhuvudtaget i sin tro. Varken framåt, bakåt, höger eller vänster. Men Jesus är vägen och inte en av vägarna i din tro att gå på och även om det ser ut som att det blir stopp så finns det därför alltid mer att upptäcka även om vi inte ser det. Och jag vet inte, kanske var det ett tag sedan som du hade orden i din mun och det kanske är dags att på nytt säga ”Jag vill lära känna dig Jesus.”

Vårt omvändelse ögonblick, då vi bestämde oss för att denna väg vill jag gå på, har liksom inte monopol på de här orden, utan jag tror att vi alla behöver börja varje morgon med att säga, idag Jesus vill jag lära känna dig. Paulus är just nu en fånge, han sitter i husarrest någonstans i Rom. Han hade troligen en ganska så stor frihet, eftersom han kunde sitta i ro och skriva detta brev, men han kunde inte gå någonstans åt något håll. Det var stopp. Han var troligen fängslad med en meterlång kedja då den ena änden satt fast i hans högra arm, och den andra vid en romersk soldats vänstra arm. Ändå så kände han att ingenting kunde skilja honom ifrån att fortsätta gå på vägen och fortsätta kära känna Jesus och hans kärlek. Ingen Nöd eller ångest, förföljelse eller hunger, nakenhet, fara eller svärd? Höjd eller djup eller något annat skapat skulle kunna skilja honom från Guds kärlek i Kristus Jesus. Och på samma sätt kan ingenting stoppa dig att fortsätta lära känna Jesus, förutom dig själv. Det är du som bestämmer om du vill stå kvar och bara se stoppskylten eller om du vill på nytt lära känna Kristus också den här dagen och den väg som han har för dig. Det finns alltid mer! Jesus kärlek går långt utöver vad någon kan förstå, och förmår att göra långt mer än allt vi ber om eller tänker genom den kraft som mäktigt verkar i oss skriver Paulus i efesierbrevet. Kraften som inte vill att tron bara ska vara bokstäver och ord utan liv och kraft. Och jag vill lära känna den kraften skriver Paulus. Guds Ande, en dynamisk kraft, en exploderande personlig kraft som var den kraft som till och med väckte Jesus till liv ifrån de döda. Den kraften bor inom dig och vill väcka upp allt som känns dött och göra det levande. Vilka vill lära känna den kraften idag, upp med en hand! ja… Jag tror att alla vill detta! Vi vill lära känna kraften. För våra liv läcker, så är det. Som en droppande kran (bild) och du och jag behöver gång på gång hämta ny kraft, nytt vatten i den helige ande. Jesus ”Han korsfästes visserligen på grund av svaghet men lever genom Guds kraft. Så är vi också svaga i honom, men ni skall få leva tillsammans med honom i Guds kraft som ni skall få känna.” 2 kor.13:4. Det är ett löfte, Du kommer att få uppleva den helige andes kraft mitt i din svaghet. Och vi får heller inte glömma bort att Anden beskrivs som helighetens ande i rom.1:4, alltså Guds Ande vill också laga rören, laga såren som gjort att du läcker. Han lämnar inte en droppande kran liksom utan han vill göra det heligt, perfekt och helt igen.

Genom denna kraft, genom Guds helige Ande så får du också en ny tillit. Genom Guds Ande så får du en ny förtröstan som lutar mot korset och det som Jesus gjorde och inte på ditt yttre. Och jag vet att vi varit inne på detta nästintill varje söndag den senaste tiden, men jag säger som Paulus, att jag upprepar vad jag redan har sagt besvärar inte mig, för det gör oss trygga. I texten som vi läst idag så blir Paulus för första och enda gången i hela brevet riktigt arg. Den ljusa och mjuka tonen som har följt med i hela brevet blir nu väldigt vass och hård när han uppmanar de kristna i Filippi att se upp för hundarna”. Och då menar han inte sällskapshundar, vilket jag tycker är lite synd, för varje gång Lisa skulle börja prata om att skaffa hund så skulle jag bara kunna säga ”app, app glöm inte fil.3:1. Vi ska se upp för hundarna. Det hade varit fantastiskt bra för oss som inte gillar hundar, men så är det inte riktigt. Utan Paulus syftar på vildhundar som strövar omkring på gatorna och slåss och rotar efter avfall, som är en beskrivning på en grupp av människor som har trängt sig in i församlingen i Filippi och slåss och rotar i sådant som de inte har rätt till. Judar som blivit kristna men som tvingar de icke-judiska kristna, alltså de som inte varit judar ifrån början, hedningarna, att genomgå judiska ritualer och följa Mose lag för att bli frälsta på riktigt och menar alltså att det inte räcker att tro på Jesus. De försökte helt enkelt berätta för människorna i Filippi att de inte var godtagbara för Gud fören de omskärt sig, det tecken på förbundet mellan det judiska folket och Gud. Paulus kallar dessa för de sönderskurna. Människor som skadat sin tro genom att låta gärningar komma in i nådens rum. Och där gärning kommer in, går nåden ut. Livet i tron dör, tron slits sönder. Vilket jag tror att flera av oss fått känna på. Genom det samhälle vi lever i så har även vår tro påverkas av att jag måste göra något mer för att vara godkänd också som kristen. Och man kan bli så fullpackad (bild) av måsten och krav till att nå upp till en sorts mall som vi har tagit fram, att så ska en kristen person vara, och om inte person är så, talar så, ser ut så, då är han eller hon inte ”riktigt” kristen, att till slut så är vi så fullpackade att vi knappt kan komma frammåt på vägen. Vi stannar vid stoppskylten (bild) och ger upp för man litar endast på det som man kan visa upp. Men det finns ingenting som kan förändra Guds kärlek till dig! Du kan inte göra något för att Gud ska älska dig mer och du kan inte göra något som får Gud att älska dig mindre. Det är sanningen! Jesus har älskat dig först! Om det verkligen fanns andra faktorer som kunde bättra på vår ställning inför Gud förklarar Paulus att han har många sådana i så fall.

Paulus kunde förlita sig på att han hade religionens yttre kännetecken. Han hade blivit omskuren på den åttonde dagen. Paulus var av Israels folk, vilket många tyckte gav trygghet inför Gud, men det var ingen garanti för att man tillhörde Gud. Precis som det inte är en garanti för oss bara för att vi bor i ett land som har ett kors i flaggan och kallas i mångas mun för ett kristet land. Det finns heller inte någon garanti om din släkt är en kristen släkt och alltid gått i kyrkan. Paulus var ifrån Benjamins stam. En stam som hade hederställning eftersom Benjamin var den av de 12 patriarkerna som var född i löfteslandet. Men inget av detta kunde automatiskt ge honom rätten att tillhöra Gud. Och ingenting av detta kan automatiskt ge dig och mig rätten att vara ett Guds barn. Inte heller våra prestationer. Paulus hade varit en laglydig farisé. Han tillhörde den strängaste sekten inom judendomen och höll till punkt och pricka varje lag och förordning. Som farisé så hävdade han till och med att han var skapad med en gudagnista, alltså en så pass god natur att han kunde göra Guds vilja själv utan Guds medverkan, så perfekt kände han att han var. Men ingenting av det han kunde visa upp räckte till inför Gud. Du kanske känner att du inte gjort en fluga för när genom hela ditt liv. Att du alltid försökt hålla dig nära rättvisan och varit religiös när det behövs. Men det håller inte heller det inför Gud. Utan det som ger oss rätt är endast tron på Jesus Kristus. I den blir du och jag funnen i honom. Inte genom vårt eget. Medan Paulus går igenom sin meritlista så lägger han ihop allt som förut skänkte honom tillit i livet. Förut såg han det som vinst, men när han nu lägger ihop allt och er på Jesus så räknar han det som förlust. Jag kastar allt på sophögen säger han. Ordet här betyder antingen överbliven mat som lämpar sig för sophögen eller mänsklig avföring. Alltså allt som gav honom tillit innan han var kristen räknar han nu som värdelöst. Paulus har upptäckt nåden. Glädjen som finns i Herren för den han är. Ordet glädje i grundtexten chará, något som väcker glädje hänger ihop med charis, som betyder just nåd. Nåden är Guds rikes signatur. När vi förlitar oss på det yttre så sugs vår glädje ur oss men ur nåden hittar vi kraft att möta vardagen, möta vår väg, eftersom det inte handlar om mig utan honom. Så gläd er i Herren för i hans nåd finns glädjen. Lägg ifrån dig hatten, lägg ifrån dig formerna om hur allt ska gå till, som delmar gjorde i filmklippet vi såg och spring ut och upptäck nåden i Jesu död och uppståndelse. Du vet själv vad den hatten är för något, om det är yttre religiösa former, om det är din stolthet eller något annat som du idag behöver lämna och räkna som värdelöst för att vinna Kristus och leva i honom.

När jag började i Törestorp för några år sedan så var det en person som sa till mig ”att jag går orkar inte gå till kyrkan längre, för jag är sönderpredikad”. Tron hade en gång varit levande men bara blivit bokstäver, packning som gjort ens liv bara tyngre, och till slut så gav han bara upp. Tron på att Gud var verklig fanns där men längtan efter mer och att fortsätta gå var borta. Han såg bara stoppskyltarna och det gjorde mig oerhört ledsen. Och den hjärtslitande sanningen är att jag inte tror att den personen är ensam. Det finns fler personer i vår närhet som inte längre orkar komma hit för att man oftast känner att man har ytterligare en full väska att bära när man går härifrån. Kanske att du finns här idag. Du har tagit dig hit men känner dig ja, sönderpredikad. Som just nu bara sitter här för att sitta av en Gudstjänst. Din familj, din släkt är med här, har alltid varit, brukar ofta gå på Gudstjänst och det är självklart att även du då kommer hit. Tron på Gud, visst finns det en sådan, men det är nästan som att du stänger till både öron och hjärta när Guds ord förklaras och förmedlas. Visst kan pastorn säga ett och annat roligt skämt ibland när han är på humör, men resten är bara bokstäver. Vet inte om ni har sett Sunes Jul någongång, när hela familjen sitter i kyrkan och Håkan bara hör blablablabla, blablabla, när prästen pratar, och kanske att du kan känna igen det. Du orkar liksom inte ta in. För du vet att du inte kan leva upp till orden som predikas. Du kan inte leva upp till det perfekta. Känner du så, så vill jag först be om förlåtelse. Förlåtelse för de gånger jag tappat bort nåden i mina ord. Och jag vill som Paulus be er se upp för när gärning predikas som krav och inte som en reflektion av kärleken till Jesus. Om det sker här i min predikan eller i något annat sammanhang så ber jag dig, att säga till mig och andra på skarpen! För det är vi som är de omskurna säger Paulus. De som tjänar, de som handlar utifrån att de inte är perfekta, men utifrån att Jesus Kristus är det. Det är i människans hjärta som den stora drabbningen pågår. I det hjärta som längtar efter att få lära känna Jesus och kraften som ger liv. amen