Kampsport som verktyg inom socialt arbete

Hälsa och samhälle

KAMPSPORT SOM VERKTYG INOM SOCIALT ARBETE EN STUDIE KRING KVINNORS UPPLEVELSER AV KAMPSPORTSTRÄNING OCH DESS RELEVANS FÖR SOCIALT ARBETE

OLSSON RICHARD HANDLEDARE: AJE CARLBOM

Examensarbete i socialt arbete 195c-210c Socionomprogrammet Mars 2011

Malmö högskola Hälsa och samhälle 205 06 Malmö

KAMPSPORT SOM VERKTYG INOM SOCIALT ARBETE EN STUDIE KRING KVINNORS UPPLEVELSER AV KAMPSPORTSTRÄNING OCH DESS RELEVANS FÖR SOCIALT ARBETE

OLSSON RICHARD

Olsson, R. Kampsport som verktyg inom socialt arbete. En studie kring kvinnors upplevelser av kampsportsträning och dess relevans för socialt arbete. Examensarbete i socialt arbete 15 credits. Malmö högskola: Hälsa och Samhälle, enheten för socialt arbete, 2011. Abstract: Studien söker svar kring hur undervisning i kampsport upplevs av vuxna kvinnor och om kampsportsträning kan ha en relevans för socialt arbete för kvinnor som målgrupp. Studien undersöker vilka val som gjorts av kvinnorna i samband med att de valde att börja träna kampsport och vilka upplevda effekter de har lagt märke att träningen leder till för deras egen del. Slutligen diskuteras vilka sociala verksamheter som kan tänkas ha nytta av kampsportsträning i sin verksamhet och vilka överväganden som då bör beaktas. Nyckelord: Behandling, kampsport, kvinnor, självförsvar, trygghet, våld 2

MARTIAL ARTS AS A TOOL IN THE FIELD OF SOCIAL WORK A STUDY OF WOMENS EXPERIENCES OF MARTIAL ARTS TRAINING AND ITS RELEVANCE IN THE FIELD OF SOCIAL WORK

OLSSON RICHARD MENTOR: AJE CARLBOM

Olsson, R. Martial arts as a tool in the field of Social Work. A study of womens experiences of Martial arts training and its relevance in the field of Social Work. Essay in the field of social work 15 credits. Malmö högskola: Health and Community, Department of Social Work studies, 2011. Abstract: This study is about adult women’s experience of Martial arts training and if there is a relevance for such training in women oriented Social Work practices. The choices that women who start training Martial arts make are examined and the effects they experience as a result of such training are also explored. A discussion is brought forward regarding which women oriented Social Work practices that might benefit from this kind of training in the field of Social Work - thus developing a dialogue surrounding the implications of introducing Martial arts in Social Work practice. Keywords: Martial arts, security, self defense, treatment, violence, women. 3

1 INLEDNING ........................................................................................................ 6 1. 1 Kampsportsträning som empowerment? ...................................................... 6 2 UNDERSÖKNINGENS SYFTE .......................................................................... 6 3 KAMPSPORT - INOM SOCIALT ARBETE? .................................................... 7 3. 1 Kan ett relevant socialt problem definieras?................................................. 7 3. 1. 1 Har kvinnor rätt till det offentliga rummet?.......................................... 7 3. 1. 2. En tillgänglighetskultur inom socialt arbete? ...................................... 9 3. 1. 3 Individens eller samhällets ansvar? ...................................................... 9 3. 2 Kvinnorna är inte problemet – de är möjligheten ....................................... 10 4 METODVAL ...................................................................................................... 11 4. 1 Problemformuleringen bestämmer metodens inriktning ............................ 11 4. 2 Ett kvalitativt utforskande av det okända ................................................... 11 4. 3 Val av intervjuform ..................................................................................... 12 4. 4 Genomförande av intervjuerna och hanteringen av data ............................ 12 4. 5 Att avskilja övrig sport från kampsport ...................................................... 13 4. 6 Val av informanter ...................................................................................... 13 4. 6. 1 Bortfall i intervjuunderlaget................................................................ 13 4. 7 Urvalets betydelse för undersökningen....................................................... 13 4. 7. 1 Angående studiens åldersurval ........................................................... 13 4. 7. 2 Deltagarnas träningserfarenhet inom kampsport ................................ 14 4. 8 De utvalda kampsportsklubbarna och undervisningen ............................... 14 4. 9 Avgränsningar och definitioner .................................................................. 14 4. 9. 1. Undervisningen förutsätter överfallsvåld........................................... 15 4. 9. 2 Traditionell pedagogik & fysiska tekniker ......................................... 15 4. 9. 3 Kampsport – en salig blandning för den oinvigde .............................. 15 4. 9. 4 Skillnaden mellan kampsport och självförsvar ................................... 16 4. 10 Etiska överväganden ................................................................................. 16 5 TIDIGARE FORSKNING .................................................................................. 17 6 TEORIER............................................................................................................ 18 6. 1 Empowerment sett ur individens ögon ....................................................... 19 6. 2 Våld – vad är det? ....................................................................................... 19 6. 3 Litteraturen & Media - och bilden av det farliga ........................................ 19 6. 4 Mäns våld mot kvinnor – en väldokumenterad företeelse? ........................ 20 6. 5 Kvinnors våldsutövning - en outforskad arena? ......................................... 21 6. 6 Att hantera hotet om våld – vilka strategier kan finnas? ............................ 22 6. 6. 1 Att träna är ett val ............................................................................... 22 6. 7 Mentala hinder ............................................................................................ 23 6. 8 Att förhålla sig till rädslan .......................................................................... 23 7 RESULTAT & ANALYS ................................................................................... 24 7. 1 Valet att träna kampsport ............................................................................ 24 7. 1. 1 Att introduceras för kampsport av en manlig bekant .......................... 24 7. 1. 2 Självförsvar eller bara en vanlig form av träning? ............................. 25 7. 2 Förhållandet till det offentliga rummet och självförtroende ....................... 25 7. 3 Beredskap och gränsdragande .................................................................... 26 7. 4 Kroppskännedom och handlingskraft ......................................................... 27 7. 5 Fysiska spår av träning ............................................................................... 28 8 ANALYS ............................................................................................................ 28 8. 1 Hur upplever kvinnorna effekterna av träningen? ...................................... 28 8. 2 Att känna sig otrygg men inte hotad ........................................................... 28 8. 3 Stärkt av fysisk träning eller av kampsport? ............................................... 29 8. 4 Att växa på andra områden i livet ............................................................... 29 4

8. 4. 1 Validitet – tillförd filosofi eller tidigare grundat intresse? ................. 30 8. 5 En fysisk aktör framträder inom den personliga sfären? ............................ 30 8. 5. 1 Validitet – en fysisk aktör framträder? ............................................... 31 9 DISKUSSION ..................................................................................................... 31 9. 1 Självförsvar – frivillighet för individen och ansvar för samhället .............. 31 9. 2 Vilka förändringar har relevans för socialt arbete? .................................... 32 9. 2. 1 Självkänsla och tillit eftersträvas – men vad ger resultat? .................. 32 9. 2. 2 Filosofin är oskiljbar från praktiken – men är den även en nyckel? ... 33 9. 3 Vilka faktorer är betydelsefulla för förändringen? ..................................... 33 9. 4 Den fortsatta användningen av kampsport inom socialt arbete .................. 34 9. 5 Finns det ett behov av denna träningsform hos kvinnor? ........................... 34 9. 6 Tidsaspekten inom sociala insatser ............................................................. 34 9. 7 Förhoppningen om en fortsatt nyansering .................................................. 35 REFERENSER ...................................................................................................... 36 Bilaga 1 Intervjufrågor................................................................................... 39

5

1 INLEDNING Denna uppsats handlar om kampsportsträning såsom möjligt redskap inom socialt arbete för att stärka kvinnors upplevda handlingsfrihet och självförtroende. Studien söker svar på om kampsportsundervisning av kvinnor kan leda till en förändring av kvinnornas syn på sig själva och hur de förhåller sig till omvärlden. 1. 1 Kampsportsträning som empowerment? Det som väckt mitt intresse kring dessa frågor är Petra Östergrens bok Slå tillbaka! Handbok i självförsvar för kvinnor (egen kurs.) (2006). Boken kom ut redan 1993 men har sedan dess utkommit i flera upplagor. Östergren menar att kvinnor som börjar träna självförsvar kan uppleva att deras tilltro till sig själva stärks och att de upplever sig som mer självsäkra och synliga gentemot sin omgivning. Dessa iakttagelser som Östergren gjort i samband med att hon lärt ut självförsvar till kvinnor kan enligt min mening ha en betydelse för socialt arbete ur ett empowermentperspektiv. Denna studie söker därför svar på vad kvinnor upplever att kampsportsträning tillför dem på olika områden i livet. Fokus i studien ligger på kvinnornas upplevelser av sig själva i relation till omvärlden och eventuella förändringar de har lagt märke till hos sig själva sedan det att de började träna kampsport. Studien syftar till att bättre förstå hur kampsportsundervisning kan bidra till att stärka kvinnor inom fältet socialt arbete och vilka processer det är som i så fall kan bidra till detta.

2 UNDERSÖKNINGENS SYFTE Syftet med denna undersökning är att undersöka kvinnor som tränar kampsport för att finna svar på hur de upplever att de påverkas av träningen samt om det kan finnas en relevans för kampsportsträning inom socialt arbete. Grundfrågeställningarna som studien ämnar söka svar på är: Upplever kvinnorna att de har förändrat uppfattning om sig själva på något sätt efter det att de började träna kampsport? Har de lagt märke till förändringar på andra områden i livet? Vilka faktorer anser de i så fall viktiga för dessa förändringar? Förhoppningen är att genom studien finna svar på hur kampsportsträning kan användas inom socialt arbete. Det har inför denna studie inte gått att lokalisera undersökningar som på ett empiriskt sätt - i kombination med en ideologiskt ofärgad vetenskaplig ansats - har studerat hur kvinnor påverkas av kampsportsträning. Relevansen inom socialt arbete för denna typ av träning - med kvinnor som målgrupp - är inte heller studerad på detta sätt. Undersökningen syftar därför till att bidra med en fortsatt kunskapsutveckling på området grundat i empiriska studier. 6

3 KAMPSPORT - INOM SOCIALT ARBETE? Eftersom relevansen för socialt arbete inte tidigare är studerad när det gäller kvinnor som tränar kampsport handlar detta avsnitt om hur man genom att titta på studier kring kvinnors upplevda trygghet bättre kan förstå vilka sociala problem som kampsportsträning eventuellt kan användas mot som verktyg inom socialt arbete. Genom att titta på företeelser som har studerats ur ett geografiskt forskningsperspektiv kan vi se vissa aspekter på kvinnors levnadsförhållande såsom problematiska – inte bara ur ett individuellt perspektiv utan även sett ur ett samhällsperspektiv – och därmed kunna konstatera vilket socialt problem som detta nya verktyg inom socialt arbete eventuellt skulle kunna ha relevans för. Studierna från (Trulson, 1986) angående aggressionsnivåer hos kriminella ungdomar och (Young J, 2005) där barn med ADHD-problematik studerats i relation till kampsportsträning kunde konstatera vissa positiva effekter på barn och ungdomar. De kan dock inte vägleda denna studie - däremot kan de visa på att vissa positiva effekter kan uppnås inom det sociala arbetet med hjälp av kampsportsträning som verktyg. Därför är det just kampsportsträningen såsom ett möjligt förändringsverktyg inom socialt arbete som denna studie har i fokus. 3. 1 Kan ett relevant socialt problem definieras? Meeuwisse & Swärd (2002) menar att sociala problem är svårdefinierbara samt inte går att identifieras utifrån någon given mall men att de ofta innehåller återkommande drag. Sociala problem definieras ofta genom diskrepansen mellan det som är önskvärt och acceptabelt samt det oönskade och problematiska. Det krävs även från samhällets sida - för att problemet skall uppfattas som ett socialt problem - att problemet är omfattande samt även att det upplevs som oacceptabelt och önskvärt att få bort sett ur de gängse rådande normerna i samhället (a a). Finns det då ett socialt problem som kan vara önskvärt att åtgärda sett från samhällets sida som påverkar många kvinnor? För att få en uppfattning om det kan finnas om ett sådant problem kan man titta på kvinnors geografiska rörlighet sett ur ett trygghetsperspektiv. 3. 1. 1 Har kvinnor rätt till det offentliga rummet? Att kvinnor planerar sina förflyttningar sena kvällar och nätter kan man återkommande hitta såsom tema i nyhetsartiklar i dagspressen. I England har man studerat kvinnors upplevelser av våld i media och Valentine (1992) har visat att media ofta snedvrider fokus på var våldet mot kvinnor sker. Offentliga platser blir reproducerade såsom otrygga i diskussioner kvinnorna emellan eftersom de genom media får uppfattningen att våldet oftast sker där (a a). De svenska forskningsrapporter som tar upp kvinnors rädslor i det offentliga rummet som ett problem inriktar sig på främst på trafikforskning, där kvinnors utnyttjande av det offentliga rummet studerats. Studien Rädslans rum (egen kurs) av Andersson (2001) tar upp hur kvinnor begränsar sina förflyttningar i det offentliga rummet efter hur trygga de känner sig i sin omgivning. Studien visade på att kvinnor anpassade sina rörelser utefter en upplevd hotbild när de reste kollektivt eller cyklade samt gick till och från arbetet. Det offentliga rummet kunde inte fullt utnyttjas av kvinnorna som kände en oro över att bli överfallna varpå deras resor krävde mer planering och blev längre. Rädslan som kvinnorna främst bar på var risken att utsättas för sexuellt våld och för många av de intervjuade kvinnorna innebar rädslan att flertalet strategier utvecklades för att kunna förflytta sig på ett sätt som kändes säkert(a a). 7

Detta att kvinnor anpassar sin rörelsefrihet gentemot upplevda hot får enligt min mening anses vara ett socialt problem. Omfattningen av problemen kan man se speglingar av i hur samhället satsar betydande resurser på olika åtgärder. Boverket fick år 2008 i uppdrag av regeringen att stärka tryggheten i stads- och tätortsmiljöer ur ett jämställdhetsperspektiv (regeringsbeslut 2008-10-16, 2008/3813/H). Projektet tilldelades 45 miljoner kronor över en treårsperiod. Boverket beställde inför kommande arbete med projektet en förstudie av vilka olika insatser som gjorts på internationell nivå av Nordregio – Nordic Centre for Spatial Development kring att förbättra stadsmiljöer ur ett jämställdhetsperspektiv (2009). Detta får anses som ett tecken att kvinnors trygghet i det offentliga rummet är högt upp på agendan i debatten just nu. Det är ett stort antal kvinnor som känner oro över att utsättas för brott enligt de nationella undersökningar (NTU) som brottsförebyggande rådet årligen genomför. Av NTU 2009 (figur 4.16) kan man se att andelen kvinnor som år 2006-2009 kände sig otrygga på grund av rädslan att bli utsatta för brott var relativt hög i Sverige och att det dessutom var många kvinnor som angav att oron hade hög inverkan på deras livskvalitet.

figur 4. 16 Otrygghetens påverkan på beteende och livskvalitet. Särredovisning efter kön, NTU 2006-2009. Andel för respektive grupp av befolkningen i procent. Ur Nationella trygghetsundersökningen (2009, s 63). Det som tycks vara i fokus för hur kvinnor förflyttar sig i det offentliga rummet får antas vara en rädsla att utsättas för överfall innehållande sexuellt våld. Detta har inte särredovisats i statistiken ovan. Andersson (2001) konstaterar dock att många kvinnor inte omedelbart är medvetna om de strategier som de använder sig av när de förflyttar sig för att undvika platser som upplevs som obehagliga. Strategierna är ibland så integrerade i ett invant handlingsmönster så att de inte först framstår som ett medvetet val (a a). Detta skulle kunna tyda på att strategin som utgörs av att undvika vissa platser såsom farliga är så invant som beteende att det inte säkert ger utslag i statistiken. Klart är dock att det att det finns en oro som kvinnor känner att utsättas för brott och att de anpassar sitt beteende därefter. Värt att notera i sammanhanget är att samtliga kvinnor (av 21 informanter) som deltog i Anderssons undersökning (2001) hade utvecklat strategier för att hantera situationer i samband med förflyttningar som upplevdes som otrygga. Det är enligt min mening inte helt orimligt att anta att oron för sexualiserat våld i det offentliga rummet är en faktor som många kvinnor lever med och att det har en menlig inverkan på deras upplevda möjligheter. 8

3. 1. 2. En tillgänglighetskultur inom socialt arbete? Det svenska samhällets inriktar sig på en tillgänglighet för alla. Grundtanken är att alla medborgare skall ha samma möjligheter till deltagande i samhället. Tankegångarna kan ses genomgående i socialtjänstlagen (2011:435) och andra lagstiftningar som reglerar tillgänglighet för medborgarna i samhället. Detta tankesätt om fullt deltagande för alla medlemmar av samhället har lagt till grund ett tankesätt inom socialt arbete som knappast borde kunna förlika sig med att en betydande del av Sveriges befolkning inte känner att det offentliga rummet inte fullt ut tillhör dem på grund av en upplevd rädsla. En av grundtankarna för det moderna samhället och även socialt arbete är att alla medborgare skall kunna känna att de har samma möjligheter. Upplevd tillgänglighet till det offentliga rummet och upplevda handlingsmöjligheter för individen får anses vara viktiga frågor inom socialt arbete idag. Frågan är om kvinnor upplever att de har en begränsad handlingsfrihet? Om så är fallet borde detta stå i konflikt med de grundläggande värderingar som man inom socialt arbete idag anser självklara. Eftersom kvinnors tillgänglighet till det offentliga rummet tycks påverkas av den rädsla som uppstår inför det sexualiserade våldet är detta ett problem som man har uppmärksammats inom vissa områden på senare tid. Problemet har lyfts fram i studier kring trafikrörelser och stadsplanering. De flesta insatser från samhällets sida har därmed främst riktats in på fysiska anpassningar av offentliga miljöer genom myndighetssamverkan (Aretun, 2009). Bilden som framträder är att miljöns inverkan på hur trygghet upplevs av kvinnor tidigare har studerats och även de strategier som utvecklats för att hantera otryggheten men att de flesta insatserna tycks ligga på en samhällsplaneringsnivå. 3. 1. 3 Individens eller samhällets ansvar? Med de resonemang som förts i föregående avsnitt kan frågan ställas om detta då verkligen är ett samhällsansvar? Givet de grundläggande värderingar som ligger till grund för socialt arbete idag kan detta anses vara fallet. Lika rättigheter och möjligheter till deltagande i samhällets alla funktioner är de grundtankar som genomsyrar de olika sociallagar som vi håller oss med i dag. Ändå tycks kvinnor ha en upplevelse av en begränsad rörlighet i det offentliga rummet. En parallell kan dras till hur rörelsehindrade personer tillförsäkras en större mobilitet genom lagstiftning om handikappsanpassning av det offentliga rummet. För kvinnor är det givetvis knappast möjligt – eller ens önskvärt - att lagstifta om sådana åtgärder, men vissa officiella organ i samhället har ändå valt att uppmärksamma frågan om kvinnors tillgänglighet till offentliga miljöer. Regeringsbeslutet (200810-16, 2008/3813/H) lyder i sin inledning: ”Uppdrag till boverket och länsstyrelserna att stärka tryggheten i stads- och tätortsmiljöer ur ett jämställdhetsperspektiv”. På sidan två i samma regeringsbeslut förtydligas uppdragets kärna: ”Olika miljöer kan genom sin utformning bidra till känslor av otrygghet och rädsla för brott, vilket begränsar människors och i synnerhet flickors och kvinnors möjligheter till ett gott liv.” Enligt min mening är det just genom den fysiska planeringen av det offentliga rummet som samhället har varit aktiv i den här frågan i Sverige. Bilden som framträder är att kvinnors upplevda möjligheter verkar anses såsom begränsade sett från samhällets sida och det blir dessutom tydligt att en åtgärdsvilja finns. Med detta sagt är det inte orimligt att betrakta kvinnors upplevda möjligheter i det offentliga rummet såsom ett problem för samhället och därmed såsom ett socialt problem enligt Meeuwisse & Swärds (2002) definition av hur sociala problem 9

skall förstås. Här har problemet i den offentliga debatten enligt min mening redan i viss mån lyfts från att vara ett individuellt problem till att beröra myndigheter och forskare på ett naturligt sätt. Frågan är i så fall vad som kan göras för individen - eller än viktigare: Vad bör göras? Loseke (2003) lyfter fram att sociala problem handlar om att ett stort antal människor påverkas av något. I grunden handlar sociala problem om att inte vara överrens och om motsättningar mellan olika handlingsalternativ. Det som upplevs som ett socialt problem framstår som fel i den kontext det presenteras i - varpå ett upplevt problem därmed kan vara ett socialt problem i en given situation men inte nödvändigtvis i en annan. Det att problembilden alltid måste definieras av någon påverkar vilka förslag till lösningar som föreslås (a a). Därför får det anses vara viktigt att bära med sig en tanke inom socialt arbete kring vem som sitter på problemformuleringen. Den som är föremål för frivilliga sociala insatser bör betraktas såsom en aktör med en frihet och förmåga att välja den mest passande lösningen på det egna problemet. Detta är grunden för socialt arbete i Sverige idag. Ej att förglömma är ju detta en av de grundläggande tankarna i dagens socialtjänstlag (2001:453) – det fria valet. Grundtanken är att sociala insatser är tänkta att främst bygga på frivillighet. Känner kvinnor då behovet av att träna kampsport på grund av en upplevd otrygghet? Idag vet vi givet kunskapsläget inom forskningen inte om det kan finnas en sådan koppling. Om man skall gå ut med att kvinnor bör träna kampsport för att uppnå en större handlingsfrihet då uppstår en del problem kring hur vi ser på kvinnor och vad de i så fall får ta ansvar för. 3. 2 Kvinnorna är inte problemet – de är möjligheten Det verkar som om samhället har definierat en problembild med grund i den fysiska miljön. Enligt min mening finns en fara i att man i stor utsträckning ser kvinnor såsom icke-aktörer. Samtidigt är kvinnorna givetvis inte de som bör bära ansvaret för våldet i samhället i den meningen att de har en skyldighet att lära sig försvara sig. Om man lär ut kampsport till kvinnor för att de skall känna sig tryggare i sin vardag vad sänder man då ut för budskap? Är det så att man då anser att männen är bortom all räddning och att kvinnorna får ta hand om problemet? Frågan är också om en liknande problembild kan ses i det att man begränsar sig till endast fysiska anpassningar av yttre miljöer? Andersson (2005) menar att kvinnor tar ansvar för mäns våld mot kvinnor genom undvikande av farliga platser och ett risktänkande vid förflyttningar. Genom att göra detta tar de ansvar för vad som egentligen är ett samhällsproblem (a a). Att lära ut kampsport till kvinnor är enligt min mening inte ett ställningstagande i ansvarsfrågan utan det kan snarare vara en möjlig strategi att hantera en upplevd situation. Den här studien ser snarare kvinnor som gränsöverskridare i den bemärkelsen att de befinner sig på en domän som historiskt sett har dominerats av män. Syftet med denna studie är inte att ta ställning till vem som bär ansvaret för att hantera våldet – utan att istället se hur det påverkar kvinnor. Frågan är istället om det finns något att hämta för sociala verksamheter i kampsportsträning. Min uppfattning i ansvarsfrågan är att - det är den som utövar våld mot någon annan som måste betraktas som ansvarig för våldsutövningen. Det kan vara så att det finns outnyttjade resurser hos kvinnor som de kan upptäcka genom att träna sin kropp. Young I M (1990) återger hur kvinnor är mer begränsade i hur de utnyttjar sin kropps inneboende styrkor inom idrotten och 10

även hur de utnyttjar sin kropp på ett mindre självklart sätt än vad män gör i det offentliga rummet. Kvinnor har ofta svårt att använda sin kropp på ett naturligt sätt vid t ex vid tunga lyft eftersom fokus hamnar på fel arbetsmoment i en rörelse. Därför förblir vissa viktiga kroppsdelar inaktiva (a a). Här kan det enligt min mening finnas en outnyttjad resurs som kan ha betydelse i socialt arbete. Det är dock med den kunskap som finns idag dock oklart om kvinnor som tränar kampsport märker några förändringar av något slag som kan knytas till upplevelser av ökad handlingsfrihet eller en förändrad kroppsuppfattning. Det som eventuellt finns att hämta i kampsportsträning får därmed ses som en outforskad möjlighet.

4 METODVAL För empiriska studier ställs forskare alltjämt inför olika val av metodologiskt angreppssätt. Olika metoder har olika för och nackdelar varför det krävs att man företar en analys av det som skall studeras och bestämmer sig för hur det man valt att studera bäst kan undersökas. Detta avsnitt redogör för vilka metodologiska överväganden som gjorts i studien och hur materialet har bearbetats efter insamlandet. Även en del information om hur klubbarnas verksamhet organiseras gås igenom. 4. 1 Problemformuleringen bestämmer metodens inriktning Starrin (1994) menar att kvalitativa och kvantitativa metoder skiljer sig åt i den mån att de har olika målsättningar. Kvalitativa metoder syftar till att utforska och bestämma icke kända företeelser. Kvantitativa metoder kräver däremot en viss förförståelse av problemet som undersöks för att relevanta data ska kunna kategoriseras och undersökas (a a). Kvalitativa analysmetoder blir enligt detta synsätt en slags förutsättning för ett användande av kvantitativa angreppsätt. Därför är en sådan utforskande ansats som kvalitativa metoder kan erbjuda lämplig i denna undersökning - givet att problemet som undersökningen fokuserar på är otillräckligt utforskat. Utan att en undersökning genomförts av hur problembilden ser ut och att de för området relevanta forskningsfrågorna identifierats - kan en kvantitativ metod knappast användas. Detta eftersom vi idag inte vet hur problembilden ser ut. Kampsportsundervisning är enligt min mening ett område där väldigt lite är känt om vilka mekanismer som ligger bakom hur undervisningen tas emot av eleverna. En kvalitativ ansats med intervjuer av informanterna har därför ansets mest lämplig för denna undersökning. 4. 2 Ett kvalitativt utforskande av det okända För genomförandet av denna studie har en fenomenologisk ansats använts. Lindgren (1994) beskriver hur forskaren måste föra åt sidan sin förförståelse av det som skall undersökas och inta en position där ett nyfiket upptäckande sker. Det gäller att lägga åt sidan det som i vardagen är förutfattat och upptäcka en ny värld som möjliggjorts genom ett medvetet avståndstagande (a a). En sådan distansering från ämnesorådet är nödvändig för att förståelsen av företeelser ska kunna komma till stånd. Detta är ingen lätt uppgift eftersom jag tidigare tränat kampsport i några år på motionsnivå. Förutom att för egen del medvetandegörande min egen roll i undersökningen - blir det förhoppningsvis en 11

hjälp för läsaren att se hur min förståelse av ämnesområdet ser ut i avsnitten där tidigare forskning och teoridelen presenteras. Ansatsen som jag håller mig till är den att företeelsen som undersöks är okänd till sin natur och att det därför är viktigt att frånträda sin egen expertroll och inse att den som är föremål för intervjuundersökningen är experten inom området. Undersökningen följer de steg som Alexandersson (1994) presenterar som modell för arbetsordningen inom den fenomenografiska forskningsansatsen: Intervju om företeelsen Utskrivning av intervjun

Avgränsning av en företeelse i omvärlden Urskiljning av aspekter av företeelsen

Identifieringar av uppfattningar av företeelsen genom analys av utsagor Redovisning i beskrivningskategorier Samordning av beskrivningskategorier i ett gemensamt utfallsrum

Figur 5.1 Arbetsordningen i den fenomenografiska forskningsansatsen. Efter Alexandersson (1994, s 122) Alexandersson (1994) menar att ordet fenomenografisk kan översättas med uttrycket ”beskriver det som visar sig” (s 112). Enligt modellbilden ovan har fenomenologin att tolka vad som sker utifrån det som berättas kring en företeelse. Detta förfarande att fokusera på språkliga utsagor ställer givetvis höga krav på genomförandet av en intervjuundersökning. Det krävs givetvis även en viss försiktighet inför att närma sig en sammanställning av resultatet i en sådan studie. Detta kommer vi att återkomma till i resultatavsnittet. 4. 3 Val av intervjuform Svensson och Starrin (1996) beskriver kvalitativa intervjuer såsom ett lämpligt verktyg att upptäcka områden eller företeelser som ännu inte är kända till sin natur eller som bara är till viss del kända. Syftet med en kvalitativ ansats är därmed att upptäcka ett icke tidigare utforskat område (a a). Denscombe (2000) ser intervjuer såsom ett lämpligt redskap för sammanställning av data som grundar sig i känslor och upplevelser eftersom dessa behöver utforskas för att kunna redovisas korrekt. Kvalitativa metoder söker att genom ett förutsättningslöst sätt utforska och upptäcka ett problem medan kvantitativa ansatser är mer användbara till att beskriva problem som redan är kända och där omfattning eller grad av förekomst i en population skall bestämmas (a a). Valet av intervjuform föll på semistrukturerade intervjuer med ett frågeformulär (bilaga 1) som stöd för den som genomför intervjun. Denscombe (2000) menar att intervjuer av detta slag kan styras av teman och frågor som bestämts utifrån syftet med intervjun och som samtidigt ändå kan medge att plats ges för en följsamhet gentemot den som intervjuas. Svaren kan då få utvecklas i den riktning som behövs för att utveckla tankar och upplevelser (a a). 4. 4 Genomförande av intervjuerna och hanteringen av data Intervjuerna genomfördes på Malmö Högskola vid fyra tillfällen. En intervju genomfördes med varje informant. Antalet deltagare i studien var 4 st. Intervjuerna spelades in efter samtycke från respektive deltagare för att sedan transkriberas i sin helhet. Citat ur intervjuerna har godkänts för användning i 12

resultatdelen av de berörda informanterna. Även annan identifierande information har lästs upp för godkännande. Frågeformuläret med stödfrågor (bilaga 1) har använts vid intervjuerna på ett sätt där frågorna har betraktats som ett hjälpmedel för att intervjun inte ska bli allt för ostrukturerad. Frågorna har anpassats till intervjusituationen såsom har ansetts passa det pågående temat i intervjun. Detta eftersom det har varit viktigt att informanterna inte känt sig begränsade i intervjusituationen och förhoppningsvis därmed har kunnat lämna en fylligare datamängd. Anledningen till detta angreppssätt har varit att ett upptäckande utforskande ska komma till stånd. Frågorna i frågeformuläret är därför öppna till sin karaktär och förhoppningen är att de givit möjlighet till ett så fylligt svar som möjligt från informanterna. Att frågorna är öppna har varit viktigt för att få fram detaljer och upplevelser kring fenomenet utan att information skall gå förlorad och förbli outtalad. Dessutom har stor vikt lagts vid att låta informanterna fritt uttrycka sig. 4. 5 Att avskilja övrig sport från kampsport För att undvika att det är sportutövning i allmänhet som genererar resultat i studien avseende förändringar hos kvinnorna har kampsportsträningen blivit tvungen att knytas till förändringen i upplevelsen av den egna situationen. Detta har gjorts genom att i intervjuerna försöka undersöka upplevelserna hos informanterna avseende aspekter som är specifika för kampsportsträningen snarare än träning i allmänhet. 4. 6 Val av informanter För att hitta informanter till studien kontaktades flertalet kampsportsklubbar (ca 10-15 st) där anslag sattes upp på anslagstavlor i anslutning till lokalerna. En kort presentation av studien gjordes när så var möjligt inför de som befann sig i lokalen vid besökstillfället. Informanterna kontaktade sedan studieansvarig via kontaktuppgifterna i anslaget. 4. 6. 1 Bortfall i intervjuunderlaget En informant som kontaktat mig som studieansvarig föll bort ur studien eftersom hon tränat på samma klubb som jag gjort tidigare. Det beslutades att det inte vore lämpligt att låta en sådan informant delta i studien. Informantens svar skulle kunna påverkas negativt av en sådan koppling till den som genomför intervjun. 4. 7 Urvalets betydelse för undersökningen Enligt Alexandersson (1994) är urvalet av informanter inom fenomenologin ett verktyg för att få variation i de olika uppfattningar som finns kring en företeelse. Målet är sedan att försöka få en bild av hur de uppfattningar man samlat in kan representera hur de flesta inom en population förhåller sig till företeelsen (a a). I viss mån utgör denna studies urval ett praktiskt urval i den mån att de kvinnor som valts ut att delta i studien redan valt att träna kampsport på en kampsportsklubb. Detta val kan ha betydelse för resultatet i studien. Dock kan man inte veta hur detta val ser ut och vilka mekanismer som styr det innan intervjuresultaten analyserats. 4. 7. 1 Angående studiens åldersurval Ett krav som ställts i studien var att informanterna var över 18 år vid intervjutillfället men i övrigt har inga övriga ålderskrav ställts på informanterna. 13

En nedre åldersgräns för deltagande har använts eftersom studien innefattar ett område som inbegriper frågor kring våldsanvändning. Det får anses vara av vikt att informanterna inte är att betrakta som barn i lagens mening. Dels för att synen på informanternas våldsanvändning ska betraktas lika från samhällets sida avseende alla informanter i studien - men även för att informanterna då kan förutsättas vara myndiga vuxna med kapacitet att kunna ta ställning till sin egen våldsanvändning och dess konsekvenser. Undersökningen avser alltså vuxna kvinnors upplevelser av kampsportsundervisning. Dessutom är det knappast lämpligt att låta omyndiga personer ta ställning till övervägande kring sin egen våldsanvändning. En person som deltar i en studie bör alltid ha uppnått en mognadsnivå som motsvarar de ställningstaganden som efterfrågas innan en intervju genomförs. Detta är en etisk aspekt som vägts in i studien – varför en nedre åldersgräns ansetts nödvändig. Det att en övre åldersavgränsning saknas kan snarare leda till ett fylligare material än vad som givits vid en snävare åldersindelning. Med studiens syfte i åtanke kan det inte ses att en avgränsning i ålder utöver det som redan redovisats avseende informanterna hade fyllt någon funktion. Snarare hade ett sådant angreppssätt kunna begränsa studiens giltighet. 4. 7. 2 Deltagarnas träningserfarenhet inom kampsport För de som deltagit i denna studie varierade erfarenheterna av kampsportsträning en hel del. Den informant som tränat längst tid hade tränat i 14 år samt 5-6 år som instruktör. Ytterligare en informant var även hon instruktör och hade tränat ca 6 år – varav instruktör i ca 5 år. De två andra hade ingen instruktörserfarenhet och hade tränat i 2-3 mån respektive 3 år. 4. 8 De utvalda kampsportsklubbarna och undervisningen De flesta kampsportsklubbar förmedlar enligt min erfarenhet genom sin marknadsföring den egna träningsformen såsom den vore ett effektivt självförsvar. Dock är det inte alla klubbar som har ett uttalat självförsvarsperspektiv i sin undervisning. Vissa klubbar har nämligen en större fokus på de traditionella inslagen i kampsportskulturen. Där läggs större fokus på att träna mentalt och att kunna fokusera sin mentala energi på uppgiften. Träningen behöver inte ens vara fokuserad på att möta våld. Den kan vara mer av en filosofisk styrd verksamhet snarare än en praktisk metod för att möta ett överfallsvåld. I dessa sammanhang talas det inte om en kampsport utan snarare om en väg eller en lära där det japanska ordet do som betyder väg ofta används, Wiberg (2005). De flesta kampsportsklubbar är ofta ideella organisationer som bedriver sin verksamhet i lånade lokaler såsom en gymnastiksal eller fritidsgård. Vissa klubbar som bedrivit sin verksamhet en längre tid har egna lokaler. Ofta är det flera klubbar med olika inriktningar som delar lokaler. Möjligheten finns oftast att träna flera inriktningar av kampsport vid samma klubblokal eftersom den huserar flera kampsportsklubbar. 4. 9 Avgränsningar och definitioner För att läsaren ska kunna förstå den undervisning som informanterna har deltagit i blir det nödvändigt att här redovisa ett par begrepp som läsaren bör bära med sig. 14

För att bättre kunna förstå vilken typ av undervisning det rör sig om som informanterna har erfarenhet av redogörs i detta avsnitt för ett par viktiga begrepp. 4. 9. 1. Undervisningen förutsätter överfallsvåld Den typ av våld som studien förutsätter att informanterna genom den traditionella undervisningen rustas för att möta är ett överfallsvåld - d v s ett plötsligt överfall med fysiska våldsinslag samt även direkta hot - där gärningsmannen är okänd för kvinnan. Studien tar därmed inte sikte på det våld som finns i nära relationer. Det våld som det då handlar om har ofta en psykologisk överbyggnad, Isdal (2001). Denna avgränsning faller sig naturlig på det sätt att undervisningen som traditionellt bedrivs på kampsportsklubbarna i Sverige förutsätter ett så kallat överfallsvåld. Utifrån de observationer som jag som författare av denna studie själv gjort av traditionell undervisning i samband med att jag själv tränat kampsport - kan slutsatsen dras att det sällan talas om våld som befinner sig i en annan kontext än det som uppstår i publika miljöer med en okänd gärningsman som angripare där syftet med våldet kan antas vara att genomföra någon form av sexuellt övergrepp gentemot kvinnan. Därmed menar jag att de flesta kampsportsklubbar får anses ha denna utgångspunkt i sin undervisning att det är denna typ av våld som kvinnorna möter om de skall försvara sig mot en manlig angripare. 4. 9. 2 Traditionell pedagogik & fysiska tekniker Enligt min mening är den pedagogik som används vid de flesta kampsportsklubbar ofta ganska traditionsbunden. De flesta kampsportsklubbar tillämpar en modell som finns beskriven av Uhneståhl (1994) och där kallas för ”Titta och lär” (s 28). Denna form av pedagogik har visat sig effektiv när det gäller att lära ut tekniska moment inom idrotten. Det har visat sig att det är lättare att lära sig en teknik som förevisas för den som skall läras sig den än att beskriva i ord hur den skall utföras (a a). Undervisningen vid klubbarna bedrivs enligt denna modell av visa – genomför. Instruktören genomför en del av eller hela momentet för att sedan låta eleverna genomföra övningarna. Sedan visas rörelsen som skall läras ut i regel ytterligare en gång av instruktören varpå eleverna repeterar den igen. Fokus i undervisningen ligger hos de flesta kampsportsklubbar enligt mina egna erfarenheter oftast på att fysiskt lära sig tekniker för hur olika grepp och attacker skall avvärjas. Däremot kan det givetvis förkomma inslag av mental träning hos vissa klubbar. 4. 9. 3 Kampsport – en salig blandning för den oinvigde I denna undersökning används ordet kampsport till att beskriva de olika inriktningar av stilar som finns att träna. För att läsaren ska kunna förstå studiens resultat blir det viktigt att kort redogöra för de olika huvudsakliga kampsportsinriktningar som informanterna i denna studie tränat. Två informanter har huvudsakligen tränat Krav Maga, en informant har tränat Tae Kwon Do (TKD) och en informant har tränat Karate som sin huvudsakliga kampsport. Nedan presenteras endast kampsporterna i korthet och den intresserade läsaren hänvisas istället till respektive kampsports internetsidor där den mest aktuella informationen angående respektive inriktning finns. Detta eftersom det blir utrymmesmässig omöjligt att här i detalj redogöra för alla de aspekter som genomsyrar respektive kampsport. På den officiella Krav Maga internetsajten (2011-02-28) beskrivs Krav Maga som ett effektivt självförsvarssystem som baseras på kroppens naturliga reflexer. 15

Systemet bygger på erfarenheter inom den israeliska försvarsmakten och är dess officiella system för närstrid utan vapen. De fysiska teknikerna är anpassade efter verkliga scenarion och dessa varvas ofta med realistiska övningar där man testar hur den egna kroppen hanterar stress. Krav Maga innehåller inte några filosofiska läror eller ritualer. TKD är enligt World Taekwondo Federations hemsida (2011-02-29) en kampsport som främst är känd för sparktekniker med fötterna. TKD utvecklades ur en mängd olika stilar men är idag en tävlingsgren där främst fötterna används till att sparka mot motståndarens huvud och den för torson avsedda skyddsvästen, men även händerna används till att utdela slag mot endast torson. Tävlingar hålls normalt i 3 st ronder á 3 min. Förutom tävlingsinriktningen finns en viss betoning på en teoretisk överbyggnad där TKD ses som ett integrerande av sinne och kropp såsom ett – och där TKD påstås ge effekter bortom träningslokalen i egenskap av en livsfilosofi. Enligt internetsidan för Swedish Kyokushin Karate (2011-03-18) är denna typ av karate en fullkontaktskarate där tävlingar anordnas. Vid tävling ges poäng för slag mot kroppen och för sparkar mot huvudet. Tävlingen fortsätter tills någon av deltagarna stoppas upp i mer än tre sekunder av motståndarens teknik eller matchtiden på tre minuter är över. Kyokushin Karate har filosofiska inslag i sina träningsmetoder och träningen betonar att karate inte bara är en träning av kroppen utan även av viljan. Träningen ses som en viktig del i en personlig utveckling som syftar till att nå så långt man kan utifrån sina förutsättningar. 4. 9. 4 Skillnaden mellan kampsport och självförsvar Förutom att begreppet kampsport hittills har använts för att beskriva de olika inriktningarna används även begreppet självförsvar i analysdelen. Detta eftersom det blir viktigt att tala om självförsvar när upplevelsen av att kunna försvara sig åsyftas. När termen självförsvar används åsyftas det att utövaren förutsätts ha en tro på sin egen förmåga till att skydda sig själv från ett angrepp samt att den träning man då talar om har som huvudinriktning att bidra med den förmågan. Detta avses inte när termen kampsport används allmänt om de olika träningsformerna som finns att tillgå. I vissa fall då exempel här ges från en bok eller en annan skriftlig källa återges författarens intention uppdelat i dessa två begrepp. I analysdelen utgås enbart från informanternas uppfattningar kring hur träningsformen upplevs. Båda begreppen behövs i analysdelen för att kunna hantera de element som ingår i denna undersökning eftersom det kan antas att det gör skillnad vilken syn informanterna i studien har på den kampsport de tränar. Har de upplevelsen av att de tränar självförsvar eller ser de mer på kampsportsträningen som något annat? Därför behövs denna åtskillnad i begrepp hur kampsport upplevs av dem som tränar vilket kommer att utvecklas i analysdelen. 4. 10 Etiska överväganden För att skydda deltagarnas identiteter har viss information utelämnats ur vissa beskrivningar som informanterna lämnat i intervjuresultaten. I vissa fall har informationen skrivits om för att den meningsbärande informationen inte ska gå förlorad för läsaren - samtidigt som saker som skulle kunna identifiera deltagarna utelämnats. Informanterna har fått intervjucitaten upplästa och har fått godkänna 16

dessa samt även i övrigt fått ta del av information som kan antas vara av känslig natur innan studien publicerats. Genomgående har de forskningsetiska principer för forskning inom humanistisk och samhällsvetenskap vilka sammanställts av Vetenskapsrådet legat till grund för denna studie. Vid intervjutillfällena har informanterna blivit informerade om rätten till anonymitet och att studien kan avbrytas utan närmare förklaring från informantens sida.

5 TIDIGARE FORSKNING Enligt min mening är en del av problemet med kampsportsundervisning såsom en eventuell metod för empowerment inom social arbete att inga empiriska undersökningar har gjorts av hur kvinnor påverkas av träning i kampsport. De källor till kunskap som finns är böcker som är skrivna ur ideologiska övertygelser snarare än att de framtagits genom vetenskapliga undersökningar. De studier som tidigare har genomförts visar på att kampsportsträning som metod inom socialt arbete är i sin linda. Kampsportsträning som en förmodad positiv kraft inom socialt arbete har studerats tidigare men då ofta haft fokus på tonåringar och barn. Studier har genomförts på kriminella tonåringar i USA där man funnit att kampsportsträning – i form av Tae Kwon Do - kombinerat med den österländska filosofin bakom träningsformen gett sänkt uppvisad aggressionsnivå. Effekten uteblev dock när filosofin utelämnades och endast de fysiska teknikerna lärdes ut (Trulson, 1986). Studier har även gjorts på barn med ADHD-problematik där Karateträning studerats som metod för att förbättra självkänslan hos barnen (Young J, 2005). Dessa studier kunde konstatera vissa positiva effekter på barn och ungdomar men de kan inte vägleda denna studie annat än att visa på att vissa effekter kan uppnås inom det sociala arbetet. Att finna annan forskning inom det område som undersökningen handlar om har visat sig vara mycket svårt. Det kan konstateras att det är att vissa av de källor som tas upp i följande stycke som inte kan klassas såsom forskningsrapporter grundade i empiriska undersökningar. Det är tyvärr detta som är utmärkande för de undersökningar som gjorts där man betraktar kampsportsträning såsom ett förändringsverktyg. De flesta källor anger inte hur kunskapen uppkommit och om den gör det så grundar den sig ofta i instruktörernas egna observationer av sin egen undervisning. Även om det finns hänvisningar till empowermentliknande upplevelser hos de som tränat kampsport i en del studier - har ofta ingen systematisk analys skett av deltagarnas upplevelser. En del arbeten som belyser de psykologiska förändringar som kampsportsutövare har upplevt har gått att lokalisera. Problemet med de flesta av dessa studier är att de inte verkar vara genomförda med tillräcklig vetenskaplig noggrannhet, varför jag valt att inte återge dem här. Det kan konstateras att fler studier behövs för att kunna fastställa vilka effekter som olika grupper kan ha av kampsportsträning. Undersökningar som återger hur kvinnor kan påverkas har tidigare främst framställts i anknytning till feministiska teoribildningar. Tyvärr handlar det då ofta om studier – eller snarare ideologiska skrifter - som är märkbart invävda i den feministiska teoribildningen, på ett sådant sätt att studiernas vetenskapliga kvalitet kan ifrågasättas. Dock behöver det inte vara så att de helt saknar validitet men en viss försiktighet måste iakttas hos läsaren. 17

Däremot finns det en undersökning som har en något mer vetenskaplig ansats där självförsvarsträning studerats genom att undersöka en kampsportsskola med en uttalad ideologisk agenda. Castelnuovo & Guthrie (1998) genomförde en intervjustudie vid Thousand Waves (en kampsportsskola i Chicago) där 30 informanter - utav de totalt 160 elever som tränade vid skolan - deltog. Skolan tillämpade träning i Karate kombinerat med undervisning i feministiska teoribildningar. På skolan tränade endast kvinnor och huvudinstruktörerna var två kvinnor som grundat skolan som en feministisk tankesmedja. Studien fann att många av deltagarna stärkts på olika sätt i sin självuppfattning både mentalt och fysiskt. Enligt Castelnuovo & Guthrie var det avgörande för att uppnå dessa effekter hos eleverna att det fanns ett feministiskt tankesätt integrerat i självförsvarsundervisningen, där eleverna kände att de tilläts prestera efter sina givna förutsättningar. Viktiga byggstenar i undervisningen enligt den skola som undersöktes ansågs vara en integration av kropp och sinne i ett nytt feministiskt tankesätt. Integrationen av den fysiska självförsvarsträningen och en ökad medvetenhet kring feministiska teorier ledde enligt rapportförfattarna till en ”Amazonian Feminism”(egen kurs.) (s 90, a a). I Sverige har mycket lite litteratur producerats kring ämnet kvinnor och självförsvar. En bok som beskriver problemet utifrån svenska förhållanden och dessutom tar upp de särskilda problem som kan finnas när självförsvar skall läras ut till kvinnor är Slå tillbaka! Handbok i självförsvar för kvinnor av Östergren (2006). Denna bok får mest ses som ett inlägg i debatten av en ideologiskt övertygad författare och kan i bästa fall liknas vid en praxisgrundad kunskapstradition. Därmed inte sagt att en del av tankarna i boken är helt ogrundade. Problemet är att de inte kan tas för kunskap som utvecklats på empirisk grund. Tidigare har nämnts att detta är den genomgående tendensen inom den tidigare kunskapstraditionen inom området kvinnor och självförsvar – det att den ideologiska övertygelsen ofta tar överhanden gentemot den vetenskapliga disciplinen. I övrigt finns det väldigt begränsat med litteratur som liknar Östergrens bok kring ämnet självförsvar eftersom de flesta verk på svenska är gamla och mest innehåller beskrivningar av fysiska tekniker. Dessutom saknas en fokus på kvinnor som målgrupp. Trots den ideologiska radikalfeministiska övertygelsen i Östergrens bok tar den i motsats till de flesta verk upp flera olika aspekter på självförsvar vilket även innefattar de psykologiska faktorer som kan spela in för att få fysiska tekniker att fungera. Östergren menar dessutom att det krävs en speciell förståelse för kvinnors behov när man skall lära ut självförsvar. Utlämnad till denna brist i tidigare studier blir det istället nödvändigt att försöka skapa en bild av hur våldet i samhället är något som både män och kvinnor förhåller sig till. En förståelse för hur våldet ser ut i samhället och hur vi förhåller oss till det i olika situationer blir nödvändigt för att kunna närma oss en undersökning av detta slag. Följande avsnitt tittar därför på vilka faktorer som påverkar våldsutövning och gör dessutom en ansats till att försöka förstå hur män och kvinnor kan skilja sig åt i sin våldsutövning.

6 TEORIER I detta avsnitt presenteras teorier som kan vara till hjälp för tolkningen av det empiriska materialet men som även hjälper till att rama in hur kampsportsträning för kvinnor befinner sig i en social kontext. Eftersom tidigare studier saknas av 18

effekterna hos kvinnor som tränar kampsport kan denna teoretiska sammanställning hjälpa till att skapa en ram inom vilken träningen kan förstås. Genomgången kan även ses som ett försök till en redovisning av förförståelsen kring ämnet. Förhoppningen är att det skall framgå för läsaren hur de olika teorierna är relevanta för ämnet i sitt här presenterade sammanhang. För att här kunna ge läsaren en introduktion till de idéer som finns kring ämnet kampsportsträning och kvinnor har det varit tvunget att inhämta material från källor som först kan tyckas vitt skilda men som tar upp olika aspekter av de utmaningar som undervisning i kampsport kan stå inför. Vissa källor behandlar inte enbart kampsportsundervisning utan andra närliggande områden. 6. 1 Empowerment sett ur individens ögon För att empowerment såsom begrepp skall anses vara fruktsamt i det sammanhang som denna studie befinner sig i blir det viktigt att se individen som grunden för vad empowerment är för något. Adams (2003) menar att empowerment inte kan definieras på något enhetligt sätt och att begreppet används inom socialt arbete på många olika sätt. En enkel definition kan enligt Adams se ut på följande sätt: ” Empowerment may be defined as: the means by which individuals, groups and/or communities become able to take control of their circumstances and achieve their own goals, thereby being able to work towards helping themselves and others to maximise the quality of their lives.” (a a, s 8).

Empowerment begreppet kan alltså ses ur ett grupp- respektive individualistiskt perspektiv. Här blir det mest fruktsamt att tala om ett individuellt perspektiv på empowerment. Kvinnorna i denna studie får visserligen sägas utgöra individer i en grupp men där de stärkande effekter som kampsportsträningen eventuellt leder till studeras ur ett individuellt perspektiv. Det är individens syn på sina egna handlingsmöjligheter såsom förändrade som kan sägas definiera ett empowermentperspektiv i denna studie. Däremot kommer analysen inte inriktas på om huruvida kvinnorna kan överföra sina kunskaper till andra individer, vilket ryms inom Adams definition. 6. 2 Våld – vad är det? Våld är något som vi alla måste förhålla oss till. Det finns inbäddat i vår kultur på många olika sätt och får olika innebörder och betydelser beroende på vem utövaren är och vilket sammanhang våldet utövas i. Vi ska här titta närmare på våld och hur det är meningsskapande för olika grupper och i olika situationer. Särskild fokus läggs vid skillnaderna för manligt våldsutövande och kvinnligt våldsutövande. Detta görs för att bättre förstå vilken kontext kvinnor befinner sig i såsom våldsutövare. Sett till nedanstående forskning står det klart att män och kvinnors våldsutövning samt deras funktioner skiljer sig vida åt. 6. 3 Litteraturen & Media - och bilden av det farliga Rodgers (2003) skriver om hur man kan skydda sig mot överfall och hur man kan planera sin vardag genom att planera och tänka på sin personliga säkerhet. Boken vars originaltitel på engelska är Safe at all times kan givetvis ses som en instruktionsbok för hur man kan agera för att öka sin upplevda säkerhet och hur man ska agera om man blir utsatt för våld. Däremot blir det tydligt - trots att boken i sin svenska översättning innehåller en tilläggsskrivelse från det svenska förlaget om hur boken kan uppfattas såsom könsneutral – att boken främst riktar 19

sig till kvinnor. Presumtionen att kvinnor bör tänka säkerhetsmässigt och tänka på hur de rör sig idet offentliga rummet är ofta stark i debatten som omger oss i vardagen. Tyvärr förstärker media ofta denna bild genom att publicera artiklar om var brott begås mot kvinnor. I dagstidningen Metro 2010-10-07 kunde man läsa artikeln: Nordvästra Skåne farligast för kvinnor där det tyvärr inte framgår riktigt varför det är farligast just där genom artikeltexten. Statistiken som radas upp i artikeln har inget synbart sammanhang med slutsatsen i artikelrubriken. Ofta kan man tyvärr se exempel på hur statistik radas upp i media över var bott begås geografiskt utan att man kan tala om en kritisk analys av hur farligt det faktiskt är att vistas i olika områden. Ofta görs en jämförelse i artiklarna över hur olika geografiska områden sticker ut i antalet begångna brott. Valentine (1992) pekar på hur media i England överdriver rapporteringen av allvarliga våldsbrott i det offentliga rummet i förhållande till andra våldsbrott och att det får konsekvenser för hur det offentliga rummet upplevs av kvinnor. Rädslan för att utsättas för våld hänger därmed inte ihop med den verkliga risken för att blir utsatt. Det offentliga rummet framställs som överdrivet farligt eftersom tillgängligheten till nyhetsfakta om brott begångna i det offentliga rummet är mer lättåtkomlig än fakta om brott i hemmet. Detta reproduceras sedan i vardagen kvinnorna emellan och godtas såsom en sanning genom att en diskussion förs mellan kvinnor i hemmen om nyhetsrapporteringens innehåll. Vissa platser framstår då såsom mer otrygga för kvinnor (a a). 6. 4 Mäns våld mot kvinnor – en väldokumenterad företeelse? Att män utövar fysiskt våld och att det är mer eller mindre socialt accepterat beroende på kontexten det utövas i kan antas vara allmänt känt. Däremot har fokus på mäns våld mot kvinnor till stor del handlat om våld i nära relationer, vilket inte är i fokus i denna studie. För att kunna få en bild av hur män och kvinnors våldsutövning har olika inriktningar får man titta på oväntat håll. Forskning som behandlar aggressionsnivåer hos både män och kvinnor har nämligen ofta fokuserats till skolmiljö där man studerat barns aggressionsnivåer. Det tycks främst finnas jämförelser könen emellan inom detta område. Björkqvist (1994) konstaterar att de flesta studier av aggressivitet ofta har män som huvudfokus och studier av aggressivitet hos kvinnor utgör en liten del av det totala antalet studier som genomförts. Män kan enligt Björkqvist dock ses som mer aggressiva än kvinnor om man ser till fysiskt våld, sett ur ett västerländskt perspektiv (a a). Steen (2003) ser att debatten kring mäns våld mot kvinnor har pendlat mellan olika förklaringsmodeller. ”Våldet antas antingen vara ett uttryck för makt, en handling som både är kontrollerad och syftar till kontroll över kvinnan eller som en okontrollerad vredeshandling som orsakas av mannens vanmakt eller maktlöshet.” (s 62, a a). Våldet har mer och mer kommit att uppfattas som ett uttryck för systematik och kontroll kopplat till en patriarkalisk maktstruktur. Tidigare innehöll debatten mer förklaringsmodeller som fokuserade på kontrollförlust hos individen. Detta är också en av de mest utmärkande ideologiska skillnaderna i de olika förklaringsmodellerna där antingen individen eller systematiska maktstrukturer får stå som huvudsaklig förklaringsmodell enligt Steen. Viktigt att påpeka är dock att vi här talar om mäns våld mot kvinnor i en mycket specifik kontext d v s våld som förekommer i hemmet. Mäns våld mot kvinnor utanför hemmet kan anses vara en fråga som det lagts mindre fokus på. Att ingående förklara varför män utsätter kvinnor för våld har inte sets som meningsfullt i denna studie. Inte heller varför män överfaller kvinnor utomhus. Fokus kan sägas ligga på kvinnor såsom aktörer i en traditionellt manlig sfär. Det 20

debatteras ständigt vilka orsakerna är kring mäns våld mot kvinnor och slutsatserna skiljer sig vida åt beroende på vem som definierar problembilden. Vi kan här nöja oss med konstaterandet att kvinnor i allmänhet upplever att mäns våld mot kvinnor är en faktor som de flesta kvinnor medvetet eller omedvetet förhåller sig till. Av större intresse är hur kvinnor kan ses som våldsutövare. Detta är ett område som är i princip obefintligt utforskat jämförelsevis mäns våld mot kvinnor. Större utrymme har därför getts till att försöka ge en bild av hur kvinnor utövar våld och vilka handlingsalternativ som finns tillgängliga för dem. 6. 5 Kvinnors våldsutövning - en outforskad arena? Frågan man skulle kunna ställa sig här är: Finns det kvinnor som utövar våld? Tyvärr är det en berättigad fråga. Forskningen kring män som våldsutövare lägger mycket av sin fokus på våld mot kvinnor i hemmet vilket är ett fenomen som har studerats ingående. Däremot är kvinnorna knappt synliga inom forskning kring våldsutövning. De studier som gjorts där kvinnor studerats såsom våldsutövare har mest fokus på ungdomar och de skillnader som finns mellan pojkar och flickor i tonåren. Forskningen kring aggression hos kvinnor handlar inte om kvinnor utan om flickor enligt de efterforskningar som gjorts inför denna studie. Fokus ligger i huvudsak kring studiet av flickor och pojkars aggressivitet. Enligt min mening tycks kvinnor falla bort ur denna forsknings fokus efter det att de blivit vuxna. Studiet av våldsutövning tycks nästa framstå som en renodlad manlig affär. Det är svårt att hitta texter som behandlar kvinnor såsom våldsutövare. Trots denna brist i tidigare forskning kan man anta att de strategier som utvecklas tidigt i livet är något som även vuxna individer kan ha drag av. För att kunna skapa en bild av kvinnor såsom våldsutövare blir det behövligt att titta på den forskning som finns angående unga människors våldsutövning. Crick (1997) menar att forskningen kring könsskillnader i aggressionsnivåer missar det att se flickor som aggressiva eftersom det saknats modeller för att definiera de former av aggression som flickor använder sig av. Connell (1995) drar slutsatsen att kvinnor ses såsom en slags icke-aktörer i mäns ögon. Kvinnor tillskrivs inte en aktörsroll från männens sida avseende våldsutövning och de inte ses som aktörer på samma villkor som män: ”Women are presumed unable to compete in the masculine world of violence and are not legitimate participants in the exchange of physical aggression” (a a, s 100). Connell menar att män kunde ge uttryck för en ovilja att se kvinnor som legitima våldsutövare vilket förändrade synen på våldet i relation till vem som var föremål för det. Våld mot en annan man framställdes av de män som han intervjuat som något som kunde ge status och som dessutom var lätt att motivera. Våld mot en kvinna sågs dock ofta som mer problematiskt eftersom kvinnor inte kunde försvara sig på samma sätt som andra män (a a). Historiskt sett har kvinnor inte heller tillskrivits rollen som våldsutövare. Den synen som historiskt har dominerat är att kvinnor betraktats såsom offer för olika former av våld. Österberg (2005) menar att kvinnor förutom att ses som offer för våld historiskt även har stått för en del våldsutövning. De dominerande egenskaperna som historiskt förknippas med kvinnlighet är dock att kvinnor framstår som fredliga och icke-våldsamma (a a). Björkqvist(1994) menar dock att 21

det inte finns någon anledning att anta att kvinnor skulle vara mindre aggressiva än män och ifrågasätter att man alls bör tala om något av könen såsom våldsammare än det andra. Våldsanvändningen är beroende av typen av konflikt och att det inte är något som tyder på att kvinnor är mindre våldsamma än män eller att de är mindre konfliktbenägna. Kvinnor utvecklar däremot andra strategier för att nå samma mål eftersom de saknar samma fysiska styrka som män har och att det vore felaktigt att anta att män och kvinnor utvecklar samma strategier (a a). För att bättre förstå vad som sker när kvinnor närmar sig till att vara en aktör - kan man tala om att det kan röra sig om ett rollskifte. Isdal (2001) talar om våldsroller (egen kurs.) där de definieras med hjälp av sina aktörer: ”offret, utövaren och observatören” (a a, s 135). Det är enligt min uppfattning tänkbart att kvinnor som försvarar sig själva i en överfallssituation eller tränar kampsport i viss mån måste förhålla sig till dessa roller i olika hänseenden. Isdals synsätt med indelning i dessa roller kan enligt min mening vara intressant för att förstå vad som sker när kvinnor tränar kampsport. Kvinnor som tränar kampsport kan vara utövare av ett slags våld – men detta beror på hur synen på den egna träningen ser ut för individen. Våldet är i en träningssituation nödvändigtvis inte riktat mot en person och därför behöver det inte heller uppfattas såsom våldsutövning. Det att utövandet sker i en träningssituation kan påverka hur utövandet uppfattas och därmed också få konsekvenser för hur man anser att det kan tillämpas i en riktig situation. Det är med denna urskiljning inte ens säkert att träningen ses som något som är relaterat till faktisk våldsutövning. 6. 6 Att hantera hotet om våld – vilka strategier kan finnas? En möjlig förklaring till varför kvinnor väljer att träna kampsport skulle kunna vara att de vill hitta ett sätt att hantera en upplevd otrygghet. Lazarus (1984) talar om copingstrategier (egen kurs) såsom en medveten strategi från individen när erfarenheten och individens tillgängliga resurser inte räcker till att reda ut den situation man ställs inför. Copingstrategierna skiljs åt från de beteenden som kan anses vara automatiserade beteenden – exempelvis undvikande av en omedelbar fara eller att bromsa in en bil - på så sätt att de kräver en reflektion från individen om hur en ny strategi skall utformas för att hantera en okänd händelseutveckling. Coping avser enligt detta synsätt en process som fortgår hos individen för att hantera förändring (a a). Att känna ett överhängande hot under en lång tid skulle kunna leda till valet att träna kampsport för att kunna uppleva en större trygghet. Enligt min mening är detta dock ett helt outforskat område. Däremot är det viktigt att inse och bära med sig att det handlar om ett val från individens sida där vi ännu inte vet vilka faktorer som spelar in. En annan strategi skulle kunna vara att undvika det farliga och att aldrig utsätta sig för risker. Denna strategi har funnits vanligt förekommande i olika studier hos kvinnor när de hanterar upplevda risker i det offentliga rummet, Andersson (2001), Valentine (1992). 6. 6. 1 Att träna är ett val De kvinnor som ingår i studien tränar redan kampsport och har således gjort ett ställningstagande till att träna kampsport. Dock är för lite känt om vilka drivkrafter som kvinnor har till att träna kampsport. Antagandet får vara att de individuella skälen skiljer sig åt och att vi i nuläget inte vet vilka överväganden som kan föranleda ett sådant val att börja träna. För att förstå hur träningen har påverkat informanterna blir det viktigt att belysa vad det valet grundar sig i vilket 22

kommer att behandlas i resultat- och analysdelen. 6. 7 Mentala hinder Uhneståhl (1994) har studerat idrottsutövares mentala strategier för att prestera som bäst när det gäller. Uhneståhl konstaterar att en viljemässig ansträngning inte alltid gör att önskvärt resultat uppnås eftersom tankemönster som programmerats in i människor kan ligga till hinder för hur kroppen presterar. Så kallade ”själuppfyllande profetior” (s 75) är föreställningar som observerats hos idrottsmän där en föreställning om en speciell situation där man tidigare har presterat dåligt kan generaliseras till andra liknande situationer. Prestationerna kan därmed dala när dessa profetior tar över tankemönstret kring förmågan att prestera bra i vissa situationer (a a). 6. 8 Att förhålla sig till rädslan Rädsla är en stark kraft som dels hindrar och hjälper oss i många olika situationer. Rädsla kan paralysera en människa men även skydda oss vid faror. Däremot kan man ha invändningar mot att ständigt utmåla kvinnor såsom rädda . Andersson (2005) menar att detta kan leda till att den traditionella kvinnorollen där kvinnan ses som i behov av mäns beskydd vidmakthålls. Andersson menar att man istället bör tala om att kvinnor förhåller sig till en risk att utsättas för mäns våld i det offentliga rummet. De olika rörelser som kvinnor väljer i det offentliga rummet bör ses mer som att de förhåller sig till en kalkylerad risk att utsättas för våld (a a). När farliga platser undviks kan det röra sig om en slags sannolikhetskalkyl som görs där man värderar risken för att utsättas för något obehagligt. Detta behöver dock nödvändigtvis inte hänga ihop med en ständig rädsla för att utsättas för våld. Oavsett orsakerna kan det vara att kvinnor anpassar sig till kalkylerade risker att utsättas för våld av män i offentliga miljöer. Om det förhåller sig på detta sätt kan det inverka på studier av detta slag som det nu handlar om. Viktigt att bära med sig är det att rädsla och anpassning av beteende inte nödvändigtvis behöver följa varandra åt. Det som man har att hantera i en situation där man utsätts för våld är även den egna kroppens reaktioner. Colman (2001) redogör för en mycket spridd teori först formulerad av Walter Bradford Cannon (1871-1945) kallad ”fight-or-flight response” (s 275) där en individ som utsätts för stress reagerar med en produktion av adrenalin och förbereder kroppen på kamp eller flyktbeteende. Även om teorin grundades i studier av djurs reaktioner på stress har teorin även använts till att förklara reaktioner på stress hos människor. Enligt mina egna erfarenheter är adrenalinutsöndring i kroppen en faktor som man i en våldsam eller hotfull situation känner av påtagligt. För någon som är ovan vid att hantera upplevelsen av adrenalin i kroppen kan situationen verka skrämmande. Som namnet antyder i den av Colman presenterade teorin finns möjligheten att man blir helt handlingsförlamad eller flyr. Alternativet är att man mobiliserar och blir mer handlingskraftig. Klart är att vi behöver känna rädsla i vissa situationer. Vi behöver rädslan för att överleva men vi måste i vissa situationer lära oss att bemästra den för att den inte skall få oss i sitt våld. I Ett utdrag ur Konflikthantering/ Självskydd Handbok i ingripande- och självförsvarsteknik för polisen (2004) betonas vikten av mental förberedelse inför situationer som kan uppkomma. Sannolikheten att en situation därmed kan hanteras bättre ökar om en mental förberedelse har skapats innan situationen inträffar. Här beskrivs enligt min mening mental förberedelse som ett 23

verktyg för att förhindra att en våldsam situation känns helt obekant när den inträffar eftersom den är reflekterad över i förväg. Antagandet man utgår ifrån verkar vara att rädslan när situationen väl inträffar minskar med denna typ av förberedelse.

7 RESULTAT & ANALYS I detta avsnitt presenteras intervjuresultaten. Resultatet från intervjuerna presenteras genom de övergripande teman som utkristalliserat sig under sammanställningen av intervjumaterialet. I citaten förekommer att vissa förtydliganden gjorts av rapportförfattaren för att citatet ska förstås i sitt givna sammanhang. Dessa tillägg är angivna inom parentes med kursiverad text. Det kan exempelvis handla om underförstådda meningsbärande syftningar som respektive informant gjort i ett sammanhang där citatets innebörd påverkas om denna information inte återges. Om ett antal punkter anges mitt i ett citat indikerar detta att text saknas. Detta har gjorts för att lättare kunna återge citat på ett begripligt sätt. Samma övergripande tema återges men med viss text borttagen. Detta har gjorts för att citaten inte skall bli onödigt långa och svårlästa ur läsarsynpunkt. 7. 1 Valet att träna kampsport Att träna kampsport är ett val som kvinnorna i studien gjort. Men skälen de haft till att börja träna och vem som påverkat valet skiljer sig åt även om vissa gemensamma drag kan ses i intervjumaterialet. Till en början ska vi titta närmare på hur kvinnorna kommit i kontakt med kampsportsträning samt sedan vilka upplevelser de har haft i samband med kampsportsträning. 7. 1. 1 Att introduceras för kampsport av en manlig bekant I intervjumaterialet träder det fram en ganska tydlig bild av varför informanterna har kommit i kontakt med kampsportsträning. Inkörsporten till träningen var för de flesta deltagarna (3 utav 4 informanter) att man redan kände någon som tränade kampsport. För flera av kvinnorna i studien var det någon manlig bekant eller pojkvän som introducerade kvinnorna för kampsportsträning: ”- Min pojkvän började. Och då hängde jag med. Jag tyckte: Varför står jag här och tittar? … Jag var lite rädd i början så där.. Jag satt och tittade kanske en termin och var lite så att jag kände att det pirrade i magen – farligt – och sen såg jag att det var ju hur roligt som helst.” Info 1 ”- Det var en kompis som tränade i en annan klubb. Han pratade om det och så tyckte jag det verkade kul och då började jag träna av den anledningen.” Info 2 ”- Jag har en pojkvän som tränade och han skulle lära mig det, men så blev det inte av så då gick jag en kurs istället. … - Det var nog lite push från min pojkvån då, som sa: Ska du inte gå och kolla om detta är något för dig?” Info 3

För dessa tre kvinnor har olika manliga bekanta såsom pojkvänner och kompisar varit inkörsporten till att de först provade på kampsport. Det har i dessa fall inte varit kvinnorna själva som sökt sig direkt till kampsportsträningen. De har istället blivit tipsade om träningsformen genom manliga bekanta och i vissa fall direkt påverkade att prova på. En informant skiljer sig dock från de andra i detta hänseende: 24

”- Jag har faktiskt tänkt på det (att börja träna) jättelänge, sedan jag var mellan 12-15 år någonstans. … när man sett filmer och när man hört andra prata om kampsport, har jag alltid känt det här suget att jag undrar hur det skulle vara att slåss. Vad kul det skulle vara! Fast på skoj då förståss, det ska ju inte vara på allvar. ... Då såg jag en affisch och då tänkte jag att detta var ett wake up call, nu måste du faktiskt prova det som du tänkt på så länge!” Info 4

En tydlig bild som träder fram i intervjumaterialet är att de flesta av kvinnorna börjat träna eftersom de känner någon som tränar. De flesta av kvinnorna har alltså genom en manlig bekant introducerats till kampsportsträning. 7. 1. 2 Självförsvar eller bara en vanlig form av träning? Ingen av kvinnorna har i intervjuerna gett uttryck för att de lockats till träningen just för att de ville lära sig självförsvar. En kvinna uttryckte dock ett eget intresse för kampsport och en fascination över österländsk kultur vilket gjorde att hon började träna: ”- Jag har även varit intresserad av Japan där Karaten kommer ifrån. Jag har haft det intresset sedan jag gjorde en skoluppgift i gymnasiet, det har ökat intresset… Jag har varit intresserad av Karate som sport men även eftersom det är en japansk sport.” Info 4

En annan kvinna uttryckte ett intresse för kampmomentet men då inte kopplat till just självförsvar. I det fallet handlade det om skådespeleri och performanceuppträdande innehållande kampmoment som kunde vidareutvecklas utav kampsportsträningen. Av vad som framkommit i intervjuerna tycks det inte vara just en möjlighet till att lära sig försvara sig själv som lockat kvinnorna i studien att prova på kampsportsträning. Valet tycks mer handla om ett val av en träningsform influerat av manliga bekanta eller egna särintressen. Samtliga kvinnor som deltagit i studien betonar att kampsport är en bra träningsform som passar dem. Berättelserna återkommer ofta till de fysiska fördelarna med träningsformerna och en ökad förmåga eller tro på att kunna försvara sig ses mer som en extra bonus vilket sammanfattas av en av kvinnorna: ” – Och för mig är det ganska stor del den fysiska träningen som jag känner är skön, sen själva självförsvarsbiten och det psykiska – det man skulle kunna nyttja det (träningen) till, det kommer i det här läget i andra hand. Så jag ser det som en bra fysisk träning med extra tillbehör så att säga.” Info 3

Genomgående i intervjuerna återkommer hänvisningar till kampsportsträning såsom en bra fysisk träningsform. Effekterna av en ökad förmåga till självförsvar är inte lika synlig. Betoningen kring varför kvinnorna tränar ligger i intervjuerna kring fysiska fördelar med träningsformen de valt. De olika kampsporterna har stor variation i träningsintensitet och hur den är utformad. Kvinnorna sätter sig i relation till hur de upplever träningen såsom meningsfull mycket utifrån träningsintensiteten och att de fysiska bitarna av träningen passar dem som individuell träningsform. 7. 2 Förhållandet till det offentliga rummet och självförtroende Kvinnorna i studien kunde dock ge uttryck för en tilltro till den egna kroppens förmåga att försvara sig. De kunde ge exempel på hur de reflekterat över hur kroppen kunde användas till att försvara sig med men hade i vissa fall svårt att ge exempel hur dessa upplevelser påverkade dem. Vissa kopplingar gjordes ändå till hur det offentliga rummet upplevdes. Samtidigt kopplades en känsla av självförtroende inte enbart till kampsportsträning utan även till fysik träning överlag - vilket kan sägas är återkommande i intervjumaterialet i stort: 25

”- Jag tror överlag att självförtroende kan komma av att man bara känner att man är bra på någonting.” Info 2 ”- Det kan komma vilken idrott du än väljer. Bara man hittar sin grej, den man tycker är kul! … Jag tror inte det spelar någon roll, man får nog den här fight-instinkten, vad du än har, innebandy eller ishockey …. Jag tror det är alla idrotter det spelar ingen roll.” Info 1 ”- Skulle jag gå ensam på väg till tåget och det är mörkt på kvällen – bara det att man kan röra sig själv utomhus och inte är rädd. Jag känner att jag har en hyfsad chans att klara av det om det händer något. Jag tror överlag att det vore bra om fler tjejer tränade, bara för att känna den här självkänslan, för jag tror att det skulle göra rätt mycket…” Info 2

Samtidigt ger den kvinna som återges i stycket närmast ovan uttryck för att hennes rörelse i det offentliga rummet inte påverkats nämnvärt till en följd av detta. Kvinnorna i studien ger exempel på hur de har en förändrad inställning till sin förmåga att försvara sig men att det inte påverkar hur dem de facto rör sig i det offentliga rummet i någon större utsträckning: ”- Jag går aldrig genom parken! … Jag sätter mig aldrig i en sådan sits, nej så dum får man inte vara… Fast jag är bättre och modigare och starkare så tror jag inte att jag utsatt mig för det” Info 1 F: ”- Har det förändrats på något sätt hur du förflyttar dig när du är ute? I: - Det har inte förändrats så mycket direkt. Jag är oftast på väg någonstans, det gör inte så stor skillnad. Man är nog bara bättre förberedd om det skulle komma upp en situation. Man kan reagera lite tidigare och undvika tråkiga situationer också.” Info 2

7. 3 Beredskap och gränsdragande Eftersom samtliga informanter har tränat idrott tidigare kan de ge exempel på hur träning i allmänhet påverkar självkänslan. De kunde dock ge exempel på hur just kampsportsträningen påverkat hur de bemöter vissa situationer på ett nytt sätt. Kvinnorna kände att de i olika utsträckning kunde uppleva att de hade fått en större tilltro till vad de skulle göra om de blev överfallna sedan de börjat träna. Dock var det svårt för deltagarna att reflektera över sin egen förmåga till självförsvar mot en angripare eftersom ingen blivit attackerad på riktigt i en verklig situation. Det som de däremot kunde ge uttryck för var ett nytt sätt att tänka kring sin omgivning. Flera av kvinnorna kunde ge uttryck för en ny vaksamhet i offentliga miljöer kring hur folk betedde sig runt omkring dem: F: ” – Du pratade om självförtroende och jag undrar vad det är du kopplar till det? I: Det är väl överlag när man rör sig i stadsmiljö. … Man känner sig lite mer säker på att man kan klara olika situationer som man kan hamna i.” Info 2 ”I: - Hittills tycker jag att det har varit en schysst kombination av bra träning och ett medvetandegörande av sådant man inte funderat på tidigare. F: Vad då för saker? I: - Hur folk beter sig runt omkring en. Hur man själv beter sig, och om man är ute själv och springer … då kan det kännas bra att ha det i bakhuvudet. … Man är lite mer medveten. Man ser sig lite mer om.” Info 3

En kvinna kände att hon upplevde en förändring kring vad som var acceptabelt beteende och att hon nu hade nya möjligheter att avgöra var gränsen gick för hennes egen del. Även tiden som krävdes för att hon skulle reagera hade minskat: ”- Jag har tillåtit kanske mer innan. Alltså det tog längre tid innan att säga stopp. Nu är jag snabbare på att säga stopp. Nu har jag bättre självkänsla och självförtroende. Jag tror att man

26

bygger upp det av kampsport faktiskt. Jag kan nog säga till någon om de knuffar mig även fast det inte är medvetet. Du vet: Hallå ta det lugnt! Lite tuffare med det..” Info 1

7. 4 Kroppskännedom och handlingskraft När kvinnorna försökte att ge exempel på vad träningen har lett till för egen del återkommer ord som kroppskontroll och kroppsmedvetenhet ofta i svaren de gav. Men de ger även exempel på hur man känner sig starkare fysiskt och upplever att man klarar av mer. Ibland även kopplat till en slags mental uthållighet: ”- Jag tror att man förändras ganska snabbt i att man pallar att ta stryk – inte det att man går därifrån och har ont eller så – men man pallar lite till när man hade gett upp en annan gång..” Info 3 ”- Det är bra för min personlighet. Sedan är det så att i den här sortens Karate jag tränar är filosofin att man aldrig ger upp. Man ska kämpa tills man stupar och inte kan gå liksom.. i princip.. och det kändes också väldigt rätt för att.. Ja rent psykiskt att man ska pressa sig till det yttersta.” Info 4

Samma kvinna ger exempel på hur det i vardagen kan finnas nytta med att få ha tagit del av en sådan upplevelse: ”- Jag tycker att jag kan känna den här ”spiriten” (känslan) av att av att bita ihop liksom. Man biter ihop för att uppnå det man vill uppnå eller nå sina mål. Jag tycker själv att jag blivit mer disciplinerad i form av att ta tag i småsaker hemma. .. Tidigare kunde jag vara ganska slarvig med det och skjuta upp saker.” … ” Ok, nu har jag en uppgift till vardags eller på jobbet och jag tycker kanske vad jobbigt det är eller vad tufft det är. Vad långt bort målet är! Men då tänker jag hur jag skulle göra när jag tränar. Då skulle jag ju bara sätta igång och beta av centimeter för centimeter tills jag når mitt mål. Sen kommer jag att känna mig stolt över mig själv när jag är framme. Det är det tänket jag har med mig inför de här sysslorna.” Info 4

Kvinnan i citatet ovan menar att det inte här handlar om att annan idrottsträning kunnat ge denna typ av effekt. Tidigare idrottsliga erfarenheter gav visserligen en slags kampanda men inte en så kraftig effekt som Karaten gjorde. Det var filosofin bakom den specifika formen utav Karate och den fysiskt utmanande träningen i kombination som gav en känsla av handlingskraft. En ökad tilltro till kroppens resurser och en fysisk självkännedom kunde ses i intervjumaterialet. Samtliga kvinnor hade erfarenhet av idrottsträning sedan tidigare och kunde ge exempel på hur träning i allmänhet gav en kroppskännedom men till viss del kunde informanterna knyta kroppskännedom till enbart kampsportsträning: ”- Som tjej tycker jag det är jättesvårt att slå med knytnäven. … Man har inte den styrseln i handlederna som behövs. Så jag slår ofta med öppna händer.” Info 3 ”- Det känns udda först. Som tjej är man ju inte van vid – eller jag är ju inte det – du vet: Oj förlåt! (Informanten syftar på att man ofta ber om förlåtelse när det händer något) Och det kändes jättekostigt i början. Och det svåraste var att man lär sig att rösten bidrar till att både skrämma och distrahera. Det är jättesvårt att skrika aggressivt på beställning. Det tycker jag har varit det svåraste med hela träningen att bryta den här spärren som man har på något sätt att man ska bete sig hyfsat. … Det är ju jättekonstigt när man inte. Jag menar man är ju uppfostrad att inte skada någon. Sådant var svårt att komma över.” Info 3

Samtidigt innehåller kännedom om den egna kroppen och vad den tål en annan aspekt som kan ge en känsla av trygghet: ”- Men jag känner mig lite tryggare i mig själv för jag vet ju hur det här funkar. Jag vet hur de här grejorna (slag och sparkar) känns på kroppen liksom.” Info 4

27

7. 5 Fysiska spår av träning Detta att kampsport kan vara en kontaktsport kan leda till att den som tränar kan bli utsatt för omgivningens blickar på ett sätt som kanske inte är fallet i de flesta idrotter. Ibland kan det även leda till kommentarer från en oinvigd omgivning. Till viss del ger kampsportsträning unika fysiska spår på kroppen vilket en del kvinnor lagt märke till att omgivningen reagerar på. Detta är något som man som utövare måste förhålla sig till om man vill träna men som för omgivningen kan uppfattas som avvikande: ”I: - Sen kör vi ju sparring direkt på kroppen så det känns ju och det blir blåmärken här och var. … F: - Då har ni något att prata om på julfesten? I: - Ja precis! Många gånger har jag fått frågan om jag har pojkvän när de ser ett blåmärke. Ungefär som om det skulle pågå något där hemma..” Info 4 ”- Det är kanske inte så socialt accepterat att komma och vara blå på armarna efter träningen – för att sedan gå på fest. Det är inte det optimala.” Info 3

Det är dock ingen av kvinnorna som verkar lägga större vikt vid detta såsom ett problem. De får dock ofta förklara sig inför omgivningen och bemöta deras reaktioner i sociala sammanhang.

8 ANALYS Syftet med denna undersökning är att finnas svar på om kampsportsträning kan påverka hur kvinnor upplever sig själva som stärkta i förhållande till sin omgivning. I analysdelen blir studiens frågeställningar som tidigare presenterats i avsnitt 2 viktiga att bära med sig. Till en början kan man se till den utgångspunkt som funnits i debatten kring varför kvinnor bör träna självförsvar. 8. 1 Hur upplever kvinnorna effekterna av träningen? Tidigare har Östergren (2006) med en radikalfeministisk ideologisk övertygelse som utgångspunkt hävdat att alla kvinnor bör träna självförsvar. Tanken är då att alla kvinnor är föremål för mäns våld och att lösningen är att kvinnor blir stärkta i sin tro på sig själva och får ökade möjligheter till att agera och påverka sina liv genom att de lär sig självförsvar. Östergrens verk har varit det enda på svenska som skrivits utifrån svenska förhållanden och som specifikt tagit upp kvinnors behov när de tränar självförsvar. Vi ska återkomma till Östergrens bok längre fram men det blir viktigare att först titta på hur kvinnorna i studien ställer sig till det att vara föremål för mäns våld. 8. 2 Att känna sig otrygg men inte hotad Kvinnorna i studien har inte gett uttryck för att de börjat träna kampsport i syfte att försvara sig. Det har istället varit ett slags val som gjorts genom påverkan av manliga bekanta och genom egna intressen för antingen asiatisk kultur eller kampsportens träningsformer. Kvinnorna har lagt relativ stor fokus på de fysiska fördelarna med träningsformerna inom respektive kampsport. Dessutom har det inte framkommit några tecken på att en upplevd hotbild kring mäns våld mot kvinnor har varit en avgörande faktor i valet att börja träna kampsport. Däremot kan man tala om att kvinnorna fortfarande förhåller sig till en upplevd risk i det offentliga rummet. Detta har tidigare redovisats vara en faktor kring kvinnors rörelser i det offentliga rummet av Andersson (2005). 28

Andersson (2001) visade att många kvinnor bar på olika strategier kring hur de rörde sig i det offentliga rummet till och från sina arbeten och att dessa strategier ofta var så internaliserade att de inte reflekterades över. Både undvikande och konfrontativa strategier kunde påvisas hos kvinnorna i den studien. I relation till kampsportsträning har kvinnorna i denna studie inte visat några tecken på att förändra sina rörelser i det offentliga rummet i någon större utsträckning. Det ses fortfarande som en onödig risk att utsätta sig för situationer som kan vara potentiellt farliga. Även om hotbilden alltjämt finns med i kvinnornas berättelser förändras den inte till sin karaktär på ett sådant sätt att kvinnorna upplever att de ändrar sina strategier när det gäller rörelser i det offentliga rummet. Här kan man inte tala om att en ökad tro på sin egen förmåga att försvara sig själv leder till en förändring av beteendet i det offentliga rummet. Istället borde man tala om att kvinnorna fortfarande förhåller sig till risken att utsättas för våld, men att de känner sig något tryggare. Om de eventuellt skulle råka ut för någon situation där de utsätts för våld känns det som om de själva upplever att de har fått en större tilltro till sin egen förmåga till att hantera en sådan situation. 8. 3 Stärkt av fysisk träning eller av kampsport? Många av kvinnorna i studien ger uttryck för att de tål mer fysiskt av den träning de utsätter sig för genom att de tränar kampsport. Alla deltagare i studien hade tränat idrott sedan tidigare. Frågan är då om det är kampsportsträningen som upplevs som stärkande eller om det är idrottsträning i allmänhet som kan ha gett denna effekt? I resultatdelen kan man se att det handkar om en kombination av de båda. Alla deltagare bär med sig tidigare idrottsliga erfarenheter som bidrar, men vissa inslag i kampsportsträningen tycks ge stärkande effekter. Den effekt som kvinnorna upplever kommer enligt min mening från en slags mentalitet som en del kampsporter förmedlar. Det handlar om att inte ge upp när det tar emot fysiskt och att inse att kroppen kan orka med mer än vad man tror i vissa situationer. Kvinnorna kopplar denna känsla till idrott i allmänhet men kan samtidigt ge exempel på hur de får vissa insikter om den egna kroppens styrkor och svagheter och hur detta gör att de får en större tilltro till sin egen förmåga att hantera en våldsam situation. Kvinnorna har därmed fått uppleva att de har fått en större trygghet när de rör sig i det offentliga rummet. I vissa fall kan det även leda till en ökad handlingskraft till att agera när andra utsätts för kränkande behandling. 8. 4 Att växa på andra områden i livet Kampsport har historiskt sett betraktats såsom stärkande för både kropp och sinne, Reid & Croucher (1995). Vissa kampsporter har en väldigt filosofisk framtoning och kan sägas vara närmast ideologiska till sin karaktär. I denna studie har det varit svårt för kvinnorna att ge exempel på hur kampsportsträningen har påverkat övriga livet. För en del har det gällt en ökad benägenhet att ta itu med vardagliga sysslor och för andra har det varit en allmän känsla av tillförsikt till att man kan reda ut konfliktsituationer. Det har däremot funnits en tendens till att lättare se sådana effekter för de kvinnor som tränar en kampsport som har en ideologisk överbyggnad. Tidigare har det visats att skillnader finns mellan det att enbart träna fysiska kampsportstekniker samt att träna dessa samtidigt som teorierna bakom dem och dess historik tillgängliggörs för utövarna, Trulson (1986). I denna studie kan ses en tendens till samma resultat. Det tycks vara lättare för de som tränar en kampsport som är kopplad till en filosofisk överbyggnad att se hur träningen påverkar eller är relevant för andra områden i livet. Detta skulle kunna innebära att inslaget av just självförsvarsinriktad träning inte är en förutsättning för att 29

träningen skall få dessa effekter. Även Castelnuovo & Guthrie (1998) ger uttryck för hur filosofiska inslag är viktiga för hur kampsportsträning tas emot av de som utövar den. Detta skulle kunna vara en faktor som måste tas i beaktning om man skall använda sig av kampsportsträning inom ett socialt förändringsarbete. 8. 4. 1 Validitet – tillförd filosofi eller tidigare grundat intresse? Att säkert urskilja vilken typ av erfarenheter som ges av respektive kampsport till de som deltagit i denna studie är inte helt enkelt. Tidigare erfarenheter och intressen har i viss mån styrt valet av respektive kampsport för de som deltagit. Därför blir det vanskligt att säkert fastställa vad som utgörs av tidigare intressen och vad som tillförts av träningen som sådan. Därför har viss vikt lagts vid att inte dra dessa resonemang för långt i användningen av det empiriska materialet. Men det tycks ändå finnas en indikation på hur filosofin bakom respektive kampsport som finns representerad i studien påverkar hur träningens effekter upplevs. Det finns inte stöd för att specifikt utpeka någon enskild kampsport såsom hänförig till en viss typ av effekter hos den individ som tränar. Analysen får sägas ha en inriktning på en mer allmän nivå för att vidare kunna vägleda ytterligare studier på området. 8. 5 En fysisk aktör framträder inom den personliga sfären? Kvinnorna i studien betraktade inte alltid kampsportstutövningen såsom kopplad till självförsvar utan såg för det mesta träningen mer som en träningsfrom bland andra. Även om kvinnorna insåg att utövandet i princip handlade om att öva in tekniker för våldsutövning fanns det inte alltid en koppling till att de hade som huvudsyfte att vara ett effektivt självförsvar i en verklig situation. De skiljdes sig dock något mellan de olika kampsporterna hur synen på den egna träningen förhöll sig till självförsvar. De kvinnor som tränade en mer uttalat självförsvarsinriktad kampsport kunde tydligare sen denna koppling. Däremot kunde även de kvinnor som tränade kampsport som inte hade en tydlig koppling till självförsvarsaspekten i träningen ändå visa tecken på att de agerade annorlunda i vissa situationer. Det som tydligast framträder handlade om den fysiska gränsdragningen kring den egna personen. Backlund (2006) talar i sociala sammanhang om olika zoner som utgörs av den intima- (0-50 cm), personliga(50-120 cm) och den socialazonen (120-150 cm) (a a, s 83-84) kring den egna personen. Backlund menar att dessa olika zoner styr vårt umgänge i vardagen. För att släppa in någon i de inre zonerna krävs att vi känner personen väl. Oftast sker vårt vardagliga umgänge i den sociala zonen. Hur okända människor tillåts agera mot den som de möter regleras av vilken zon de befinner sig i. Även de tidigare relationella erfarenheter som man har gentemot den som bemöter oss spelar in för hur stor handlingsfrihet som ges. Som huvudregel gäller att vi sällan släpper in okända människor eller utomstående i den intima zonen (a a). I intervjuresultatet finns en viss antydan till att man kan se hur kvinnorna i studien får en förändrad uppfattning kring sin egen personliga sfär och hur den bevakas gentemot omvärlden. Här kan man dock inte knyta vad jag kallar den personliga sfären specifikt till en viss zon utav Backlunds olika zoner. Man kan istället tala om att den personliga sfären i allmänhet ägnas en uppmärksamhet på ett annat sätt än tidigare och att frågor kring den egna fysiska gränsdragningen reflekteras över på ett mer medvetet sätt. Isdal (2001) talar om olika våldsroller där de definieras med hjälp av sina aktörer: ”offret, utövaren och observatören” (a a, s 135). Här kan eventuellt ses en viss förskjutning mellan dessa roller för kvinnorna i studien, där de ser sig som mer av 30

potentiella aktörer snarare än observatörer. De kan se sig i en roll där de drar gränser kring sin egen person och att de upplever en viss trygghet i det att de känner vad den egna kroppen förmår i självförsvarssammanhang. De bär fortfarande med sig det att de kan bli föremål för mäns våld men att de troligtvis har en bättre beredskap att bemöta de situationer som kan uppstå. De kan dock inte säkert säga hur de skulle reagera eller bete sig i en riktig situation eftersom de inte blivit utsatta för en sådan situation. Tilliten till den egna förmågan i en självförsvarssituation blir därför ett teoretiskt resonemang för de kvinnor som intervjuats. En viss förmåga till att reagera över hur folk beter sig i omgivningen och hur andra människor får lov att träda in i den personliga sfären tycks ändå finnas med hos de kvinnor som deltagit i studien. Även en viss beredskap till att säga ifrån när människor beter sig på ett sätt som uppfattas som oacceptabelt i närheten av den egna personliga sfären tycks finnas. Troligtvis är detta till viss del en följd av träningen de genomgått genom att träna kampsport. Denna beredskap att säga ifrån tycks ge en känsla av en ökad handlingsrepetoar. Att kunna dra gränser vid oacceptabla beteenden verkar vara något som förändrats något genom kampsportsträningen som kvinnorna tränat. Detta får enligt min uppfattning ses som en slags empowerment av individen enligt Adams (2003) definition där kvinnorna kan vara mer fria att skapa sig en egen personlig sfär i sin omedelbara närhet. Att känna sig tryggare med att kunna säga ifrån när någon oinbjuden kränker den personliga sfären får anses vara en självklarhet för de flesta människor men som kanske inte gäller för alla kvinnor i deras vardag. 8. 5. 1 Validitet – en fysisk aktör framträder? Enligt min mening kan man i denna studie se kvinnorna som tränar kampsport såsom mer fysiskt agerande i relation till sin egen personliga sfär än vad de upplevt sig vara tidigare. Det handlar inte om att det säkert kan fastställas exakt hur och i vilka specifika situationer som kvinnorna känner att de kan agera och freda sig. Det handlar däremot om hur de känner sig ökat medvetna om att den egna personliga sfären kan fredas med olika medel såsom röstanvändning och att fysiskt reagera när oinbjudna personer träder in i den. Funderingar kring fysiska gränsdragningar runt den egna personen och hur den kan skyddas tycks finnas med som en faktor i de resultat som framkommit. Givetvis kan de kvinnor som deltagit ha haft med sig olika grader av erfarenheter kring detta från sina tidigare idrottsliga karriärer – men ändå tycks detta tänkande ha aktiverats på ett annat sätt än tidigare genom att de kom i kontakt med kampsportsträningen. Det kan dock inte säkert sägas genom denna studie att någon enskild situation kan pekas ut där dessa effekter kommer att ge sig tillkänna eller att någon enskild kampsport kan knytas till dessa effekter.

9 DISKUSSION För att finna svar på studiens frågeställningar diskuteras under detta avsnitt analysen av intervjuerna genom att söka beröringspunkter med socialt arbete. 9. 1 Självförsvar – frivillighet för individen och ansvar för samhället Socialt arbete i Sverige utgår ifrån vår socialtjänstlag (2001:435) där individen ses som en aktör med frihet att välja sina egna insatser från samhällets sida. Socialt 31

förändringsarbete under tvång tillhör undantagen inom de insatser som socialtjänsten har att tillgå idag. Just frivilligheten blir en central del av diskussionen kring självförsvar såsom en tillgång inom socialt förändringsarbete. Inget i denna studie har kunnat visa på att kvinnorna som deltagit har valt att träna kampsport för att de känt sig otrygga och därför velat lära sig självförsvar. Vi måste betrakta självförsvarsträning inom en social förändringsverksamhet som ett frivilligt val från individens sida. Träningen skiljer sig från exempelvis gymnastik eller bollspel eftersom den innehåller ett ofta innehåller ett kampmoment och ibland syftar till att lära deltagarna hur man utövar våld. Därför blir det ur ett lämplighetsperspektiv knappast tillämpningsbart inom verksamheter där individer befinner sig under tvång och man inte säkert kan säga att individen har ett fritt val att tillgå. Dessutom kan man konstatera att det finns risker för en viss typ av individer som kan tänkas ha svårigheter med att hantera det ansvar som ökade kunskaper i våldsanvändning måste åtföljas av. Dessutom kan det antas att de flesta verksamheter som befinner sig inom den sfär av socialt förändringsarbete som bedrivs under tvång inte kommer att vara intresserade av att lära ut hur man utövar våld till sina kunder. Kriminalvården samt många behandlingshem för ungdomar som är omhändertagna enligt lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (1990:52) skulle säkerligen se ett säkerhetsproblem i att lära ut självförsvar till dem som utnyttjar dess tjänster. Även om det får anses vara individens ansvar att se till att kunskaperna i självförsvar används ansvarsfullt kan det tänkas att en hätsk debatt kan uppstå om huruvida det är ansvarsfullt att lära ut självförsvar inom sociala verksamheter överhuvud taget. Min egen uppfattning i frågan är den att man givetvis får göra en avvägning mellan riskerna för respektive målgrupp och eventuella vinster som träningen kan medföra. Även om det slutligen måste vara individens ansvar att kunskaperna inte kommer till fel användning är det samtidigt samhällets ansvar att se till att en återhållsamhet beaktas. De som kan tänkas ha svårighet att axla ett sådant utökat ansvar bör inte komma ifråga för sådana förändringsinsatser som innefattar kampsportsträning. Därför bör kampsport ses som ett frivilligt inslag för individen i en social verksamhet som även den har en frivillighet som grund för den egna verksamheten. 9. 2 Vilka förändringar har relevans för socialt arbete? Det finns fortfarande en upplevelse hos kvinnorna som deltagit i studien att man förhåller sig till en risk att utsättas för våld och överfall i det offentliga rummet. Eftersom de fortfarande förhåller sig till en risk för att utsättas för våld påverkas deras rörelser i det offentliga rummet inte i någon större utsträckning. Däremot kan de känna en ökad förmåga att fysiskt dra upp gränser kring den egna personen och uppleva att de har en större medvetenhet kring hur människor beter sig runt omkring dem. Det kan sägas skapa en upplevelse av tillit till den egna förmågan att hantera en våldsam situation som skulle kunna uppstå. Även om denna tillit till den egna förmågan måste ses i det ljuset att det är en oreflekterad kunskap eftersom kvinnorna inte utsatts för ett överfall – kan det ändå vara av vikt att lyfta fram denna upplevelse. 9. 2. 1 Självkänsla och tillit eftersträvas – men vad ger resultat? Att känna sig trygg i sin egen kropp får anses vara något som de flesta människor uppfattar som en självklarhet. Tidigare har Castelnuovo & Guthrie (1998) visat att en kombination av teoretisk undervisning och praktisk kampsportsträning kan 32

stärka kvinnors upplevelser av dem själva såsom handlingskraftiga. Kvinnor som deltog i deras studie sade sig känna sig mer hemma i sin kropp genom den träning och undervisning i feministisk teori som de fick ta del av. För en del av deltagarna handlade det om att komma över upplevelser av sexuella övergrepp och känna att den egna kroppen inte upplevdes som något främmande (a a). Trulson (1986) har även visat hur en kombination av undervisning i kampsport och ett förmedlande av dess filosofiska grundtankar kan leda till sänkta aggressionsnivåer hos tonåringar. Resultaten i denna studie riktar uppmärksamheten åt samma håll. Det tycks vara viktigt att ha någon form av kombination av teoretisk överbyggnad eller filosofiskt inslag i kampsportsträningen tillsammans med den fysiska träningen. 9. 2. 2 Filosofin är oskiljbar från praktiken – men är den även en nyckel? Resultaten i denna studie och tidigare nämnda studiers resultat pekar på att filosofin som representerar varje inriktning av kampsport har betydelse för hur kampsportsträning tas emot av dess utövare sett ur ett socialt förändringsperspektiv. Tidigare har det gjorts ansatser till att studera fysiska kampsportstekniker såsom helt avskilda från teoretiska inriktningar inom respektive kampsport, Vey (2010). Här tycks det vara frågan om att istället se den bakomliggande filosofin som en tillgång när man ser till relevansen för socialt arbete. Endast de fysiska teknikerna tycks inte ge den effekt som Trulson (1986) hänvisar till. Enligt min mening blir det omöjligt för att inte säga ofruktbart att försöka avskilja den filosofiska inriktningen som i princip alltid åtföljer olika kampsporter. Det kan tvärtom vara så att nyckeln för de effekter som kan tas tillvara inom socialt förändringsarbete ligger i dess medföljande filosofiska drag. För de deltagare i studien som tränat mer Praktisk inriktade kampsporter som t ex Krav Maga kan man se ett ökat fokus på hur förändringar i omgivningen uppfattas annorlunda av de som tagit del av denna träning. För den informant i studien som tränat Karate kan man se effekter kring hur filosofin bakom just den formen av Karate påverkar synen på omvärldens utmaningar. Klart är att den typ av filosofi som ligger till grund för respektive kampsport som informanterna i studien tränat ger en viss påverkan på vilka effekter som kvinnorna erhållit av kampsportsträningen i denna studie. Därför kan det tänkas att det blir mest fruktsamt att se till den specifika sociala verksamhetens behov när det gäller att överväga vilken form av kampsport som kan tänkas ha relevans för den egna verksamheten. Frågan inför tillämpningen av kampsport inom socialt arbete måste vara vad som kan tänkas stärkas genom respektive inriktning av kampsport samt vilka specifika behov som finns hos den egna målgruppen på respektive verksamhet. 9. 3 Vilka faktorer är betydelsefulla för förändringen? Sett till det syfte som denna studie haft kan sägas att kvinnorna har haft svårt att konkret exemplifiera hur de påverkas av kampsportsträningen ur ett generellt perspektiv. Det kan inte riktigt urskiljas vilka faktorer som de ser såsom betydelsefulla för de förändringar som studien ändå kunna påvisa. Det blir vanskligt att reda ut i detalj vilka faktorer som ger de effekter som tagits upp hittills. De förändringar som kvinnorna i studien konkret kan ge exempel på är relaterade till fysisk personlig integritet och en slags handlingsberedskap. Kvinnorna kan därför sägas ha ändrat uppfattning kring sig själva såsom aktörer kring den egna personliga sfären. Vi ska se lite närmre på hur detta kan ha relevans för socialt arbete. Därtill får vi nöja oss med att konstatera att filosofin för respektive kampsport har en viss betydelse för vilka effekter man uppnår. 33

9. 4 Den fortsatta användningen av kampsport inom socialt arbete Denna studie har inte kunnat påvisa någon förändring i hur kvinnorna utnyttjar det offentliga rummet. Därmed kan man inte betrakta kampsportsträning för kvinnor såsom en tänkbar åtgärd för att öka kvinnors rörelser i det offentliga rummet. Även om den upplevda tryggheten hos kvinnorna har ökat genom kampsportsträningen så förhåller de sig fortfarande till risken att utsättas för våld och överfall på ungefär samma sätt som tidigare. Det har inte heller gått att se någon skillnad på hur en främst självförsvarsinriktad träning skiljer sig gentemot en mer traditionell träningsfrom där teknikerna är utformade efter filosofiska snarare än praktiska antaganden i detta avseende. De tydligaste effekterna man kan tala om när det gäller kampsportsträning som kunnat påvisas här går att hänföra till inre psykologiska faktorer. En känsla av tillit till den egna förmåga att avvärja ett angrepp – om än en teoretisk sådan – och en större medvetenhet kring hur den egna personliga sfären kommer i fokus kan tänkas ha effekter inom socialt behandlingsarbete där man vill stärka den fysiska integriteten och den egna självbilden. Möjligtvis kan kampsportsträningen utnyttjas i verksamheter där frivilligt deltagande ligger till grund för verksamheten och där andra alternativ ges till fysisk aktivitet. Man får dock bära med sig även det som denna studie visat – att kvinnor inte verkar välja kampsportsträning som ett sätt att hantera en upplevd hotbild kring mäns våld mot kvinnor. Man kan inte tala om att de använder sig av det som Lazarus (1984) beskriver som copingstrategier för att hantera en upplevd hotbild i det offentliga rummet. Detta går helt emot vad som tidigare påpekats av Östergren (2006) där mäns våld mot kvinnor beskrivs som det främsta skälet till att kvinnor borde träna självförsvar. Dock kan det givetvis tänkas att kortare kurser i självförsvar som har feministisk inriktning kan dra till sig en helt annan typ av målgrupp än den som legat till grund för denna undersökning och därmed kan man inte avfärda att det kan finnas kvinnor som upplever att de väljer kampsport av den anledningen. 9. 5 Finns det ett behov av denna träningsform hos kvinnor? En viktig fråga är om kvinnor känner ett behov av kampsportsträning? De som studerats i denna studie har redan valt att träna kampsport av anledningar som inte baseras på en upplevelse av otrygghet. Frågan är hur valet kommer att se ut om kampsportsträning erbjuds inom en social verksamhet? Det blir väldigt svårt att här sia om hur det behovet ser ut. Viktigt för de verksamheter som eventuellt skulle vilja tillämpa kampsportsträning inom sin behandlingsverksamhet blir därför att beakta det fria valet. Detta är särskilt viktigt eftersom kampsportsträning ofta är en speciell typ av träning som det inte kan förutsättas att alla människor känner sig bekväm med. Olika typer av kampsporter drar även till sig olika typer av utövare. Därför gäller det troligen även att hitta någon slags medelväg när det gäller fysisk träningsintensitet och ett avvägt inslag av traditionella träningsmetoder såsom exempelvis meditation och koncentrationsövningar. 9. 6 Tidsaspekten inom sociala insatser De kvinnor som deltagit i denna studie har alla relativt sett ganska gedigen träningserfarenhet inom kampsport. Därför blir det svårt att säkert säga att korttidsinsatser ger samma slags effekter som den långvariga träning som informanterna i denna studie haft. Troligtvis kommer tillämpningar av det slag som sociala verksamheter kan nyttja sig av att pågå under en relativt kort tidsperiod. Därför skulle det då finnas ett behov av att utvärdera en sådan insats 34

avseende dess effekter. Frågan är då om en slags känsla av empowerment då kan infinna sig efter en kortare tid? Det blir genom denna studie svårt att svara på. Fler undersökningar måste då genomföras i anslutning till de sociala verksamheter som kan komma att tillämpa kampsportsträning i sina behandlingsmetoder. Det får dock sägas att Adams (2003) definition av empowerment ändå tycks kunna hittas i de förändringar som kvinnorna i denna studie ger uttryck för. En ökad känsla av rätt till sitt eget personliga utrymme och en känsla av tillit till sin egen fysiska handlingsförmåga kan tänkas ha positiva effekter i den mån att det kan öka handlingsutrymmet i vardagen. Eventuellt kan vissa andra socialt betydelsefulla förmågor ha en fördel i att individen erhåller nya handlingsalternativ. Det krävs dock som sagt att fortsatta studier genomförs för att säkert kunna svar på vilka saker som det har betydelse för. 9. 7 Förhoppningen om en fortsatt nyansering Slutligen kan sägas att det inte är syftet att här peka ut någon enskild specifik social verksamhetstyp såsom passande för kampsportsträning. Kampsportsträning får ses som ett verktyg bland andra att ta till i socialt förändringsarbete och där en mängd olika överväganden bör göras innan det tas i bruk. Det blir upp till den sociala verksamhet som överväger att använda sig av detta att också göra en bedömning av vilka för och nackdelar som man måste beakta. Kampsportsträning inom socialt arbete är enligt min mening något som ofta upplevs som kontroversiellt. Ämnesområdet är dessutom ganska ostuderat. Min förhoppning är att denna studie leder till en ökad nyfikenhet kring ämnesområdet och att en del av de tidigare antaganden som hittills genomsyrat debatten nyanseras.

35

REFERENSER Adams (Ed) (2003) Social work and empowerment (3rd ed.) Hampshire, England: Palgrave Macmillian Distribution Ltd Andersson, B (2001) Rädslans rum - trygghetens rum – ett forskningsobjekt om kvinnors vistelse i trafikrummet. VINNOVA – Verket för Innovationssystem/The Swedish Agency of Innovation Systems: Stockholm Andersson, B (2005) Speglingar av rum – om könskodade platser och sammanhang. Friberg, T, Listerborn, C, Scholten, C (Red) Stockholm/Stehag: Brutus Östlings Bokförlag Symposion Alexandersson, M (1994) Den fenomenografiska forskningsansatsens fokus Starrin, B & Svensson P-G (Red) Kvalitativ metod och vetenskapsteori Lund: Studentlitteratur Aretun, Å (2009) Ungdomars utsatthet i bostadsområden Institutionen för Tema: Linköpings Universitet Björkqvist (1994) Sex differences in physical, verbal, and indirect aggression: A Review of Recent Research, Sex Roles, vol. 30, no. 3/4, 1994, p 177-188 Backlund (2006) Inte bara ord – en bok om talad kommunikation (andra uppl.) Lund: Studentlitteratur Castelnuovo, S & Guthrie, S (1998) Feminism and the female body - liberating the amazon within Boulder, Colorado: Lynne Rienner Publishers, Inc. Colman, A M (2001) A dicitionary of psychology Padstow /Cornwall: T. J International Connell, R W (1995) Masculinities (2nd ed.) Cambridge: Polity press Crick (1997) Engagement in gender normative versus nonnormative forms of aggression : links to social – psychological adjustment, Developmental Psychology 1997, vol 33, No 4, p 610-617 Denscombe, M (2000) Forskningshandboken – för småskaliga forskningsprojekt inom samhällsvetenskaperna Lund: Studentlitteratur Isdal (2001) Meningen med våld (svenska uppl.) Stockholm: Förlagshuset Gothia Lazarus, R & Folkman, S (1984) Stress, appraisal and coping New York: Springer Publishing

36

Lindgren, G (1994) Fenomenologi i praktiken Starrin, B & Svensson P-G (Red) Kvalitativ metod och vetenskapsteori Lund: Studentlitteratur Loseke (2003) Thinking about social problems (2nd ed.) New York: Walter de Gruyter Inc Meeuwisse, A & Swärd, H (2002) Perspektiv på sociala problem Stockholm: Natur & Kultur Reid, H & Croucher, M (1995) The way of the warrior : the paradox of the martial arts New York: The Overlook Press Rodgers, J (2003) Självförsvar En komplett handbok i konflikthantering och självskydd (svenska uppl.) Västerås: ICA Förlaget AB Starrin, B & Svensson P-G (Red) (1994) Kvalitativ metod och vetenskapsteori Lund: Studentlitteratur Steen, A-L (2003) Mäns våld mot kvinnor – ett diskursivt slagfält. Reflektioner kring kunskapsläget, Research Report No. 131 from the Department of Sociology Göteborg University Svensson, P-F & Starrin B, (1996) Kvalitativa studier i teori och praktik Lund: Studentlitteratur Trulson, M (1986) Martial Arts Training: A novel “cure” for juvenile delinquency Human Relations, Volume 39, Number 12, p. 1131-1140 Uhneståhl (1994) Självkontroll genom mental träning Veje Förlag AB: Örebro Valentine, G (1992) Images of danger: women's sources of information about the spatial distribution of male violence, Area, Vol. 24, No. 1 (Mar., 1992), p. 22-29 Vey, G (2010) An empirical perspective of the martial arts, Journal of Asian Martial Arts, vol 19, No. 2, p 8-21, 2010. Wiberg, A (2005) Randori Judo Jure Förlag AB: Stockholm

Young, I M (2000) Att kasta tjejkast Stockholm: Atlas Young, J (2005) A pilot study of the effects of martial arts training on children´s symptoms of psychopathology University of Hawaii

37

Österberg E & Lindstedt M (2005) Kvinnor och våld – en mångtydig kulturhistoria Nordic Academic Press: Lund Östergren P (2006), Slå tillbaka! Handbok i självförsvar för kvinnor Stockholm: Bokförlaget Natur och Kultur Övriga källor (1990:52) lag med särskilda bestämmelser om vård av unga (2001:453) socialtjänstlag Ett utdrag ur Konflikthantering/ Självskydd - handbok i ingripande- och självförsvarsteknik för polisen Rikspolisstyrelsen(2004) Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning Vetenskapsrådet (ISBN:91-7307-008-4) Nordregio (2009) – Nordic Centre for Spatial Development, Att stärka tryggheten i stads- och tätortsmiljö ur ett jämställdhetsperspektiv - en förstudie av ett antal länders arbete NTU 2009 Rapport 2010:2 Brottsförebyggande Rådet : Om utsatthet, trygghet och förtroende Regeringsbeslut 8 (2008-10-16, M2008/3813/H), Uppdrag till boverket och länsstyrelserna att stärka tryggheten i stads- och tätortsmiljöer ur ett jämställdhetsperspektiv Internet www.kravmaga.com

(2011-02-28)

www.wtf.org

(2011-02-29)

http://www.kyokushin.se (2011-03-18)

38

Bilaga 1 Intervjufrågor 1. Hur länge har du tränat kampsport? 2. Har du tränat flera olika kampsporter? 3. Vad fick dig att börja träna? 4. Vad var ditt första intryck av träningen? 5. Varför tränar du kampsport? 6. Har du lärt dig något som du har nytta av? 7. Kan du märka att träningen påverkar dig utanför träningslokalen? 8. Hur märker i så fall den förändringen? 9. Vad tror du förändringen kan bero på? 10. Tror du att träningen har påverkat dig på något sätt (positivt & negativt)? 11. Skiljer sig kampsportsträning från annan träning? 12. Hur skulle du beskriva din kampsports inställning till självförsvar?

Kommentar: Dessa intervjufrågor har använts som stöd för minnet under de genomförda intervjuerna och har inte alltid använts i denna form då de ställts till informanterna. De kan dock fungera som en vägledning till att skapa en förståelse för de genomförda intervjuernas fokus. Frågorna är stödfrågor och har använts tillsammans med kompletterande följdfrågor anpassat till intervjusituationen.

39