Kants etik och dygdetik

Moralfilosofi Föreläsning 12

Kants etik

 Immanuel Kant (1724- 1804) är en av mest

betydelsefulla moderna filosoferna

 Kant utvecklade inte bara en teori om moralen

utan också teorier i metafysik, epistemologi, religionsfilosofi, estetik, politisk filosofi, m.m.

3

 För att förstå Kants etiska teori så måste man göra

en distinktion mellan hypotetiska och kategoriska imperativ – två olika sorters ”bör”

 Ett hypotetiskt imperativ har följande form:

Om du vill uppnå ett visst mål så bör du göra X  Ett sådant ”bör” är hypotetiskt i den meningen att

det är beroende av att man har en viss önskan el. målsättning

4

Exempel: - Om du vill klara tentan så bör du läsa kurslitteraturen - Om du vill bli bra på att spela piano så bör du öva  Dessa ”bör” har en bindande kraft som är

beroende på din önskan eller målsättning  Du kan undgå dessa bör genom att ge upp målsättningen ifråga 5

Det kategoriska imperativet  Ett kategoriskt imperativ har istället följande form:

Du bör göra X (punkt slut)  Ett sådant bör är oberoende av önskningar eller

målsättningar  Du kan inte undgå ett sådant bör genom att ge upp någon önskan eller målsättning 6

 Kants tanke är att moraliska skyldigheter är av det

kategoriska slaget  Den bindande kraften hos moraliska bör är inte

beroende på att man har vissa önskningar eller målsättningar  Man kan inte undgå moraliska bör genom att ge

upp någon önskan eller målsättning. Du är förpliktigad att handla på vissa vis oavsett vad du har för önskningar

7

 Hypotetiska imperativ är inte så svåra att förstå

men hur kan ett kategoriskt imperativ vara möjligt?  Hur kan man vara förpliktigad att handla på ett

visst sätt oberoende av vad man har för mål?  Kants svar är att precis som hypotetiska bör är

möjliga för att vi har önskningar så är kategoriska bör möjliga eftersom vi har förnuft 8

 Alla bör av det kategoriska slaget (moraliska bör)

härstammar från en enda princip som vi kan inse enbart genom förnuftet och som varje rationell person måste acceptera: ”Det kategoriska imperativet”  Det finns alltså bara ett kategoriskt imperativ, men

det har flera olika formuleringar  Andra moraliska plikter kan sedan härledas från

detta enda kategoriska imperativ

9

 En formulering av det kategoriska imperativet

lyder: Handla endast efter den maxim som du kan vilja upphöja till allmän lag  ’Maxim’ = handlingsbeskrivning (R: ”regel”)  Du skall alltså endast handla efter de ”regler” som

du kan vilja att alla skulle följa i alla lägen 10

 När du skall avgöra om en viss handling är

moraliskt acceptabel så skall du alltså fråga:  Är denna handlingens ”maxim” sådan att jag kan

vilja att den blev ”allmän lag”? Dvs. kan jag vilja att alla följde denna regel under alla omständigheter?  Om ja, så är handlingen moraliskt ok

 Om nej, så är den moraliskt förbjuden 11

Konkret exempel:  Anta att du behöver låna pengar. Du vet att ingen kommer att ge dig ett lån om du inte lovar att betala tillbaka. Men du vet också att du inte kommer att kunna betala tillbaka. Skulle det vara ok att avge ett falskt löfte?  Maximen för denna handling är:

Närhelst man behöver ett lån så skall man lova att betala tillbaka även om man vet att man inte kan 12

 Nu skall du fråga: Kan jag vilja att denna maxim

skulle bli allmän lag?

 Dvs. kan jag vilja att alla som behöver ett lån och

som vet att de inte kommer att kunna betala tillbaka skall avge ett falskt löfte?

 Nej. Man kan inte rationellt vilja detta eftersom

det skulle motverka sitt eget syfte. Om denna maxim blev allmän lag så skulle ingen tro på sådana löften och ingen skulle låna ut några pengar

13

 Att avge ett sådant falskt löfte skulle vara att

handla enligt en maxim som man inte rationellt kan vilja att den skulle bli allmän lag  Att (närhelst man behöver låna pengar och vet att

man inte kan betala tillbaka) avge ett falskt löfte är alltså inte moraliskt acceptabelt. Det är moraliskt förbjudet, du bör inte göra det  Kant ansåg att detta gäller utan undantag 14

 På samma sätt skall vi resonera om att ljuga. Att

ljuga skulle vara att handla efter maximen: det är ok att ljuga

 Kan man vilja att denna maxim skulle bli allmän

lag? Kan jag vilja att alla skall ljuga?

 Nej. Detta skulle motverka sitt eget syfte. Om

denna maxim blev allmän lag så skulle ingen tro på någon annan längre. Och det skulle bli meningslöst (och på sätt och vis omöjligt) att ljuga för att ingen skulle bry sig om vad man sa

15

 Kant ansåg att vara en moralisk person innebär att

man låter sina handlingar styras av ”allmänna lagar” – moralregler som gäller utan undantag under alla omständigheter  Regeln mot att ljuga ansåg han alltså vara absolut.

Man får inte ljuga under några som helst omständigheter  Man kan dock ifrågasätta detta på Kants egna

premisser

16

 Maximen ”det är ok att ljuga” skulle man inte

kunna vilja att det blev en allmän lag, men maximen ”det är ok att ljuga när jag därigenom skulle kunna rädda någons liv” kan man mycket väl vilja upphöja till allmän lag!

 Detta skulle inte motverka sitt eget syfte  Det kategoriska imperativet verkar alltså inte (i

motsats till vad Kant själv trodde) förbjuda att man ljuger om man därigenom skulle kunna rädda någons liv

17

 Detta leder dock till ett allmänt problem för

Kant: Hur vet man vilken den relevanta maximen för ens handling är? Ex:  Det är ok att ljuga  Det är ok att ljuga om det skulle få goda konsekvenser  Det är ok att ljuga om det är måndag eftermiddag  Det är ok att ljuga om man har röda strumpor  Etc. 18

 Om du alltid skulle kunna hitta på en maxim som

din handling faller under (dvs. om du kan hitta en beskrivning av din handling) som skulle kunna upphöjas till allmän lag så blir det kategoriska imperativet tandlöst  För att rädda Kants teori så måste man hitta på

några bra anvisningar för hur man kan formulera maximer för handlingar på ett korrekt sätt 19

 En annan formulering av det kategoriska

imperativet (som Kant menade betyder samma sak som den förra) lyder: Du skall aldrig behandla någon person bara som ett medel utan alltid också som ett mål i sig  Tolkning: Du får aldrig använda en person bara

som medel för ett mål utan du måste också alltid se henne som en person med sina egna mål

20

 Ett exempel på att behandla andra enbart som

medel skulle vara att man manipulerar dem för att uppnå sina egna syften

 Detta får man alltså inte göra enligt Kants etik

oavsett hur goda dessa syften än må vara (oavsett om det skulle leda till bättre konsekvenser)

 Kom ihåg exemplet med det falska löftet. Att lova

att betala tillbaka även om man vet att man inte kan skulle vara att manipulera andra för dina syften

21

 Det kategoriska imperativet förbjuder dock inte

att man använder andra människor som medel (som t.ex. en arbetsgivare ”använder” en anställd) så länge man inte använder dem enbart som medel

 Man får alltså använda andra som medel så länge

man också samtidigt respekterar dem som personer med sina egna mål

 Man måste behandla dem med en sorts respekt;

”människovärde”

22

 Kant ansåg att man inte heller får använda sig själv

enbart som ett medel utan man måste alltid också se sig själv som ett ”mål i sig”  Av det skälet ansåg han att självmord är moraliskt

förbjudet och att man har en plikt att ”odla sina talanger”  Det är dock inte så lätt att förstå vad det innebär i

praktiken att behandla personer (inklusive sig själv) som ”mål i sig”

23

Dygdetik

 De normativa teorier som vi hitintills pratat om

fokuserar på vad man bör (och inte bör) göra, på vad som gör handlingar rätt (eller fel)  Dygdetiken fokuserar istället på frågan om hur

man bör vara som person, på personers karaktär  En ”dygd” är ett personligt karaktärsdrag som är bra

eller berömvärt. Motsatsen till en dygd är en ”last” – ett dåligt karaktärsdrag 25

 Det finns dygder (och laster) som är knutna till

vissa roller Ex:  En bra bilmekaniker är skicklig, noggrann och ärlig  En god lärare är kunnig, välartikulerad och tålmodig  En god student är …, En bra mamma är …, En bra chef är …, osv.  De dygder (och laster) som förknippas med

bilreparationer är inte de samma som förknippas med undervisning, mödraskap, etc.

26

 Men de dygder som främst är moraliskt relevanta

är mycket mer allmänna; det är inte de dygder som kännetecknar bra bilmekaniker eller lärare, etc. utan de som kännetecknar bra personer som sådana

 En bra person är [lista på moraliska dygder]  En dålig person är [lista på moraliska laster]  En moralisk dygd är alltså ett karaktärsdrag som

varje moraliskt god person skulle ha

27

 Men vilka är de moraliska dygderna (och

lasterna)?  En tillfredställande dygdetisk teori måste ge en

förteckning över dygderna  Ett sätt att närma sig denna fråga är att tänka på

vilka karaktärsdrag man uppskattar hos personer man tycker om (och vilka karaktärsdrag man ogillar hos personer man inte tycker om) 28

Några kandidater: Dygder: Ärlighet, generositet, mod, arbetsamhet, pålitlighet, lojalitet, vänlighet, vishet, självförtroende, medkänsla, hövlighet, rättvisa, tålamod, … Laster: Oärlighet, snålhet, feghet, lathet, opålitlighet, illojalitet, ovänlighet, dumhet, bristande självförtroende, okänslighet, ohövlighet, orättvisa, otålighet, …

29

 Antika tänkare som Sokrates, Platon och

Aristoteles var dygdetiker  Det dygdetiska tänkandet föll dock i glömska och

det är först på senare tid som vissa nutida filosofer har försökt väcka liv i dygdetiken igen  Detta började med en inflytelserik artikel från

1958 av Elisabeth Anscombe som innehåller en skarp kritik av den ”Moderna moralfilosofin” 30

 Anscombe (som visserligen var djupt religiös)

menade att den moderna (sekulära) moralfilosofin är felaktig eftersom den bygger på föreställningen om en ”lag” (”morallagen”) utan en ”lagstiftare” (Gud)

 Begrepp som skyldighet,

plikt, det rätta, etc. är ”rester” från en föråldrad religiös etik

 Vi bör därför ge upp dessa

begrepp

 Alternativet enligt Anscombe är att återvända till

Aristoteles synsätt och låta dygderna återigen inta den centrala platsen i etiken

 Vi skall alltså sluta att prata om rätt och fel, tillåtet

och förbjudet, plikt, etc. och istället använda begrepp som ärlig, feg, tålmodig, generös, etc.

 Ex: Ta det här med att ljuga. Vi skall inte säga att

det är fel, eller moraliskt förbjudet, utan att det helt enkelt är oärligt. En ärlig person ljuger inte och ärlighet är en dygd

32

”Den gyllene medelvägen” Enligt Aristoteles är dygderna medelvägar mellan två laster som kännetecknas av överskott och brist Ex:  Dygden generositet är medelvägen mellan lasten snålhet och lasten slöseri  Dygden mod är medelvägen mellan lasten feghet och lasten dumdristighet (övermod) 33

En fördel med dygdetiken:  De moralteorier (mest tydligt utilitarismen) som

kräver att man skall vara opartisk i alla lägen, och bry sig lika mycket om alla, hotar våra personliga relationer  Dygdetiken undviker detta problem. En dygdig

person är inte alltid opartisk. Tvärtom, en dygdig person är lojal mot sin familj och sina vänner, etc. 34

En annan fördel med dygdetiken:  Teorier som fokuserar på skyldigheter, plikter, etc., ger oss fel bild av de motiv som en moralisk person handlar på basis av  Även om någon handlar rätt så är det något fel

med detta om motivet var ren pliktkänsla

 Dygdetiken ger en bättre bild av våra motiv, en

dygdig person handlar inte utifrån plikt utan för att hon är en god person 35

Varför är dygderna bra?  Tänk på en klassiskt dygd, ärlighet. Varför skall

man vara ärlig?  Det räcker inte med att säga att ärlighet är en

dygd. Vi vill veta varför ärlighet är en dygd (och varför oärlighet är en last)  Ett svar: Dygderna är bra eftersom den som är

dygdig kommer att få ett bättre liv

36

 Aristoteles hade denna syn och han hade också en

teori om ”det goda livet”  Att vara dygdig är enligt Aristoteles inte bara ett

medel till ett gott liv utan ett gott liv består i att vara dygdig  Det goda livet är det liv som består i aktiviteter som

är i enlighet med dygden 37

 Aristoteles tänkte sig vidare att det mänskligt goda

livet är ett liv som är i enlighet med vår ”natur”, med människans naturliga syfte

 Detta hänger samman med den teleologiska

världsbilden, att allting i universum har ett syfte och strävar mot ett visst mål, sin ”naturliga plats”

 Precis som syftet med en sax är att den skall

klippa bra, och syftet med en bilmekaniker är att laga bilar effektivt, så har människan också ett syfte, en funktion

38

 Dygden är alltså aktivitet i enlighet med vårt

naturliga syfte  Eftersom människan är en förnuftig och social

varelse så är det bra för oss att ha de dygder som utmärker ett rationellt och socialt liv  Det är dock väldigt få som skulle acceptera denna

världsbild idag 39

Andra svar på varför dygden är bra: 1.

Genom att vara dygdig så gynnar man sina egna intressen (och det bör man göra)

2.

Genom att vara dygdig så främjar man den allmänna lyckan i universum (och det bör man göra)

3.

Vissa dygder är nödvändiga för att vi skall kunna leva tillsammans i fred och samarbeta med varandra

40

”Ofullständighetsproblemet”:  Dessa svar går bortom dygdetiken och hänvisar till

någon annan etisk teori (etisk egoism, utilitarism, eller kontraktsteorin)

 Enligt Rachels visar detta att dygdetiken inte kan

vara en fullständig etisk teori som står på sina egna ben

 Den kan bara vara en komponent i en mer

omfattande teori

41

En annan del av ofullständighetsproblemet:  ”Var snäll, var ärlig, var tålmodig, var generös,

etc.” ger inte tillräcklig vägledning för att besluta hur man skall handla i enskilda situationer  Speciellt problematisk blir det i dilemma situationer:

vad en ärlig person och vad en snäll person skulle göra kanske hamnar i konflikt, vad skall man då göra? 42