Kristinas o Cecilias examensarbete

Malmö högskola Lärarutbildningen Skolutveckling och ledarskap

Examensarbete 10 poäng

Lärares erfarenheter av validering på Komvux. Teatcher´s experience of assessment at Komvux.

Cecilia Thor Kristina Thor

Lärarexamen 60 poäng Höstterminen 2006

Examinator: Haukur Viggosson Handledare: Elisabeth Söderquist

2

Malmö Högskola Lärarutbildningen, 60p Skolutveckling och ledarskap

Sammanfattning Thor, Cecilia och Thor, Kristina (2006) Lärares erfarenheter av validering på Komvux. (Teatcher´s experience of assessment at Komvux). Skolutveckling och ledarskap, Lärarutbildningen 60p, Malmö Högskola. Syftet Syftet med detta examensarbete är att undersöka vad lärare, som arbetar med validering inom omvårdnadsprogrammets flexibla vuxenutbildning, har för erfarenheter av dagens valideringsprocess på Komvux. Dessutom vill vi ta reda på om de har några förslag på förändringar eller förbättringar gällande valideringsprocessen. Vi vill på detta sätt öka vår egen insikt, förståelse och kunskap om validering. Metod För att nå syftet har vi använt oss av en kvalitativ metod i form av intervjuer. Nio lärare på tre Komvux skolor som arbetar med validering har intervjuats. Vi har använt oss av litteratur som förklarar validering. Resultatet Lärarna anser att valideringsprocessen bör förflyttas ut från skolmiljön till den kliniska verksamheten. En del av lärarna anser att självskattning kan ske i grupp men att själva bedömningen av varje individs kunskap bör ske individuellt. Lärarna anser också att det är av stor betydelse att de som validerar behärskar svenska språket. Tydliga nationella riktlinjer om hur validering, avseende främst bedömningsförfarandet, bör finnas. Lärarna önskar också att det fanns en nationell valideringsutbildning. Tid, och ett nära samarbete med andra kollegor framkom också som andra behov.

3

Nyckelord: Validering, värdering, livslångt lärande Cecilia Thor

Kristina Thor

Handledare: Elisabeth Söderquist

St Pedersgata 4

Ljungsätersvägen 5

Examinator: Haukur Viggosson

254 37 Helsingborg 236 41 Höllviken

4

Förord Vi vill tacka rektorn på den Komvuxskola som gav oss idéer och inspiration i begynnelsen av detta arbete. Vidare vill vi rikta ett stort tack till alla de engagerade och ambitiösa lärare som har ställt upp för oss i intervjuerna. Vi vill också tacka dig Elisabeth, för din handledning under arbetets gång. Med sista versen i Ingmar Olssons dikt, ”Sköna människor”, vill vi betona hur betydelsefullt detta arbete har varit för oss i vårt kommande yrke som lärare.

Det finns så många sköna människor som liksom aldrig får en chans de blir bedömda efter pärmarna precis som resten inte fanns Men det som öppnar sig därinuti är värd sin vikt i guld För varenda människa har en egen saga viktig för sin egen skull.

5

6

Innehållsförteckning 1.

Inledning…………………………………………………………..9

1.1 Bakgrund…………………………………………………………..11 1.1.1 Vad är validering?......................................................................11 1.1.2 Varför skall man validera?.........................................................12 1.1.3 Styrdokument………………………………………………….13 1.2 Syfte och frågeställning…………………………………………...14 2.

Litteratur…………………………………………………………. ..15

2.1

Vem bedriver validering och vilka riktlinjer finns?....................15

2.2

Hur går valideringsprocessen till?...............................................16

2.3

Det pedagogiska förhållningssättet…………………………….19

2.4

Likvärdigheten i valideringsbedömningarna…………………...20

2.5

Hur upplever lärarna validering?.................................................23

3.

Metod…………………………………………………………….. 25

3.1

Metodval………………………………………………………..25

3.2

Urval…………………………………………………………….25

3.3

Tillvägagångssätt……………………………………………….26

3.4

Tillförlitlighet…………………………………………………...27

3.5

Etiska överväganden……………………………………………28

4.

Resultat…………………………………………………………….29

4.1

Processen………………………………………………………..29

4.2

Synliggöra kunskap……………………………………………..32

4.3

Likvärdig bedömning…………………………………………...33

4.4

Lärarkompetens…………………………………………………35

5.

Diskussion……………………………………………………….....36

5.1

Processen………………………………………………………...37

5.2

Synliggöra kunskap……………………………………………...39

5.3

Likvärdig bedömning…………………………………………....40

5.4

Lärarkompetens………………………………………………….43

5.5

Slutsatser…………………………………………………………44

5.6

Kritisk granskning……………………………………………….45

5.7

Fortsatt forskning………………………………………………..46

7

6. Referenser………………………………………………………… 47 7. Bilaga………………………………………………………………..49

8

1. Inledning Vi som har skrivit denna C-uppsats, på Malmö Högskolas Lärarutbildning 60poäng, heter Cecilia Thor, leg sjukgymnast och Kristina Thor, civilekonom. I vår lärarutbildning ingår det att göra en verksamhetsförlagd tid, det vill säga, praktik ute på en skola. En av oss gjorde den verksamhetsförlagda tiden ute på en Komvuxskola. Det var här som vi, för första gången, kom i kontakt med begreppet validering. Vi träffade lärare som arbetar med att värdera, erkänna och dokumentera personers tidigare yrkeserfarenheter mot gymnasieskolans nationella kurser. En person som har arbetat i många år kan ha skaffat sig en kunskap motsvarande den som finns i gymnasieskolans nationella kurser och program. Validering handlar alltså om att erkänna personens kunskap och omsätta den i ett formellt betyg. Validering är vanligast inom vård och omsorgsarbetet men förekommer även inom andra yrkesområden såsom inom ekonomibranschen. Själva tillvägagångssättet inom validering innefattar identifiering av kunskap, erkännande av denna samt eventuell kompletterande utbildning. Validering leder oftast till ett erkännande av kunskapen i form av ett formellt betyg. Själva valideringsprocessen skiljer sig inte mellan olika ämnesområden, vilket har gjort att vi har kunnat skriva denna uppsats tillsammans, trots att vi har olika ämnesinriktningar. I uppsatsen kommer vi att presentera vad validering är och omkringliggande faktorer som påverkar processen. Vår frågeställning har riktat sig till lärare som arbetar med validering på Komvux, i det flexibla omvårdnadsprogrammet. Vi vill finna svar i vad de har för erfarenheter av denna process. Vi vill dessutom ta reda på vad lärare anser om vilka förändringar och förbättringar som kan vara av godo i processen. För att ta reda på detta, har vi använt oss av intervjuer med nio lärare, fördelade på tre olika Komvuxskolor. Vi har valt att kalla de personer som genomgår en validering för validander i detta arbete. För att fördjupa oss i ämnet har vi också studerat litteratur som belyser nationell validering. Resultatet av undersökningen och litteratursökningen har för oss medfört en ökad insikt och förståelse av detta komplexa fenomen som validering faktisk innebär. I vårt kommande yrke som lärare kan vi med fördel dra nytta av detta arbete.

9

10

1:1 Bakgrund Vi lever i ett kunskapssamhälle med ökat krav på kompetens och kunnande enligt Andersson (2005). För den ekonomiska utvecklingen i samhället är det av betydelse att ta till vara på den kompetens som finns hos medborgarna påpekar Andersson (2003). Ett sätt att ta till vara på en människas kunskaper och kompetens kan vara att låta honom eller henne genomgå en validering. Validering bedrivs bland annat i kommunens regi på Komvuxskolor (SOU 2001:78).

1.1.1

Vad är validering?

Validering betyder erkänna eller bekräfta, enligt Svenska akademiens ordlista (1986). I Sverige började validering användas 1996 i samband med Kunskapslyftet. Syftet var då att synliggöra och ta till vara på den kompetens som fanns hos människor, för att kunna använda den specifikt i arbetslivet enligt Andersson (2003). Validering kom till att användas inom utbildning och pedagogik 1998 i Sverige (www.cfl.se). Utbildningsdepartementet har i en skrivelse definierat validering enligt följande: ”Validering är en utforskande process som innebär en strukturerad bedömning, värdering dokumentation och erkännande av kunskaper och kompetens som en person besitter, oberoende hur de förvärvats” (Utbildningsdepartementet, Ds 2003:23 sid.19). Själva valideringsprocessen innefattar identifiering av kunskaper, erkännande och dokumentation av dessa i form av ett betyg enligt Statens offentliga utredning ( SOU 2001:78). Det kan konstateras att det finns ett antal olika definitioner av vad valideringsbegreppet egentligen innefattar. Ute i kommunerna råder det oklarheter om själva definitionen av validering. I vårt arbete har vi valt att använda definitionen; validering som kartläggning (identifiering) och bedömning med därpå följande kompletterande utbildning (erkännande) för den enskilde individen, vilket leder till formell behörighet (dokumentation) enligt Andersson (2005). Det informella lärandet sker i ett sammanhang där lärandet oftast inte sker avsiktligt såsom i arbetslivet. Det formella lärandet sker i det offentliga utbildningssystemet enligt Lindvall (2003). Författaren påpekar vidare, att det

11

finns många människor som har en mångårig yrkeserfarenhet och kompetens men som inte har ett dokumenterat bevis för detta, i form av ett betyg. Det kan vara betydelsefullt av olika anledningar att skaffa sig ett formellt bevis på den kunskap och kompetens man innehar. Genom validering är det möjligt att säkerställa kunskap som motsvarar kunskapskraven i vårt utbildningssystem. I det kommunala vuxna flexibla utbildningsprogrammet på Komvux, är det gymnasieskolans nationella kurser och mål som ligger till grund för valideringsprocessen. Validering kan göras mot hel eller i delar av nationell kurs i gymnasieskolans program. Möjlighet till kompletterande utbildning erbjuds också i den kommunala flexibla vuxenutbildningen på Komvux enligt SOU (2001:78). När vi resonerar om kunskapsformerna fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet, kan man i valideringssammanhang påpeka att färdighet och förtrogenhet väl kommer till sin rätt här. Färdighet och förtrogenhet kan ses som en benämning av en tidigare kunskap som gör att vi känner igen olika situationer och vet hur vi skall tillvarata tidigare erfarenheter enligt SOU (1992:94) och Granberg (2004).

1.1.2 Varför skall man validera? Enligt SOU (2001:78) kan validering medföra stora fördelar för individen i sig men även för samhället i stort. Människans kompetens blir synliggjord och bekräftad vilket kan leda till ökad tillväxt, ökade skatteintäkter och lägre utbildningskostnader. Arbetslivet kan också lättare rekrytera kompetent personal. För individen innebär validering att hon eller han stärks i självkänsla genom att få bekräftat och dokumenterat vad för kunskap hon faktiskt besitter. Det blir även lättare att söka arbete eller utbildning som kräver formell kompetens. Målet med validering kan vara att förkorta utbildningstiden, avancera i arbetet, få tillgång till vidareutbildning eller att söka plats på arbetsmarkanden. Lindvall (2003) menar att den stora delen av de personer som validerar, gör det inom områdena vård och omsorg. Förhoppningen är att man kan finna en naturlig koppling mellan yrkesliv och utbildning genom att ta vara på och värdera det lärande som skett utanför skolan. Det gäller alltså att förbinda lärandet som skett i arbetslivet med det som skett i någon form av utbildning och se detta i sin helhet.

12

1.1.3

Styrdokument

Styrdokumenten har sitt ursprung från Regeringen, Utbildningsdepartementet, Skolverket, Valideringsdelegationen samt CFL (Nationellt Centrum för flexibelt lärande) som är en värdmyndighet för Valideringsdelegationen. Här nedan redovisas vad som står i Lpf-94, och utdrag från SOU (Statens offentliga utredningar) och DS (Departementsserie)-rapporter. Vuxenutbildningen skall, med utgångspunkt som står i kap 1.9 §§ Skollagen, utbilda vuxna för varierande arbetsuppgifter, medverka till arbetslivets förändring och bidra till full sysselsättning och därigenom främja utveckling och framsteg i samhället. Dessutom har det betydelse att kunna tillgodose de vuxnas individuella önskemål om vidgade studie och utbildningsmöjligheter och ge dem tillfälle att komplettera ungdomsutbildningen. I skollagen ges även föreskrifter att utbildningen inom varje skolform skall vara likvärdig, oavsett var i landet den anordnas. Validering syftar till att undersöka vilka kunskaper och färdigheter den enskilde faktiskt har, utan krav på att ett antal på förhand givna kunskapsmål skall ha uppnåtts ( Utbildningsdepartementet, Ds 2005:033). I Lpf-94 anges det att kunskapsmålen för vuxna och ungdomar är de samma men kursernas innehåll och omfattning inte behöver vara identiska. Utbildningen skall vara likvärdig men behöver för den sakens skull inte utformas på samma sätt överallt. Vuxna elevers kunskaper skall kompletteras endast så att vid utbildningens slut, har samma kunskaper som ungdomar har efter genomförd ungdomsutbildning. Enligt

proposition

(2000/01:72),

Vuxnas

lärande och

utvecklingen av

vuxenutbildningen, är den vuxnes kunskaper sällan är så omfattande att det krävs ett helt gymnasieprogram för att hon eller han skall kunna erhålla ett formellt betyg. En yrkesverksam person kan ha behov av att läsa in vissa områden för att öka eller uppdatera sin kompetens.

13

1.2 Syfte Syftet med detta examensarbete är att undersöka vad lärare, som arbetar med validering, har för erfarenheter av dagens valideringsprocess. Vi vill dessutom ta reda på om de har några förslag på förändringar eller förbättringar gällande valideringsprocessen. Genom detta arbete önskar vi öka vår egen insikt, förståelse och kunskap om begreppet validering, vilket kan gagna oss i vårt arbete som lärare. Frågeställningar 

Hur upplever du dagens valideringsprocess / -arbete?



Vilka erfarenheter har du av att validera eleven individuellt respektive i grupp ?



Skulle du kunna beskriva hur du vill förändra / förbättra valideringsprocessen?

14

2. Litteratur Det finns inte så mycket skrivit om validering i dagens Sverige enligt Andersson (2005). På statlig nivå finns en del skrivelser, rapporter och skrifter från Utbildningsdepartementet, Valideringsdelegationen och Nationellt centrum för flexibelt lärande. Författarna Andersson, Fejes och Lindvall har skrivit aktuell litteratur i ämnet.

2.1 Vem bedriver validering och vilka riktlinjer finns? I SOU (2001:78) Validering av vuxnas kunskap och kompetens föreslås det att kommunerna skall vara ansvariga för att validering erbjuds. Kommunerna får själva ansvara för valideringen på lokal nivå. En nationell myndighet för validering, Valideringsdelegationen, har inrättats och ett system för validering har presenterats. Det betonas också att validering måste utföras av personer med kompetens för detta. Lindvall (2004) beskriver att nära 70 procent av landets kommuner bedriver validering i sina verksamheter idag. I ungefär hälften av kommunerna bedriver man utvecklingsarbete gällande utarbetande av modeller och metoder för valideringsprocessen. Det är kommunen som arbetar med validering i framförallt kommunal vuxenutbildning, Komvux, men det finns även andra privata aktörer som utbildningsanordnare. När det gäller validering och utbildning

krävs

en

samverkan

mellan

kommunala

verksamheter

och

förvaltningar, olika myndigheter och näringsliv. Vidare menar Lindvall (2004) att det är av stor betydelse att validering har ett erkännande och är accepterat som ett instrument för att erhålla formell kompetens för den enskilde individen. Det finns inga exakta riktlinjer för hur själva valideringsprocessen skall gå till. Ansvaret för hur upplägget av själva valideringen skall göras, vilar på den lokala skolan. Detta gör att denna process kan se väldigt olik ut på olika skolor. Lindvall (2004) menar på att det man bör ha tydliggjort innan själva valideringsprocessen äger rum, är att ha definitionen helt klar för sig, vad validering egentligen innebär. Alla involverade skall ha samma valideringsdefinition att utgå ifrån. Det som också är viktigt att komma ihåg är, att man genom validering skall ta fram de befintliga kunskaper som personen har. Det gäller att kunna identifiera och synliggöra dessa. Validering är inget test menar Lindvall (2004).

15

2.2 Hur går valideringsprocessen till? I Skolverkets skrift, Validering (99:975) ges det rekommendationer för hur genomförandet av en validering skall gå till. De olika faserna som förekommer i vuxenutbildningens validering är många. En person som önskar få sina kunskaper värderade och erkända skall ta kontakt med arbetsförmedlingen, den fackliga organisationen eller med arbetsgivaren. Därefter sker ofta första kontakten via ett Vägledningscentrum som finns i kommunen, eller direkt på en Komvuxskola. Där sker ett samtal mellan validanden och studie och yrkesvägledaren. Detta samtal syftar till att tala om det praktiska förfaringssättet om hur validering bör gå till. Vid detta samtal kan också studie och yrkesvägledaren få information om validandens kunskaper i ämnet som önskas valideras. Efter detta inledande samtal görs en kartläggning över vilka tidigare erfarenheter och kunskaper validanden har. Nu kan det vara aktuellt att sammanställa alla tidigare kurser, arbetslivsår, utbildningar, föreningsliv och familjeliv ect. Alla tidigare intyg, betyg eller liknande skall sammanställas. I nästa fas sker själva valideringen tillsammans med en lärare. Nu är det lärarens ansvar att värdera, bedöma och fastställa de kunskaper validanden har. Läraren bedömer dessa genom att jämföra validandens kunskaper mot gymnasieskolans kursplan och dess betygkriterier. Bedömningen kan ske på många olika sätt. Validanden kan intervjuas och få göra en självskattning över sina kunskaper inom en kurs. Ofta självskattar man sin kunskap mot de kursmål som finns för respektive kurs. Ibland sker valideringen via muntliga eller skriftliga test. När det gäller bedömningen av den praktiska kunskapen kan detta göras på olika vis. Validanden kan visa upp arbetsprover från sin verksamhet. Det kan också vara i en autentisk miljö enligt Andersson (2005) eller i en simulerad yrkesmiljö som validanden får visa upp sin praktiska kunskap. Ibland får validanden arbeta på en arbetsplats tillsammans med en så kallad medbedömare, en undersköterska som bedömer vilken kunskap som finns eller inte finns hos validanden. Skulle det vara så att läraren bedömer att validanden inte uppnår alla krav för att erhålla ett betyg, kan validanden erbjudas att komplettera den kunskap som saknas. När så själva valideringsprocessen är över kan läraren utfärda ett betyg om validanden har uppnått de kunskaper som motsvarar gymnasieskolans kursplan.

16

I SOU rapporten (2001:78) beskrivs den valideringsmodell som används inom vård och omsorgsarbete i Göteborg. Valideringsprocessen inleds med en noggrann kartläggning över personens tidigare erfarenheter och kunskaper. Här utför validanden en så kallad självskattning, vilket innebär, att personen får reflektera över vilken kunskap han eller hon har inom området som är aktuellt för validering. Denna självskattning kan göras i grupp tillsammans med andra som vill validera. De teoretiska inslagen i kurserna valideras av läraren och görs ofta tillsammans i små grupper. Efter detta får validanden göra en praktik och valideringsperiod som brukar vara en vecka per genomgången kurs. Valideringen sker i huvudsak på en arbetsplats. Validanden har en handledare som bedömer vilka kunskaper som finns. Sedan har läraren, validanden och handledaren ett uppföljande samtal om hur det har gått och om det är någon kunskap som behöver kompletteras. När denna del i valideringen är över, går varje validand vidare till en individuellt anpassad utbildning, där hon eller han får göra det som behövs kompletteras. Den kompletterande utbildningen kan ofta ges i det flexibla utbildningsprogrammet på Komvux. Den validand som önskar få ett högre betyg än godkänt, får lämna in en skriftlig redovisning, vilken kan leda till betyget väl godkänt eller mycket väl godkänt. Lindvall (2004) nämner att valideringsflödet bör starta med en information om validering. Sedan sker en kartläggning på arbetsförmedlingen eller hos en studie och yrkesvägledare med syfte att se vilken inriktning valideringen kommer att ha. Egidius (2001) beskriver hur en kompetensportfolio eller som det kan kallas, meritportfölj eller portfolio upprättas. Portfolio är en samling noteringar som dokumenterar en persons kompetens på ett visst område. Den kan innehålla allt från egna planeringar, mål för eget kvalitetsarbete och självvärderingar. Det som en portfolio ofta innehåller är examensbetyg, tjänstgöringsintyg och bevis från kurser. Syftet med att upprätta en portfolio är att det skall kunna utgöra ett underlag i självvärdering och bedömning samt betygsättning i skolan enligt Egidius (2001). Lindvall (2004) menar vidare att med fördel, flera validander från samma yrkesområde, kan självvärdera sig mot de mål som finns i de nationella kurserna. De kan då diskutera olika situationer som de har erfarenheter av, från sina 17

arbetsplatser, som motsvarar de mål som finns i de nationella kurserna. Därefter görs en individuell självskattning. I den går man igenom och gör en värdering av sin egen kunskap och vad som krävs för kunskap för att uppfylla alla målen i den nationella kursen. Denna självvärdering ligger som grund sedan för själva valideringsplanen. Läraren och validanden har då kommit fram till vilka moment det finns kunskap i, som kan värderas utifrån en praktisk och teoretisk validering. I vissa valideringsprocesser kan enbart ett samtal mellan läraren och validanden, resultera i att läraren får klart för sig vad validanden faktiskt har för kunskap. Detta räcker för att läraren skall kunna bedöma att validanden har tillräckliga kunskaper som motsvarar en viss betygsnivå. Ibland är man två lärare för att bättre kunna få en uppfattning om vad validanden faktiskt kan. Den teoretiska valideringen kan innefatta fallbeskrivningar och eller olika fallsituationer. Dessa kan illustreras genom att validanden får se en film eller läsa en text om en patientsituation. Muntliga former av att få synliggöra sin kunskap är av betydelse. I skriften Validering av grundläggande professionellt förhållningssätt inom vård och omsorgsämnen på distans (www.cfl.se) påpekas att validering kan utföras i grupp, där rollspel, videoinspelningar och observationer utgör själva valideringen. Den praktiska valideringen, bör helst genomföras ute på arbetsplatserna påpekar Lindvall (2004). Ute i verksamheten finns det medbedömare som har yrkeskunskap, exempelvis en undersköterska som har kunskap i det praktiska vårdarbetet. Medbedömaren identifierar den befintliga praktiska, och även ibland den teoretiska kunskapen hos validanden. När själva valideringen är genomförd, avlutas denna med ett uppföljande samtal mellan läraren, validanden och medbedömaren. Här diskuteras om alla mål i kursen är uppfyllda eller om det behövs kompletteras. Validering är ingen utbildning men kan utmynna i att man får göra kompletterande uppgifter för att kunna erhålla ett betyg. Ett betyg som individen fått genom validering, har samma meritvärde som betyget efter genomgången hel kurs i gymnasieskolans program skriver Lindvall (2004). Andersson och Fejes (2005) menar på att det krävs mycket planering och en organisation ute på skolorna för att kunna genomföra validering. Det är ofta av intresse att försöka få till stånd en sammanhängande period av validering eftersom 18

det kräver insatser från många olika håll. Ramfaktorer såsom lärarresurser, tid, lokaler, arbetsmaterial och medbedömare ute på arbetsplatserna måste koordineras för att kunna bedriva valideringsarbetet.

2.3 Det pedagogiska förhållningssättet I skriften Validering av grundläggande professionellt förhållningssätt inom vård och omsorgsämnen på distans (www.cfl.se) diskuteras pedagogens roll inför mötet med validanden. Det gäller att stödja validanden så att denna upplever en trygghet men även att denna skall vara aktiv och ansvarstagande. Det gäller att synliggöra och plocka fram den kunskap som finns ”under ytan”. Pedagogen måste vara tydlig i sin information. Vidare måste pedagogen vara kompetent inom det område som gäller för valideringen och kunna möta validanden i valideringssituationen. Det bör ske ett samarbete mellan pedagog och validand, där

de

tillsammans

synliggör

validandens

kunskaper.

Pedagogen

bör

medvetandegöra att det är validandens tänkande, reflexion och förmåga att möta människor i en autentisk situation som ligger till grund för själva bedömningen av valideringen. Egidius (2001) beskriver lärarens pedagogiska förhållningssätt i det öppna, flexibla lärandet, som då inkluderar valideringsprocessen. Ett förtydligande i detta sammanhang kan vara att i korthet beskriva det öppna, flexibla lärandet som ofta sker i Komvux regi. Man kan förklara detta lärande med att studenterna ofta inhämtar kunskap på ett öppet sätt utan att vara inneslutna i ämnesramar, och att det är mer verklighetsinriktat än kursboksinriktat. Det öppna lärandet ställer krav på självstyrning och motivation inifrån. Studenterna utvidgar ofta sitt lärande till att själv reflektera över verkligheten. En verklighet som ställer krav på att man känner till hur den är beskaffad och hur den fungerar. Vidare menar Egidius (2003) att i det öppna, flexibla lärandet har läraren en stödjande roll. I den pedagogiska bedömningen är det, i detta fall, validanden som sätts i centrum. Det är inte av intresse att jämföra validandens kunskap med den kunskap som finns lagrad i läroböcker. Det viktiga är att kunna bedöma hur validanden hanterar sig själv och sin omgivning i en omvärld som ständigt är under förändring. Det är viktigt att ta reda på hur validanden löser de uppgifter och krav som ställs på dem

19

under skiftande omständigheter. Förmågan att kunna reflektera kritiskt blir ofta föremål för den pedagogiska bedömningen. När validanden börjar orientera sig i konkreta situationer, ofta i verkliga vårdsituationer eller teoretiska patientfall, märker de hur en individuellt formad ämneskunskap växer fram. I bedömningen skall läraren ge validanden en bild av hur hon eller han fungerar i relation till de uppgifter som studiearbetet handlar om. Återkopplingen eller feedbacken bör ges till validanden direkt och i den miljön lärandet har ägt rum. Läraren skall ta upp konkreta händelser och uppgifter med validanden och diskutera hur denne klarat av dessa. Återkopplingen bör konkretiseras och kopplas till faktiska mål, som finns i kursplanen. Bedömningen är till för att hjälpa validanden framåt eller visa henne eller honom ett område som hon eller han för tillfället saknar förutsättningar att klara av. Den är till för att utveckla validandens kunnande och vetande. När så validanden har uppnått erforderlig kompetens, erhåller de sitt betyg, avslutar Egidius (2001).

2.4 Likvärdigheten i valideringsbedömningarna I SOU (2003:23) Validering m.m- fortsatt utveckling av vuxnas lärande betonas det att det är viktigt att en nationell enlighet råder, gällande att bedömningar präglas av likvärdighet och konsekvens, oberoende av var eller av vem de genomförts. Regeringen skriver i proposition 2003/04:1, att en särskild delegation skall tillsättas under en fyraårs period. Denna valideringsdelegation skall främja utvecklingen

av

legitimitet,

kvalitet

och

metoder

för

validering.

Valideringsdelegationen är alltså en statlig myndighet med ett tidsbegränsat uppdrag som sträcker sig till 2007. Delegationens uppdrag är att stärka och främja ett regionalt samarbete i syfte att uppnå ändamålsändliga arbetsformer för utveckling, rådgivning och uppföljning gällande validering. Valideringsmyndigheten har tillsammans med Skolverket presenterat ett metodstöd som kallas ”Provbanken inom yrkesämnen”, för att identifiera kunskap. Detta ämnar vara ett verktyg som kan användas inom både valideringsprocessen och i utbildningssammanhang. Denna provbank finns på valideringsdelegationens hemsida och kan användas fritt. Materialet är interaktivt,

20

baserat på bild och ljudpresentationer. Provbanken kan nyttjas i sin helhet eller i delar, i valfri ordning, oberoende av tid och plats. Legitimiteten säkerställs genom att den har anknytning till gymnasieskolans styrdokument. Centrum för flexibelt lärande, förkortat CFL, är en värdmyndighet för Valideringsdelegationen. Den skall stödja och främja olika metoder och system för validering. Dessutom har den i uppdrag att informera om vad validering är och göra denna funktion känd för allmänheten. Syftet med validering bör vara att göra en rättvis bedömning av individens kompetens, vilka är grundade i individens egna erfarenheter. När man validerar grundar sig detta i de tidigare yrkes- och studieerfarenheter som man har. Det innebär att man inte skall läsa på eller studera som förberedelse till valideringen enligt Lindvall (2004). För att kunna göra rättvisa bedömningar krävs det att valideringsmetoderna är anpassade till de individuella behoven. Om man diskuterar möjligheterna att finna standardiserade valideringsmetoder, som är validitets och reliabilitetstestade, möter detta på svårigheter just därför att man skall anpassa valideringssituationerna för varje individ, påpekar Andersson (2005). Lindvall (2004) menar på att det idag inte finns några gemensamma bedömningsmallar för hur validering bör ske. Det sker alltså mer lokala tolkningar, ute på skolorna, om hur validering bör gå till. Lärarnas riksförbund (Skolvärden, nr 6, 2002) menar att det inte finns någon kontroll på hur valideringen går till och att det kan hota elevernas rättställning. Det beskrivs också som att likvärdighet saknas i bedömningarna. Vidare påpekas att validering måste utföras

av personer som

har kompetens för detta. Generella

valideringsinstrument kan vara svåra att konstruera på grund av att validering är en process och att anpassning till personens individuella förutsättningar måste göras. Utbildningsdepartementet och Skolverket ger mer råd och överlåter tillvägagångssättet av validering till kommunerna. Det är betydelsefullt att ordna nätverksträffar och att upprätta ett samarbeta mellan kommungränserna för att främja utvecklingen av validering, menar Lindvall (2004). 21

Skillnader i språk, normer och värderingar kan innebära att valideringsprocessen kan bli problematisk. Det kan vara svårt att verkligen kunna få fram sin kunskap om validanden inte har lärt sig språket och anpassat sig till rådande normer. Det är svårt att göra sig själv rättvisa då menar Andersson & Fejes (2005). I SOUrapporten (2001:78) bekräftas också hur viktigt det är att validanden har ett språk som fungerar i vårdsammanhang och under själva valideringen. Utan ett yrkesspråk är det betydligt svårare att visa upp vad man faktiskt kan och få en rättvis bedömning av denna kunskap. Självfallet försvåras även kommunikationen med arbetskamrater, arbetsledning och vårdtagare om det föreligger brister i det språkliga sammanhanget. Det ges ett förslag på hur betydelsefullt det kan vara, i valideringssammanhang,

att

knyta

valideringen

till

så

autentiska

valideringssituationer som möjligt. Om validanden får använda sig av praktiska moment i själva valideringen är det lättare att visa sin kunskap. De rekommendationer som Nationellt Centrum för Flexibelt lärande ( www.cfl.se) ger ut, är att språk och konkreta situationer bör i så stor utsträckning som möjligt knytas till validandens egen arbetsmiljö för att kunna tydliggöra den egentliga kunskapen som validanden innehar. En fråga som ställs, enligt Andersson (2005), är om det krävs en specifik kompetens för lärare som skall genomföra en valideringsprocess. Andersson menar att bedömning är en central faktor i läraryrket och genom lärarutbildningen och i yrkespraktiken borde dessa kompetenser tränas upp. Alltså torde det finnas kompetens hos lärare för att kunna genomföra validering, utan krav på specifik valideringsutbildning. Lärarna kan dock ha med sig vissa riktlinjer såsom att valideringen skall ske mot gymnasieskolans krav. Författarna Andersson och Fejes (2005) menar att när regeringen tillsatte en valideringsdelegation, trots tidigare genomförda utredningar, ville de utveckla valideringens legitimitet, innan de utgav statliga regler och riktlinjer för hur validering borde bedrivas.

22

2.5 Hur upplever lärarna validering? I de undersökningar som Eva Lindvall (2004) gjort, beskrivs och uppmärksammas olika åsikter från lärare som kommer i kontakt med, eller arbetar aktivt med validering. De lärare som inte arbetar med validering, menar att lärarna befinner sig på olika nivåer i lärarlaget. De menar att alla lärare inte är intresserade eller mogna för att validera. Det saknas också klara riktlinjer över hur valideringen skall gå till. Valideringen uppfattas antingen som en utmaning, utveckling eller som en börda. Eftersom det står i lagen att validering skall kunna bedrivas på den lokala nivån, är risken stor att det uppfattas som en negativ upplevelse för alla inblandade. I valideringen fokuseras själva kunnandet mer än lärandet. Yrkesrollen som lärare kan komma att förändras i och med att validering införs. Man går från att vara en traditionell lärare till att vara en valideringspedagog. Frågor som ”vad är kunskap”, ” hur lär man sig” och ”när lär man sig” aktualiseras. För att bli en komplett valideringspedagog enligt Lindvall (2004) ställs det krav på att man som lärare har full insikt och känner trygghet i att veta, att kunskap kan förvärvas på många olika vis. Att släppa kontrollen över hur kunskapen har inhämtats och kunna erkänna och bekräfta faktiska kunskaper är viktigt. Validering är mer än en metod eftersom processen ibland behöver anpassar just efter den individen man skall validera. Vi människor är alla olika, och behöver på olika sätt kunna få presentera vår inneboende kunskap på ett varierat sätt. Därmed är inte sagt, att man inte kan uppnå likvärdighet gällande valideringsbedömningen. Vidare påpekar Lindvall (2004) att lärare måste man ha stöd i sin ledning och av sina kollegor för att bedriva validering. Att tydliggöra begrepp och definiera validering och kunskapssyn är en nödvändighet. Insikten hos lärare av att finna en gemensam referensram, likartad syn, och definition av kunskap och kompetens har stor betydelse. Behöver lärare som validerar någon utökad utbildning i ämnet validering? Det finns ett behov av kompetensutveckling menar Lindvall (2003) uttalat från de lärare som validerar. I valideringssammanhang förändras lärarens roll från att vara en traditionell kunskapsförmedlare till att kunna tillrättalägga lärandemiljöer. Läraren måste dessutom ha goda kunskaper i sitt ämne så att hon kan beskriva en kurs för validanden och samtidigt ha en god samtal och intervjuteknik. Läraren skall ju få fram den kunskap som finns hos validanden.

23

Lindvall (2004) menar att det inte finns någon formaliserad, nationell utbildning i validering. Lärare får idag ta hjälp av varandra och söka kunskap hos de som har lång erfarenhet av att validera. Att få en gemensam grund att stå på, gällande validering,

är

nödvändigt

för

att

säkra

nationell

likvärdighet

i

valideringsutformning och dess bedömningar. Det kommer troligtvis inte att finnas färdiga modeller eller verktyg på hur validering skall genomföras, men ett gemensamt

förhållningssätt

är

viktigt

att

upprätta.

En

fungerande

kvalitetsutveckling av valideringsprocessen, innehållande utveckling av metoder för identifiering, erkännande och dokumentation av kunskap, är nödvändig. För att uppnå en mer rättvis bedömning enligt Andersson & Fejes (2005) bör utvecklingen av valideringsprocessen vara att bedömningar blir mer autentiska och sker i validandens arbetsmiljö eller i en så snarlik miljö som möjligt. På så vis elimineras risken för blockeringar som kan uppkomma då vuxna personer befinner sig i en skolmiljö. Om validanden känner sig otillfreds i den omkringliggande miljön kan det vara svårt att göra en rättvis bedömning av validandens faktiska kunskap.

24

3. Metod Inom samhällsvetenskaplig forskning används ofta den kvalitativa metoden. Intervjuer är ett kraftfullt instrument för den som vill få kunskap om människors upplevelser och beteenden enligt Kvale (1997). En kvalitativ metod kännetecknas av att den inte använder sig av siffror eller tal, utan innefattar och resulterar i verbala formuleringar påpekar Backman (1998). I motsatts till den kvalitativa metoden finns den kvantitativa som har för avsikt att mäta hur mycket, hur stort eller mängden av något menar Kvale (1997).

3:1 Metod val Denna studie är en kvalitativ metod i form av intervjuer. Vi vill med den kvalitativa metoden försöka öka förståelsen för hur lärare uppfattar och tänker kring begreppet validering. Vår intention med valet av metod, har varit att få en uppfattning om lärarnas erfarenheter kring ämnet validering. Intervjun ger en kunskap som är direkt översättbar till läraryrket enligt Johansson och Svedner (2001). Trost (2005) menar att den kvalitativa intervjuprocessen innefattar insamling av data, analys av denna samt tolkning av materialet.

3.2 Urval Under vårterminen 2006 träffades ett 30-tal lärare i en regional nätverksträff gällande validering. En av oss lärarstudenter hade möjlighet av att delta i denna träff. Under denna dag, uppstod intresset och nyfikenheten av, vad begreppet validering egentligen innebär. Det var också här, som det presenterades vilka lärare som aktivt arbetar med validering på Komvux-utbildningarna i regionen. När vi så skulle påbörja vårt examensarbete, stod det klart vilka lärare och Komvuxskolor som skulle tillfrågas. Våra urvalskriterier var att skolorna skulle ligga geografiskt nära vår vistelseort, och att lärarna skulle ha erfarenhet av att arbeta med validering. Totalt tillfrågades tolv lärare på tre olika Komvuxskolor om de ville ställa upp på en intervju om validering. Fem lärare tillfrågades direkt på sin arbetsplats och sju lärare kontaktades via ett telefonsamtal. Vid förfrågan om deltagande i djupintervjun informerades lärarna om syftet med studien. Totalt svarade tio lärare att de kunde ställa upp på en

25

djupintervju. På grund av sjukdom lämnade en lärare återbud, vilket räknas som ett bortfall. Totalt intervjuades nio lärare.

3.3 Tillvägagångssätt När lärarna hade gett sitt samtycke till att intervjuas, bokades samtidigt en dag och tid in i kalendern. En och en halv timme avsattes för varje enskild intervju. Intervjuerna förekom ute på lärarnas arbetsplats. En avskild och ostörd plats hittades för ändamålet. Inför intervjutillfället gjordes en kort presentation av oss och vårt syfte med studien. För att få en så lugn och förtroendeingivande miljö som möjligt, försökte intervjuaren att inta en neutral och avslappnad attityd. Läraren fick sedan i lugn och ro titta på de tre frågeställningar som vi hade sammanställt. Dessa tre frågeställningar presenteras, i detta arbete, under just rubriken frågeställningar. Den intervjuade började tala fritt med utgångspunkt från dessa frågeställningar. Under samtalets gång fick läraren följdfrågor som redovisas i frågeguiden. Personen som utförde intervjun försökte ge frågorna för att upprätthålla ett positivt samspel mellan den intervjuade och sig själv. Samtalet skulle hållas flytande och den intervjuade skulle känna sig motiverad att tala om sina upplevelser och känslor. Målet med frågorna var alltså att få spontana beskrivningar från intervjupersonerna snarare än att de försökte sig på spekulativa beskrivningar till något, enligt Kvale (1997). Trost (2005) menar att följsamheten i de kvalitativa intervjuerna bör vara stor. Man skall låta den intervjuade styra ordningsföljden i samtalet. Den som intervjuade intog en neutral attityd, och ställde frågorna. För att nå riktigt djupt in i vad lärarna upplevde, ställdes också följdfrågor. Samtliga frågor redovisas separat i en frågeguide, se bilagor. Enligt Trost (2005) bör frågorna omfatta stora delområden och någon logisk ordningsföljd är inte nödvändig. Vid intervjutillfället användes en diktafon som spelade in hela samtalet. För att så noggrant och korrekt som möjligt kunna återge samtalen, påpekar Starrin (1994) betydelsen av att man spelar in dessa på band. Intervjumaterialet dvs alla nio intervjuerna, är ordagrant nedskrivna på datorn och återberättade i sin helhet. Detta resulterade i cirka åttio sidor text. Därefter lästes intervjuerna igenom ett flertal gånger för att vi ville bekanta oss med innehållet och för att få ett helhetsintryck. Vi uppmärksammade likheter och skillnader och såg så

26

småningom ett mönster i hur lärarna hade svarat. Det var just lärarnas uppfattning av vissa specifika och avgränsade områden som var av intresse. Därav har vi inte tagit med allt som framkom i intervjumaterialet utan en selektion har gjorts. För att kunna bearbeta intervjumaterialet, har vi delat in det i kategorier. På detta vis har vi lättare kunnat få ett sammanhang och förståelse för vad lärarna har för erfarenheter och upplevelser av validering. Vi delade upp materialet i beskrivningskategorier, vilket resulterade i tio olika kategorier. I enlighet med Starrin (2004) har vi sammansmält dessa till fyra kategorier som presenteras i resultatet. Även Johansson och Svedner (2001) menar på att det är varje forskares uppgift, att finna den struktur som döljer sig i det insamlade materialet, och sedan presentera detta så enkelt och överskådligt som det bara går. Enligt Trost (2005) är det upp till författaren att välja mängden av citat, vissa vill endast ha få citeringar medan andra vill ha fler. En del författare menar att fler citat kan vara nödvändiga att ha med för att läsaren skall få en uppfattning om innehållet. Vidare menar Trost (2005) att det kan vara av godo att använda sig av ordagranna citat om just formuleringarna skall analyseras eller är av betydelse för förståelsen. Det gäller att läsaren kan se tolkningsprocessen och därigenom förstå analyser och tolkningar.

3.4 Tillförlitlighet Reliabiliteten, det vill säga, tillförlitligheten hos och användbarheten av, ett mätinstrument innebär enligt Trost (2005) att mätningen vid en viss tidpunkt skall ge samma resultat vid en förnyad mätning. Trost (2005) menar att det är svårt att tala om reliabiliteten i den kvalitativa studien eftersom människan inte är statisk till sin natur, utan är påverkbar och föränderlig inför omvärlden. Det innebär att svaren inte blir de samma varje gång en fråga ställs. Han påpekar vidare att det är viktigt att man som intervjuare alltid skall vara uppmärksam på den intervjuades tal och kroppsspråk. Eftersom människor alltid upplever nya erfarenheter förändras vår föreställningsvärld, vilket gör att svaren på frågorna hela tiden kan förändras. Validitet, eller som det också kan kallas giltighet, innebär om jag verkligen mäter det jag har för avsikt att mäta enligt Ejvegård (1993). Vid den kvalitativa

27

intervjun eftersträvar man att få veta vad den intervjuade menar med, eller hur han eller hon uppfattar någonting, exempelvis en företeelse enligt Trost (2005). Vidare menar Trost (2005) att det är viktigt för intervjuaren att visa att hans eller hennes datainsamling och analys av denna är trovärdig. Att kunna påvisa trovärdigheten i de kvalitativa studierna är ett av de största problemen.

3.5 Etiska överväganden Vi meddelade samtliga lärare att alla intervjusvaren behandlades anonymt och att Komvux skolans geografiska plats inte skulle kunna identifieras. Läraren fick vetskap om att intervjuerna skulle spelas in. I detta avseende var det bekvämt att använda en liten diktafon. När så intervjutillfället var över, tackades läraren för sin medverkan. Lärare hade önskemål om att få ett färdigställt exemplar av examensarbetet. Detta skall ombesörjas när arbetet är färdigställt.

28

4. Resultat I resultatet redovisas vad lärarna har för upplevelser och erfarenheter av validering. Citaten nedan representerar vad som framkom i intervjuerna hos samtliga av de nio lärare som intervjuades. Lärare 1 till 5 arbetar på en Komvuxskola, lärare 6 och 7 arbetar på en annan Komvuxskola och slutligen lärare 8 och 9 arbetar på en tredje Komvuxskola. Vidare är resultatet indelat i fyra kategorier. Dessa är följande: processen, synliggöra kunskap, likvärdig bedömning och lärarkompetens. Varje kategori presenteras för sig.

4.1 Processen Under denna kategori beskriver lärarna hur de upplever valideringen och hur själva valideringsprocessen går till. Lärare 2,6 och 8 beskriver på olika vis att de upplever validering som ett spännande arbete, jättebra och att det är oehört positivt med validering. Lärare 3 menar att validering är oklart och orättvist. Resterande lärare har inte klart uttalat vad de anser om processen. Själva förfaringssättet gällande hur man genomför en validering kommer också fram i intervjuerna. Lärare 2 och 3 beskriver valideringsprocessen med kartläggning, självskattning och att man ser en film, diskuterar, tittar på bilder och ställer frågor. Här beskrivs också att validanden får en dags ”betänketid” för att sedan återkomma och redogöra för sina svar i gruppen. Eventuellt får kompletterande individuella uppgifter göras i efterhand. Lärare 6 menar på att de mest genomför gruppvalideringar. Validanden får titta på en skrivning och sedan diskutera frågorna i grupp. Praktisk validering sker genom arbetsgivarintyg eller via en femdagars praktik ute på ett äldreboende och eventuellt sker även övningar i metodrum. Lärare 8 menar på att validanden först har en träff tillsammans med en lärare och syokonsulent. Intervju och kartläggning genomförs. Självskattningen görs via A4-kort där det finns ”nyckelbegrepp” som validanden får utgå ifrån och samtala kring i grupp. Efter detta gör validanden en individuell självskattning (skriftlig). Själva valideringen görs alltid individuellt men självskattningen görs i grupp. Validanden går alltid tillsammans med en medbedömare ute i den praktiska verksamheten för att bli validerad. Därefter sker kompletterade utbildningsdagar. Lärare 1, 4 och 5 har svarat på liknande vis som lärare 2 och 3 då de arbetar på samma skola. Lärare 7

29

har svarat som lärare 6 eftersom de arbetar tillsammans. Lärare 9 har svarat som lärare 8 eftersom de arbetar på samma skola. ”För det första är det en spännande process och ett spännande arbete. Valideringsprocessen är lång…den börjar ju med kartläggning på vägledningscentrum, sedan informationen från Komvux där eleven får självskattningsmaterialet och sedan kommer filmen , diskussioner och bilderna och frågorna. De ser en filmsnutt på datorn. Filmen är gjord av validerings - delegationen. De har fått självskattningsmaterialet och tittat igenom det. Det som eleverna också får är stillbilder från filmen om patientfallet. De får frågor som de får fundera på och reflektera kring. Sedan går eleven hem och funderar vidare över detta. Sen kommer de till själva valideringssamtalet i grupp och sedan har vi lärare ett enskilt uppföljningssamtal med eleven…..Eleven kan få komplettera sina svar muntligt genom att vi enskilt kan ställa frågor om vissa delmål som eleven inte uppfyllde under gruppvalideringen….. Jag har tyckt att det har blivit som ett förhör, jag vill inte att det skall bli så men det är lätt…att det faktiskt blir så. Någongång gjorde vi så att vi använde oss av patientsituationer och då blev det bättre .. men att bara att ha kursmålen och självskattningsmaterialet blev för mycket förhör.” (Lärare 2, kvinna) ”Jag upplever det väldigt oklart och på någotvis också väldigt orättvist. Vi har redan en mall, vi ser film, de får frågor, vi sitter i grupp och pratar.” (Lärare 3, kvinna) ”Jag tycker att det är bättre att validera i grupp. Eleverna får välja om de vill valideras i grupp eller enskilt men många väljer att valideras i grupp. Att ha en teoretisk validering i grupp gör ju oftast att eleverna hänger på varandras resonemang, sedan finns det ju elever som gör en individuell validering, de gör en skrivning på kursen. Jag tror att eleverna upplever en trygghet av att validera i grupp, de har stöd av varandra…… Validering det är jättebra. ……..När elever med lång vårderfarenhet önskar att validera sätter vi upp tider, när vi har 3-4 elever som satt upp sig för validering så startar vi processen. Då kommer de hit och då har vi en skrivning med frågor som de får titta igenom ca en halvtimme och sedan sitter vi tillsammans och pratar om frågorna. Vi är två lärare, så för vi protokoll för varje fråga, avsnitt och så noterar vi vilken elev som har fixat det och vilken elev som inte har fixat det.

30

……Vi vet att folk ofta är dåliga på lagarna så vi uppmuntrar eleverna till att läsa på dessa. De kan validera dels genom ett arbetsgivarintyg dels genom en veckas praktisk validering ute på ett äldreboende i vård och omsorgskursen. Den praktiska valideringen gör vi genom att de ute på en 5-dagars praktik på ett äldreboende eller så gör de praktiska momenten inne i våra metodrum. Handledaren checkar av att eleven klarar att utföra uppgifterna, arbetsmomenten. Har eleverna arbetat mer än två år så skriver arbetsgivaren ett arbetsgivarintyg. Sen vill vissa elever skriva kursen – göra en individuell validering…..” (Lärare 6, kvinna) ”Jag tycker det är oehört positivt med validering. Det är positivt för den enskilde individen att dessa möjligheter finns och det är mer tillfredställande för oss lärare att kunna ta till vara på elevens kunskaper. Eleven kommer på en intervju och kartläggning, där antingen syokonsulenten eller en av oss lärare gör en noggrann intervju, där vi försöker ”fiska fram” all den erfarenhet och de utbildningar som den studerande har. Sedan ber vi eleven komma in på en självskattning. Självskattningen går till så att vi delar ut A4-kort där det finns begrepp, nyckelord från respektive kurs. Eleverna får då sitta i grupp och resonera kring dessa…. Vi lärare sitter med och lyssnar och på så vis skapar vi oss en bild av vad de studerande är förtrogna med jämfört med innehållet i kursen och kursmålen. Sedan får eleven göra en individuell självskattning som är mer detaljerad. Denna görs skriftligt och eleven får kryssa i rutor, hur mycket de skattar sin kunskap, i de olika målen, om de kan det, om de behöver läsa på eller om de inte har någon kunskap alls. Utifrån självskattningen som är gjord, så bedömer vi om den studerande skall gå vidare i valideringen. Vi gör alltid individuella valideringar, aldrig i grupp mer än att eleverna sitter i en grupp i början av självskattningen. Själva valideringen är alltid individuell. ….Det som eleven behöver komplettera får de läsa in på egen hand…… Eleven går vidare i en valideringsvecka, hos en utbildad valideringsbedömare som är undersköterska……När sen eleven är ute på sin valideringsvecka bedömer valideringsbedömaren vilka kunskaper eleven besitter, både ur teoretisk och praktisk synvinkel. Det går ju hand i hand teori och praktik. Därefter har vi en kompletterande utbildningsdag för kurserna. Efter detta kan vi sätta godkända betyg. Valideringen hos oss består av valideringssamtal (intervju och självskattning), valideringsveckan ute i verksamheten och den kompletterande utbildningsdagen efter valideringsveckan.” (Lärare 8, kvinna)

31

4.2 Synliggöra kunskap I denna kategori talar lärarna om hur de skulle vilja gå tillväga för att synliggöra validandernas kunskaper bättre. Lärare 1,4 och 5 menar att validering bör ske mer ute på arbetsplatserna för att validanden skall kunna plocka fram sin kunskap. Lärare 3 menar att validering bör göras mer individanpassad och enskild. Den bör anpassas till validandens förutsättningar - på vilket sätt kan validandens kunskap synliggöras på bästa sätt? Hon anser också att validering bör förläggas ut i den praktiska verksamheten. Lärare 9 menar att i intervjusamtalen, utifrån nyckelorden framkommer det hur mycket kunskap validanden faktiskt besitter. Lärare 2,6,7 och 8 har också svarat på frågorna på liknande vis som det resultat som redovisas i dessa referat. ”Skolan måste kunna förbättra sitt instrument som mer anpassas till arbetsplatsen och då är det ju utifrån kursmålen. Det gäller att formulera och tillämpa valideringen så det stämmer bättre överrens med elevens verklighet på arbetsplatsen….. Men hade vi gjort detta i elevens arbete, i deras värld, så tror jag, att de hade lyckats bättre. Jag tror att validering…när det gäller alla yrkeskunskaper…inte bara i vården …utan alla yrken, så bör validering ske ute på arbetsplatserna. Instrumentet är fortfarande formulerat efter bokkunskap, och den är inte oviktig, men det måste kunna formuleras till en vårdverklighet på den nivå som vård och omsorgsarbetet är. Sedan tycker jag att det hade varit bra att validera eleven ute i verksamheten, gå med eleven ute på deras arbetsplats och se och checka av på en lista, att det här kan eleven men detta kan de inte”. (Lärare 1, kvinna) ”Jag tycker att validering skall göras enskilt. Jag tycker att validering skall individanpassas. Vad passar dig bäst att få visa dina kunskaper? Kanske är det skriftligt? Eller skall du rita? Jag önskar att det skulle bli mer görande än pratande. Om eleven fick arbeta i ett metodrum skulle de bli mer avslappnade. Jag tror också att man kan göra validering ute på arbetsplatsen men det kräver lärarresurser.” (Lärare 3, kvinna) ”Det kanske hade varit bättre om man hade haft bilder eller om man hade varit ute i verkligheten och kunnat följa eleverna på ett helt annat sätt.” (Lärare 4, kvinna)

32

”Vi kanske skulle förflytta valideringen utåt mot arbetsplatserna. Mer tid behövs.” (Lärare 5, kvinna) ”Både i intervjusamtalen och i gruppsamtalen vid självskattningen, då vi talar utifrån nyckelord, märker man hur mycket de har med sig och hur mycket de kan.” (Lärare 9, kvinna)

4.3 Likvärdig bedömning Under denna kategori redovisas lärarnas upplevelser och åsikter om vad de anser gällande att bedöma validandernas kunskaper och om de anser sig kunna genomföra rättvisa bedömningar. En del lärare pratar också om att det hade varit en fördel om det hade funnits mer nationella riktlinjer om valideringsprocessen. Lärare 1,2,3 och 7 anser att man utgår från kursplanen, kursmålen och betygskriterierna för att uppnå en likvärdig bedömning. Vidare betonar de betydelsen av svenska språket, att validanden kan uttrycka sig både verbalt och skriftligt för att en rättfärdig bedömning skall kunna ske. Lärare 5 och 8 betonar betydelsen av, att nationella riktlinjer om hur kursmålen skall tolkas, bör komma till stånd. Lärare 6 uttrycker att det är svårt att uppnå likvärdig bedömning. Hon menar att som lärare ”går man lite på känsla”. Hon menar vidare på att man som lärare bör göra betygskriterierna klara för validanden innan valideringen sker. Lärare 4 och 9 har ej talat kring detta. ”…..tillvägagångssättet och bedömningen är inte lika men vi följer naturligtvis betygskriterierna. Vi har utarbetat en bedömningsmatris med nyckelord med anknytning till målen i respektive kurs, så när vi sitter och utvärderar valideringen så är det de nyckelorden vi utgår från eftersom de har en anknytning till målen. Det inger osäkerhet om man verkligen, var och en elev, kommer till sin rätt i gruppvalideringen….Som lärare måste man hålla på sin profession, att det faktiskt är vi som sätter betygen och vi måste ta ansvar för hur vi har kommit fram till dessa. Det kan de ju aldrig ta ifrån oss, det ansvaret….. Vi måste alltid hålla fast vid våra krav. Målen i kursplanen är oehört viktiga och det är de vi måste uppnå. Vi måste utgå från betygskriterierna…..Eleverna har svårt för att visa sin erfarenhet och vi har svårt för att uppfatta den på ett korrekt sätt med koppling till målen. Olika faktorer spelar in tex elevens verbala förmåga, förmåga att kunna uttrycka sig skriftligen spelar också roll vid valideringen. Det känner man är helt

33

avgörande för hur de skall lyckas i självskattningen och valideringen. Nyckeln till att kunna lyckas med validering är att finna tillvägagångssättet, att ta fram den kunskapen som validanden besitter.” (Lärare 1, kvinna) ”….så..är det på någotvis tydligheten i kursplanerna. Tydligheten i vad som krävs för att vara godkänd. Så är detta en del i det hela med likabedömning och frågan till sig själv ” är det rätt, det jag bedömer?” Eleven har kanske svårt att uttrycka sig muntligt eller skriftligt eller både och… men man jobbar och det fungerar mycket bra. Någonstans tror jag att eleven fattas orden….Det som hade varit bra , var om det hade funnits en nationell bedömningsgrund och betygskriterier. Kursplanen och kursmålen är ju nationella och någon form av nationella riktlinjer kring hur det här med validering skall göras, så det här med validering inte bara blir ett godtycke. Det är lärarens osäkerhet. Hur är jag som lärare säker på min bedömning? Det är ju en rättssäker fråga. Vi reflekterar och utvärderar alltid….” ( Lärare 2, kvinna) ”Gruppvalideringen jag är med i och jag tycker det är väldigt orättvist. Alla kan inte prata i grupp, vi är alla olika. Vissa är väldigt tysta, rädda, öppnar sig inte så lätt och då sitter det en människa med massvis av kunskap men är rädd för att prata inför andra. Jag tycker även det är orättvist från elevens perspektiv. Skolverket och myndigheten måste ge mer klara riktlinjer och ramar för validering. Det som är svårt med validering också är att jag tror att jag vet ibland vad eleven kan men eleven kan inte verbalisera sin kunskap så att den motsvarar kursmålen och jag måste ju vara professionell så då får jag underkänna eleven trots att jag tror att eleven kan mer.” (Lärare 3, kvinna) ”Jag tycker det hade varit bra om det hade funnits nationella riktlinjer, om hur vi lärare skall tolka målen. Idag tolkas nog målen olika på olika utbildningsorter.” (Lärare 5,kvinna) ”När vi validerar eleverna muntligt i vård och omsorgskursen, validerar dom mot betyget godkänt. Vill eleverna ha ett högre betyg än så, får de göra några tilläggsuppgifter som vi ger dem. Skriftliga inlämningsuppgifter. … Det är mycket som man gör som lärare ” som går på känsla”, förstår du vad jag menar? Det är svårt. Det är någonting vi måste arbeta med att bli tydligare, gentemot

34

eleven, vad krävs för att uppnå vissa betygskriterier…….Man ser att det här har de förstått, de vet vad det handlar om och då är eleven på godkänd nivå. Det blir att vi gör det här ”på lite känn.”

(

(Lärare, 6, kvinna) ”Min erfarenhet är att de elever som har arbetat länge, de kan många av frågeställningarna och beskrivningarna i valideringsprocessen men att de saknar orden, har inte språket som vi använder, med sig i bagaget. De skall klara alla målen. Är det kunskapsluckor

får

de

komplettera

genom

att

göra

den

skriftliga

studiehandledningsuppgift som gäller. Vi har lagt upp valideringsfrågorna efter studieenheterna som vi har i kursen. Studieenheterna är uppbyggda efter de tolkade kursmålen. Eleverna är medvetna om att de validerar mot betyget godkänt. Vill de ha ett högre betyg får de läsa hela kursen faktiskt. Jag hade också önskat att det hade funnits riktlinjer om hur validering skall göras, eleven skall ju kunna flytta och bedömas likvärdigt på annan ort.” (Lärare 7, kvinna) ” I vår validering är det alltid vår studie och yrkesvägledare och två lärare som är med i valideringsprocessen. Vi utgår alltid ifrån att bedömningen skall bli så objektiv som möjligt. Det får inte bli ett godtycke i valideringen. Om eleverna vill ha högre betyg än godkänt får eleven göra en tentamen eller ett test och då kan det få betyget väl godkänd eller mycket väl godkänt. Vidare tycker jag att vi skall styra upp, så att vi får en likriktad validering. Jag tycker det är synd att alla skolor gör så olika, att det inte finns någon som har dragit upp mer tydliga riktlinjer hur man skall göra. Det är mycket godtycke om hur man skall göra.” (Lärare 8, kvinna)

4.4 Lärarkompetens Under denna kategori talar lärarna om sin egen kompetens, erfarenhet och utbildning i ämnet validering. Lärare 3 och 4 pratar om att lärarna själv skall ha utbildning i ämnet validering samt att de har regelbundna träffar som gör att de kan tala om hur valideringsprocessen skall utföras på bästa sätt. Lärare 7 anser att tid behövs för att kunna genomföra validering. Lärare 9 menar på att de lärare som arbetar med validering skall vara intresserade av processen, tycka att det är roligt samt att de helst skall ha lång yrkeserfarenhet av läraryrket. Övriga

35

intervjuade lärare har beskrivit lärarkompetens på samma vis som de redovisade svaren. ”Det måste vara människor som har utbildning i validering. Det är också viktigt att valideringsteamen träffas och diskuterar och att man utvärderar sig själv och jämför sig mellan grupperna.” (Lärare 3, kvinna) ”Som lärare får man ju vara bra påläst själv, vad det handlar om. Jag tror att vi skulle behöva sätta oss ner i lugn och ro, avskilt, och utvärdera. Att klargöra och diskutera mellan lärarna, sitta ner och ha tid för detta, skulle vara betydelsefullt.” (Lärare 4, kvinna) ”Att göra valideringsskrivningar är svårt, att få dem heltäckande. Validering är tidskrävande för lärare. Valideringsfrågorna måste göras om efter hand, annars är de ute på den öppna marknaden.” (Lärare 7, kvinna) ”Lärare som arbetar med validering skall vara intresserade av processen, tycka att det är roligt och gärna ha lång lärarerfarenhet.” (Lärare 9, kvinna)

5. Diskussion Syftet med detta examensarbete är att undersöka vad lärare, som arbetar med validering, har för erfarenheter av dagens valideringsprocess. Vi vill dessutom ta reda på om de har några förslag på förändringar eller förbättringar gällande valideringsprocessen. Genom detta arbete önskar vi öka vår egen insikt, förståelse och kunskap om begreppet validering, vilket kan gagna oss i vårt arbete som lärare. Våra frågeställningar är: 

Hur upplever du dagens valideringsprocess / -arbete?

36



Vilka erfarenheter har du av att validera eleven individuellt respektive i grupp?



Skulle du kunna beskriva hur du vill förändra / förbättra valideringsprocessen?

Varje kategori som redovisades i resultatet kommer att belysas här i diskussionen.

5.1 Processen En del lärare beskriver själva valideringsprocessen som spännande, jättebra, positiv och att det är tillfredsställande för dem att kunna ta till vara på den vuxnes kunskaper. Andra lärare tycker att valideringsförfarandet är oklart och till viss del även orättvist. Själva valideringsgenomförandet sker på olika vis i de olika skolorna enligt intervjusvaren. Vår tolkning av själva förfaringssättet i valideringsprocessen är att den beskrivs på tre olika vis på tre olika skolor. Ofta sker en form av kartläggning och identifiering av vad personen har med sig för erfarenhet och kunskap. Validanden får också utföra någon form av självskattning, vilket innebär att hon eller han självvärderar den kunskap de faktiskt har. Ibland självskattar man utifrån de mål som finns i respektive kurs. Valideringen kan göras individuellt eller i grupp. Valideringen genomförs med hjälp av film, frågor, nyckelbegrepp, diskussioner eller via en skrivning. Den praktiska fasen i valideringen sker ofta ute på någon arbetsplats tillsammans med en medbedömare. Den praktiska valideringen kan även ske i ett metodrum. I den kompletterande fasen visade det sig att tillvägagångssätten ser väldigt olika ut. En del får en utbildningsdag, vissa får komplettera självständigt, andra får redovisa muntligt och enskilt inför läraren. Skolverket beskriver, hur validering bör bedrivas. En person som önskar validera skall ha en första kontakt med en studie och yrkesvägledare. Efter detta skall en kartläggning göras över de tidigare erfarenheter och kunskaper som finns. Därefter sker själva valideringen tillsammans med en lärare. Bedömningen kan göras på många olika sätt. Intervjuer, självskattning, muntliga, skriftliga test är vanligt förekommande inslag i processen. Den praktiska delen i valideringen kan göras ute i verksamheten, med

37

ett så kallat arbetsprov. Andersson (2005) menar på att praktisk validering helst skall ske i en autentisk miljö. Lindvall (2004) menar att validanderna kan sitta tillsammans i grupp och självvärdera sina kunskaper mot de mål som finns i de nationella kurserna. Författaren menar också att en individuell självskattning skall göras. Själva valideringen kan bestå i att läraren har ett samtal med validanden, där läraren får klart för sig vilken kunskap validanden faktiskt besitter. Den teoretiska valideringen kan bestå av fallbeskrivningar. Validanden kan få se en film eller läsa en text om en patientsituation. Författaren betonar att muntliga former är av betydelse då man skall redovisa sin kunskap. Vidare anses också att validering kan göras med hjälp av en medbedömare, en undersköterska, ute i verksamheten. Författaren menar dessutom att om en lärare bedömer att validanden inte har uppnått kursmålen får denna kunskap kompletteras. Nationellt Centrum För Flexibelt Lärande (CFL) påpekar att validering kan utföras i grupp, där rollspel, videoinspelningar och observationer utgör själva valideringen. Lindvall (2004) menar att validering grundar sig på tidigare yrkes och studieerfarenheter. Det innebär att validanden inte skall läsa på eller studera som förberedelse inför en validering. Vidare menar författaren att validering inte är en utbildning. Lindvall (2004) påpekar att validanden kan behöva göra kompletterande uppgifter för att erhålla ett betyg. I SOU-rapporten (2001:78) beskrivs valideringsmodellen som används inom vård och omsorgsarbetet i Göteborg. Processen går till så att validanden först får göra en noggrann kartläggning av tidigare erfarenheter och kunskaper. Därefter sker en självskattning, det vill säga, att validanden får reflektera över vilka kunskaper han eller hon har, som kan jämföras med de kursmål som finns i respektive kurs. Självskattningen kan göras tillsammans med andra i grupp. De teoretiska inslagen i kurserna valideras av läraren och görs i smågrupper. Därefter genomförs validering ute på en arbetsplats. När allt är färdigt i dessa moment, görs en individuell anpassad utbildning upp, där validanden får komplettera med det som behövs för att uppnå fullvärdig kurs. Denna utbildning görs ofta på Komvux. Önskar validanden erhålla ett högre betyg än godkänt, får hon eller han lämna in skriftlig redovisning på några uppgifter.

38

Vår reflektion av själva valideringsprocessen är att den är omfattande och till viss del komplicerad till sin natur. Tillvägagångssättet i hur man genomför en valideringsprocess ser väldigt olika ut från skola till skola. Det är svårt att få en helt övergripande helhet och förståelse i vad själva valideringsprocessen är och hur

den

skall

genomföras.

Den

valideringsprocess

som

beskrivs

i

Göteborgsmodellen är ganska lik det valideringsförfarande som vi har kommit i kontakt med via intervjuerna. Det redogörs i stora drag från Skolverket hur validering bör genomföras men det är samtidigt upp till lärarna själv på den lokala skolan att arbeta sig fram till en modell som passar just dem och skolan. Vi tycker att lärarna följer Skolverkets rekommendationer när det gäller själva förfaringssättet i valideringsprocessen. De använder sig av de stora övergripande momenten som måste ingå i processen. Vi har även fått ett intryck av att lärarna är väldigt ambitiösa och engagerade i sitt valideringsarbete. Det råder stor frihet i att utarbeta en valideringsprocess som är föränderlig. Det kan vara en fördel med en så stor frihet men kan samtidigt utgöra en svårighet i att få en likriktad nationell valideringsprocess.

5.2 Synliggöra kunskap När det gällde att synliggöra validandens kunskap framkom det att nästan samtliga lärare ansåg att valideringen bör flyttas ut från skolmiljön till vårdverkligheten. Själva valideringssituationen borde knytas mer till elevernas verklighet. Någon lärare nämnde att hon tyckte att alla valideringssituationer inom alla yrken, borde flytta ut till arbetsplatserna. Lärarna ansåg också att valideringen inte fick bli för teoretisk. Enligt lärarna underlättar det för validanderna att visa sin kunskap då de befinner sig i sin ”rätta miljö” eftersom det är lättare att kunna visa sin faktiska kunskap när man är i den miljön som påminner en om vad, hur och varför man gör på ett visst sätt. I en klassrumsmiljö är det svårt att plocka fram den kunskap man faktiskt innehar. Några lärare menar att själva valideringen bör ske individuellt. Det påpekades också att själva valideringen bör göras individuellt och det tolkar vi som att det kan vara så att lärarna tycker det kan vara svårt att verkligen veta om alla validander har kommit till sin rätt i gruppvalideringen. Kan det vara så att vissa validander sitter mer tysta i en stor grupp medan andra tar plats och talar i gruppen? Kan man på i en

39

gruppvalidering missa en del av validandernas kunskap? Är gruppvalidering verkligen det rätta sättet att synliggöra validandens kunskap? I litteraturen nämner bland annat Egidius (2001) att lärandet i det flexibla utbildningsprogrammet, som inkluderar validering, är mer verklighetsinriktat än kursbokinriktat. Andersson och Fejes (2005) menar på att utvecklingen i valideringsprocessen bör gå mot att bedömningarna skall ske i mer autentiska miljöer, det vill säga, att de sker i validandens arbetsmiljö eller i en så snarlik miljö som möjligt. På så vis elimineras risken för blockeringar som kan uppstå i och med att den vuxne befinner sig i en skolmiljö. Om validanden känner sig otillfreds i den omkringliggande miljön kan det vara svårt att göra en rättvis bedömning av validandens faktiska kunskaper. Nationellt Centrum För Flexibelt Lärande (CFL) menar att det gäller att läraren stödjer validanden så att de upplever en trygghet och att de är aktiva och ansvarstagande i processen. Vidare påpekar de att det gäller att synliggöra och plocka fram den kunskap som finns under ytan. Läraren bör medvetandegöra att det är validandens tänkande, reflektion och förmåga att möta människor i en autentisk situation som ligger till grund för själva bedömningen av valideringen. Vi anser att stora delar av valideringsprocessen bör förläggas till den autentiska vården ute på klinikerna, för att kunna synliggöra validandens kunskaper bättre. Om man skall göra en ny valideringsprocess, i till exempel kursen Rehabilitering, bör man nog planera så att momenten i denna kurs genomförs ute i den praktiska vårdverkligheten i så stor omfattning som möjligt. För detta krävs ett stort planeringsarbete och tid. Det är viktigt att skolledningen ger sitt samtycke och resurser för detta. Samtidigt skall man etablera en god kontakt med vårdkliniker som kan medverka i valideringsprocessen. Detta är intressant och stimulerar en överbryggande kontakt mellan skolvärlden och det riktiga arbetslivet!

5.3 Likvärdig bedömning När det gäller likvärdigheten i bedömningssituationerna menar flertalet lärare att de använder sig av betygskriterierna och målen i gymnasieskolans nationella kurser. En del lärare använder nyckelord och begrepp motsvarande målen i

40

kurserna, vid själva genomförandet av valideringen. Någon lärare menar att kursplanerna är otydliga. Vissa lärare påpekar att det inte får bli ett godtycke i bedömningen. Vad krävs egentligen för att vara godkänd? Någon lärare uttalar att ”man går på känsla” i bedömningssituationen. Vidare menade hon att lärarna måste bli tydligare mot validanderna och berätta vad som krävs för att uppnå respektive betygskriterier. Flertalet lärare uttalar behovet av nationella riktlinjer för

hur

själva

bedömningen

och

betygskriterierna

skall

gälla

i

valideringssituationen. En lärare uttrycker behovet av att valideringen blir mer likriktad. En annan viktig faktor som uttrycks av samtliga lärare är behovet av att läraren förstår validanden och kan tolka hans eller hennes faktiska kunskaper via språket. De nämner att det gäller för validanden att kunna verbalisera sin kunskap och att även kunna synliggöra denna skriftligt. Vi menar att det finns ett uttalat behov av nationella riktlinjer, gällande likvärdigheten i valideringsbedömningen. Detta är starkt uttalat av lärarna. Lärarna påtalade också att språkets betydelse är enorm i dessa sammanhang. Kan validanden inte presentera sin kunskap verbalt eller skriftligt finns det ringa möjligheter att kunna göra en bedömning av validandens kunskaper. I vår undersökning fann vi även, att om validanden önskade ett högre betyg än godkänt, skiljde sig tillvägagångssätten för hur detta skulle ske på de olika skolorna. En del validander fick läsa hela kursen, någon fick göra en skrivning medan en annan fick lämna kompletterande uppgifter. Regeringen har tillsatt en valideringsdelegation som skall främja utvecklingen av valideringsprocessen. Från Utbildningsdepartementet (DS 2003:23), betonas det, hur viktigt det är att nationell enighet råder, så att likvärdig bedömning kan upprättas. Lindvall (2004) menar på att det idag inte finns några gemensamma bedömningsmallar för hur validering bör ske. Lärarnas riksförbund menar på att det inte finns någon kontroll på hur valideringen går till och att detta kan hota validandernas rättsställning. Det beskrivs också att likvärdighet saknas i bedömningarna. Lindvall (2004) förtydligar att insikten hos lärare av att finna en gemensam referensram, likartad syn, och definition av kunskap och kompetens har stor betydelse. För att kunna göra rättvisa bedömningar krävs det att valideringsmetoderna är anpassade till de individuella behoven, enligt Andersson (2005).

41

Egidius (2001) menar att lärarens pedagogiska förhållningssätt i det flexibla lärandet, som inkluderar validering, bör vara stödjande. Det är inte av intresse att jämföra validandernas kunskap med den som finns i läroböckerna. Läraren måste ta reda på i bedömningen hur validanden hanterar sig själva och sin omgivning i en omvärld som ständigt är under förändring enligt Egidius (2001). Författaren ställer också frågan: Hur löser validanden de uppgifter och krav som ställs på dem under skiftande omständigheter? Det är viktigt som lärare att skaffa sig en uppfattning om hur validanden reflekterar, utvecklar egna värderingar och utformar egna teorier samt jämför dessa med de befintliga teorier som finns idag i det aktuella ämnet. Vidare menar Egidius (2001) att bedömningen är till för att hjälpa validanden framåt eller visa dem ett område som de för tillfället saknar förutsättningar att klara av. Bedömningen är till för att utveckla validandens kunnande och vetande. I SOU-rapporten ( 2001:78) påtalas vikten av att validanden har ett språk som fungerar i vårdsammanhang och i själva valideringen för att bedömningen skall bli rättvis. Nationellt Centrum för Flexibelt lärande (www.cfl.se) menar också på att språk och validering bör knytas till så autentiska situationer som möjligt för att underlätta bedömningen. Andersson & Fejes (2005) menar att skillnader i språk, normer och värderingar kan innebära att valideringsprocessen kan bli problematisk. Det kan vara svårt att verkligen kunna få fram sin kunskap om validanden inte har lärt sig språket och anpassat sig till rådande normer. Det är svårt att göra sig rättvisa då. Vidare menar författarna på, att när regeringen tillsatte en Valideringsdelegation, trots tidigare utredningar, ville de utveckla valideringens legitimitet, innan de utgav statliga regler och riktlinjer för hur validering skulle bedrivas. Vi kan bara konstatera, att nationella riktlinjer gällande hur man som lärare skall bedöma en validands kunskaper, är av stor betydelse. Om läraren har klara riktlinjer främjas också likvärdigheten i bedömningarna. Vill man från regeringens håll fortsätta att bedriva validering bör tydliga riktlinjer komma i bruk genast. Det skall inte vara skillnad i bedömningarna om jag som validand gör valideringen i till exempel Göteborg eller Stockholm.

42

Inom vården är det speciellt viktigt, att man som vårdpersonal förstår språket. Vi anser att personer som validerar inom vårdämnen skall kunna kommunicera på en god nivå både verbalt och skriftligt. Detta borde vara ett krav. Det har också stor betydelse att man anpassar valideringssituationen så att validanden har en möjlighet att visa sin kunskap. Skulle man inte kunna ha fler praktiska moment, där validanden får delge sin kunskap? Vi anser att bedömningsgrunderna inom validering är difusa. Det är ju från lärarens håll en ren subjektiv bedömning. Bedömer och anser jag som lärare, att validanden har reflekterat och beskrivit tillräckligt uttömmande? Har validanden uppnått kursmålen? Vad behöver kompletteras? Hade kollegorna bedömt samma i denna bedömningssituation? Hur bedömer jag som lärare att validanden klarar att utföra sina ålagda uppgifter under en ständigt pågående förändring? Det är svårt att göra bedömningar i validering men samtidigt är det en pedagogisk utmaning. Valideringsdelegationen har utarbetat ett metodstöd som heter ”Provbanken inom yrkesämnen”,

vilket

skall

främja

likvärdigheten

och

legitimiteten

i

valideringssammanhang. På de skolor vi har besökt har ”Provbanken inom yrkesämnen” inte använts i så stor omfattning ännu. Provbanken har bara funnits i några år och antagligen tar det tid att få den i bruk. Provbanken skall väl rimligen också utvärderas. Är kvaliten på proven och användarvänligheten god i Provbanken?

5.4 Lärarkompetens Lärarna påtalar att de behöver utbildning i validering. De menar att det är av betydelse att lärarna har träffar med varandra, vilket gör att de kan tala om hur de bedriver valideringsarbetet. Det finns ett behov av att jämföra sig med andra lärare och att utvärdera sig själv. De önskar mer tid. Vad som också är av betydelse är att vara påläst själv och att ha en lång yrkeserfarenhet för att kunna bedriva validering. Vi förstår att validering är ett komplext fenomen och kräver mycket av läraren. Det är viktigt att man har en god ämneskunskapsgrund att stå på för att kunna

43

bedriva validering. Behovet av utbildning i validering är påtagligt. Validering ställer andra stora krav på läraren jämfört med den traditionella lärarrollen. Det är ju ingen allmängiltig undervisningsform, utan validering vänder lite på begreppet. Istället för att undervisa och lära ut ny kunskap tvingas läraren att ta reda på den befintliga kunskap som finns och tolka och översätta den till målen och betygskriterierna i de nationella kurserna. Vi uppmärksammar att lärarna uttrycker behovet av att få träffa andra lärare som arbetar med validering. En av oss hade privilegiet att få delta på en så kallad nätverksträff, där lärare som validerar, träffades för att just tala om förfaringssättet i valideringsprocessen. Detta var ett mycket intressant och givande möte som säkerligen ledde till utveckling i valideringen för många lärare. Andersson (2005) menar att bedömning är en central faktor i läraryrket och att kravet på en specifik valideringsutbildning inte borde vara nödvändig. Lindvall (2004) påpekar att lärare måste ha stöd i sin ledning och av sina kollegor för att kunna bedriva validering. Vidare menar författaren att lärare har ett behov av kompetensutveckling i valideringssammanhang. Lindvall (2004) skriver också att lärare skall ha goda ämneskunskaper, god samtal och intervjuteknik. Vi ser att en gemensam valideringsutbildning för lärare borde finnas. Det skulle säkert främja utveckling av valideringen och sörja för en likvärdig bedömning i valideringsprocessen. Det har stor betydelse att man som lärare får arbeta tillsammans med kollegor som har ett ”öppet sinne” och som gärna delar med sig av erfarenheter och kunskap i ämnet validering. Nätverksträffar för lärare är säkerligen gynnsamt för vidareutveckling av valideringsprocessen. Avslutningsvis menar vi att vår insikt om hur komplex valideringsprocessen är till sin natur har gett oss ett ödmjukt förhållningssätt till hur man praktiskt arbetar med validering och inte minst till de lärare som så ambitiöst arbetar med processen idag.

5.5 Slutsatser Summerar vi vad litteraturen och resultatet visar, kan vi dra vissa slutsatser. För de flesta lärare känns det positivt att kunna ta tillvara på en människas kunskaper och erfarenheter och omvandla dessa till ett formellt betyg.

44

Valideringen bör förflyttas ut från skolmiljön till den kliniska vårdverksamheten. För validanden underlättar det att få visa sin kunskap i den den miljö som känns verklig, alltså bör validering vara så autentisk som möjligt. Flertalet lärare menar att själva valideringen bör göras individuellt men processen gällande identifiering av kunskaper (självskattning) kan göras i grupp. Erfarenhet av grupp och individuell validering finns hos alla lärare. Själva tillvägagångssättet i den individuella valideringen och gruppvalideringen, ser olika ut på olika arbetsplatser. Klara och tydliga nationella riktlinjer om hur valideringsprocessen bör bedrivas är ett måste. Tydligheten i bedömningssituationer bör finnas för att likvärdigheten i bedömningen skall uppnås över hela landet. Språket är en viktig faktor för att validanderna skall kunna genomgå en valideringsprocess. Huvuddelen av lärarna skulle vilja ha en nationell utbildning i validering. Regelbundna träffar mellan kollegor är viktigt för att finna stöd och vidareutveckla sina tankar och sitt agerande i valideringssituationer.

5.6 Kritisk granskning Valideringsprocessen är en komplicerad process, men vinsterna för den enskilde individen och för samhället, är stora. Genom att intervjua erfarna lärare, som arbetar med validering, tycker vi, att vi har fått värdefull information och kunskap om begreppet validering. Det vi har uppfattat som svårt i sammanhanget, har varit om frågorna vi använde i intervjun, verkligen har gett oss de svar vi sökte. Hade vi gjort om undersökningen skulle vi troligtvis bett om mer hjälp när det gäller formuleringen och gångbarheten i intervjufrågorna. Eventuellt skulle vi ha gjort en förstudie för att se om frågorna var gångbara. Det vill säga är validiteten i frågorna tillräcklig, om vi jämför med syftet och frågeställningarna som vi utgick ifrån? Vidare upplevde vi det som problematiskt att vi fick väldigt mycket material att arbete med. Hur vet man att kategoriserar innehållet rätt? Validering är en relativt ny företeelse i Sverige, vilket med stor sannolikhet har bidragit med, att den forskningsbaserade litteraturen i ämnet är mindre. Detta har

45

gjort att litteraturavsnittet i uppsatsen inte är så omfattande gällande text och antalet referenser.

5.7 Fortsatt forskning En riktning för fortsatt forskning i ämnet validering, skulle kunna vara att ta reda på hur de personer som har validerats, upplever valideringsprocessen. Hur skulle de vilja visa den inneboende kunskap och erfarenhet de verkligen besitter? Tycker de, med dagens valideringsprocess, att de har fått visa all den kunskap som de har? Vilka förslag har de att föreslå för att förbättra valideringsprocessen med syfte att synliggöra och plocka fram all kunskap? En annan inriktning inom forskningen skulle kunna vara att ta reda på vad våra beslutsfattare i Regeringen och Skolverket anser om validering. Skall validering finnas kvar, som en möjlighet till att få sina kunskaper värderade? Finns det en formell legitimitet för validering i samhället och i skolvärlden? Kommer det att utarbetas nationella riktlinjer, i exempelvis, likvärdigheten i bedömningen? Är det möjligt att utforma en nationell utbildning i validering?

46

6. Referenser Andersson, Per, Sjösten Nils-Åke och Ahn, Song-Ee (2003). Att värdera kunskap, erfarenhet och kompetens. Perspektiv på validering. Fritzes kundservice, Kalmar. Andersson, Per, Fejes, Andreas (2005) Kunskapers värde – validering i teori och praktik. Studentlitteratur, Lund. Backman, Johan (1998). Rapporter och uppsatser. Studentlitteratur, Lund. Departementspromemorian (Ds 2005:033) Utbildningsdepartementet, Stockholm. Egidius, Henry (2003). Pedagogik för 2000-talet. Natur och Kultur, Stockholm. Ejvegård, Rolf (1993). Vetenskaplig metod. Studentlitteratur,Lund. Granberg, Otto (2004) Lära eller läras. Om kompetens och utbildningsplanering i arbetslivet. Studentlitteratur, Lund. Johansson, Bo. , Svedner, Per-Olov (2001). Examensarbete i lärarutbildningen: undersökningsmetoder och språklig utformning. Kunskapsföretaget i Uppsala. Kvale, Steinar(1997). Den kvalitativa forskningsintervjun. Studentlitteratur, Lund. Lindvall,

Eva

(2004).

Vägledning

i

validering

att

resa

i

livstiden.

Studentlitteratur, Lund. Lpf 94. 1994 års läroplan för de Frivilliga skolformerna, Lpf 94. Utbildningsdepartementet, Stockholm.

47

Nationellt centrum för flexibelt lärande. Rapport 5:2004 Utsikter och insikter. En antologi om flexibelt lärande i vuxenutbildningen. Nationellt centrum för flexibelt lärande, CFL, Hässleholm SOU (1992:94). Skola för bildning. Betänkande av läroplanskommiten. Allmänna förlaget. Stockholm SOU (2001:78) Validering av vuxnas kunskap och kompetens. Regeringskansliet, Utbildningsdepartementet, Stockholm. SOU (2003:23) Validering m.m- fortsatt utveckling av vuxnas lärande. Regeringskansliet, Utbildningsdepartementet ,Stockholm. Skolverket (99:975) Validering. Liber distribution, Stockholm. Starrin,

Bengt.,

Svensson,

Per-Gunnar

(1994)

Kvalitativ

metod

vetenskapsteori .Studentlitteratur, Lund. Svenska akademiens ordlista ( 1986). Trost, Jan (2005). Kvalitativa intervjuer. Studentlitteratur, Lund. Tursell, Astrid (2005). Validering i centrum. Elanders Berling AB, Malmö.

www.valideringsdelegationen.se www.cfl.se www.skolverket.se

48

och

7. Bilaga Frågeguide Huvudfrågor: 

Hur upplever Du dagens valideringsprocess /arbete?



Vilka erfarenheter har Du av att validera eleven individuellt respektive i grupp?



Skulle Du kunna beskriva hur Du vill förändra/ förbättra valideringsprocessen?

Följdfrågor: 

Hur går valideringsprocessen till?



Hur gör ni i den praktiska respektive teoretiska valideringen?



Vill du vidareutveckla det?



Hur har ni kommit fram till ert sätt att bedriva validering?



Vad använder ni för metoder för att synliggöra validandens kunskap?



Kan du beskriva hur självskattningen går till?



I bedömningssammanhang - hur gör ni då?



Hur tänker du då?



Hur gör Ni i bedömningssituationer om validanderna sitter i grupp respektive validerar individuellt?



Hur går det till när validanderna kompletterar sin bristfälliga kunskap?



Vilka förändringar och förbättringar anser du behöver göras för att valideringsprocessen skall bli så bra som möjligt- kan du utveckla det vidare?

49

50