Miljöhälsorapport 2009

Elektromagnetiska fält

22

Hjärt-kärlsjukdomar Det   finns   en   hypotes   om   att   magnetfält   skulle   kunna påverka risken för kardiovaskulära sjukdomar. Experimentella studier har nämligen observerat att hjärtrytmen kan påverkas när man exponeras för magnetfält (reducerad hjärtfrekvensvariabilitet). Observationen har också fått stöd från en epidemiologisk studie, som fann att risken för hjärtinfarkt och annan hjärtsjukdom med hjärtrytmrubbningar ökade efter yrkesmässig magnetfältsexponering. Ett stort antal studier har följt efter denna. De har sammantaget inte kunnat bekräfta de ursprungliga observationerna, varken i epidemiologiska studier eller i experimentella. Det verkar alltså osannolikt att magnetfält skulle kunna öka risken för kardiovaskulära sjukdomar [3, 5, 6]. Graviditet Under en period diskuterades om bildskärmsarbete  kunde  påverka  risken  för  missfall.  Ett  flertal studier kunde dock avvisa dessa misstankar. Senare forskning har fokuserat på extremt lågfrekventa magnetfält, där bildskärmar eller datorer kan vara en exponeringskälla, men även på annan yrkesmässig  exponering.  De  flesta  studier  har  inte   funnit att graviditeten påverkas, till exempel när det gäller risk för missfall, låg födelsevikt eller missbildningar. Men studierna har metodproblem som gör att man inte kan dra säkra slutsatser. De har bland annat bedömt exponeringen för grovt, och resultaten är statistiskt osäkra. Ett par studier har observerat en ökad risk för missfall vid höga magnetfältsnivåer, men dessa studier skulle behöva bekräftas av ytterligare forskning för att säkra slutsatser ska kunna dras [3, 7].

192

Elkänslighet Det har diskuterats om vissa personer kan ha en ökad känslighet för elektromagnetiska fält, även långt under rekommenderade riktvärden. De rapporterar symtom med varierande svårighetsgrad, som sömnstörningar, trötthet, huvudvärk, koncentrationssvårigheter, yrsel och hudsymtom. I de mest extrema fallen blir det omöjligt för de drabbade att leva ett normalt liv. Gemensamt för dessa personer är att de kopplar sina symtom till exponering för elektromagnetiska fält. I välutformade experimentella studier har dock varken friska eller elöverkänsliga personer kunnat avgöra bättre än slumpen om de varit exponerade eller inte. Forskningen på området diskuterades bland annat vid en workshop som WHO arrangerade 2004 [8]. Det är uppenbart att symtomen är verkliga och att vissa drabbade lider  svårt,  men  det  finns  i  stort  sett  inga  vetenskapliga data som bekräftar att exponering för elektromagnetiska fält orsakar eller bidrar till dessa symtom [3, 9]. I Nationell miljöhälsoenkät 2007 (NMHE 07) anger 3,2 procent att de är känsliga/överkänsliga eller allergiska mot elektriska och magnetiska fält. Enligt undersökningen uppger 0,4 procent att de har svåra besvär. Besvären är något vanligare bland kvinnor (3,8 procent) än bland män (2,6 procent). Andelen som anger att de är känsliga/överkänsliga eller allergiska mot elektriska och magnetiska fält har inte förändrats sedan den förra enkätundersökningen 1999. Riskbedömning Hittills kan endast det vetenskapliga underlaget för barnleukemi motivera bedömningen att magnetfältsexponering på lägre nivåer möjligen påverkar sjukdomsrisken. I den allmänna miljö där barn Socialstyrelsen – Miljöhälsorapport 2009