Nr 1 mars 2013 Årgång 37 Mats Yderstig gör ett s.k. \"stjärntest\" för

Nr 1 mars 2013

Årgång 37

Mats Yderstig gör ett s.k. "stjärntest" för att se om det polerade glaset är färdigt för aluminisering och snart kan kallas för spegel.

2 Medlem i Göteborgs Astronomiska Klubb blir du enklast genom att betala in  250 kronor till plusgirokonto: 4 77 03 - 4.  ungdom till och med 19 år: 100 kronor  familj: 350 kronor  skola/bibliotek/institution: 500 kronor* Glöm inte att meddela namn, adress, telefon, e-post och födelseår (om du är under 18)! Som medlem får du: - tillgång till klubbens bibliotek - gå på 3 - 4 populärvetenskapliga föredrag per termin - gå på visningar vid klubbens observatorium i Mölnlycke - komma med på “star parties” på olika ställen i landet - rabatt på medlemskap i och tidskrifterna från Svenska Astronomiska Sällskapet (SAS) och Svensk Amatörastronomisk Förening (SAAF) Är du inte medlem så passa på att betala redan idag. Medlemskapet gäller ett år från det datum du betalar! Tilläggsavgifter: (Obs! Angivna tilläggsavgifter gäller för dem som betalar grundavgift till GAK ) Svenska Astronomiska Sällskapet (SAS): 200:- (ordinarie avgift 240:- ) Då får du tidskriften Populär Astronomi, 4 nummer per år. Hemsida: www.astro.su.se/sas Svensk AmatörAstronomisk Förening (SAAF): 150:- (ordinarie avgift 220:- ) Då får du tidskriften Telescopium, 4 nummer per år. Flerårig prenumeration ger ”mängdrabatt”. Hemsida: www.saaf.se * Institutioner har fler förmåner. Kontakta ordföranden för mer information! E-postadresser: [email protected] Bidrag till denna tidskrift kan sändas till [email protected] Penninggåvor till GAK-fonden mottages tacksamt när som helst! Du kan också läsa AURORA via hemsidan. - Klicka på Aurora i innehållsförteckningen till vänster på hemsidan. - På Aurorasidan hittar du texten: ”Som medlem kan du läsa de senaste numren via denna länk””(kräver - Klicka på länken. I år (2013) skall du ange medlem och lösenordet st10iii Nästa nummer beräknas utkomma i början av juni. MANUSSTOPP: 1 maj Omslagsbilden:

Mats Yderstig gör en s.k. "stjärntest" för att se om det polerade glaset är färdigt för aluminisering och snart kan kallas för spegel. Se artikel sidan 13.

3

GAK:s STYRELSE: Christian Vestergaard Claes-Göran Carlsson Jan Persson Jan-Gunnar Tingsell Göran Kajler Olof Karmedal Ingemar Ewaldz

(ordf.) (vice ordf.) (kassör) (sekr.) (obs.-förv.) (ledamot) (ledamot)

Gunnar Sporrong Joaquin Vijil Christer Brattås Sven-Göran Lätt Anders Winnberg

E-POSTADRESSER: [email protected] [email protected] [email protected] [email protected] [email protected]

Välkommen till

ÅRSMÖTE 2013-03-17 kl.12:00 SV kl.13:00 GAK kl. 14:00 föredrag

(ledamot) (ledamot) (suppleant) (suppleant) (medlemsadm.)

4 KALENDARIUM

8 (9) mars

19:30

Stjärnhimmelsvisning vid klubbobservatoriet

Johan Linnér 070-313 03 28 e-mail: [email protected]

17 mars

14:00

22 (23) mars

20:00

5 (6) april

21:00

14 april

14:00

Årsmötesföredrag: Sjuhundra främmande planetsystem - Är vi ensamma? Professor emeritus Arne Ardeberg, Lunds Universitet Stjärnhimmelsvisning vid klubbobservatoriet

Johan Sandqvist 076-209 03 61 e-mail: [email protected] Stjärnhimmelsvisning vid klubbobservatoriet

Johan Sandqvist 076-209 03 61 e-mail: [email protected] Föredrag: Strindberg och "pekoral-astronomin" Sveriges mest berömde författare på kosmiska villovägarr Journalist Ulf R. Johansson, Malmö

ÅRSMÖTENA äger rum söndagen den 17 mars 2013 kl. 12:00 (SV) och kl. 13:00 (GAK) i Slottsskogsobservatoriet, varefter vi kl. 14:00 får lyssna till föredrag. VÄLKOMNA!

5

Föredragningslista GAK:s årsmöte 17 mars 2013 1. 2. 3. 4.

Årsmötet öppnas Val av ordförande och sekreterare för årsmötet Fråga om mötet är utlyst i enlighet med stadgarna Val av två personer med uppgift att tillsammans med mötesordföranden justera protokollet för årsmötet 5. Styrelsens verksamhetsberättelse 6. Ekonomisk redovisning för år 2012 7. Revisorernas berättelse för räkenskapsåret 2012 8. Fråga om ansvarfrihet för styrelsen 9. Val av ordförande och styrelseledamöter 10. Val av två ordinarie revisorer 11. Val av klubbens firmatecknare 12. Medlemsavgift för 2014. Förslag: oförändrat 13. Övriga frågor 14. Årsmötet avslutas FÖRSLAG TILL STYRELSE, ÅRSMÖTET 2013 Christian Vestergaard (ordf.) Claes-Göran Carlsson (vice ordf.) Jan Persson (kassör) Jan-Gunnar Tingsell (sekr.) Göran Kajler (observatorieförv.) Olof Karmedal (ledamot) Ingemar Ewaldz (ledamot) Gunnar Sporrong (ledamot) Christer Brattås (suppleant) Sven-Göran Lätt (suppliant) Anders Winnberg (medlemsadm.) Övrig programpunkt under dagen: KL. 14:00 Årsmötesföredrag: Sjuhundra främmande planetsystem - Är vi ensamma? Professor emeritus Arne Ardeberg, Lunds Universitet

6 VÅRDAGJÄMNINGEN inträffar i år den 20 mars klockan 12:02 (svensk normaltid) ”Vårdagjämningen inträffar när solskivans centrum passerar gränsen mellan södra och norra himmelshalvan, det vill säga passerar himmelsekvatorn. Punkten på himmelsekvatorn där passagen sker kallas vårdagjämningspunkten. Vårdagjämningen är inte en dag, utan en ögonblicklig händelse som inträffar vid en bestämd tidpunkt vid olika klockslag på skilda ställen på jorden, beroende på i vilken tidszon man befinner sig. Dag och natt är inte exakt lika långa vid vårdagjämningen. Detta förhållande inträder något dygn tidigare. Det beror på ljusets böjning i atmosfären, den så kallade atmosfäriska refraktionen. Refraktionen innebär att solen kan lysa på lite mer än halva jorden på en gång. Det medför att dagen blir längre och natten kortare än den annars skulle ha varit. Refraktionen medför också att dag och natt är lika långa först något dygn efter höstdagjämningen.?” (Wikipedia)

Dagjämningspunkternas läge (enligt Wikipedia) Vårdagsjämningspunkten ligger för närvarande i stjärnbilden Fiskarnas projektion på himmelssfären medan höstdagjämningspunkten ligger i stjärnbilden Jungfrun. Dagjämningspunkterna rör sig dock till följd av jordaxelns precession med en period på över 25000 år.

Vårdagjämningspunktens rörelse på himmelssfären till följd av jordaxelns precession.

7 STJÄRNSPALTEN APRIL. Det är nu dags att kika lite på en stjärnbild i allmänhet och en stjärna i synnerhet. Stjärnbilden är Leo, lejonet som vi nu när mörkret faller hittar ganska högt i sydost. Den är ena v de tolv stjärnbilderna i zodiaken och är faktiskt en stjärnbild som liknar förlagan i faunan. Lejonets framkropp ser ut som ett stort, bakvänt frågetecken där stjärnan Regulus markerar slutpunkten eller hjärtat på Lejonet. Bakkroppen är en triangel bas slut utgörs av 2:a magnitudstjärnan Denebola. Strax under Lejonets bakkropp hittar vi för övrigt just dessa kvällar den ljusstarka planeten Saturnus (kom ihåg den gyllene regeln, planeter blinkar inte, det gör stjärnor). Lejonet är en de allra äldsta stjärnbilderna och har sitt ursprung i främre orienten. Faktum är att stjärnbilden fanns redan när man började odla upp marken i tvåflodslandet vid Eufrat och Tigris för 6000 år sedan. Grekerna såg i Lejonet det fruktansvärda Nemeiska lejonet som var osårbart och som ramlade ner på jorden från månen. Det blev det första av hjälten Herakles tolv stordåd att strypa lejonet. Sedan klädde han sig alltid i dess fäll som gjorde honom osårbar. Att Herakles stordåd just var tolv ser en del lärde som en urgammal påminnelse om solens årliga, skenbara vandring genom djurkretsen. På den tiden, för ungefär sextusen år sedan så inträffade sommarsolståndet när solen stod i Lejonet. Numera p.g.a. precessionen, den 25 600 år långa ”vobblingen”av jordens polaxel orsakade av samspel mellan solens och månens gravitation, inträffar sommarsolståndet när solen har Tvillingarnas stjärnbild som bakgrund, och faktiskt är på väg in i Oxen vid tidpunkten när solen står som högst för oss på norra halvklotet. Kom då ihåg att söder om ekvatorn så är det vintersolstånd på samma datum. Undrar just hur det påverkar de arma satar som har råkat födas i Australien eller Argentina om nu astrologin skulle stämma? Regulus betyder ”Den lille konungen” och betraktades fordomdags som en av de fyra ”kungliga” stjärnorna (de andra tre är Aldebaran i Oxen, Antares i Skorpionen samt Fomalhaut i Södra Fisken). För blotta ögat ligger Regulus på 21 plats bland himlens ljusstarkaste stjärnor. Det är en stjärna av spektralklass A (kom ihåg hur ordningen år från de ljusstarkaste och hetaste stjärnorna till de svalaste, O,B, A,F, G,K, M,R,N där solen är en stjärna av spektralklass G2). Regulus ligger 77 ljusår från vårt solsystem. Det innebär att ljuset du ser ikväll lämnade stjärnytan 1932, när det rådde en likadan

8 eller kraftigare ekonomisk världsdepression, och den blivande presidenten Franklin D. Roosevelt just skulle väljas till den första av fyra presidentperioder i USA. Regulus har en ljusstyrka som motsvarar ungefär 140 gånger solens. Den är också ungefär fem gånger större i diameter än vår beskedliga moder sol. Dess yttemperatur ligger på 12 000 grader ( solens 5700 grader). Allt det här sammantaget gör att jämfört med vår sol så har Regulus en livlängd som stjärna på bara några hundra miljoner år. Jämfört med solens beräknade livslängd på mellan 9-10 miljarder år, kom ihåg sanningen, i stjärnvärlden gäller ”The bigger they are, The harder they fall”. En annan sak som är märklig med Regulus är dess extremt snabba rotation runt sin egen polaxel. Den tar bara 15.9 timmar att jämföra med vår sols 25 dygn vid ekvatorn och 36 dygn vid polerna. Faktum är Regulus rotation är 160 gånger snabbare än solens. Regulus roterar så snabbt så att den uppnår 86 % av den hastighet där centrifugalkrafterna skulle slita isär stjärnan. Regulus är också en trippelstjärna där kompanjonerna har de blygsamma magnituderna 7.7 0ch 13. Den förra ligger hela 3 bågminuter från Regulus och är synlig i vanlig fältkikare. Slutligen, just för att Regulus position ligger nästan på ekliptikan så okulteras stjärnan relativt ofta av månen och ibland av någon planet. För att se sådant som väl låter sig göras med blotta ögat så se i Astronomisk Kalender för just det år och datum det gäller. Ett sista tips, ovanför Regulus i framkroppen, just två ”pinnhål” upp ligger den mycket vackra dubbelstjärnan Algieba. Det är två gulorange jättestjärnor som kretsar runt varandra med en omloppstid på 600 år. Ett litet teleskop avslöjar den här ädelstenen bland stjärnor. Använd gärna relativt hög förstoring. Lycka till. Jan Sandström

9 EN STJÄRNA BLAND VÄRMLÄNNINGAR HAR SLOCKNAT Vid nyår möttes vi av beskedet att Jan Sanström avlidit. Jan har varit en flitig bokrecencent bland annat i Aurora. Han var också den drivande kraften bakom det årligen återkommande Värmland Star Party. En mycket kunnig och engagerad folkbildare. Björn Stenholm skrev i Populär Astronomi 2004: Att stjärnhimlens ljusaste stjärna, Sirius, även är Värmlands landskapsstjärna kanske inte är allom bekant. Men att Jan Sandström är landskapets klart lysande stjärna bland amatörastronomer torde nog vara känt för astronomiintresserade i landet. Vid Arvikas 100-årsjubileum 2011 utsågs ”lokalhistorikern Jan Sandström som 100årsprofilen”.

Foto: Arvika Folkblad

10 BO EKSTRÖM IN MEMORIAM

Mitt första möte med den legendariske amatörastronomen Bo Ekström var när jag som föreläsare var inbjuden till Gislaveds astronomiska sällskap GAS lokal för att berätta om händelserna vid Tunguska. Bo var mycket karismatisk och han hade full koll på vad som gjordes och om det fanns minsta tendens till felaktigheter så påpekade han dem omgående, slipad som han var så lyckades han med att värva mig till föreningen och på så sätt slippa att betala arvode för min föreläsning, när det som han sa ”Var i föreningens egen regi”. Nåja, Bo var även en person, som jag såg upp till mycket, han byggde sina egna kikare och hade en fin liten urmakarsvarv som jag många gånger sneglat lite avundsjukt på. Allt eftersom tiden gick och jag lärde

känna Bo så trädde bilden av en mycket vetenskapligt intresserad människa fram, det var inte mycket som undgick honom och han satte ofta samman föreläsningar och vetenskapliga reportage till föreningens möten, vilka han styrde med järnhand. Det, som jag tyckte var bäst, var ju förstås varje gång som jag träffade Bo så fick jag något projekt som han inte lyckats med att bygga färdigt, och som jag som modellbyggare och prototypmakare lyckades avsluta (främst genom att börja om med hela projektet från början) till Bos stora belåtenhet. Jag kommer särskilt ihåg en gång när jag berättade att jag hade flera årgångar med Sky and Telescope och Astronomy, då gick han upp på vinden och kom ned med låda efter låda mad tidningar, en komplett samling med dessa amerikanska tidningar från 1954 och framåt och de hade han ju inte någon nytta av längre, så dem fick jag gärna ta över sa han och samtidigt så hade han hittat tillsammans ned tidningarna en låda med speglar som han inte använt. ”Dessa kan du bygga en kikare med nesmyth fokus ” sa han, som om jag visste vad det var, men jag är ju inte den som tackar nej till en utmaning så jag antog den. Några veckor senare hade jag byggt den kikare som Bo talade om och eftersom han inte hade någon info om förhållandet mellan speglarna så fick

11 jag ju själv mäta så att allt skulle fungera. Så kommer Bo hem och som vanligt inspekterar han mitt arbeta och säger ”Jaha, då skall vi se på pappret här om du har gjort rätt. ”Pappret? Rätt??!” Han hade informationen hela tiden men ansåg att detta var mitt gesällprov på att bygga kikare, vilket jag enligt Bo ”klarade galant”. För att på något sätt kunna göra rättvisa av allt jag fått av Bo så började jag med ett projekt som gick ut på att omställa alla hans bilder, det var tusentals glasplåtsnegativ till digitala bilder. Så jag började scanna och bildbehandla tills alla bilder var klara och dessa ställde jag senare samman till en stor utställning tillsammans med en del av den utrustning och vissa av Bo:s alla böcker ut på industrimuseet i Gislaved, vilka nu har en permanent plats på naturgalleriet i Tånnö. Jag använder fortfarande hans utrustning till att ta många fina bilder med och tillverkar utrustning det gör jag med hans fina lilla urmakarsvarv, som numera står i mitt arbetsrum, hans kikare står i mitt observatorium och fungerar som den gjorde när den först kom ut 1957. Även om Bo är borta så kommer han alltid att ha en stor plats hos mig, för han var en personlighet som man aldrig glömmer. Clement Svensson Novaobservatoriet i Tånnö

GUNNAR SPORRONG I RADIO

Slottsskogsobservatoriets förre ordförande har hörts en hel del i radio under hösten och intresset hos medierna fortsätter nu under våren. Det är Gunnar Sporrong som medverkar en gång i månaden i P4/lokalradion vid 10-tiden i programmet Radiohuset. Dessutom finns hans fasta tid i programmet Karlavagnen, torsdagar i inledningen av Karlavagnen. Därutöver kan ju tilläggas att det i någon form tillkommer 13 händelser på himlen under 2013, också det i P4.

12 RECENSIONER Jämtlandsnatt, Göran Strand

Jengel Förlag AB, Samuel Permans Gata 9, 831 31 Östersund, 2012, ISBN 978-91-8867285-8, inbunden, 116 sidor Jag vågar påstå att den här bedövande vackra boken är ett unikum i sitt slag i Sverige. Så vitt jag vet är det här den första svenska boken någonsin som ägnar sig åt astrofotografering. Låt oss se på de yttre ramarna först. Storleken 27.5 x 27.5 centimeter gör den nästan till en ”Coffee-table” bok. Därtill inbunden, papper av bra kvalitet och ett sidomfång på 116 sidor. Boken är indelad i fem huvudavsnitt som dock är lite flytande. Det är Solen, Nattlandskap, Månen, Norrsken och Vintergatan. I förordet berättar fotografen själv Göran Strand, boendes på Frösön hur han redan som barn blev biten av astronomin och natthimlens skönhet. Hur han som 15-åring första gången fick se Saturnus i en fågelkikare och därefter var fast. På 1990-talet började han fotografera och år 1998 när han köpt sitt första teleskop föddes planerna på att börja med astrofotografering. Resultatet ser vi här. De flesta av bilderna, varav många sträcker sig till dubbeluppslag, har en skönhet av episk klass. Här och där ser vi dock att herr Strand även behärskar att fotografera svåra detaljer av närmast vetenskaplig karaktär. Jag tänker på ett dubbeluppslag av solen som visar en otrolig detaljrikedom. Även om de flesta fotografierna är tagna under dygnets mörka timmar, spänner boken över himmelska fenomen som man kan observera även

dagtid. Göran Strand berättar hur han i de flesta fall försöker att noggrant planera och välja vyer i förväg. Sedan är det bara att hoppas på att vädergudarna samarbetar. Texterna är sparsmakade, informativa och också lite reflekterande, nästan meditativa. Boken är tvåspråkig, med ackompanjerande engelsk följetext. Säkert kommer en och annan tekniskt sinnad amatörastronom och astrofotograf att grumsa för att författaren inte anger exponeringstider, bländaröppningar, kameror och annat, men i en sådan här vacker bok tycker jag att det bara känns skönt att kunna lägga allt sådant åt sidorna och bara försjunka in i motiven. För den som vill ha teknisk information går det säkert bra att kontakta författaren. Själv är jag mer än nöjd med att få ta del av stjärnhimlen, prunkande norrsken och annat genom Göran Strands kameralinser. De astronomiskt intresserade i vårt avlånga land kan också ta del av Göran Strands fotografier i våra svenska astronomimagasin. Jag hoppas verkligen att den här fantastiska boken mottas som den förtjänar och att vi också i framtiden får njuta av flera publikationer av denne nattligt orienterade jämte. Boken kan endera beställas från Förlaget (se ingressen) eller direkt från författaren. Men kanske är det lovvärt att fråga efter den i er lokala bokhandel. På så sätt får ju fler människor upp ögonen i bokstavlig bemärkelse för universum. Jan Sandström

13 BARNDOMSDRÖMMEN SOM BÖRJAR BLI VERKLIGHET I Lysvik, under Värmlands mörka himmel, bara ett stenkast från platsen för stjärnträffen Värmland Starparty, står en färdigbyggd observatoriebyggnad och väntar på att Sveriges största amatörteleskop ska bli färdigt för installation. En barndomsdröm som efter många års hårt arbete snart ska bli verklighet! Kring år 2000 hade jag förmånen att få träffa Sveriges spegelslipare nummer ett, Joel von Knorring. Detta inspirerande möte var den tändande gnistan till att förverkliga drömmen om ett stort teleskop. Jag lyckades samtidigt engagera en kamrat från Torsby, Lars Engström som hängde på.

Teleskopets läge i observatoriet! 1. 1,5-meters hjul för drift i rektascension. 2. 0,9 meters hjul för drift i deklination. 3. Läge för boogieupphängda hjul. 4. Polaxel. 5. Sammanhållande konstruktion. 6. Justerbar infästning för polinställning. 7. Betongfundament.

14

Fryksdalsobservatoriet 2012 I mitten syns det ej färdigställda 30-tumstelskopet (F4,1) tillsammans med en 16-tums Meade och några mindre instrument. Observatoriet har 45 kvm golvyta och taket rullar på räls. Till våren ska teleskopet monteras på plats permanent.

År 2005, efter en tids planläggning av projektet så beställdes pyrexglaset från Firma Reginato i Italien som skulle handslipas och bli huvudspegel i instrumentet. Diametern är 760 mm och öppningsförhållandet 4,1. Teleskopet är av klassisk Newtonprincip, där det kommer att finnas två fokuserare, en för kameror och annan utrustning med stor komakorrektor och en för visuellt bruk. Förmodligen kommer ljuset att länkas till de båda fokuserarna genom att sekundärspegeln blir roterbar. Teleskopet är av ekvatoriell typ upphängt i en gaffel och kommer förstås att ha GoTofunktion för enkelt handhavande med styrning från ett uppvärmt utrymme. Driften sköts med friktion vilket är nödvändigt för snabb respons vid lägesförändringar. Teleskopet är en ytterst stabil stålkonstruktion och serruriertuben håller den tunga optiken i ett exakt läge.

15 Värmeutvidgningen kommer att kontrolleras av en sensor som ser till att kamerasensorn ligger exakt i fokus under hela nattens fotografering. Teleskopet och observatoriet ska förutom för rent privat bruk också användas för publika visningar och till uthyrning. En ordentlig hemsida kommer förstås också att skapas och i förlängningen kan det bli fråga om fjärrstyrning av teleskopet men detta blir en senare fråga.

Två av de fyra boogieupphängda gummihjulen som ska supporta den med rostfritt stål belagda kanten på 1,5-m. RA-hjulet. Hjulen är vulkade med ett specialgummi som är en kompromiss mellan friktion och flexibilitet. Ett av hjulen kommer att sköta driften i rektascension.

27-punkters spegelcell till primärspegeln med 8 st. kullagrade kantstöd i boogieupphängning. Kullagren som ligger an mot spegelns masscentrum förhindrar att det uppstår friktion mot spegelkanten. Tre inbyggda fläktar håller spegeln i samma temperatur som omgivningen och körs vid behov.

16

Joel och jag i första stadiet av slipprocessen. Pyrexglas, 760 mm diam. Tjocklek: 52 mm.

Teleskopet och observatoriet ska förutom för rent privat bruk också användas för publika visningar och till uthyrning. En ordentlig hemsida kommer förstås också att skapas och i förlängningen kan det bli fråga om fjärrstyrning av teleskopet men detta blir en senare fråga. Jag kommer att skriva en större och mer komplett artikel när allt är klart! Tidpunkten för detta är svår att förutsäga för sådana här stora byggprojekt men jag lovar att det kommer att märkas. Mats Yderstig (Lysvik)