16 NYA ÅLAND
FREDAGEN DEN 12 OKTOBER 2012
SJÖKALV PÅ DRIFT Så här är vi vana vid att se öronmaneterna, drivande i vattnet.
Sjökalvar och vita ögonbryn Om man rör sig längs stränder lite längre ut mot havet, har man fortfarande chans att se öronmaneter, eller sjökalvar, som de brukar kallas på Åland. Under de senaste åren har arten blivit vanligare både i Östersjön och i allmänhet.
*+%^ *.( 5$/)&$5/6621
Exakt vad det beror på vet man inte men det kan ha att göra med att havet har blivit både varmare och näringsrikare och för Östersjöns del kanske även saltare.
En av dessa växter, som man egentligen mera förknippar med sommaren är baldersbrå (Tripleurospermum inodorum), en växt som kan blomma långt in på hösten. Bladen liknar dillens och blommorna påminner om dem hos prästkrage (Leucanthemum vulgare), med vita strålblommor och gula diskblommor. En enda planta lär producera i medeltal omkring 35.000 frukter men ända upp emot 250.000 har noterats. Det kanske förklarar varför den nästan alltid påträffas i stora mängder där den växer, bland annat som åkerogräs och i våra vägkanter.
De första öronmaneterna (Aurelia aurita) brukar synas fram emot sensommaren och sedan kan man få se dem ända fram till en bit in i november. Öronmaneterna fortplantar sig inte i vår del av Östersjön eftersom de kräver högre salthalt för förökningen men de sprider sig effektivt från söder med vågor och havsströmmar. Öronmaneterna är skildkönade, och de fyra hästskoformade ”öronen” är könsorgan – äggstockar hos honorna och testiklar hos hannarna. Hannarna skickar ut spermier, som honorna fångar upp och efter befruktning utvecklas varje ägg till en flimmerhårsförsedd så kallad planulalarv, som lever som plankton ett tag innan den fäster sig på havsbottnen och omvandlas till en polyp. Efter det kommer polypen att bli en strobila, som ser ut ungefär som en hög med tallrikar travade på varandra. Med tiden kommer ”tallrikarna” att snöras av (strobilation), varvid varje tallrik omvandlas till en stjärnformad så kallad ephyralarv som så småningom kommer att växa upp till en vuxen manet – en medusa. Polyperna kan bli flera år gamla medan medusorna lever mindre än ett år. Maneterna som hör till nässeldjuren,
STRANDSATTA Framåt hösten ”fastnar” maneterna ofta på grundare vatten. livnär sig på planktonalger, fisklarver, hoppkräftor och encelliga djur, som de vid behov bedövar eller avlivar med hjälp av sina nässelceller som sitter på bränntrådar eller på munarmarna, som omger munnen, som sitter mitt under maneten. Det är inte så många arter av växter som blommar längre, som det var för bara några veckor sedan. Därför märks de som härdar ut kanske ännu mera nu, när dessutom grönskan börjar tona bort.
BALDERS ÖGONBRYN Baldersbrå är ett ganska vackert åkerogräs.
Baldersbrå liknar till förväxling sin nära släkting kustbaldersbrå (T. maritimum), som växer på klippor i skärgården. Kustbaldersbrå har dock köttigare blad, rödaktig och ibland förvedad stjälk och dessutom är den mera lågvuxen. Dessutom kan de båda arterna korsa sig med varandra, vilket gör att man ibland bara räknar kustbaldersbrå som en underart av baldersbrå. Det svenska namnet baldersbrå är fornnordiskt och betyder Balders ögonbryn, vilket syftar på de vita strålblommorna. Det isländska namnet baldersbrá är namnet på brunbaldersbrå, en underart av kustbaldersbrå. Text och foto: Ralf Carlsson
[email protected]
SVÅRA ATT SKILJA ÅT Kustbaldersbrå liknar vanlig baldersbrå men är mer lågvuxen och växer på karga stränder.
