Ordböjning - Göteborgs universitet

Ordböjning morfologisk utveckling

Språkstruktur !

Principen bakom alla mänskliga språks struktur är att små delar bygger upp större delar som bygger upp ännu större delar

Barns tidiga språkutveckling Institutionen för lingvistik, Göteborgs universitet

Språkstruktur !

Fonologi - fonemens kombinationer till morfem ! !

!

Morfologi - morfemens kombinationer till ord ! !

! ! !

fonem - minsta betydelseskiljande enheterna pil - bil - sil - fil

Fonetiska och fonologiska nivån ! !

!

morfem - de minsta betydelsebärande enheterna hund - ar - na -s

Syntax - ordens kombinationer till satser Semantik - ordens och satsernas betydelse Pragmatik - användningen

Hur barn lär sig att producera och känna igen ordens och ordkombinationernas uttal Fonetik ! !

!

Fonologi ! !

Hur uttalas de tidiga orden? !

Till en början KV !

!

ex. mamma, pappa, titta

Sedan slutna stavelser ! ! !

barnet fortsätter att använda KVKV ex. stol KKVK --> tol KVK Även barnriktat tal har strukturen KVKV - kisse, pippi, vovve

språkljudens språkliga funktioner hur de kombineras

Uttalsstrategier för konsonanter !

Ofta systematiska avvikelser Dentalisering - utbyte mot dentaler /d/ eller /t/

!

Strykning av en konsonant

!

Assimilation - en konsonant påverkar en annan

!

Inskott av extra vokal

!

Metates - omkastning av konsonanter

!

Sedan KVKV !

!

ex. mjölk --> mö

de enskilda språkljudens fysiska natur hur de produceras och uppfattas hur de är beskaffade som akustiska fenomen

!

! ! ! !

min --> din, mig --> dig ställa --> tälla

smörgås --> mö-mås tro --> tero

byxor /byksor/ --> byskor

1

Strategier vid konsonantkluster ! ! !

Strykning och assimilering är de vanligaste strategierna för att undvika kluster Metateser är vanliga under vissa stadier i utvecklingen, runt 3-årsåldern Forskningen har visat att tillägnandet är olika beroende på vilken ställning i ordet klustret har ! ! !

Fonologin utvecklat ! !

Först används kluster medialt och finalt, sedan initialt smörgås --> mömås - möjgås - smörgås skratta --> katta - skatta/kratta - skratta

Ordböjning Morfologi

!

Lexikala morfem ! !

!

! !

! ! !

inte betyder något om de står ensamma har betydelse i kombination med lexikala morfem och, på, -ar, -en, -de

röd --> jöd

!

/r/ inlärs ofta sent

Morfemens kombinationer till ord De minsta betydelsebärande enheterna hund - ar - na -s

Fria och bundna morfem !

ord med egen betydelse häst, cykla, röd

Grammatiska morfem

!

Morfologi

!

Lexikala och grammatiska morfem

Vid ca 4-årsåldern är det fonologiska systemet färdigutvecklat Vissa enstaka uttalsproblem kan kvarstå

Fria morfem ! !

!

står som självständiga ord bil, snurra, men, att

Bundna morfem ! ! !

kan inte stå som egna ord ändelser och andra affix o-, -er, -ig, -s, -aktig

2

Morfem - översikt

Vad krävs i språkutvecklingen?

Indelningsgrund:

!

! ! !

Kan stå som eget ord?

JA fria NEJ bundna Har egen betydelse? JA lexikaliska NEJ grammatiska Position i förhållandet till stammen: FÖRE prefix be-, oINNE I infix finns ej i svenskan EFTER suffix -aktig, -or, -de

Faktorer som kan påverka !

Betydelse !

!

! !

!

! !

att segmentera stammar från ändelser att koppla betydelse uttryck - innehåll

Utveckling !

former dvs. byggstenar måste kunna associeras med betydelse

Till en början endast lexikala morfem ! !

det som är perceptuellt påtagligt är också enklare att lägga märke till längd, betoning, ordaccent lättast: titta, mamma

!

inte fria grammatiska morfem inte bundna grammatiska morfem endast “ord”

ett morfem som förekommer ofta och i olika kontexter läggs enklare märke till

Ordförrådsspurten och morfem !

Grammatiska morfem bryter fram Barnet har tillägnat sig ett tillräckligt antal ordformer (ordförråd) för att börja urskilja gemensamma nämnare till de olika formerna

!

Barnet kommer fram till en analys av

!

! !

!

Kopplingsproblemet

Frekvens !

!

!

Prosodi !

!

!

Vad krävs för morfologisk utveckling? Vad finns det för faktorer som påverkar barnets analys? Segmenteringsproblemet

!

de frekventa böjningsmorfem ordstammar - fria morfem och böjningsändelser - bundna morfem

Böjningsmorfemen generaliseras och tillämpas på nya stammar

Övergeneralisering !

När barnen börjar använda språkliga former för att beteckna grammatiska funktioner ! ! !

vill de helst ha så få funktioner som möjligt för varje form en form - en funktion då uppstår övergeneraliseringar

3

Övergeneralisering - verb ! !

De regelbundna verben delas i fyra grupper/konjugationer - se OH Oregelbundna verb böjs då regelbundet i preteritum och/eller supinum ! !

!

Preteritum: sov-de, spring-de, gåd-de Supinum: läs-it, lek-it, bygg-it

Kan förekomma upp till skolåldern

Talspråk !

Tolkning av barnets verbböjning ! !

!

Svenskt talspråk

!

En vuxen kan göra en fonologisk förenkling:

!

! !

!

!

!

När börjar barn att se ur ett tidsperspektiv? ! ! !

i det tidiga barnspråket finns inga markeringar för tid barn vill tala om “här och nu” vuxna använder presens när de talar med riktigt små barn

!

Supinum före preteritum !

! !

!

det är lättare att tala om det som just har hänt och som har lämnat spår, eller fortfarande gäller, i talögonblicket hjälpverbet utelämnas supinumformen får ensam utgöra perfekttempus

Jag ramla och föll nerför trappan Nu har jag prata färdigt

inte har börjat böja verben viktigt att få fram exempel i andra konjug.

Förfluten tid ! !

Tempus talar om tidpunkten vid vilken handlingen ägde rum Barn är mer intresserade av om något ! !

!

har hänt eller inte - aspekt Än när något hände - tempus

Aspekt före tempus !

Förfluten tid

tendens att utelämna ändelser på verb -ar

Ett barn: !

Tempus, tidsperspektiv

säkrast titta på verb i 2:a, 3:e, 4:e konjug. inte 1:a konjug.

Aspekt innebär verbhandlingens förlopp eller resultat

Verb !

Turordningen på böjningsmorfemen sammanfaller med ökad kognitiv mognad ! ! !

enkel suffigering såsom svaga verb är enklast omljud + suffigering är svårast springa - sprang - sprungit

Preteritum kommer senare ! !

syftar på en bestämd tidpunkt i det förflutna mer förfinat tidsbegrepp

4

Verb !

Övergeneralisering - substantiv

Infinitiv/presens före supinum före preteritum

infinitiv presens

titta

supinum

tittat

tittar

preteritum tittade futurum skall titta

låg morfemmedvetenhet “här och nu” omedelbar kontext något som precis har hänt utelämnar hjälpverbet mer abstrakt, ej “här och nu” ännu mer abstrakt hjälpverb krävs

Övergeneralisering - substantiv !

Innan barnet har lärts sig alla deklinationer !

väljer en form oftast deklination 2 (-ar), den största gruppen

!

rådjur-ar, hus-ar, hus-ar-na

!

Partikelverb ! !

! ! ! ! !

!

komma komma komma komma komma komma

ihåg loss på undan ut åt

Ska du ut?

2. 3. 4. 5.

Fem olika deklinationer: -or en-ord, slutar på -a flicka, flickor -ar en-ord, inte slutar på -a häst, hästar -er en-ord, låneord biljett, biljetter -n ett-ord, slutar på V spöke, spöken ett-ord, inte slutar på V får, får

Substantiv !

Numerus och bestämdhet före kasus (genitiv) numerus

bilar

bil

bestämdhet kasus

-ar

bilen

bil

bilarna

bil

-ar

-na

bilarnas

bil

-ar

-na

!

-en -s

Barn använder partikel tidigare än verbet ! !

!

Ska du gå ut?

Upp! In!

Lyfta upp! Kom in!

I senare skede börjar användas vid perfekt particip !

partikel först och sedan stammen - SVÅRAST kongruensböjs efter huvudordet som adjektiv

!

Äpplet är ätuppet

!

Ibland används bara partikel !

1.

Partikelverb

En svensk svårighet Verb kombineras med betonade partiklar och får en ny betydelse !

!

uppätet

5

Adjektiv !

Återigen, barn vill ha samma form för samma funktion och övergeneraliserar ! !

! !

Personliga pronomen

halig plattig

hal platt

! !

även här övergeneraliseras de oregelbundna böjningar storare större, tungare tyngre dåligare sämre ???

Personliga pronomen subjekt ! ! ! !

!

jag ja du du hon hon de dom

Många barn använder du och dig om sig själva

!

Oböjda former används först När böjningsändelser tillägnas

!

Formerna kommer tidigt, samtidigt som verb och substantiv övergeneraliseras Komparationen kommer sent !

!

objekt

genitiv

mig ja dig du henne hon dem dom

min jas din dus hennes hons deras doms

!

! ! !

föräldern kallar så på barnet

böjer pronomen som substantiv skiljer inte mellan subjekts- och objektsform lägger genitivsuffixet -s på basformen

Ordböjning morfologisk utveckling Barns tidiga språkutveckling Institutionen för lingvistik, Göteborgs universitet

Många accepterade i talspråk

6