PR_INI

EUROPAPARLAMENTET

2009 - 2014 Plenarhandling

A7-0211/2011 8.6.2011

BETÄNKANDE om framsteg vid åtgärder mot minor (2011/2007(INI)) Utskottet för utrikesfrågor Föredragande: Geoffrey Van Orden

RR\869978SV.doc

SV

PE458.687v03-00 Förenade i mångfalden

SV

PR_INI INNEHÅLL Sida FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION ............................................. 3 RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET ................................................. 12

PE458.687v03-00

SV

2/12

RR\869978SV.doc

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION om framsteg vid åtgärder mot minor (2011/2007(INI)) Europaparlamentet utfärdar denna resolution – med beaktande av Ottawakonventionen av den 3 december 1997 om förbud mot användning, lagring, produktion och överföring av antipersonella minor (truppminor) samt om deras förstöring (i fortsättningen kallad ”Ottawakonventionen”) som trädde i kraft den 1 mars 1999, – med beaktande av 1980 års konvention om vissa konventionella vapen (CCW) och tillhörande protokoll, i synnerhet det ändrade protokoll II om förbud mot eller restriktioner i användningen av minor, försåt och andra anordningar samt protokoll V om explosiva lämningar efter krig, – med beaktande av sina senaste resolutioner av den 22 april 2004 om antipersonella landminor1, av den 7 juli 2005 om en värld utan minor2, av den 19 januari 2006 om funktionshinder och utveckling3, av den 13 december 2007 om tioårsdagen av Ottawakonventionen från 19974 och av den 6 september 2001 om åtgärder för att främja en utfästelse från icke-statliga aktörers sida om att verka för ett totalförbud av truppminor5, – med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1724/2001 av den 23 juli 2001 om åtgärder mot antipersonella landminor i utvecklingsländer och rådets förordning (EG) nr 1725/2001 av den 23 juli 2001 om åtgärder mot antipersonella landminor i andra tredje länder än utvecklingsländer6, – med beaktande av den s.k. handlingsplanen från Cartagena för perioden 2010–2014 med titeln ”Ending the Suffering Caused by Anti-personnel Mines” som antogs vid andra konferensen för översyn av Ottawakonventionen från 1997 som ägde rum i Cartagena i Colombia den 30 november–4 december 2009, – med beaktande av kommissionens riktlinjer för Europeiska gemenskapens åtgärder mot minor 2008–2013, – med beaktande av sina många resolutioner om klustervapen, varav den senaste antogs den 8 juli 20107, och om ikraftträdandet av Oslokonventionen, som undertecknades av 94 stater och trädde i kraft den 1 augusti 2010,

1

EUT C 104, 30.4.2004, s. 1075. EUT C 157 E, 6.7.2006, s. 473. 3 EUT C 287 E, 24.11.2006, s.336. 4 EUT C 323 E, 18.12.2008, s.485. 5 EGT C 72 E, 21.3. 2002, s. 352. 6 EGT L 234, 1.9.2001, s. 6. 7 Antagna texter, P7_TA-PROV(2010)0285. 2

RR\869978SV.doc

3/12

PE458.687v03-00

SV

– med beaktande av 2009 års rapport från FN:s minröjningstjänst, – med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen, – med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor (A7-0211/2011), och av följande skäl: A. EU har aktivt deltagit i åtgärder mot minor, i synnerhet sedan den gemensamma åtgärden 1995, och verkar för ett totalförbud mot och eliminering av antipersonella minor i hela världen. EU är en av de främsta anhängarna av och bidragsgivarna till åtgärder mot minor. Detta är en av EU:s prioriteringar när det gäller mänskliga rättigheter samt humanitärt stöd och utvecklingsstöd. B. ”Åtgärder mot minor” omfattar kartläggning, detektering, utmärkning och röjning av antipersonella landminor och andra explosiva lämningar efter krig – till exempel övergiven och oexploderad ammunition, rester av klustervapen och improviserade sprängladdningar – samt utbildning i minrisker och risker med explosiva lämningar efter krig, med särskilda utbildningsprogram för barn, hjälp åt offren samt förstöring av lager. Dessa åtgärder kombineras med främjande åtgärder för universalisering av relevanta konventioner och fördrag i syfte att stoppa framställningen, handeln och användningen av antipersonella landminor. C. Antipersonella landminor och explosiva lämningar efter krig, inbegripet improviserade sprängladdningar och rester av klustervapen, utgör ett allvarligt hinder för återuppbyggnadsarbetet i de drabbade länderna förutom att de orsakar förluster av människoliv, framför allt bland civilbefolkningen, och kan användas som råmaterial för improviserade sprängladdningar. D. Den 1 december 2010 hade 156 stater formellt accepterat att underteckna Ottawakonventionen. E. Under 1999 dödades cirka 18 000 personer av antipersonella minor och andra explosiva lämningar efter krig. År 2009 hade denna siffra, enligt övervakningsorganet Landmine and Cluster Munition Monitor, sjunkit till omkring 4 000. Uppskattningsvis 70 procent av dessa offer är civila, varav en tredjedel barn. Fortfarande utsätts väldigt många människor runt om i världen för antipersonella minor och andra explosiva lämningar efter krig. F. Endast två regeringar – Burma/Myanmar och Libyen – har nyligen lagt ut antipersonella minor. Ingen export eller överföring mellan stater av antipersonella minor finns registrerad och endast tre stater antas fortsätta tillverkningen, men rebelliska grupper, t.ex. Farc, fortsätter att framställa egna sprängladdningar. G. De flesta beväpnade styrkor har slutat använda antipersonella minor, men olika beväpnade icke-statliga aktörer fortsätter att använda dem tillsammans med improviserade sprängladdningar som aktiveras av offren och klustervapen. H. I över 90 länder finns fortfarande i viss utsträckning antipersonella minor och andra explosiva lämningar efter krig, men de hårdast drabbade länderna är Afghanistan, Colombia, Pakistan, Myanmar, Kambodja och Laos. PE458.687v03-00

SV

4/12

RR\869978SV.doc

I. I första hand är det de drabbade staterna som är skyldiga att ta itu med problemen i samband med antipersonella minor och andra explosiva lämningar efter krig på det egna territoriet före, under och efter en konflikt. J. I många drabbade länder där konflikten har upphört men stora beväpnade styrkor finns kvar har endast små militära personalresurser satts in för minröjning. K. Behovet av stöd till offren kommer att återstå långt efter det att hotet från antipersonella minor har undanröjts. L. Det internationella samfundet har på ett imponerande sätt reagerat på utmaningen från mintragedin genom att bidra med 3,9 miljarder USD till minröjning mellan 1999 och 2009, och de största bidragsgivarna har varit Förenta staterna (902,4 miljoner USD), EU (521,9 miljoner USD), Japan (336,9 miljoner USD), Norge (342,7 miljoner USD), Kanada (259,8 miljoner USD), Storbritannien (220,6 miljoner USD), Tyskland (206,9 miljoner USD) och Nederländerna (201,9 miljoner USD). M. Hotet från antipersonella minor uppfattas ofta som större än det i verkligheten är. Siffrorna visar att enbart 2 procent av all den mark som är föremål för kostsamma insatser för att fysiskt röja minor har förorenats med antipersonella minor och explosiva lämningar efter krig. Det finns tydliga tecken på att de medel som avsatts för åtgärder mot minor används på ett ineffektivt sätt. Bättre undersökningsmetoder och bättre förståelse av undersökningsresultaten kan och har under de senaste åren dramatiskt minskat behovet av fullständig röjning av misstänkt farliga områden. N. Tekniken som används i samband med detektering av explosiva ämnen har trots omfattande investeringar inte gjort några stora framsteg, och det finns nya behov på grund av den ökande förekomsten av improviserade sprängladdningar. O. Utbildning i riskreducering har en avgörande betydelse när det gäller att hjälpa människor, i synnerhet barn, i mindrabbade områden att leva ett tryggare liv och lära sig om farorna med antipersonella minor och explosiva lämningar efter krig. Globala insatser för minröjning 1. Europaparlamentet välkomnar de framsteg som har gjorts inom minröjning under det senaste decenniet, men understryker att man nu måste flytta fokus för insatserna och höja tempot om hotet från antipersonella minor ska kunna elimineras under överskådlig tid. 2. Europaparlamentet välkomnar att 156 länder nu har undertecknat och ratificerat Ottawakonventionen, inklusive 25 av EU:s medlemsstater, men beklagar att 37 länder fortfarande inte har anslutit sig. Parlamentet uppmanar alla länder som ännu inte anslutit sig till Ottawakonventionen och konventionen mot klustervapen att underteckna dessa. Parlamentet uppmanar i synnerhet de EU-medlemsstater som ännu inte har anslutit sig till konventionen att göra detta. Parlamentet anser i detta sammanhang att man bör efterstäva större synergieffekter mellan de olika internationella instrumenten. 3. Europaparlamentet välkomnar att 56 länder nu har undertecknat konventionen mot klustervapen, inklusive 15 av EU:s medlemsstater. Parlamentet välkomnar även RR\869978SV.doc

5/12

PE458.687v03-00

SV

antagandet av deklarationen och handlingsplanen från partsmötet i Vientiane 2010. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att främja universaliseringen och genomförandet av såväl Ottawakonventionen som konventionen mot klustervapen. 4. Europaparlamentet ger sitt fulla stöd till den handlingsplan som antogs i Cartagena och som inbegriper en ingående femårsplan med åtaganden på samtliga områden för åtgärder mot minor, och uppmanar rådet att snarast möjligt anta ett beslut om att stödja denna plan. 5. Europaparlamentet betonar att man behöver skapa synergieffekter mellan de olika typerna av åtgärder mot minor, i synnerhet när det gäller humanitära aspekter och utvecklingsaspekter, men också när det gäller att öka det lokala egenansvaret och deltagandet i relaterade projekt för att bättre tillgodose behoven hos de människor som är direkt drabbade. 6. Europaparlamentet inser vikten av bidragen från internationella givare, internationella organ och icke-statliga organisationer och den internationella och lokala personalens hängivna och uppoffrande arbete i kampen mot det gissel som antipersonella minor utgör. 7. Europaparlamentet välkomnar att ytterligare sju länder har meddelat att de slutfört sina minröjningsaktiviteter under 2009 och 2010, vilket innebär att 16 stater nu har gjort det. 8. Europaparlamentet konstaterar att Förenta staterna har varit en ledande global kraft i arbetet mot minor genom att lämna ett starkt stöd till internationella program för att röja minerad mark och hjälpa offren och att USA redan har uppfyllt de flesta av de viktigaste bestämmelserna i Ottawakonventionen. Parlamentet vädjar därför till Förenta staterna att underteckna fördraget. 9. Europaparlamentet vädjar till Ryssland att ansluta sig till Ottawakonventionen och konstaterar att Ryssland, som tidigare var en viktig leverantör av antipersonella minor och länge registrerats som användare av minor, togs bort från 2010 års lista efter att ha förklarat att man slutat lägga ut minor. 10. Europaparlamentet erinrar fördragsstaterna om att de har en internationell skyldighet att förstöra lager med antipersonella minor. Parlamentet oroas över att Kina och Ryssland har de största lagren av antipersonella minor, uppskattningsvis 100 miljoner respektive 24,5 miljoner. Parlamentet uppmanar EU att i sina förhandlingar med Ryssland och Kina ta upp frågan om att länderna ska förstöra sina befintliga lager och snabbt ansluta sig till Ottawakonventionen. Vidare anser parlamentet att EU bör fortsätta att främja universaliseringen av Ottawakonventionen och andra relevanta konventioner, bland annat genom att inkludera frågan om åtgärder mot minor i sin politiska dialog och de avtal som ingås med tredjeländer. 11. Europaparlamentet beklagar djupt att antipersonella minor fortfarande används av rebelliska grupper, terroristgrupper och andra icke-statliga aktörer, och hänvisar i detta avseende till situationen i Colombia, där Farc anses vara den rebelliska grupp som använder mest antipersonella minor i världen.

PE458.687v03-00

SV

6/12

RR\869978SV.doc

Fallstudie – Afghanistan 12. Europaparlamentet konstaterar att en spridd och ohämmad användning av antipersonella minor under mer än tre decennier av konflikt innebär att Afghanistan är ett av världens mest förorenade länder, något som förvärras ytterligare genom talibanernas användning av improviserade sprängladdningar. 13. Europaparlamentet beklagar djupt att Afghanistan fortfarande har ett av de högsta dödstalen i världen, trots att minröjning har bedrivits i landet i mer än ett decennium av världens största och mest välfinansierade humanitära minröjningsprogram. Det är djupt oroande att över hälften av de 508 offren för antipersonella minor och andra explosiva lämningar mellan den 1 mars 2009 och den 1 mars 2010 var barn. 14. Europaparlamentet inser att de pågående konflikterna på många platser gör minröjningen oerhört riskfylld och att talibanerna har attackerat FN:s kontor och såväl lokal som internationell personal. 15. Europaparlamentet konstaterar att cirka 80 miljoner USD donerades av det internationella samfundet för åtgärder mot minor i Afghanistan under 2009 och att EU:s finansiella och tekniska bistånd på 89 miljoner euro sedan 2002 har bidragit till att antipersonella minor eliminerats på ett cirka 240 km² stort område i landet, vilket har lett till att denna mark kan utnyttjas ekonomiskt och att man kunnat återuppbygga egendom så att familjer kan återvända hem. Parlamentet betonar att man i högre grad bör fokusera på att hjälpa offren och ge utbildning i minrisker. 16. Europaparlamentet välkomnar att operationerna utförs praktiskt taget uteslutande av cirka 10 000 lokalt anställda med internationellt stöd, vilket stärker det lokala egenansvaret i processen. 17. Europaparlamentet uttrycker sin oro över den uppenbara oviljan från den afghanska regeringens sida att ta ansvar för åtgärderna mot minor på central och provinsiell nivå. Fallstudie – Angola 18. Europaparlamentet påpekar att 30 år av konflikt har medfört att Angola, liksom Afghanistan, är ett av de länder som är värst drabbade av antipersonella minor. 19. Europaparlamentet konstaterar att den nationella sektorsövergripande kommissionen för minröjning och humanitär hjälp (CNIDAH) är nu väl etablerad som en nationell myndighet för åtgärder mot minor, men att givarländerna har lite att säga till om och att regeringen har tillgång till sina egna omfattande finansiella resurser, framför allt från oljeintäkter. 20. Europaparlamentet känner djup oro över de många strukturella problem som lyfts fram i kommissionens utvärdering från 2009, till exempel det ineffektiva utnyttjandet av de 2,7 miljoner euro som lagts ut på 22 anställda inom CNIDAH. Parlamentet uppmanar EU att övervaka, kontrollera och utvärdera hur pengarna faktiskt används och se till att de anslagna medlen används på ett effektivt och riktat sätt för att uppnå vad som krävs, dvs. minröjd mark. RR\869978SV.doc

7/12

PE458.687v03-00

SV

21. Europaparlamentet beklagar att omfattningen av hotet från antipersonella minor och explosiva lämningar efter krig fortfarande inte är känd med säkerhet trots genomförandet av en nationell undersökning 2007 och ett omfattande program för åtgärder mot minor, och att det med den nuvarande takten kommer att ta 100 år att röja hela landet. Parlamentet understryker det kraftiga behovet av att skapa en annan relation mellan regeringen och de internationella givarna, avsätta större nationella resurser åt problemet, införa bättre teknik för arealreduktion och öka den nationella minröjningskapaciteten så att mark kan frisläppas snabbare för produktiv användning. Fallstudie - Bosnien 22. Europaparlamentet beklagar att Bosnien och Hercegovina, 16 år efter det att konflikten upphörde i området, fortfarande är kraftigt förorenat med antipersonella minor och explosiva lämningar efter krig, med cirka 11 000 minfält och uppskattningsvis 220 000 aktiva antipersonella minor och explosiva lämningar efter krig i hela landet, vilket utgör en allvarlig säkerhetsrisk och ett hinder för den ekonomiska och sociala utvecklingen. 23. Europaparlamentet konstaterar att åtgärderna mot minor fått en bättre ledning genom inrättandet av centrumet för åtgärder mot minor i Bosnien och Hercegovina, men beklagar att Bosnien och Hercegovina har halkat långt efter de mål om finansiering och minröjning som fastställs i landets begäran om förlängning enligt Ottawakonventionen. 24. Europaparlamentet inser att resursmobiliseringen innebär betydande utmaningar för regeringen och att strategin för åtgärder mot minor 2009–2019 ännu inte har antagits. Parlamentet beklagar att det regeringsorgan som ansvarar för åtgärder mot minor – kommissionen för minröjning – inte har träffat företrädarna för givarländerna som funnits i Sarajevo i flera år och att dess medlemmar inte har närvarat vid Ottawakonventionens internationella möten sedan den andra konferensen för översyn av konventionen 2009. Parlamentet uppmanar regeringen att ta på sig det fulla ansvaret för minröjningen och se till att den planeras och hanteras på ett strategiskt sätt. 25. Europaparlamentet gratulerar den Slovenienbaserade internationella fonden för stöd åt minröjning och hjälp åt landminornas offer (ITFD) för dess bidrag till åtgärderna mot minor i Bosnien och Hercegovina, och understryker behovet av att behålla fokuseringen på Bosnien och Hercegovina till dess problemet har lösts helt. 26. Europaparlamentet konstaterar att 33 ackrediterade minröjningsorganisationer är verksamma i Bosnien och Hercegovina men att militär personal kunde användas i större utsträckning. 27. Europaparlamentet berömmer Eufor Althea och dess instruktörer som har utbildat tusentals människor i minrisker, och uppmuntrar dem att fortsätta med sitt arbete. Fallstudie - Egypten 28. Europaparlamentet konstaterar att FN år 2000 sände en delegation till Egypten för att diagnostisera det problem som orsakades av en mängd explosiva lämningar från andra världskriget i landets nordvästra kustregion, bland annat antipersonella minor. PE458.687v03-00

SV

8/12

RR\869978SV.doc

Hjälp åt offren 29. Europaparlamentet inser att livsbetingelserna och utkomstmöjligheterna för de som drabbats av antipersonella minor och andra explosiva lämningar av krig försämras för all framtid, att de flesta av dem är civila – ofta bland de fattigaste i några av världens fattigaste länder – och att de kommer att behöva mycket specialiserat och kontinuerligt medicinskt och socialt stöd under många år, även om det inte skulle tillkomma några nya offer. 30. Europaparlamentet välkomnar att antalet offer minskats kraftigt genom åtgärderna mot minor men beklagar att civilpersoner utgjorde 70 procent av alla offer under 2009. Parlamentet beklagar framför allt den stora andelen barn bland offren. 31. Europaparlamentet beklagar att de överlevande och deras organisationer deltog i genomförandet av hjälpen åt offren i mindre än hälften av de drabbade länderna och håller med om att de överlevandes synpunkter och rättigheter måste respekteras fullt ut. Parlamentet uppmanar det internationella samfundet och EU att kraftigt öka den andel av finansieringen som kan utnyttjas för hjälp åt offren, dock inte på bekostnad av minröjningen. Framsteg inom tekniken för detektering och kartläggning av minor 32. Europaparlamentet inser att lokalbefolkningen i mindrabbade områden har bäst kunskaper om var ett minhot föreligger. 33. Europaparlamentet konstaterar att framsteg visserligen har gjorts inom mindetekteringsteknik och utbildning men att snabba, pålitliga och kostnadseffektiva lösningar fortfarande är svåra att hitta och att tekniker där man använder manuella sonder fortfarande är vanligt förekommande. Parlamentet konstaterar att FN:s internationella standarder för minröjning (IMAS) har haft stor betydelse för att förbättra minröjningsarbetets säkerhet och effektivitet genom att fastställa standarder och ge vägledning, samt att FN:s minröjningstjänst har haft en viktig roll när det gäller att samordna minröjningsarbetet. 34. Europaparlamentet konstaterar att skräddarsydda metoder baserade på en kombination av ett antal olika tekniska lösningar för att undvika nya skador och utföra minröjningsarbetet med minsta möjliga miljöpåverkan erbjuder de bästa möjligheterna att göra tekniska framsteg inom detektering. 35. Europaparlamentet inser att värdet av en korrekt genomförd kartläggning är helt beroende av den efterföljande rapporteringens noggrannhet och effektivitet och att givarna måste vara säkra på att deras finansiering av sådana aktiviteter utnyttjas väl. 36. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att avsätta ytterligare forskningsmedel åt teknik för kartläggning och detektering av minor, i nära samarbete med internationella partner som är specialiserade på detta område, och att utnyttja de medel som finns att tillgå genom det sjunde ramprogrammet och området för säkerhetsforskning

RR\869978SV.doc

9/12

PE458.687v03-00

SV

Mot ett slut på hotet från antipersonella minor 37. Europaparlamentet oroas över att vissa av de länder som lider av hotet från antipersonella minor litar för mycket på internationellt finansiellt stöd för åtgärder mot minor och inte satsar tillräckligt mycket av sina egna resurser i fråga om personal eller inkomster. Parlamentet uppmanar EU att se till att de drabbade länderna engagerar sig mer och att påminna dessa länder om deras ansvar. Parlamentet kräver i synnerhet att situationen i Angola ska granskas för att man ska kunna mobilisera ett större nationellt bidrag. 38. Europaparlamentet oroas över att resurser för ”minröjning” avleds till områden där det finns ett litet hot mot människor eller den ekonomiska utvecklingen, eller där man upplever ett hot som inte finns i verkligheten, till nackdel för fokuseringen på områden där det finns ett starkt hot mot människors liv. Parlamentet uppmanar till ökade insatser för att förbättra verksamhetens planering och ledning och noggrannare inledande kartläggning och rapportering av misstänkta områden. 39. Europaparlamentet uttrycker sin oro över den bristfälliga säkerheten och kontrollen vid militära förråd som innehåller vapen och explosivt krigsmateriel, t.ex. landminor, i synnerhet i länder där revolt och oro råder. 40. Europaparlamentet anser att det internationella samfundet bör inrikta sin uppmärksamhet på de länder som har minst förmåga att hjälpa sig själva, och på minröjning och hjälp åt offren, samt att syftet bör vara att snabbare övergå till en situation där länderna kan förklaras fria från minor som hotar mänskligt liv och ekonomisk utveckling. 41. Europaparlamentet uppmanar givarna att se till att finansieringens inriktning, övervakning och utvärdering blir effektivare. 42. Europaparlamentet anser att insatserna bör koncentreras till att skapa och utveckla större lokal kapacitet, vilket kan inkludera att lokal personal får strukturerad och fackmässig specialutbildning eller att man i högre grad utnyttjar militära enheter som fått utbildning i humanitär minröjning i ett läge när konflikterna har upphört. 43. Europaparlamentet uppmanar till förbättrad nationell planering där man utnyttjar bästa praxis och till ökad internationell samordning av åtgärder mot minor som tydligare inriktas på resurser till prioriterade områden, samtidigt som man bibehåller förenklade byråkratiska strukturer. 44. Europaparlamentet beklagar att det inte finns någon tillförlitlig sammanställning över det nuvarande antalet offer för antipersonella minor, explosiva lämningar efter krig och improviserade sprängladdningar, och uppmanar till en grundlig analys som en hjälp för att rikta in resurserna effektivare med större hänsyn till offrens och deras familjers behov. 45. Europaparlamentet beklagar att EU sedan den särskilda budgetrubriken togs bort 2007 inte har förfogat över något instrument som är flexibelt och inriktat på flera olika länder och som kan reagera konsekvent på prioriteringar i samband med åtgärderna mot minor samt att EU:s totala finansiering av åtgärder mot minor rent kvantitativt har minskat. Parlamentet kräver därför att man återgår till en mer riktad strategi med en enda budgetrubrik under ett enda ansvarigt direktorat för att signalera styrkan i EU:s fortsatta PE458.687v03-00

SV

10/12

RR\869978SV.doc

engagemang för åtgärder mot minor. Denna strategi måste ta hänsyn till de enskilda ländernas särskilda behov, i enlighet med strategidokumenten för de olika länderna, samtidigt som den måste ta hänsyn till att förekomsten av landminor har blivit en strukturfråga i vissa länder och därmed en fråga för EU:s utvecklingspolitik. 46. Europaparlamentet beklagar att varken det exceptionella stödet (artikel 3) eller den långsiktiga komponenten (artikel 4) i stabilitetsinstrumentet hittills har använts för att finansiera minröjningsprogram. 47. Europaparlamentet understryker att åtgärder mot minor kan lämna betydande bidrag till avrustning, demobilisering och återuppbyggnad efter konflikter, inte minst genom att tillhandahålla mycket respekterade utbildningar och arbetstillfällen åt tidigare stridande. 48. Europaparlamentet uppmanar givarna att standardisera sina metoder för att bevaka och utvärdera kostnadseffektiviteten hos åtgärderna mot minor så att de blir öppnare för jämförelser och granskning, per land och inom ramen för stödgruppen för åtgärder mot minor (MASG) för att identifiera och sprida bästa praxis. 49. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att uppdatera sina riktlinjer för Europeiska gemenskapens åtgärder mot minor 2008–2013 så att de återspeglar de föreslagna ändringarna i den institutionella arkitekturen och finansieringsstrukturen, medger en snabbare och flexiblare spridning av medel och ger tydliga instruktioner om hur man får tillgång till finansiering genom att fokusera på de viktigaste prioriteringarna och bästa praxis. Parlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta ”stödpaket” som gör det möjligt för de mest behövande länderna att uppfylla sina skyldigheter enligt Ottawakonventionen och att göra en korrekt kontroll och utvärdering av finansieringens effektivitet. 50. Europaparlamentet betonar att minröjningsåtgärder bör vara en obligatorisk del av strategierna för de länder där man vet att minor förekommer och/eller lagras. 51. Europaparlamentet är övertygat om att en värld fri från hoten från antipersonella minor mot liv, försörjning och ekonomisk utveckling är en realistisk möjlighet inom överskådlig tid under förutsättning att man förbättrar den internationella samordningen och prioriteringen, rutinerna för ledning, kartläggning, minröjning, övervakning och rapportering samt utnyttjar tillgängliga medel på ett bättre sätt. 52. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och medlemsstaternas regeringar, Europeiska utrikestjänsten och kommissionen, FN, Förenta staternas president och kongress, regeringarna i de värst mindrabbade länderna och internationella icke-statliga organisationer.

RR\869978SV.doc

11/12

PE458.687v03-00

SV

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET Antagande

24.5.2011

Slutomröstning: resultat

+: –: 0:

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Sir Robert Atkins, Dominique Baudis, Frieda Brepoels, Elmar Brok, Arnaud Danjean, Michael Gahler, Marietta Giannakou, Ana Gomes, Andrzej Grzyb, Heidi Hautala, Anna Ibrisagic, Anneli Jäätteenmäki, Jelko Kacin, Ioannis Kasoulides, Tunne Kelam, Nicole Kiil-Nielsen, Evgeni Kirilov, Andrey Kovatchev, Paweł Robert Kowal, Eduard Kukan, Alexander Graf Lambsdorff, Krzysztof Lisek, Sabine Lösing, Ulrike Lunacek, Barry Madlener, Mario Mauro, Kyriakos Mavronikolas, Willy Meyer, Francisco José Millán Mon, María Muñiz De Urquiza, Annemie Neyts-Uyttebroeck, Norica Nicolai, Raimon Obiols, Kristiina Ojuland, Ria Oomen-Ruijten, Cristian Dan Preda, Fiorello Provera, Libor Rouček, José Ignacio Salafranca SánchezNeyra, Nikolaos Salavrakos, Jacek Saryusz-Wolski, Werner Schulz, Marek Siwiec, Charles Tannock, Inese Vaidere, Geoffrey Van Orden, Kristian Vigenin, Graham Watson, Boris Zala

57 0 2

Slutomröstning: närvarande suppleanter Reinhard Bütikofer, Tanja Fajon, Elisabeth Jeggle, Baroness Sarah Ludford, Norbert Neuser, Doris Pack, Vittorio Prodi, Dominique Vlasto, Luis Yáñez-Barnuevo García Slutomröstning: närvarande suppleanter Joachim Zeller (art. 187.2)

PE458.687v03-00

SV

12/12

RR\869978SV.doc