Produktion-Handel-Transporter

Produktion-Handel-Transporter           

Vad är handel? Vad krävs för att handel ska uppstå? Kan alla vara vinnare i en handelsuppgörelse? Förklara! När riskerar man att bli en förlorare? Varför är Sverige extra beroende av en internationell handel? Hur ser fördelningen av arbetskraft ut i Sverige mellan olika näringsgrenar (jordbruk, industri och tjänster)? Varför? Hur ser det ut i fattiga länder? Varför? Varför ligger olika industrier där de ligger? Vad finns det för för- och nackdelar med olika sätt att transportera varor? Vad är de största fördelarna och nackdelarna med en internationell handel? Hur kan vi som konsumenter påverka för att göra världshandeln mer rättvis och/eller ekologiskt hållbar?

Viktiga ord som du också ska kunna export frihandel globalisering handel handelsblock import industrialisering infrastruktur lokaliseringsfaktor marknaden multinationella företag näringsgren näringsliv offentliga sektorn postindustriellt samhälle produktion råvaror tillverkning tjänster transporter varor

Detta kapitel handlar om ... Det här kapitlet handlar om produktion, handel och transport av alla de varor och tjänster som produceras av näringslivet och den offentliga sektorn. Som konsumenter har vi vissa grundläggande behov som mat och bostad. I vårt moderna konsumtionssamhälle har vi även behov av en stor mängd andra varor. Vi har också behov av ett stort antal tjänster. Det kan vara tjänster inom områden som till exempel sjukvård och bankväsende men också kommersiella tjänster kopplade till exempelvis handel, hotell och transporter. Vi ska också titta på hur näringslivet skiljer sig åt mellan olika länder – främst ska vi se på skillnaden mellan rika och fattiga länder. Hur ser fördelningen ut mellan de olika näringsgrenarna jordbruk, industri och tjänstesektorn i ett rikt land och i ett fattigt land? Vad finns det för fördelar för ett land med att producera industrivaror jämfört med att producera råmaterial och jordbruksprodukter? Vidare frågar vi oss är varför en industri eller ett företag ligger där det ligger? Varför ligger våra svenska sågverk ofta vid de stora älvarna och varför producerar vi i Sverige inte längre några kläder utan de sys i mångt och mycket i Sydostasien? Och spelar det någon roll för människors livsvillkor och livsmiljöer var industrierna ligger? Slutligen ska vi titta på handel och transport av alla de varor och tjänster som vi efterfrågar. Sverige är globalt sett ett mycket litet land med en mycket liten hemmamarknad. Vad betyder det för våra företag? Vi ska titta på det som kallas för globalisering – hur världen hänger allt mer samman och hur vi handlar allt mer med varandra. Det är numera vanligt att stora företag har verksamheter i många länder och kunder över hela världen. Hur gynnas länder av världshandeln? Och vilka kostnader för miljön medför den?

Handel Handel är ett samlingsnamn för de verksamheter där man utbyter varor och tjänster. När man säljer varor och tjänster till ett annat land talar man om export. Motsatsen, när man köper från andra länder, är import. Hur uppstår handel av varor mellan människor och länder? Det finns förstås många olika orsaker, men följande exempel kan ge en förklaring. Eftersom vi har ett kallt klimat i Sverige kan vi inte odla kaffe, te, kakao, ris och många andra livsmedel som vi vill ha. Alltså måste vi importera dessa varor. Istället kan vi sälja järnmalm och sågade trävaror som vi har gott om. I Sverige har vi dessutom en väl utvecklad industri så att vi kan få inkomster genom att exportera industrivaror som till exempel maskiner, bilar och telefonsystem. Men det förutsätter förstås att produkterna är konkurrenskraftiga både vad gäller kvalitet och pris så att de går att sälja på den internationella marknaden. Försäljning över nationsgränser är inte bara varor utan också tjänster. Sedan början av 2000-talet har den svenska tjänsteexporten utvecklats starkare än varuexporten och blivit allt viktigare för ekonomin.

Vi är beroende av omvärlden Vi är bara 9,5 miljoner svenskar vilket gör att hemmamarknaden är för liten för vår industri. Svenska företag är därför mycket beroende av att kunna sälja sina produkter till andra länder. Idag går ungefär hälften på export. Vårt beroende av utlandet visar sig genom att de största exportföretagen är multinationella. Det betyder att man äger fabriker både i Sverige och i andra länder. Exempel på sådana företag är Ericsson, Volvo och Electrolux. Sverige är ett av de länder där stora multinationella företag är en mycket stor del av ekonomin och ger viktiga exportinkomster. Så är det för många små rika och utvecklade länder. Länder med en stor hemmamarknad, som bland annat USA, är inte lika beroende av handel med andra länder.

Produktion av varor och tjänster För att leva behöver vi mat för dagen och någonstans att bo. I dagens industrialiserade samhälle där de flesta går till affären för att köpa sin mat, behöver man ett arbete som ger en inkomst. Det mesta av maten kommer från jordbruk, som finns där marken är tillräckligt bördig för att odlas och där tillgången till vatten är tillräcklig. För att tillverka allt annat vi behöver krävs resurser i form av metaller som bryts i gruvor, trä från skogen och olja från berggrunden. Tillverkningen sker sedan länge mest i industrier, där råvaror förädlas och blir till exempel bilar, elektriska apparater, kläder och datorer. Allt detta är exempel på varor. Men i ett väl utvecklat samhälle behövs inte bara mat och andra varor. Vi kräver också att exempelvis banker, försäkringsbolag, skolor och universitet, butiker, restauranger och hotell fungerar. Vi vill kunna ringa efter en taxi, beställa en resa till sol och bad eller kanske få goda råd av kommunens miljörådgivare. Detta är bara några exempel på de tjänster och den service som måste fungera i ett modernt samhälle. Den moderna människan är dessutom van vid att snabbt kunna få information, genom till exempel tv, tidningar, internet och mobiltelefonen. Den korta beskrivning av ett modernt samhälle som du just läst visar på några av alla de varor och tjänster som produceras av näringslivet och den offentliga sektorn i Sverige. Med näringsliv menar vi all varu- och tjänsteproduktion i samhället som sker för en marknad. Den offentliga sektorn (stat, kommun, landsting) producerar främst tjänster som vård och utbildning. Den offentliga sektorns produktion säljs dock inte på en konkurrensutsatt marknad utan finansieras via skatterna.

Svensk varu- och tjänsteproduktion Arbetsmarknaden förändras hela tiden – så även i Sverige. Under de senaste hundra åren har andelen av arbetskraften som arbetar inom jord- och skogsbruk i Sverige och andra rika länder minskat mycket. Samtidigt har antalet anställda i industrin ökat, för att under de senaste 25–30 åren minska igen. Idag arbetar de allra flesta inom tjänstesektorn, som fortsätter att bli allt viktigare.

Jord- och skogsbruk Visste du att bara cirka 1,5 % av Sveriges yrkesverksamma befolkning arbetar med jordbruk? Ändå räcker de råvaror och den mat de producerar mer än väl till så att vi oftast kan exportera både fläskkött, smör och säd. För bara sjuttio år sedan arbetade en fjärdedel av arbetskraften i lantbruket. Men sedan har förändringen av jordbruket gått mycket snabbt. Men trots det produceras det lika mycket mat som för femtio år sedan. Det är möjligt genom att gårdarna har blivit större och effektivare och

använder moderna maskiner och konstgödsel, men också tack vare växtförädling* och djuravel. Skogen kallas ibland för ”det gröna guldet”. Det gäller i högsta grad för oss i Sverige eftersom skogen ger arbete och inkomst till många människor och dessutom stora exportinkomster.

Industrier Basindustrier bearbetar råvaror så att de kan vidareförädlas i tillverkningsindustrin. Berget och skogen är Sveriges viktigaste naturresurser och de är fortfarande basen för vår industri. I gruvorna i Lappland bryts den järnmalm som bearbetas i järnverk och stålverk och blir till järn och stål. Även skogen ger många jobb när den ska förädlas. Den ger massaved och timmer som förädlas till papper, pappersmassa och sågade trävaror. Hälften av de industrianställda arbetar inom verkstadsindustrin där man tillverkar allt från skruvar och glödlampor till kameror, telefoner, bilar m.m. Gemensamt för företagen är att man bearbetar metaller som förädlas för att bli delar av olika produkter som bilar, industrirobotar och mycket annat. Har du tänkt på att du använder produkter från den kemiska industrin varje dag? Plast och syntetfibrer i kläder framställs av kemikalier som kommer från olja. Andra kemiska produkter som vi använder dagligen är tvål, tvättmedel och kosmetiska produkter. Även läkemedel är kemiska produkter. Den tekniska utvecklingen i industrin med större maskiner, industrirobotar och sammanslagningar av företag har gjort tillverkningen effektivare och kravet på arbetskraft mindre. Idag arbetar en betydligt mindre andel av arbetskraften (ca 14 %) i industrin jämfört med för 50 år sedan. Ända tillverkas mer än tidigare.

Tjänster En allt större andel av arbetskraften arbetar inom tjänstesektorn. Nu arbetar nästan 80 % i Sverige med service och tjänster. Allra störst har ökningen av antalet anställda varit inom den del av tjänstesektorn som ingår i den offentliga sektorn (stat, kommun och landsting) där drygt en tredjedel arbetar idag. Kommunerna har ansvar för skola, vård och omsorg, men som kommuninvånare kräver man också att service som fritidsverksamheter och kultur i form av bibliotek m.m. ska fungera. Landstingen har huvudansvaret för sjukvården. Till tjänstesektorn hör också handel och distribution av varor. I det moderna kunskaps- och informationssamhället behövs goda kunskaper inom många områden. Det är nödvändigt för att kunna delta både i samhällslivet och i arbetslivet. Utvecklingen går så fort inom många samhällsområden, som IT och

bioteknik (växt- och djurförädling, läkemedel m.m.), att man ständigt behöver bygga på och förnya sina kunskaper och färdigheter. Eftersom allt färre arbetar i industrin och allt fler anställs inom tjänstesektorn brukar dagens och framtidens samhälle kallas för det postindustriella samhället (post= efter).

Näringslivet i utvecklingsländer – ett exempel Här följer exempel på hur näringslivet i stora drag ser ut i Nigeria. Syftet är att visa tydliga skillnader i förutsättningarna för länder som kommit olika långt i sin utveckling att ge sina invånare bra livsvillkor. Orsakerna till skillnaderna kan sökas i historien, religionen och de de naturgivna förutsättningarna, för att bara ta några exempel. Nigeria i Västafrika är med sina 170 miljoner invånare Afrikas folkrikaste stat. Landet är på många sätt ett typisk afrikanskt utvecklingsland med ett näringsliv som liknar många andra utvecklingsekonomiers. I motsats till världens rika länder är större delen av befolkningen i Nigeria beroende av traditionellt familjejordbruk, småskalig handel och enkel tillverkningsindustri för sitt levebröd. Bara en av tio arbetar inom industrin. Servicesektorn är mycket mindre utvecklad än i rika länder och endast omkring 20 % arbetar inom denna sektor. Många fattiga länder är ekonomiskt beroende av någon eller ett fåtal råvaror. I Nigerias fall är det de stora oljetillgångarna. Nästan allt går på export som råolja, det mesta till rika länder i väst. Priset på råvaror, som till exempel olja, varierar mycket mer än priset på färdiga produkter. Det är en bidragande orsak till att fattiga länders ekonomi blir osäker. Om råvaran, i det här fallet olja, förädlas i det egna landet kan industrisektorn byggas ut och en större del av inkomsterna stanna i landet. I Nigeria finns industrianläggningar, så kallade raffinaderier, där olja renas till bland annat bensin. Men underhållet av dessa är eftersatt vilket bidrar till att nästan alla oljeprodukter som konsumeras i Nigeria måste köpas från utlandet. Bara en ytterst liten del av inkomsterna från oljan har kommit folket till del. Istället har oljeberoendet skapat en kultur av korruption*, ineffektivitet och slöseri. Många nigerianer har kommit att betrakta oljan som en förbannelse snarare än en välsignelse för landet. Ändå stod oljan år 2010 för två tredjedelar av statens inkomster och över 95 % av exportintäkterna. Jordbruket förlorade i betydelse när oljeutvinningen sköt fart på 1960-talet. Nigeria som tidigare var en stor exportör av jordbruksvaror blev då beroende av import. Kakao är den enda gröda som ger något större bidrag till exportinkomsterna. Men jordbruket är fortfarande viktigt för både försörjning och sysselsättning, och på senare år har odlingen ökat på nytt. Cirka 70 % av arbetskraften arbetar med jordbruk och småbönder står för merparten av produktionen.

Som i många andra fattiga länder är framtiden osäker för människorna i Nigeria. Den politiska oron är stor, oljeproduktionen för med sig många miljöproblem och befolkningen, som redan är Afrikas största, växer snabbt.

Var ligger industrierna? Det är självklart att jordbruk finns där marken är bördig och att gruvor ligger där malmer kan brytas. Men vad är det som bestämmer var en fabrik ska ligga? Det beror bland annat på vilka råvaror som behövs, vilken typ av varor som tillverkas och vilka som ska köpa produkterna. Här följer några exempel på så kallade lokaliseringsfaktorer, dvs. de olika faktorer som man måste ta hänsyn till när ett företag ska bildas eller en industri ska anläggas.

Råvaror som lokaliseringsfaktor Pappersmassefabriker och sågverk ligger ofta nära råvaran skogen eftersom transporterna är tunga och skrymmande. För livsmedelsindustrier är det också ofta en fördel att finnas nära råvarorna, till exempel sockerbruk nära sockerbetsodlingar och konservindustrier nära grönsaksodlingar.

Närhet till marknaden som lokaliseringsfaktor För viss industri är det nödvändigt att vara nära kunderna, dvs. marknaden. Bagerier som vill kunna leverera färskt bröd till så många kunder som möjligt har en fördel av att ligga i storstadsområden där marknaden är stor. För industrier som tillverkar tunga och skrymmande varor – som byggnadsmaterial, bilar och möbler – är det också bra att finnas så nära kunderna som möjligt.

Arbetskraften som lokaliseringsfaktor Vid tillverkning av kläder och tyger krävs stor arbetsinsats eftersom möjligheten att använda maskiner är begränsad. I Sverige och andra rika länder är lönerna höga och för att sänka kostnader för löner flyttas fabrikerna till länder med billig arbetskraft. Arbetskraften har också betydelse för lokaliseringen av företag som producerar varor och tjänster inom elektronik och IT. Här krävs välutbildade medarbetare vilket gör att det är en stor fördel att finnas i städer med universitet och högskolor. Ett exempel på detta är telekom- och dataföretagen i Silicon Valley nära San Francisco i

Kalifornien, USA men också Kista Science Park, norr om Stockholm, som är Sveriges IT-centrum.

Andra lokaliseringsfaktorer Företagen behöver tillgång till säkra transporter och en väl fungerande infrastruktur. Vägar, järnvägar, flygplatser och hamnar blir allt viktigare när man bestämmer sig för var en industri ska placeras. Ytterligare faktorer som styr var företag placeras kan vara tillgången på billig energi och bredband. Det kan till och med vara så att lokaliseringen bestäms av en persons hemort, som i fallet Ingvar Kamprad och Ikeas första möbelvaruhus i Älmhult i Småland. Ett annat exempel är det amerikanska IT-företaget Microsoft som har stor verksamhet i staden Seattle i USA, hemstad för företagets grundare Bill Gates.

Hållbar utveckling kan avgöra lokaliseringen Industrisamhället har under drygt två hundra år helt förändrat människors livsvillkor i världens rika länder. Ett problem med denna utveckling är att miljön påverkats negativt av utsläpp i vatten, luft och mark. För företagen innebär det bland annat att tillverkare har ett allt större ansvar för varan, både under tiden den används och tiden därefter.

Transporter och kommunikation Liksom vid personresor gäller det att välja det lämpligaste transportmedlet även vid transporter av varor. Transportkostnaderna ska vara så låga som möjligt och varorna ska klara transporten utan att förstöras. Detta är viktigt för både producent och konsument. Men miljön då? Transporterna påverkar i princip alltid miljön – och ofta så räknas inte den kostnaden in i priset på varan. Långa transporter innebär stora kostnader men ändå leder världshandeln av varor till en positiv ekonomisk utveckling som ökar välståndet. Hur hänger det ihop? Det blir lättare att förstå om vi ser transportkostnaden som en av flera kostnader för att tillverka och leverera en vara till kunderna. En vanlig metod för multinationella och transnationella företag är att flytta produktionen av enklare produkter till låglöneländer som Kina och Indien eller något annat land i Ostasien och Sydostasien. Då blir arbetskostnaden så låg att det kan löna sig med långa sjötransporter till marknaderna, dvs. där konsumenterna finns.

Vägar Vägar är den äldsta delen av infrastrukturen. De är inte bara transportsträckor utan gör det också möjligt för människor att få kontakt och samhällen att utvecklas. Det var i samband med bilismens utveckling under 1900-talets andra hälft som den stora utbyggnaden av motorvägar och andra större vägar skedde. Med ett väl utbyggt vägnät, som i Sverige, är lastbilstransporter av varor mycket vanliga. Tillgängligheten är stor och man slipper dyrbara omlastningar. I allmänhet är varutransport med lastbil det billigaste alternativet på avstånd upp till 40‒50 mil. Lastbilar är även oöverträffade vid ”just-in-time”-transporter, dvs. när varor ska levereras till en fabrik just när de behövs i produktionen. Dock är utsläppen från vägtrafiken stora och vill vi klara våra miljömål så måste vi minska vägtransporterna.

Järnvägar Världens första järnväg öppnades i norra England år 1825. Många länder följde snabbt efter och i Sverige byggdes de första järnvägarna på 1850-talet. Järnvägsnätets framväxt gick hand i hand med industrialismen och hade stor betydelse för den snabba samhällsutvecklingen. Vid längre transportavstånd är järnvägen mer kostnadseffektiv än vägtransporter beroende på lägre energikostnader och större lastkapacitet, men en nackdel är att det ofta krävs dyrbara omlastningar. Trots konkurrensen från vägtransporter investeras mycket i nya järnvägar i många länder eftersom långa transporter på järnväg är både billigare och miljövänligare än vägtransporter.

Båt Mer än nio tiondelar av den totala varutransporten i världen sker med fartyg över de stora oceanerna, längs kuster eller på stora sjöar, floder och kanaler. På riktigt långa avstånd är sjötransporter att föredra. De fasta kostnaderna* – för fartyg, hamnar och farleder – är stora, men med längre avstånd minskar de rörliga kostnaderna* per kilometer. Under 1900-talets andra hälft skedde stora förändringar inom sjöfarten. Dels har fartygen blivit i genomsnitt cirka tio gånger större, vilket gör att större mängder gods kan transporteras. En annan stor förändring är att moderna fartyg är specialiserade för att transportera varor så effektivt och säkert som möjligt. Bulkfartyg fraktar bland annat olja, malm, kol eller spannmål medan många fartyg är specialbyggda för att transportera containrar.

Flyget Flyget är det transportmedel som har haft den snabbaste utvecklingen. Moderna flygplatser i ett väl utbyggt nätverk av flyglinjer gör att en strid ström av stora flygplan kan lyfta och landa dygnet runt. Det är den snabba utbyggnaden av

nätverket och teknikutvecklingen under senare årtionden som medfört en kraftig ökning av transporter av både varor och människor. Snabba flygtransporter av livsmedel, till exempel grönsaker och frukt, över långa avstånd blir allt vanligare. Vi människor i rika länder är numera vana vid att kunna köpa allt vi önskar i mataffären när som helst under året. Om man räknar på miljöbelastningen i form av koldioxidutsläpp, som ger ett tillskott till den globala uppvärmningen, har flyget störst negativ påverkan.

Frihandel För att den internationella handeln ska fungera bra och varorna bli billiga för kunderna så behövs frihandel. Inga eller låga tullavgifter ska läggas på handelsvarorna. Tullavgift är en skatt som betalas vid export eller import av varor. Genom att ha så låga tullar som möjligt gynnas handeln mellan länder vilket gör att varor blir billigare. Det ökar konsumtionen vilket anses höja levnadsstandarden. Men det är fortfarande vanligt att länder stödjer det egna näringslivet i form av tullar och andra skatter. Handeln mellan länder övervakas av WTO (World Trade Organization) där de flesta av världens länder är medlemmar. En viktig princip är att inget land ska gynnas mer än något annat. Om ett land sänker tullen för till exempel import av kaffe eller stål från ett annat land måste alla andra länder i WTO få samma förmån. Tack vare WTO:s arbete är tullsatsen på industrivaror i genomsnitt bara 3 %. Världshandeln har vuxit snabbare än produktionen av varor och tjänster och är nu tre gånger så stor som för fyrtio år sedan. Det är inte bara företagen och deras handel som blivit mer internationell. Även själva produkterna är idag ofta globala och innehåller inte sällan komponenter tillverkade i en mängd olika länder.

Länder samarbetar i handelsblock För att få fördelar gentemot omvärlden har många länder gått samman och bildat handelsblock. De länder som ingår i ett sådant samarbete tar bort tullarna mellan länderna, men har gemensamma eller egna tullar mot omvärlden. EU:s 28 länder är ett exempel på en sådan tullunion med gemensamma tullmurar.

Rika och fattiga länder

Siffrorna visar varje regions andel av varuhandeln. Europa har alltså 39 % av världens varuexport. CIS består av Ryssland och forna Sovjetrepubliker exklusive de baltiska staterna och Georgien.

Fattiga länder i världshandeln I världens fattigaste länder finns många hinder för en bra utveckling av näringslivet och man har begränsade möjligheter att exportera annat än råvaror som kaffe, socker, te, malmer och olja. Mycket lite av exporten går till andra utvecklingsländer utan säljs till rika länder där råvarorna förädlas. Det innebär att handeln mellan fattiga länder och rika länder är större än handeln mellan fattiga länder. De flesta fattiga länder var tidigare kolonier* till något land i Väst- eller Sydeuropa och trots att nästan alla är självständiga numera så är handeln med den forna kolonialmakten stor. Ett problem för många fattiga länder är att de ofta är beroende av en eller ett par råvaror att exportera. Priserna på råvaror varierar mycket, något som de sällan kan påverka. Många fattiga länder försöker därför starta tillverkning av industrivaror, men saknar ofta kapital* för att lyckas. Men situationen kan förändras till det bättre och levnadsstandarden höjas för miljoner människor. Det är flera länder där industrin har utvecklats, till exempel Sydkorea, Malaysia och Kina, exempel på.

Varifrån kommer dina kläder? För 50 år sedan tillverkades nästan alla kläder som köptes i svenska butiker i Sverige. Hur är det nuförtiden? För att få svar på den frågan kan man läsa på någon av de små lappar som finns fastsydda på de kläder man köper. Där kan man kanske se att skjortan, byxorna eller jackan är tillverkad i Kina, Indien, Kambodja, Bangladesh eller något annat land i Asien. Den viktigaste orsaken till att klädbranschen i rika länder som bland annat Sverige har flyttat tillverkningen till andra länder är lönekostnaden. Att sy kläder kräver en stor arbetsinsats och därför är lönerna viktiga för att hålla ner produktionskostnaden. Särskilt i Ost- och Sydasien är lönerna låga och därför sys det mesta av kläderna i låglöneländer som till exempel Vietnam, Indien och Bangladesh. Den här förändringen, som är en del av näringslivets globalisering, har varit möjlig tack vare billiga och effektiva transporter samt utvecklingen av internet. Därför kan huvudkontor med företagsledning och designavdelning finnas kvar i ursprungslandet trots stora avstånd till fabrikerna. Att arbetare i låglöneländer syr våra kläder kan ses som något bra då det leder till att man får jobb i dessa länder och de som lever i fattigdom kan få bättre livsvillkor. Men många stora klädföretag har fått kritik för att arbetarna i de utländska fabrikerna har så låga löner att de inte går att leva på. Några andra av de vanligaste problemen inom den globala klädindustrin är: Farlig arbetsmiljö med allvarliga hälsorisker. Arbetarna utsätts för giftiga kemikalier, damm och osäkra byggnader tillsammans med brist på utbildning. Det kan leda till hälsoproblem för de anställda vid klädfabriker, där möjligheten att få sjukvård är liten för fattiga människor. Långa arbetstider. Arbetsdagen är ofta mycket längre än de åtta timmar om dagen som vi i Sverige är vana vid. Otrygghet och maktlöshet. I en del länder är det inte tillåtet att bilda fackföreningar. I länder där det är tillåtet skräms arbetarna ibland till att avstå från att organisera sig. Fackföreningar skulle kunna ge anställda fler möjligheter att själva förbättra sin situation. De flesta av de stora klädföretagen på den svenska klädmarknaden har antagit regler som ställer krav på hur deras leverantörer ska behandla sina anställda. Därför görs kontroller på fabrikerna för att se till att reglerna följs. Vad kan du som konsument göra för att hjälpa till att förbättra villkoren för arbetarna i låglöneländerna? Du kan mejla och ställa frågor till företagsledningen eller fråga personalen i butikerna. Kräv att företagen arbetar för att de som tillverkar deras kläder ska kunna leva på sina löner. I de flesta fall blir priserna i butiken inte många kronor dyrare. Kom ihåg att företagen bryr sig om vad deras kunder tycker. Du kan också handla i butiker där man säljer kläder som är rättvisemärkta. Leta efter symbolen för Fairtrade, som garanterar att bomullen i tyget är miljövänligt odlad.