Referenser

Erik Bertilsson

Från rymden till jorden Objekt som faller från rymden har intresserat mig sedan jag var liten. Varifrån kommer dessa fallande stjärnor? Vad består de av? Behöver vi vara oroliga för att en sten i storleksordningen med den som utplånade över 70% av jordens alla arter inklusive dinosaurierna för ca 65,7 miljoner år sedan ska komma ner igen?(1) Vi ska försöka reda ut detta så gott vi kan, samt reda ut begreppen asteroid, meteorit, meteor, komet, eldklot, och bolid. När man ser en ”Fallande stjärna” så ser man vad astronomer kallar för en meteor alltså den ljusblixt som avslöjar att något är där. Själva objektet som faller ner är en klump av varierande material som har dragits in i jordens atmosfär av jordens dragningskraft, objektet som faller kallas för en meteoroid. De flesta meteoroider brinner helt upp i atmosfären på grund av den enorma friktion som uppstår då meteoriden snabbt bromsas av den. Bara de meteoroider som är tillräckligt stora når ner till marken, de som når marken kallas för meteoriter. Ordet meteor kommer från grekiskans meteoros, som betyder ”Högt uppe i atmosfären” från samma grekiska rot kommer även ordet meteorolog. Det finns ytterligare två typer av meteorer som kallas Bolider och eldklot. Ett eldklot uppstår då en större meteoroid kommer in i atmosfären och orsakar en starkt lysande meteor (ljuststrimman bakom meteoroiden är alltså mycket ljus). Bolider är på många vis lika eldklot förutom att, per definition, så exploderar meteoriden i atmosfären. Denna företeelse följs ofta åt av att mindre meteoriter landar på jordskorpan. (2) Med andra ord så kan man bara hitta meteoriter på jorden, meteorer i atmosfären, och meteoroider i atmosfären och rymden, eldklot och boloid är bara variationer av meteor. Det finns även andra stora kroppar som svävar runt ute i rymden och förvirrar terminologi för astronomistudenter. Kometer till exempel, har en elliptisk-oval bana runt solen och känns igen igenom dess kometsvans som bildas då solvinden sveper över kometen vid dess passage nära solen. En komets svans pekar därför alltid i solvindens riktning, alltså bort från solen. En stor meteoroid (gränsen dras lite olika men ungefär 200m i diameter) och som dessutom har en någorlunda planetlik bana runt solen kallas för asteroid. (http://faktabanken.nu/meteortermer.htm)(A3) När en komet passerar igenom eller nära en planets bana så lämnar den kvar ett moln av sten och damm, när en planet sedan passerar detta moln så sugs dammet och stenarna ner i atmosfären, är stenarna tillräckligt stora så blir de i vissa fall till meteoriter. Här på jorden passerar vi årligen igenom ett antal moln av stenar och damm, till exempel passerar vi i igenom Eta-Aquariderna i maj vilket är det stenmoln som lämnades efter Haleyskomet. På en klar natt när jorden passerar ett sådant moln kan ett flertal ”stjärnfall” eller meteorer synas på himmelen, detta benämns ibland meteorregn. (2) Krockar mellan asteroider och andra bumlingar i solsystemet resulterar också ibland i att stenar börjar färdas mot jorden. De flesta kommer ifrån det stora asteroid bälte som finns mellan planeterna Mars och Jupiter. Det går till och med i vissa fall att igenom analys av nedfallna meteoriter och spektralanalys av asteroider lista ut vilka meteoriter som med stor sannolikhet kommer från vilka asteroider. (A3) När man tittar på månen och på planeterna i vårt solsystem så hittar man tusentals kratrar. Det finns färre på jorden än på månen av två anledningar, dels som tidigare nämnts så

Erik Bertilsson

brinner de flesta meteoroider upp i jordens atmosfär, dels så försvinner de flesta kratrar som lämnats på jorden med tiden igenom erosion eller andra naturkrafter. Det händer också att enormt stora meteoriter landar på jorden och andra planeter, den största kända nedslagskratern på jorden är ”Vredefort crater” i Sydafrika. Denna 300 km breda krater tror man har uppkommit efter att en 10 km bred meteorit träffat jorden för runt 2 miljarder år sedan. (2) När man undersöker kratrar i denna storleksordning så ser man bara just kratern och sällan några större spår efter meteoriten, hur kommer sig detta? Ett lite mindre exempel hittar vi i södra Tyskland i Bayern. Där ligger en liten sjö som bildades av att en 800-1000m bred meteorit landade med en hastighet på ungefär 70000 km/h. När meteoriten rusade mot marken nedan så pressades luften där ihop med sådan kraft att marken förvandlades till glas. Den energi som kometens nedslagskraft är beräknad till är den samma som att smälla av 18 000 000 ton TNT (drygt 1000 Hiroshima bomber). Glasbitar från nedslaget har hittats så långt bort som 400 km därifrån i Tjeckien, och berggrunden där meteoriten slog ner trycktes ihop till 25% av sin ursprungliga storlek. (1) med dessa siffror i huvudet är det föga förvånande att de riktigt stora meteoriterna smulas sönder eller till och med förångas då det slår i marken, både på planeterna i solsystemet och på månarna. (Ill Vet nätet) Avsaknaden av meteoriter i kratrarna har bidragit till att det tidigare har varit lätt att blanda ihop meteoritnedslag och vulkanutbrott. Detta var fallet med till exempel kratrarna Lockne i Jämtland och Tvären i Södermanland som båda uppkom för ca 458 miljoner år sedan, men som först nyligen har insetts vara kratrar och inte rester efter vulkaner. (1) Behöver man vara rädd för att bli dödad av en meteorit? Den är extremt sällsynt att någon dör till följd av att ha blivit träffad av en meteorit. Man vet dock att en man dog i Kvavisträsk i Västerbotten år 1900 till följd av ett meteoritnedslag, men detta är alltså extremt sällsynt. (3) Jorden hade en period för ca 460 miljoner år sedan då det föll en hel del stora meteoriter, man tror att detta följde utav att en stor asteroid i asteroidbältet krossades 480 miljoner år tillbaka i tiden. (1) Den största meteorit som vi känner till heter Hobameteoriten, hittades i Namibia och väger 60 ton. Det krävs en relativt stor meteorit för att den ska slå ner på jorden och alltså inte brinna upp i atmosfären. Detta beror självklart lite på meteoritens sammansättning, En järn meteorit har till exempel lättare att klara extrem upphettning än till exempel en meteorit av is och grus. De tre största kategorierna av meteoroider som kommer in i atmosfären består av järn/nickel, sten (olika bergarter) eller en blandning av de två. Det som står för den största massan av det material som kommer ner på jorden är småsten som solsystemet är helt fullt med. (2) Det uppskattas att ungefär 100 ton små meteoriter och grus kommer in i jordens atmosfär dagligen. (3) Att material kommer till jorden från rymden är alltså ingenting ovanligt. Knappt något material alls klarar den varma resan igenom atmosfären utan brinner upp där, det som vi brukar kalla för stjärnfall eller meteorer. De få meteoroider som klarar sig igenom atmosfären och landar på jorden kallas för meteoriter och består oftast av en järn och nickel blandning eller av olika bergarter.

Erik Bertilsson

Referenser (1) Vajda, Vivi, Linda Larsson, and Åsa Frisk. "Livet reser sig efter kosmiskt nedslag." Populär Astronomi. 11.1 (2010): s.12-16. (2) "Meteorer, meteorregn och meteoriter." ASTRONOMICA. Milenium House Pty Ltd, 2007. (3) "Meteorit." Web. . (4) "Vart tar meteoriter vägen." Illustrerad Vetenskap IV.2 (2008): 10. 5 May 2010..