Relativism

Relativism 



Vissa företeelser – övertygelser, evidens, kunskap, sanning, värden osv. – är beroende av subjekt, språk/språkområde, kultur, epok, paradigm, etc.



Kan formuleras som ett rimligt påpekande om exempelvis historiska och kulturella förutsättningar, eller som en stark form av relativism som tenderar mot skepticism.

T ex med avseende på kunskap/sanning: 

Människor i en viss epok/kultur kan ha goda skäl för övertygelser som människor i en annan epok/kultur har goda skäl att förneka.  

Jfr: Människor i en viss epok/kultur kan ha kunskap – sanna, välgrundade övertygelser – som människor i en annan epok/kultur förkastar till förmån för annan kunskap. 



 

Begrepp: Människor som talar ett visst språk/ett språk i en viss språkfamilj kan ha begrepp som inte motsvarar specifika begrepp inom ett språk i en annan språkfamilj. 

Jfr: Människor som talar ett visst språk/ett språk i en viss språkfamilj kan ha begrepp som inte på något sätt kan översättas till ett språk i en annan språkfamilj. 



Värde: Människor i en viss epok/kultur kan anse att handlingar är rätta som människor i en annan epok/ kultur anser vara moraliskt fel. Jfr: Det som är moraliskt rätt i en viss epok/kultur kan vara moraliskt fel i annan epok/kultur.

Social konstruktivism = relativism? 

Simone de Beauvoir (1908–1986)  

Den konkreta människan (existensen): Kunskaps- och handlingssubjektet är kroppsligt, situerat.  

Situation •  i rummet •  i tiden •  i samhället •  i historien 

 

 

Existensen kännetecknas av tvetydighet  immanens ßà transcendens fakticitet ßà frihet situation ßà projekt  

Relationen till de andra:  Friheten kan begränsas av andra människor,  men det är också genom att verka för andra människors frihet som jag själv kan bli verkligt fri.  

Människan konstituerar sig som sådan genom uteslutningar.  

människan à

den Andre

(mannen) (herren) (den vite) (den kristne) (kolonisatören) (den judisk-kristne) (den heterosexuelle)

kvinnan slaven ”negern” juden ”infödingen” muslimen den homosexuelle osv.



Det andra könet  

Kvinnan är den absolut Andra 

Hon är det negativa, människans/mannens/normens/ subjektets oväsentliga baksida, en avvikelse, etc.     



Vad skiljer relationen mellan man och kvinna från övriga asymmetriska relationer?



•  Ingen historisk förklaring till kvinnors  underordning: ett förtryck utan verklig orsak. •  Kvinnan i högre grad än mannen ”slav under arten”. •  Graviditet, barnafödande, amning osv är naturliga funktioner, ej aktiviteter (transcendens): en aktivitet innebär att engagera sig i ett projekt och överskrida den givna situationen. •  Kvinnan stängs in i immanensen.

Biologiska ”fakta” har ingen betydelse i sig själva, de är alltid givna i en kulturell situation.  Kvinnan, könet är ett vardande (un devenir).    

   

Viktiga verk    

Den inbjudna (L’Invitée), 1943 

”Pyrrhus och Cineas” (Pyrrhus  et Cinéas), 1944 

För en tvetydighetens moral (Pour une morale de l’ambiguïté), 1947   

Det andra könet (Le Deuxième Sexe), 1949 

Privilèges/Faut-il brûler Sade?, 1955/1972 

Brigitte Bardot och Lolitasyn- dromet: essäer, Modernista 2012

Judith Butler (1956–)  

Standarduppfattningen:  kön ßà genus  

genus en social konstruktion medan kön är biologiskt givet Men bestäms det senare av * anatomi? * gener? * hormoner?  

Det finns inget sätt att entydigt bestämma den binära könsskillnaden genom biologiska kriterier.  ”Könet” är självt en social konstruktion, en norm.  

Den heterosexuella matrisen:  



Könskategorierna binära, stabila och hierarkiskt ordnade Könskategorierna produceras såsom något naturligt, biologiskt givet, genom uteslutningar av dem som inte passar in.    

”Den Andra” är för Butler inte kvinnan utan den homosexuella, transgenderpersonen, etc., dvs. den som inte passar in i den heterosexuella matrisen men som behövs för att upprätthålla den.    

Den tvingande heterosexualiteten konstituerar människans själva begriplighet.    

Könet konstrueras performativt. Men det innebär också att vi kan åstadkomma ”genustrubbel” genom att framträda könen på nytt.  



Leder detta till ”lingvistisk monism”? Nej, menar Butler. De diskurser som konstituerar könet är handlingar med i högsta grad materiella konsekvenser.   

Gender Trouble: Feminism and the Subversion of Identity (Genustrubbel), 1990/1999 

Bodies that Matter: On the Discursive Limits of Sex, 1993 

Excitable Speech: A Politics of the Performative, 1997 

Undoing Gender (Genus ogjort), 2004  

Könet brinner (red. Tiina Rosenberg, 2005)







Precarious Lives (Osäkra liv), 2004

Sociala fakta: •  deras existens är beroende av vad människor tror om dem. •  ex. spel, pengar Ett naturligt faktum räknas som socialt fakta i ett visst sammanhang. 

Sociala konstruktioner: •  ”sociala fakta som ger sig ut för att vara naturliga fakta” (Carlshamre) •  är självreflexiva – de utgör identiteter som fungerar som normer •  ex. kön, sjukdomar, ras Ett socialt faktum som förtingligats genom identifikation och habituering.  



För sociala konstruktioner gäller att det inte finns något definierbart, underliggande naturligt faktum som får sin sociala bestämning i efterhand, eftersom det som är ”naturligt” endast är givet i ett socialt/kulturellt/ historiskt sammanhang. Sociala konstruktioner är påtagliga och verkliga.