sovjetunionens uppgång och fall

SOVJETUNIONENS UPPGÅNG OCH FALL

KAPITEL 1. UPPGÅNG OCH GLANSDAGAR Förutsättningar för det sovjetiska maktövertagandet - Tsarmaktens förlorade legitimitet (1905 års uppror). Nikolaj II avsäger sig makten i februari 1917, Liberalen Kerenskij tillträder. - Den försenade industriella revolutionen, en svag medelklass utan politiska organisationer - WWI – hela det fattiga Ryssland har tillgång till vapen.

Hur gick maktövertagandet till? - Kuppen 7 november, som kommit att kallas Oktoberrevolutionen. - Valet till den konstituerande församlingen, som vanns av SR. - Upplösandet av församlingen i januari 1918. - Inbördeskriget 1918-21. - Sovjetunionens bildande 1922.

Vilka ideologiska grunder vilade det på? - Marxismen, det kommunistiska manifestet och Marx-Engels analys av det tidiga kapitalistiska samhället - Lenins analys av imperialismen - Stalins förenklade syn på tillämpningen av dessa teser i praktiken: demokratisk centralism, proletariatets diktatur, terror, ideologisk renhet, revolutionens överordning över nationella, religiösa, privata m fl hänsyn.

Hur skapade sovjetstaten legitimitet? - Genom att tillfredsställa grundläggande behov hos de eftersatta massorna: bostäder, bröd, utbildning, kultur, mm. - Många intellektuella gav revolutionen stöd under 20-talet.

Vilka var de praktiska problemen? - Framför allt ekonomiska. Det var svårt att skapa ett alternativt system för industri, handel och jordbruk än det traditionella, som vilade på marknadskrafterna. - Utan vinstintresse skapades för få varor, det uppstod en bristekonomi, som ledde till svarthandel mm. - Bolsjevikerna tvingades backa och införa NEP, som en tillfällig lösning. - Jordbruket var ännu i privata händer, även om staten kontrollerade tillgången av matvaror. Maktkampen mellan Stalin och Trotskij. - Trotskij företrädde en mer ideologiskt färgad syn, ”den permanenta revolutionen”, som inriktade sig på ständig förnyelse av det sovjetiska samhället och stöd till världsrevolutionen. - Stalin var mer pragmatisk och förordade ”socialismens uppbyggnad i ett land” i väntan på att idéerna skulle få fäste i resten av världen. Han stod också för mer ”traditionella” samhällsvärderingar (ex kultur, familj), som införlivades i den marx-engels-leninska traditionen. - Trotskij jagades i landsflykt 1929 och mördades 1940 i Mexiko. Stalinismens grunder - Femårsplanerna. Grunden för den statskontrollerade planekonomin. - Förutsättning för statens jätteprojekt, de stora prestigebyggena. Förverkligandet av Lenins tes om ”sovjetmakt + hela landets elektrifiering”, jättesatsning på erövring av landets naturresurser. - Kollektivisering av jordbruket. Grunden för utrotning av den självägande bondeklassen, landsbygdens proletarisering. Skapandet av kolchozer – kollektivjordbruk – och den högre formen: sovchozer. Analogt skapades också leschozer för skogsbruk. - Gulag. Statens instrument för att kontrollera medborgarna, skaffa fram billig arbetskraft till prestigebyggena och upprätthålla den ideologiska disciplinen i de egna leden. - Systemet bygger på en stark säkerhetstjänst, angiveri, elittänkande och ett utpräglat belöningssystem. Några andra särdrag under Stalin: - Personkult. Närmast religiösa mått. - Judeförföljelser – nyckfullt, inte konsekvent.

- Infiltration i utländska kommunistpartier, men i realiteten vacklande kontroll av ”världskommunismen”. WWII / Det stora fosterländska kriget. - Molotov-Ribbentropp-pakten 1939 delar upp Östeuropa mellan Nazityskland och Sovjetunionen. Sovjetunionen militärt svagt, men med en växande krigsindustri. Stalin vill ”vinna tid” och stärka sitt inflytande i norr. - Tysklands anfall mot Polen 1939. - Sovjetunionen stödjer och går samtidigt in i Baltikum och provocerar Finland till ”Vinterkriget”. - 1940. Sovjetunionen passivt när Tyskland angriper Skandinavien och Västeuropa. - Tyskland anfaller Sovjet i juni 1941 – Sovjetunionen lyckas slå tillbaka anfallet med gigantiska förluster i människoliv och materiel. - 1945. Sovjetunionen segrarmakt, som ockuperar hela Östeuropa. Endast Finland förblir fritt av länder som krigat mot SU. Ideologisk betydelse av kriget: - Sovjetunionen blir under kriget ännu mer ett ”nationellt projekt” med Ryssland och den ryska kulturen som ”statsbärande”. Landet får en nationalsång (i st f Internationalen), kyrkan tas till nåder (relativt), patriotism uppmuntras på bekostnad av internationalism. Ryssar som suttit i fångläger eller återvänder från exil betraktas med extrem misstro (liksom utlänningar som frivilligt ställt sig på SU:s sida). Återuppbyggnaden - Efter kriget har Sovjet och Stalin en extremt hög legitimitet. Statens resurser kanaliseras in i en snabb återuppbyggnad, som håller samman nationen. - Plantänkandet underlättas av människornas förmåga att hålla samman under svåra omständigheter: svält, bostadsbrist, omvärldens tilltagande misstro. Kalla kriget - Sovjetunionen förlorar legitimitet p g a regisserade prokommunistiska kupper i de nya klientstaterna (Tjeckoslovakien, Polen, DDR osv) - Sovjetunionen känner sig underlägset och prioriterar militär paritet med USA. Atombomben.

Maktkampen efter Stalin - Stalin dör 1953, på höjden av personkulten. Landet har hunnit spränga historiens största bomb (vätebomb konstruerad av Andrej Sacharov) och det kalla kriget är som kallast. Koreakriget har fört stormakterna i världen i direkt konfrontation. Kommunismen har segrat i Kina. - Relativt okände Nikita Chrusjtjov tar makten. Gör upp med Stalins personkult och excesser under XX partikongressen 1956. - Ett mer pragmatiskt ledarskap tar vid. Sovjetstaten gör ekonomiska framsteg och tänker ”begrava USA” genom fredlig ekonomisk kapplöpning. - Intellektuellt ”töväder” under slutet av -50, början av -60-talet. - 1962. Kubakrisen placerar världen på undergångens rand, prestigeförlust för Krusse. Början på slutet för hans vågade, impulsiva ledarskap. Jordbrukets expansion - ”Erövring” av nya jordbruksmarker gör Sovjetunionen känsligt för nycker i vädret (t ex Kazachstan). - Ryssland satsar på kvantitet i stället för kvalitet och effektivitet. - De privata jordlotterna fortsätter att vara viktiga för potatis, grönsaker, frukt, ägg osv. Rymdkapplöpningen - Sovjetunionen blir första land att skicka upp en satellit i omlopp runt jorden (Sputnik 1957), en levande varelse (hunden Laika 1957), och den första människan (Jurij Gagarin 1961). - Detta ger landet och regimen ny legitimitet. Den utnyttjas av de sovjetiska ledarna för att elda på den egna ekonomin och skaffa SU stöd i resten av världen. Inklusive de Östeuropeiska länderna, som så småningom får ”egna” kosmonauter: - Det sovjetiska propagandaövertaget försvinner definitivt 1969 när USA placerar den första människan på månen. - Det sovjetiska/ryska rymdprogrammet är väl så kvalificerat som det amerikanska, men ger inte längre legitimitet till landets ledare.

KAPITEL 2 SOVJETUNIONENS NEDGÅNG OCH FALL

Brezjneveran 1964 störtas Krusse av en trojka – Brezjnev-Kosygin-Podgornyj där Leonid Brezjnev så småningom utkristalliseras som den ledande. Det utmärkande tillskottet i landets ideologiska arsenal är det som kommit att kallas ”realsocialismen”. Systemet med ett styrande elitparti, ”kommunistpartiet”, en styrd massa av ”partilösa” och en statsstyrd planekonomi som reglerar människornas alla ekonomiska mellanhavanden anses nu vara den rådande modellen, som bara ska finjusteras för att så småningom leda till det kommunistiska idealsamhället. Sovjetpatriotismen sätts över det nationella, begreppet ”sovjetmänniskan” skapas. Hon ska vara en sammansmältning av de sovjetiska folken, en bärare av det nya goda som sovjetsamhället skapar. Tjeckoslovakien 1968 Den sovjetiska hegemonin över Östeuropa har skakats av nationella proteströrelser flera gånger – Tjeckoslovakien 1948, DDR 1953 och Ungern 1956 – men Tjeckoslovakien 1968 är den första som utmanar socialismen med egna ideologiska medel. Dubceks ”socialism med ett mänskligt ansikte” väcker sympati långt över de egna gränserna. ”Brezjnevdoktrinen” om ett kollektivt försvar ”när socialismen är hotad” tas till intäkt för en invasion, som kostar Sovjetunionen väldigt mycket i prestige i västvärlden. Det kalla kriget blir åter kallt, men värms upp några år senare av Willy Brandts Ostpolitik. Oljekrisen 1973 - Sovjetunionens ekonomi har efter 60-talets snabba tillväxt börjat bromsa in. Det pågår en kamp om marknadsmässiga justeringar och reformer inom ekonomin. - Samtidigt har Sovjetunionen smugit fram som en av världens ledande exportörer av olja. Oljekrisen 1973 leder till en oväntad, drastisk höjning av oljepriserna, som plötsligt ger klirr i statskassan och andrum för den sovjetiska planekonomin. ”Ett decennium av oförtjänt tillväxt”. - Detta blir i realiteten slutet för den sovjetiska planekonomin, som försöker att lösa sina problem med ”extensiv expansion”

(sanslösa investeringar) i stället för högre produktivitet och effektivitet. Kapprustningen under 70-talet - Det stora svarta hålet i den sovjetiska ekonomin är militärmakten. - I strävan att hålla jämn takt med USA, satsar SU på paritet inom hela militärområdet, överlägsenhet inom vissa vapenslag (pansar, slagfältsvapen med kärnstridsspetsar). - Militärinvesteringarna tar en allt större andel av BNP – ”SU har inget militärindustriellt komplex – SU är ett militärindustriellt komplex”. Intellektuell opposition - Intellektuella som varit försiktigt optimistiska under Krusses töväder, blir nu öppet oppositionella: Solzjenitsyn, Sacharov m fl får en röst som når utanför landets gränser. - Samizdat – ”självutgivning” - sprider tankarna inom en snäv krets, men skapar rädsla bland makthavarna, som vill ha åsiktsmonopol. Afghanistankriget - December 1979. Brezjnevdoktrinen leder till ett fatalt ingripande i Afghanistan, alla stormakters gravplats. - 1989. Oheliga allianser av fundamentalistiska gerillagrupper med västligt stöd besegrar den sovjetiska stormaktsarmén efter tio år av förödande krig. Sovjetunionen tvingas lämna. OS 1980 i Moskva - Det som skulle bli en stor propagandaseger för ”realsocialismen” blir i stället en avslagen tillställning, som bojkottas av ett antal viktiga länder, däribland USA. - De sovjetiska ledarnas auktoritet undergrävs. Solidarnosc - 1981. Det första allvarliga upproret bland Östeuropas folk efter ’68. Den här gången en fackföreningsrörelse, som inte kan ignoreras av de lokala makthavarna i Polen. - Sovjetunionen väljer att inte utnyttja ”Brezjnevdoktrinen”. I stället stöttar man en inhemsk militärregim med begränsad legitimitet. Ett stort svaghetstecken. Början till slutet på det sovjetiska inflytandet över det ”ockuperade” Östeuropa.

Stagnationsperioden 1980-85 - Efter OS och motgångarna i Afghanistan blir det tydligt att det sovjetiska ledarskapet är på väg att tappa greppet om sitt eget land. - 1982 dör en redan hjälplös Brezjnev och följs av Andropov och Tjernenko, ytterligare två handlingsförlamade och sjuka ledare. - Landets ekonomi sjunker allt djupare, jordbruket visar katastrofsiffror. Negativ återbäring på investeringar. - Reagans aggressiva politik pressar Sovjetunionen till det yttersta för att hålla sin militära stormaktsstatus intakt. - 1985 väljs Gorbatjov till partiledare med uppdrag att rädda kommunistpartiets maktinnehav. - Hans recept är PERESTROJKA, GLASNOST OCH USKORENIE. Perestrojka = ombyggnad, rekonstruktion I realiteten kosmetiska förändringar, som inte leder till någon egentlig förändring av det fundamentala systemet med en statsstyrd ekonomi. Ekonomiska kollektiv tillåts, men ges ingen officiell uppbackning i form av regler för privat ägande eller möjlighet till banklån. Experiment med ökad lokal demokrati, utan att ifrågasätta partiets maktmonopol. Glasnost = öppenhet, genomskinlighet Begränsningarna för yttrande- och tryckfrihet lättas väsentligt. Tidningar och etermedier får större svängrum, tabubelagda frågor tas upp till debatt. Sovjetledarna själva lämnar sig för första gången öppna för kritik. Effekten blir ett mycket större ifrågasättande av systemets och partiets legitimitet än vad Gorbatjov tänkt sig. Gorbatjov och Jeltsin spelar upp sina motsättningar inför öppen ridå. Uskorenie = ökat tempo, påskyndande Den sovjetiska ekonomin ska effektiviseras och produktiviteten höjas. Inget sker. Sjatalin, Javlinskij med flera får i uppdrag att göra en 500dagarsplan med hjälp av ekonomer från Harvard. Planen blir alltför radikal och sätts aldrig i sjön. I stället fortsätter raset, inflationstrycket ökar, rubeln urholkas och statskassan töms.

Uppror i de små sovjetrepublikerna - 1988 börjar en nationalistisk rörelse växa sig stark i Armenien, oroligheter bryter ut i Baku och Nagorno-Karabach mellan armenier och azerbajdzjaner. - Samtidigt börjar de baltiska länderna visa tecken på att vilja bryta sig ur Sovjetunionen. Estland, Litauen, och så småningom Lettland förklarar sig ”självständiga”. Murens fall - I november 1989 faller Berlinmuren. Det är den symboliska höjdpunkten på en snabb frigörelse från Sovjetunionen i alla de Östeuropeiska länderna: Ungern, Tjeckoslovakien, DDR (som förenas med Förbundsrepubliken Tyskland), Rumänien och Bulgarien. Rysslands första fria val - I juni 1991 håller den ryska republiken val av egen president. Boris Jeltsin vinner med stor majoritet, kommunistpartiets kandidat Nikolaj Ryzjkov blir distanserad tvåa. - Gorbatjovs popularitet är nu på bottennivå och Jeltsin framstår alltmer som landets egentlige ledare. Augusti 1991 - Den 18 augusti ska representanter för de republiker som ännu inte brutit sig ur SU samlas för att diskutera bildandet av en ”förnyad union”, Gorbatjovs sista försök att rädda sin maktbas. - I stället griper en junta makten och försöker vrida klockan tillbaka. Gorbatjov fängslas på sitt sommarställe, Jeltsin blir hjälte genom att trotsa kuppmakarna. - Kuppen misslyckas, Gorbatjov återvänder till Moskva, men hans dagar som president är räknade. Sovjetunionen upplöses - I början av december 1991 samlas ledare för Ryssland, Ukraina och Vitryssland till ett möte där de beslutar sig för att upplösa SU. Kazachstan ansluter sig kort därefter. Övriga har inget annat val än att bli självständiga. - Gorbatjov avgår på juldagen 1991. - Det nya Ryssland inleder vägen mot marknadsekonomi på nyåret 1992.