Háskóli Íslands Svenska lektoratet Vårterminen
Grammatik II – SÆN206G (5,0 hp) V [ects: 5] Lärare: Maria Riska
[email protected]
Studiebrev 6 GRAMMATIK Singularis tredje person maskulinum nominativ mötte en flicka på Djurgårdsbron en kväll i sitt unga liv. Flickan brast ut i en interjektion en imperativ och possessiv, så att maskulinum tredje person böjdes till genitiv. Därpå grep de en kopulativ konjunktion och vandrade dädan som man och viv, två superlativt reciproka hjon i presens indikativ.
Alf Henriksson
Den här veckan ska vi ta i tu med nästa stora kapitel i Funktionell svensk grammatik, nämligen kapitel 5 som handlar om ord och ordklasser, samt ordens böjning, det vill säga morfologi. I det här studiebrevet ska vi titta närmare på ordklasserna substantiv, adjektiv, räkneord, pronomen och prepositioner.
Ordklassindelning Till vilken ordklass ett ord hör är inte alltid helt entydigt, men man brukar dela in ord i klasser utgående från de tre kriterierna form (hur ordet böjs), betydelse och funktion (vilken funktion ordet har en sats, det vill säga vilken typ av satsled ordet utgör). Vissa ord kan placeras i flera än en ordklass, medan det finns andra ord som inte riktigt passar in någonstans. Ordklasserna substantiv, verb, adjektiv i och i viss mån pronomen innehåller ord som (i stort sett) är böjliga. De andra ordklasserna innehåller ord som är oböjliga. De ordklasser som tar in nya ord är främst substantiven och verben, men också adjektiven och adverben. Dessa ordklasser kallar man öppna ordklasser. De ordklasser som inte gärna tar in nya ord, t.ex. prepositionerna och konjunktionerna kallas slutna ordklasser. De ord som har en egen ”rik” betydelse kallas för innehållsord. Det är till exempel substantiven, verben och adjektiven. Småorden som t.ex. prepositionerna och konjunktionerna kallas formord. De har inte så rik egen betydelse, utan används främst för att binda ihop satser och uttrycka relationen mellan innehållsorden i en sats. I svenska brukar man traditionellt räkna med att det finns nio ordklasser: substantiv, adjektiv, verb, räkneord, pronomen, adverb, prepositioner, konjunktioner (inkl. subjunktioner) och interjektioner. Med dem kommer man väldigt långt då man vill kategorisera orden i vårt språk enligt de tre kriterierna form, betydelse och funktion, men det finns ord (och väldigt vanliga ord i språket dessutom), som inte uppfyller kraven för någon av dessa nio ordklasser. Det gäller infinitivmärket att, som har en annan funktion och ett annat uttal [å] än subjunktionen att; artiklarna en/ett och den/det som har en annan funktion än räkneord resp. pronomen; partiklarna som bildar partikelverb tillsammans med ett verb, t.ex. hälsa på, där betoningen ligger på partikeln och som betyder ’besöka’ (jfr hälsa på, med betoning på verbet, vilket inte är något partikelverb och som betyder ’säga goddag’); samt det opersonliga det, som har en speciell grammatisk funktion i konstruktioner som t.ex. Det snöar. Man kan lösa problemet med dessa ord på olika sätt. Vissa grammatikor behandlar dem som specialfall tillsammans med den ordklass orden har mest gemensamt med, andra behandlar dem som ”egna” ordklasser. I det här studiebrevet ska vi repetera de nominala ordklasserna. Nominal kommer från latinets nomen, som betyder namn. Bland de nominala ordklasserna är substantiven den största och den viktigaste. Adjektiven räknas också hit, och deras uppgift är att beskriva substantiven. Räkneorden preciserar i sin tur substantiven. Pronomen räknas också till de nominala ordklasserna och pronomenets uppgift är att ersätta substativen för att vi ska få en mer varierad text. Prepositionerna brukar normalt sett inte räknas till de nominala ordklasserna, men tas upp i detta sammanhang här, eftersom deras funktion är
nära förknippad med substantiv. Prepositionerna brukar också kallas ”relationsord” eftersom de uttrycker en relation – relationen mellan huvudordet och andra ord i satsen.
Uppgift 1 Repetera avsnittet om ordklassindelning och substantiv i Funktionell svensk grammatik sidan 100-112 till och med kap. 5.3.1.3). Gör sedan uppgifterna 1-12 på s. 12-13 i övningsboken Funktionell svensk grammatik, samt övningarna på s. 9-12 i Svår grammatik och ordbildning. Kontrollera dina svar med facit då du är klar.
Bestämdhet Innan vi går över till adjektiven ska vi titta litet närmare på species, det vill säga bestämdhet, i svenska. Det är ett ganska krångligt kapitel inom den svenska grammatiken och svårt för någon som har ett annat modersmål att lära sig, eftersom det är svårt att ge några konkreta och enkla regler. Huvudregeln är att man använder bestämd form då man talar om något som är känt, obestämd form då man talar om något som är okänt. Men vad som är bekant eller obekant är inte alltid entydigt och valet av bestämd form/obestämd form påverkas även av faktorer utanför texten/samtalet. Den fristående bestämda artikeln (den eller det) faller i svenskan ofta bort då en fras lexikaliserats (det vill säga blivit ett fast begrepp). Exempel på sådana lexikaliseringar är Vita huset, gula febern, svarta börsen. Det finns också andra fraser där artikel saknas, som t.ex. halva huset, sista minuten. Dessa fraser måste läras in fras för fras, det finns inga klara regler för varför dessa saknar bestämdhetsartikel. Som undantag från regeln om att det som är bekant ska ha bestämd form/det som är obekant obestämd form räknas exemplen Lottas bil, hans bil, dessa bilar, nästa bil, samma bil. Formen är artikellös, men betydelsen är bestämd. Denna typ av konstruktion används efter genitiv form och efter possessivt pronomen (min, din, hans, deras etc.), samt efter några andra pronomen som måste läras in separat.
Uppgift 2 Läs mer om bestämdhet i Funktionell svensk grammatik s. 113-117 och gör sedan uppgifterna 13-17 på sidan 13-14 i övningsboken Funktionell svensk grammatik. Kontrollera sedan dina svar med facit bak i boken.
Uppgift 3 Läs om adjektiv och räkneord i Funktionell svensk grammatik s. 118-121 och gör sedan uppgift 18 på sidan 14 i övningsboken Funktionell svensk grammatik, samt övningarna på s. 13-14 och 17-23 i Svår grammatik och ordbildning. Kontrollera sedan dina svar med facit.
Pronomen Pronomen är en ordklass som innehåller en brokig blandning av ord. Ordet pronomen kommer från latinet och betyder ”i stället för substantiv” – och det är också pronomenets huvudsakliga uppgift; att ersätta ett substantiv. Men det finns undantag från den här regeln, t.ex. finns det fall då ett pronomen ersätter ett annat ord än ett substantiv och fall då det ord som ersätter ett substantiv inte är ett renodlat pronomen utan något man brukar kategorisera som pronominellt adverb. Mera om detta senare i detta studiebrev. Pronomen har ofta samma funktion som ett substantiv – vilket är logiskt med tanke på att det är just substantiven de ofta ersätter. Det ord som ett pronomen ersätter eller syftar på kallas för korrelat. Ett pronomen kan syfta bakåt i en sats och sägs då ha anaforisk syftning, t.ex. Lotta körde fort. Hon var sen (där hon syftar på Lotta). Om ett pronomen syftar framåt sägs det ha determinativ syftning, vilket är fallet i exemplet Den som ljuger måste ha gott minne (där den syftar på som ljuger). I exemplet Jag vill ha den där lampan är den där exempel på deiktisk eller utpekande syftning. En fjärde typ av syftning är den reflexiva, som innebär att pronomenet syftar på subjektet i samma sats som i exemplet Jag kammar mig. En variant av reflexivt pronomen är det possessiva reflexiva pronomenet sin, sitt sina som i exemplet Han sålde sin bil.
Uppgift 4 1) I svenskan brukar pronomen indelas i två huvudgrupper, definita (eller bestämda) pronomen och indefinita (obestämda) pronomen. Läs mera om detta i Funktionell svensk grammatik s. 123-128 och gör sedan uppgifterna 19-23 på s. 14-15 i övningsboken med samma namn. Kontrollera dina svar med facit då du är klar. 2) Gör övningarna på s. 24-27 i Svår grammatik och ordbildning. Kontrollera dina svar med facit då du är klar.
Innan vi lämnar pronomina helt, ett par ord om de pronominella adverben, vars funktion i mångt och mycket liknar pronomenets. Den största skillnaden mellan dessa två grupper är den att ett pronominaladverb inte ersätter ett substantiv, utan oftast en prepositionsfras, samt att de har någon typ av adverbliknande betydelse (rum, tid, orsak, sätt etc.). Titta på exemplet här nedan: Under julen var Lotta i Florida. Då var det full sommar där. Här fungerar då som ett pronominellt adverb; det ersätter prepositionsfrasen under julen och har en adverbliknade betydelse (tid). Där å sin sida ersätter prepositionsfrasen i Florida och betydelsen anger rum. De pronominella adverben kan liksom pronomina indelas i relativa, demonstrativa, indefinita och interrogativa. Skillnaden mellan dessa grupper och motsvarande pronomengrupper är alltså att de tidigare nämnda ersätter prepositionsfraser och betecknar tid, rum, orsak, sätt och så vidare, medan de senare nämnda ersätter substantiv och nominalfraser och inte har någon rums-, tids-, etc. betydelse.
Uppgift 5 1) Läs mera om pronominella adverb och även om prepositioner i Funktionell svensk grammatik s. 129-131. Gör sedan uppgift 25 i övningsboken Funktionell svensk grammatik s. 15 och kontrollera dina svar med facit då du är klar. 2) Gör prepositionsövningarna på s. 58-62 i Svår grammatik och ordbildning. Kontrollera dina svar med facit då du är klar.
Nu är vi halvvägs genom den här kursen! Kämpa på och hör av dig om du har några frågor.
Hälsningar från Maria
© Lars-Göran Johansson 2014
