Syrienkonflikten enligt realismen - IEI

January 13, 2018 | Author: Anonymous | Category: Samhällsvetenskap, Statsvetenskap, International Relations
Share Embed Donate


Short Description

Download Syrienkonflikten enligt realismen - IEI...

Description

Syrienkonflikten enligt realismen – varför ingen intervention?

Erik Abjörner, Jon Geiron, Anna Norstedt, Adam Störe och Agnes Wallin

Linköpings universitet 733G20 – Internationell politik Kursansvarig: Peter Håkansson

HT 2012

Inledning I Tunisien den 17 december 2010 tände Mohamed Bouazizi eld på sig själv. Det kom att bli startskottet för den arabiska våren och början på fallet av flertalet odemokratiska regimer.1 Protesterna i Syrien påbörjades i mars 2011. Det resulterade i att regeringen avgick och att undantagstillstånd infördes. President Bashar al-Assad utsåg en ny regering men stridigheterna fortsatte och blev allt mer våldsamma. Regimen i Syrien har fått motta massiv kritik från omvärlden för sina brutala metoder att stävja oppositionen och flertalet sanktioner, så som frysta ekonomiska tillgångar och stoppade vapentransporter, har riktats mot landet för att hejda våldsamheterna. FN:s säkerhetsråd har fördömt den syriska regimens våldsamma metoder och rådet för mänskliga rättigheter menar att det förekommer brott mot de mänskliga rättigheterna - men en formell resolution, som skulle få ett större genomslag, har hittills hindrats av Ryssland och Kina.2 Den officiella förklaringen till Rysslands och Kinas kritiska inställning till en resolution är att de vill undvika den upptrappning av våld och dödande som ett regelrätt krig skulle innebära. 3 Det kan ifrågasättas varför omvärlden inte reagerar starkare. Varför enas inte FN om en intervention som nu senast i Mali?4. Varför ingriper inte NATO (och USA) när de vidtog åtgärder i Libyen? Syrienkrisen har visat sig vara ett komplext problem, med både ekonomiska, politiska, geografiska samt juridiska hinder som måste överbryggas innan en formell resolution och ett militärt ingripande kan komma till stånd. Realismen som internationell politisk teori erbjuder ett sätt att förklara och strukturera händelserna kring Syrienkrisen, och kan därmed bidra till en djupare förståelse av omvärldens förhållningssätt till konflikten. Nedan följer en kortfattad analys av Syrienkrisen ur ett realistiskt perspektiv och därpå även en kritisk genomgång av realismens förklaringsvärde i förhållande till andra teorier

Syrienkrisen enligt realismen Enligt realismen drivs de enskilda staterna av ett starkt maktintresse eftersom makt förbättrar statens chanser till överlevnad. Staterna ses som de primära aktörerna inom sina respektive territorier medan andra aktörer, såsom exempelvis FN, Kofi Annan, WTO och andra stater, betraktas som sekundära då de har begränsat inflytande att kunna påverka det som sker inom en enskild stats gränser. Visserligen finns internationella institutioner och regler men då det saknas en central auktoritet menar realister att det råder anarki mellan staterna, dock finns tendenser till att vissa länder innehar en mer hegemonisk position än andra. Det anarkiska systemet innebär att det är upp till varje stat att efter sin förmåga ”sköta sitt”. Denna ”självhjälp” i kombination med en avsaknad av universell moral försvårar, enligt realister, Såväl internationella interventioner som internationella samarbeten.

1

The Guardian. The slap that sparked a revolution. Dagens Nyheter. Guide: Vad har hänt i Syrienkonflikten? 3 Sveriges Radio. Kina slår ifrån sig omvärldens kritik efter vetot. 4 Sveriges Radio. Oförenta Nationerna, P1 Konflikt. 2

1

I fallet med en utebliven intervention i Syrien är FN:s oförmåga att enas om en resolution och Kofi Annans resultatlösa medlingsförsök endast en bekräftelse på vad realister hävdar – att institutioner, organisationer och individer är underlägsna aktörer på den internationella arenan. FN kan fördöma situationen, men utan staters vilja att agera, kommer inget hända. Även om stater som USA, Kina och Ryssland träffas för samtal i säkerhetsrådet är det inte säkerhetsrådet som sådant som avgör Syriens framtid, utan de individuella staterna. Att Kina och Ryssland lagt sitt veto för att stoppa vidare åtstramningar av Assad-regimen blir en symbol för att det är staterna som alltid kommer ha sista ordet, enligt realismen. Men om nu FN har begränsad makt, och det finns stater som är för en intervention i Syrien, varför går det då inte in? Enligt realismen kan svaret finnas i den maktordning som för närvarande är gällande på den anarkiska globala arenan. USA har tidigare visat att de har både kapacitet och makt nog att på egen hand intervenera i andra länders inrikespolitiska sfär, men kanske har deras hegemoni i världen minskat något sedan Irak-kriget. Detta skulle kunna vara en förklaring till varför de inte går in i ytterligare ett land med militär. Både Kina och Ryssland verkar dock vara på uppgång som aktörer med makt, varför deras tydliga ”nej” har inflytande över USA:s agerande. Utifrån realismen är anarkin då ordnad enligt en multipolär balans där USA, Ryssland och Kina är de största spelarna. En annan lika giltig förklaring är enligt realismen att det inte ligger i USA:s intresse att överträda säkerhetsrådets beslut, eller att gå emot Kina och Ryssland i frågan. En stat agerar alltid rationell i förhållande till de intressen de hyser, vilket alltid är makt som medel för statens överlevnad. USA är för en intervention av något slag därför att de kan erhålla anseende och efterföljande makt som demokratins och mänskliga rättigheternas förkämpe, men också för att skydda sitt land mot terrorism och de tar alla chanser för att få inflytande och/eller kontroll över länder som ses som hot ur denna aspekt. En militär kraftuppvisning skulle även kunna avskräcka framtida potentiella hot. USA rättar sig dock efter säkerhetsrådets omröstningar eftersom de vill behålla sin starka position i FN, så länge denna position medför mer makt och säkerhet än de kan skaffa på egen hand. På samma sätt agerar Ryssland och Kina rationellt utifrån sina intressen. De motsätter sig en intervention då de själva skulle förlora erhållen eller potentiell makt. Dels kan de vara emot en politisk eller militär närvaro från NATO-länder, i synnerhet USA, vilket är en strategisk katastrof vid en eventuell framtida konflikt i framtiden. Ryssland har ekonomiska intressen i regionen genom vapenexport och Kina har liknande ekonomiska intressen i länder som liknar Syrien, varför en intervention i Syrien skulle kunna leda till att andra liknande länder också särskådas av ”demokratins förkämpar”. Kinas utrikespolitik utgår just från att de inte ska lägga sig i andra staters inrikespolitiska angelägenheter, utan kan träffa handelsavtal med alla stater där olika vinster för Kina kan göras – en synnerligen realistisk syn. Ytterligare en anledning är att Ryssland och Kina själva inte vill bli granskade utifrån hur de behandlar sitt eget folk, varför de har ett intresse av att hävda den realistiska principen om att staters suveränitet skall respekteras i allt som endast gäller det egna landet. Ryssland och Kinas officiella hållning är, som tidigare nämnts, att de vill undvika en än värre situation om kriget utökas genom internationell inblandning eftersom de ser en risk att det skulle destabilisera regionen allt mer och spridas i riktning mot Ryssland och Kinas egna gränser. Att de riskerar

2

tappa inflytande genom sitt vetoanvändande i säkerhetsrådet väger enligt ett realistiskt synsätt inte lika tungt som de negativa effekterna av en intervention. Realister menar även att avsaknaden av en universell moral bidrar till att olika stater kommer att göra olika bedömningar av allvaret i den syriska konflikten, vilket gör det svårt att lyckas motivera en intervention i landet. En intervention av FN eller NATO skulle kunna bemötas med skepsis eftersom vissa menar att de gick över sitt mandat i Libyen och att någonting liknande skulle kunna hända även vid en eventuell intervention i Syrien. Syrien må visserligen av många betraktas som en auktoritärt styrd stat, men enligt realismen ger det inte omvärlden rätt att intervenera – Syrien är en internationellt erkänd suverän stat och har därmed rätt att själva ta hand om det som sker inom statens gränser! En intervention skulle av realister förkastas som en inskränkning av den syriska statens rättigheter.

Kritik av realismen Enligt den analys vi gjort har realismen visat sig ha ett förklaringsvärde, men vi anser att det finns aspekter som realismen förbiser. Utgångspunkten i vårt kritiska resonemang utgår därför från realismen som teori och vad den saknar, bortser ifrån och inte tillämpar i fallet utländsk intervention i Syrien. Vi finner det oundvikligt att jämföra realismen med andra teorier för att få ett så bra perspektiv som möjligt samt att upptäcka och utveckla eventuella brister som teorin för med sig. Utifrån den liberala teorin är FN en stor och central maktfaktor i det internationella systemet, medan realismen förkastar FN:s betydelse och inflytande som mellanstatlig aktör. Vidare anser den liberala teorin att internationellt samarbete är nödvändigt för den mellanstatliga stabiliteten och att detta har påvisats då FN har realiserat icke-militära sanktioner gentemot Syrien. Detta anser vi visar en tydlig brist hos realismen, deras resonemang undermineras, då FN har både makt och inflytande att påverka Syrien. Realismen utgår från en cynisk människosyn genom att man antar att individer och länder enbart ser till sitt eget bästa och handlar därefter. I det här fallet, med Syrien som utgångspunkt, anser vi att den rådande situationen till viss del motsäger realismen eftersom anledningen till en intervention i Syrien mycket väl kan förklaras av humanitära skäl eller som en förebyggande åtgärd för att en humanitär kris ska uppstå. Till skillnad från realismen menar den liberala teorin att stater/länder har ett mänskligt och kollektivt ansvar att skydda världens befolkning, i detta fall Syrien och dess befolkning. Detta menar den liberala teorin uppnås genom upprättandet av internationella institutioner, lagar och förordningar efter vilka världens länder ska handla. FN är i det fallet det allra tydligaste exempel på ett sådant mellanstatligt samarbete. Realismen anser att USA har intresse att utföra en militär intervention som maktspel medan det finns underliggande faktorer. Marxismen menar däremot att USA har andra intressen än vad realismen antar som maktökande. Här tydliggörs brister inom den realistiska teorin, då eventuella underliggande faktorer för en intervention negligeras och istället förklaras genom ett maktökande och självexisterande intresse. Det internationella systemet är utformat efter

3

kapitalismen, Kina och Ryssland använde sina veton i FN med officiella uttalanden om att man inte kan stå bakom idén om att kriga för humanitära skäl. Vilka intentioner och gömda strukturer som Ryssland och Kina egentligen har kan man bara spekulera i, men det ligger nära till hands att tro att båda dessa stater ser ekonomiska fördelar med att behålla samma regim då de förmodligen har affärsmässiga utbyten med Syrien. Ytterligare ett verktyg för att undersöka realismen, samtidigt som man lyfter fram nya perspektiv till densamma, är att kritisera realismen med hjälp av konstruktivism. Konstruktivism utgår från att det är begreppstolkning som ligger till grund för handlandet och att ett specifikt begrepp/uttryck betyder olika saker beroende på kontexten. Detta leder till att den internationella politiken och dess kultur ter sig annorlunda på olika platser och i olika länder beroende på hur begrepp/uttryck tolkas. I realiteten kan två olika staters syn och innebörd av ordet säkerhet leda till olika handlande och mellanstatliga konflikter. Kort sagt, begreppstolkningen formar ländernas beteenden. Den realistiska teorin tar å sin sida förgivet att alla länder och individer förstår begrepp/uttryck på samma sätt. Detta är en kritik av realismen som teori då problem och meningsskiljaktigheter kopplade till förståelsen av begrepp negligeras. För att få ett exempel på begreppstolkning kan man jämföra beteende. Realismen skulle säga att beteendet kommer från strukturen av det internationella systemet vilket en liberal skulle motsäga sig och istället förklara att beteendet kommer från de gemensamma internationella institutionerna och de gemensamt stiftade lagarna, vilket är ett problem med realismen, deras statiska tänkande och förbestämda betydelser.

4

Källor Dagens nyheter. Guide: Vad har hänt i Syrienkonflikten? 4/10-2012: http://www.dn.se/nyheter/varlden/snabbguide-vad-har-hant-i-syrienkonflikten. Tillgänglig online 2012-12-11. Newsmill. Oljan gör att Ryssland stoppar intervention i Syrien. 23/3-2012: http://www.newsmill.se/artikel/2012/03/22/oljan-g-r-att-ryssland-stoppar-intervention-isyrien. Tillgänglig online 2012-12-11. Sydsvenskan. Nato rädda för Syrien. 9/10-2012: http://www.sydsvenskan.se/varlden/natoradda-for-syrien/. Tillgänglig online 2012-12-11. Sveriges Radio. Oförenta Nationerna, P1 Konflikt. 27/10-2012: http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/109062?programid=1300. Tillgänglig online 2012-12-11. Sveriges Radio. Kina slår ifrån sig omvärldens kritik efter vetot. 20/7-2012: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5199838. Tillgänglig online 2012-12-11. The Guardian. The slap that sparked a revolution: 15/6-2011: http://www.guardian.co.uk/world/2011/may/15/arab-spring-tunisia-the-slap. Tillgänglig online 2012-12-10.

5

View more...

Comments

Copyright � 2017 NANOPDF Inc.
SUPPORT NANOPDF