Utrikesdepartementet - Regeringens webbplats om mänskliga

Utrikesdepartementet

Denna rapport är en översiktlig sammanställning över hur de mänskliga rättigheterna efterlevs, grundad på den svenska ambassadens bedömningar. Rapporten kan inte ge en fullständig bild. Information bör sökas också från andra källor.

Mänskliga rättigheter i Grekland 2006 ALLMÄNT 1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna I Grekland är respekten för de mänskliga rättigheterna överlag god. Vissa framsteg har gjorts under året. Lagstiftning mot diskriminering av kvinnor, både inom äktenskapet och på arbetsmarknaden har antagits. Parlamentet har antagit ett tillägg till förra årets invandringslag som syftar till att bland annat förenkla utfärdandet av uppehålls- och arbetstillstånd. Myndigheterna har vidare tagit flera steg i rätt riktning inom flykting- och asylfrågor. Regeringens satsningar på att förbättra romernas situation har fortsatt, men de positiva effekterna är hittills begränsade. Problem kvarstår dock rörande mänskliga rättigheter i landet. Dessa rör överfyllda fängelser med dåliga levnadsförhållanden, viss diskriminering av minoriteter, vissa legala och administrativa hinder rörande utövande av minoritetsreligioner, människohandel med kvinnor och barn för prostitution och tvångsarbete, den restriktiva synen på asylrätten och dåliga förhållanden vid flyktingmottagningarna, visst övervåld från polisens sida, trögt rättssystem, samt otillräcklig lagstiftning avseende alternativ militärtjänst. Organisationer för mänskliga rättigheter har påtalat behovet av ny lagstiftning, fler platser vid flyktingmottagningarna, särskilt för ensamkommande flyktingbarn, samt att polisen bör ge ett bättre skydd för illegala invandrare och asylsökande flyktingar. Lagstiftningen från 2002 mot människohandel, som har implementerats, kritiseras nu för att inte användas effektivt samt för att den innehåller brister som lett till att kvinnor som inte samarbetar med myndigheterna eller vittnar i rättegång inte heller får möjlighet till skydd. Emellanåt repatrieras offer för människohandel utan att känna till sina rättigheter i Grekland.

2 2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer Samtliga centrala konventioner på området mänskliga rättigheter har ratificerats av Grekland;  Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, International Covenant on Civil and Political Rights (ICCPR), samt de fakultativa protokollen om enskild klagorätt och avskaffande av dödsstraffet.  Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights (ICESCR)  Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering, Convention on the Elimination of all forms of Racial Discrimination (CERD)  Konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering mot kvinnor, Convention on the Elimination of all forms of Discrimination Against Women (CEDAW) samt det fakultativa protokollet om enskild klagorätt  Konventionen mot tortyr, Convention against Torture and Other Cruel, Inhuman or Degrading Treatment or Punishment (CAT) dock inte det fakultativa protokollet om förebyggande av tortyr som inte heller har undertecknats  Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the Child (CRC) samt det fakultativa protokollet om barn i väpnade konflikter. Protokollet om handel med barn har undertecknats men ännu inte ratificerats  Flyktingkonventionen, Convention on the Status of Refugees, samt det tillhörande protokollet från 1967  Romstadgan för den internationella brottmålsdomstolen, International Criminal Court (ICC)  Den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen) Grekland ligger efter med rapporteringen till FN:s konventionskommittéer CERD och CRC med en rapport till vardera. Samarbete med FN:s specialrapportörer förekommer. Grekland har en stående inbjudan till FN:s specialrapportör för handel med barn, barnpornografi och barnprostitution.

MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER 3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr

3 Politiska mord och försvinnanden sanktionerade av staten förekommer inte i Grekland. Det förekommer enstaka fall av övervåld och misshandel från polisens sida. Kritik har riktats mot levnadsförhållanden i fängelser och häkten, främst orsakade av kraftig överbeläggning. Interner har vid flera tillfällen protesterat mot förhållandena. Antalet fångar har nästan fördubblats under de senaste tio åren. Enligt justitiedepartementet uppgick antalet fångar under 2005 till cirka 9 500, att jämföras med en kapacitet på ungefär 5 000 platser. Justitieministern meddelade 2004 att regeringen ämnar upprusta fängelserna och att nya fängelser planeras. . Ca 40 procent av fångarna uppges vara av utländsk härkomst, varav cirka hälften albaner. Grekland planerar, i enlighet med bilaterala avtal, att överföra frihetsberövade albaner till deras hemland. 4. Dödsstraff Dödsstraff är enligt den grekiska författningen förbjudet. Grekland ratificerade i september 1988 Europakonventionens tilläggsprotokoll avseende dödsstraff. 5. Rätten till frihet och personlig säkerhet Generellt förekommer inga uppgifter om av statsmakten sanktionerade godtyckliga frihetsberövanden eller ofrivilliga försvinnanden i Grekland. I december 2005 öppnades dock en förundersökning i ett fall om 28 pakistanier som uppger att de ska ha förts bort av polisen och hållits kvar på hemlig ort i sju dagar för förhör i samband med tunnelbanebombningarna i London. Förundersökningen pågår fortfarande. 6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen Militära domstolar existerar inte i Grekland. Män och kvinnor har lika rättigheter i det juridiska systemet som är självständigt och överlag väl fungerande. Företrädare för justitieministeriet medger dock att trögheten i det grekiska rättsystemet och domarnas bristande yrkesetik utgör problem. Under det senaste året har ett antal uppmärksammade fall av korruption inom domarkåren uppdagats. Regeringen har på området deklarerat nolltolerans och myndigheterna har snabbt väckt åtal. Straffbarhetsåldern i Grekland är 17 år. I de fall brottsförövarna är under 17 år, hamnar de antingen på uppfostringsanstalt eller under speciell övervakning. Den maximala häktningstiden för grövre brott är 18 månader och för mindre lagöverträdelser i praktiken nio månader.

4 En ombudsmannafunktion inrättades i september 1998. Ombudsmannen mottog 2005 drygt 10 000 klagomål, varav ca 20 procent rörde mänskliga rättigheter. En betydande del av ärendena avsåg klagomål från personer av utländskt ursprung gentemot myndigheter, främst gällande regler och procedurer för asyl, uppehållstillstånd, arbetstillstånd, medborgarskap och utbildning. Sedan 1985 kan grekiska medborgare även överklaga till Europadomstolen för mänskliga rättigheter. Överklagande som gjorts kan delas in i följande fyra kategorier; finansiella frågor, politiska ärenden, harmonisering mellan grekisk och europeisk lagstiftning samt brister inom den grekiska statsförvaltningen. 7. Straffrihet Uppgifter om viss straffrihet förekommer . Det är sällsynt att poliser ställs inför rätta eller döms för missgrepp och övervåld i tjänsten, liksom att parlamentarikers immunitet hävs. 8. Yttrande-, tryck-, mötes-, förenings- och religionsfrihet m.m. Den grekiska författningen garanterar press- och tryckfrihet. Det finns runt 20 rikstäckande dagstidningar, över 20 privata radiostationer samt ca 30 TVstationer. Kritik mot regeringen och statliga inrättningar framförs frispråkigt i media. Den första multikulturella radiostationen som vänder sig till den växande invandrarbefolkningen började sända under 2005. Kanalen sänder på elva främmande språk. I Grekland råder religionsfrihet, som generellt sett respekteras. Missionering är dock förbjuden. Uppemot 97 procent av den grekiska befolkningen tillhör den grekisk-ortodoxa kyrkan. I författningen har ortodoxa kyrkan status som förhärskande religion. Kyrkan har stort politiskt, ekonomiskt och socialt inflytande. Regeringen ger visst statsunderstöd till den ortodoxa kyrkan. FN:s MR-kommitté har påtalat att viss diskriminering mot medlemmar av minoritetsreligioner förekommer, särskilt inom utbildningsväsendet. För elever i grundskolan är det obligatoriskt att delta i ortodox religionsundervisning. Elever kan slippa denna undervisning endast efter att de deklarerat tillhörighet till en annan religion. Krav på en sådan deklaration bör inte få förekomma menar MR-kommittén. Greklands förbud mot kremering av döda hävdes i år för andra religionsutövare än de grekisk-ortodoxa. En alltmer intensiv diskussion förs om separation av den grekisk-ortodoxa kyrkan från staten. Judendomen, islam och den ortodoxa kyrkan är erkända som legala enheter under den grekiska civilrätten, medan övriga religiösa samfund anses vara legala

5 enheter under privat rätt. Det sistnämnda innebär att övriga religiösa samfund har svårare att till exempel äga mark och få tillstånd att uppföra religiösa byggnader. Rapporter förekommer från icke-ortodoxa samfund om svårigheter i kontakter med myndigheterna i en rad administrativa frågor. Enligt den grekiska författningen har alla medborgare rätt att ansluta sig till föreningar och fackförbund. 9. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna I Grekland råder politisk pluralism och flerpartisystem. Center-högerpartiet Nea Dimokratia återtog regeringsmakten efter 11 år i opposition efter vinst över socialistpartiet PASOK i de allmänna valen i mars 2004. De politiska institutionerna i Grekland är väl fungerande. Fria och rättvisa val hålls. Offentliga förvaltningar kritiseras fortfarande för överbyråkratisering. Korruption förekommer enligt ombudsmannen företrädesvis i situationer där allmänheten efterfrågar offentliga tjänster. Korruption är dubbelt så vanlig på regional och lokal nivå som på den nationella nivån. Byggnadsnämnder, skattekontor, försäkringskassor och statliga sjukhus tillhör de värsta korruptionshärdarna. I den senaste mätningen utförd av Transparency International (november 2006) hamnade Grekland på 54:e plats (av 163), ungefär på samma nivå som Tunisien, Namibia och Costa Rica. Regeringen har uttalat sig för nolltolerans och gjort bekämpningen av korruptionen till en av sina högst prioriterade frågor. Röstning vid allmänna val är obligatoriskt. Dock kan medborgare i många fall få dispens från detta krav. I praktiken utdöms heller inte böter för dem som röstskolkar. Däremot kan grekiska medborgare som lever utanför Grekland inte rösta, om de inte reser till Grekland till valdagen. Utlandsgrekernas möjlighet att rösta från utlandet utreds nu. Grekiska diasporaorganisationer utövar kraftfull lobbying i denna riktning. Vid det senaste parlamentsvalet i mars 2004 var röstdeltagandet 75 procent. Lika valbarhet råder för kvinnor och män, men få poster i regeringen och parlamentet innehas av kvinnor. För närvarande är tre av de 19 ministrarna kvinnor. Av totalt 300 parlamentsledamöter i parlamentet är 38 kvinnor (12,5 procent). Parlamentets talman är sedan mars 2004 Anna Psarouda-Benaki. En parlamentsledamot är muslim. En lag från 2001 kräver att minst en tredjedel av varje kön skall vara företrädd på kandidatlistorna vid kommunalvalen.

EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER

6 10. Rätten till arbete och relaterade frågor Ungefär 26 procent av alla löntagare är anslutna till ett fackförbund. Fackförbunden har olika politiska fraktioner, men verkar utan större inskränkningar från politiska partier eller regeringen. Strejker är tillåtna och utgör ett mycket vanligt förekommande påtryckningsmedel. Demonstrationsrätten är omhuldad i Grekland. Kollektiva löneförhandlingar äger rum mellan arbetsmarknadens parter och deras resultat ratificeras av arbetsministeriet. Minimilönen ligger kring 500 euro per månad. Den längsta lagliga arbetstiden per vecka är 40 timmar i privata sektorn och 37,5 timmar i den offentliga sektorn. Många greker har dock fler än en anställning. Enligt EU-statistik har Grekland EU:s genomsnittligt längsta arbetsvecka och bland de lägsta genomsnittslönerna. En studie gjord av Centralbanken visar att den grekiska arbetsmarknaden är långtifrån jämställd mellan könen. Kvinnors lön uppgår i genomsnitt till endast 75 procent av männens lön (kvinnor kan dock i många fall erhålla pension tidigare än män). Endast 46 procent av landets kvinnor arbetar, jämfört med ca 74 procent av männen (Lissabonagendans mål är 60 procent år 2010). Detta är högsta diskrepansen mellan män och kvinnor inom EU-15. Den registrerade arbetslösheten låg på 9,9 procent 2005. Arbetslösheten bland män var ca 6 procent, medan kvinnornas arbetslöshetssiffra låg på 15,3 procent. Invandrare omfattas i princip av arbetslagstiftningen, men många arbetar svart för låga löner och utan socialförsäkring, många gånger för att deras arbetsgivare vägrar betala deras sociala avgifter. Ansträngningar har på senare tid gjorts för att få olagliga invandrare att registrera sig och med så kallat "grönt kort" slussas in i ett rättvisare lönesystem med tillhörande skyldigheter och rättigheter (jmf avsnitt 18). Tvångsarbete är enligt författningen förbjudet. Handel med kvinnor och barn, främst från de forna öststaterna, förekommer och leder ofta till tvångsprostitution eller tvångsarbete i Grekland (jmf avsnitt 14 respektive 15). Grekland har ratificerat ILO:s åtta centrala konventioner om mänskliga rättigheter på området. Parlamentet antog 2005 en lag om likabehandling på arbetsmarknaden och inom sociala försäkringssystem oberoende av ras, kön, religion, nationalitet eller funktionshinder. 11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa

7 Alla delar av befolkningen har lika tillgång till grundläggande hälsovård. Enligt de senaste siffrorna (2005) var hälsosektorns andel av statens totala budget 7 procent. En studie (gjord av National School of Public Health – ESDY - i samarbete med WHO) visar dock att ungefär 16 procent av befolkningen inte har tillgång till hälsoförsäkring. Detta beror dels på formaliteter, och även på att vissa medborgare inte är försäkrade på grund av långtidsarbetslöshet, eller på grund av att de ännu inte har inträtt i arbetsmarknaden eller att de är invandrare. Antalet invandrare som står utanför socialförsäkringssystemet är fortfarande stort. 500 000 antas arbeta inom den svarta sektorn. 12 procent av grekiska socialförsäkringskassans (IKA) inbetalningar kommer från Greklands drygt 223 000 registrerade invandrare. Flyktingars och minoritetspersoners rätt till hälsovård har varit föremål för viss kritik från organisationer för mänskliga rättigheter. Trots flera lagar/lagförslag som fastställer flyktingars rätt till hälsovård anses den bristfällig. Flyktingar blir ofta beroende av bistånd från privata organisationer för såväl sjukvård som terapi och rådgivning. Hälsotillståndet för Greklands romer, vars antal uppgår till mellan 150 000 och 200 000, rapporteras vara betydligt sämre än den övriga befolkningens. 12. Rätten till utbildning I Grekland råder obligatorisk nioårig skolgång från sex års ålder. Kvinnor och män har lika tillgång till utbildningsväsendet. Statliga skolor och universitet är kostnadsfria. Läroplanen för statliga och privata skolor är densamma. En stor del av skoleleverna kompletterar emellertid sina studier vid privatskolor. Antagningskraven till universiteten är mycket hårda och platserna begränsade. Detta resulterar i att många grekiska ungdomar studerar vid utländska universitet. Enligt Lausannefördraget från 1923 har den muslimska minoriteten i Thrakien rätt till undervisning på dess språk, främst turkiska, och i gengäld ges den grekiska minoriteten i Istanbul undervisning på grekiska. Cirka 8 000 muslimska barn uppges gå i turkspråkig skola. Av de ungefär 2 200 muslimska studenterna på gymnasienivå, går 600 i turkspråkiga och 1 600 i grekspråkiga skolor. (Myndigheterna benämner dessa skolor som minoritetsskolor respektive allmänna skolor). Utbildningsministeriet planerar att eventuellt införa undervisning på turkiska som andra språk i övriga skolor i Thrakien som i dagsläget inte har någon undervisning på minoritetsspråk. Barn till asylsökande har samma rätt till undervisning som grekiska barn. Även barn till föräldrar som uppehåller sig olagligt i landet skall enligt regeringen ha rätt till utbildning. Utbildningssektorns andel av statens budget var år 2005 ca 3,7 procent.

8

13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard I en jämförelse med andra EU-länder är skillnaden mellan fattiga och rika stor i Grekland. Enligt statistik från Eurostat har Grekland den näst högsta fattigdomsnivån i EU-15. 20 procent av befolkningen lever på en inkomst som är mindre än 60 procent av landets medianinkomst. BNP per capita är den näst lägsta inom EU-15. Det exakta antalet hemlösa är okänt, men uppskattningar pekar på att det finns ca 2 500 hemlösa personer i Athenområdet. Grekiska pensionärer är en ekonomiskt utsatt grupp. Enligt nationell statistik lever i genomsnitt en fjärdedel av landets pensionärer under fattigdomsgränsen. På de joniska öarna är andelen 44 procent och i Epirus upp till 50 procent. . OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNA 14. Kvinnors rättigheter Principen om lika rättigheter för kvinnor och män har varit inskriven i den grekiska konstitutionen sedan 1975. All könsdiskriminering är förbjuden. Grekland ratificerade konventionen om avskaffande av all diskriminering mot kvinnor 1983. Patriarkaliskt tänkande utgör dock ett tydligt inslag i normbilden. Våld i hemmet faller under allmän strafflag. Ny lagstiftning som antogs i oktober 2006 kriminaliserar för första gången våldtäkt inom äktenskapet men definierar inte våld inom familjen som diskriminering mot kvinnor. Lagstiftningen påbjuder ej heller upprättandet av skyddade boenden, förebyggande åtgärder eller utbildning av polis, åklagare och domare till skydd för utsatta kvinnor. FN:s MR-kommitté har framhållit att kvinnor i den muslimska minoriteten möter svårigheter till följd av att grekisk rätt inte är tillämplig på dem vad gäller äktenskap och arv. Enligt rapporter från människorättsorganisationer har det i Thrakien förekommit fall av barnäktenskap med flickor så unga som 11 år. Grekland befinner sig i en demografisk moderniseringsfas där kvinnor föder färre barn och sällan ingår äktenskap före 25 års ålder. Kvinnor och män har formellt lika rättigheter till utbildning och arbetsmarknaden. Kvinnor är emellertid underrepresenterade inom både politiken och inom de privata och offentliga sektorerna, bl.a. inom polisen. (Se avsnitt 9 för andelen kvinnor i regeringen och parlamentet). Av Greklands 24 Europaparlamentsledamöter är sex kvinnor (25 procent). Lagen kräver att vardera kön ska skall finnas representerade till minst en tredjedel i beslutsfattande organ inom

9 statsapparaten. Implementeringen av denna lag har dock varit bristfällig. Ett jämställdhetssekretariat, som lyder under inrikesministeriet, introducerade 2001 en sexårig jämställdhetsplan som fokuserar på fyra områden: den ekonomiska sfären, politik och samhälle, sociala rättigheter samt könsfördomar. Våld mot kvinnor är ett problem, även om få övergrepp polisanmäls. Polisanmälningar för sexuella trakasserier är ytterst få. Kvinnor uppmuntras sällan att göra polisanmälan då det anses vara socialt stigmatiserande. Försök till försoning föredras. Jämställdhetssekretariatet har en rådgivningscentral för kvinnor som utsatts för våld. I år har en lag mot sexuella trakasserier på arbetsplatsen antagits, som gör det möjligt att anmäla fall av sexuella trakasserier . Lagen förbjuder diskriminering av kvinnor vid anställning på grund av graviditet. Prostitution är laglig, men endast på registrerade bordeller. Det är ett krav att kvinnorna, eller sexarbetarna, registrerar sig hos den lokala polisen samt undergår läkarkontroller varannan vecka. Bordellerna får inte ligga inom 200 meter från skolor, sportarenor eller platser där ungdomar eller äldre vistas. Det är dessutom reglerat i lag att den prostituerade inte får vara gift, vilket ombudsmannen kritiserat då det strider mot individens konstitutionella rättigheter. Antalet prostituerade uppskattas till ca 20 000, av vilka knappt 1 000 anses vara av grekiskt ursprung. Ett antal "skyddade hus" finns för att skydda och hjälpa kvinnor som har lyckats ta sig ur påtvingad prostitution. Sedan några år tillbaka finns ett rättsligt ramverk i syfte att ge adekvat skydd till offer för människohandel. Lagen reglerar brott mot den sexuella friheten, barnpornografi och sexuell exploatering. Domstolar har fått möjlighet att döma till avsevärt högre straff för alla former av människohandel. Lagen inriktar sig främst på skyddet av minderåriga, kvinnor och invandrare. Myndigheterna ska bland annat se till att offren får nödvändig rättslig hjälp samt att tolkning tillhandahålls. Detta har dock sällan efterlevts och problem kvarstår. Vidare skall polisen, i samarbete med övriga myndigheter, ge nödvändigt bistånd och information till offer. Enligt Helsingforskommittén underlåter myndigheterna dock ofta att informera de drabbade kvinnorna om deras rättigheter. Om den traffickerade kvinnan inte samarbetar och vittnar i rättegång betecknas hon inte formellt som offer för människohandel, och har därmed ingen rätt till bistånd från staten. Detta har bl a lett till att de skyddshus som upprättats ofta står tomma. Åklagaren för fall av människohandel uppgav i mars i år att vittnesskyddet inte fungerar som det är tänkt, vilket innebär att många kvinnor avstår från att samarbeta med åklagarmyndigheten. De kriminella grupperna rekryterar oftast kvinnorna i Östeuropa med löften om legala arbeten.

10

Tilläggas kan att ett nytt regionalt nätverk (Ariadne) av frivilligorganisationer från främst Balkan-regionen bildades i juni 2005 i syfte att stärka samarbetet mellan ursprungs- och destinationsländer för att hjälpa offer för människohandel. Initiativet till nätverket togs av grekiska Human Rights Defence Centre i samarbete med utrikesministeriet. 15. Barnets rättigheter FN:s barnkonvention ingår sedan 1992 som en del av den nationella lagstiftningen. FN:s specialrapportör för handel med barn, barnpornografi och barnprostitution besökte Grekland i november 2005 och framförde kritik mot bristande skydd för barn som kommer ensamma till Grekland, varav flyktingbarn och offer för trafficking var särskilt utsatta. Det finns sedan ett par år tillbaka en avdelning för barnens rättigheter under den grekiske ombudsmannen. En av de fem vice ombudsmännen förestår avdelningen. Denna avdelning har hittills funnit att de största bristerna vad gäller barnens rättigheter förekommer inom utbildningsväsendet. Det handlar bland annat om integreringen av romska barn och om skolors ovilja att ta emot invandrarbarn utan uppehållstillstånd eller grekiskt födelsebevis. I Grekland är minimiåldern för industriarbete 15 år och för vissa arbetsuppgifter ännu högre. För arbete inom familjeföretag, teater eller biografer är minimiåldern 12 år. Barn som tigger eller arbetar som gatuförsäljare förekommer. Majoriteten av dem är antingen romer eller albaner. Barnprostitution anses vara ett växande problem. Grekland ratificerade ILOkonvention 182 angående barnarbete i november 2001. Ungefär 2 procent av befolkningen under 18 år beräknas vara utsatta för fysiskt våld varje år. Sjukvårdspersonal och lärare har ingen rätt/skyldighet att rapportera misstankar om våld mot barn till polisen. Årligen anmäls i genomsnitt 300 barn som saknade, varav i genomsnitt 60 aldrig återfinns. En ny hjälptelefonlinje inrättades under 2005, vilken barn och ungdomar kan använda för att erhålla stöd och rådgivning i olika frågor. Även föräldrar och lärare kan använda linjen. Allmän värnplikt gäller för alla män mellan 19och 50 år. Barnsoldater förekommer inte. Grekland har kritiserats, bland annat av Amnesty International, för att lagen om värnpliktstjänstgöring inte möter internationella kriterier. De som väljer alternativ samhällstjänst diskrimineras genom att tjänstgöringen är dubbelt så lång som ordinarie militärtjänst. Ett antal Jehovas Vittnen har nekats status som vapenvägrare och hotats med fängelsestraff.

11 16. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och religiösa minoriteter samt urfolk Generellt har en ökning av främlingsfientlighet skett parallellt med den dramatiska ökningen under det senaste årtiondet av antalet icke-greker som bor och arbetar i Grekland. Enligt EU- studie nyligen är 87,5 procent av den grekiska befolkningen negativt inställda till invandring. Albaner är den största gruppen av icke-grekiska invånare (uppskattningsvis ca 600 000) och den grupp som oftast blir utsatt för främlingsfientlighet. Albaner beskylls ofta för uppgången i kriminalitet på senare år. Den absoluta huvuddelen av albaner är numera lagliga invånare och många albaner har lätt för att integrera sig i det grekiska samhället. Ibland uppstår dock en debatt om albanernas rätt till grekisk nationell identitet. Grekland har ännu inte ratificerat Europarådets konvention om skydd för nationella minoriteter. Grekland har undertecknat OSSE:s Köpenhamnsdokument vilket ger var och en rätten att själv definiera sig som tillhörande en nationell eller annan minoritet. Grekland har inte undertecknat och ratificerat stadgan om regionala- eller minoritetsspråk. Grekland erkänner officiellt endast den muslimska minoriteten, vars rättigheter regleras i Lausannefördraget från 1923. Den muslimska minoriteten uppskattas till 100 000 varav merparten bor i den norra provinsen Thrakien. Den muslimska minoriteten kan indelas i olika etniciteter som turkar, pomaker och romer. Grekiska muslimer av turkisk härkomst har, som grupp, under en rad år förvägrats att definiera sig själva som en etnisk turkisk minoritet. Grekland har föredragit att identifiera den drygt 100 000 starka minoriteten utifrån religion, inte t etnicitet, främst på grund av spänningar med Turkiet. Grekland har fått kritik av FN:s MR-kommitté för att privata grupper och föreningar inte tillåts använda namn på sina sammanslutningar som inkluderar ordet "turkisk". Den officiella synen är att det inte finns några andra etniska, religiösa eller språkliga minoriteter i Grekland förutom muslimerna i Thrakien. Enligt officiella källor finns det totalt 287 moskéer i Grekland, bland annat i Thrakien, på Rhodos och Kos. Regeringen angav nyligen att Athens första moské ska stå färdig år 2010 och avsatte 15 miljoner euro för projektet. Förslaget godkändes av parlamentet i november 2006. Greklands författning stipulerar att muftis, rättslärda funktionärer och ledare för den muslimska minoriteten, utnämns av staten istället för att väljas av muslimska troende i regionen. Det bör påpekas att dessa muftis också avlönas av den grekiska staten.

12 Romerna anses inte utgöra en minoritet, utan ses som en socialt utsatt grupp. De har ofta låg levnadsstandard, hälsoproblemen är stora och de diskrimineras ofta vad gäller tillgång till arbeten och bostäder. En sjuårsplan upprättades under 2002 som syftar till att förbättra romernas situation. Totalt budgeterade staten 308 miljoner euro (65 procent finansierades av EU) för bostäder, förbättrad tillgång till utbildning, arbete, hälsovård, sport och kultur för romerna. Hittills har 275 miljoner euro spenderats varav den största delen gått till att finansiera bostadsprojekt. MR-organisationer har välkomnat insatserna men understrukit att mycket återstår att göra. I nordvästra Grekland, särskilt i Florina-regionen, bor en grupp slavmakedoner, av vilka vissa önskar identifiera sig som en distinkt etnisk minoritetsgrupp. Denna grupp erkänns inte av myndigheterna. Slavmakedonernas bruk av termen "makedonsk" är kontroversiell särskilt för grekiska invånare i provinsen Makedonien i norra Grekland. I takt med att relationerna mellan Grekland och fYROM (former Yugoslav Republic of Macedonia) stegvis normaliserats under senare år har även spänningarna mellan slav-makedonerna och grekerna minskat. 17. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet Homosexualitet är inte förbjudet enligt lag. Förföljelse eller allmän diskriminering är inte vanligt förekommande. FN:s MR-kommitté har dock uttryckt oro över rapporter om diskriminering på basis av sexuell läggning. Greklands Nationella kommission för mänskliga rättigheter (NCHR) föreslog under året att lagstiftningen justeras så att förhållanden mellan homosexuella par juridiskt sett erkänns i någon form så de berörda skall kunna erhålla de sociala förmåner som för närvarande enbart heterosexuella par åtnjuter. Justitieministern framhöll emellertid nyligen att civilt partnerskap för samkönade inte efterfrågas av det grekiska folket och att det därmed inte kommer att regleras i lag inom den närmaste framtiden. 18 Flyktingars rättigheter Grekland har under många år kritiserats av bl.a. den grekiska sektionen av Amnesty International för myndigheternas sätt att bemöta asylsökande. UNHCR uppger att en del förbättringar skett under året. Myndigheterna har blivit mer medvetna om de påtalade bristerna och har implementerat eller varit lyhörda för de flesta av UNHCRs rekommendationer, bl.a. vad gäller ensamkommande flyktingbarn och risken för återsändning av flyktingar till stater där de riskerar förföljelse. . Asylsökande som lämnade Grekland i väntan på asyl fick tidigare sin asylprocess avbruten, ofta utan möjlighet till återupptagande, men denna klausul har efter lagändringar under sommaren 2006 tagits bort.

13

Fortsatta problemområden är identifiering av nyanlända minderåriga, bristande strukturer för förmyndare eller långsiktiga lösningar för barn som separerats från sina familjer. Vidare förekommer det fortfarande att asylsökande inte får fullständig information om sina rättigheter, liksom att polismyndigheterna negligerar antagna riktlinjer och beordrar personer som velat söka asyl att lämna landet. För överklagan av avslag på asylansökan finns det fortfarande ingen oberoende myndighet. Andelen asylsökande som erhåller flyktingstatus i Grekland är liten. Under 2005 ansökte 9050 personer om asyl varav 88 beviljades. Under första halvåret 2006 har 4420 personer ansökt om asyl och 76 beviljats. Under 2005 utgjorde georgier den största gruppen asylsökande (21 procent), strax följd av pakistanier och irakier. UNHCR-statistik visar att Greklands tio flyktingmottagningar har en total kapacitet om endast 776 platser. MR-grupper har uppmanat regeringen att öka antalet platser. Helsingforskommittén och andra enskilda organisationer har under året mötts av hårdare restriktioner när det gäller besök på flyktingmottagningarna. Grekland har en svårövervakad kust- och landgräns (6 800 km respektive 2 800 km lång) och har under hela 1990-talet haft en omfattande illegal invandring, främst från Balkan och Östeuropa. Sammanlagt anses över en miljon människor ha invandrat olagligt. Illegala invandrare som grips hålls oftast häktade fram till avvisning eller frisläppande. Levnadsförhållandena i häktena har kritiserats. De anses överbefolkade och hålla undermålig sanitär standard. Organisationer för mänskliga rättigheter har även protesterat mot de långa häktningstiderna. Enligt en lag som antogs 2001 får häktningstiden för illegala invandrare inte överskrida tre månader. Illegala invandrare omkommer varje år i samband med smugglings- eller flyktförsök till Grekland, särskilt kring öarna och vid landgränsen till Turkiet. Enligt tillgänglig statistik har minst 77 personer omkommit sedan 1997 i minfält vid gränsen till Turkiet, där det enligt uppskattning finns ca 25 000 minor. Grekland ratificerade Ottawa-konventionen om landminor i september 2003. Då kom man också formellt överens med Turkiet om att röja minfälten vid den gemensamma gränsen. Minröjningen rapporteras av grekisk militär att bli klar till 2010, vilket är fyra år innan tidsfristen löper ut. Grekland har bland Europas striktaste regler för invandrare att bli medborgare genom naturalisering. Processen är lång och dyr. En invandrare måste bevisa att han/hon varit lagligt bosatt i minst 10 års i landet under en 12-årsperiod innan en ansökan kan göras. Vid ansökningstillfället måste en avgift på 1500

14 euro erläggas, förutom om den sökande har flyktingstatus. Det tar åratal att handlägga en ansökan. De flesta ansökningar avslås.. Avslag behöver inte motiveras. Om en första ansökan avslås kan invandraren göra ett nytt försök efter ytterligare ett års väntan. Denna gång måste en avgift på 750 euro erläggas. Inga avgifter betalas tillbaka. Den grekiske ombudsmannen har återkommande kritiserat förfarandet. 1997 genomfördes för första gången en legaliseringsprocess, som innebar att vissa uppehållstillstånd och s.k. "gröna kort" utfärdades för illegala invandrare. Under de efterföljande sex åren genomfördes ytterligare två legaliseringsprocesser, där totalt ca 770 000 invandrare anmälde sig. En ny invandringslag antogs i augusti 2005. Lagen innebar att den tidigare komplicerade ordningen med separata uppehålls- och arbetstillstånd avskaffades. EU-bestämmelserna om en femårig kvalifikationstid för att få ett femårigt uppehållstillstånd införlivades med grekisk rätt. Illegala invandrare, de som transporterar dessa samt de som underlättar inresan och vistelsen riskerar hårda straff. Med lagen inleddes även den tredje registrerings- och legaliseringsomgången för olagliga invandrare som innebar att invandrare som kommit till Grekland senast den 31 december 2004 men aldrig erhållit något uppehållstillstånd kunde ansöka om ett sådant före utgången av 2005. Ett tillägg till invandringslagen förelades parlamentet hösten 2006 som, om den godkänns, kommer att innebära en förlängning av tidsfristen till före utgången av 2006. Vad gäller det femåriga EU-uppehållstillståndet måste de sökande även fortsättningsvis delta i och examineras i en språkkurs om 100 timmar samt en historiekurs om 25 timmar på särskilt certifierade skolor, men det muntliga språktestet avskaffas. Nytt i tillägget är också att fler typer av dokument för att bevisa laglig vistelse i landet än tidigare ska tillåtas och att barn inte ska behöva betala den höga avgiften för uppehållstillstånd.

Grekiska myndigheter kritiseras fortfarande för att n systemen för utfärdande och förlängning av uppehålls- och arbetstillstånd samt registrerings- och legaliseringsprocesserna är komplicerade och ineffektiva. 19. Funktionshindrades rättigheter Anpassningen av gaturum och offentliga byggnader för funktionshindrade är i allmänhet dålig, men situationen har de senaste åren förbättrats. Inför OS och Paralympics 2004 gjordes en satsning i Athen på att handikappanpassa uppfarter, trottoarkanter, byggnader och fordon. Akropolis är nu tillgängligt även för rullstolsbundna genom att en specialhiss installerats. Gamla bussar byts kontinuerligt ut mot nya handikappanpassade i Athen. Vissa trafikljus vid övergångsställen har utrustats med ljudsignaler till hjälp för synskadade. Athens nya tunnelbanelinjer är helt anpassade till funktionshindrade. Renovering av de

15 äldre stationerna har påbörjats. Grekiska handikapporganisationer är dock fortsatt kritiska. Huvudstaden är fortsatt en daglig hinderbana av smala gator, olagligt parkerade bilar och motorcyklar. Okunnighet och brist på hänsynstagande bland allmänheten förvärrar situationen. Lagstiftningen om anställning av funktionshindrade slår fast att funktionshindrade skall utgöra 3 procent av anställda i privata företag. I offentlig förvaltning är 5 procent av administrativa befattningar och 80 procent av växeltelefonistbefattningar reserverade för funktionshindrade. Lagen efterlevs dock dåligt. Ett fyraårigt program med bidrag till arbetsgivare som anställer funktionshindrade påbörjades 2002. Regeringen har planer på att införa ett elektroniskt kort för de förmåner funktionshindrade är berättigade till. Detta kort skall bland annat kunna användas för pensionsutbetalningar i bankomater och ge innehavaren diverse förmåner. Systemet skall säkerställa att endast de som verkligen kvalificerar sig för statlig hjälp skall erhålla sådan. Hälsoministern har uppgett att närmare 100 000 greker åtnjuter statlig hjälp utan att vara berättigade till den.

ÖVRIGT 20. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter Organisationer för mänskliga rättigheter verkar fritt och för dialog med regeringen. Bland de mer välkända organisationerna för mänskliga rättigheter som är verksamma i Grekland kan nämnas Greek Helsinki Monitor, Minority Rights Group-Greece, Amnesty International, Marangopoulos Foundation for Human Rights, Greek Council for Refugees, Greek League for Human Rights och Human Rights Defence Centre. Ombudsmannafunktionen är även central i MR-sammanhang, liksom National Commission for Human Rights (NCHR). Den sistnämnda har sedan dess skapande 2000 en konsultativ status vis-à-vis grekiska staten, då den bland annat förser staten med riktlinjer i frågor om mänskliga rättigheter. 21. Internationella och svenska insatser på området mänskliga rättigheter Internationella organisationer som t ex UNHCR och IOM utför en rad olika insatser. I samarbete med lokala myndigheter organiseras t ex opinionsbildande kampanjer, insamlingar för fältverksamhet, undersökningar och projekt. Grekland (liksom Sverige) ingår i det internationella partnerskapet Network Against Human Trafficking, inom ramen för EU-programmet Equal.