Utskriftsversion

Elfte söndagen efter pingst Kallelsetider Denna söndag infaller i närheten av den dag då templet enligt judisk tradition förstördes (den nionde dagen i månaden Av). Det traditionella evangeliet syftar på denna händelse. Israels, Guds egendomsfolks, historia visar att det i livet finns vissa tider då enskilda människor och hela samfund på ett särskilt sätt ställs inför avgöranden. Tilliten till egen förmåga och mänsklig visdom kan i dessa situationer hindra oss från att höra Guds röst och följa hans vilja. Om kallelsetiderna gäller ordet: ”Om ni hör hans röst i dag, förhärda inte era hjärtan.” LITURGISK FÄRG: grön PSALMFÖRSLAG I

477 O mänska, har du väl rätt betänkt 353 Min själ, nu är tid

Dps 411 Skynda, o själar 427 I tro under himmelens skyar

Bibeltexterna

Men mitt folk hörde inte på mig, Israel ville inte veta av mig. Då lät jag dessa förstockade hållas, de fick följa sina egna planer. Om ändå mitt folk ville höra mig, om Israel ville följa min väg! Då skulle jag genast kväsa deras fiender, gripa in mot deras motståndare, så att de som hatar Herren måste krypa för honom, fyllda av skräck för evigt. Då skulle jag ge dem finaste vete, mätta dem med honung ur klippan. Ps. 81:9–17

Ära vare Fadern och Sonen och den heliga Anden, nu och alltid och i evigheters evighet. Amen. Antifonen upprepas.

Psaltarpsalm

Hallelujavers

Antifon Lyckligt det folk som har Herren till Gud, det folk han valt till sin egendom!

Sök Herren medan han låter sig finnas, åkalla honom medan han är nära.

Ps. 33:12

Psalm Hör, mitt folk, jag vill varna dig! Om du ändå ville höra mig, Israel! Ingen främmande gud får finnas hos dig, en utländsk gud får du inte tillbe. Jag är Herren, din Gud, som förde dig ut ur Egypten. Öppna din mun så skall jag fylla den!

308

TIDEN EFTER PINGST

Jes. 55:6

Första årgången Första läsningen Jer. 18:1–10

Detta ord kom till Jeremia från Herren: Gå ner till krukmakarens hus. Där skall jag låta dig höra mina ord. Då gick jag ner till krukmakarens hus och fann honom i arbete vid drejskivan. Ibland misslyckades lerkärlet som krukmakaren formade med sina händer, och då gjorde han om det till ett nytt kärl, så som han ville ha det. Herrens ord kom till mig: Skulle jag inte kunna göra med er, Israels folk, så som denne krukmakare gör, säger Herren. Som leran i krukmakarens händer, så är ni i mina händer, Israels folk. Ena gången hotar jag att rycka upp, vräka omkull och förstöra ett folk och ett rike. Men om det folk jag hotat vänder om från sin ondska, ångrar jag mig och gör inte det onda jag tänkt tillfoga dem. En annan gång lovar jag att bygga upp och plantera ett folk och ett rike. Men om de gör det som är ont i mina ögon och inte lyder mig, ångrar jag mig och gör inte det goda jag lovat dem.

Andra läsningen Upp. 3:1–6

Skriv till ängeln för församlingen i Sardes: Så säger han som har Guds sju andar och de sju stjärnorna. Jag känner dina gärningar, det heter om dig att du lever, men du är död. Vakna upp och stärk det som finns kvar och som var nära att dö. Ty jag har funnit att dina gärningar inte håller måttet inför min Gud. Kom ihåg vad du har hört och tagit emot, och bevara det och vänd om. Ty om du inte vaknar skall jag komma som en tjuv, och du skall inte veta vilken stund jag kommer över dig. Men du har några få i Sardes som inte har

fläckat sina kläder, och de skall vandra med mig i vita kläder eftersom de har förtjänat det. Den som segrar skall alltså kläs i vita kläder, och jag skall inte stryka hans namn ur livets bok, och jag skall kännas vid hans namn inför min fader och inför hans änglar. Du som har öron, hör vad Anden säger till församlingarna!

Evangelium Luk. 19:41–48

När Jesus kom närmare och såg staden började han gråta över den och sade: ”Om du denna dag hade förstått, också du, vad som ger dig fred! Men nu är det fördolt för dig. Det skall komma en tid då du får se dina fiender bygga vallar runt dig och omringa dig och ansätta dig från alla håll. De skall slå dig och ditt folk till marken, och de skall inte lämna sten på sten, eftersom du inte förstod att tiden var inne för Guds besök.” När han kom till templet körde han ut dem som drev handel där och sade till dem: ”Det står i skriften: Mitt hus skall vara ett bönens hus. Men ni har gjort det till ett rövarnäste.” Sedan undervisade han varje dag i templet. Översteprästerna och de skriftlärda och alla folkets ledare försökte röja honom ur vägen, men de visste inte hur de skulle göra, för han hade hela folket med sig och alla lyssnade på honom.

Andra årgången Första läsningen Jer. 6:16–19

Så sade Herren: Slå in på vägarna från fordom, fråga efter de gamla stigarna, efter den rätta vägen. Ta den vägen, och ni skall finna vila.

ELFTE SÖNDAGEN EFTER PINGST

309

Men de svarade: ”Det vill vi inte.” Jag satte väktare över er – lystra när hornet ljuder! Men de svarade: ”Det vill vi inte.” Lyssna därför, alla folk, lägg noga märke till vad som sker med dem! Lyssna, jord: Jag låter olyckan drabba detta folk, en följd av deras onda anslag, ty de har inte brytt sig om mina ord och min lag har de förkastat.

Andra läsningen Rom. 11:17–24

Om några av olivträdets grenar har brutits bort och du, som är en gren av en vildoliv, har ympats in i stället och får del av saven från det äkta trädets rot, så förhäv dig inte över de andra grenarna. Om du gör det skall du veta: det är inte du som bär roten utan roten som bär dig. Nu säger du kanske att grenarna bröts bort för att du skulle ympas in. Ja visst, de bröts bort därför att de inte trodde, men du är kvar därför att du tror. Var inte övermodig utan ta dig i akt; ty om Gud inte skonade de ursprungliga grenarna skall han inte heller skona dig. Du ser att Gud är både god och sträng: sträng mot dem som har fallit, god mot dig om du håller fast vid hans godhet; annars blir också du bortskuren. De andra blir däremot inympade, såvida de inte framhärdar i sin otro. Det står i Guds makt att ympa in dem igen. Ty om du skars ut ur den vildoliv som du av naturen hörde till och mot naturens ordning ympades in på ett odlat olivträd, hur mycket lättare kan då inte de äkta grenarna ympas in på sitt eget träd.

310

Evangelium Luk. 4:23–30

Jesus sade till dem som hade samlats i Nasarets synagoga: ”Snart kommer ni med talesättet: Läkare, bota dig själv! och säger: Allt som vi har hört att du har gjort i Kafarnaum, gör det här i din hemstad också.” Sedan sade han: ”Sannerligen, ingen profet blir erkänd i sin hemstad. Jag försäkrar: det fanns många änkor i Israel på Elias tid, när himlen inte gav regn på tre och ett halvt år och det blev svår hungersnöd i hela landet. Ändå sändes Elia inte till någon av dem utan till en änka i Sarefat nära Sidon. Och det fanns många spetälska i Israel på profeten Elishas tid, och ändå blev ingen av dem botad, däremot syriern Naaman.” Alla i synagogan blev ursinniga när de hörde detta, de sprang upp och drev honom ut ur staden och förde honom fram till branten av det berg som staden låg på för att störta ner honom. Men han gick rakt igenom folkhopen och fortsatte sin väg.

Tredje årgången Första läsningen 1 Mos. 18:20–32

Herren sade: ”Klagoropet från Sodom och Gomorra är starkt, och deras synd är mycket svår. Jag går ner och ser efter om de verkligen har handlat så illa som det verkar av klagoropet från staden, det rop som har trängt fram till mig. Om det inte är så, måste jag få veta det.” Männen gick vidare mot Sodom. Men Abraham stod kvar inför Herren. Och Abraham vände sig till Herren och sade: ”Skall du verkligen förinta den rättfärdige tillsammans med den orättfärdige? Kanske finns det femtio rättfärdiga i staden. Skall

TIDEN EFTER PINGST

du då verkligen förinta den i stället för att skona den för de femtio rättfärdigas skull som bor där? Så kan du inte göra, döda den rättfärdige tillsammans med den orättfärdige, så att det går den rättfärdige på samma sätt som den orättfärdige. Så kan du inte göra! Skall inte den som är hela jordens domare göra vad som är rätt?” Herren sade: ”Om jag finner femtio rättfärdiga i Sodom, skall jag för deras skull skona hela staden.” Abraham fortsatte: ”Jag dristar mig att tala till dig, Herre, jag som är jord och stoft. Kanske fattas det fem för att det skall bli femtio rättfärdiga? Skall du då förgöra hela staden för dessa fem människors skull?” Herren svarade: ”Om jag finner fyrtiofem, skall jag inte förgöra den.” Ännu en gång tog Abraham till orda: ”Kanske finns där fyrtio?” Herren sade: ”Då skall jag inte göra det, för de fyrtios skull.” Abraham sade: ”Bli inte vred, Herre, om jag talar, men kanske finns där trettio?” Herren svarade: ”Om jag finner trettio, skall jag inte göra det.” Då sade Abraham: ”Jag dristar mig att tala till dig, Herre. Kanske finns där tjugo?” Herren svarade: ”Då skall jag inte förgöra staden, för de tjugos skull.” Abraham fortsatte: ”Bli inte vred, Herre, om jag talar en sista gång, men kanske finns där tio?” Herren svarade: ”Då skall jag inte förgöra staden, för de tios skull.”

Evangelium

Andra läsningen

2.

Hebr. 3:15–19

Det heter: Om ni hör hans röst i dag, förhärda inte era hjärtan som under upproret. Vilka var det då som hörde och ändå gjorde uppror, om inte alla de som hade dragit ut ur Egypten under Mose? Vilka var honom förhatliga under fyrtio år, om inte de som hade syndat och blev liggande som lik i öknen? Vilka gällde eden att de inte skulle komma in i hans vila, om inte dem som hade vägrat att lyda? Så ser vi att det var för sin otro som de inte kunde komma in.

Matt. 11:20–24

Jesus började anklaga de städer där han hade utfört så många underverk och förebrå dem att de inte hade omvänt sig: ”Ve dig, Korasin! Ve dig, Betsaida! Ty om de underverk som har utförts hos er hade skett i Tyros och Sidon, så hade dessa städer för länge sedan omvänt sig i säck och aska. Men jag säger er: för Tyros och Sidon skall det bli lindrigare på domens dag än för er. Och du, Kafarnaum, skall du kanske bli upphöjt till himlen? Nej, du skall störtas ner i dödsriket. Ty om de underverk som har utförts i dig hade skett i Sodom, så hade staden stått kvar ännu i dag. Men jag säger er: för Sodoms land skall det bli lindrigare på domens dag än för dig.”

Dagens bön 1. Evige Gud och Herre. Genom evangeliets ord söker du oss och lovar oss liv i överflöd. Låt din Ande leda oss, så att vi förstår var vår trygghet finns och inte avvisar dig när du kallar oss. Hör oss för Jesu Kristi skull.

Allsmäktige Gud. Genom Jesus Kristus öppnade du vägen till dig. Ofta har vi varit likgiltiga, ofta har vi avvisat din nåd. Förlåt vårt tvivel och vår otro. Fader, gör oss vaksamma så att vi märker när du kallar oss. I Jesu Kristi namn.

ELFTE SÖNDAGEN EFTER PINGST

311

3. Gud, vår Far i himlen. Du vet att vi inte kan överblicka vår tid, men du har tiden i din hand. Varje dag vilar i din vilja och i din nåd. Lär oss ödmjukhet. I Jesu Kristi namn.

4. Jesus, Guds Son. Du grät över Jerusalem med kärlek och tungt hjärta. Du såg att staden gick mot dom och förstörelse. Hjälp oss att ge akt på din kallelse så att vi inte förlorar vår plats i ditt rike. Låt oss se Guds helighet och storhet i dina kraftfulla gärningar. Dig vare ära i evighet.

312

TIDEN EFTER PINGST