3. Strategi för tryggande av samhällets livsviktiga funktioner

STRATEGI FÖR TRYGGANDE AV SAMHÄLLETS LIVSVIKTIGA FUNKTIONER STRATEGI FÖR TRYGGANDE AV SAMHÄLLETS LIVSVIKTIGA FUNKTIONER

I FÖR TRYGGANDE AV SAMHÄLLETS LIVSVIKTIGA FUNKTIONER

Statsrådets principbeslut 27.11.200

4

INNEHÅLL STATSRÅDETS PRINCIPBESLUT OM TRYGGANDE AV SAMHÄLLETS LIVSVIKTIGA FUNKTIONER

6

STRATEGIN FÖR TRYGGANDE AV SAMHÄLLETS LIVSVIKTIGA FUNKTIONER

13

INLEDNING

13

1 MÅLET FÖR STRATEGIN OCH DE CENTRALA PRINCIPERNA

15

1.1 1.2 1.3 1.4 1.5

Målet för strategin Principer för tryggande av samhällets livsviktiga funktioner Ledningsförhållanden Säkerhetssituationer Hotmodeller

2 MÅLTILLSTÅND FÖR SAMHÄLLETS LIVSVIKTIGA FUNKTIONER 2.1 2.2 2.3 2.4 2.5 2.6 2.7 2.8

Samhällets livsviktiga funktioner Ledande av staten Extern handlingsförmåga Rikets militära försvar Intern säkerhet Ekonomins och samhällets funktionsförmåga Befolkningens utkomstskydd och handlingsförmåga Mental kristålighet

15 15 17 18 20

23 23 24 25 27 28 31 35 37

5 3 UTVECKLING OCH UPPFÖLJNING AV PRESTATIONSFÖRMÅGAN 3.1 3.2 3.3 3.4 3.5 3.6 3.7 3.8 3.9

Principer för utvecklingen och uppföljningen Ledande av staten Extern handlingsförmåga Rikets militära försvar Intern säkerhet Ekonomins och samhällets funktionsförmåga Befolkningens utkomstskydd och handlingsförmåga Mental kristålighet Utvecklingens prioritetsområden inom de närmaste åren

BILAGOR 1 2 3

Definitioner av begrepp Beskrivning av hotbilderna Exempel på ramar för en beredskapsplan

39 39 41 42 43 44 48 51 53 54

6 Statsrådets principbeslut om tryggande av samhällets livsviktiga funktioner

Givet i Helsingfors den 2003

1 PRINCIPBESLUTETS UTGÅNGSPUNKTER Internationaliseringen och de strukturförändringar som sker i samhället har en betydande inverkan på samhällets förmåga att sörja för de funktioner som är livsviktiga för samhället. I statsrådets säkerhetsoch försvarspolitiska redogörelse år 2001 uppmärksammades förutom dessa funktioner också de hot som hänför sig till den internationella utvecklingen. Statsrådet inledde i överensstämmelse med det som anfördes i redogörelsen ett utredningsarbete som gällde definitionen av de funktioner som är livsviktiga med tanke på verksamheten i samhället samt utarbetandet av verksamhets- och utvecklingsplaner. Genom detta principbeslut och den därtill hörande motiveringsdelen (Strategin för tryggande av samhällets livsviktiga funktioner) definieras de funktioner som är livsviktiga för samhället. I beslutet fastslås måltillståndet för dessa

funktioner samt de riktlinjer för utvecklingen som styr förvaltningsområdena när det gäller för dem att i alla situationer sköta sina strategiska uppgifter. Samtidigt utses de ansvarsministerier som har till uppgift att samordna dessa funktioner. I principbeslutet avses med strategiska uppgifter sådana uppgifter som nödvändigtvis måste skötas för att de för samhället livsviktiga funktionerna skall kunna tryggas i alla situationer. Utgångspunkten är den gällande lagstiftningen och fördelningen av myndigheternas behörighet. Till samhällets livsviktiga funktioner hör ledandet av staten, den externa handlingsförmågan, rikets militära försvar, den interna säkerheten, ekonomins och samhällets funktionsduglighet, befolkningens utkomstskydd och handlingsförmåga samt den mentala kriståligheten. I enlighet med målen för Finlands säkerhets- och försvarspolitik bidrar tryggandet av samhällets livsviktiga funktioner till att upprätthålla den nationella suveräniteten samt

7 medborgarnas och säkerhet.

levnadsmöjligheter

1.1 Principerna för tryggande av samhällets livsviktiga funktioner De principer som skall iakttas när det gäller att trygga samhällets livsviktiga funktioner är att demokratin och rättsstatsprincipen skall upprätthållas, samhällets resurser utnyttjas effektivt och ändamålsenligt, ledningsförhållandena, organisationerna och ansvarsområdena normeras, beredskapen regleras på ett smidigt sätt, kostnadseffektiviteten säkras, de behövliga resurserna tryggas, den internationella dimensionen utnyttjas samt beredskapen och kapaciteten följas upp och utvecklas.

1.2 Säkerhetssituationerna Det finländska samhället skall kunna trygga de livsviktiga funktionerna så väl som möjligt under normala förhållanden, vid störningstillstånd och i undantagsförhållanden. Hot som förekommer under normala förhållanden bör kunna förebyggas samt vid behov avvärjas, och det bör vara möjligt att återhämta sig från verkningarna av sådana hot med stöd av de författningar som gäller och de resurser som finns att tillgå under normala förhållanden.

Vid störningstillstånd bör statsledningen och myndigheterna vidta särskilda åtgärder och intensifiera sitt samarbete i syfte att förebygga hotet och klara av det. På grund av störningstillstånden måste tilläggsresurser eventuellt tas i bruk, samt också sådana befogenheter som gäller i speciella situationer och som ingår i de författningar vilka gäller under normala förhållanden. Ett störningstillstånd kan förutsätta också att författningarna ändras. Undantagsförhållanden är situationer om vilka bestäms i beredskapslagen och lagen om försvarstillstånd och som inte kan kontrolleras med hjälp av myndigheternas normala befogenheter och resurser. 1.3 Hotmodeller – Hot som riktas mot samhällets livsviktiga funktioner Hotmodellen är en beskrivning av sådana störningar av säkerheten i omvärlden som eventuellt kan påverka den nationella suveräniteten samt medborgarnas levnadsmöjligheter och trygghet. Med hjälp av hotmodellen förenhetligas myndigheternas och övriga sektorers planering för att de skall kunna trygga de för samhället livsviktiga funktionerna.

8 De modeller för hot mot samhällets livsviktiga funktioner som avses i detta beslut är hot som riktar sig mot informationssystemen, olaglig inresa och befolkningsrörelser som äventyrar säkerheten, hot mot befolkningens föda och hälsa, miljöhot, ekonomiska hot, organiserad brottslighet och terrorism, storolyckor, internationella spänningstillstånd, allvarlig kränkning av Finlands territoriella integritet och krigshot, väpnat angrepp och krig samt efterkrigstillstånd.

2 SAMHÄLLETS LIVSVIKTIGA FUNKTIONER: MÅLTILLSTÅND OCH UTVECKLING 2.1 Tryggandet av samhällets livsviktiga funktioner: principerna för utvecklingen Den prestationsförmåga som krävs för att samhällets livsviktiga funktioner skall kunna tryggas utvecklas och följs upp under normala förhållanden under fyraårsperioder, som en helhet vilken inbegriper - statsrådets principbeslut och den därtill hörande strategin - förvaltningsområdenas utvecklingsprogram och innefattandet av dem i verksamhetsoch ekonomiplanerna samt budgetförslagen

-

-

en granskning av de enskilda förvaltningsområdenas planer gällande tryggandet av samhällets livsviktiga funktioner beredskapsövningarna på det riksomfattande planet och inom de enskilda förvaltningsområdena.

Till den ovan nämnda helheten hör också statsrådets redogörelser om samhällets livsviktiga funktioner. Statsrådet lägger fram de erforderliga politiska målsättningarna för tryggandet av funktionerna i redogörelser som föreläggs riksdagen. Statsrådets principbeslut och den därtill hörande strategin styr ministerierna så att de självständigt kan utveckla och upprätthålla den prestationsförmåga som behövs för att trygga de för samhället livsviktiga funktionerna. Utvecklingsprogrammen är planer som varje förvaltningsområde självständigt utarbetar. I planerna presenteras det sätt på vilket den prestationsförmåga som de strategiska uppgifterna förutsätter skall utvecklas, upprätthållas och följas upp samt samordningen av de funktioner som förvaltningsområdena bär ansvar för. De politiska beslut som hänför sig till utvecklingsprogrammen fattas när besluten om anslagsramar, budgeter och författningsändringar görs.

9 Planerna och arrangemangen för tryggande av samhällets livsviktiga funktioner bör ses över regelbundet och alltid när väsentliga förändringar sker i säkerheten i Finlands omvärld. Arrangemangens funktionsduglighet granskas vid beredskapsövningar som gäller dels det egna förvaltningsområdet, dels hela statsförvaltningen. Genom utvecklande av lagstiftningen bör tillses att myndigheterna har tillräckliga befogenheter att i alla säkerhetssituationer förhindra och avvärja hot samt behärska deras följdverkningar. Arbetet på förnyandet av beredskapslagstiftningen bör inledas så snart som möjligt.

justitiekanslersämbetet de verksamhetsförutsättningar som behövs för att kunna fatta beslut på det sätt som säkerhetssituationerna förutsätter. Statsrådets kansli biträder statsministern med att samordna verksamhetsförutsättningarna. Den demokratiska rättsstaten tryggas i första hand genom strävan att också under undantagsförhållanden verkställa val samt sörja för de högsta laglighetsövervakarnas verksamhetsförutsättningar och genom att garantera individernas rättsskydd så som grundlagen förutsätter. För samordningen av funktionerna svarar justitieministeriet.

På grundval av definitionen av måltillståndet för de livsviktiga funktionerna instrueras förvaltningsområdena att utveckla sin prestationsförmåga samt författningar vilka för sin del gör det möjligt att sörja för, att funktionerna svarar mot de uppskattade hoten och utmaningarna.

När det gäller att utveckla verksamhetsförutsättningarna för ledandet av staten läggs huvudvikten vid den situationsbild som behövs för ledandet av de för samhället livsviktiga funktionerna. Den skall kunna göra det möjligt för statsledningen att i rätt tid fatta beslut i alla säkerhetssituationer. Dessutom fästs särskild uppmärksamhet vid konstruktionen av de skyddade och certifierade elektroniska dataoch informationssystem som behövs för ledandet av staten.

I det måltillstånd som gäller för ledandet av staten har riksdagen, republikens president och

Med externa handlingsförmåga avses att utrikesförvaltningens och utrikesrepresentationens samt de

2.2 Måltillståndet för de livsviktiga funktionerna och utvecklandet av prestationsförmågan

10 övriga förvaltningsområdenas internationella kontakter och förutsättningarna för utrikeshandelns verksamhet är säkerställda. Likaså är det nödvändigt att säkra finska medborgares möjligheter att få hjälp utomlands. För samordningen av funktionerna svarar utrikesministeriet. Den externa handlingsförmågan utvecklas i första hand genom att verksamhen för de skyddade och certifierade telekommunikationsförbindelserna mellan verksamhetsställena i Helsingfors och inom utrikesrepresentationen säkras i alla situationer. Detta gäller särskilt förbindelserna med EUrepresentationen. I det måltillstånd som gäller rikets militära försvar är försvarssystemets prestationsförmåga, dimensionerad enligt säkerheten i vår omvärld, tillräcklig för att eventuella militära anfall mot vårt land skall kunna avvärjas och kan sålunda utgöra en tröskel som förhindrar strategiska överfall. För samordningen svarar försvarsministeriet. När det gäller att utveckla rikets militära försvar är försvarssystemets förmåga att förhindra och avvärja strategiska anfall av central betydelse. Utvecklandet av försvarssystemet bör ge statsledningen möjligheter att fatta

alternativa avgöranden.

säkerhetspolitiska

I det måltillstånd som gäller rikets interna säkerhet upprätthålls rättssystemets funktionsförmåga, den allmänna ordningen och säkerheten, förmågan att skydda och rädda befolkningen samt förmågan att förhindra olaglig inresa. För samordningen av funktionerna svarar inrikesministeriet. När det gäller att utveckla den interna säkerheten ställs rättsväsendets funktionsförmåga, underrättelseverksamheten i syfte att avslöja allvarlig brottslighet, inklusive terrorism, i samarbete med andra myndigheter, sådan räddningsverksamhet som olyckor och katastrofsituationer förutsätter, gränsövervakningen vid EU:s yttre gräns samt avvärjande av olaglig invandring i främsta rummet. I det måltillstånd som gäller ekonomins och samhällets funktionsförmåga är näringslivet och den offentliga ekonomin samt samhällets infrastruktur tryggade på så sätt att de gör det möjligt att upprätthålla de för samhället livsviktiga funktionerna samt medborgarnas levnadsmöjligheter. För samordningen av funktionerna svarar finansministeriet, handelsoch industriministeriet samt kommunikationsministeriet.

11 När det gäller att utveckla ekonomins och samhällets funktionsförmåga bör man koncentrera sig på att skydda och säkerställa funktionsdugligheten hos den kritiska tekniska infrastrukturen i samhället. Särskild uppmärksamhet måste fästas vid de för samhället nödvändiga elektroniska data- och informationssystemen, vilka styr den tekniska infrastrukturens processer. I det måltillstånd som gäller befolkningens utkomstskydd och handlingsförmåga ger social- och hälsovårdens tjänster samt socialskyddet stöd när det gäller befolkningens handlingsförmåga och hälsa samt medborgarnas utkomst, och förebygger därjämte utslagning. För samordningen av funktionerna svarar social- och hälsovårdsministeriet. När det gäller att utveckla befolkningens utkomstskydd och förmåga att fungera är det viktigt att stöda medborgarnas utkomst samt att öka det regionala samarbetet i syfte att producera social- och hälsovårdstjänster. Det är viktigt att sörja särskilt för strålningsövervakningen, upptäckten och hanteringen av faktorer som utgör biologiska och kemiska hot samt för utvecklandet av vårdsystem och expertstyrning som gäller sjukdomar som förorsakas av dessa faktorer. Beredskap med tanke på plötsliga allvarliga epidemier och

andra hotbilder som folkhälsan bör utvecklas.

äventyrar

I det måltillstånd som gäller den mentala kriståligheten har medborgarna vilja att agera så att statens självständighet och medborgarnas levnadsmöjligheter och trygghet kan upprätthållas även i svåra undantagsförhållanden. För samordningen av funktionerna svarar undervisningsministeriet. Genom utvecklande av den mentala kriståligheten bör medborgarnas vilja och beredskap att agera på ett sätt som stöder målen för den nationella säkerheten när de för samhället livsviktiga funktionerna är hotade förstärkas.

2.3 Prioriterade områden utvecklande prestationsförmågan under närmaste åren

för av de

Den lägesbild som behövs för ledandet av samhällets livsviktiga funktioner. Som stöd för statsledningens beslutsfattande behövs en lägesbild. Konstruktionen och analysen av lägesbilden och distributionen av information om den i alla säkerhetssituationer bör organiseras och instruktioner bör ges under ledning av statsrådets kansli. Underrättelsesverksamhet som avslöjar allvarlig brottslighet,

12 inklusive terrorism. Underrättelseverksamheten bör utvecklas i samarbete mellan myndigheterna så att det är möjligt att utreda de hot mot de för samhället livsviktiga funktionerna som brottslingar förorsakar samt de objekt mot vilka hoten kan riktas. Elektroniska dataoch informationssystem. Det sätt på vilket landets interna infrastruktur fungerar är synnerligen viktigt, med tanke på utvecklandet av de elektroniska dataoch informationssystemen. Data- och informationssystemens basstrukturer samt de myndighetsnätverk som hänför sig till säkerheten i samhället bör redan under normala förhållanden göras tillräckligt skyddade och säkrade på så sätt att de också under undantagsförhållanden klarar av de hot som riktas mot dem. Hälsoskyddet. Beredskapen med tanke på plötsliga allvarliga epidemier och andra hot som folkhälsan utsätts för bör utvecklas. Härvid bör i första hand sörjas för den offentliga hälsovårdens kapacitet när det gäller att lösgöra sakkunniga och andra resurser utan att hälsovårdens basverksamhet äventyras.

3 TILLÄMPNINGEN UPPRÄTTHÅLLANDET

OCH AV

PRINCIPBESLUTET STRATEGIN

OCH

Till detta principbeslut hänför sig som motiveringsdel Strategin för tryggande av samhällets livsviktiga funktioner, som har beretts av säkerhets- och försvarskommittén. De enskilda ministerierna meddelar vid behov kompletterande anvisningar om tillämpningen på det egna förvaltningsområdet. Genom statsrådets principbeslut och dess motiveringsdel upphävs den av försvarsrådet år 1999 godkända promemorian Varautuminen yhteiskunnan häiriötilanteisiin ja poikkeusoloihin (”Beredskap för samhälleliga störningssituationer och undantagsförhållanden”), som förvaltningsområdena gavs som anvisning av statsrådets kansli. Statsrådets principbeslut och den därtill hörande strategin för tryggande av samhällets livsviktiga funktioner ses över alltid när förändringar som gäller säkerheten i Finlands omvärld förutsätter det. I fråga om upprätthållandet av principbeslutet och strategin skall säkerhets- och försvarskommittén bereda de ändringar gällande tryggandet av samhällets livsviktiga funktioner som statsrådet nästa gång skall fatta beslut om år 2006. -----------------------

13 BEFOGENHET:

Reglemente

för

statsrådet 3 § 1 mom.11 punkten.

STRATEGIN FÖR TRYGGANDE AV SAMHÄLLETS LIVSVIKTIGA FUNKTIONER

INLEDNING Statsrådet gav i 2001 års säkerhetsoch försvarspolitiska redogörelse säkerhets- och försvarskommittén i uppdrag att utarbeta en strategi för de nationella förberedelserna. Uppdraget förutsatte att de för samhället livsviktiga funktionerna definieras samt att verksamhetsoch utvecklingsplaner utarbetas. Tyngdpunkten skall enligt uppdraget förläggas till upprätthållandet av de för samhället livsviktiga funktionerna. Funktionerna skall granskas som tväradministrativa helheter. Statsrådet förutsatte att de verkningar på förberedelserna som

internationaliseringen samt förändringarna i samhällets strukturer och utvecklingsbedömningarna medför samordnas i strategin. De verksamhetsområden och funktioner som hör till strategin och de sätt på vilket de utvecklas skall enligt uppdraget följas upp noggrannare än när det gäller de normala förberedelserna. Enligt uppdraget skall strategin regelbundet uppdateras och de riktlinjer som den innehåller skall fogas till den följande säkerhetsoch försvarspolitiska redogörelsen som en del av denna.

14 Under den tid strategin utarbetats har det visat sig, att förberedelse är alltför snävt som begrepp när det gäller att beskriva upprätthållandet och säkerställandet av samhällets livsviktiga funktioner i alla situationer. De förberedelser och myndigheternas därtill hörande förpliktelser som innefattas i beredskapslagen är ett sätt bland andra att trygga samhällets livsviktiga funktioner. Därför benämns denna motivering till statsrådets principbeslut Strategin för tryggande av samhällets livsviktiga funktioner. Syftet med denna strategi är att styra förvaltningsområdena så att de kan utveckla och upprätthålla den prestationsförmåga som de livsviktiga funktionerna förutsätter samt att tillhandahålla enhetliga grunder för planering och genomförande av förvaltningsområdenas samverkan i syfte att trygga de livsviktiga funktionerna. Till strategins centrala utgångspunkter hör de livsviktiga I beredningen av strategin har alla ministerier deltagit och arbetet har samordnats av säkerhets- och försvarskommittén. Med hjälp av statsrådets principbeslut och det därtill hörande strategidokumentet görs de hotmodeller som definierats i försvarsrådets promemoria från år 1999 tidsenliga, prioriteras de livsviktiga funktioner i samhället som bör upprätthållas i alla säkerhetssituationer och

funktionernas internationella dimension. Som medlem av Europeiska unionen tillgodogör sig Finland effektivt de internationella möjligheterna i syfte att främja sin nationella säkerhet och sitt välstånd. I första kapitlet presenteras strategins målsättning samt de principer, ledningsförhållanden, säkerhetssituationer och hotmodeller som är gemensamma för alla parter som deltar i verksamheten. I andra kapitlet presenteras det måltillstånd som satts upp för tryggandet av de för samhället livsviktiga funktionerna och som bör kunna uppnås före 2010-talet. För att måltillståndet skall kunna uppnås måste förvaltningsområdena utveckla den prestationsförmåga som behövs för att samhällets livsviktiga funktioner skall kunna tryggas. De centrala riktlinjerna för utvecklandet presenteras i strategins tredje kapitel.

presenteras riktlinjerna för de enskilda förvaltningsområdena beträffande den prestationsförmåga som dessa funktioner kräver. Statsrådets principbeslut om tryggande av samhällets livsviktiga funktioner och strategin för detta ersätter försvarsrådets promemoria ”Varautuminen yhteiskunnan häiriötilanteisiin ja poikkeusoloihin” (Förberedelser för

15 störningssituationer och undantagsförhållanden i samhället). Tryggandet av samhällets livsviktiga funktioner förutsätter att strategin regelbundet uppdateras. Statsrådets nästa principbeslut enligt vilket verksamheten inom

förvaltningsområdena skall styras ges år 2006. För den beredning av principbeslutet och det därtill hörande strategidokumentet som skall göras för statsrådets räkning svarar säkerhetsoch försvarskommittén.

16 1 MÅLET FÖR STRATEGIN OCH DE CENTRALA PRINCIPERNA

1.1 Målet för strategin Enligt vad målen för Finlands säkerhets- och försvarspolitik anger bidrar tryggandet av samhällets livsviktiga funktioner till att upprätthålla den nationella suveräniteten samt medborgarnas levnadsmöjligheter och säkerhet. Målet för strategin för tryggande av funktionerna är att styra förvaltningsområdena när det gäller att utveckla och upprätthålla den prestationsförmåga som de strategiska uppgifter vilka de svarar för förutsätter samt att sköta uppgifterna i alla säkerhetssituationer.

1.2 Principer för tryggande av samhällets livsviktiga funktioner Demokratin rättsstatsprincipen

samt

och rättigheterna som är nödvändiga under den tid när ett väpnat anfall eller motsvarande undantagsförhållanden hotar nationens säkerhet. En uppgift samhället

som

åligger

hela

De livsviktiga funktionerna tryggas genom effektiv och ändamålsenlig gemensam användning av samhällets resurser. Detta förutsätter samarbete mellan de statliga och kommunala myndigheterna samt den privata sektorn och samordning av funktionerna i alla situationer. Totalförsvaret erbjuder en omfattande uppsättning instrument för planering och skötsel av denna helhet. Medborgarsamhället samt kyrkorna och de övriga religiösa samfunden kan för sin del bidra till att målen uppnås. En tydlig ansvarsfördelning

Människovärdets okränkbarhet, den representativa demokratins princip, fördelningen av statliga uppgifter, lagligheten i den offentliga maktutövningen och övriga rättsstatsprinciper upprätthålls i alla situationer. Individens rättigheter tryggas. Endast med stöd av lag kan det bestämmas om sådana tillfälliga undantag från de grundläggande fri-

Den helhet som tryggandet av samhällets livsviktiga funktioner utgör leds av statsrådet, vars samverkan leds av statsministern biträdd av statsrådets kansli. Den helhet som var och en av de livsviktiga funktionerna utgör samordnas av ansvarsministeriet. För den strategiska uppgiften i fråga

17 svarar det behöriga ministeriet eller en annan myndighet som skall upprätthålla och utveckla den prestationsförmåga som behövs för att uppgifterna skall kunna skötas i alla situationer. De ministerier som svarar för de strategiska uppgifterna organiserar den samverkan med de övriga ministerierna som uppgifterna kräver. De ledningsförhållanden samt den organisation och den ansvarsfördelning som gäller under normala förhållanden ändras inte i störningssituationer eller undantagsförhållanden annat än i absolut tvingande fall.

Samhällets livsviktiga funktioner tryggas för kostnadernas vidkommande effektivt så, att de förfaranden och arrangemang som gäller i normala förhållanden lämpar sig för förebyggande och kontroll av hot samt för återhämtning från verkningarna av hoten också i olika slag av störningstillstånd och undantagsförhållanden. Den prestationsförmåga och de befogenheter som behövs för att upprätthålla de livsviktiga funktionerna utvecklas med den verksamhetsmodell som gäller under normala förhållanden som grundval. Därigenom minskas behovet att bygga överlappande arrangemang och organisationer.

Smidig reglering av beredskapen Tryggande av resurser Tryggandet av samhällets livsviktiga funktioner förutsätter att beredskapen när det gäller att förebygga och avvärja hot samt kontrollera deras verkningar regleras på ett smidigt sätt. Därigenom kan verksamheten dimensioneras så att den blir ändamålsenlig och effektiv, och granskning av resurserna enligt de enskilda situationerna möjliggörs. Den lagstiftning som hänför sig till regleringen av beredskapen bör säkerställa att myndigheterna har tillräckliga befogenheter även när situationerna förändras snabbt. Kostnadseffektivitet

De åtgärder och resursbehov som skall föreslås i utvecklingsprogrammen för tryggande av samhällets livsviktiga funktioner innefattas i ministeriernas verksamhets- och ekonomiplaner samt budgetförslag. Det främsta sättet att anvisa sådana tilläggsresurser som eventuellt behövs är att omfördela anslagen inom förvaltningsområdet. Tillräckliga resurser för upprätthållande av samhällets livsviktiga funktioner kan tryggas genom rationalisering och genom att man avstår från sådan prestationsförmåga som blivit onödig. Befogenheterna tryggas genom behövliga

18 författningsändringar. Projekt som gäller tryggande av samhällets livsviktiga funktioner kan finansieras också med hjälp av statliga fonder utanför statsbudgeten. Den internationella dimensionen Finlands framgångar baserar sig bl.a. på den fortskridande globaliseringen och den internationella arbetsfördelningen på många områden, vilket å andra sidan ökar sårbarheten i säkerhetssituationer. Skapandet av nätverk har lett till inbördes beroende också när det gäller att förebygga och avvärja hot. Var och en av de för samhället livsviktiga funktionerna har en betydande internationell dimension. Finland bör effektivt kunna utnyttja de möjligheter att främja sin nationella säkerhet och sitt välstånd och att stärka sin internationella ställning som medlemskapet i Europeiska unionen (EU) erbjuder. Genom att verka i de internationella organisationerna, särskilt Förenta Nationerna (FN), Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) och Nordatlantiska fördragsorganisationens (NATO) partnerskapsprogram kan Finland stärka sina förutsättningar att trygga samhällets livsviktiga funktioner. Bevakning av beredskapen och prestationsförmågan

Upprätthållandet och utvecklandet av den nationella säkerheten förutsätter korrekt information om förvaltningsområdenas beredskap och prestationsförmåga när det gäller att trygga samhällets livsviktiga funktioner. Beredskapen och prestationsförmågan gällande skötseln av de strategiska uppgifterna bevakas vid de ministerier som svarar för uppgiften. Säkerhets- och försvarskommittén svarar för uppföljningen av beredskapen och prestationsförmågan som helhet och avger rapport till statsrådet. Genom denna bevakning ges statsledningen information som utvisar om resurserna har allokerats på rätt sätt för att de för samhället livsviktiga funktionerna skall kunna tryggas.

1.3 Ledningsförhållanden Tryggandet av samhällets livsviktiga funktioner leds, övervakas och samordnas av statsrådet samt av det behöriga ministeriet på dess eget förvaltningsområde. Republikens president beslutar för sin del om de militära kommandomål som hänför sig till tryggandet av samhällets livsviktiga funktioner. I statsrådets utrikes- och säkerhetspolitiska ministerutskott skall förberedelsevis behandlas viktiga ärenden som gäller utrikesoch säkerhetspolitiken och viktiga ärenden av annat slag vilka gäller Finlands relationer till främmande

19 makter samt viktiga ärenden som gäller totalförsvaret. Statsrådets kansli handlägger i samarbete med de övriga ministerierna de ärenden som hör samman bl.a. med säkerhetstjänsten för statsrådet och de övriga ministerierna samt förberedelserna för störningssituationer och undantagsförhållanden. Till försvarsministeriets verksamhetsområde hör bl.a. samordningen av totalförsvaret. Säkerhets- och försvarskommittén, som bistår försvarsministeriet och utrikesoch säkerhetspolitiska ministerutskottet, följer förändringarna i den säkerhets- och försvarspolitiska situationen och bedömer deras verkningar för arrangemangen gällande totalförsvaret. Kommittén följer också den verksamhet på förvaltningens olika områden som hänför sig till totalförsvaret och samordnar beredningen av ärenden som hör till totalförsvarets område. Ministeriernas kanslichefer svarar för det sätt på vilket ministerierna fungerar och sörjer för att deras uppgifter sköts framgångsrikt under alla förhållanden. Kanslicheferna svarar för det egna förvaltningsområdets förmåga att sköta sina uppgifter så störningsfritt som möjligt också under undantagsförhållanden.

Ministeriernas beredskapschefsmöte är ett permanent samarbetsorgan som behandlar förberedelserna för olika säkerhetssituationer. Beredskapschef vid ministeriet är kanslichefen eller en av kanslichefen förordnad tjänsteman. Beredskapschefen skall bl.a. leda och övervaka beredskapsplaneringen inom förvaltningsområdet och den förhandsberedning som planeringen förutsätter samt utveckla och upprätthålla samarbete med de övriga förvaltningsområdena. Vid ministerierna finns också en beredskapskommitté som är sammansatt av representanter för de viktigaste verksamhetsområdena. Beredskapskommittén skall bereda verksamheten med tanke på störningssituationer och undantagsförhållanden. Samarbetsorganisation för myndigheterna och näringslivet i frågor som gäller försörjningsberedskapen är Försvarsekonomiska planeringskommissionen och dess organ. Planeringskommissionen följer försörjningsberedskapen på olika områden och producerar information för styrning och förslag för utvecklande av försörjningsberedskapen i samarbete med Försörjningsberedskapscentralen,

20 som verkställer förslagen.

och

finansierar

1.4 Säkerhetssituationer Till normala förhållanden hänför sig hot som måste kunna förebyggas och avvärjas, och återhämtningen från verkningarna av dessa hot måste kunna ske med stöd av de författningar som gäller och de resurser som finns att tillgå i normala förhållanden. Ju tryggare vårt samhälle är i normala förhållanden, desto bättre förmår det förebygga hot som riktar sig mot den nationella säkerheten också i andra säkerhetssituationer. I normala förhållanden är tyngdpunkten när det gäller tryggandet av de för samhället livsviktiga funktionerna förlagd till förebyggandet av olika slag av hot. Genom att på ett effektivt sätt observera och avvärja hoten kan man förhindra att händelser som skadar samhället och följderna av dem utvidgas så att allvarliga störningssituationer och t.o.m. undantagsförhållanden uppstår. De system och andra åtgärder som skall byggas upp under normala förhållanden skapar grunden för verksamheten i störningssituationer och under undantagsförhållanden. Särskilt de system för elektronisk kommunikation och telekommunikation som behövs för

ledning och för styrning av de för samhället livsviktiga funktionerna måste skyddas och säkras redan i normala förhållanden för att kunna klara av också svåra undantagsförhållanden. I en störningssituation måste statsledningen och myndigheterna börja vidta särskilda åtgärder för att hoten skall kunna avvärjas och klaras av. Störningssituationer kan förutsätta att befogenheter som ingår i författningar som gäller i normala förhållanden tas i bruk, att anslag omfördelas, att personal förordnas till tjänstgöring och att andra tilläggsresurser anslås samt att författningar ses över. En störningssituation kan kräva att statsledningens och myndigheternas samverkan och ledning effektiveras. Detta kan gälla t.ex. utformningen och upprätthållandet av lägesbilden samt informationen om den. I en störningssituation är det viktigt att aktivt informera om situationen, de politiska riktlinjerna samt myndigheternas verksamhet och förhållningsregler. Undantagsförhållanden är sådana situationer som anges i beredskapslagen och lagen om försvarstillstånd och som inte kan hanteras utan myndigheternas normala befogenheter och resurser. I artikel 297 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (Romfördraget)

21 anges som undantagsförhållanden allvarliga interna störningar som påverkar upprätthållandet av lag och ordning och krig eller en allvarlig internationell spänning som innebär krigsfara. Den begreppsapparat som beskriver undantagsförhållanden har länge varit oförändrad, men i fråga om begreppens innehåll har betydande förändringar skett. Uppskattningarna av hur möjligt och sannolikt det är att hamna i undantagsförhållanden har varierat betydligt under olika tider. För att de för samhället livsviktiga funktionerna skall kunna tryggas är det nödvändigt att beakta också sådana undantagsförhållanden som för närvarande är mindre sannolika. I samhället måste finnas tidsenliga arrangemang med tanke på undantagsförhållanden som kan tänkas vara sannolika, eftersom det inte är möjligt att snabbt utveckla beredskap för hantering av dessa situationer. Under undantagsförhållanden behövs tilläggsresurser och lagstiftningsåtgärder. Situationerna kräver försnabbade, omfattande och effektiva åtgärder. I beredskapslagen och lagen om försvarstillstånd bestäms om hur befogenheterna och resurserna kan ökas i en situation där de i lagarna fastställda förutsättningarna uppfylls. I förvaltningsområdenas beredskapsplaner ingår

författningsförslag eller åtminstone en stomme till sådana. De har beretts på förhand enligt det uppskattade behovet. Statsrådet, statliga förvaltningsmyndigheter, statliga affärsverk, övriga statliga myndigheter samt kommunerna skall enligt vad som bestäms i lag se till att deras uppgifter kan skötas så ostört som möjligt också under undantagsförhållanden. De privata företagens förpliktelser med tanke på undantagsförhållanden baserar sig på lagstiftning, avtal eller frivillighet. Statsledningen kan med stöd av lag förpliktiga företag vilkas verksamhet är livsviktig för samhället att bereda sig på störningstillstånd och undantagsförhållanden. Förpliktelsen kan höra samman med t.ex. tillstånd att driva verksamhet.

1.5 Hotmodeller En hotmodell avser en beskrivning av en sådan störning av säkerheten i omvärlden som eventuellt kan påverka den nationella säkerheten. Beskrivningen är allmänt utformad och i den behandlas säkerhetssituationen inte konkret. Syftet med användningen av hotmodeller är att förenhetliga planeringen av verksamheten när det gäller de olika myndigheterna och övriga parter i syfte att trygga de

22 för samhället funktionerna.

livsviktiga

En hotbild baserar sig på hotmodellen och hör samman med den identifierade källan till hotet eller det namngivna håll från vilket hotet kommer. Den utgör en konkret beskrivning av säkerheten i omvärlden. Där framställs de sannolika former i vilka hotet kan uppenbara sig och hotets följdverkningar eller syften och de sätt på vilka hotet verkar. I de hotbedömningar som skall utarbetas inom de enskilda förvaltningsområdena preciseras hotbilden med hjälp av underrättelseverksamhet och annan information. Hotbedömningen gör det möjligt att granska de åtgärder som förvaltningsområdet måste vidta i syfte att förebygga hotet eller avvärja det och klara av dess verkningar. De hotmodeller som skall användas för planeringen när det gäller att trygga samhällets livsviktiga funktioner uppdateras i samband med översynen av strategin med fyra års mellanrum eller alltid vid behov. Förvaltningsområdena svarar för upprätthållandet av de hotbilder och hotbedömningar som hänför sig till det egna områdets strategiska uppgifter. För upprätthållandet av hotmodellerna svarar säkerhetsoch försvarskommittén.

Mot samhällets livsviktiga funktioner riktas olika slag av hot, som kan förekomma separat eller samtidigt, och dessa hot kan ha samband med varandra. Bedömningarna av sannolikheten för att dessa hot skall förverkligas varierar och kan förändras t.o.m. snabbt. Alla hot kan inte förutses. På motsvarande sätt är det av olika skäl inte möjligt att på förhand förbereda sig för alla hot så väl att hoten skulle kunna förebyggas. De hot som riktar sig mot EU eller dess medlemsländer kan gälla alla medlemsländer på olika sätt och inverka också på det finländska samhället. På motsvarande sätt kan de hot som riktas mot Finland inverka på unionens övriga medlemsländer. I normala förhållanden riktas särskilt mot ekonomin och samhällets funktionsduglighet samt dess interna säkerhet sådana hot som i den händelse att de förverkligas kan leda till undantagsförhållanden. Av undantagsförhållandena kan en storolycka och en ekonomisk kris förekomma antingen separat eller som en del av andra undantagsförhållanden. De värsta undantagsförhållanden som Finland kan tänkas hamna i har samband med väpnade anfall och krig. I en sådan konflikt bildar de politiska och ekonomiska resurser som staterna använder och de resurser som

23 hänför sig till deras användning av information och militära resurser alltid en helhet. Även icke-statliga aktörer kan använda maktmedel eller hota med sådana. Mål för påverkningarna kan vara förutom stater och personer som symboliserar dem också organisationer och strukturer, bl.a. mellanstatliga organisationer och allianser, företag, olika slag av mänskliga gemenskaper, medborgarorganisationer samt enskilda människor.

-

-

Hotmodeller som riktar sig mot samhällets livsviktiga funktioner är - hot som riktar sig mot informationssystemen - olaglig inresa och befolkningsrörelser som äventyrar säkerheten - hot mot befolkningens föda och hälsa - miljöhot - ekonomiska hot, till vilka hör störningar av den internationella handeln och produktionen samt ekonomisk recession eller lågkonjunktur - organiserad brottslighet och terrorism - en storolycka, som kan vara lokal eller vidsträckt

ett internationellt spänningstillstånd, som kan förorsakas av krig mellan främmande stater eller någon annan särskild händelse som inträffat utanför Finland en allvarlig kränkning av Finlands territoriella integritet och krigshot, som kan vara en regional kris på Finlands närområde och som kan yppa sig också som politisk, ekonomisk och militär påtryckning ett väpnat angrepp och krig, som kan vara ett strategiskt överfall eller ett omfattande anfall samt efterkrigstillstånd.

Dessa hot kan förorsaka en störningssituation, och många av dem utgör som sådana undantagsförhållanden eller kan leda till sådana. Hotmodellerna är en allmän beskrivning av hot, som i den händelse att de förverkligas kan medföra störningar i de för samhället livsviktiga funktionerna och på så sätt äventyra den nationella suveräniteten, medborgarnas levnadsmöjligheter och säkerheten. En beskrivning av hotmodellerna ingår i bilaga 2.

24 2 MÅLTILLSTÅND FÖR SAMHÄLLETS LIVSVIKTIGA FUNKTIONER

2.1 Samhällets funktioner

livsviktiga

Till samhällets livsviktiga funktioner räknas sju omfattande verksamhetshelheter, och tryggandet av deras funktionsduglighet är ett led i upprätthållandet av den nationella suveräniteten och medborgarnas levnadsmöjligheter och säkerhet. För de strategiska uppgifterna i anslutning till dessa funktioner ansvarar vederbörande ministerier i enlighet med sina verksamhetsområden. Med ledande av staten förstås riksdagens, republikens presidents, statsrådets (ministrarnas) och justitiekanslersämbetes agerande för att utnyttja de nationella resurserna på det sätt som säkerhetssituationerna kräver. För samordningen av verksamhetsförutsättningarna ansvarar statsrådets kansli. De funktioner som hänför sig till upprätthållandet av den demokratiska rättsstaten och som innefattas i ledandet av staten samordnas av justitieministeriet. Med extern handlingsförmåga avses förmågan att upprätthålla förbindelser till främmande makter, att säkerställa våra finländska

representanters deltagande i arbetet inom EU:s organ och att påverka andra internationella sammanslutningars verksamhet. Därtill avses förmågan att vid behov skaffa hjälp och stöd samt att lämna hjälp och stöd till andra stater, att trygga utrikeshandelns kontinuitet och att biträda finska medborgare utomlands. För samordningen av dessa åtgärder ansvarar utrikesministeriet. Rikets militära försvar förebygger och hanterar militära hot mot Finland, ger handräckning för hantering av andra hot samt ansvarar för vårt deltagande i internationell militär krishantering. För samordningen av dessa åtgärder ansvarar försvarsministeriet. Med hjälp av intern säkerhet upprätthålls rättssystemets funktionsförmåga samt förebyggs och hanteras hot mot befolkningens säkerhet och skötseln av samhällets livsviktiga funktioner. För samordningen av dessa åtgärder ansvarar inrikesministeriet. Med hjälp av ekonomins och samhällets funktionsförmåga kan man trygga näringslivet och den offentliga ekonomin samt samhällets infrastruktur. Finansministeriet

25 ansvarar för samordningen av den offentliga ekonomin och förvaltningen, handelsoch industriministeriet för samordningen av samhällets grundfunktioner samt kommunikationsministeriet för samordningen av de elektroniska data- och kommunikationssystemen samt transporterna. Befolkningens utkomstskydd och verksamhetsförmåga upprätthåller det socialskydd samt de social- och hälsovårdstjänster som befolkningen behöver. De förebygger också utslagning och främjar samhällsfreden. För samordningen av dessa åtgärder ansvarar socialoch hälsovårdsministeriet. Mental kristålighet upprätthåller och utvecklar den nationella viljan att hantera hot i olika säkerhetssituationer och att klara av verkningarna av dem. För samordningen av dessa åtgärder ansvarar undervisningsministeriet.

2.2 Ledande av staten I måltillståndet har riksdagen, republikens president, statsrådet och justitiekanslersämbetet alla behövliga förutsättningar att fatta beslut för upprätthållande av samhällets livsviktiga funktioner på det sätt som den rådande säkerhetssituationen kräver. Ledningen inom övriga myndigheter som hör till den högsta statliga

centralförvaltningen säkerställer ledningen av de uppgifter som behövs för upprätthållande av de livsviktiga funktionerna. Statsledningens rättidiga beslutsfattande skall stödas genom att det skapas och upprätthålls en sådan lägesbild som behövs för ledningen av samhällets livsviktiga funktioner. Dessutom skall information ges ut i alla säkerhetslägen. I ledandet av staten sker det regelmässiga beslutsfattandet vid sammanträden, föredragningar och möten. Dessa är formbundna förfaranden, och möjligheterna att organisera dem måste under alla förhållanden garanteras 24 timmar i dygnet. Ministrarna är medlemmar i statsrådet och leder sina respektive ministerier. Därtill har de roller i riksdagen och EU-rådet. Statsministern leder statsrådets verksamhet. Republikens president fattar de flesta av sina beslut i statsrådet. Ministeriernas tjänstemän bereder de ärenden som skall avgöras av statsrådet, republikens president och riksdagen. De tjänstemän som sköter beslutsfattandet och beredningen måste samverka över förvaltningsområdenas gränser och arbeta tillsammans med den politiska beslutsfattande nivån. Ansvaret för verkställigheten av statsledningens beslut vilar på

26 ministerierna. Förvaltningsområdena måste tillämpa ledningsmetoder som innebär att besluten kan verkställas författningsenligt i alla situationer. Individens deltagande i det beslutsfattande som gäller samhällets funktioner bör, så som demokratibegreppet förutsätter, tryggas. Justitieministeriet skall se till att val verkställs i lagenlig ordning oavsett eventuella undantagsförhållanden. Samtidigt tillses, att begränsningen av individernas rättigheter och friheter samt fastslåendet av skyldigheter som gäller dem baserar sig på lag. Individernas rättssäkerhet garanteras på det sätt som grundlagen förutsätter och man ingriper inte genom lagar som begränsar de grundläggande fri- och rättigheterna i det centrala innehållet i dessa rättigheter. Iakttagandet av de förpliktelser som gäller de mänskliga rättigheterna ombesörjs. De högsta laglighetsövervakarna bör även i undantagsförhållanden kunna sörja för övervakningen av de grundläggande fri- och rättigheterna samt de mänskliga rättigheterna och lagenligheten i myndigheternas verksamhet.

upprätthålls i Finland och genom att antingen representanter från Finland eller företrädare från Finlands EUbeskickning med anvisningar från Finland deltar i EU:s sammanträden. Statsrådets kansli ansvarar för samordningen av beredningen och behandlingen av de ärenden som skall beslutas i EU och för tryggande av statsrådets allmänna verksamhetsförutsättningar även i undantagsförhållanden. Ledandet av staten förutsätter att systemet för ledande av riket fungerar, vilket innebär beredskap för personal, lokaliteter och kommunikationer att fungera i alla situationer. Den tjänstemannakår som bereder statsledningens beslut måste utbildas att fungera i alla olika säkerhetssituationer. För statsledningen måste finnas lokaliteter och kommunikationer som möjliggör ett författningsenligt beslutsfattande i alla situationer. För att den elektroniska kommunikationen och datasystemen skall fungera måste dataöverföring och databehandling säkerställas redan i normala förhållanden utan att uppgifternas konfidentialitet, integritet och tillgänglighet blir lidande.

2.3 Extern handlingsförmåga Finlands deltagande i beslutsfattandet om EU:s externa verksamhet måste tryggas under alla förhållanden. Detta sker genom att en beredningsmekanism

I måltillståndet har den externa handlingsförmågan säkerställts genom att man upprätthåller och utvecklar utrikesministeriets och

27 utrikesrepresentationens handlingsberedskap, övriga förvaltningsområdens internationella kontakter, förutsättningarna för utrikeshandeln och biståndet till finska medborgare utomlands. Till uppgifterna för utrikesministeriets och dess beskickningar hör bland annat att sköta de internationella kontakterna till främmande makter, att påverka beslutsfattandet i anslutning till EU:s externa relationer samt att verka i andra internationella strukturer. Finlands ställningstaganden och åsikter måste kunna förmedlas till främmande makter och andra internationella aktörer. Finlands deltagande i verksamheten inom de organ som ansvarar för EU:s externa relationer och verksamhetsmöjligheterna för det maskineri som bereder det inhemska beslutsfattandet i anslutning därtill måste garanteras. Om Finland begär stöd eller hjälp av andra länder och internationella organisationer eller erbjuder dem stöd eller hjälp, måste kontakterna kunna skötas snabbt och tillförlitligt under alla förhållanden. Beslutsfattandet förutsätter att man skapar en tillförlitlig och rättidig bild av situationen i den internationella verksamhetsmiljön och distribuerar information om den. Finlands beskickningar i utlandet spelar en central roll vid insamlandet av denna

information. Förvaltningsområdets nätverk och system som behövs för informationsinhämtandet och informationsförmedlingen upprätthålls enligt rådande förhållanden och krav. Beskickningarnas verksamhetsförutsättningar måste garanteras i tillräcklig utsträckning. Finlands beskickningar i utlandet måste vara bemannade enligt situationens krav. Under undantagsförhållanden måste möjligheten till nära samarbete med andra EU-länder och de nordiska länderna utnyttjas så långt som möjligt. Det måste under alla förhållanden säkerställas att teleförbindelserna mellan utrikesministeriet och beskickningarna samt mellan utrikesrepresentationens viktigaste verksamhetspunkter fungerar. Särskilt viktigt är det att de certifierade och skyddade teleförbindelserna i båda riktningar fungerar i alla situationer. Det bör också säkerställas att de direkta teleförbindelserna mellan Finlands och de för Finland viktigaste ländernas myndigheter fungerar i alla förhållanden. Också verksamhetsförutsättningarna för utländska beskickningar i Helsingfors måste säkerställas i alla situationer. Varje ministerium måste upprätthålla sin förmåga att i alla situationer delta i beredningen av

28 EU-beslut som gäller dess ansvarsområde samt i andra internationella kontakter. Deltagandet måste lyckas antingen direkt eller via utrikesförvaltningens beskickningsnätverk.

på annat sätt samt skickas hem måste säkerställas i alla förhållanden.

Förutsättningarna för utrikeshandeln måste så lång som möjligt och enligt vad situationen tillåter tryggas i alla förhållanden. Import och export som är nödvändig för befolkningens försörjning och näringslivets verksamhet måste tryggas så störningsfritt som situationen tillåter. Särskilt viktigt är det att försöka säkerställa att EU:s inre marknad kan fungera störningsfritt. Här fästs särskild uppmärksamhet vid varor och tjänster som är livsviktiga för handelns kontinuitet samt vid infrastrukturen, som betalningsrörelse och transporter. Det måste också säkerställas att systemen för övervakning av export och import fungerar. Det är viktigt att man både på den inre marknaden och på den gemensamma handelspolitikens områden kan agera enligt de förfaranden som hör till EU:s behörighetsområde, men tryggandet av försörjningen kan också kräva direkta förhandlingar med myndigheterna i länder av väsentlig betydelse för import, export och transporter.

I måltillståndet för rikets militära försvar förslår försvarssystemets prestationsförmåga, dimensionerad enligt säkerhetsmiljön, till att skapa en preventiv tröskel mot militära hot och till att garantera vår nationella suveränitet, genom att avvärja anfall mot vårt land.

Den beredskap och de system som krävs för att finska medborgare skall kunna bistås ekonomiskt och

2.4 Rikets militära försvar

Försvarssystemet måste förmå skapa och upprätthålla en sådan militärstrategisk situationsbild som beslutsfattandet kräver, övervaka och trygga vår territoriella integritet, ge handräckning för skyddande av samhällets livsviktiga funktioner och objekt, avvärja militära hot samt delta i internationell militär krishantering. För att skapa och upprätthålla en militärstrategisk situationsbild måste spaningsoch övervakningssystemet förmå följa upp utvecklingen inom Finlands säkerhetsmiljö, fastställa förändringar i miljön och producera information om den rådande situationen. Systemet ger en förvarning om utvecklingen av militära hot, så att rättidiga och rätt dimensionerade motåtgärder kan inledas. Spaningsoch övervakningssystemet måste för

29 egen del möjliggöra en flexibel beredskapsreglering genom att producera en militärstrategisk situationsbild för statsledningens behov. För att trygga Finlands territoriella integritet måste rikets land- och vattenområden samt luftrum övervakas i samverkan med andra övervakningsmyndigheter. Genom territorialövervakningen skall territorieförseelser och territoriekränkningar kunna förebyggas, uppdagas och klarläggas. Territoriekränkningar måste vid behov kunna förhindras eller avvärjas med kraftåtgärder eller på annat sätt. Försvarsministeriet leder och samordnar verksamheten hos de myndigheter som övervakar Finlands territorium.

Vid avvärjandet av ett strategiskt överfall måste försvaret kunna upprätthålla den nationella beslutsförmågan samt samhällets och det militära försvarets verksamhetsförmåga. Därmed förhindras angriparen att uppnå sitt mål. Det viktigaste i försvaret är att trygga den territoriella integriteten, att skydda objekt och funktioner, att åsamka angriparen förluster samt att förhindra en utslagning av försvarssystemet.

Det måste definieras vilka objekt och funktioner utöver statsledningen som försvarsmakten medverkar till att skydda i samverkan med andra myndigheter. Handräckningen leds och samordnas av inrikesministeriet.

Vid avvärjande av storskaliga anfall skall de egna trupperna behålla kontrollen över strategiskt viktiga områden och med utnyttjande av territoriets djup skall inkräktarna göras svagare och deras framträngande fördröjas så mycket att man vid utvalda strategiska punkter kan uppnå en behövlig övermakt, varefter fienden kan slås tillbaka och besegras. Försvaret sköts genom försvarsområdenas, marinens och flygvapnets gemensamma krigsoperationer.

Avvärjandet av militära hot och försvaret av hela riket måste kunna skötas så att landets suveränitet och medborgarnas levnadsmöjligheter tryggas i alla situationer. För att förebygga hot måste försvarsmaktens beredskap kunna höjas i hela riket, behövliga trupper inkallas, den viktigaste krigstida truppmaterielen spridas och viktiga objekt skyddas.

Försvarssystemet måste producera trupper för det nationella försvaret, av vilka en del är lämpade för internationella krishanteringsuppdrag. Deltagandet i internationella militära krishanteringsoperationer sker enligt nationella beslut. Deltagandet i militär krishantering skall vara avsett att förhindra eller begränsa krisernas verkningar i Finland.

30

2.5 Intern säkerhet I måltillståndet för intern säkerhet upprätthålls rättssystemets funktionsförmåga samt förebyggs och kontrolleras hot mot befolkningens säkerhet och mot en störningsfri skötsel av samhällets livsviktiga funktioner. Tryggandet av den lagliga rättsoch samhällsordningen förutsätter, att man sörjer för att polisen och andra utredningsmyndigheter, åklagarväsendet, domstolsväsendet samt verkställighetsmyndigheterna har möjlighet att fungera och samarbeta. Dessutom förutsätts, att människornas rättigheter och friheter under alla förhållanden begränsas endast på i lag angivna grunder och med bevarande av individernas rättsskydd. Att rättsstaten funktionerar enligt grundlagen måste under alla förhållanden garanteras, och myndigheterna måste med stöd av lag kunna sköta de uppgifter som ålagts dem.

Rättsväsendet och det verkställighetssystem som genomför dess beslut måste i alla situationer se till att rättsskyddet fungerar. Människorna måste åtnjuta skydd till liv och hälsa, personlig frihet, skydd för egendom och övriga i lag skydda

rättigheter samt få beslut som gäller deras rättigheter och skyldigheter behandlade i domstolar och andra oberoende lagskipningsorgan i ett lagligt förfarande. Rättsväsendets och fängelsernas resurser måste dimensioneras enligt situationens krav. Allmän ordning och säkerhet upprättas genom att man skapar, upprätthåller och distribuerar den situationsbild av den inre säkerheten som beslutsfattandet kräver, skyddar den relevanta infrastrukturen samt bekämpar brottslighet och allvarliga störningar. Inrikesministeriet måste skapa och upprätthålla en situationsbild av den inre säkerheten samt distribuera den information som ingår i bilden. Situationsbilden måste möjliggöra ett korrekt och rättidigt beslutsfattande. I situationsbilden av den inre säkerheten skall ingå säkerhetssituationen internationellt och särskilt i Finlands närområden samt den gränsöverskridande brottsligheten. Dessutom skall den uppta åtminstone faktorer som påverkar allmän ordning och säkerhet samt räddningsväsendet. Skyddet av den relevanta infrastrukturen innebär att man måste kunna upptäcka hot och angrepp mot nationellt viktiga system, objekt och funktioner samt säkra deras funktion. Polisen måste dygnet om ha kapacitet att

31 omedelbart ingripa när den har fått kännedom om hot eller brott som kan äventyra de livsviktiga funktionerna. Brottslighet som allvarligt äventyrar människornas grundläggande rättigheter samt samhällets och ekonomins grunder, liksom allvarliga störningar mot samhället måste kunna avvärjas i alla situationer. Det måste säkerställas att det finns tillräckligt med kompletterande polispersonal med behövlig kompetens. Övervakningen av utlänningar måste hållas på god nivå. Inom bekämpningen av terrorism måste man kunna skapa en situationsbild av terrorverksamhet som hotar Finland, av eventuella objekt och av riskpersoner som vistas i eller hotar Finland. Polisen måste ha tillräckligt med utbildad personal, teknisk beredskap och lagstiftningsmässiga förutsättningar att bekämpa terrorism. Räddningsverksamheten förutsätter att hot upptäcks och varningar utfärdas, att räddningsverksamheten och möjligheterna att skydda befolkningen upprätthålls samt att miljöhot och miljöskador bekämpas. Händelser som utgör hot mot befolkningen, egendom eller miljön måste kunna upptäckas. De ansvariga myndigheterna måste snabbt kunna alarmeras. Andra

myndigheter, befolkningen och olika sammanslutningar måste kunna informeras om situationen för att de skyddsåtgärder som hoten kräver skall kunna vidtas. Med hjälp av övervaknings-, larmoch datasystem måste man kunna trygga att information om situationen samlas, behandlas och distribueras samt att samarbetet myndigheterna emellan fungerar. Samarbetet för att förmedla information och hotprognoser måste skötas också internationellt. Befolkningens möjligheter att skydda sig måste upprätthållas så att det primärt finns tillräckligt med skyddsplatser i skyddsrummen. Dessutom måste det vara möjligt att evakuera befolkningen från hotade områden. Den räddningsverksamhet som krävs i olycksoch katastrofsituationer måste under alla förhållanden ha en beredskap som motsvarar riskerna och hoten. Möjligheterna för frivilligorganisationer att delta i räddningsväsendet måste säkras. Det internationella samarbetet måste tryggas. Miljöhot och miljöskador måste kunna förebyggas så väl som möjligt. Realiserade miljöhot och miljöskador måste snabbt kunna upptäckas och begränsas. Följderna av dem måste kunna avhjälpas på ett heltäckande sätt. Till miljöhot och

32 miljöskador räknas oljeolyckor, utsläpp i miljön av farliga ämnen, miljöskadlig strålning samt nedsmutsning av grundvattnet, vattendrag och jordmån, översvämningar, massdöd av organismer och motsvarande olyckor. Miljöministeriet ansvarar för samordningen av myndighetsfunktionerna vid bekämpning av miljöhot och miljöskador. Gränsövervakningen och hanteringen av storskalig inresa förutsätter att gränssituationsbilden upprätthålls och distribueras, att gränsövervakningens funktionsduglighet tryggas och att det finns möjligheter att hantera konsekvenserna av det storskaliga inresandet. För den ansvariga ledningen i frågor som gäller statens säkerhet måste gränssituationsbilden upprätthållas och distribueras så att politiska, ekonomiska och funktionella beslut kan fattas i rätt tid på basis av tillräckligt omfattande och tillförlitlig information. Gränssituationsbilden måste visa de faktorer inom och utanför Finland som påverkar gränssäkerheten. Genom att följa upp gränssituationen måste man kunna producera information om illegala inresor och hur de ordnas samt om annan gränsöverskridande brottslighet. Gränsövervakningens funktionsduglighet måste tryggas i

alla situationer. Man måste kunna förhindra och avslöja illegala inresor vid EU:s yttre gränser. Det väsentliga är förmågan att effektivt granska trafiken över den yttre gränsen och övervaka hela gränsen mellan Finland och Ryssland. Förmågan att hantera speciella situationer och att effektivera övervakningen samt förmågan att snabbt reagera på förändringar i situationen måste upprätthållas längs alla Finlands gränser. Likaså måste man upprätthålla förmågan att återinföra gränsinspektionerna vid de viktigaste gränsövergångsställena vid Schengenområdets inre gränser. I fall av storskalig inresa måste det finnas kapacitet att ta emot de inresande och ordna skydd för dem enligt situationens krav. Genom gränsövervakningen måste de inresande kunna ställas under myndigheternas kontroll på ett behärskat sätt. Arbetsministeriet ansvarar för planeringen och styrningen av mottagandet av flyktingar och asylsökande. Arbetsförvaltningen måste ha beredskapsplaner för att öka mottagningskapaciteten och ordna tillfälligt skydd. Arbetsförvaltningen måste i alla situationer kunna ordna tillräcklig inkvarteringskapacitet. Handledningen av och uppehället för de inresande vid flyktingslussar och förläggningar måste kunna ordnas enligt situationens krav. Inrikesministeriet ansvarar för att de

33 inresandes identitet utreds och signalementen upptas samt för att ansökningarna behandlas och för att personer vid behov utvisas.

2.6 Ekonomins och samhällets funktionsförmåga I måltillståndet har näringslivet och den offentliga ekonomin samt samhällets infrastruktur tryggats så att de bidrar till upprätthållandet av samhällets livsviktiga funktioner samt medborgarnas levnadsmöjligheter. Den offentliga funktionsduglighet

ekonomins

För att ekonomin skall kunna fungera måste det allmänna vidta åtgärder för att uppnå totalekonomiska mål såsom ekonomisk tillväxt, full sysselsättning, prisstabilitet och en rättvis inkomstfördelning. Genom lösningar som gäller statens inkomster och utgifter samt arrangemang för penningförsörjningen och de finansiella tjänsterna garanteras resurser för att trygga verksamheten i statens administrativa enheter samt medborgarnas levnadsmöjligheter. Finansministeriet ansvarar för planering, verkställighet och samordning av dessa åtgärder. Ett överskott i statsfinanserna är den bästa garantin för att man på ett

effektivt sätt kan klara också de utmaningar som exceptionella förhållanden medför. Ekonomins stabilitet, en effektiv skattepolitik och skatteuppbörd, en behärskad upplåning samt budgeteringssystemets effektivitet måste tryggas. En effektiv skattepolitik och skatteuppbörd måste verkställas på ett föregripande sätt, för skattebesluten syns som inkomster i statskassan först med ett par månaders dröjsmål. Skatteuppbördssystemen måste fungera i alla förhållanden. Det måste finnas beredskap för alternativa sätt att verkställa beskattningen och uppbära skatterna. Genom budgetsystemets effektivitet säkerställs att medlen används för de ändamål som situationen kräver. Finansministeriet bereder regeringens budgetpropositioner och tilläggsbudgetpropositioner, som föreläggs riksdagen för beslut. I dessa anvisas anslag för olika ändamål och upptas behövliga inkomster för täckande av utgifterna. En tilläggsbudgetproposition med ett litet antal utgiftsposter bereds på ungefär en vecka. Detta förutsätter ett fungerande samarbete med de olika ministerierna samt beredskap att lägga fram förslag och lösningar om inbesparing av utgifter och omallokering av medlen enligt andra utgiftsgrunder.

34 Det måste garanteras att finansieringssystemet och penningförsörjningen fungerar. Finansieringsverksamheten, betalningsrörelsen och penningförsörjningen som en del av den internationella helheten måste säkerställas i alla förhållanden. Finlands Bank är Finlands penningmyndighet, och den är en viktig aktör i betalningsrörelsen i alla säkerhetssituationer. Utsökningsväsendet måste kunna sköta indrivningen av fordringar också under undantagsförhållanden. Upprätthållande av samhällets grundläggande funktioner För att upprätthålla samhällets grundläggande funktioner är det viktigt att trygga energiförsörjningen, livsmedelsförsörjningen, boendet, sådan industrioch serviceproduktion som är livsviktig för befolkningens utkomst och försvaret, tillgången på arbetskraft, samhällenas tekniska tjänster samt utbildningssystemet. Säkerställandet av samhällets grundläggande funktioner förutsätter att försäkringssystemet fungerar i alla förhållanden. De uppgifter som gäller upprätthållandet av de grundläggande funktionerna samordnas av handelsoch industriministeriet. Tryggandet av energiförsörjningen omfattar produktion, överföring och

distribution av el och värme, import, produktion och distribution av bränsle samt service och underhåll av anläggningar och utrustning för dem. Energiförsörjningen skall främja energimarknaden, en effektiv energianvändning och energisparandet, öka användningen av inhemsk energi, upprätthålla energiteknologins höga nivå samt säkerställa en tillräckligt mångsidig och fördelaktig energianskaffningskapacitet. På grund av särförhållandena i vårt land upprätthålls försörjningssäkerheten inom energisektorn bättre än vad förpliktelserna enligt internationella avtal förutsätter. Värme- och elproduktionen samt bränsleförsörjningen säkras på den försörjningsberedskapsnivå som anges i ett beslut av statsrådet. Det finns beredskap att styra energiproduktionen och energikonsumtionen på ett med tanke på försörjningsberedskapen ändamålsenligt sätt och i enlighet med våra förpliktelser enligt internationella avtal. Livsmedelsförsörjningen omfattar dels primärproduktion, förädling och logistik för distribution av livsmedel, dels hushåll och storkök samt vattenförsörjning. Den sörjer också för tillgången på de insatsvaror som krävs i livsmedelsförsörjningskedjan. Livsmedelsförsörjningen måste upprätthålla en tillräcklig produktion av inhemska baslivsmedel, ett fungerande system för distribution

35 av livsmedel samt en effektiv livsmedelsövervakning. Befolkningen måste garanteras föda med ett normalt energiinnehåll samt vattenförsörjning. Förutsättningarna för livsmedelsförsörjningen säkerställs med tanke på att en skörd kan bli dålig. Det finns beredskap att styra livsmedelsproduktionen och -konsumtionen på ett för försörjningsberedskapen ändamålsenligt sätt. Genom vattenförsörjningen skall tillgången på rent hushållsvatten tryggas, likaså med tanke på hälsan och miljövården ändamålsenliga avloppssystem, allt till skälig kostnad. De myndigheter som ansvarar för livsmedelssäkerheten och bekämpningen av djursjukdomar måste ha förutsättningar att agera. Staten och kommunerna måste kunna påverka bostadsutbudet, så att det är tillräckligt stort. För att trygga boendet i störningssituationer och under undantagsförhållanden måste man vid behov snabbt genom reglering och andra åtgärder kunna öka utbudet och effektivera användningen av bostadsbeståndet. Tryggandet av industrioch serviceproduktionen kräver att verksamhetsbetingelserna för sådana företag som är nödvändiga för samhällsekonomin, befolkningens utkomst och försvaret upprätthålls. Produktionen måste

främja en fungerande, säker och konkurrenskraftig marknad samt bidra till att säkra förutsättningarna för utrikeshandel. Genom näringspolitiken upprätthålls förhållandena så att företagen har internationellt jämförbara möjligheter att förbättra sin konkurrensförmåga. Samtidigt måste man sörja för utvecklandet av en regionalt balanserad näringsstruktur. En så störningsfri varuoch serviceproduktion som möjligt måste säkras i alla situationer. Beredskap att samordna och på ett ändamålsenligt sätt styra produktion och konsumtion upprätthålls. Produktionskapaciteten för försvarets viktigaste konsumtionsmaterial upprätthålls enligt försvarsmaktens behov. Arbetsförvaltningen måste trygga tillgången på arbetskraft och styra arbetskraften enligt behov under alla förhållanden. Vid plötsliga ekonomiska kriser och katastrofer med långvariga följder måste arbetskraft temporärt kunna styras till upprätthållande av befolkningens bastrygghet eller avhjälpande av katastrofens följder. Under mycket svåra undantagsförhållanden måste det genom allmän arbetsplikt garanteras att företag och samhällsservice får nödvändig arbetskraft. Staten och kommunerna måste sörja för att den byggda miljön uppfyller kraven på ekonomi,

36 säkerhet, hälsosamhet, ekologi och trivsamhet. En tillräcklig byggkapacitet och användningen av denna kapacitet för primära byggobjekt måste säkerställas för tillgodoseende av byggnadsbehovet för det militära försvaret, befolkningsskyddet, energiförsörjningen, trafikleder och samhällets övriga tekniska system. Miljöns tillstånd måste kunna följas upp i alla förhållanden för att långsiktiga skadliga miljöförändringar skall kunna upptäckas och verkningarna av dem bedömas. För upprätthållande av utbildningsoch forskningssystemet måste man trygga de viktigaste grundskoletjänsterna, utbildningen av yrkesutbildad specialpersonal och forskningstjänsterna. I störningssituationer finns beredskap att temporärt flytta utbildningen till andra läroanstalter eller vid behov rent av att avbryta verksamheten för viss tid. Under undantagsförhållanden säkras kontinuiteten i utbildningen och forskningen för samhällets livsviktiga funktioner genom författningsändringar och allokering av statlig finansiering. De elektroniska dataoch kommunikationssystemens samt transporternas funktionsduglighet

För att de dataoch kommunikationssystem som används av samhället och medborgarna skall fungera är det viktigt att  trygga de elektroniska kommunikationsnäten och datasäkerheten i dem  fastställa grundläggande säkerhetsnivåer för service och tekniska bassystem  övervaka iakttagandet av bestämmelserna om byggande och underhåll av systemen  samordna utvecklandet och användningen av myndighetsnäten  säkra statens databehandling styra den offentliga förvaltningens elektroniska tjänster, statens informationsförvaltning och datasäkerheten. Man måste övervaka att förfarandena enligt lagstiftningen och ministeriernas med stöd av den utfärdade anvisningar iakttas i de företag som bedriver tele-, post-, televisions- och radioverksamhet. Nivån på den beredskapsskyldighet som gäller säkrande av företagens egen verksamhet skall kontrolleras och utvecklingen koordineras. Den grafiska kommunikationen skall tryggas på fastställd grundnivå. Funktionsdugligheten i de datatekniska systemen i anslutning till kommunikationsnäten måste säkerställas i samarbete mellan företagen och ministerierna.

37 Förutsättningarna för de transporter som samhället och medborgarna behöver måste tryggas i alla situationer. Beredskapsoch säkerhetsverksamheten inom de organisationer som ansvarar för byggande av transportleder och för transporter samt i hamnarna, på flygplatserna och i andra trafikknutpunkter måste styras. I syfte att upprätthålla utrikeshandelns transporter måste det finnas ett tillräckligt stor antal isförstärkta fartyg. Man måste sörja för att Finland behåller sin beslutanderätt att genomföra nödvändiga lufttransporter i alla situationer. Infrastrukturerna och relevanta logistiska kedjor måste säkras. Likaså måste det säkras att transportmaterielen under undantagsförhållanden placeras i de uppgifter som är viktigast med tanke på tryggandet av samhällets livsviktiga funktioner. De elektroniska dataoch kommunikationssystemens samt transporternas funktionsduglighet samordnas av kommunikationsministeriet. Finansministeriet ansvarar för de allmänna grunderna för statens informationsförvaltning, databehandling och datasäkerhet, för elektronisk kommunikation i förvaltningsärenden och för statsrådets gemensamma informationsförvaltning. I undantagsförhållanden grundas i

samband med finansministeriet en enhet för reglering av databehandlingen.

2.7 Befolkningens utkomstskydd och handlingsförmåga Med social- och hälsovårdens tjänster och socialskyddet stöds befolkningens handlingsförmåga och hälsa samt medborgarnas utkomst. Genom dem förebyggs också utslagning. Om befolkningens handlingsförmåga är god minskar behovet av social- och hälsovårdens tjänster och stärks befolkningens förutsättningar att försörja sig. Genom socialskyddet skall var och en ges möjlighet till en sådan grundlagsenlig försörjning och omsorg som behövs för ett människovärdigt liv. En grundläggande försörjning måste tryggas för var och en vid arbetslöshet, sjukdom, arbetsoförmåga och under ålderdomen samt vid barnafödsel och förlust av en försörjare, enligt vad som särskilt är fastställt i lag. Till utkomstskyddet hör pensionsskydd, socialunderstöd och andra inkomstöverföringar. Till socialunderstöden räknas bland annat utkomststöd och barnbidrag. Genom inkomstöverföringarna främjas och upprätthålls enskilda personers, familjers och samfunds utkomst, sociala trygghet och handlingsförmåga. I syfte att sörja

38 för befolkningens nödvändiga försörjning tryggas socialförsäkringssystemets funktionsförmåga. I syfte att trygga social- och hälsovårdens servicesystem upprätthålls de institutioner och öppenvårdsenheter som producerar social- och hälsovårdstjänster. I alla situationer måste man sörja för socialvårdens nödvändiga tjänster, såsom barndagvård, åldringsvård, handikappvård, service för barn och ungdomar samt missbrukarvård. Av hälsovårdstjänsterna måste man trygga servicen vid sjukhusen, hälsovårdscentralerna och hälsovårdens öppenvårdsenheter. Man måste även sörja för att hälsovårdens servicesystem har funktionell beredskap att ansvara för vården av sjukdomar förorsakade av strålning samt biologiska och kemiska faktorer. En del av socialoch hälsovårdens tjänster kan produceras i samarbete med den privata och den tredje sektorn. Kommunerna måste ordna socialoch hälsovårdsservice enligt invånarnas behov. För att trygga funktionsdugligheten i systemen för upptäckande, uppföljning och avvärjande av hot mot hälsan upprätthålls ett effektivt system för upptäckt och rapportering av misstänkta epidemier och sjukdomsanhopningar, en riskutvärdering som görs i samarbete mellan olika myndigheter och en epidemiutredning. Genom

det NBC-laboratoriesystem som stöder dessa måste man identifiera och hantera situationer av hälsorisker på grund av strålningskällor (N), mikrober (B) eller kemikalier (C). Systemet är uppbyggt av lokal-, regional- och centrallaboratorier. I systemets verksamhet deltar också livsmedelsoch veterinärmyndigheterna. Strålskyddscentralen ansvarar för strålningsövervakningen. Folkhälsoinstitutet tillsammans med Forskningsanstalten för veterinärmedicin och livsmedel ansvarar för planering och styrning av den biologiska övervakningen samt sköter sakkunniguppgifter. Folkhälsoinstitutet upprätthåller ett system för uppföljning av smittsamma sjukdomar. Institutet för arbetshygien för sin del ansvarar för planering och styrning av den kemiska övervakningen samt sköter sakkunniguppgifter. Strålningsövervakningen skall ge kontinuerlig information om strålningsläget i omgivningen och garantera att man snabbt kan reagera på avvikelser i strålningsläget samt dessutom producera behövlig information till grund för åtgärder avsedda att skydda människor, miljö och produktion. Strålningsövervakningen av omgivningen täcker automatisk övervakning av extern strålning samt bestämning av radioaktiva ämnen i livsmedel och miljön. För mätningsverksamheten upprätthålls

39 ett heltäckande yttre automatiskt övervakningsnät, Strålskyddscentralens laboratorier, de regionala A-laboratorierna samt de lokala livsmedelsoch miljölaboratorierna. För upprätthållande av BClaboratorierna ansvarar de kommunala laboratorierna samt statens regionala laboratorier och centrallaboratorier. Upprätthållandet av det riksomfattande systemet för uppföljning, kontroll och bekämpning av smittsamma sjukdomar förutsätter att flera delar som kompletterar varandra tryggas. Grunden för uppföljningen utgörs av läkarnas och laboratoriernas anmälningar till registret över smittsamma sjukdomar samt den centraliserade snabba insamlingen av information om misstänkta epidemier och tvivelaktiga sjukdomsanhopningar samt vid behov också om sjukdomar eller symptom av ny typ. En fortlöpande typbestämning av mikrobstammarna vid sakkunniglaboratorierna är nödvändig för att nya hot skall kunna upptäckas. Med tanke på allvarliga kemiska hot måste man upprätthålla behövlig första respons, utvärdering och sakkunnig styrning av situationen. Här läggs huvudvikten vid statens forskningsinstitut för miljö- och företagshälsovård samt de statliga enheter som besitter särskild sakkunskap.

Förutom systemen för upptäckt, uppföljning och bekämpning av hot mot hälsan upprätthålls i syfte att avvärja och hantera hot och sjukdomar förorsakade av strålning samt biologiska och kemiska faktorer, en tillräcklig vårdkapacitet samt ett fungerande system för sakkunnigstyrning.

2.8 Mental kristålighet I måltillståndet yppar sig nationens mentala kristålighet som en nationell vilja att verka för upprätthållande av vår nationella suveränitet samt medborgarnas levnadsmöjligheter och säkerhet även under de svåraste undantagsförhållanden. Nationens mentala kristålighet upprätthålls med hjälp av social harmoni, information, utbildning, kulturell verksamhet, andlig verksamhet och frivillig verksamhet för säkerheten. Informationsverksamhetens uppgift är att sammanställa och i rätt tid distribuera korrekt information, att förebygga ryktesbildning och att bekämpa negativt psykologiskt inflytande. För det allmänna utvecklandet och samordnandet av statsförvaltningens informationsverksamhet ansvarar statsrådets kansli. Varje ministerium ansvarar för informationen i anslutning till sitt verksamhetsområde. Rundradion ansvarar för förmedlingen av

40 myndigheternas meddelanden i de situationer då meddelandena behövs för räddande och skyddande av människoliv eller när det finns risk för stora egendoms- eller miljöskador.

Genom att skydda kulturell egendom och i sista hand temporärt flytta den i säkerhet skall det garanteras att historiskt viktig kulturell egendom bevaras för senare generationer.

Upprätthållandet av undervisningsväsendet förutsätter att de viktigaste utbildningstjänsterna kan fortgå med minsta möjliga störningar. Ett störningsfritt utbud av utbildningstjänster stärker befolkningens kristålighet. Undervisningen skall ge förutsättningar att förstå och beredskap att hantera sådana hot som förekommer i säkerhetssituationer och deras inverkan på den nationella säkerheten.

Kyrkor och andra religiösa samfund är självständiga i förhållande till staten. För att de skall kunna anvisas nya uppgifter måste det i regel finnas ett bemyndigande i lag. Tryggandet av de andliga tjänsterna förutsätter att kyrkornas och de övriga religiösa samfundens arbete fortsätter utan störningar. Dessutom måste de samhälleliga tjänster som dessa producerar, såsom begravningar och diakoni, kunna fortsätta så störningsfritt som möjligt.

Stärkandet av nationens kulturella identitet stöder bevarandet av samhällets grunder. För att sådana kulturella tjänster som befolkningen behöver skall kunna produceras måste den kulturella verksamheten tryggas: konserter, teaterföreställningar, kulturevenemang och biblioteksverksamhet samt idrottsoch ungdomstjänster måste få fortsätta i ändamålsenlig omfattning.

Den frivilliga verksamheten för säkerheten är en viktig del av medborgaraktiviteten och bevarandet av medborgarsamhället. Den frivilliga verksamheten möjliggör för egen del att nödvändiga kunskaper och färdigheter snabbt kan förmedlas till stora grupper av medborgare. Frivilligverksamheten kan stöda myndigheternas verksamhet.

41 3 UTVECKLING OCH UPPFÖLJNING AV PRESTATIONSFÖRMÅGAN

3.1 Principer för utvecklingen och uppföljningen Prestationskraven när det gäller att trygga samhällets livsviktiga funktioner förändras i takt med utvecklingen av den yttre och inre säkerhetsmiljön. Utvecklingen omfattar såväl långvariga förändringar i en bestämd riktning som snabba och oförutsägbara förändringar. Tryggandet av samhällets livsviktiga funktioner förutsätter att den planmässiga prestationsförmågan utvecklas så att den motsvarar de förändringar som sker i en viss riktning under en längre tid. Den planmässiga utvecklingen skall också möjliggöra en flexibel reaktion på oförutsedda och snabba förändringar i säkerhetsmiljön. Upprätthållande och utvecklande av prestationsförmågan samt avstående från kapacitet som till följd av förändringar i säkerhetsmiljön blivit onödig bildar en helhet som garanterar statsledningen den handlingsfrihet som behövs för att samhällets livsviktiga funktioner skall kunna upprätthållas i alla situationer. Uppföljningen av prestationsförmågan gör det möjligt att vid rätt tidpunkt vidta åtgärder i rätt riktning för utvecklingen och upprätthållandet.

För att samhällets livsviktiga funktioner skall kunna tryggas förutsätts att prestationsförmågan utvecklas och följs upp. Detta genomförs under normala förhållanden under perioder på omkring fyra år i form av en helhet som innefattar  statsrådets principbeslut om tryggande av samhällets livsviktiga funktioner, vilket styr verksamheten inom förvaltningsområdena, samt den strategi som motiverar och kompletterar principbeslutet  förvaltningsområdenas utvecklingsprogram, vilka innefattas i ministeriernas verksamhetsoch ekonomiplaner samt budgetförslagen  granskning av de enskilda förvaltningsområdenas planer som hänför sig till tryggandet av samhällets livsviktiga funktioner  beredskapsövningar på riksomfattande nivå och inom förvaltningsområdena. Till den ovan nämnda helheten hör också statsrådets redogörelser om tryggandet av samhällets livsviktiga funktioner. I sina redogörelser som överlämnas till riksdagen lägger statsrådet fram de politiska riktlinjer

42 som behövs för tryggandet av funktionerna. I enlighet med redogörelsepraxis har statsrådet och riksdagen möjlighet att regelbundet och grundligt behandla frågor som ansluter sig till den nationella säkerheten. I redogörelserna presenteras i allmänhet åtminstone utvecklingen av säkerhetsmiljön samt Finlands riktlinje för verksamheten och den nationella säkerhetens utveckling. I den sistnämnda granskas utöver utrikes, säkerhets- och försvarspolitiska samt militära åtgärder också de civila sektorernas åtgärder som en del av totalförsvaret och tryggandet av samhällets livsviktiga funktioner. Statsrådets principbeslut och den strategi som kompletterar principbeslutet presenterar principer och prioritetsområden för måltillståndet för samt tryggandet av samhällets livsviktiga funktioner. De fastställer också de strategiska uppgifter inklusive prestationskrav och ansvarsfördelning som skall förverkligas i syfte att trygga samhällets livsviktiga funktioner samt utformar grunder för förvaltningsområdenas utvecklingsprogram. De typer av prestationsförmåga som förutsätts av förvaltningsområdena påverkar varandra och upprätthållandet och utvecklingen av dem skall granskas som en helhet. Dessa granskningar utförs regelbundet förutom i säkerhets- och försvarskommittén även vid beredskapschefsmöten i

samband med att förvaltningsområdenas utvecklingsprogram samordnas. Ett utvecklingsprogram är en plan som varje förvaltningsområde utarbetar självständigt. Förvaltningsområdenas utvecklingsprogram kan till sitt innehåll avvika från varandra. I utvecklingsprogrammet presenteras den utveckling, det upprätthållande och den uppföljning av prestationsförmågan som förutsätts av de strategiska uppgifterna. Samtidigt presenteras samordnandet av de åtgärder som ankommer på förvaltningsområdet. Utvecklingsprogrammet förutsätter att förvaltningsområdesspecifika hotbedömningar görs upp. Programmet beaktar också medborgarsamhällets och den privata sektorns behov och möjligheter. Varje ministerium följer upp den prestationsförmåga inom det egna ansvarsområdet som hänför sig till tryggandet av samhällets livsviktiga funktioner och utvecklingen av den. Säkerhets- och försvarskommittén ansvarar för uppföljningen av helheten. De praktiska åtgärder som ingår i ett förvaltningsområdes utvecklingsprogram överförs till vederbörande ministeriums verksamhets- och ekonomiplaner samt till budgetförslag och skall beaktas vid beredningen av förslag till anslagsramar. Förutom genom

43 finansiering skall ministerierna också genom författningsberedning säkra förvaltningsområdets funktionsförmåga när det gäller att sköta strategiska uppgifter. De politiska beslut som hänför sig till utvecklingsprogrammen fattas när statsrådet bereder anslagsramarna och budgeten. Riksdagen beslutar om dem. Statsrådet och andra statliga myndigheter samt kommunerna skall upprätthålla beredskap att sköta sin uppgift så störningsfritt som möjligt i alla förhållanden. Denna förpliktelse gäller i den utsträckning lagstiftningen så kräver också företag som är viktiga med tanke på tryggandet av samhällets livsviktiga funktioner. De planer och andra åtgärder som beredskapen förutsätter skall ses över regelbundet och alltid när det sker betydande förändringar i situationen, hotbedömningen, samhället eller den internationella omgivningen. Det är ändamålsenligt att granska beredskapsplanerna efter att man utarbetat förvaltningsområdets utvecklingsprogram. Planerna testas vid förvaltningsområdets egna beredskapsövningar och vid beredskapsövningar för hela statsförvaltningen. Bilaga 3 innehåller ett exempel på ramar för beredskapsplanen. Förvaltningsområdena håller övningar och seminarier för att utbilda sin personal samt testa och utveckla prestationsförmågan. Med

cirka fyra års mellanrum ordnas riksomfattande beredskapsövningar, som består av sådana övningar för alla förvaltningsområden samt för förvaltningens olika nivåer och verksamhetsområden för vilka det allmänna läget är gemensamt. Erfarenheterna av övningarna ger konkret information om tryggandet av samhällets livsviktiga funktioner och det samarbete som hänför sig till det, samt om den prestationsförmåga och utveckling som krävs för strategiska uppgifter. Erfarenheterna ger också respons för granskningen av strategin och beredskapsplanerna.

3.2 Ledande av staten Statsledningen skall ha en lägesbild som möjliggör beslutsfattande vid rätt tidpunkt och som behövs vid ledningen av samhällets livsviktiga funktioner. I det nätanslutna samhället räcker det inte att beslutsfattarna har tillgång endast till information som gäller ett visst verksamhetsområde. En för förvaltningsområdena gemensam lägesbild skall utformas och upprätthållas. Information om lägesbilden skall distribueras redan under normala förhållanden. Organiseringen och anvisningarna som hänför sig till utformandet av lägesbilden skall i grunden vara likadana i alla situationer. Under statsrådets kanslis ledning utvecklas ett system för upprätthållande av

44 lägesbilden och utbyte av information mellan förvaltningsområdena. Tjänstemännens kunnande skall utvecklas genom övningar gällande samarbetet mellan ministerierna och andra myndigheter och upprätthållandet av kontakt under undantagsförhållanden och i störningssituationer. Tjänstemännens utbildning och myndigheternas övningar i att behärska störningssituationer och undantagsförhållanden standardiseras på ett ändamålsenligt sätt. När valsystemet utvecklas bör man sträva till att val och folkomröstningar skall kunna verkställas även när undantagsförhållanden råder. De grundläggande fri- och rättigheterna, de mänskliga rättigheterna och individernas rättsskydd beaktas när verksamhet och normgivning i undantagsförhållanden övas och planeras på förhand. De övervakningsuppgifter som åligger justitiekanslern i statsrådet och riksdagens justitieombudsman under undantagsförhållanden samt justitieministeriets andel i lagberedningen och rådgivningen beträffande den samt granskningsverksamheten när det gäller normgivningen under undantagsförhållanden planeras och övas.

Vid utvecklande av deltagandet i och inverkan på beslutsfattandet inom Europeiska unionen granskas i synnerhet olika förfaringssätt och upprätthållandet av kontakt i störningssituationer som gäller Finland eller hela unionen. Rikets ledningssystem skall utvecklas och upprätthållas så att det motsvarar de krav som hotmodellerna ställer. Vid utvecklingen av informations- och kommunikationsnät är det också skäl att beakta inverkningarna av störningssituationer och undantagsförhållanden. Utvecklandet av lokaler och annan infrastruktur skall göra ledningen av samhällets livsviktiga funktioner möjlig i alla situationer. Ledningens reservsystem skall testas och övningar för den personal som omfattas av dem skall ordnas regelbundet. Verksamhetsmodeller för normala förhållanden utgör grunden när det gäller att utveckla ett ledningssystem som även fungerar i störningssituationer och under undantagsförhållanden. De skyddsutrymmen som krävs för ledande av staten och säkrande av dess funktioner skall konstrueras så att de möjliggör verksamhet i alla situationer.

3.3 Extern handlingsförmåga Målet för utvecklandet av den externa handlingsförmågan är att

45 säkra Finlands regerings informationskontakter till främmande makter och andra centrala internationella aktörer i alla situationer. Detta förutsätter framför allt att verksamhetsbetingelserna för beskickningarna i utlandet säkerställs. I synnerhet bör man se till att skyddade och certifierade datakommunikationsförbindelser mellan Helsingfors och utrikesrepresentationens verksamhetsställen fungerar. Samtidigt bör man försäkra sig om att ministerierna och de centrala ämbetsverken har tillförlitliga direkta kontakter till de myndigheter som sköter motsvarande ärenden i andra länder (i synnerhet EU-länder).

eventuella störningssituationer och under undantagsförhållanden och vid behov sända hem dem. Det är då oftast fråga om sådana fjärran belägna representationer i krisområden vars resurser och kommunikationer bör säkerställas.

Centrala verksamhetsställen med tanke på tryggandet av de livsviktiga funktionerna är Finlands EUrepresentation och representationer vid andra internationella organ. Representationernas kommunikation och verksamhetsbetingelser bör också säkerställas i stora och ur Finlands perspektiv centrala staters (inklusive EU-medlemsstaters) huvudstäder. Representationerna betjänar hela statsförvaltningen och det övriga samhället, vilket bör beaktas i planeringen. Representationernas tekniska och sakliga färdigheter för myndighetssamarbete utvecklas.

Förskjutningen av tyngdpunkten i försvaret, från utvecklande av avvärjningsförmågan när det gäller omfattande anfall till stärkande av den förebyggande förmågan och avvärjningsförmågan när det gäller strategiska överfall, slutförs. En annan prioritetsinriktning är förmågan att höja försvarsberedskapen så att den stöder den utrikesoch säkerhetspolitiska handlingsförmågan i krissituationer som gäller Finland. Båda dessa prioritetsområden förbättrar samtidigt Finlands förmåga att delta i internationell krishantering, vars betydelse hela tiden ökar.

Särskild uppmärksamhet fästs vid representationernas förutsättningar att bistå finska medborgare vid

Det är möjligt att säkerställa utrikeshandelns verksamhetsbetingelser endast genom ett omfattande myndighetssamarbete och i nära kontakt med företag och andra ekonomiska aktörer i Finland, inom EU-området och utanför detta.

3.4 Rikets militära försvar

Prioriterade områden inom utvecklandet av försvarssystemet är

46 ledningssystemet, arméns beredskapsförband, militär krishanteringsförmåga och informationssamhällets krigsekonomisystem. Minskningen av försvarsmaktens krigstida numerär fortsätter på det sättet att maximistyrkan minskar till 350 000 personer före utgången av 2008. Försvarsmaktens ledningssystem skall motsvara kraven under krig, vilket även utgör grunden för det fredstida utvecklandet av ledningssystemet. Det centrala målet för utvecklingen är att planeringen av alla försvarsgrenar samt deras ledningsoch underrättelsesystem sammanslås till ett fastställt helhetssystem. De krav den europeiska krishanteringen ställer måste beaktas vid utvecklandet av ledningssystemet. Underrättelse-, övervaknings- och ledningssystemen utvecklas så att de svarar mot de krav som ett strategiskt överfall och regionala kriser ställer. Informationssamhällets utveckling och skapandet av nätverk samt det hot som informationskrigföringen utgör förutsätter att förvarsmakten kontinuerligt deltar i avgöranden som gäller de riksomfattande informationsnäten. Armén utvecklar beredskapsbrigaderna och det helikoptersystem som stöder dem samt det regionala försvarets och

huvudstadsregionens trupper. Arméns slagkraft måste förbättras. Tyngdpunkten i utvecklandet av marinen ligger på skyddande av sjöförbindelserna, dvs. på minsvepning, minering, ubåtsbekämpning samt eskortering. Flygvapnet förbättrar verksamhetsbetingelserna för jaktplansmaterielen och upprätthåller materielens prestationsförmåga. Inom försvarsmakten tas effektivare metoder och verksamhetssätt i bruk för kontrollen av de ekonomiska och materiella resurserna. Prioritetsområdet när det gäller utvecklandet av försvarsmaktens underhålls- och logistiksystem samt det därtill hörande krigsekonomisystemet är att skapa en sådan logistisk helhet som är kopplad till näringslivets system i fråga om sina nödvändiga delar.

3.5 Intern säkerhet För att upprätthålla den lagliga samhällsordningen effektiverar justitieministeriet förvaltningsområdets beredskap så att man med de strukturer som finns att tillgå under normala förhållanden klarar av att sköta uppgifterna också i störningssituationer. Detta förutsätter att såväl rättsväsendets lokaler och utrustning som personalens kunnande utvecklas.

47 Åklagarna och domstolarna prioritetsområden.

är

manuell arkivering. Skyddandet av informationssystemen förbättras.

I störningssituationer och under undantagsförhållanden är det viktigt att människorna kan ty sig till föreskrivna rättsskyddsmedel, att de bevarar sin talerätt och att myndigheternas verksamhet möjliggör en utredning och utvärdering av händelserna i efterhand. I krissituationer måste man tillräckligt snabbt få en myndighet som behärskar frågan till platsen. Kärnpersonalens kriskunskap måste säkerställas. Krislagstiftningen utökar i synnerhet förvaltningsdomstolarnas uppgifter när det gäller att garantera människornas rättsskydd. Förutsättningar och verksamhetsmodeller måste skapas för en snabb behandling av ärenden.

Nivån på den tekniska utrustningen i domstolsväsendets lokaler förbättras så att också de allra allvarligaste formerna av brott kan behandlas på ett säkert sätt. Inom fångvården bereder man sig på ökande och exceptionell brottslighet. För att förbättra verksamhetsbetingelserna beaktas fängelsernas interna risker vid utvecklandet av säkerhetssystem. Säkerhetsnivån i samband med fångtransporter förbättras.

Myndigheternas behörighetsbestämmelser måste preciseras och planeras redan på förhand med beaktande av sådana behörigheter som kan behövas under undantagsförhållanden. Man bereder sig på att ändra myndigheternas behörighetsbestämmelser enligt de krav som kontrollen över olika situationer ställer. Utöver rättsväsendets elektroniska system upprätthålls tillräckligt kunnande för övergång till manuell handläggning av ärenden och

Utformandet och upprätthållandet av en lägesbild i fråga om den interna säkerheten sker i form av informationsutbyte mellan de nationella myndigheterna, anskaffning av internationella uppgifter samt analys och sammanställning av uppgifterna, vilket i huvudsak hör till polisens ansvar. Informationsutbytet mellan myndigheterna och analyseringsarbetet utökas och görs snabbare. De internationella informationsanskaffningsnäten utvidgas och erhållandet av information säkerställs också under undantagsförhållanden. Nödvändiga datakommunikationsförbindelser säkerställs redan under normala förhållanden. För upprätthållandet av allmän ordning och säkerhet måste de olika formerna av myndigheternas

48 samarbete och förfarande vid handräckning fortfarande utvecklas. Utvecklandet av samarbetsformerna tillsammans med privata producenter av de livsviktiga samhällsfunktionerna fortsätter.

upprätthålla allmän ordning. De utmaningar som internationell organiserad brottslighet orsakar besvaras med gemensamma utredningsgrupper i samarbete med utländska lagtillsynsmyndigheter.

Det centrala målet vid bekämpningen av allvarlig brottslighet, inklusive terrorism, är att förbättra funktionsdugligheten hos ett system som omfattar olika myndigheters underrättelse-, utrednings-, åtalsprövnings-, domstolsoch verkställighetsfunktioner. Förfaringssätten vid bekämpningen av allvarlig brottslighet utvecklas också i nära samarbete med närområdenas samt Europeiska unionens myndigheter. Bland annat möjligheten att bilda gemensamma utredningsgrupper tillsammans med utländska lagtillsynsmyndigheter utnyttjas. Tyngdpunkten vid bekämpningen av de nämnda brottsformerna ligger på utvecklandet av underrättelseverksamheten i samarbete med andra myndigheter. Genom underrättelseverksamheten måste man kunna avslöja de hot brottslingarna orsakar i fråga om samhällets livsviktiga funktioner samt utreda de objekt som hoten riktas mot.

Verksamheten vid nödcentralsverket inleds i hela landet före utgången av 2005 för att man skall kunna upptäcka och varna för hot. Nödcentralsverket upprätthålls av staten och sköter med enhetliga metoder räddningsväsendets och polisens samt socialoch hälsovårdens nödcentralsuppgifter. Nödcentralerna tar emot nödmeddelanden från allmänheten och tillkallar den hjälp som behövs. Nödcentralernas information används vid utformningen av lägesbilden i fråga om den interna säkerheten.

De resurser som krävs för utredning av allvarlig brottslighet tryggas genom att man vid behov tillsätter beredskapspoliser för att

Den beredskap som behövs vid nödcentralerna för utformandet av lägesbilden skapas. Nödcentralerna utrustas så att de kan tillhandahålla länsstyrelser och andra samarbetsmyndigheter lokaler samt tele- och radiokommunikationsteknik och informationsteknik för att de skall kunna samla lägesinformation och utforma och distribuera lägesbilden. Dataförbindelser och andra arrangemang planeras och säkerställs så att en lägesbild snabbt kan utformas på regionalnivå och inom centralförvaltningen.

49 Det varningssystem för befolkningen som grundar sig på försvarsmaktens luftlägesbild förbättras så att det är funktionsdugligt ur tekniskt och organisatoriskt perspektiv. Anmälningsoch varningsförfaranden enligt internationella avtal utvecklas för beredskap. Den räddningsverksamhet som krävs vid olycksoch katastrofsituationer koncentreras genom att samarbete ordnas mellan kommunerna för producerandet av räddningstjänster inom 22 räddningsområden. Det regionala systemet grundar sig på det täta och decentraliserade nätverket av brandstationer samt på ett effektivt utnyttjande av resurserna. Genom att uppgifter som överlappar varandra gallras bort och administrationen koncentreras frigörs resurser för alla primära uppgifter inom räddningsväsendet. Den planering som koordineras av räddningsmyndigheterna och som genomförs tillsammans med andra myndigheter som enligt lagen förpliktas delta i uppgifter inom räddningsväsendet utökas för eventuella storolyckor. Respektive sektor sköter reserveringen och utbildningen av tilläggsresurser för undantagsförhållanden samt för krävande katastrofeller hotsituationer. Med hjälp av myndighetsradionätet effektiveras samarbetet mellan dem som deltar i

räddningsarbetet och ledningen av arbetet. Genom deltagande i utvecklandet av EU:s räddningstjänstsmekanism och annat internationellt samarbete inom räddningsbranschen konstrueras ett system som ger Finland möjlighet till beredskap att ta emot och ge hjälp vid storolyckor. Sjösäkerheten på Östersjön, framför allt i Finska viken, förbättras genom internationellt samarbete på bilateral och multilateral nivå. Genom deltagande i EU:s och internationella sjöfartsorganisationens beslutsfattande inverkar man på de krav som ställs på fartyg. Tillsammans med Estland och Ryssland utvecklas ett gemensamt system för styrning och övervakning av fartygstrafiken på Finska viken. Finlands oljebekämpningskapacitet utökas och samtidigt strävar man efter att påverka utvecklandet av Estlands och Rysslands oljebekämpningskapacitet. EU håller på att utveckla ett nytt finansiellt instrument för det gränsregionala samarbetet. Det riktas till de nya grannländer vilkas medlemskap inte är aktuellt. Instrumentet ger möjlighet till rationalisering av de nuvarande finansieringsprogrammen och skapar bättre förutsättningar för hanteringen av olika tryck och hot som riktas mot EU:s yttre gränser

50 och gränsområdena. Detta finansiella instrument som omfattar hela EU:s östgräns förstärker Finlands samarbete över östgränsen. Utvecklandet av gränslägesbilden förutsätter intensiv kontakt med det samarbete som sker inom EU:s strukturer. Det centrala är att utveckla fungerande förbindelser till grannländerna, inklusive kuststaterna vid Östersjön. I utvecklandet av gränsövervakningssystemet är gränskontroller och gränsövervakningens funktionsförmåga prioritetsområden. Utgångspunkter vid utvecklandet av gränsövervakningssystemet är den allt livligare gränstrafiken, ändringar i persontrafikens struktur, utvecklandet av gränsövergångsställen och den försvagade funktionsförmågan vid Rysslands gränsbevakningstjänst.

av handeln, utvecklingssamarbete och förebyggande av konflikter. Centrala områden vid utvecklandet av kontrollen av omfattande inresa är mottagandet av inresande personer och ordnandet av det skydd som situationen kräver samtidigt som verkningarna av utvidgningen av EU beaktas. För att bereda sig för en omfattande, okontrollerad invandring (massflykt) måste arbetskraftsoch näringscentralerna (TE-centralerna) ge avsiktsförklaringar tillsammans med kommunerna och andra aktörer för att grunda flyktingslussar och förläggningar och ordna tillfälligt skydd. Vid arbetsministeriet inrättas ett riksomfattande register över dessa centraler för att säkerställa kontrollen över omfattande inresa och upprätthållandet av lägesbilden.

3.6 Ekonomins och samhällets funktionsförmåga Den offentliga ekonomin

Finland deltar aktivt i utvecklandet av den civila krishanteringen som en del av utvecklandet av EU:s krishanteringsförmåga. Tyngdpunkten ligger på skapandet av resurser för fältuppgifter enligt EU:s beslut och de förbindelser Finland givit. Centrala områden vid utvecklingen när det gäller bekämpningen av olaglig invandring är närmare ekonomiskt samarbete, utvidgning

Skatteuppbördssystemen utvecklas i synnerhet för sådana situationer där den elektroniska kommunikationens och datasystemens funktion är hotad. Finansministeriet skall utveckla metoder som säkrar telekommunikationssystemen för skötseln av betalningsrörelser och uppbörd i fråga om skatter. För undantagstillstånd och störningssituationer skall kraftigt

51 förenklade utvecklas.

skatteuppbördsmetoder

Av statens utgifter är tre fjärdedelar bundna genom lagstiftning. För en förbättrad effekt av omfördelningen av anslagen i budgeten förutsätts också i krissituationer att bedömningen av lagstiftningens offentligekonomiska långtidsverkningar och i synnerhet den offentliga ekonomins balansverkningar grundar sig på mera tillförlitliga grunder och beräkningar. Under planeringsperioden utvecklas sådana metoder för intäkts- och kostnadsbaserad beräkning som kan användas vid bedömningen av lagstiftningens ekonomiska verkningar samt vid omfördelningen av anslagen. Ett projekt inleds i syfte att trygga systemens funktionsduglighet och utveckla möjliga ersättande förfaringssätt. I detta sammanhang utreds också utvecklingsbehoven för olika situationer hos den organisation som deltar i beredningen av budgetpropositionen och organisationens resurstilldelning. Förslag som kommer upp i projektet måste testas i samband med normal beredning av tilläggsbudgeter. Banker och andra centrala aktörer på finansmarknaden skall se till att reservsystem och information som är nödvändig för verksamheten finns avskilda från de egentliga datacentralerna. Tryggandet av

betalningsrörelse och penningförsörjning och utvecklandet av detta utreds inom ramen för ett projekt i vilket Bankföreningen i Finland, Finansinspektionen, Folkpensionsanstalten, Arbetspensionsförsäkrarna TELA rf och kreditlaget deltar. Finansministeriet utvecklar datasäkerheten och användbarheten i fråga om statens kassahanteringssystem enligt de krav som ställs i alla säkerhetssituationer, framför allt på grund av hot i fråga om elektronisk kommunikation och datasystem i sådana situationer. Samhällets basfunktioner Tyngdpunkten inom utvecklandet av energiförsörjningen ligger på tryggandet av tillgången på energi. Sådan energiproduktion som grundar sig på decentraliserad produktion och flera slag av bränslen och anskaffningskällor främjas. Den inhemska energiproduktionen och användningen av inhemskt bränsle utvecklas. EU-medlemskapet samt internationellt och nordiskt försörjningsberedskapssamarbete inom energibranschen beaktas i de nationella försörjningsberedskapsarrangeman gen. Utvecklandet av den grundläggande infrastrukturen för produktion,

52 överföring och distribution av energi fortsätter. Energiöverförings- och energidistributionssystemens driftssäkerhet förbättras också med tanke på hot som kan uppstå under normala förhållanden och i störningssituationer. Ersättandet av stenkol genom en ökad användning av naturgas leder till en omprövning av lagringsbehovet av olja som reservbränsle till naturgasen. Inom livsmedelsförsörjningen beaktas utvidgningen av EU och kommande lantbruksreformer. Som grund för försörjningsberedskapen upprätthålls en tillräcklig primärproduktion av baslivsmedel, med hjälp av vilken bevarandet av en tillräcklig förädlingskapacitet i vårt land också säkras. I enlighet med detta mål försöker man påverka Europeiska unionens jordbrukspolitik. Industri- och serviceproduktionen utvecklas genom beredskapsplanering för viktiga företag, säkerhetsupplagring av de mest kritiska materialen, olika slags försörjningsberedskapsavtal och andra beredskapsåtgärder. För att trygga produktionsberedskapen utvecklas tillräcklig transportkapacitet för olika transportformer samt säkerställandet av reservdelsförsörjningen i synnerhet för tunga landsvägstransportfordon och bränsleförsörjningen för transporterna.

Konstruktionskapaciteten utvecklas i tillräcklig utsträckning för att behoven inom upprätthållandet av den tekniska infrastrukturen, energiförsörjningen, befolkningsskyddet och det militära försvaret skall tryggas i alla säkerhetssituationer. För att stöda den militära försvarsberedskapen förbättras den i hemlandet fungerande industrins förmåga att underhålla och reparera tekniskt krävande vapensystem samt behärska datatekniken och systemintegrationen. I fråga om högteknologiska produkter upprätthålls den industriella kapaciteten samt forskningen och utvecklingen. Med hjälp av internationella materialinköp och teknologiprojekt skapas förutsättningar för den inhemska industrin att utveckla nytt kunnande och att få produktsortimentet att motsvara försvarsmaktens krav. EU-medlemskapet bidrar till att öka den ekonomiska stabiliteten och säkerheten även om några egentliga försörjningsberedskapsarrangeman g inte har genomförts. Finland arbetar för att en gemensam försörjningsberedskap skall utvecklas på EU:s inre marknad. Vid tryggandet av försörjningsberedskapen stöder man sig mera än tidigare på möjligheterna tack vare internationellt samarbete på myndighetsoch företagsnivå.

53 Genom internationella avtal förbättras försörjningsberedskapen i fråga om kritiska råvaror och material. Tryggandet av befolkningens nödvändiga basförsörjning samt av samhällets nödvändiga tekniska basstrukturer är till sin natur en lokal verksamhet och försörjningsberedskapen i fråga om detta sköts med nationella arrangemang. Verksamhetens tyngdpunkt flyttas till utvecklandet av kvalitativa faktorer och färdigheter i fråga om försörjningsberedskapen. Utöver beredskap som riktas till kärnområdena främjas den allmänna försörjningsberedskapen som en del av företagens och organisationernas normala verksamhet och riskhantering. Analyseringen och uppföljningen av samhällets allmänna kriskänslighet och riskfaktorernas verkan effektiveras genom ökad sakkunskap och förmåga att behärska olika störningssituationer och undantagsförhållanden. Försvarsekonomiska planeringskommissionen, nedan FPK, inklusive dess organ är en sakkunnigoch samarbetsorganisation mellan näringslivet och myndigheterna. FPK har en viktig roll i det planerings- och utvecklingsarbete som hänför sig till beredskap för undantagsförhållanden i vårt land. FPK följer tillsammans med regeringskonferensen utvecklingen i fråga om försörjningsberedskapen

inom olika områden och faktorer som inverkar på den, producerar styrningsuppgifter och förslag för utvecklande av försörjningsberedskapen samt ordnar beredskapsutbildning. FPK:s organisation och verksamhetsformer utvecklas så att de motsvarar förändringarna i samhället. När tryggandet av tillgången på arbetskraft och styrningen av arbetskraften utvecklas är det viktigt att bättre än tidigare ta i bruk inhemska arbetskraftsresurser. Vid sidan av den humanitära invandringspolitiken utvecklas också en politik som hänför sig till invandring och som har Finlands beräknade arbetskraftsbehov som utgångspunkt. Förutsättningarna för inrättandet av det register över arbetspliktiga som hänför sig till verkställandet av arbetsplikten upprätthålls och ett fysiskt skydd säkerställs. Villkoren för användningen av registret tryggas, inklusive ändringar i informationssystemet och resursbehov. I samband med att upprätthållandet av samhällenas tekniska tjänster utvecklas inriktar man sig på att säkra en störningsfri tillgång på tjänster i alla situationer. Centrala områden inom utvecklandet av tjänster är produktionen och distributionen av värme, elektricitet

54 och vatten avloppsnät.

samt

fungerande

Elektroniska informations- och kommunikationssystem samt transporter Tryggandet av informations- och kommunikationssystemens funktion samt en fungerande kommunikation med hjälp av dem i alla förhållanden utvecklas på ett sätt som bestäms av samhällets behov, den allmänna tekniska utvecklingen och internationellt samarbete. Framförallt inriktar man sig på att utveckla det finländska samhällets ledning, kommunikation som hänför sig till medborgarnas säkerhet samt kommunikationssystem som ger säkerhetsmyndigheterna möjlighet till en effektiv verksamhet. Kommunikationsministeriet samordnar en ändamålsenlig och effektiv utveckling och användning av de myndighetsnätverk som hänför sig till samhällets säkerhet. Kommunikationsverket utvecklas som en allmän förvaltningsmyndighet i fråga om datasekretessoch datasäkerhetsärenden inom telekommunikationsområdet. I beredskapsplaneringen beaktas tryggandet av landets internationella kommunikation på ett accentuerat sätt. Genom säkerhetsoch datasäkerhetsåtgärder strävar man efter att förhindra att händelser utanför vårt lands gränser äventyrar

landets interna kommunikation och användning av informationstekniska system. Vid tryggandet av systemens funktion beaktas vapenteknologisk och annan teknisk utveckling som hotar systemens funktion. Systemens beredskap testas genom regelbundna beredskapsövningar. Organiseringen av trafiken och transporterna utvecklas så att man uppnår beredskap att reagera flexibelt på störningssituationer i varje ögonblick samt att planenligt övergå till sådana arrangemang genom vilka viktig transport och trafik tryggas under undantagsförhållanden. Särskild uppmärksamhet fästs på tryggandet av sådan transportverksamhet som behövs för fortsatt utrikeshandel. Transportverksamhetens beredskap testas genom regelbundna beredskapsövningar.

3.7 Befolkningens utkomstskydd och handlingsförmåga Nationella resurser, system och färdigheter inom socialoch hälsovårdens funktioner stöds med internationella åtgärder genom avtal om samarbete och samarbetsprojekt, utbyte av sakkunnig- och resursinformation samt koordinering av verksamheten. Lagstadgade förmåner inom ramen för utkomstskyddet betalas enligt

55 gällande bestämmelser så länge det är möjligt. Detta förutsätter att förmånernas finansieringsgrund är tryggad, att informationssystemen är i funktionsdugligt skick och att den grundläggande bankverksamheten fortsätter störningsfritt. Också i de svåraste förhållandena skall man se till att tillräckligt minimiutkomstskydd alltid kan ordnas. I praktiken innebär detta att man ser till att beviljningsoch betalningssystemen för statsfinansierade minimiförmåner inom det kommunala utkomststödet fungerar störningsfritt. Primärvården utvecklas som en regional och funktionell helhet i samarbete med den tredje sektorn och den privata sektorn. Samarbetet och arbetsfördelningen inom den specialiserade sjukvården förverkligas inom respektive specialansvarsområde. Förfarandet med gemensam anskaffning av läkemedel och material utvecklas. Tillgången på krisspecifika läkemedel och förnödenheter i störningssituationer och under undantagsförhållanden tryggas. Inom produktionen av det sociala områdets tjänster utvecklas det regionala samarbetet med beaktande av regionala servicebehov. Ett utökat regionalt samarbete effektiverar tryggandet av de livsviktiga funktionerna inom socialoch hälsovården och förvaltningsområdets beredskap så att vårdarrangemangen för sådana sjukdomsfall som förutsätter

specialkunnande och särskilda färdigheter samt tillgången på nödvändiga resurser, förnödenheter och sakkunnigtjänster förbättras. Social- och hälsovårdsministeriet vidtar de åtgärder med hjälp av vilka sådana tjänster som tillhandahålls av sammanslutningar som producerar köpta tjänster och av aktörer inom tredje sektorn kopplas till tryggandet av samhällets livsviktiga funktioner. De anordningar, tekniska system och personalresurser som behövs vid strålningsmätningar samt för konstaterande och kontroll av såväl biologiska som kemiska riskfaktorer skall tryggas. Upprätthållandet av mätningsberedskapen i ett automatiskt mätningsnätverk och ett laboratorienätverk säkerställs för alla förhållanden med hjälp av ändamålsenlig utrustning och tillräcklig och ändamålsenlig infrastruktur vid laboratorierna samt kunnande när det gäller strålningsmätningar. Utrustningen förnyas regelbundet, nya apparater och metoder anskaffas och personalresurserna tryggas. För konstaterande och bemästrande av biologiska och kemiska hot måste vårt land ha ett laboratorienätverk som klarar av diagnostik på hög nivå och som har tillräcklig sakkunskap också för diagnostisering av annat än vanliga biologiska och kemiska faktorer. Med tanke på biologiska och kemiska riskfaktorer skall riksomfattande joursystem och

56 kunskapsenheter utvecklas. Kunskapsenheternas uppgift är att stöda och utveckla verksamheten inom B- och C-laboratoriernas nätverk. Ett system för uppföljning, kontroll och bekämpning av smittsamma sjukdomar utvecklas och samarbetet med livsmedelsoch djursjukdomsmyndigheterna tryggas. Sakkunnigreserver utbildas och metoder utvecklas för epidemiutredningar. Både inom sjukvårdsdistrikten och på riksnivå utvecklas beredskap för identifiering och upptäckt av patienter och fall som misstänks kunna vara smittfarliga samt nödvändiga isolerings- och karantänåtgärder. Funktionella färdigheter och resurser inom socialoch hälsovårdens servicesystem förbättras med tanke på vården av hälsoskador och sjukdomar som förorsakas av strålning samt biologiska och kemiska faktorer. Färdigheterna och resurserna utvecklas och upprätthålls också på den nivån som riskanalyserna förutsätter. Social- och hälsovårdslagstiftningen revideras så att ministeriet och länsstyrelserna i syfte att trygga samhällets livsviktiga funktioner av särskilda motiverade skäl skall kunna ge föreskrifter som binder kommunerna och samkommunerna. Statsandelssystemet för social- och hälsovården revideras så att det

med tanke på tryggandet av samhällets livsviktiga funktioner stöder upprätthållandet av nödvändig service och kunskap i kommunerna och samkommunerna. Social- och hälsovårdsministeriet skall genom ett särskilt moment i budgeten bereda sig på att behärska hastigt uppkomna situationer som äventyrar folkhälsan samt med hjälp av utrustningsanskaffning och andra ändamålsenliga åtgärder utveckla och upprätthålla den beredskap som behövs i sådana situationer. Medel ur försörjningsberedskapsfonden kan anvisas för tryggandet av de speciella funktioner inom social- och hälsovården som upprätthålls av den offentliga förvaltningen.

3.8 Mental kristålighet Målet för utvecklandet av den mentala kriståligheten är att stärka medborgarnas vilja att klara av verkningarna av olika hot som uppkommer i säkerhetssituationer och att stärka tron på att man klarar av hoten. En stark nationell vilja är en betydande faktor vid förebyggandet av många slags hot och vid bekämpning av alla hot samt när det gäller att återhämta sig från verkningarna av hoten. I utvecklandet av informationsverksamheten ligger tyngdpunkten på förmedlandet av riktig information vid rätt tidpunkt till

57 befolkningen gällande befolkningens rättigheter och skyldigheter, den rådande situationen samt myndigheternas verksamhet. Respektive förvaltningsområde svarar för utvecklingen inom sitt eget ansvarsområde. Utvecklingen samordnas av statsrådets kansli. När det gäller utvecklandet av utbildnings- och forskningstjänster måste man också bereda sig på att tillfälligt kunna flytta verksamheten till en annan läroanstalt eller forskningsenhet. Utbildnings- och forskningsverksamheten skall kunna inskränkas och tillfälligt också avbrytas med beaktande av störningssituationens eller undantagsförhållandets regionala omfattning och varaktighet. Vid utvecklandet av undervisningen skall olika hot som förekommer i säkerhetssituationer och verkningarna av hoten liksom möjligheten att få kontroll över hoten beaktas. Kultur-, motionsoch ungdomsverksamhet fortsätter i ändamålsenlig utsträckning under alla förhållanden i enlighet med gällande lagstiftning och inom ramen för de resurser som står till förfogande. Man strävar efter att säkerställa tillgången på biblioteksoch informationstjänster. Kulturegendom skyddas genom att man vid behov flyttar den i säkerhet.

Frivilligarbete som stöder säkerheten organiseras för att stärka myndigheternas verksamhet. Inom ramen för frivilligarbetet kan man ge undervisning och utveckla de kunskaper och färdigheter som behövs i en säkerhetssituation. Det centrala inom utvecklingen gällande frivilligarbetet är att effektivera samarbetet med medborgarorganisationerna i ändamålsenlig utsträckning så att hoten kan kontrolleras och man kan återhämta sig från verkningarna av dem.

3.9 Utvecklingens prioritetsområden inom de närmaste åren Tryggandet av samhällets livsviktiga funktioner förutsätter ett vidsträckt samarbete mellan ministerierna och förvaltningsområdena i vilket den privata sektorn tas med. Totalförsvaret tillhandahåller ett mångsidigt urval av metoder när det gäller att samordna funktionerna. Strategin för tryggande av samhällets livsviktiga funktioner ställer upp flera mål som måste nås. Strategin fastställer också ett flertal uppgifter som måste skötas för att den nationella suveräniteten samt medborgarnas levnadsmöjligheter och säkerhet skall kunna tryggas. Strategins primära uppgift är dock att definiera ett måltillstånd och fastställa en prioritetsordning med

58 hjälp av vilken man närmar sig måltillståndet. Åtgärder för uppnåendet av målen presenteras i ministeriernas utvecklingsprogram. Ministeriernas och förvaltningsområdenas uppföljningssystem får en stor betydelse vid verkställandet av strategin. Med hjälp av dem kan man övervaka hur man närmar sig måltillståndet och fatta de politiska beslut som behövs för en ändring av prioritetsordningen. Vid utvecklandet av den prestationsförmåga som vid övergången till 2010-talet förutsätts för ministeriernas strategiska uppgifter, med hjälp av vilka samhällets livsviktiga funktioner upprätthålls, bör följande områden beaktas särskilt noggrant: 1) Lägesbild som behövs för ledningen av samhällets livsviktiga funktioner. Under ledning av statsrådets kansli skall ett system utvecklas för producerandet av den lägesbild som behövs för statsledningens beslutsfattande. Under normala förhållanden samlas nödvändiga, färdigt analyserade uppgifter in av förvaltningsområdena och av dessa uppgifter utformas den gemensamma lägesbild som statsledningen behöver. Under undantagsförhållanden och vid behov redan i störningssituationer förstärker ministerierna och vissa centrala ämbetsverk statsrådets kansli för att effektivera insamlingen,

analysen och uppgifterna.

bearbetningen

av

2) Underrättelseverksamhet som avslöjar allvarlig brottslighet, inklusive terrorism. Informationsverksamheten utvecklas i samarbete med andra myndigheter så att man skall kunna utreda de hot som brottslingar förorsakar samhällets livsviktiga funktioner samt de objekt som avses bli hotade. Förfaringssätten för bekämpandet av allvarlig brottslighet utvecklas i ett nära samarbete med myndigheter i närområdena och Europeiska unionen. 3) Elektroniska informations- och kommunikationssystem. Funktionen hos landets interna infrastruktur är ett prioritetsområde inom utvecklingen av de elektroniska informationsoch kommunikationssystemen. Grunden för utvecklandet utgörs av telenätens och datasystemens skyddsnivå och nivån för säkerställande av verksamheten under normala förhållanden. Informationsoch kommunikationssystemens grundstrukturer skall redan under normala förhållanden göras tillräckligt skyddade och säkrade så att de också klarar av hot som riktas mot dem under undantagsförhållanden. 4) Hälsoskydd. Beredskap inför plötsliga allvarliga epidemier och andra hot som äventyrar folkhälsan

59 skall utvecklas. I detta sammanhang skall särskild uppmärksamhet fästas vid den offentliga hälso- och sjukvårdens möjligheter att kunna frigöra sakkunniga och andra resurser så att hälsooch sjukvårdens grundläggande verksamhet inte äventyras.

De fyra ovan nämnda utvecklingsområdena förutsätter de allra snabbaste åtgärderna för att samhällets livsviktiga funktioner skall kunna tryggas i alla säkerhetssituationer. Måltillståndet för dessa områden måste uppnås redan inom de närmaste åren.

1 BILAGA 1:

DEFINITIONER AV BEGREPP Med grafiskt medium avses i denna strategi regelbundet utkommande dagstidningar och tidskrifter samt andra trycksaker som hänför sig till informationsförmedling. Försörjningsberedskap innebär tryggande av befolkningens utkomst, landets näringsliv och de basfunktioner som är nödvändiga för landets försvar med tanke på olika slags undantagsförhållanden. I störningssituationer förutsätts särskilda åtgärder för att bekämpa och klara av hot. I störningssituationer kan man ta i bruk befogenheter som ingår i bestämmelser för normalförhållanden men som hänför sig till specialsituationer, omfördela anslag genom en tilläggsbudget och förordna personal till tjänst samt anvisa andra medel för att få tilläggsresurser. En störningssituation kan också förutsätta en översyn av bestämmelser. Informationskrigsföring är helheten av de medel med vilka information produceras eller behandlas och med vilka man försöker påverka motståndarens tekniska eller psykiska kapacitet att föra krig. Med informationskrigsföring avses också informationsoperationer under normala förhållanden genom vilka man på ett önskat sätt påverkar staten eller samhället. Med massflykt avses omfattande okontrollerad invandring där en stort antal människor har blivit tvungna att lämna sitt hem eller det land där de varit stadigvarande bosatta och på grund av en väpnad konflikt, någon annan våldssituation eller en miljökatastrof inte tryggt kan återvända till detta land. Med totalförsvar avses alla de militära och civila funktioner genom vilka Finlands nationella suveränitet samt medborgarnas levnadsmöjligheter och säkerhet tryggas mot ett yttre hot som förorsakas av andra stater eller något annat hot. Till samordnandet av totalförsvaret hör samordnandet av den offentliga sektorns, dvs. statsrådets, de statliga myndigheternas och kommunernas samt den privata sektorns åtgärder och medborgarnas frivilligarbete i syfte att i alla situationer trygga samhällets livsviktiga funktioner.

2 Med den tredje sektorn avses vanligen den helhet som bildas av organisationer, stiftelser och nationer och vars verksamhet präglas av ekonomisk verksamhet som inte eftersträvar vinst, av autonomi, av deras privata karaktär och av frivillighet. Med omfattande invandring avses en situation där ett stort antal personer som har blivit tvungna att lämna tredje länder anländer till gemenskapens (EG) område. De kan inte återvända till sitt hemland och de kommer från ett visst land eller en viss geografisk region, oberoende av om de kommer till gemenskapens område på eget initiativ eller med andras hjälp, t.ex. genom ett evakueringsprogram. Bevarande av rättsstatsprincipen innebär att man i alla situationer sörjer för den grundlagsenliga nationella suveräniteten, principen om representativ demokrati och den offentliga maktutövningens lagbundenhet, så att människornas rättigheter och skyldigheter förverkligas på det sätt som bestäms i lagen. Under en kris är det med tanke på den nationella suveräniteten och människornas rättsskydd särskilt viktigt att domstolarna är oberoende. Rättsstatsprincipen skall förverkligas vid alla de myndigheter som för sin del ansvarar för den interna säkerheten och genomförandet av rättsväsendet och verkställigheten. Med räddningsväsendet avses förebyggande av olyckor, räddningsverksamhet och befolkningsskydd. Räddningsverksamheten innefattar åtgärder som när en olycka inträffar eller hotar hastigt måste vidtas i syfte att skydda och rädda människor, egendom och miljö samt begränsa skadorna och lindra följderna. Åtgärder som hör till räddningsverksamheten vidtas också i situationer med motsvarande följder som förorsakats avsiktligen eller vid risk för sådana situationer. Befolkningsskydd innebär skydd av människor och egendom samt utförande av uppgifter som hör till räddningsverksamheten under undantagsförhållanden eller beredskap för sådana uppgifter. Undantagsförhållanden är enligt beredskapslagen och lagen om försvarstillstånd situationer som myndigheterna inte med normala befogenheter och resurser kan få kontroll över. Försvarssystemet består av försvarsmaktens ledningsoch förvaltningssystem, underrättelse- och övervakningssystem, trupproduktionsoch mobiliseringssystem, underhålls- och logistiksystem samt truppstruktur, dvs. ledningsinstanserna och trupperna.

3

Gränssäkerheten hör till gränsbevakningsväsendets verksamhet och genom den förebyggs, avslöjas och bekämpas i synnerhet olaglig inresa och genom den deltar gränsbevakningsväsendet tillsammans med andra myndigheter i bekämpningen av brottslighet som hotar rikets interna och externa säkerhet. Gränssäkerhetsuppgifterna omfattar gränsövervakning på land och till sjöss och gränskontroller vid gränsövergångsställena samt den internationella verksamhet som hänför sig till detta. Terrorism. En gärningsman har ett terroristiskt syfte om han eller hon har för avsikt att 1) injaga allvarlig fruktan hos en befolkning, 2) obehörigen tvinga regeringen eller någon annan myndighet i en stat eller en internationell organisation att göra, tåla eller underlåta att göra något, 3) obehörigen upphäva eller ändra en stats konstitution eller allvarligt destabilisera en stats rättsordning eller tillfoga statsekonomin eller de grundläggande samhällsstrukturerna i en stat synnerligen stor skada, eller 4) tillfoga en internationell organisations ekonomi eller de övriga grundläggande strukturerna i en sådan organisation synnerligen stor skada. Med informations- och kommunikationssystem avses kommunikationsnät samt nätverk och system som är kopplade till dem och som är avsedda för behandling av information. Med datasäkerhet avses skydd av information och tjänster av olika slag, informationstekniska system och datakommunikation genom åtgärder som är ägnade att kontrollera de hot som riktas mot dem. Med lägesbild avses beslutsfattarnas och deras medarbetares uppfattning om saker som inträffat, de förhållanden som påverkat sakerna, olika parters avsikter och händelsernas eventuella utvecklingsalternativ, vilket behövs vid beslutsfattandet i ett visst ärende eller sakkomplex. Utformningen och upprätthållandet av lägesbilden främjas genom att man upprätthåller och presenterar information på ett ändamålsenligt sätt, t.ex. med bilder, texter och scheman.

4 Med allvarlig brottslighet avses ett enskilt grovt brott, en omfattande brottshelhet som bildats av flera brott eller ett eller flera brott som begåtts av yrkes- och vanebrottslingar eller en kriminell sammanslutning. Objektet för bekämpningen av allvarlig brottslighet är en person, en grupp personer eller en sammanslutning som misstänks planera, förbereda eller begå ett allvarligt brott, medverka eller ha medverkat till ett allvarligt brott eller ha begått ett allvarligt brott och vars avsikt är att uppnå betydande olagliga privata, samhälleliga eller ekonomiska mål eller förorsaka betydande materiella skador. Bassystem för kommunikationen är sådana kommunikationsnät som avses i kommunikationsmarknadslagen, system som är nödvändiga för kommunikationsnätens funktion och terminaler som är kopplade till kommunikationsnäten.

1 BILAGA 2:

BESKRIVNING AV HOTBILDERNA 1 Hot mot informationssystem Begreppet informationssystem har en vidsträckt betydelse och omfattar alla system som används för lagring, överföring, sammanställning och annan behandling av information. Tillgången till information är i dag en förutsättning för nästan alla systems funktion. Informationssystemen är utsatta för olika slags hot eller kombinationer av dem redan under normala förhållanden. Verkningarna av hoten hänför sig till uppgifternas konfidentiella natur, varvid en utomstående olovligen kommer över sekretessbelagd information integriteten, varvid en utomstående kan ändra ursprunglig information tillgången, varvid den rätta användaren av informationen inte har tillgång till de uppgifter eller den informationstjänst han eller hon behöver kontrollen över informationssystemet, varvid t.ex. en servers funktion förhindras eller görs långsammare eller inkräktare ges företrädesrättigheter. Hot mot informationssystem kan förorsakas av utomstående aktörer, egen personal eller tekniska fel eller skador i systemet. Möjliga utomstående aktörer som angriper informationssystemen är enskilda hacker eller grupper av hacker, ligor, terroristorganisationer, privata företag och statliga organisationer. Angreppen kan riktas mot själva informationen genom skadliga program, intrång och ändring av data i samband med dem eller förhindrande av användningen av program. Angrepp kan också utföras antingen fysiskt eller med hjälp av elektromagnetisk strålning. Andra metoder är förhindrande av eltillförseln till informationssystemen, fysisk förstörelse av anordningar samt användning av högeffektpulsad mikrovågsstrålning (HPM-vapen) eller elektromagnetisk puls från kärnladdningsexplosioner (EMP). Också radioförbindelser som hänför sig till dataöverföring kan bli föremål för underrättelseverksamhet och störas elektroniskt. Intrång och försök till intrång i privatpersoners, företags och myndigheters informationssystem sker dagligen. Dataskyddsförseelser som riktas mot företag förorsakar allvarlig skada och ekonomisk förlust. Dessutom är de förknippade

2 med risken att ett systems trovärdighet går förlorad och att verksamhet som baserar sig på informationsteknik lamslås. Farligast ur samhällets synvinkel är främmande staters olagliga underrättelseverksamhet beträffande olika informationsnät eller olika systems styrfunktioner. En stor del av den information som behövs finns att tillgå också från offentliga eller åtminstone ickesekretessbelagda källor om man har tillgång till goda datainsamlings-, sammanställnings- och analyssystem. Olovlig informationsanskaffning ökar i betydande grad om samhället råkar i en störningssituation eller ett undantagsförhållande. Angripare kan förbereda sina intrångsförsök redan under normala förhållanden, bl.a. genom att mata in aktiveringsbara skadliga program i olika system. Under normala förhållanden hänför sig verksamhet mot informationens integritet i det närmaste till ekonomisk brottslighet. I propagandasyfte kan man också försöka ändra databaser som är i allmän användning. I allvarliga störningssituationer och under undantagsförhållanden kan man försöka mata in felaktiga och vilseledande uppgifter i olika databaser och system. Angrepp mot tillgången till information inträffar flera gånger om året. I sin enklaste form sker angreppen genom spridning av datavirus som ändrar och avlägsnar filer samt förorsakar t.o.m. fysisk skada på anordningar. Datavirushot sprids snabbt. Servrar kan göras långsammare och t.o.m. lamslås genom att man får deras funktion att stocka sig. Sådana här angrepp är kortvariga men kan i kritiska ögonblick väsentligen försvåra tillgången till information. I värsta fall kan en del informationssystem kontrolleras från utlandet. Informationstekniska system är beroende av eltillförsel. Elavbrott förekommer också under normala förhållanden. I allvarliga störningssituationer och under undantagsförhållanden kan produktionen, överföringen och distributionen av elektriciteten störas under långa perioder. I krig är ledningssystem och som en del av dem informationsbehandlings- och informationsförmedlingssystem primära mål för fienden. Många faktorer i samband med förändringar påverkar hot som riktas mot informationssystem och bekämpningen av dem. Tekniken och systemen utvecklas mycket snabbt. Utrustning och program som hänför sig till den måste i allmänhet ersättas med nästa generation av produkter, vilkas kompatibilitet med det system som är i användning inte kan garanteras. Myndigheter och företag externaliserar stora delar av sitt informationssystem och huvuddelen av dataöverföringen genomförs med hjälp av privata företags

3 system. En stor del av olika områdens verksamhet sker via Internet, som är öppet för alla. Den kommersiella konkurrensen ändrar uppfattningen om funktionssäkerheten. För ett företag är det ofta förmånligare att genomgå verkningarna av störningar än att säkerställa en nästan störningsfri funktion hos systemen. I företagsekonomiska principer tas undantagsförhållanden sällan i beaktande. Å andra sidan försöker också privata företag snabbt etablera nära samarbete och stöda varandra i krissituationer. Myndigheternas och företagens ansvarsfrågor är ofta svåra i störningssituationer och i synnerhet i fråga om följdverkningarna. Inom informationssystemsbranschen byts personalen snabbt ut. Detta kan medföra säkerhetsrisker och även ett beroende av nyckelpersonal. Å andra sidan innebär den goda kunskapen i informationsteknik i Finland ett bra utgångsläge jämfört med många andra länder.

2 Olaglig inresa och befolkningsrörelser som äventyrar säkerheten Finland är ett destinations- och transiteringsland för olaglig inresa. Utreseländerna är konfliktområden samt stater och områden med betydligt lägre levnadsstandard än västländerna. I Europa sker olaglig inresa i huvudsak till länderna i Centraleuropa. Redan nu uppehåller sig miljontals personer olagligt på EU:s territorium. Antalet ökar eftersom tiotusentals personer årligen kommer in olagligt på Schengenområdet på grund av bristfällig gränsövervakning. Utvecklingen när det gäller Finlands situation påverkas i betydande grad också av hur grannländerna stakar ut sina riktlinjer i gräns- och flyktingpolitiken. Olaglig inresa till Finland kommer troligen att öka. När invandringen ökar är risken att ett stort antal människor lever utanför samhällsstrukturen och myndighetskontrollen också i Finland. Detta skapar växtunderlag för andra hot, såsom störningar i samhällsfriden, brottslighet, terrorism och smittsamma sjukdomar. Människosmugglingen har utvecklats till en typ av brottslighet som är jämförbar med den internationella narkotikabrottsligheten. Olaglig inresa och olaglig vistelse i landet förorsakar också annan brottslighet och ökar ojämlikheten mellan människorna. Också terrorister kan försöka utnyttja asylförfarandet. En negativ följd av olaglig invandring är illegalt arbete. Det är ett problem i synnerhet i Centraleuropa, men också i Finland kan användningen av illegal arbetskraft öka som en följd av den fria rörligheten.

4 Befolkningsrörelser till följd av en katastrof som orsakats av naturen eller människan kan även beröra Finland. Invandring i omfattande grad kan orsakas av väpnade konflikter, kärnkraftsolyckor, naturkatastrofer eller allvarligt försvagade existensförhållanden inom Finlands närområden. 3 Hot mot befolkningens föda och hälsa Hälso- och sjukvårdssystemet hotas av att både vårdpersonalen och patienternas medelålder stiger samt att befolkningen koncentreras till några få tätorter. Tillgången på läkemedel och vacciner samt utrustning och förnödenheter för hälso- och sjukvården är allt mer beroende av import. Nya hot är användningen av strålning samt biologiska och kemiska ämnen som medel för att störa samhällets funktioner och för terrorism. Människornas rörlighet har för sin del bidragit till att öka risken för spridning av smittsamma sjukdomar. Nya smittsamma sjukdomar och sådana som inte har förekommit hos oss tidigare kan förorsaka allvarliga epidemier. Läkemedelsresistenta bakterier och virus utgör redan nu en betydande utmaning för vårt hälso- och sjukvårdssystem. Spridningen av HI-virus är påfallande också inom Finlands närområden. I en del länder utgör AIDS ett hot mot hela samhällets funktionsförmåga. Epidemier kan förutom av människor även spridas genom livsmedel och hushållsvatten. I synnerhet epidemier som föranleds av nedsmutsat hushållsvatten är ett betydande hot också under normala förhållanden. Finlands nuvarande hälso- och sjukvårdssystem klarar mycket väl av att begränsa epidemier och behandla sådana sjukdomar för vilka det finns behandlingsformer. Ett gott allmänt hälsotillstånd har hittills kunnat bibehållas hos befolkningen. De verkningar befolkningens försvagade allmänkondition har på folkhälsan har emellertid ännu inte utretts. Överviktighet och dess följdverkningar håller på att öka. Ungdomarnas uthållighetskondition har försämrats märkbart under de senaste tio åren. Också dessa faktorer kan i framtiden belasta social- och hälsovårdssystemet. En utmaning för socialskyddssystemen är människor som lever utanför de normala samhällsstrukturerna och därmed utgör en potentiell grogrund för andra hot, såsom störning av samhällsfriden, brottslighet, terrorism och smittsamma sjukdomar.

5 4 Miljöhot Om miljöproblemen får fortsätta ändrar de på ett skadligt sätt jordklotets ekologiska balans och kan leda till allvarliga regionala eller t.o.m. globala kriser. Under de senaste årtiondena har jordklotets miljötillstånd försämrats i oroväckande grad inom vidsträckta områden och miljökatastroferna har ökat. Problemen är många: förstörelse och överexploatering av naturresurserna, översvämningar och torka, fortsatta klimatförändringar, förstöring av ozonskiktet samt förorening av haven och sötvattnen och försämring av luftkvaliteten. Huvudorsaken till luftföroreningen och klimatproblemen är den kontinuerligt ökande användningen fossila energikällor. Miljöhoten i Finland hänger i regel samman med internationella miljöproblem, dvs. med det som händer utanför vårt lands gränser. Vid sidan av de globala problemen, såsom klimatförändringarna, förstöringen av ozonskiktet och utplånandet av naturresurser, är det för Finlands del mycket viktigt att miljöfrågorna beaktas i våra närområden, i synnerhet då inom närområdenas industri, energisektor och övriga ekonomiska verksamhet. Dessutom är det av betydelse hur närområdena ordnar förebyggandet av och räddningsåtgärder vid giftutsläpp, olyckor och andra miljö- och säkerhetsrisker. En fortsatt försummelse av miljöfrågorna kan leda till allvarliga skogs- och vattenskador och andra naturskador med omfattande negativa följder för hela Finland. Allt större problem på många ställen i världen är otillräckliga vattenresurser, minskningen och föroreningen av vattenresurserna samt mängden vatten som finns att tillgå per person. Vattenresursernas otillräcklighet och den ojämna fördelningen av dem är faktorer som kan förorsaka spänningar mellan olika stater. I Europa, inklusive Finland, är nersmutsningen av grundvattnen ett allvarligt problem.

5 Ekonomiska hot Yttre hot mot EU:s ekonomiska utveckling är en avstannad eller fortsatt långsam ekonomisk tillväxt på global nivå samt att vissa betydande länders ekonomi råkar i en allvarlig depression. Globalt sett varierar tillväxten så att det finns områden med kraftig tillväxt och områden med långsam tillväxt. Detta kan ha betydelse för hela världsekonomin. I Östeuropa finns möjlighet till ekonomisk tillväxt om man fortsätter de strukturella reformerna. Där begränsas den

6 ekonomiska tillväxten av de mycket stora investeringsbehov som upprätthållandet och förnyandet av den sönderfallande infrastrukturen kräver. Utvecklingen av ekonomin inom olika områden i världen innebär också möjligheter för EU-ländernas ekonomi och påverkan. Ett problem är att vissa vidsträckta områden fortfarande blir efter i utvecklingen. Liberaliseringen och fördjupningen av världshandeln är en förutsättning för EU:s och även Finlands ekonomiska utveckling. Om protektionismen ökar i världen leder det till regional blockbildning och långsammare tillväxt. Fungerande EU:s strukturer är en betydande faktor när det gäller Finlands ekonomiska utveckling. Om EU inte kan bemöta aktuella utmaningar försvagas unionens och medlemsstaternas konkurrenskraft. Befolkningen åldras och kommer möjligen att minska i framtiden. Detta försvagar Europas ekonomiska förnyelseförmåga och fördröjer en potentiell ekonomisk tillväxt. Den naturliga växlingen mellan ekonomisk hög- och lågkonjunktur kan inom vissa områden eller vissa branscher leda till en ekonomisk kris eller depression. Också en global ekonomisk depression är möjlig om flera betydande områden samtidigt drabbas av en djup ekonomisk lågkonjunktur. Ifall åtgärder som hänför sig till handelskrig förekommer mellan olika ekonomiska områden kan följderna vara betydande även för Finlands del. Statens anskaffning av finansiering hamnar i ett nytt läge redan vid en ekonomisk recession, men i synnerhet under allvarliga kriser och undantagsförhållanden, då den ekonomiska aktiviteten i samhället minskar. Detta leder till en allmän ekonomisk försiktighet och därigenom till minskade skatteintäkter. Samtidigt försvåras bl.a. möjligheten att få finansiering på kreditmarknaden. Å andra sidan förutsätts att resurserna utökas kännbart för skötseln av sysselsättningen och andra åtgärder som vidtas av det allmänna. En finansieringskris hos den finska staten eller företag som är verksamma i Finland kan endast inträffa som en del av en mera omfattande europeisk finansieringskris. Finlands näringsstruktur har blivit mångsidigare efter att tidigare ha varit baserad på skogen. Informations- och datakommunikationsindustrin är i dag en viktig del av Finlands ekonomiska välstånd. Problem som uppstår inom dessa verksamhetsområden kan förorsaka allvarliga verkningar på sysselsättningen och statens ekonomi.

7 Möjligheterna för Finland eller för företag som är verksamma i Finland att anskaffa kritiska produkter och tjänster från utlandet kan tillfälligt försvåras av olika orsaker, allt från normal variation i utbud och efterfrågan till naturkatastrofer och krig. En fullständigt avbrott i importen och exporten till och från Finland för en lång tid anses osannolikt även under undantagsförhållanden. Ett undantagsförhållande kan förorsakas av försvårad eller förhindrad import av bränsle och annan energi samt råvaror och andra varor. Det kan också orsakas av något annat sådant allvarligt hot mot befolkningens utkomst eller mot grunderna för landets näringsliv som beror på en plötslig störning i det internationella handelsutbytet och som med tanke på verkningarna kan jämföras med ovan nämnda faktorer. Energins strategiska betydelse kommer fortfarande att öka. Av den energi som används inom EU importeras största delen från länder utanför unionen. Då Nordsjöns olje- och gastillgångar sinar importeras hela 90 % av EU:s energi utifrån. Världens största oljeproducenter finns i Mellanöstern och i Ryssland. Ett ömsesidigt beroende minskar de säkerhetspolitiska hoten. Om beroendet är ensidigt kan energin bli ett medel för påverkan. Om Mellanösterns och Rysslands politisk-militära stabilitet och produktion rubbas kan det leda till en allvarlig energibrist. Under olika slags undantagsförhållanden kan kritiska problem snabbt uppstå i fråga om tillgången på energi i Finland. En tillräcklig livsmedelsproduktion i världen är ett potentiellt problem på global nivå. Livsmedelsförsörjningen kan försvåras av dåliga skördesäsonger samt problem i förädlingen och distributionssystemen. Under undantagsförhållanden kan problemen bli kritiska. Möjligheten att klara av eventuella störningar försvåras av att logistikkedjorna är beroende av många olika system och dessutom av att lagren minskar på alla nivåer. Finlands nordliga läge ställer specialkrav både på livsmedelsförsörjningen och på beredskapen för den.

6 Organiserad brottslighet och terrorism Den ökande organiserade brottsligheten i Finland styrs till stor del från utlandet. Vi har redan nu tiotals utländska kriminella grupper som uppfyller EU:s kriterier. När de nya EU-länderna börjar tillämpa Schengenregelverket fullt ut kan den fria rörligheten medföra ökad brottslighet. Den organiserade brottsligheten har täta kontakter över flera nationsgränser. Sannolikheten för ekonomiska brott i stor skala ökar i Finland.

8 Den organiserade brottsligheten är främst inriktad på narkotikasektorn. Andra slag av brottslighet är smuggling av högt beskattade produkter, egendomsbrott, koppleri, penningtvätt och människosmuggling. Narkotikabrottsligheten och dess negativa följder berör årligen tiotusentals, om inte hundratusentals finländare. I Finlands närområden är narkotika ett allvarligt problem som bl.a. bidrar till en snabb spridning av hiv. För närvarande är Finland inte ett korrumperat land, men den organiserade brottsligheten försöker påverka myndigheterna genom mutor. Det största hotet är att den organiserade brottsligheten får fotfäste i de lagliga samhällsstrukturerna, varvid den blir ytterst svår att bekämpa. Terrorismens mål är att allvarligt skrämma befolkningen, otillbörligen tvinga offentliga organ eller internationella organisationer att utföra eller att avstå från att utföra vissa handlingar eller att allvarligt destabilisera eller förstöra de grundläggande politiska, konstitutionella, ekonomiska eller sociala strukturerna i ett land eller en internationell organisation. Terrorismbrott utgör ett allvarligt hot mot den inre säkerheten. Terrordåd kan utföras t.ex. i form av bomb- och självmordsattacker, genom användning av kemiska, biologiska och radioaktiva ämnen eller i form av cyberterrorism (= brott som riktar sig mot datakommunikationssystem och databaser). Finland hotas veterligen inte av terrordåd. Hoten kan dock konkretiseras i vissa situationer. I internationella konflikter som innehåller allvarliga motsättningar kan Finlands ståndpunkter, handlingssätt och ingående av allianser utlösa terrordåd mot finländska mål. Det är också möjligt att terrordåd riktas mot finländare eller finländska företag utomlands. Terrordåd som utförs utomlands kan förberedas i Finland. Finland kan också tjäna som genomgångsland, som logistisk bas för terroristorganisationer eller som plats för medelanskaffning. Terrorattacker utomlands kan också ha direkta följder för Finland, t.ex. vapenverkan och miljökonsekvenser. Terrordåd som utförs utomlands har indirekta följder för Finland. Sådana följder är t.ex. en effektivare kontroll av penningrörelsen och persontrafiken samt skärpta säkerhetsföreskrifter inom olika områden.

7 Storolyckor

9 Klimatstörningarna antas öka. Exceptionellt svåra översvämningar samt kraftiga regn och stormar kan orsaka allvarliga skador för bebyggelse, industri, jordbruk och trafik. Vid storöversvämningar är de strukturella skadorna betydande, industriverksamheten avbryts och invånarna evakueras. För jordbruket kan skadorna av en översvämning bli avsevärda. Naturolyckor kan skada energiöverföringsoch energidistributionssystemen samt kommunikationsförbindelserna på vidsträckta områden för en lång tid. Allvarliga skador på olika tekniska system till följd av naturfenomen eller brottslighet kan ha följder som är jämförbara med storolyckor. Lokala storolyckor är exempelvis olyckor inom den kemiska industrin eller vid kemikalietransporter. På grund av det stora antalet råvarutransporter och den livliga passagerartrafiken är Finska viken ett av de områden som löper den största risken för storolyckor. En lokal storolycka är också t.ex. ett dammbrott om människoliv är i fara. Storolyckor som leder till undantagsförhållanden är bl.a. allvarliga kärnolyckor och omfattande sjukdomsepidemier till följd av en storolycka som har orsakats med avsikt. En motsvarande situation kan uppstå vid en allvarlig lokal olycka i samband med vattenförsörjningen eller kemikalietransporter.

8 Internationell spänning Mellan stormakter och allianser råder alltid en viss politisk och ekonomisk konkurrenssituation. Om de strategiska målen skiljer sig från varandra och ett tillräckligt samarbete saknas kan konkurrensen leda till en kamp om inflytande och en allvarlig internationell spänning. Olika grupperingar kan försöka dra nytta av situationen genom att t.ex. bryta den inre koherensen i EU. I kriser som hotar olika staters intressen används väpnade styrkor och annat inflytande lättare och i allt högre grad för påtryckning och politiska målsättningar. Internationell brottslighet, terrorism samt olika nationalitetsoch minoritetsproblem kan leda till väpnade konflikter. Dessa orsakar en internationell spänning som åtminstone indirekt kan beröra Finland. I en sådan begränsad konflikt är en högteknologisk yrkesarmé operativt sett överlägsen i strider mot jordbruks- och industrisamhällens traditionella arméer. Västmakterna och i synnerhet Förenta staterna har en militär överlägsenhet som olika aktörer försöker trotsa med asymmetriska medel.

10 Tiden för kärnvapenkontroll genom avtalsarrangemang mellan stormakterna börjar vara förbi. Man har börjat ifrågasätta betydelsen av de avtal som gäller kärnvapnens mängd och art samt förebyggandet av dem. Flera tecken visar på att tröskeln att använda kärnvapen blivit lägre. Uppgifter i stormakternas doktriner och den tekniska utvecklingen tyder på att det finns planer på att använda kärnvapen även i regionala krig. Trots de nedskärningar som Förenta staterna och Ryssland har kommit överens om har länderna tillräckligt med kärnvapen för att förinta vilken fiende som helst. Kärnvapenteknologin sprids ständigt till nya länder En stor fara är att kärnvapenteknologi och radioaktiva ämnen kommer i händerna på extrema rörelser. I stället för att använda kärnladdningar kan man spränga s.k. smutsiga bomber som sprider radioaktiva ämnen. Krishanteringsstyrkor kan åtminstone i Mellanöstern och Centralasien utsättas för strålning. Trots olika avtal om begränsningar och förbud har flera länder kemiska och biologiska vapen eller åtminstone försöker de skaffa sådana vapen. Dessa typer av vapen har också använts av terrorister. Hotet om användning av kemiska vapen är störst vid väpnade konflikter. Hotet om användning av biologiska vapen vid terrordåd ökar. För närvarande verkar den interna utvecklingen i flertalet av de europeiska länderna samt utvecklingen i fråga om ländernas inbördes förhållanden gå i en positiv riktning. Utvecklingen i flera länder är dock förknippad med många osäkerhetsfaktorer. Hur beständig den politiska linjen är i dessa länder är en öppen fråga åtminstone på lång sikt. Det finns även länder i Europa och dess närområden som kan drabbas av interna kriser. Verkningarna av en sådan kris kan även sträcka sig till Finland. Utvidgningen av NATO och EU innebär att en allt större del av Europa kommer att omfattas av en samarbetsbaserad säkerhetsordning. Utvidgningarna kan dock leda till negativa reaktioner och misstro i de länder som står utanför medlemskapen. EU- och NATO-medlemskapen integreras allt mer i varandra och samarbetet mellan dem intensifieras. Samtidigt kommer det att bildas mindre grupperingar kring olika ämnesområden inom de båda växande organisationerna på grund av att den betydande ökningen av antalet medlemsländer gör det allt svårare att komma fram till gemensamma ståndpunkter och mål. En annan orsak är också att det kalla krigets avspänning har gjort det möjligt att igen införa maktpolitik i den europeiska säkerhetspolitiken.

11 De europeiska EU- och NATO-länderna kommer att ta allt större ansvar för krishanteringen i Europa och dess närområden. Kriser påverkar också Finland genom skyldigheten till militärt deltagande och deltagande i civil krishantering inom ramen för FN:s, EU:s och NATO:s partnerskap för fred. De nuvarande krishanteringsoperationerna fortsätter ännu flera år och binder såväl militära som civila resurser.

9 Allvarlig kränkning av Finlands territoriella integritet samt krigshot Även om risken för krig mellan stater och allianser fortfarande är liten i Europa kan den ändå inte helt uteslutas. Å andra sidan kan man också märka att utomstående stater och internationella organisationer i allt högre grad blandar sig i ekonomiskt och militärt svaga samt politiskt instabila länders inre angelägenheter. Vid en bedömning av den framtida säkerhetssituationen är också Finlands geostrategiska läge som granne till Ryssland en viktig faktor. Till Rysslands strategiska mål hör att skydda militärbaserna på Kola samt S:t Petersburgsområdet. Efter utvidgningen av NATO går gränsen mellan NATO och Ryssland vid Finlands gränser både i norr och i söder. När det gäller den säkerhets- och försvarspolitiska planeringen är det nödvändigt att även vara beredd på en oförmånlig utveckling. I länder nära Finland pågår stora förändringar i de militära styrkorna. Antalet trupper minskas (exkl. de baltiska länderna), men stridseffektiviteten hos de resterande och nya trupperna ökas markant. De militära styrkornas underrättelse- och ledningsförmåga höjs till en helt ny nivå. Eldkraften har en allt längre bärvidd och en allt större precision, vilket innebär att massiv eldgivning inte längre behövs i samma utsträckning som tidigare. Trupperna skyddas också bättre än tidigare. De och vapensystemen har en god taktisk och operativ rörlighet. Stormakterna kan dessutom ändra sina truppers strategiska riktning på några veckor. Förändringar i de väpnade styrkorna leder till förändrade krigföringssätt. Militära maktmedel kan användas både i syfte att hota och till egentliga militära operationer. En del av dessa operationer kan genomföras i hemlighet. Under påtryckningsskedet används eventuellt också militära medel med en större effekt än en styrkedemonstration. I takt med att vapensystemen och metoderna för elektronisk krigföring utvecklas kan vapenverkan sträcka sig till den stats

12 territorium som är föremål för påtryckningar utan att ett egentligt krig inleds. Redan under påtryckningsskedet används informationssystemkrigföringens och den psykologiska krigföringens metoder, vilka hör till informationskrigföringen. Påtryckningarna kan ökas genom att specialtrupper utför attacker och andra handlingar samt genom territoriekränkningar.

10 Väpnat angrepp och krig samt efterkrigstillstånd Vid moderna militäroperationer är målsättningen att utföra korta, välplanerade precisionsattacker. Vid en eventuell väpnad konflikt är det således sannolikt att en långvarig eskalationsfas efterföljs av en kortvarigare intensiv fas under vilken någondera eller båda parterna lider stora förluster. En begränsad användning av maktmedel i likhet med den vid strategiska överfall kommer att vara en vanlig krigföringsmetod även under nästa decennium. För att undvika egna förluster och minska motståndarens andliga förmåga att klara av kriser kan vapenverkan riktas mot samhällets livsviktiga funktioner och de operativa truppernas stöd- och underhållssystem samt mot de mest oskyddade områdena. Vid strategiska överfall kan alla försvarsgrenar användas i kombination med andra (icke-militära) påverkningsmedel. Vid strategiska överfall utsträcks underrättelseverksamheten, den elektroniska krigföringen och eldverkan till att omfatta hela verksamhetsområdet. Ett anfall inleds med våldsamma attacker mot civilförvaltningen, ledningsplatser, energiförsörjningen, flygfält, hamnar, informationsbehandlingsoch informationsförmedlingssystem, kritiska objekt inom den militära mobiliseringen samt mot stridande trupper och vapensystem. Vid anfallet används flygvapnet, missiler, artilleri och enheter inom den elektroniska krigföringen. Specialtrupper attackerar en del av objekten. Målsättningen är att isolera staten i fråga bl.a. genom att lamslå transportförbindelserna. Eldgivning kan efterföljas av ett anfall av luftlandsättningstrupper, landstigningstrupper och andra trupper som är insatsklara även under fredstid. Deras uppgift är bl.a. att inta nationellt strategiska punkter, att delvis förhindra en mobilisering, att besegra försvararens trupper samt att ta delar av luftförsvaret i besittning i syfte att uppnå luftherravälde. Om försvararens beredskap har höjts så mycket att de ovan nämnda uppdragen inte kan

13 genomföras är det möjligt att genom arméns och gränstruppers attacker skapa förutsättningar för ett omfattande anfall. Potentialen till ett omfattande anfall mot Finland kommer att kvarstå inom åskådlig framtid, men ett sådant anfall kräver månader av förberedelser, vilket är omöjligt att helt hemlighålla. I ett omfattande anfall är målsättningen att på kort tid få hela stridsområdet och dess olika dimensioner under kontroll. Även i fråga om ett omfattande anfall är målsättningen att genom eldgivning skapa ett gott utgångsläge för ett anfall. Anfallet genomförs samtidigt i flera olika riktningar och dimensioner. Krigsoperationer utförs dygnet runt och vapenverkan riktas mot alla sådana mål som anses vara viktiga. Flygräder, missilanfall, elektronisk krigföring och specialtruppers verksamhet utförs i hela landet och samtidigt förs även strider med marktrupper på flera hundra kilometer djupa områden. Målsättningen är att isolera kärnområdena i det land som attackeras i syfte att försvåra fortsatta strider och förhindra eventuellt bistånd. Efterkrigstillstånd kan fortsätta flera år. Återupprättandet av medborgarnas levnadsmöjligheter och näringslivets verksamhet kräver samhälleliga lösningar och olika typer av styrmedel.

14 BILAGA 3:

EXEMPEL PÅ RAMAR FÖR EN BEREDSKAPSPLAN

Statsrådet och andra statliga myndigheter samt kommunerna och i den utsträckning lagstiftningen förutsätter också företag som är viktiga med tanke på samhällets verksamhet skall upprätthålla beredskap att sköta sina uppgifter under alla förhållanden. De planerings- och andra åtgärder som beredskapen förutsätter skall ses över regelbundet och alltid när situationen så kräver. Den planläggning och de andra förberedelser som behövs för att skapa och upprätthålla beredskap bildar en helhet som omfattar olika åtgärder beroende på organisationen. Med hjälp av bl.a. säkerhets-, datasäkerhets- och räddningsplaner samt förberedelser i anslutning till dem upprätthålls och säkerställs beredskapen under normala förhållanden och i vissa störningssituationer. Beredskapsplaneringen omfattar olika planer för verksamheten inom en organisation i störningssituationer och undantagsförhållanden samt sådana förebyggande åtgärder som behövs för att säkerställa verksamheten. De olika planerna skall komplettera varandra. Till en beredskapsplan hör t.ex.  hela organisationsverksamhetens mål och grundidé  en definition av uppgifterna och verksamheten samt deras rättsliga grund  uppgörande av hotbedömningar eller fastställande av situationer som utgör hot mot verksamheten utgående från olika säkerhetssituationer  genomförande av viktiga uppgifter (inkl. disponibla resurser)  säkerhets-, datasäkerhets- och räddningsåtgärder  allmänna verksamhetsbetingelser (skyddande av funktionerna)  upprätthållande och utvecklande av planerna samt ansvar för och organisering av beredskapen  utbildning som hänför sig till beredskapen och annat upprätthållande av beredskapen. Särskilda planer för olika verksamhetsområden kan fogas till beredskapsplanen.