En överraskning i brevlådan och andra goda betraktelser Fenix Kunskapscentrum
Ung Berättare... ... är ett utbildningsprogram för barn och unga i åldrarna 3-19 år som syftar till att låta kreativitet, skapande och lekfullhet i högre grad komma till uttryck inom ramen för skolan och skolans ämnen genom eget berättande. Alla berättelser trycks och publiceras i bokform. Boken kan bestå av både text och bild, vara en deckare, roman, novell, diktsamling, kokbok, fotobok, kartbok, bildbok, målarbok, sångbok, instruktionsbok, eller... Vem vet vilka nya genrer som kan skapas? Programmet avslutas med en lokal och publik bokmässa där alla elever ställer ut sina verk inför släkt, vänner, grannar, företag, kulturarbetare, föreningar och organisationer som bjuds in för att fynda signerade verk eller för att beställa presenter. Ung Berättare förenar kultur och entreprenörskap med skolans ordinarie ämnesundervisning och inbjuder till samverkan mellan skola och samhälle. Det är även i grunden en demokratifråga genom att programmet låter varje elev delge sin berättelse - på sitt sätt.
© Me University AB 2012 Tryck: Me university AB Uddevalla E-post:
[email protected] http://www.meuniversity.com
Förord December 2011. Kyla, snöblandat regn och överraskande åska. Julen närmar sig. Lärare och ungdomar gäspar sig fram längs korridorerna på ortens gymnasium. Så mycket som ska hinnas innan jullovsvilan, så många måsten. Och mitt i julstressen ska eleverna få en hemläxa. Den är den som ska resultera i den här boken. Men tillbaka till terminsslutspurten. Eleverna får bänka sig framför filmen Pay it Forward (Skicka vidare), där 12-årige Trevor bestämmer sig för att förändra världen genom ett skicka vidare-experiment. Om han gör något gott för tre personer, ska de i sin tur göra något gott för ytterligare tre, och så vidare. En urgammal idé som kan spåras tillbaka ända till antikens Grekland, nu i bästa Hollywood-kostym. I anslutning till detta får eleverna läsa artiklar på temat altruism. Enligt Nationalencyklopedin definieras altruism som ”osjälviskhet, att vilja och behandla någon annan (mänsklig) varelse än en själv väl, utan avsikt att därigenom gagna sitt eget intresse”. Och efter en hel del googlande fastnar intresset vid en krönika av Stefan Einhorn, cancerforskare och författare (många kanske minns boken Konsten att vara snäll från 2005). Julafton 2007 skriver Einhorn i Dagens Nyheter en krönika om vetenskapliga studier som visar att man själv mår bra av att få andra att må bra och uppmanar att vi ska vara goda – för vår egen skull! Ja, i detta individualistiska samhälle, där man ska vara lyckad, lycklig och bäst och skylla sig själv om man blir sjuk, ensam och fattig, kan det sannerligen finnas anledning lyfta fram osjälvisk godhet. En organisation som har gjort detta kallar sig Anonyma-klubben och finns på nätet. De uppmanar till att göra goda handlingar – i smyg! Även den bekantar vi oss med inför jullovsläxan. För precis som Einhorn understryker så inträder ett välbefinnande även om man inte får applåder, utmärkelser eller ens ett tack. Vi reagerar på godhet instinktivt, med både kropp och själ. Även när vi gör något gott helt anonymt! Men ungdomar! Är de verkligen särskilt altruistiska? Består inte ungdomstiden mest av navelskåderi? Jo, men allt detta navelskådande syftar ju till att försöka hitta sig själv. Det är ju så man lär sig förstå även andra. Och här kan du själv avgöra hur det står till med den saken. Och du har säkert gissat rätt. Hemläxan över jullovet var att göra goda handlingar. Här håller du i resultatet: trettiofem sporadiskt illustrerade texter om godhet, tillsammans med Stefan Einhorns inspirerande krönika, då han utan omsvep tillät oss att bifoga den, i sann god anda. Så, jag vet inte vad du tycker, men själv tänker jag att vi vuxna har mycket att lära av våra unga. Må deras kärlek, medmänsklighet och värme lysa upp varje decembermörker, nu och för alltid. Mona Skantz, lärare Fenix Kunskapscentrum maj 2012
Följande text publicerades i Dagens Nyheters nätupplaga julaftonsnatten 2007.
Låt oss vara goda av egoistiska skäl Julen är här, den helg som för många symboliserar godheten, generositeten och medkänslan mellan de människor som befolkar vår jord. Och vi är alla överens om att en helg som påminner oss om värdet av att vara en god medmänniska är förtjänt att firas oavsett om det är vår tro att Gud föddes som människa den där dagen i Betlehem för lite mer än två millennier sedan. Samtidigt är vi alla medvetna om att godheten inte bara bör uppmärksammas under några få intensiva dagar innan det gamla året övergår i ett nytt. Med undantag för enstaka förhärdade själar försöker vi leva våra liv som goda medmänniskor, eller åtminstone undvika att göra det som är ont. Ofta lyckas vi, ibland misslyckas vi, men de flesta av oss lever livet i en önskan att finnas där för andra. Men varför egentligen? Vad är det som säger att vi får ett bättre liv om vi visar hänsyn, månar om vår nästa och försöker göra det som är gott? Kan vi inte precis lika gärna vara elaka och hänsynslösa mot våra medmänniskor? Religionerna hävdar att goda gärningar får sin belöning och att onda gärningar får sitt straff. Men vad har vi för motiv att göra gott om vi ställer oss tveksamma till religionernas försäkringar om det godas förträfflighet och om hur vi kan råka illa ut när vi bär oss illa åt mot våra medmänniskor? Det är intressant att det under de senaste åren har genomförts ett antal studier som pekar i samma riktning, nämligen att godhet faktiskt lönar sig. De vetenskapliga beläggen för att medmänsklighet inte bara gagnar andra utan också oss själva blir allt mer övertygande. Studier har till exempel visat att när vi är generösa aktiveras ett njutningscentrum i hjärnans mesolimbiska system, vilket innebär att vi faktiskt får en lustupplevelse av att behandla andra människor väl. Intressant nog är det samma njutningscentrum som också blir aktiverat av att vi äter god mat, ägnar oss åt sex eller använder narkotika. Så njutningen att vara generösa mot våra medmänniskor, vare sig det är vår egen familj, en flyktig bekantskap eller ett svältande barn i ett annat land, är något vi kan unna oss många gånger varje dag, i medvetenhet om att till skillnad från de andra njutningsmedlen ger det inte upphov till några biverkningar. Finns det andra skäl än njutningen att göra gott för andra? Det verkar vara så. I ett antal undersökningar har forskare visat att goda gärningar ger positiva effekter för den som utför dem, samtidigt som de ger upphov till en spridningseffekt. Ett exempel är den undersökning där man gav en kaka till hälften av studenterna som satt och läste på ett universitetsbibliotek, medan resten av studenterna inte fick någon kaka. När man en stund senare skickade fram en annan student som bad om hjälp visade det sig att de som hade bemötts med generositet i form av en kaka var mer benägna att hjälpa sin medstudent. Samtidigt blir vi också mer skickliga och produktiva om vi bemöts av generositet. I en undersökning visade det sig att läkare som hade fått en liten karamell var bättre och snabbare på att ställa diagnos på patienter, samtidigt som de var mer kreativa och hade mindre förutfattade meningar än läkare som inte hade fått någon karamell. Och på företagsnivå visade det sig att företag där man var generös med beröm och uppskattning i genomsnitt hade mer än tre gånger så hög lönsamhet som företag där man snålade med denna form av generositet. Godhet mot vår nästa leder således
inte bara till att vi får generositet tillbaka, utan också till att människor runt om oss gör mer för andra och för helheten. En form av medmänsklighet är den kroppskontakt som inte inkräktar på vårt revir. Denna beröring bygger upp förtroende och tillit mellan människor, vilket i sin tur genererar godhet tillbaka. I en undersökning studerade man hur mycket dricks som gäster gav till en servitör. Det visade sig att om servitören rörde vid gästens axel eller handrygg under 1,5 sekunder blev dricksen större. En liten gest av medmänsklighet gav upphov till generositet tillbaka. Detta är några exempel bland många som alla pekar i samma riktning, nämligen att vi för egen del tjänar på att behandla våra medmänniskor väl. Samtidigt sprider vi små eller stora vågor av goda gärningar runt omkring oss. Och varför är det då så? I studier på olika djurarter har det visat sig att det är en evolutionär fördel att gruppen utvecklar altruism, generositet och benägenhet att samarbeta med andra. Så vare sig vi är inbitna ateister, tveksamma agnostiker eller troende finns det idag övertygande belägg för att godhet faktiskt lönar sig, på individnivå och för grupper av människor. Vi kan vara goda medmänniskor av den enkla anledningen att det inte bara gagnar människor runt omkring oss, utan att vi också tjänar på det för egen del. Om detta har Dalai lama sagt följande kloka ord: Enfaldiga själviska människor tänker alltid på sig själva och resultatet blir negativt. Kloka själviska människor tänker på andra och hjälper andra så mycket de kan, och resultatet blir att de själva gynnas av detta. Dalai lama säger med detta uttalande att vi mycket väl kan välja att vara goda av egoistiska motiv. Och han ger också stöd till tanken att vi gagnas för egen del om vi är goda. Ibland kan vi få intrycket att det onda dominerar på bekostnad av det goda. Vi läser i tidningen om misshandel av unga och gamla som leder till svåra skador eller död. Vi hör om krig, förföljelse av minoriteter och fängslande av oppositionella, vilket får vårt hjärta att bäva och ställa oss frågan om det onda kommer att gå segrande ur striden om människans hjärta. Men det finns också ett annat perspektiv. När vi hör om att någon har blivit misshandlad i tunnelbanan så har vi en tendens att glömma bort att miljontals människor varje dag färdas med allmänna kommunikationer, ibland packade som sillar, utan att misshandla varandra (vilket få andra arter på vår jord skulle klara av). När vi läser om väpnade konflikter där människor skadas och dör har vi en tendens att glömma bort alla de fredliga zoner av vår jord som existerar idag. Visst finns det faror på vägen. På grund av människans destruktiva krafter står vi idag inför de hot som massförstörelsevapen och en pågående miljöförstöring utgör. Till detta kommer de förbättrade transportmöjligheterna, vilket lett till att epidemier sprids på ett sätt som vi inte ens hade kunnat föreställa oss för några decennier sedan. Samma vetenskapliga och tekniska utveckling som skapar fantastiska möjligheter till hälsa, ett långt liv, personlig utveckling och ökad materiell standard skapar också de stora risker som mänskligheten nu står inför. Det som kommer att avgöra om mänsklighetens resa in i framtiden kommer att bli mot en allt större välfärd, ett större välbefinnande och allt mer lycka eller alternativt mot försämrade mänskliga förutsättningar och i värsta fall vår egen undergång, det är huruvida vi låter den grundläggande tanken om godhet, som bland annat julen symboliserar, genomsyra vårt tänkande och vårt samhälle eller ej. Om det inte är min uppgift att våra medmänniska? Vems uppgift är det då? STEFAN EINHORN
En överraskning i brevlådan Att fundera ut och genomföra en god gärning på beställning, det är svårt. Jag tror att en god gärning ofta kräver förutsättningar. Dessutom, för att en god gärning ska kännas riktigt äkta, ska den komma i stundens hetta där du ställs att fatta ett beslut, ett beslut kring om du vill offra lite av dig själv. Min goda gärning, gick i stora drag ut på att jag delade ut påsar med muffins i grannarnas brevlådor. Det blev ungefär 140 muffins som jag själv bakade och sorterade i ca 35 påsar, som jag fäste en liten text på. Det är på den här lilla texten som hela min idé bygger på. Den må vara enkel men den har det buskap jag vill föra vidare. Här är ett utdrag av texten: Detta är en gåva av omtanke och med budskap. Hoppas ni mår bra och att denna gåva kommer att ge er inspiration att fortsätta göra något för någon annan. Hälsningar Anonyma klubben. P.S. sök gärna på Anonyma klubben och vad den står för. Trots att detta varit en helt anonym gest så har jag ändå lyckats få respons på den. Jag har nämligen lite här och var snappat upp människors funderingar. Två dagar efter att jag delat ut påsarna hade en fru från grannbyn ringt och pratat med min mor. Då hade hon påpekat att hon just då satt och åt på en muffins som hon fått i brevlådan. Hon talade också om sina funderingar kring vad hon skulle föra vidare, och nämnde informationen om anonyma klubben hon hittat på internet. Vid en samling med Tofteryds UV-scoutkår i Ekhults missionshus stod några föräldrar från de olika grannbyarna och pratade. När jag gick förbi snappade jag upp en mening som min lilla text innehöll. Jag stod en bit bort och lyssnade på vad de hade att säga om spektaklet. En förälder nämnde hur otroligt spännande det hela verkade medan de andra instämde. Bland föräldrarna stod också en förälder som inte fått en överraskning i brevlådan. De andra föräldrarna förklarade för henne vad det hela gick ut på. Detta fick mig att tänka på hur många hushål jag inte delat ut något till. Så när jag kom hem kunde jag inte hindra mig själv från fortsätta lite, så jag gjorde några påsar till, fast denna gång med hallongrottor som innehåll. Det är så himla roligt när man får höra folks reaktioner på det man gjort och hur de reflekterar och funderar över det, vilket var precis vad jag vill att de ska göra. Man blir glad och inspirerad till framtida projekt. Men samtidigt vill man inget hellre än att få diskutera och prata med dessa människor om hur det har påverkat dem och deras tankar om det hela. Men kanske mest av allt att få ta del av den varma, goda känslan som man får när man gjort något bra och någon uppmärksammar det. Visst låter det egoistiskt, och saken är den, genom forskning har man sett att när vi gör något som får oss att känna oss goda då aktiveras vårat njutningscentrum, detta skriver Stefan Einhorn, cancerforskare och författare, i Dagens Nyheter (2007-12-24). Detta kan vara något som får många att tycka att goda handlingar förlorar sin charm. Så gick även min tankegång när jag läste om detta, men visst ska det kännas skönt när man gör något bra, inte är det något fel på det. Jag tar det hela som att det finns en mening med att goda handlingar är samman kopplat med en skön känsla. Allt behöver man inte se som evolutionens skapelse. Så, som Stefan Einhorn formulerade det: ”Låt oss vara goda av egoistiska skäl”.
Så även om anledningen till att jag gjorde och la ner tid på den här uppgiften är för att jag tycker om att känna mig god, så är jag okej med mig. För även om muffinsbakning också gynnar mig och mitt välbehag så finns ju chansen att det också gynnar någon annans välbefinnande.
