Integration genom föreningsliv

UMEÅ UNIVERSITET

Integration genom föreningsliv Invandrares upplevelser av och tankar kring föreningslivet i Umeå som en möjlig väg för integration

Författare: Emma Möller Masterprogram i samhällsanalys och utredningsarbete Handledare: Åsa Gustafson Sociologiska institutionen Umeå universitet

Tack till Jag vill ta tillfället i akt och tacka samtliga informanter som ställt upp och låtit sig intervjuas för studien. Era erfarenheter och tankar har bidragit med ny kunskap som kan vara till nytta för integrationsarbete både i Umeå kommun och andra svenska kommuner. Jag har också personligen lärt mig mycket genom samtalen med er.

Ett tack till min handledare Åsa Gustafson vid sociologiska institutionen på Umeå universitet som väglett mig genom begreppens och definitionernas snarskogar.

Tack också till Umeå Fritid och Klara Enmark som bidragit med sina kontakter inom föreningslivet i Umeå. Tack för att jag fått förtroendet att sammanställa denna utredning och därmed kunna bidra till ert arbete med att förbättra integrationsprocessen i Umeå.

/Emma Möller

1

SAMMANFATTNING För att invandrare ska känna sig välkomna behövs fler samhällsinsatser utöver själva mottagandet och för etablering i samhället krävs mer än endast en daglig sysselsättning. Denna utredning belyser olika sociala aspekter av integrationsprocessen och hur det sociala kapital man kan erhålla genom ideellt arbete kan spela en viktig roll för etablering i det svenska samhället för nyanlända invandrare. Utredningen vill bidra med kunskap till Umeå Fritids projekt In i Umeå och syftar till att ta reda på hur invandrare i Umeå upplever Umeås föreningsliv som en möjlig väg för integration. Genom en kvalitativ intervjustudie får nyanlända icke föreningsaktiva invandrare och etablerade föreningsaktiva invandrare komma till tals om deras tankar kring föreningsliv, integration och utestängande strukturer. Intervjuerna anlyseras mot bakgrund av relevanta teorier som beskriver det civila samhället där människor bland annat tränas till organisering, erhåller kunskaper om den demokratiska processen, ökar sina kontaktnät, sitt sociala kapital och får utlopp för sin kreativitet. Resultatet av intervjustudien visar att föreningsengagemnag leder till ökad gemenskap och en känlsa av meningsfullhet och delaktighet. Samtidigt bekräftar studien svensk forskning om det civila samhället som pekar på att invandrare som grupp inte har samma tillgång till föreningslivet eftersom de ofta har begränsad tillgång till sociala arenor och samhälleliga mötesplatser och därför har svårare att knyta kontakter som kan leda till ett ideellt arbete. Studien visar också att föreningslivet kan vara en plats där människor utestängs genom kulturella och språkliga barriärer och där regler och praxis som formar föreningslivet kan begränsa mångfald och skapa hinder för dem som vill engagera sig. För att föreningslivet ska kunna fungera som en väg till inträde i det svenska samhället krävs ökad kunskap om de inneboende hinder för integration som finns inom organiseringskulturen och man behöver också utveckla nya arbetssätt för att kunna rekrytera personer utan sociala länkningar och erfarenheter som knyter an till föreningsliv.

2

INNEHÅLLSFÖRTECKNING INLEDNING

5 5 7

Förutsättningar för integration In i Umeå

SYFTE Frågeställningar

8 8

AVGRÄNSNINGAR OCH FÖRTYDLIGANDEN

9

BAKGRUND

9 9 11

Organisering Föreningsliv för alla?

METOD

13 13 15 16

Intervjustudie Grundad teori Forskningsetiska principer

TEORI Det civila samhället Organisation och välfärdsuppdrag Demokrati Integration

Det civila samhällets funktioner för individen Socialt kapital Kasam Kreativitet

ANALYS Presentation av intervjupersoner Resultat och slutsatser av intervjuanalys Brist på information Gemenskap och integration Kreativitet minskar passivitet Kulturella missförstånd som blir till krav på anpassning Direkta hinder för integration Språket Ekonomiska hinder Utestängande strukturer 3

18 18 18 19 20 22 22 23 24 26 26 27 27 31 36 39 41 41 42 43

SAMMANFATTANDE DISKUSSION Invandraren som nykomling i det svenska samhället Invandraren som medlem i en etnisk grupp Invandraren som medlem i andra samhällskategorier Föreningslivets utmaning

46 46 47 49 49

REKOMMENDATIONER

51

LITTERATURFÖRTECKNING

54 54 55 55

Publicerade källor Offentligt tryck Internetreferenser

BILAGOR Bilaga 1. Intervjumallar Bilaga 2. Exempel på kodning av material enligt Grundad teori Bilaga 3. Grundad teori som metod Bilaga 4. Gunters modell över fritidens villkor

4

56 56 59 61 62

INLEDNING Ett aktuellt och komplext problem för Sverige idag är hur man ska kunna förbättra integrationsprocessen för den växande gruppen invandrare som söker sig till landet från olika delar av världen. Hur ska invandrare kunna få tillgång till alla de arenor som krävs för att man ska känna sig som en fullvärdig medborgare som är delaktig i samhället? Hur kan vi arbeta för att förkorta den tid det tar för invandraren att etablera sig i samhället?

Förutsättningar för integration Sedan mitten av 1900-talet har Sverige upplevt dramatiska förändringar i befolkningens sammansättning. År 1950 fanns det knappt 200 000 personer som invandrat från andra länder och år 2002 hade en miljon människor invandrat från fler än tvåhundra olika länder. Människor söker sig till Sverige av många olika anledningar och invandringen varierar från år till år beträffande vilka som invandrar och orsakerna bakom invandringen.1

Flyktingar m.fl. 11237 EU/EES medborgare 19398

Anhöriginvandrare 33687

Invandrar pga arbete och studier 25699

Figur 1. Fördelning av beviljade uppehållstillstånd och registrerade uppehållsrätter på olika kategorier av ärenden i Sverige 2008. Fritt efter Migrationsverkets statistik, Migrationsverkets hemsida 2010.2

Staten ska i ett demokratiskt samhälle sträva efter att alla medborgare ska ges jämlika förutsättningar av kulturellt, ekonomiskt och socialt slag. Detta förutsätter att samtliga medborgare har de resurser som krävs för att kunna delta i gemensamma beslut om samhällets utveckling samt möjlighet att utforma sitt liv som man själv vill. Kunskaper om samhällets

1

Utredningen om samhällsorientering för nyanlända invandrare, Sverige för nyanlända –Värden, välfärdsstat, vardagsliv. SOU 2010:16 (Stockholm 2010), 27. 2 Migrationsverkets hemsida, åtkomst 2010-09-09.

5

fundamentala värden, spelregler och organisatoriska uppbyggnad är några av de grundläggande resurser en person behöver för att kunna verka i samhället.3

Umeåregionens kommuner har sedan 2006 gemensamt ansvar för mottagandet av nyanlända invandrare.4 Migrationsverket och Umeå kommun har avtal om mottagning av 80–120 personer per år. I Umeå står VIVA Introduktion för samhällsinformation till nyanlända men introduktionen sker också i nära samarbete med andra myndigheter och institutioner då syftet är att ge varje invandrare nödvändiga förutsättningar för att kunna verka självständigt i det svenska samhället. Introduktionen är anpassad efter individens behov och kan innehålla information och planering kring allt från boende, studier, samhällsorientering, möjligheter till arbete, barns eventuella behov, rehabilitering. Viva introduktion erbjuder information och rådgivning till alla invandrare men den grundläggande samhällsintroduktionen omfattar inte så kallade anhöriginvandrare som fått uppehållstillstånd på grund av anknytning till någon som är bosatt i Sverige.5

Erik Amnå professor i statskunskap vid Örebro universitet är kritisk till att den grundläggande samhällsorienteringen idag inte omfattar alla invandrargrupper och att omfattningen och genomförandet av samhällsorienteringen skiljer sig betydande mellan olika kommuner. Amnå har i en utredning om samhällsorientering för nyanlända invandrare givit förslag till regeringen på samhällsorientering på modersmål för samtliga nyanlända invandrare folkbokförda i Sveriges samtliga kommuner, arton år fyllda som inte går i gymnasieskola eller har tillfälligt uppehållstillstånd för studier. Förslaget innebär bland annat att varje nyanländ person ska erbjudas minst 60 timmars samhällsorientering.6

I Umeå diskuterar man också att införa en ny form av introduktionsprogram med samhällsorientering på modersmål som skulle inkludera anhöriginvandrare och invandrare utan

permanent

uppehållstillstånd.

Umeåpolitikerna

Marie-Louise

Rönnmark

från

socialdemokraterna och Britt-Marie Lövgren från Folkpartiet har i ett brev till jämställdhetsminister Nyamko Sabuni föreslagit att Umeå ska stå modell för en ny typ av 3

Utredningen om samhällsorientering för nyanlända invandrare, Sverige för nyanlända –Värden, välfärdsstat, vardagsliv, 23. 4 Umeåregionens flyktingmottagning, hemsida, åtkomst 2010-08-07. 5 Umeå kommuns hemsida, åtkomst 2010-06-03. 6 Erik Amnå, utredningen om samhällsorientering för nyanlända invandrare, Sverige för nyanlända utanför flyktingmottagandet SOU 2010:37 (Stockholm 2010), 10-12, 14, 25-27. Samt: Erik Amnå, Nyanlända måste utbildas i grundläggande värderingar, Dagens nyheter, internet, publicerat 2010-05-20.

6

obligatoriskt

introduktionsprogram

som

skulle

bestå

av

svenskundervisning,

arbetsmarknadsintroduktion, samhällsinformation och föräldrautbildning.7

Kommunen har också skyldighet att skapa kontaktytor med det svenska samhället för den nyanlände. Den svenska sociologen Kirsti Kuusela har intervjuat kommuntjänstemän som ansvarar för att ta emot invandrare i en handfull mindre svenska kommuner och hon menar att det saknas kontaktskapande och nätverksfrämjande aktiviteter för de nyanlända. Kommuntjänstemännen i Kuuselas studie uppger att det finns för lite samverkan med frivilliga organisationer som kan stödja integrationsarbetet samt att det behövs fler arenor för kulturmöten mellan svenskar och invandrare.8

In i Umeå Umeåregionens gemensamma mottagning har uppmärksammat att det behövs fler samhällsinsatser utöver själva mottagandet för att alla nyanlända ska känna sig välkomna och för att öka delaktigheten mellan nyanlända, deras anhöriga och myndigheterna. Aktörerna för mottagningen tog därför initiativet att bjuda in andra samhällsaktörer, representanter från olika studieförbund, kyrkliga organisationer, kultur- idrotts- och intresseföreningar med flera, för att samtala om det civila samhällets ansvar och se över vilka möjligheter man har att tillsammans

arbeta

för

en

förbättrad

integrationsprocess

för

de

nyanlända.

Integrationsnätverket, Umeå Fritid och Viva Introduktion har kunnat observera att nyanlända invandrare och flyktingar av olika anledningar har svårt att ta sig in i föreningslivet, initiera kontakter med föreningar och hitta rätt i föreningslivet. Man uppfattar det också som att gruppen nyanlända invandrare är underrepresenterad inom Umeås föreningsliv.

I januari 2010 startade igång projekt In i Umeå som riktar sig till Umeås föreningsliv samt nyanlända invandrare, anhöriga samt arbetskraftsinvandrare. Med föreningslivet som en möjlig arena för en förbättrad integrationsprocess syftar In i Umeå till att göra Umeås föreningsliv mer tillgängligt för nyanlända invandrare och man vill att föreningarnas befintliga medlemmar tillsammans med nyanlända invandrare ska utveckla hållbara metoder för ett integrerat föreningsliv i Umeå. Projektet riktar sig alltså till två målgrupper; Umeå föreningsliv med samtliga medlemmar och styrelser samt nyanlända invandrare och deras 7

Umeå kommuns hemsida, åtkomst 2010-06-03. Kristi Kuusela, Sigrun Sand, Introduktion och integration- om arbete med flyktingar och invandrare i norska och svenska kommuner (Vallset: Oplandske Bokförlag, 2006), 53, 57-58. 8

7

anhöriga. Projektet placerades av fritidsnämnden hos Umeå Fritid för att skapa goda förutsättningar för att nå ut med projektet till alla olika delar av föreningslivet i Umeå. Umeå Fritid driver idag In i Umeå i samarbete med Viva introduktion och integrationsnätverket. In i Umeå vill arbeta för ökad information om utbudet av föreningsliv i Umeå till nyanlända invandrare. Man planerar att utbilda föreningsvärdar som på olika sätt ska förbättra rekryteringsprocessen av nya medlemmar till föreningarna. Man sammanställer också en mångspråkig informationsbroschyr samt planerar aktivitetsdagar där föreningarna får ökad möjlighet att visa upp sig och fler får möjlighet att prova på deras aktiviteter och ställa frågor.9

För att kunna utveckla nya metoder för ett integrerat föreningsliv i Umeå har projektet behov av ytterligare kunskap om hur föreningslivet fungerar som en plats för integration för invandrare idag. Därför har jag fått i uppdrag av In i Umeå att kartlägga situationen för invandrare i och utanför föreningslivet i Umeå.

SYFTE Jag vill med min utredning ta reda på vad invandrare har för upplevelser av och tankar kring Umeås föreningsliv och dess möjligheter för integration. Därmed hoppas jag kunna förstå mer kring de orsaker som ligger bakom att invandrare generellt är underrepresenterade inom föreningslivet i stort samt kunna bidra med ny kunskap till Umeå Fritids projekt In i Umeå.

Frågeställningar: -

Varför verkar invandrare ha svårare att komma i kontakt med föreningslivet?

-

Kan föreningslivet tillmötesgå den nyanlände invandrarens olika behov, tex som nykomling i det svenska samhället och som medlem i en etnisk minoritetsgrupp?

-

Finns det inneboende hinder för integration inom föreningkulturen? I sånna fall vilka?

-

Är organisering inom etniska föreningar hindrande i invandrarens integrationsprocess?

Mitt syfte ligger till grund för studiens inriktning och utreds grundligt i analysdelen och utvecklas ytterligare i utredningens diskussionsdel. Frågeställningarna är däremot konstruerade efter att studien färdigställts och även om dessa också återkopplas i analysdel och diskussionsdel så är de främst tänkta att fungera som ett pedagogiskt verktyg för läsaren. 9

Umeå Fritid, Projektansökan för projekt In i Umeå – integration genom föreningsliv (Umeå 2009), 4-7.

8

AVGRÄNSNINGAR OCH FÖRTYDLIGANDEN Med begreppet invandrare syftar jag i min studie till både nyanlända och etablerade invandrare eller flyktingar. Jag har valt att inkludera en av projektet In i Umeås målgrupper, nyanlända invandrare. Detta för att kunna bistå projektet med kunskap om hur man som nyanländ icke föreningsaktiv invandrare tänker och funderar kring engagemang inom föreningslivet i Umeå. Vem räknas då som nyanländ? Enligt migrationsverkets hemsida räknas en person som nyanländ under sin första tid i Sverige när personen varit bosatt och folkbokförd i Sverige i upp till två år.10

Min studie inkluderar även etablerade invandrare som bott i Sverige en längre tid. Personer som har mer erfarenheter om svenska normer och tillvägagångssätt kan bidra till studien med värdefull information om sina erfarenheter kring föreningsdeltagande samt upplevelser och insikter relaterade till integration. Genom att inkludera både nyanlända och etablerade invandrare i min studie får jag olika perspektiv på integration genom föreningsliv vilket bör kunna vara mycket användbart för projekt In i Umeå.

Intervjupersonerna i min studie beskriver sina och andras personliga erfarenheter från engagemang inom sin förening men att ta reda på information om In i Umeås andra målgrupp, föreningslivet, är inte den huvudsakliga intentionen med min studie.

BAKGRUND Organisering Neil Cheek och William Burch konstaterade 1976 i The Social organization of Leisure in Human Society att själva syftet med vår fritid är att skapa sammanhang för interaktioner som sammanbinder fundamentala grupper. Fritiden är den sociala arena där familj, vänner och andra relationer utvecklas och binder oss samman i större sociala nätverk. 11 Hur mycket fritid vi har och vad vi gör med den bestäms utifrån rollförväntningar relaterade till personlighet, arbete, utbildning, familjebakgrund, kulturella förhållanden, ekonomisk status och de

10 11

Migrationsverkets hemsida, åtkomst 2010-08-22. John R Kelly, Leisure Identities and interactions (London: George Allen & Unwin Publishers Ldt, 1983), 5-6.

9

materiella tillgångar vi har att tillgå. Våra fritidsintressen formas genom band till familj och vänner och förändras därför när vi byter från en social roll från en annan.12

I det förindustriella Sverige var de flesta människor upptagna med arbetet med jordskogsbruk och de hemmasysslor som självhushållningen krävde. Det var endast överklassen som hade tid och möjlighet att utöva improduktiva fritidsaktiviteter. Efter den industriella revolutionen ändrades dessa levnadsmönster och de vardagliga sociala kontakterna med familj och grannar byttes till en arbetsfri tid hemma tillsammans med familjen och en lång arbetsdag på fabriken utan samma sociala kontakter.13 År 1899 beskriver den amerikanske sociologen och ekonomen Thorstein Veblen hur överklassen använder konsumtion av fritidsaktiviteter som att gå på promenad, att delta i sport och spel, att sitta på café för att kunna visa upp att man har det så gott ställt att man inte behöver arbeta. En trend som i och med den industriella revolutionen snabbt spred sig till den växande medelklassen och senare också till arbetarklassen.14 Redan vid 1900-talets ingång började ett organisationsväsende med stor medlemsanslutning och en stabil organisationskultur formas i Sverige. Man lyckades tidigt mobilisera olika samhällsgrupper eftersom man skapat en samarbetskultur, byggd på fredlig och ordnad interaktion mellan olika befolkningsskikt.15 Sedan mitten av 1900-talet har minskad arbetstid per vecka, ökad realinkomster, sjunkande pensionsålder samt ökat antal semesterveckor per år bidragit till att fritiden kommit att få en allt mer framträdande roll i västvärlden.16 Den svenska och nordiska föreningstraditionen har vid internationell jämförelse visat sig vara något unik med ett vida utbrett ideellt engagemang. Genom SCB:s befolkningsstudier om det svenska ideella och informella arbetet kan man se att engagemanget även verkar vara stabilt över tid då omfattningen av det ideella arbetet är lika stort i 2009 års undersökning som för år 1992. Ungefär tre fjärdedelar av befolkningen (16-74 år) arbetar ideellt för närvarande eller

12

Statistiska centralbyrån, Levnadsförhållanden Rapport nr 103- Fritid 1976-2002 (Statistiska centralbyrån: 2004), 30-31. 13 Ibid., 21-22. 14 Ibid., 23. 15 Statistiska centralbyrån, Levnadsförhållanden Rapport nr 98- Föreningslivet i Sverige Välfärd, Socialt kapital, Demokratiskola (Statistiska centralbyrån 2003), 18. 16 Statistiska centralbyrån, Levnadsförhållanden Rapport nr 103 Fritid 1976-2002, 22-24.

10

har gjort det tidigare och Sverige är också föreningstätare än flertalet andra länder. Bara i USA, Norge och Holland har man samma utbredda ideella engagemang.17

Föreningsliv för alla? När tre fjärdedelar av befolkningen på olika sätt är eller har varit engagerade i den ideella sektorn så är det en fjärdedel som tycks stå helt utanför det organiserade civila samhället. Enheten för forskning om det civila samhället vid Ersta Sköndal högskola lämnade i december 2009 över rapporten Svenskarnas engagemang är större än någonsin till regeringen. Rapporten beskriver bland annat ett tydligt sambandsmönster mellan det egna ideella arbetet och föräldrarnas engagemang. Personer uppvuxna i föreningsaktiva familjer är ofta mer aktiva än de som inte har med sig en sådan tradition hemifrån. Man kan därför säga att ideellt engagemang går i arv. Därför kan man också finna samband mellan engagemang i föreningslivet och klasstillhörighet, utbildning och högre inkomst. Klasstillhörighet påverkar tillgång till sociala arenor. Att ha erfarenheter som knyter an till ideellt arbete, t.ex. genom familjemedlemmar som engagerat sig i föreningar, ökar sannolikheten för att någon skall göra ideella insatser.18

Det finns väldigt lite forskning om den del av befolkningen som står och hela tiden stått utanför det civila samhället. Dessa personer är enligt rapporten oftare kvinnor än män, oftare bland de äldre och de yngre i befolkningen, ensamstående utan barn och personer med lägre lön än befolkningen i stort. Rapporten Svenskarnas engagemang är större än någonsin visar dessutom att de som arbetar ideellt ofta gör insatser i mer än en organisation. Man kan beskriva detta som ett kumulativt medborgarskap som innebär att de som redan är engagerade har en tendens att engagera sig ytterligare. Detta innebär också att utsatta grupper som utrikes födda, arbetslösa, ensamstående småbarnsföräldrar, rörelsehindrade, lågutbildade och förtidspensionerade är de som i relativt liten utsträckning utnyttjar det offentliga utbudet av rekreationsanläggningar, kulturella aktiviteter och nöjesaktiviteter.19

17

Lars Svedberg, Johan von Essen, Magnus Jegermalm, Enheten för forskning om det civila samhället vid Ersta Sköndahl Högskola, Svenskarnas engagemang är större än någonsin – Insatser i och utanför föreningslivet (Stockholm: Ersta Sköndahl Högskola, 2010), 9-10, 13. 18 Ibid., 23, 34, 58-59. 19 Ibid., 15, 16, 19, 39-40, 60-61.

11

Enligt Statistiska centralbyrån så har kvinnor fortfarande ofta huvudansvar för hushåll och barnpassning vilket ger dem något mindre fritid än männen20 men de tidigare starka könsskillnaderna mellan kvinnors och mäns föreningsengagemang har minskat över tid och kvinnor har nu som grupp även ökat sin delaktighet i styrelsesammanhang. Men både män och kvinnor som är födda utanför Sverige är underrepresenterade inom det civila samhället. Detta är relaterat till att gruppen ofta står utanför samhälleliga mötesplatser och kontakter som kan leda till ett ideellt arbete. En brist på tillhörighet förstärker en annan och den begränsade tillgången till sociala arenor för vissa grupper ger inte samma möjligheter som andra får.21

Det är olika från kommun till kommun hur väl man kan tillgodose behovet av fritidsaktiviteter hos alla olika grupper i befolkningen. Många fritidsaktiviteter kräver också vissa ekonomiska och materiella tillgångar vilket gör dem otillgängliga för den delen av befolkningen som inte förfogar över dessa.22 I Umeå kommun finns ett stort utbud av fritidsaktiviteter och ett mångskiftande föreningsliv. Enligt kommunens eget föreningsregister finns det 700 registrerade föreningar på de 114 300 invånare som bor i Umeå. 23 Tabell 1. Föreningar i Umeå uppdelade efter verksamhetsområde och antal föreningar inom varje föreningstyp.24

Idrott

223

Etnisk

33

Politik

13

Övriga

125

Handikapp

30

Fiskevård

13

Kultur

105

Sociala

27

Studier

10

Lokalägande

37

Pensionär

23

Scout

9

Religion

37

Nykterhet

15

Denna indelning av föreningar från kommunens hemsida säger kanske inte så mycket om det egentliga utbudet av aktiviteter som finns i Umeå då det exempelvis ryms väldigt många olika föreningar under föreningstyperna Övriga samt Kultur. Indelningen visar i alla fall att antalet etniska föreningar är ganska få i relation till antalet majoritetsföreningar. För definition av dessa föreningskategorier se nästa avsnitt. 20

Statistiska centralbyrån, Levnadsförhållanden Rapport nr 118- Fritid 2006-2007, (Statistiska centralbyrån 2009), 27. 21 Lars Svedberg, Johan von Essen, Magnus Jegermalm, Enheten för forskning om det civila samhället vid Ersta Sköndahl Högskola, Svenskarnas engagemang är större än någonsin – Insatser i och utanför föreningslivet, 1819, 21. 22 Statistiska centralbyrån, Levnadsförhållanden Rapport nr 118- Fritid 2006-2007, (Statistiska centralbyrån 2009), 24-28. 23 Umeå kommuns hemsida, föreningsregister, åtkomst 2010-08-03. 24 Ibid.

12

METOD I detta avsnitt beskrivs den metod och de tillvägagångssätt jag använt mig av i genomförandet och insamlandet av material till studien. Jag har valt att använda mig av kvalitativa intervjuer. Insamlad empiri är analyserad med inspiration från Grundad teori och i relation till relevant forskning inom de ämnen som berörs.

Intervjustudie Det var rimligt att genomföra en kvalitativ studie eftersom mitt syfte var att skapa större förståelse kring den sociala förställningsvärld som den enskilda människan i min undersökning lever i. Kvalitativa studier är att föredra när man vill urskilja varierade handlingsmönster, kunna ta del av personers egna nyanserade tankar och erfarenheter och analysera varför de resonerar som de gör.25 Vilka grupper av personer materialinsamlingen omfattar har fått anpassas efter tillgång på intervjupersoner. I ett tidigt skede av utredningsprocessen blev det tydligt att nyanlända föreningsaktiva invandrare är en väldigt begränsad grupp i Umeå och en grupp som jag därför hade svårt att komma i kontakt med varför jag istället valt att fokusera på nyanlända icke föreningsaktiva invandrare samt etablerade föreningsaktiva invandrare. Nyanlända icke föreningsaktiva kan bidra med ett utanförperspektiv i relation till föreningslivet och beskriva vad som behöver förändras för att de ska börja engagera sig i en förening. Som jag beskrivit tidigare i avsnittet om avgränsningar så upplever jag att gruppen etablerade invandrare har mycket att tillföra till studien eftersom de fått möjlighet att under en längre tid fundera och analysera kring sin egen och andras integrationsprocess och därför har värdefulla tankar och reflektioner att delge. Det kan många gånger vara svårt att beskriva en process som man befinner sig mitt uppe i och den fullständiga analysen kommer först senare med en viss distans till problematiken. I mitt arbete med att hitta intervjupersoner till studien hade jag även vissa problem med att finna föreningsaktiva invandrare, speciellt invandrarkvinnor. Det verkar helt enkelt inte finnas allt för många i Umeå som kan passa in i dessa kategorier. Möjligen är avståndet in i föreningslivet något större för kvinnor som invandrat än för män.

25

Jan Trost, Kvalitativa intervjuer (Lund: Studentlitteratur, 1997), 15-16.

13

Det strategiska urvalet av informanter har skett genom kontakt med SFI i Umeå samt Umeå Fritid. Till SFI söker sig många nyanlända invandrare för att få grundläggande utbildning i det svenska språket och genom att besöka SFI kunde jag komma i kontakt med icke föreningsaktiva nyanlända invandrare för min intervjustudie. Klara Enmark, anställd av Umeå Fritid som projektledare för In i Umeå, har som uppdragsgivare för min utredning givit mig en mängd förslag på föreningsaktiva invandrare och föreningar att kontakta. Det slutgiltiga urvalet av informanter har gjorts av mig som utredare. Mitt material kommer från sex intervjuer med med fyra kvinnor och två män. Jag hade som intention att intervjua en man och en kvinna ur varje intervjugrupp och därmed få en jämn könsfödelning men vid besök på SFIskolan slumpande det sig så att de som anmälde sitt intresse för att vara med i studien och som dessutom passade in i kategorin nyanlända invandrare var uteslutande kvinnor. Jag har även valt personer efter ålder för att få en spridd åldersfördelning på informanterna och därmed ta in erfarenheter och upplevelser från invandrare som befinner sig i olika faser av etablering i den svenska samhället. Mina intervjupersoner varierar i ålder från yngsta person som är mellan 20 och 30 år och äldsta person som är mellan 50 och 60 år. Urvalet av intervjupersoner till min studie kom tyvärr också att påverkas av personernas förmåga att kunna uttrycka sig i det svenska språket.

Genom strategiskt urval av informanter har jag intervjuar personer ur följande grupper: - Invandrare aktiva inom majoritetsförening i Umeå - Invandrare aktiva inom etnisk förening i Umeå - Icke föreningsaktiva nyanlända invandrare i Umeå

Eftersom studien vill titta på hur invandrare kan inkluderas i föreningslivet så ansåg jag att det var viktigt att titta på både majoritetsföreningar och etniska föreningar.

Med

majoritetsförening avser jag föreningar som samlar människor för att utöva olika aktiviteter inom ett visst område, t.ex. idrott eller kultur. Med etnisk förening avser jag föreningar där människor samlas på grund av gemensam etnisk eller religiös tillhörighet och dessa föreningar är ofta inte fokuserade på aktiviteter inom enbart ett område. Jag var intresserad av att se huruvida det finns skillnader i föreningskultur mellan majoritetsföreningar och etniska föreningar och om föreningsaktiva invandrares upplevelser från föreningslivet skiljer sig åt beroende på om man är aktiv i en majoritetsförening eller en etnisk förening.

14

I intervjusituationen utgick jag från att de föreningsaktiva personer jag intervjuade deltog i intervjun i egenskap av privatperson och inte som representanter för den förening de var engagerade i. Jag kan inte svara på hur mina intervjupersoner upplevde situationen men syftet med min intervju var att ta reda på vad de i egenskap av invandrare hade att säga om Umeås föreningsliv.

Mina intervjuer genomfördes som öppna och halvstrukturerade vilket innebär fokus på att fånga beskrivningar av den intervjuades livsvärld i avsikt att tolka de fenomen som beskrivs. Till min hjälp hade jag en intervjuguide som koncentrerade sig till centrala teman men som också lämnade rum för naturliga följdfrågor som tillför mer detalj till materialet. Jag som intervjuare introducerade frågor på områden som skulle kartläggas och kunde med hjälp av intervjuguiden checka av att alla frågor blivit besvarade av samtliga informanter. Undersökningens empiriska material och de teorier som behövdes för att kunna tolka materialet har insamlats parallellt. Efter insamling av det totala empiriska materialet har jag gått igenom insamlade teorier inom de aktuella ämnena för att vara säker på att jag har den information och kunskap som behövs för att kunna ge materialet rätt tolkningsram.26 I arbetsprocessen har jag läst in mig på olika teorier om det civila samhället och dess funktioner för individen vilka jag kortfattat presenterar i utredningens teoridel för att utveckla vidare i min analys av det empiriska materialet. För att kunna skildra mina intervjupersoners tankar och erfarenheter på ett så trovärdigt och tillförlitligt sätt som möjligt har jag valt att redovisa stora delar av mitt material i citat.

Grundad teori Datainsamling och analys av data har skett med inspiration från grundad teori där man utgår från aktörernas perspektiv och handlingar och där man har ett flexibelt förhållningssätt till datainsamling för att på så sätt kunna ta till sig de idéer och frågor som den pågående analysen genererar. Datainsamling och analys av data pågår parallellt och upprepas tills det uppstår en mättnad.27

Idag finns det många varianter av Grundad teori. Teorin har använts flitigt inom fälten för sociologisk och socialpsykologisk forskning där forskare har tolkat metoden och bidragit med 26 27

Steinar Kvale, Den kvalitativa forskningsintervjun (Lund: Studentlitteratur, 1997), 13, 94,121. Jan Hartman, Grundad teori (Lund: Studentlitteratur, 2001), 35-36.

15

sina olika förhållningssätt. Jag har valt att endast följa vissa anvisningar och moment inom forskningsprocessen enligt Grundad teori för att kunna anpassa arbetssätt till de omständigheter som omgav min studie.28 De flesta av valda teorier som ligger till grund för analys har vuxit fram under arbetes gång tillsammans med analys av materialet men det empiriska materialet har inte genererat samtliga teorier som jag använder mig av i min utredning. Vissa teorier läste jag in mig på redan innan materialinsamling för att få ökad kunskap om de olika ämnen som berörde studiens syfte. Genomgående under arbete med utredningen har jag sedan låtit den information som framkommit ur intervjuerna vara vägledande för komplettering av teorier att använda mig av i analysen av materialet. Utredningens frågeställningar är också valda utifrån informationen från det insamlade materialet och analysen av detta.

Under forskningsprocessen har jag fört minnesanteckningar för att visualisera för mig själv den tankeprocess av koder och kategorier som det empiriska och det teoretiska materialet skapat. Enligt Grundad teori bör forskningsprocessen genomgå tre olika faser av materialanalys, den öppna fasen, den selektiva fasen och den teoretiska fasen. I den öppna fasen antecknar jag de fenomen som intervjupersonerna beskrivit och skapar kategorier utan att begränsa materialet då jag ännu inte vet vilka kategorier som senare kommer att visa sig vara relevanta. I denna fas konstruerar jag också en kärnkategori som beskriver det problem som står i centrum hos intervjupersonerna. I den selektiva fasen bestämmer jag genom sorteringsarbete och ytterligare datainsamlande vilka kategorier i materialet som är relaterade till kärnkategorin och som jag ska fokusera på. I den sista teoretiska fasen undersöker jag hur de olika kategorierna är relaterade till varandra i olika mönster och formulerar hypoteser utifrån detta.29 I bilaga 2 redovisar jag ett exempel på min kodningsprocess. För mer information om Grundad teori som metod se bilaga 3.

Forskningsetiska principer Samtliga informanterna har fått ett informationsbrev där undersökningens syfte och innehåll står tydligt förklarat. Jag har även informerat informanterna om deras rättigheter, bland annat att de har rätt att avbryta sin medverkan i studien om de vill. För att säkra högsta möjliga 28

Gunilla Guvå, Ingrid Hylander, Grundad teori- ett teorigenererande forskningsperspektiv (Stockholm: Liber AB, 2003), 5-9. 29 Jan Hartman, Grundad teori, 40-41.

16

konfidentialitet för mina informanter har jag valt att redigera om informanternas namn och jag har delat in deras ålder i olika ålderskategorier. Jag nämner heller inte namn på föreningar, mer än indelningen av majoritetsföreningar och etniska föreningar. Jag som utredare har upplyst informanterna om undersökningens syfte och att materialet kommer att användas i min utredning som kommer att läsas av personer vid Umeå universitet samt personer vid Umeå kommun och Umeås föreningsliv som har anknytning till Umeå Fritids projekt In i Umeå.30

Jag beslutade tidigt att inte använda tolk som hjälpmedel i min intervjustudie eftersom det skulle vara svårt för mig att avgöra om personen som tolkar skulle kunna påverka studiens trovärdighet på något sätt, exempelvis eftersom tolken naturligtvis återger egna tolkningar av intervjupersonens svar.

För mig har mötet med informanterna varit en väsentlig del av processen med att genomföra utredningen och vid dessa möten har jag reflekterat över min roll som utredare. För en lyckad undersökning är det viktigt att informanterna känner ett förtroende till intervjuaren och intervjuaren bör alltid vara medveten om den mellanmänskliga dynamiken och ta hänsyn till den i intervjusituationen. Jag har vid möten med mina informanter försök jag skapa detta förtroende genom att utforma en så bekväm och informell situation som möjligt där de kan känna sig trygga med att delge mig personliga erfarenheter och tankar.31 En annan utredare skulle självklart kunna komma fram till andra resultat i genomförande av en liknande studie men mina resultat är som jag redovisar direkt kopplade till insamlat intervjumaterial och relevanta teorier inom områdena för föreningsliv och integration. Genom att presentera mina resultat med informanternas egna formuleringar ökar studiens autencitet. Jag har även diskuterat analys av material med min handledare Åsa Gustafson vid sociologiska institutionen på Umeå universitet samt andra personer insatta i aktuell integrationsforskning. Därför tror jag att min studie som ämnar generera ny kunskap inom fältet föreningsliv och integration även kan vara till nytta för andra integrationsprojekt i Umeå och i övriga svenska kommuner.

30 31

Steinar Kvale, Den kvalitativa forskningsintervjun, 106-113. Ibid., 39, 111.

17

TEORI I detta avsnitt redovisas den litteratur som är relevant för analysen av det insamlade materialet. De valda teorierna beskriver det civila samhällets funktioner på samhällsnivå och för individen.

Det civila samhället Organisation och välfärdsuppdrag Samhället kan delas in i tre olika sfärer, stat, marknad och det civila samhället. Begreppet civilt samhälle har ingen tydligt definierad innebörd men man kan säga att det är de ideella organisationerna som tillsammans bildar ett speciellt organisatoriskt verksamhetsområde i samhället. Staten, marknaden och det civila samhället är ömsesidigt beroende av varandra och de präglas alla av rådande strukturer för över- och underordning längs klass- och könsmässiga, regionala och generationsmässiga, kulturella, etniska och rasmässiga åtskillnader.32 Den ideella sektorn i Sverige omsätter årligen uppskattningsvis 140 miljarder kronor och i början av 2000-talet sysselsatte organisationerna omkring 145 000 anställda.33

Man kan säga att föreningslivet har ett välfärdsuppdrag då man tillhandahåller tjänster och information som gagnar befolkningen som ett kollektiv. Föreningslivet sprider viktig samhällsinformation34 och kan också fungera som nödvändig rekreation för att orka med arbetslivet och som arena för personlig vidareutveckling och inlärning av nya färdigheter som medför samhällsutveckling i ett längre perspektiv.35

Filip Wijkström och Torbjörn Einarsson vid Handelshögskolan i Stockholm forskar om Sveriges folkrörelser och redogör i sin forskning om den historiska och sociala kontext det civila samhället befinner sig i. Det civila samhället har historiskt sätt varit nära sammanlänkande med staten och flera av de svenska folkrörelseorganisationerna har vuxit upp som viktiga bidragande delar i den svenska välfärdsstaten. Det är staten och de svenska

32

Magnus Dahlstedt, Mångkulturell demokrati genom civilt samhälle? En problematisering (Umeå: UmU tryckeri, Umeå universitet, 2000), 22. 33 Filip Wijkström, Torbjörn Einarsson, Från nationalstat till näringsliv – det civila samhällets organisationsliv i förändring (Stockholm: Ekonomiska forskningsinstitutet (EFI), Handelshögskolan i Stockholm, 2006), 13. 34 Statistiska centralbyrån, Levnadsförhållanden Rapport nr 98, Föreningslivet i Sverige- Välfärd, Socialt kapital, Demokratiskola (Statistiska centralbyrån 2003), 10. 35 Statistiska centralbyrån, Levnadsförhållanden Rapport nr 103- Fritid 1976-2002(Statistiska centralbyrån: 2004), 22.

18

kommunerna som med ekonomiska bidrag säkerställt delar av organisationernas verksamhet.36 Wijkström och Einarsson menar att organisationerna idag lutar sig mer mot näringslivet för att hämta sin inspiration och de uppmärksammar att företagen tycks ha fått ett ökat intresse för olika typer av samverkan med ideella organisationer. I sin forskning varnar de för att det civila samhället ökar sina styrambitioner och kraven på professionalisering vilket i kombination med den utbredande new public management- traditionen inom statens förvaltning kan innebära att de ideella organisationerna i framtiden kommer att fungera mer som ett alternativ och ersättning för offentlig service.37 Med ökad professionalism vill organisationerna

effektivisera sin

verksamhet

och visa

ett

tydligt

avstånd från

amatörmässighet. Professionaliseringen tenderar också att likrikta organisationer eller aktiviteter och det finns risk för ökad standardisering.38 Effektivisering av verksamheter inom föreningslivet kan innebära snävare föreskrifter för hur föreningar bör drivas vilket är hotande för mångfalden då olika grupper i befolkningen kan ha olika uppfattningar om hur man vill organisera sin fritid.

Demokrati Det civila samhället vill också fostra medborgaren in i demokratiska normer. Delaktighet i föreningslivet innebär indirekt inlärning i institutionellt beslutsfattande och demokratisk praxis och denna process antas öka legitimiteten för det politiska systemet.39 Den som engagerar sig i föreningslivet kan också växa av erfarenheterna från att kunna påverka och genom gemensamt arbete ökar samtidigt lusten för att ge uttryck för sin åsikt.40

Graden av politiskt deltagande och engagemang skiljer sig drastiskt åt mellan invandrare och svenskfödda och Magnus Dahlstedt som är professor vid enheten för sociala välfärdsstudier vid

Linköpings

universitet

är

en

av

många

som

beskriver

att

våra

svenska

samhällsinstitutioner skulle behöva förändras för att vi ska kunna uppnå politisk jämlikhet

36

Filip Wijkström, Torbjörn Einarsson, Från nationalstat till näringsliv – det civila samhällets organisationsliv i förändring, 33-38. 37 Ibid., 33-38. 38 Ibid., 42-47. 39 Magnus Dahlstedt, Mångkulturell demokrati genom civilt samhälle? En problematisering, 24-25. 40 Statistiska centralbyrån, Levnadsförhållanden Rapport nr 98, Föreningslivet i Sverige- Välfärd, Socialt kapital, Demokratiskola, 18.

19

enligt demokratins ideal.41 I sin bok Reserverad demokrati åskådliggör Dahlstedt stora brister i det svenska politiska systemet när han redogör för invandrares svårighet med att kunna etablera sig inom politiska partier och fackföreningar.42 Då det civila samhället ibland kan missuppfattas som en medborgerlig arena bortom partipolitiken är det viktigt att poängtera att även organisationer utan en direkt politisk framtoning, som de flesta ideella föreningar, kan formera politiska opinioner.43 Integration Det civila samhället kan komma att få en avgörande roll när det gäller att öka integrationen mellan olika samhällsgrupper och fördjupa det medborgerliga inflytandet i samhället.44 Integration är ett mångdimensionellt begrepp som det inte finns någon allmängiltig definition av även om man ofta använder integration som ett viktigt tvärvetenskapligt teoretiskt och analytiskt och/eller politiskt begrepp. Integrationsbegreppet är normativt och dess betydelse ändras efter rådande samhällsideal. Integrationsdebatten och forskningen om integration har gått från fokus på att invandrade personers kulturella uttryck och orientering förväntas förändras för att passa in i majoritetsbefolkningens, det vi idag kallar för assimilation, till att integration oftast beskrivs som en ömsesidig process där minoritetsbefolkningen etablerar sig i samhället och majoritetsbefolkningen på olika sätt anpassar sig som en respons på förändringar i befolkningens sammansättning.45 Ordet kulturkrock som man ofta använder för att beskriva de problem som uppstår när människor från ett samhälle förflyttar sig till ett annat är enligt Magnus Dahlstedt ett av många vardagliga sätt att uttrycka sig som kan generera antaganden där dessa ”krockar” får tjäna som förklaringar för processer av utanförskap, segregation och passivitet bland invandrare.46 Att inte kunna kommunicera på det svenska språket är ett välkänt hinder för integration då känslan av att inte kunna göra sig förstådd och att inte till fullo kunna förstå andra kan leda till att man undviker kontakter med samhället och etablerade svenskar.47 41

Magnus Dahlstedt, Reserverad demokrati - representation i ett mångetniskt Sverige (Umeå: Borèa, 2005), 2427. Samt, Integrationspolitiska maktutredningen, Engagemang mångfald och integration – om möjligheter och hinder för politisk jämlikhet SOU 2004:49 (Stockholm: 2004), 9-14, 55. 42 Magnus Dahlstedt, Reserverad demokrati - representation i ett mångetniskt Sverige, 180-181, 246-247. 43 Lars Svedberg, Johan von Essen, Magnus Jegermalm, Enheten för forskning om det civila samhället vid Ersta Sköndahl Högskola, Svenskarnas engagemang är större än någonsin – Insatser i och utanför föreningslivet, 59. 44 Magnus Dahlstedt, Mångkulturell demokrati genom civilt samhälle? En problematisering, 16. 45 Åsa Gustafson, Sköra livsmönster – om integrations- och normaliseringsprocesser bland bosniska flyktingar (Umeå: Sociologiska institutionen, Umeå universitet), 2004, sid 36-37. 46 Magnus Dahlstedt, Reserverad demokrati - representation i ett mångetniskt Sverige, 99-100. 47 Elcie. C. Franzen, Att bryta upp och byta land (Stockholm: Natur och Kultur, 2001), 29-40.

20

Paulina de los Reyes, professor i ekonomisk historia vid Stockholms universitet, och Masoud Kamali, professor i socialt arbete vid Mittuniversitetet skriver i en rapport angående utredningen om makt, integration och strukturell diskriminering från 2005 att man på många områden i Sverige fortfarande arbetar efter ett förlegat och problematiskt integrationstänkande där man delar upp samhället i vi och dom – invandrarna som ska integreras och svenskar som agenter för att integrera. Själva antagandet om att ”invandrare” vill bli ”svenska” bekräftar föreställningen om svenskhetens värde.48 Utredningen beskriver också hur institutioner kan ha inneboende strukturer som utestänger och därför motverkar integration. Institutionella normer förankras genom lagar, regler, rutiner och sociala praktiker.49 Föreningslivet med dess historiska länkningar till staten har utvecklat en organisationskultur som innehåller många avancerade normer, lagar, regler, rutiner och praxis för hur saker och ting bör göras.

I relation till föreningsengagemang kan man se invandrare i tre olika roller: 1. Invandraren som nykomling i det svenska samhället. I behov av kunskaper om det svenska språket och byråkratin. 2. Invandraren som medlem i en etnisk grupp. I behov av att umgås med andra landsmän, att bevara sin egen kultur och delta i kulturutbud från det gamla landet. 3. Invandraren som medlem i andra samhällskategorier. Invandraren kan tillhöra olika samhällsgrupper relaterade till exempelvis klass, kön, ålder, eller intressen.50

Invandrare kanaliserar ofta sitt deltagande och inflytande i det civila samhället genom etniskt grundade organisationer och föreningar som historiskt visat sig kunna tillgodose invandrarens behov i främst de två första rollerna. Dessa sammanslutningar kan också vara en viktig kanal för invandrare att som grupp utöva påtryckningar och öka sitt inflytande i samhället. Ibland kännetecknas etniska föreningar av ett mer sporadiskt deltagande och ett begränsat medlemsantal men de motverkar ändå social isolering och genom att tillvarata sina

48

Paulina de los Reyes, Masoud Kamali, rapport om utredningen om makt, integration och strukturell diskriminering, Bortom vi och dom – teoretiska reflektioner om makt, integration och strukturell diskriminering SOU 2005:41 (Stockholm: 2005), 7-8, 12, 15-16. 49 Paulina de los Reyes, Masoud Kamali, rapport om utredningen om makt, integration och strukturell diskriminering, Bortom vi och dom – teoretiska reflektioner om makt, integration och strukturell diskriminering, 16. 50 Henry Bäck, Maritta Soininen, Invandrarna, demokratin och samhället, I Bilaga till betänkande av Demokratiutvecklingskommittén, På medborgarnas villkor, SOU 1996:162 (Stockholm, 1996), s 474.

21

medlemmars intressen bekräftar och levandegör man deras värderingar och föreställningar vilket samhället i övrigt ibland tenderar att misslyckas med.51

Aleksandra Ålund, professor vid Institutionen för samhälls- och välfärdsstudier vid Linköping Universitet samt Carl-Ulrik Schierup professor och föreståndare för institutet för forskning om migration, etnicitet och samhälle vid Linköpings universitet konstaterade redan 1991 i sin gemensamma bok Paradoxes of multiculturalism att grundläggande normer inom föreningslivet på olika sätt kan försvåra för föreningsaktiva invandrare. De invandrare som Ålund och Schierup intervjuat berättar hur samhällsinstitutioner ställer krav på anpassning och hur organisationskulturen inom föreningslivet, där allting är organiserat och planerat kan upplevas som en främmande miljö för invandrare som är vana vid mer spontanitet och informella personliga kontakter.52 Föreningslivet kan uppfattas på olika sätt beroende på kulturell bakgrund och att ständigt behöva anpassa sig till rådande ordning blir enligt Dahlstedt ett sätt att stigmatisera och omyndigförklara som kan leda till såväl cynism som begränsad tillit till den egna förmågan att påverka. Invandrare har själva uttryckt det som att man förlorat förtroendet i sig själv, i den egna förmågan.53

Det civila samhällets funktioner för individen Socialt kapital Det är betydelsefullt för människor att ha tillgång till sociala arenor och föreningslivet är en social arena som ger möjlighet att bygga upp nätverk där relationerna kan komma att fungera som ett kapital. Medborgares engagemang inom föreningslivet kan både vara ett uttryck för det sociala kapitalet inom ett samhälle samt generera socialt kapital för de individer som engagerar sig.54 Det sociala kapitalet kan beskrivas som olika resurser, t.ex. personliga nätverk eller institutionaliserade relationer som finns tillgängliga för individen att tillgå för att kunna röra sig i olika miljöer med möjligheter för individuell utveckling, personlig, social och ekonomisk framgång. I sina teorier om maktförhållanden i det sociala rummet beskriver den kände 51

Ibid., 474-477. Ålund, Carl-Ulrik Schierup, Paradoxes of multiculturalism- essays on Swedish society (Aldershot: Avebury, 1991), 76-79. 53 Magnus Dahlstedt, Reserverad demokrati - representation i ett mångetniskt Sverige, 180-181. Samt Alexandra Ålund, Carl-Ulrik Schierup, Paradoxes of multiculturalism- essays on Swedish society, 33, 48-49, 66. 54 Lars Svedberg, Johan von Essen, Magnus Jegermalm, Enheten för forskning om det civila samhället vid Ersta Sköndahl Högskola, Svenskarnas engagemang är större än någonsin – Insatser i och utanför föreningslivet, 7. 52

22

franske sociologen Pierre Bourdieu det sociala kapitalet som någonting vi förvärvats redan under uppväxttiden. Inom varje social arena, pågår en ständig kamp om de mest prestigefyllda positionerna och det sociala kapitalet individen bär med sig avgör deras framgång att kunna positionera sig inom olika områden. När individen introduceras till nya människor och miljöer som kräver nya former av socialt kapital ökar individens sociala kapital och individen kan få legitimitet inom flera sammanhang vilket kan leda till framgång t.ex. inom arbetslivet. En person med bristfälligt socialt kapital och få sociala kontakter kan uppleva att man utesluts från viktig informell information och på så sätt går miste om möjligheter att kunna utveckla andra former av kapital, t.ex. det kulturella kapitalet eller det ekonomiska kapitalet.55 Robert D Putnam är professor i statsvetenskap vid Harvard University och är känd för sina teorier om det sociala kapitalet. Putnam ser också det sociala kapitalet som sociala nätverk men hans teorier fokuserar istället på de normer av ömsesidighet och tillförlitlighet som uppstår mellan individer inom dessa nätverk. Genom samhällsengagerade nätverk, så som föreningslivet, upprätthålls ett moraliskt samhällskontrakt av samarbete mellan invånarna där det blir tydligt vilka beteenden som är önskvärda och inte. Bryter man mot detta moraliska samhällskontrakt straffas man med uteslutning ur solidaritetens och samarbetets nätverk.56

Enligt Robert D. Putnam har det sociala kapitalet förfallit under de senaste femtio åren vilket inneburit att samhället blivit mindre tillitsfullt. Färre människor engagerar sig i organisationer, i facklig verksamhet, i kyrkan, i politiska föreningar, och i idrottsföreningarna vilket skapat ett mer individualistiskt samhälle där vi blivit mer distanserade från varandra och från samhället i stort.57

Kasam

Engagemang inom föreningslivet ökar personers individuella sociala kapital och kan därför också ge människor en känsla av sammanhang. Kasam är ett begrepp som beskriver just personers känsla av sammanhang och hur denna känsla relaterar till vårt fysiska och psykiska välmående. Teorierna om Kasam är utvecklade av Aaron Antonovsky som var amerikansk55

Pierre Bourdieu, Kultursociologiska texter (Stockholm: Brutus Östlings bokförlag Symposion, 1994), sid 258 – 273. 56 Robert .D. Putnam, Den fungerande demokratin – medborgarnas rötter i Italien (Stockholm: SNS Förlag, 1996), 206 -213. 57 Robert .D. Putnam Den ensamme bowlaren- den amerikanska medborgarandans upplösning och förnyelse (Stockholm: SNS förlag, 2001), 14-29, 114-115.

23

israelisk professor i medicinsk sociologi och med sina teorier ämnade Antonovsky ge svar på varför människor som varit med om svåra påfrestningar ändå kan klara sig relativt bra i livet.

Kasam består av tre centrala komponenter - begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet. Individer med hög kasam upplever hög andel begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet i sitt liv i den miljö där de vistas och detta påverkar vår hälsa positivt. Begriplighet innebär att det som människa är nödvändigt att kunna känna tillit till att de inre och yttre stimuli man upplever känns förnuftsmässigt gripbara. Man vill kunna förvänta sig att de stimuli man möter i framtiden kommer att vara förutsägbara, detta för att kunna utveckla en stabil förmåga att bedöma sin verklighet. Hanterbarhet handlar om att kunna räkna med sin omgivning och om de resurser som står till ens förfogande. Meningsfullhet beskriver vikten att känna sig delaktig, att uppleva sig medverkande i de processer som skapar ens dagliga erfarenheter och formar långsiktliga mål. De människor som är engagerade och bryr sig om sin omvärld har ofta fler möjligheter till att vinna förståelse och finna resurser för att öka sin känsla av sammanhang.58

Kreativitet

Det civila samhället är en miljö där människor vill kunna få utlopp för sin kreativitet vilket förutsätter att föreningslivet ska fungera som en plats där man främjar kulturell och etnisk mångfald, nya föreställningar och tankegångar.

Richard Florida, professor i Public Policy vid George Mason University i Virginia, har under de senaste åren uppmärksammats medialt för sina teorier om hur samhällsutveckling är länkad till det kreativa kapitalet. Enligt Florida bygger kreativitet på människans förmåga att kunna använda kunskaper från ett område och tillgodogöra dessa för att få nya idéer och arbetssätt i ett annat område och är därför starkt beroende av den uppfinningsrikedom, entreprenörskap och konstnärlig kreativitet som uppstår i miljöer med kulturell och etnisk mångfald. Han har kritiserat det sociala kapitalet inom föreningsliv och sociala rörelser för att vara begränsande och exkluderande då han menar att täta nätverk ofta utesluter individer från att deltaga genom system av språkliga och kulturella barriärer samt genom att höja inträdesbarriärerna och på så viss hämmar man också tillförseln av ny kreativitet. Florida menar att vi i väst går från ett

58

Aaron Antonovsky, Hälsans mysterium (Köping: Natur och Kultur, 1991), 38-51, 118-119.

24

samhälle med sociala strukturer av föreningar, möten och starka sociala band mot ett samhälle med mer individualistiska ambitioner där gemenskap inte sker på bekostnad av individens möjlighet att kunna vara sig själv.59

Socialpsykologiska forskarna B. G. och Nancy Gunter utvecklade 1988 en modell som beskriver hur vår fritid kan upplevas på olika sätt beroende på nivå av engagemang och frihet från strikta regelsystem och begränsande normer.60 Se bilaga 4. Deras modell visar ett tydligt samband

mellan

människors

upplevelse

av

trivsel

och

tillfredställelse

och

samhällsengagemang, delaktighet i olika fritidsaktiviteter. Modellen beskriver också att människor som inte vill inskränka sin fritid efter begränsande normer möjligen väljer att söka sig från institutionellt ordnade fritidsaktiviteter till aktiviteter som innefattar mer frihet i uttryck. 61 För personer med ett mindre engagemang kan rädsla för att hamna i vad figuren beskriver som en maktlös fritid, som bland annat kan innebära överbelastning av rollförväntningar, leda dem till den normlösa fritiden där personerna istället riskerar fastna i mönster av ensamhet och samhällsfrånvändhet, arbetslöshet och i värsta fall kriminalitet.

59

Richard Florida, Den kreativa klassens framväxt (Göteborg: Bokförlaget Dialos AB, 2006), 47- 62, 101-114, 317-324. 60 Bilaga 4, Figur 1. 61 John .R. Kelly, Leisure identities and interactions (London: George Allen & Unwin publishers Ldt, 1983), 1012. Samt Statistiska centralbyrån, Levnadsförhållanden Rapport nr 103- Fritid 1976-2002, 27-29.

25

ANALYS I detta avsnitt presenteras resultat från intervjustudien upplelat efter mönster som framkommit ur analys av materialet enligt Grundad teori. Mönster från materialet presenteras i form av rubriker och i relation till valda teorier om det civila samhällets olika funktioner. Intervjupersonerna kommer själva till tals genom långa citat som åskådliggör dessa mönster.

Presentation av intervjupersoner Jag har intervjuat sex personer som bott i Sverige i mellan 10 månader upp till 25 år. Fyra av intervjupersonerna är kvinnor och två är män. Alla har de flytt eller flyttat till Sverige från olika delar av världen, från södra Europa, Mellanöstern, Västindien och Afrika. Hälften av informanterna är flyktingar undan krig och andra hälften är anhöriginvandrare som flyttat till Sverige för att kunna leva nära familj som är bosatt i Umeå. De är alla i olika faser av etablering i det svenska samhället med eller utan inverkan från föreningslivet.

-

Rashid mellan 20 och 30 år och har bott i Sverige i 5 år. Han är medlem i två olika majoritetsföreningar och är föreningsaktiv nästan varje dag.

-

Soheila är mellan 50 och 60 år och har bott i Sverige i 25 år. Hon driver en majoritetsförening tillsammans med en annan kvinna och har varit engagerad inom föreningen i tio år.

-

Yusuf är mellan 20 och 30 år har bott i Sverige i 5 år. Han driver en etniskt inriktad ungdomsförening samtidigt som han går sista året på gymnasiet.

-

Nandini är mellan 30 och 40 år och har bott i Sverige i 16 år. Hon driver tillsammans med andra två olika etniska föreningar i Umeå, varav en kvinnoförening.

-

Patricia är mellan 30 och 40 år och har bott i Sverige i 1,5 år. Hon är inte föreningsaktiv. Patricia läser svenska på SFI och på sin fritid träffar hon vänner och umgås med sin man.

-

Aida är mellan 30 och 40 år och har bott i Sverige i 10 månader. Hon är inte föreningsaktiv. Aida läser svenska på SFI och på sin fritid är hon mycket hemma med sin familj och umgås med sina barn.

26

Resultat av intervjuanalys Brist på information Samtliga informanter samtalar om föreningslivet i överlag positiva ordalag. De två icke föreningsaktiva informanterna har inte så stor kunskap om det svenska föreningslivet men uttrycker mycket nyfikenhet och en längtan efter att kunna finna ett sammanhang där de kan delta i aktiviteter tillsammans med andra. Alla personer jag intervjuat beskriver dock en stor brist på grundläggande information om föreningslivet i Umeå för nyanlända invandrare. Ingen av informanterna säger sig ha fått information om Umeås föreningsliv och dess utbud, varken skriftlig eller muntlig, från någon samhällsinstitution eller företrädare för Umeå kommun. De föreningsaktiva informanterna har samtliga rekryterats till föreningslivet av vänner, familj eller bekanta som är engagerade inom föreningar. Rashid berättar om hur svårt det kan vara att förstå vad föreningslivet går ut på när man inte har förkunskaper från organisering i hemlandet och att bristande information om föreningsliv ökar risken för att invandrare hamnar i mönster av passivitet och isolering.

Rashid: ”Nej det finns ingen information, och det tycker jag kan göra det komplicerat för alla nyanlända och invandare för dom som kommer från andra länder är vana vid andra system, om det överhuvudtaget fanns föreningar där. När jag kom till Sverige hade jag ingen aning att det fanns något som hette förening – vad är det för något? Mina vänner fick förklara för mig vad en förening var för något. De förklarade väldigt enkelt, inte komplicerat (…) I mitt hemland fanns kanske några föreningar, men man skulle vara känd i området eller så för att kunna vara med och göra saker. Jag vet inte om de ens hade möten eller aktiviteter. Det var mer individer som gjorde saker. Det var inte så organiserat. När invandrare kommer till Sverige så kanske de inte ens vet att det finns något som kallas förening. Så man kanske får höra av nån vän, om man har kompisar som är engagerade. Har man inte det så då kan det ta lång tid innan man förstår vad som finns och vad man kan göra och får vara med i och då kan det vara försent. Man sitter bara hemma och tror att det finns inget här för mig och sedan blir det svårt att ändra sig efter några år. Det finns ingen tydlig information från kommunen. Något som visar vad som finns. Och vad man kan göra om man blir medlem i nån förening.”

27

Aida är den enda informanten som varit engagerad i en förening i sitt hemland men hon uttrycker ändå en viss osäkerhet kring hur hon skulle kunna komma i kontakt med föreningslivet på grund av de stora skillnaderna i organiseringskulturen i hemlandet med mer informella nätverk mellan familj, släkt och vänner och det svenska sättet att organisera.

Aida: ”Jag vet hur det fungerade i mitt hemland men inte här. Jag har inte fått någon information och jag vet inte hur jag ska få information. I mitt hemland är det inte samma, man träffas med familjen och släkten och man har mera att göra hemma men man är alltid tillsammans. Det är så man får reda på saker också (…) Kanske i mitt hemland att det var mera männen som träffades och pratade och gjorde något. Men då oftast inte som förening, de bara gör saker där man bor som de tycker man borde ha det. Här i Sverige är man mer ensam och man träffas kanske kring olika aktiviteter, man ska alltid göra någonting här. Svenskar vill träffas utanför familjerna, träffa andra som man inte känner och jag vet inte hur man ska göra. Hur får jag veta vad jag kan vara med i?”

I rapporten svenskarnas engagemang är större än någonsin beskriver forskarna vid Ersta Sköndal högskola hur personer utan ett grundläggande socialt nätverk har svårare än andra att ta sig in i föreningslivet. En brist på tillhörighet förstärker en annan och nyanlända invandrare som inte är vana vid föreningstraditionen hamnar utanför eftersom de inte har samma chans att rekryteras till föreningar av släkt, vänner och bekanta. 62 Både Nandini och Jusuf beskriver en problematik inom de etniska föreningarna som är relaterade till att vissa invandrare, kanske främst nyanlända, har svårt att lita på föreningen eftersom de inte är bekanta med föreningskulturen och inte känner till hur en förening i Sverige fungerar. De berättar att många invandrare initialt misstror föreningen och misstänker att de föreningsaktiva ska använda deras medlemsavgifter till annat än föreningen, varför de inte vill uppge sina personnummer vid registrering, ett problem som oftast försvinner med tiden när man med ökad information lär sig att lita på föreningen.

62

Lars Svedberg, Johan von Essen, Magnus Jegermalm, Enheten för forskning om det civila samhället vid Ersta Sköndahl Högskola, Svenskarnas engagemang är större än någonsin – Insatser i och utanför föreningslivet, 15, 21, 23, 39-40.

28

Yusuf: ”Endel har svårt att lita på föreningen, de tror att de blir lurade av de som styr föreningen, man måste förklara för dem. (…) Men vissa vägrar att ge sina personnummer som behövs för att redovisa till kommunen om hur många som är med. Men vi redovisar allt vi spenderar för föreningen. Och det är en demokratisk förening där alla bestämmer. Nu börjar de lita på dem som driver föreningen. Det är bara en eller två som fortfarande inte vet. Men de andra börjar förstå att vi gör detta för deras skull. Vi fick bjuda in en person från kommunen som kom och berättade att vi inte får någon lön av de pengar som kommunen skänker till föreningen, att vi gav av våran egen fria tid för föreningen.”

Nandini: ”Många tror att om jag är aktiv inom en förening och kommer med ett förslag så tror de andra i föreningen att jag tjänar pengar på dem. Det finns fel attityder. Om jag jobbade heltid med föreningsliv så skulle jag vilja jobba med dessa attityder och missförstånd. Med vad är en förening så att alla vet och förstår. (…) Och de säger att alla som är under 18 så ska man skriva deras personnummer också. Men en tjej vägrade och jag sa att då kan du inte vara med tyvärr, vi får inte. Hon skrev halva sitt personnummer, hon vågade inte lämna ut hela och jag förstod att hon inte visste och jag försökte förklara men hon vägrade skriva sitt hela personnummer och då tyckte jag att hon skulle få vara med i föreningen ändå. Resten av hennes personnummer det kan jag hitta om jag söker på annat håll. Hon trodde också att vi bara skulle få bidrag i hennes namn som vi skulle använda till oss och inte till föreningen. Hon har fel information. De förstår inte hur det fungerar här. Många tror först att de som håller i förening tjänar pengar på medlemmarna och det är därför som man vill att de ska gå med tror de. Det är svårt. Man kan bli besviken. Men det finns också många som förstår det arbete man gör.”

Samtliga informanter anser att nyanlända invandrare, även anhöriginvandrare, borde få information från kommunen om vad en förening är, vad engagemang i en förening kan innebära för individen och vilket föreningsutbud som finns i Umeå kommun. Soheila framhåller också att introduktionsinformationen till invandrare bör specialiseras mer för att möta upp olika behov hos individer samt att informationen bör upprepas.

29

Soheila: ”I föreningen lär man sig också om det svenska samhället. Vissa har redan fått introduktion när de anlände till Sverige, det är en mycket bra introduktion här i Umeå. Men som nyanländ får man mycket information och sedan glömmer de bort. När man bott i Umeå ett tag och har många frågor kring de olika områden där man är med, barnens skola, kanske man söker arbete och behöver veta hur saker fungerar, det är då man behöver få lite upprepning av information. Vi är här och kan svara på frågor. Men det vore bra om alla fick en allmän introduktion men som är mer specialiserad till dig som person, och som senare upprepas. Det tar tid innan man öppnar ögonen och kan se samhället och vara delaktig.”

Flera informanter samtalade också kring det ansvar man som individ har att själv söka information och vara öppen för att lära dig nya saker för att kunna integreras i det nya samhället på ett bra sätt.

Aida: ”Det är både kommunens ansvar och mitt. Jag måste vara aktiv. Kommuner ska ge bättre och mer information och jag måste vara öppen för att ta emot informationen.”

Rashid ”Man måste ta det första steget. För när man kommer till Sverige eller Umeå så kommer man inte mötas av all information man behöver om det här. Så man behöver titta själv, vad som händer, vad som finns. Man kan hitta nya saker, som inte fanns i hemlandet. Jag hade tur som hade vänner som pratade med mig om föreningar och vad som fanns och fick mig intresserad. Det var tur, för det var en ny värld för mig, ett nytt samhälle, med andra system som jag inte visste hur man skulle göra. Allting blev annorlunda. Så mitt råd till de nya personer som kommer hit från andra länder är att bara ta det första steget och sedan är det organisationens roll att försöka visa den information som behövs. Att visa att man finns. Man kan inte skylla på en sida egentligen. Men för mig är det de nyanlända som måste ta det första steget, det är upp till dem, de måste fråga och försöka se vad som finns.”

Rashid beskriver att det främst är upp till individen, den nyanlände, att lyckas med sin integrering i det nya samhället, något som de flesta av mina informanter uttryckte på olika sätt. Men det verkar också vara en åsikt som man utgår ifrån just på grund av att man inte 30

förväntar sig att kommunen eller samhället ska möta upp den nyanlände med tillräcklig information. Detta tankesätt kan också vara ett resultat av det problematiska integrationstänkandet som utredningen om makt, integration och strukturell diskriminering från 2005 menar råder på många olika nivåer i samhället. Invandrare liksom svenskar lär sig att dela upp samhället i vi och dom – invandrarna som ska integreras och svenskar som agenter för att integrera. 63

Gemenskap och integration

Enligt Bourdieus teori om det sociala kapitalet så är det genom att öka det personliga kontaktnätet som man kan öppna fler möjligheter för legitimitet och på så sätt öka och förbättra andra former av kapital som krävs för att nå framgång inom flera olika samhällssammanhang.64 De fyra föreningsengagerade informanterna beskriver alla hur deras engagemang bidragit till ett utökat kontaktnät, en ökad känsla av tillhörighet och gemenskap samt en känsla av att kunna bidra till föreningen och i förlängning till samhället. Det är också tydligt att de två nyanlända kvinnorna i min intervjustudie som inte är föreningsengagerade saknar just denna känsla av tillhörighet och ett sammanhang där de kan bidra.

Aida: ” Jag skulle vilja gå med i en förening så att jag kom ut och kunde träffa andra, jag vill träffa svenskar så jag lär mig mera. Jag har inga vänner här i Sverige nu, jag är bara med min familj. Jag tror jag skulle må bättre om jag får mer kontakt och jag kunde göra någonting som jag tyckte om med andra. Att vara med i samhället. Inte bara vara hemma. Att ha ett eget liv med egna aktiviteter utan man och barn. Träffa andra kvinnor.”

Patricia: ”Ibland vill man göra någonting, man känner att man har energi och vill göra något. Kanske göra något för andra och träffa människor men man kan inte. Det känns ganska tråkigt. Man känner sig ganska ensam.(…) När det är så här då vet man inte vad som kommer att hända, vart ska jag vara om ett år?”

63

Paulina de los Reyes, Masoud Kamali, rapport om utredningen om makt, integration och strukturell diskriminering, Bortom vi och dom – teoretiska reflektioner om makt, integration och strukturell diskriminering, 7-8, 12, 15-16. 64 Pierre Bourdieu, Kultursociologiska texter, sid 258 – 273.

31

De nyanlända kvinnorna beskriver vikten att känna meningsfullhet och att känna sig delaktig som Antonovsky framställer i sin teori om kasam. Aida och Patricia verkar inte uppleva sig medverkande i de processer som skapar deras dagliga erfarenheter och de vill finna ett sammanhang för engagemang men står utanför. De föreningsaktiva informanterna beskriver istället en högre grad av begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet i sina och andra föreningsaktivas liv när de samtalar om föreningsengagemang. Rashid upplever att föreningen stödjer honom och hans idéer. Föreningsengagemang påverkar tydligt hans känsla av hanterbarhet i livssituationen, han upplever att föreningens olika resurser i form av kunskap och stöd står till ens förfogande och att han därför kan räkna med sin omgivning på ett helt annat sätt än Aida och Patricia.

Rashid: ”Jag kan göra egna projekt för det finns dem som kan hjälpa en med hur man ska göra. Hur man ska gå till väga så att saker blir av. Det är bra att veta var man kan vända sig. De lyssnar alltid och försöker hjälpa till. Utan föreningskontakterna skulle det vara svårt att ens veta var man ska börja om man kommer på att man vill göra något, ett projekt. Då faller kreativiteten.”

Soheila och Yusuf beskriver också en högre grad av kasam när de pratar om vad deras föreningar gör för människor. Enligt Antonovsky's teori behöver alla människor områden i livet där man känner starkt engagemang värda känslomässig investering och engagemang och att det är nödvändigt att kunna känna tillit till att de inre och yttre stimuli man upplever känns förnuftsmässigt gripbara.65 Soheila beskriver en process där de föreningsengagerade genom engagemang i föreningens aktiviteter och i gemenskapen med de andra föreningsaktiva går igenom en process från isolering till en tillvaro av ökad begriplighet och meningsfullhet. Hur människor som är vana vid isolering först beter sig skeptiskt mot föreningen och dess aktiviteter för att senare efter en period våga investera i föreningen med sin kreativitet och lust i aktiviteterna och även öppna sig för gemenskap med de andra i föreningen.

Soheila: ” Efter ett tag i föreningslivet så ser man att det kan vara på ett annat sätt. Man kan komma hit och vara här, träffa andra att prata med. Man behöver inte vara isolerad. Man måste bara våga prata med nya människor. Våga komma till föreningen. Det

65

Aaron Antonovsky, Hälsans mysterium, 38-51, 118-119.

32

är annorlunda här i Sverige. I Sverige om du vill utveckla dig och komma i kontakt med andra, då är föreningslivet det allra bästa. Det kan ta tid. Jag har varit med om många äldre kvinnor som kommer hit till föreningen och de tror inte att de kan göra någonting, nej de vill inte vara med. Och de pratar inte så mycket med de andra. Och så går månaderna och man ser hur det händer någonting. De öppnar sig. De vill vara med mer och mer. De vill göra egna saker. De vågade inte först, de var stängda och trodde inte att det här med förening var något bra och sedan får de intresse, de får inspiration. De blomstrade. Det är tack vare föreningen som startade och visade. Så är det. Det tar tid för var och en. Vissa integrerar sig snabbt och lär sig och upptäcker vad de kan göra och med andra tar det flera år.”

Yusuf skildrar sin egen känsla av meningsfullhet som han upplever i sin roll som föreningsaktiv och som den person som driver ungdomsföreningen och därmed kan hjälpa ungdomarna med deras problem och bidra med sin kunskap.

Yusuf: ”De nya vet inte så mkt om svensk kultur, vad man behöver veta, vilka reglerna är, hur det fungerar med CSN, Bostaden, Arbetsförmedlingen, skriva ett CV. Jag följer dem till ställen så att det inte blir missförstånd Om de har funderingar så finns jag där och förklarar så mycket jag kan. Det hjälper mig också, jag håller mig uppdaterad. Jag frågar lärare i skolan. Jag har lätt att ställa frågor, det känns inte konstigt, för de vet att jag är med i föreningen och att jag behöver information för att kunna hjälpa ungdomarna.”

Flera informanter beskriver också svårigheter med att komma ifrån länder där familjen fortfarande fungerar som ett tätt nätverk av socialt kapital och där man är mer främmande för kooperativa samhällsengagemang som sträcker sig utanför det egna släktskapet. Den process av samhällsförändring som Putnam och Florida beskriver, där västvärlden under de senaste femtio åren rört sig från ett samhälle av starka sociala band med till ett mer individualistiskt samhälle där vi blivit mer distanserade från varandra,66 måste vissa av de nyanlända invandrarna, som upplever sig komma från ett mer kollektivistiskt samhälle av starka familjeband, gå igenom under loppet av några månader.

66

Robert .D. Putnam, Den ensamme bowlaren- den amerikanska medborgarandans upplösning och förnyelse, 14-29, 114-115. Samt Richard Florida, Den kreativa klassens framväxt, 47- 62, 101-114, 317-324.

33

Soheila: ”I Sverige är det mamma, pappa och barn. I andra delar av världen där många invandrare kommer från är familjen många fler. Hela släkten, kusiner, mostrar, fastrar, man är aldrig ensam. Man har alltid ett nätverk. (…) Man stödjer varandra, hjälper varandra i familjen. Med familjeproblem, ekonomiska problem, relationsproblem. Allt. Det känns tryggare. Man behöver inte söka reda på vart man ska vända sig för olika saker, som här i Sverige. Det är en helt annan kultur i hela samhället. Folk träffas inte naturligt. Och då kanske man inte träffas så mycket med de andra invandrarna som kommer från hemlandet heller. Det blir inte så. Och då blir det inte att man gör saker tillsammans och kommer ut.”

Soheila beskriver vad som Ålund och Schierup redogör för i Paradoxes of multiculturalism nämligen att många invandrare är vana vid mer spontanitet och informella personliga kontakter och att anpassa sig till ett nytt sätt att nätverka med främmande människor på ett mer formellt sätt kan vara en svår omställning.67

Putnam gör skillnad mellan socialt kapital som fungerar överbryggande och socialt kapital som fungerar sammanbindande. Det sammanbindande sociala kapitalet är det kapital som förstärker identiteten inom en homogen grupp, men som också kan fungera exkluderande gentemot andra grupper. Det överbryggande sociala kapitalet är istället utåtvänt och inkluderar människor tvärs över olika sociala skiljelinjer. Putnam verkar antyda på att det överbryggande sociala kapitalet är bäst lämpat för att stärka samhörigheten i den övergripande medborgargemenskapen. Putnam nämner också att etniska sammanslutningar som samlar medlemmar från en enda etnisk grupp, och som dessutom har som syfte att förstärka medlemmarnas interna solidaritet riskerar att skapa fel sorts socialt kapital, nämligen det sammanbindande, som han menar motverkar integrationsprocesser i samhället. 68 Mobilisering utifrån etniska skiljelinjer ses av vissa som ett hot mot den övergripande medborgargemenskapen då det kan finnas risk för etnisk segmentering. Karin Borevi är forskare vid statsvetenskapliga institutionen vid Uppsala universitet och hon en av många som idag ifrågasätter om det överbryggande sociala kapitalet verkligen är överlägset det sammanbindande i frågor som rör integration. Borevi menar att en

67

Ålund, Carl-Ulrik Schierup, Paradoxes of multiculturalism- essays on Swedish society, 76-79. Robert .D. Putnam, Bowling alone – the collapse and revival of American community (New York: Simon & Schuster, 2000), 22-24. 68

34

intern sammanhållning inom en socialt snäv grupp kan vara nödvändigt för att effektivt samla och driva ett visst intresse och många historiskt betydelsefulla medborgarrörelser har tagit sin utgångspunkt i sammanslutningar som främjat det sammanbindande sociala kapitalet. Arbetarrörelsen, hbtq-rörelsen och kvinnorörelsen för att nämna några exempel. Historien har visat att sammanhållning inom den egna gruppen är en förutsättning för framtida integration då man genom mobilisering självständigt kan ställa nödvändiga krav på samhället vilket leder till nödvändiga förändringar och förbättringar som i sin tur leder till ett effektivt integrationsarbete.69

Yusuf berättar hur arbetet i den etniska ungdomsföreningen binder samman personer från olika folkgrupper som historiskt legat i strider med varandra.

Yusuf: ”I föreningen känner man att vi alla vill åt samma håll. Många har haft krig i hemlandet och olika folkgrupper har krigat länge mot varandra, men i föreningen har vi olika folkgrupper som kommer överens. De tänker inte längre på livet i hemlandet, på allt det svåra där, de fokuserar på livet i Sverige, på föreningen och på att utvecklas och göra nystart här.”

Dahlstedt menar att invandrare genom ökad gemenskap med andra invandrare kan förenkla den långa processen av att närma sig majoritetssamhället och dess institutioner. 70 Nandini och Yusuf som är engagerade inom etniska föreningar samtalar om denna process och betydelsen av att kunna lära sig om den nya kulturen och de nya traditionerna i en omgivning där man känner sig trygg. Detta utesluter inte att man i ett senare stadie söker mer kontakt med personer födda i Sverige.

Nandini: ”Om man bara är kvinnor från samma hemland så kan det hända att integrationsprocessen går långsammare än om man skulle vara blandade. Men som nyanländ så behöver du tryggheten med de andra som kan ditt språk, andra kvinnor som förstår dig och din kultur och religion. Föreställ dig själv om du flyr från Sverige, från krig och oroligheter, och hamna i ett annat land, med helt andra seder. 69

Karin Borevi, Den svenska diskursen om staten, integrationen och föreningslivet, i Rapport från Integrationspolitiska maktutredningens forskningsprogram, Föreningsliv, makt och integration, 31-34. 70 Magnus Dahlstedt, Mångkulturell demokrati genom civilt samhälle? En problematisering, 40-42.

35

Någonstans utanför Europa. (…) När man senare har kunnat bygga upp ett liv med hjälp av kontakterna med personer från hemlandet, då kanske man mer är redo och kan integreras också mer med svenskar. Kanske det bästa vore om man träffade både svenskar och personer från hemlandet direkt man kom hit, men jag tror det är viktigt att träffa i alla fall några från ditt hemland så att man kan prata om allt det nya och känna att man inte är ensam.”

Yusuf: ”Jag startade ungdomsföreningen för att jag ville samla ungdomarna som var från mitt hemland. Jag såg att de behövde mer gemenskap. Vi firar nu högtider tillsammans och hittar på aktiviteter så att de kan umgås mer med varandra och komma ihåg det gamla. Vi firar nyåret tillsammans. Men alla från olika kulturer är välkomna, många kommer, även svenskar. (…) Jag ville också hjälpa ungdomar som inte kunde så mycket om svensk kultur, det gör vi också. Jag vill hålla på traditionerna så att de få gemenskap med dem, men också att de senare lär sig om hur det fungerar här. De behövde ett sammanhang och någon att fråga om saker och om hur det går till här.”

Det är tydligt från mina intervjuer att ökad gemenskap mellan invandrare inte utesluter integration i det svenska samhället. Även om samtliga intervjupersoner menar att det är positivt för integrationen att delta i olikasammanhang med svenskar så tidigt som möjligt efter att man anlänt till Sverige, t.ex. via föreningslivet, så uttrycker också flera av dem att det först och främst är viktigt att kunna få kontakt med andra invandrare eller flyktingar i samma situation, kanske från samma hemland, som man kan samtala med om den process som man går igenom.

Kreativitet för att motverka passivitet

Flera av informanterna beskriver hur föreningslivet skulle kunna vara bra för nyanlända invandrare som ett sätt att motverka passivitet i väntan på att man finner ett arbete. Soheila har mött många deprimerade invandrare i sitt engagemang inom föreningen och hon ser föreningens roll som en fungerande plats för integrationsarbete där gemenskapen och inspiration till att skapa kreativitet lyfter människor ur isolering och depression.

36

Soheila: ”Utan möten så växer man inte. De får ingen information. De träffas inte. Man utvecklas inte. Men nu i och med föreningen så vet dem. (…) Många kvinnor de sitter hemma, de har barnen men de behöver kanske träffa andra. (…) Mannen kanske är på arbetet hela dagen eller så har kvinnan kommit till Sverige själv med sina barn. (…) Många har depression men när de kommer hit så blir de glada när de kommer in i föreningen. De känner sig pigga och trygga, de vet vad de ska göra, de får inspiration att göra nya saker. De vet att det finns människor runt dem.”

Kvinnorna i min undersökning talar alla på olika sätt om hur de nyanlända kvinnornas ofta kan uppleva svår isolering då de i större utsträckning än män är bundna till hemmet. Statistiska centralbyrån har funnit samband mellan kvinnors frånvaro i föreningslivet samt traditionella könsmönster där kvinnan har större ansvar för hem och barn vilket min studie bekräftar.71

Patricia som själv bott i Sverige i endast 1,5 år känner också många invandrare som hamnat i passivitet på grund av den långa tiden som det tar att lära sig det svenska språket innan man ens kan sätta igång att söka ett arbete. Hon uttrycker också att det är svårt för nyanlända att engagera sig i det nya samhället på grund av ovana inför underliggande normer och regler som styr vägar för interaktion och aktiviteter. När man på grund av dessa normer och regler för aktivitet upplever att man inte kan påverka sin situation och genomföra de livsförändringar eller projekt som man planerat så faller man istället in i mönster passivitet och så småningom depression.

Patricia: ”Man behöver veta vad som finns och man behöver inspiration så att man orkar ta sig ut, orkar möta andra, allt det nya. Många tappar nyfikenheten efter ett tag för att det känns för svårt att ta reda på saker, det är så många regler man ska känna till, så mycket nya sätt. Kanske kontakt med myndigheter är jobbig, kanske svårt att få jobb och man sitter bara hemma. Då har man ingen inspiration och då kan man inte göra någonting. (…)Det är för svårt, för mycket regler om hur man ska göra saker. Man kan inte bara göra som man tror. Då finns det regler som säger att man gör fel. Det är mycket depression. Jag känner många. Endel kanske var deprimerade innan

71

Statistiska centralbyrån, Levnadsförhållanden Rapport nr 118- Fritid 2006-2007, 27.

37

de kom hit, kanske de haft det svårt. Men många blir också deprimerade när de kommit hit och varit här ett tag. Det är många som vill göra någonting, när man kommer till andra landet och man vill ha hjälp. Men då få man höra att man kan inte göra så, och man kan inte göra så. Det finns så mycket regler om hur man ska göra att det blir svårt att göra någonting. Det är inte lagarna, de är ju bra i Sverige, med det är för mycket regler, såna som man bara ska veta om. Man vill jobba eller vara med i samhället, men man kan inte för man måste lära sig svenska först, och det tar lång tid att lära sig språket. Då sitter de bara hemma och orkar inte gå ut längre. (…) Om man är med i en förening och träffar människor, kanske känner man att man bidrar och gör någonting. Om föreningen kan vara en plats där alla kan göra det de drömmer om. Då får man inspiration och kan känna kreativitet och man blir inte deprimerad. (…) Det vore bra medan man väntar på att kunna språket och kunna hitta ett jobb. För det tar så lång tid, man måste vänta. Lära sig språket, gå skola, sedan gå hem och göra ingenting.”

Wijkström och Einarsson som forskar om Sveriges folkrörelser redogör för det civila samhällets starka länkningar med staten då flera av de svenska folkrörelseorganisationerna har vuxit upp som viktiga bidragande delar i den svenska välfärdsstaten. Organisationerna i föreningslivet har därför kommit att anamma de synsätt och språk som utvecklats och används inom kommun och statsapparat.72 Idag ställer kommunen högre och högre krav på att organisationer ska svara upp mot de verksamhetskrav som kommunerna ställer och de måste vara beredda att anpassa sina verksamheter för att fortsätta få ekonomiskt stöd från den offentliga sektorn. Wijkström och Einarsson menar att kommunens höjda verksamhetskrav och utvecklingen mot professionalisering tenderar att likrikta och standardisera de ideella verksamheterna. Om något sköts professionellt så uppfattas det numera som liktydigt med att det sköts på ett bra sätt.73 Men professionalism och standardisering kan också leda till högre inträdesbarriärer som utesluter individer från att deltaga genom system av språkliga och kulturella barriärer.74 Förändringsprocesser som ökad professionalisering och standardisering inom föreningslivet skulle därför kunna utesluta nyanlända invandrare som enligt Ålund och Schierup kan erfara att deras mer privata och spontana utbyten och kommunikation inte passar

72

Filip Wijkström, Torbjörn Einarsson, Från nationalstat till näringsliv – det civila samhällets organisationsliv i förändring, 33-38. 73 Ibid.,42-47. 74 Alexandra Ålund, Carl-Ulrik Schierup, Paradoxes of multiculturalism- essays on Swedish society, 33, 48-49, 66. Samt, Florida Richard, Den kreativa klassens framväxt, 317-324.

38

in inom den existerande svenska organisationskulturen och upplevs som hotande mot den rådande ordningen av beteende.75

I flera av mina intervjuer samtalade man om vikten av att föreningslivet bör fungera som en plats för fri kreativitet där personers olika uppfattningar och idéer inte utesluts på grund av rutiner eller rådande normer och där alla kan finna stöd för sina visioner. Enligt Florida behöver ett samhälle engagerade invånare för att nå framsteg men han framhåller också vikten av att dagens kreativa människor är engagerade i samhället och sin omgivning på mer okonventionella vis då människor numera vill undvika den typen av miljö och sociala former som innebär en alltför hög grad av social kontroll.76 Enligt Gunters modell så kan en orsak till att många invandrare väljer att sitta hemma i den normlösa fritiden och i mönster av samhällsfrånvändhet vara att man i institutionellt ordnade fritidsaktiviteter upplever sig för begränsad i sin kreativitet och en överbelastning av rollförväntningar.77 Kulturella missförstånd som blir till krav på anpassning I mina intervjuer med Nandini och Yusuf som är engagerade inom etniska föreningar så framkommer många olika situationer av kulturella missförstånd som blir till hinder för invandrares engagemang som i enighet med Dahlstedts samt Ålund och Schierups forskning kan bli till ett krav på anpassning.78 Det kan t.ex. röra sig om att styrelsen i en förening inte har tillräckliga kunskaper om medlemmarnas kultur och religion. Nandini berättar att muslimska föräldrar till barn engagerade i idrottsföreningar upplever problem där seder och tillvägagångssätt inom föreningen bryter mot muslimska regler.

Nandini: ”Om du sitter i styrelsen för en idrottsförening och många av barnen där är kanske födda i Sverige men de har ju föräldrar bakom sig som är födda i ett annat land och då har de hemma en annan kultur och religion som kan påverka. Då är det bra att styrelsen vet om och förstår sådant. (…) Många av föreningarna säljer ju bingolotter. Men det är förbjudet enligt Islam att sälja eller köpa spel. Jag har hört 75

Ibid., 76-79. Richard Florida, Den kreativa klassens framväxt, 47- 62, 101-114, 320-324. 77 John .R. Kelly, Leisure identities and interactions, 10-12. Samt Statistiska centralbyrån, Levnadsförhållanden Rapport nr 103- Fritid 1976-2002, 27-29. 78 Magnus Dahlstedt, Reserverad demokrati - representation i ett mångetniskt Sverige,180-181. Samt Alexandra Ålund, Carl-Ulrik Schierup, Paradoxes of multiculturalism- essays on Swedish society (Aldershot: Avebury, 1991), 33, 48-49, 66. 76

39

vissa föräldrar som vill så gärna att deras barn ska kunna vara med i förening och spela, för de måste sälja lotter för föreningarna. Men de muslimska föräldrarna kan inte köpa barnens bingolotter som de kommer hem med. Då har de kastat bingolotten och givit barnet pengar att gå med till föreningen. Och det är ju inte rättvist att de inte får någonting tillbaka för sina pengar. Men så får man göra för de som sitter i styrelsen kanske inte förstår att det blir ett problem. Alla invandrare är inte muslimer, men vissa, och andra religioner kanske innebär andra problem, i krocken med de regler man har i föreningarna.”

De los Reyes och Kamali beskriver angående utredningen om makt, integration och strukturell diskriminering från 2005 hur institutionella normer förankras genom lagar, regler, rutiner och sociala praktiker. Institutionerna upprätthåller sin makt genom system av belöning och straff, där de som accepterar institutionella praktiker belönas med bättre positioner och personer med invandrar- och/eller minoritetsbakgrund som är beredda att acceptera och försvara den diskriminerande ordningen kan därmed få en plats i systemet. Diskriminerande strukturer reproduceras ofta av de individer som accepterat den ordning de verkar inom och de blir gatekeepers för andra människor som vill kunna verka inom samma system. 79 Många av mina informanter fungerar som gatekeepers inom sina föreningar där de på vissa sätt accepterat den rådande utestängande ordningen men samtidigt arbetar för att motverka den. Genom att bistå med nödvändig information till andra invandrare och genom att arbeta språkoch kulturöverskridande möjliggör dessa individer att fler invandrare kan engagera sig. Yusuf och Nandini berättar om hur andra invandrare missförstår deras arbete och föreningskulturens intentioner och de ser sig därmed som en del av denna institutionella struktur, som de samtidigt upplever som utestängande för andra invandrare. Nandini redogör för hur hon i sitt föreningsarbete anpassar arbetssätt efter sina medlemmar som inte är vana vid svenska byråkratiska tillvägagångssätt. Utan Nandini som gatekeeper inom sin förening skulle kanske flera av kvinnorna som deltar i aktiviteterna upphöra med sitt engagemang.

Nandini: ”Jag har slutat att skicka ut ansökningsblanketter till invandrarkvinnorna för de svarar aldrig. Nu skriver jag ner deras namn på ett papper när jag träffar dem istället så att jag kan söka bidrag åt dem. (…) Varje år är det nya medlemmar och 79

Paulina de los Reyes, Masoud Kamali, rapport om utredningen om makt, integration och strukturell diskriminering, Bortom vi och dom – teoretiska reflektioner om makt, integration och strukturell diskriminering, 16.

40

då skriver jag ner på första träffen. Det är en säkerhet också. Där vi hyr lokaler vill de veta namn på alla som är med. Och jag gör på annat sätt för att kontakta dem om när vi ska börja. Jag säger vilken dag vi ska träffas till en kvinna och hon ringer sin vän och berättar det, så vet jag att alla kommer om man gör så som de är vana vid.”

Direkta hinder för integration genom föreningsliv

Samtliga informanter åskådliggör olika negativa aspekter av föreningslivet som de eller andra invandrare kan uppfatta som mer direkta hinder för att föreningslivet ska kännas lika tillgängligt för dem som det är för de svenskar som vill engagera sig.

Språket

Flera intervjuer skildrar hur man som nyanländ kan känna rädsla av att ge sig in i sammanhang där man inte behärskar språket och där man inte kan uttrycka sig.

Patricia: ”Det är svårt när man kommer till Sverige som ny. Man är van vid att alltid ha släkt och vänner runt sig och så är man här utan de band man är van vid. Det är andra system här. Man går på SFI och lär sig språket men det är kanske svårt att träffa människor som man kan börja umgås med även på fritiden. (…) Och så finns det mycket rädsla, för att prata det nya språket. Man känner att det är svårt att uttrycka sig som man vill. Och man känner sig dålig. Det är många orsaker. Då blir de isolerade. Då avstår de från samhället.”

Personer som flyttar till Sverige i vuxen ålder och börjar lära sig det nya språket kan ofta uppleva frustration då man inte längre kan formulera sig och man kan känna sig mindervärdig och få känslan av att uttrycka sig som ett litet barn. Alla tidigare kunskaper och erfarenheter blir plötsligt värdelösa och man kan uppleva det som att man förlorar en stor del av sin identitet.80 Rashid beskriver behovet av mångspråkighet inom föreningslivet när han förklarar sin egen sin egen roll som representant för föreningen och hur han med språkliga och kulturella kunskaper kan rekrytera andra invandrare till föreningen.

80

Elcie. C. Franzen, Att bryta upp och byta land, 29-40.

41

Rashid: ”Jag tror att föreningen behöver mig så som jag behöver den. Jag kan flera språk och kan prata med andra invandrare som skulle kunna vilja börja i föreningen. Det behövs. Det är många som inte pratar svenska eller engelska. Jag kan förklara för dem vad det handlar om.”

Ekonomiska hinder

Som Statistiska centralbyrån beskrivit i sin rapport om Fritid från 2009 så kan fritidsaktiviteter som kostar för mycket och kräver andra materiella tillgångar gör dem otillgängliga för personer med mindre tillgångar.81 För många nyanlända invandrare som inte tagit sig ut i arbetslivet kan medlemsavgiften vara ett reellt hinder för engagemang i föreningslivet. Patricia utgår från att hon inte ska ha råd med medlemsavgiften om hon vill engagera sig i en förening. Hon berättar dessutom att det i hennes hushåll är hennes man som bestämmer över pengarna vilket betyder att hon måste gå via honom för att kunna få pengar till föreningsaktiviteter.

Patricia: ”Och om man inte har pengar vad ska man göra? Det kostar med allting. Och om man ska gå med i förening när man inte jobbar, då måste det bli lite mindre pengar varje månad och det går inte. Och det är min man som hjälper mig, jag kan inte säga – kan du ge mig pengar för det här och det här. Det går inte. Det är svårt. Men det vore bra. Om jag kan vara med och göra någonting. Men då måste jag veta vad det kostar så min man kan se att det inte kostar så mycket, att vi har råd varje månad.”

Nandini berättar att hon som arrangör av föreningsaktiviteter i den etniska förening hon driver tvingas begränsa antalet personer som kan vara med på vissa aktiviteter vilket hon känner är svårt då hon menar att föreningens aktiviteter kan vara den enda länken ut i samhället för vissa invandrare.

81

Statistiska centralbyrån, Levnadsförhållanden Rapport nr 118- Fritid 2006-2007, 24-28. Samt, Magnus Dahlstedt, Reserverad demokrati - representation i ett mångetniskt Sverige,180-181

42

Nandini: ” Vi får ju inte så mycket pengar. Och de flesta som kommer till föreningen de har inget jobb. De kanske har socialbidrag bara. Man kan inte säga att de ska betala hela medlemsavgiften, för då kommer de inte att komma dit mera. Vi har lite bidrag från föreningsbyrån men ibland räcker det inte, man kan inte ta emot alla dem som vill komma vara med. Man måste begränsa på grund av ekonomi. Det känns så väldigt jobbigt att säga till dem tyvärr du kan inte komma för vi har inte råd. Och så vet man att vi kanske är deras enda länk ut i samhället då de inte har jobb och bara går hemma.”

Utestängande strukturer

Föreningslivet och de nätverk som människor skapar är naturligtvis inte enbart inneslutande och eventuellt välgörande utan kan också vara exkluderande och betona tillhörighet, vilka som har möjlighet och vill tillhöra det civila samhället i någon form och vilka som inte har samma möjlighet.82 Mina informanters berättelser skildrar också denna sida av föreningslivet. Aida tror att föreningslivet skulle kunna vara en möjlig plats för henne att kunna utöka sitt kontaktnät och på så sätt integreras i det svenska samhället och men hon är osäker på om föreningslivets samtliga föreningar skulle välkomna henne som invandrare.

Aida: ”Det vore bra om man kunde träffa mer svenskar, jag vill gärna det. Kanske förening vore bra för mig att kunna gå till och träffa andra, kunna lära sig mer. Men du kanske vet, om man ska gå med i någon förening, vill svenskarna ha invandrare i föreningarna, eller vill de att man ska ha egna föreningar?”

Flera av mina informanter beskriver känslan av att man som invandrare av olika anledningar inte känner sig välkommen att delta i vissa föreningar. Rashid berättar om sin bror som utan direkt anledning nekats medlemskap inom två olika större sportföreningar i Umeå och han menar att det förekommer att vissa föreningar på olika sätt ställer sig i vägen för invandrares egna initiativ för engagemang och medlemskap.

82

Lars Svedberg, Johan von Essen, Magnus Jegermalm, Enheten för forskning om det civila samhället vid Ersta Sköndahl Högskola, Svenskarnas engagemang är större än någonsin – Insatser i och utanför föreningslivet, 7. Samt Richard Florida, Den kreativa klassens framväxt, 320-321. Samt, Magnus Dahlstedt, Reserverad demokrati - representation i ett mångetniskt Sverige,180-181.

43

Rashid: ”Han kände att de vill inte att han skulle vara med i deras förening. Så det var svårt för honom att börja göra någonting när han var ny här i Umeå. (…) Jag vet inte varför de sa så till honom. Ingen aning. Jag kan säga att kanske för att han var ny bara. Han gick dit och ville vara med, han sa att han bara hade spelat sporten i fyra år, men att han ville gärna vara med och att han skulle träna hårt, och lära sig och utvecklas med tiden. Han ville bli medlem. De sa att de inte var helt säkra på att han skulle vara med. (…) De sa vi vill inte att du ska vara med. De sa bara dåliga saker och kritik till honom om hur han spelade sporten och hur han gjorde. De sa ingenting bra, till exempel att han kunde försöka och utveckla sitt spel och komma tillbaka senare. Eller ge förslag på annan förening som passa honom bättre. Inget sånt. Det var liksom -tänk inte att komma tillbaka. Ja det var så. Och då blev han besviken, när han försökte göra någonting men de känns som att de stängde dörren. Och det var samma sak med en annan sportklubb, en stor förening här i Umeå. Han försökte också att bli engagerad där men det var samma sak också. Men när jag började och arbeta med min förening senare, då vart det lättare för honom att komma in och få vara med och spela i den. Då kände de mig. Då sa de att vi vet att ni bara spelat i fyra år men det spelar ingen roll. Ni kan kämpa och träna och utvecklas. Försöka göra nånting. Och det var skillnaden mellan de olika föreningarna. Det är bra på min förening. För andra föreningar så kan det vara man eller kvinna, kille eller tjej som tar det första steget men föreningen säger nej, det räcker här.”

Dahlstedt skildrar i boken Reserverad demokrati- Representation i ett mångetniskt Sverige hur institutioner kan utestänga bland annat genom en samling utpekande, stereotypa representationer av de Andra, som legitimerar en behandling av dem som främmande. Det rör sig sällan om tydligt formulerade fördomsfulla utsagor utan oftare om antydningar som kan vara svåra att fånga upp och sätta fingret på när de sagts, men som med tiden staplas på varandra och skapar ett diskriminerande och utestängande mönster.83 Nandini beskriver hur hon och andra invandrare kan känna sig utesluten från engagemang inom idrottsföreningar på grund av frånvaron av invandrare inom föreningarnas styrelser. Hon tror att många invandrare med barn som är engagerade inom idrottsföreningar skulle öka sitt eget engagemang om dessa föreningar tillsätter tränare och styrelsemedlemmar med invandrarbakgrund. 83

Magnus Dahlstedt, Reserverad demokrati - representation i ett mångetniskt Sverige, 169-170.

44

Nandini: ”En etnisk förening där är invandrare alltid välkomna, men en annan förening, som t.ex. idrott där tror jag det kan vara svårare. Eller jag vet inte, men jag tror att många invandrare känner så. För man ser ju att det finns inte en enda invandrare i många av idrottsföreningarnas styrelser fast det finns så många invandrarbarn som spelar där. Om min son ska börja där då vet jag att ingen där i styrelsen kanske vet eller förstår någonting om hans kultur hemma. Och många invandrare som har barn i idrottsföreningar de engagerar sig inte själva eller går på möten för de vet inte vad man får göra eller inte, och de kanske tycker det är svårt med språket eller tror att ingen ska lyssna på deras idéer för svenskarna de har drivit föreningar så länge, de vet hur man ska göra, vad som blir bra. De kanske skulle känna att de kunde komma dit om de såg att det också fanns invandrare som tränare och i styrelsen.”

Nandini åskådliggör hur man som invandrare med bristfälligt socialt kapital och få sociala kontakter med det svenska samhället i enighet med Bourdieus teori kan uppleva att man utesluts från viktig informell information och på så sätt går miste om möjligheter att kunna utveckla nya former av kapital genom engagemang inom föreningslivet.84 Dahlstedt menar att det civila samhället måste förstås som en del av det normativa samhället, en komplex maktordning där alla inte har samma chans till deltagande och inflytande och där dominans och maktrelationer riskerar utesluta resurssvaga gruppers intressen. När föreningar väljer att inte representera sina medlemmar med invandrarbakgrund i styrelsen så kan man se det som en manifestering av denna normativa maktordning. Dahlstedt menar också att invandrares i många fall passiva handlingsmönster när det gäller politiskt deltagande i Sverige och i många andra länder kan vara en medveten strategi att begränsa sin medverkan i ett system som de upplever sig systematiskt utestängda från. Att invandrare väljer att inte engagera sig i den idrottsförening där deras barn är medlemmar kan vara ett uttryck för de utestängande strukturer som existerar inom föreningslivet.85

84 85

Pierre Bourdieu, Kultursociologiska texter, 258 – 273. Magnus Dahlstedt, Reserverad demokrati - representation i ett mångetniskt Sverige,180-181, 246-247.

45

SAMMANFATTANDE DISKUSSION Här sammanfattar jag resultaten av intervjustudien tillsammans med personliga tankar kring den information som framkommit genom analys av material. Diskussionen är indelad efter de roller och behov som invandraren enligt Bäck och Soininen har i relation till föreningsengagemang.86

Invandraren som nykomling i det svenska samhället Föreningslivet och dess organisationskultur fungerar i Sverige som ett välfärdsverktyg som erbjuder service och tjänster, binder samman människor i gemensamma aktiviteter och strävan efter gemensamma mål vilket också försäkrar en inskolning i vad som i Sverige uppfattas som demokratiska värderingar. Staten och det politiska etablissemanget gynnas av att föreningslivets organisation utbildar människor om deras rättigheter och skyldigheter som medborgare. Maktfördelning och integration mellan olika samhällsgrupper kan ses som en positiv bieffekt som sker på vägen. För att öka sitt inflytande på samhället är det alltså inte nödvändigt att engagera sig i en politisk förening eller en förening som syftar till att förändra på samhällsförhållanden. Genom sociala utbyten med andra människor, med en stärkt tilltro till den egna förmågan och en ökad förtroende för sin omgivning ökar föreningsmedlemmar sin egen makt och inflytande över sina egna liv och i förlängningen också sin förmåga att kunna agera i olika system för samhällspåverkan.

För att kunna ställa krav krävs grundläggande resurser och kunskaper om de påverkansprocesser som finns att tillgå i samhället. In i Umeå vill att föreningslivet ska bli en plats där invandrare kan påskynda etableringsprocessen och snabbare integreras med det svenska samhället. Mina informanter beskriver på många olika sätt hur viktigt det är med tidiga åtgärder för att inte tappa tilltron på sin nya omgivning och därmed motivationen till att ta egna steg för att söka information. För att förhindra att människor hamnar i förhållanden av passivitet där de givit upp tanken på att kunna etablera sig i samhället anser jag att man borde inkludera anhöriginvandrare, som verkar utgöra den största gruppen av nyanlända, i den allmänna samhällsintroduktionen. Etablering i det svenska samhället är alltid i praktiken ett samspel mellan alla de olika organisationer och institutioner, företag och människor som

86

Henry Bäck, Maritta Soininen, Invandrarna, demokratin och samhället, I Bilaga till betänkande av Demokratiutvecklingskommittén, På medborgarnas villkor, 474.

46

möter nyanlända invandrare och här borde man även räkna med de aktörer den nyanlände möter på sin fritid. Därför borde föreningslivet och det utbud av aktiviteter som finns i kommunen vara en självklar del av varje nyanländ invandrares samhällsintroduktion.

Informanterna i min intervjuundersökning vittnar om bristande information från föreningslivet till den nyanlände invandraren. När forskning också visar att klasstillhörighet och tillgång till ett heltidsarbete påverkar tillgången till sociala arenor så som föreningslivet måste föreningslivet anstränga sig ytterligare för att nå fram till de grupper i samhället som vanligtvis inte har tillgång till dessa arenor. Som nyanländ invandrare är man inte etablerad i samhället och man saknar ofta de resurser och erfarenheter som knyter ann till ideellt arbete. Det blir upp till samhället och föreningslivet att möta upp med dessa resurser och erfarenheter. De föreningsaktiva informanterna som jag samtalat med har samtliga rekryterats till föreningslivet av vänner, familj eller bekanta som själva är engagerade inom föreningar. Utan dessa eller liknande sociala länkningar hade kanske informanterna i min intervjustudie förblivit oinformerade och ointresserade av föreningslivet som idag spelar en väsentlig roll i deras sociala liv och som på vissa håll fungerar som en grundsten i deras personliga välmående.

På individnivå kan det vara svårt att kräva av föreningsaktiva personer i Umeå att de genom sitt utövande av fritidsintressen samtidigt ska ansvara för att förbättra situationen för nyanlända invandrare även om detta är önskvärt för kommunen. Det är kommunen som måste ansvara för att förmedla till föreningarna varför just de kan spela en viktig roll i integrationsprocessen för att på så sätt skapa ett intresse för integrationsfrågor hos föreningsengagerade människor som ofta beskaffat sig goda kunskaper om hur det svenska samhället fungerar. Detta kan i sig skapa en medborgarkänsla där man som engagerad vill förmedla sina kunskaper vidare. Föreningarna får bidrag från kommunen för att kunna bedriva sina verksamheter och därför borde de, liksom övrig kommunal verksamhet, arbeta för ett öppnare och mer välkommnande klimat i Umeå för invandrare.

Invandraren som medlem i en etnisk grupp I min studie har jag valt att inte ta med informanternas etnicitet, namn på hemländer eller religionstillhörighet. Att vara invandrare och att etablera sig i ett nytt samhälle kan vara en

47

svår omställning oberoende av varifrån man kommer. Det finns föreställningar om att vissa invandrare med vanor från kulturer som är mer olik den skandinaviska och svenska kan ha en svårare integrationsprocess än andra men i och med globaliseringen är kultur idag ett ganska svävande begrepp och människor har en större frihet av att själva kunna välja vilka kulturer man vill tillhöra. Problemet är att de flesta samhällen inte låter alla kulturer komma till uttryck på ett jämlikt sätt och olika gruppers intressen konkurerar ständigt med varandra.

Det civila samhället kan också ses som en dimension av samhällslivet där resursstarka grupper genom maktrelationer skapar institutionella strukturer och normer som utesluter resurssvaga gruppers intressen. Alla har därför inte samma chans till deltagande i föreningslivet. Mina informanters berättelser skildrar emellanåt ett föreningsklimat där man som invandrare inte alltid känner sig välkommen att deltaga på samma premisser som övriga. Utestängande strukturer kan uppfattas som seglivade eftersom de förankras genom lagar, regler, rutiner och sociala praktiker inom institutioner. Men alla institutioner, även föreningslivet, ingår i samhällets sociala strukturer vilka på micronivå utgörs av människor och deras agerande. Därmed behöver inte utestängande strukturer nödvändigtvis vara ett avgörande hinder för förändring eftersom föreningslivet också är mottagligt för externa influenser och interna aktörers påverkan.

Min

intervjustudie

bekräftar

den

forskning

som

pekar

på

samband

mellan

föreningsengagemang och ökad känsla av gemenskap, tillhörighet samt meningsfullhet. Att etniska grupper ökar sin sammanhållning genom föreningsengagemang inom etniska föreningar utesluter inte integration in i det svenska samhället. Med ökad gemenskap inom den egna etniska gruppen skapas trygghet och ett sammanhang där invandrare lättare kan ta till sig nya kunskaper om samhället och på så sätt öka integrationen på längre sikt. Engagemang i föreningslivet kan även vara ett sätt att minska risken för isolering, depression och passivitet bland nyanlända invandrare i väntan på ett arbete. Att utgå från ett integrationsideal där man blint fokuserar på det överbryggande sociala kapitalet utan att stärka det sammanbindande sociala kapitalet inom gruppen kan därför kritiseras för att innebära en närmast passiviserande strategi. Samhället borde därför stödja dessa föreningar och deras arbete för integration utan att man för den delen begränsar organisationernas oberoende ställning.

48

Olika förändringsprocesser inom föreningslivet, ökad professionalisering och standardisering skulle kunna medverka till att öka graden av upplevd social kontroll inom Umeås föreningsliv. Många människor kanske söker sig till andra former av gemenskap som kännetecknas av en högre toleransnivå då engagemang inom föreningslivet medför en för hög grad av social kontroll samt begränsande normer som minskar kreativiteten. Flera av informanterna i min intervjustudie beskriver hur kulturella seder så som t.ex. vana för mer informella personliga kontakter krockar med den byråkratiska organisationskultur som vi tar för given i Sverige. Om man upplever att krav på anpassning blir till ett villkor för att kunna vara med i gemenskapen så kanske man hellre väljer att avstå. Utifrån mina informanters berättelser verkar det som att de etniska föreningarna har en mer öppen föreningskultur som i högre grad än majoritetsföreningar accepterar andra tillvägagångssätt gällande engagemang och praxis.

Invandraren som medlem i andra samhällskategorier. I arbete med integration kan man bli förblindad av etnicitet och förbise andra perspektiv som klass, kön och ålder. Eftersom min intervjustudie begränsade sig till så få individer och det hade varit svårt att kunna utläsa något konkret mönster gällande de här övriga faktorernas inverkan så har jag inte analyserat materialet ur dessa samtliga perspektiv. Jag har kunnat se att kvinnor som invandrat möjligen kan uppleva det svårare att ta sig ut i föreningsliv och engagera sig än män. Forskning har visat att föreningsengagemang är beroende av klasstillhörighet. Jag har inte analyserat detta närmare i min studie men ändå fått vissa indikationer på att bristande ekonomiska resurser kan vara en faktor som gör att invandrare som inte hunnit etablera sig i samhället väljer bort föreningslivet. Det hade varit intressant att granska även övriga påverkansfaktorer på integrationsprocessen men eftersom min undersökning var begränsad så har jag fokuserat på hur man i egenskap av invandrare relaterar till integration och föreningsliv.

Föreningslivets utmaning Invandrare organiserar sig genom etniskt grundade föreningar eftersom de kan tillgodose invandrarens behov som nykomling i det svenska samhället och som medlem i en etnisk grupp. Gemenskapen med landsmän i de etniskt grundande föreningarna är viktig för 49

utövandet av kulturen från hemlandet men fungerar samtidigt som en utgångspunkt för integration in i det nya samhället. De etniska föreningarna verkar också vara mer accepterande av andra tillvägagångssätt gällande engagemang och praxis än de traditionellt organisatoriska majoritetsföreningarna och detta kan vara en viktig anledning till att invandrare

hellre

söker

sig

till

etniska

föreningar

än

majoritetsföreningar.

Majoritetsföreningar med ett stort utbud av aktiviteter där människor från olika samhällsgrupper kan länkas samman i engagemang verkar främst kunna tillgodose invandrares

behov

som

medlem

i

andra

samhällskategorier

än

den

etniska.

Majoritetsföreningar är en utmärkt plats för att finna nya kategorier att tillhöra, nya intressen och sidor hos sig själv. Föreningslivets utmaning för att inkludera invandrare handlar om att anpassa samtliga föreningar så att både etniska föreningar och majoritetsföreningar kan tillgodose invandraren i alla tre roller, som nykomling i det svenska samhället, som medlem i en etnisk grupp och som medlem i andra samhällskategorier. Utan att omyndighetsförklara invandrare bör föreningslivet anpassa sig så att alla, oavsett kulturell bakgrund och sociala länkningar och erfarenheter som knyter an till föreningsliv kan nyttja föreningslivets möjligheter på lika villkor.

50

REKOMMENDATIONER Efter att tagit del av mina informanters upplevelser och tankar kring om Umeås föreningsliv så anser jag att projektet In i Umeå är ett mycket nödvändigt och välkomnat initiativ. Eftersom In i Umeå utgår från integration som en process där både invandraren och samhället närmar sig varandra är man som projekt även beredd att syna föreningslivets inneboende strukturer vilket är nödvändigt för att kunna upptäcka och avskilja praxis som fungerar utestängande för vissa.

Enligt projektbeskrivningen har In i Umeå redan satt i gång med olika projekt som verkar ta hänsyn till invandrarens utanförskap från föreningslivet. Man har bland annat tagit fram en mångspråkig informationsbroschyr om föreningslivet i Umeå. Genom att distribuera information på flera olika språk når projektet även nyanlända invandrare som ännu inte behärskar det svenska språket samt personer som står utan ett fungerande socialt nätverk. In i Umeås planerade aktivitetsdagar kan vara ett utmärkt tillfälle för att försöka ena Umeås brokiga föreningsliv i integrationsarbetet. Genom att använda sig av gränsöverskridande föreningssamarbete mellan många olika föreningar vid arrangerandet av de planerade aktivitetsdagarna tror jag att man kan uppnå samstämmighet i föreningarnas delaktighet i projektet.

För att kunna nå ut till så många som möjligt och för att kunna stävja de många kulturella missuppfattningar som existerar, t.ex. kring vad en förening är och vad engagemang och deltagande i Umeås föreningsliv innebär, så behövs mer grundläggande information om föreningslivet på alla de olika språk som de nyanlända invandrarna i Umeå brukar och som är tillgänglig för samtliga nyanlända invandrare. 

Jag rekommenderar In i Umeå att arbeta för att inkludera information om Umeås föreningsliv

i

det

introduktionsprogram

för

nyanlända

invandrare,

även

anhöringinvandrare, som Umeå kommun sätter samman. Man bör även fundera över hur informationen ska presenteras för att både vara tillgänglig för alla samtidigt som den måste passa individens aktuella behov beroende på var i integrationsprocessen man befinner sig, individuella intressen osv.

51

Det är Umeå kommuns ansvar att i sina samtliga verksamheter visa en tydlig öppenhet för olika kulturella bakgrunder och tankesätt vilket i sin tur ger effekter på föreningslivet där individen ska ha möjlighet till kreativ frihet och att själv kunna definiera sitt engagemang. Det är orimligt att individer inom föreningar ska behöva frångå organisationernas regler och tillvägagångssätt för att möjliggöra allas deltagande. 

Jag rekommenderar In i Umeå att arbeta för frihet i uttryck inom de verksamheter som föreningarna erbjuder samt minska begränsande normer och föreskrifter som kan finnas inom föreningskulturens praxis. Man kan titta över de regler och bestämmelser som formar föreningslivet och se till att dessa inte begränsar mångfald beträffande olika uppfattningar och idéer. För att motverka överbelastning av rollförväntningar och en för hög grad av social kontroll inom föreningslivet kan Umeå Fritid belysa denna problematik i information som går ut till föreningarna.

Föreningarna måste skapa nya rutiner för att öppna upp föreningarna för ökad mångfald. In i Umeå har redan påbörjat arbetet med att initiera föreningsmentorer som ska förenkla rekryteringsprocessen av nya medlemmar till föreningarna. 

Jag rekommenderar In i Umeå fortsätta arbetet med att förbättra rekryteringsprocessen till föreningarna så att personer utan sociala länkningar, resurser och erfarenheter som knyter an till ideellt arbete kan få information om föreningslivets utbud och möjligheter och känna sig välkomna att deltaga. Medlemsavgifter bör hållas låga. Umeå kommun borde också bistå med mångspråkig introduktions information om hur man praktiskt går till väga för att starta en förening.

Enligt resultaten från min intervjustudie så kan det sammanbindande kapitalet i invandrargruppers gemenskap vara grundläggande för invandrares förmåga att kunna organisera sig och ställa de krav som behövs för att samhället ska kunna möta upp i integrationsprocessen. Integrationsarbete genom civilt samhälle borde därför genomsyras av föreningsaktiva invandrares egna initiativ. 

Jag rekommenderar In i Umeå att i sitt integrationsarbete inte bara fokusera på att stödja det överbryggande sociala kapitalet mellan invandrargrupper och föreningar, institutioner eller representanter för det svenska samhället, utan att även stödja eller 52

starta olika föreningsinitiativ som ökar det sammanbindande sociala kapitalet hos gruppen invandrare i Umeå. Detta kan t.ex. röra sig om olika samarbeten mellan etniska föreningar.

Föreningarna bör se över inneboende strukturer och rutiner som kan bidra till att invandrare inte känner sig inkluderade. 

Jag rekommenderar In i Umeå att arbeta för att öka andelen invandrare som representanter inom föreningsstyrelser i föreningar i Umeå. Kommunen bör i sin information till föreningarna uppmana en organisering där man breddar bilden av vilka som är ”lämpliga” för olika ansvarsuppdrag inom föreningarna. Genom ökad representation av invandrare inom styrelse och på andra ansvarsposter visar föreningarna sig öppna för kulturell mångfald vilket förhoppningsvis ökar invandrares förtroende för föreningarna. Med ökad kunskap om kulturell mångfald och med fler invandrare aktiva inom organisationskulturen minskar man kanske också på sikt olika ”kulturella missförstånd” mellan föreningar och invandrare.

53

LITTERATURFÖRTECKNING Publicerade källor: Antonovsky Aaron, 1991, Hälsans mysterium, Köping: Natur och Kultur. Bourdieu Pierre, 1994, Kultursociologiska texter, Stockholm: Brutus Östlings bokförlag Symposion. Dahlstedt Magnus, 2000, Mångkulturell demokrati genom civilt samhälle? En problematisering, Umeå: UmU tryckeri, Umeå universitet. Dahlstedt Magnus, 2005, Reserverad demokrati - representation i ett mångetniskt Sverige, Umeå: Borèa. Florida Richard, 2006, Den kreativa klassens framväxt, Göteborg: Bokförlaget Dialos AB. Franzen Elcie.C., 2001, Att bryta upp och byta land, Stockholm: Natur och Kultur. Gustafson Åsa, 2004, Sköra livsmönster – om integrations- och normaliseringsprocesser bland bosniska flyktingar, Umeå: Sociologiska institutionen, Umeå universitet. Guvå Gunilla, Hylander Ingrid, 2003, Grundad teori- ett teorigenererande forskningsperspektiv, Stockholm: Liber AB. Hartman Jan, 2001, Grundad teori, Lund: Studentlitteratur. Kuusela Kristi, Sand Sigrun, 2006, Introduktion och integration- om arbete med flyktingar och invandrare i norska och svenska kommuner, Vallset: Oplandske Bokförlag. Kvale Steinar, 1997, Den kvalitativa forskningsintervjun, Lund: Studentlitteratur. Kelly John .R., 1983, Leisure Identities and interactions, London: George Allen & Unwin Publishers Ldt. Putnam Robert .D., 2000, Bowling alone – the collapse and revival of American community (New York: Simon & Schuster. Putnam Robert .D.,2001, Den ensamme bowlaren- den amerikanska medborgarandans upplösning och förnyelse, Stockholm: SNS förlag. Putnam Robert .D., 1996, Den fungerande demokratin – medborgarnas rötter i Italien, Stockholm: SNS Förlag. Trost Jan, 1997, Kvalitativa intervjuer, Lund: Studentlitteratur. Wijkström Filip, Einarsson Torbjörn, 2006, Från nationalstat till näringsliv – det civila samhällets organisationsliv i förändring, Stockholm: Ekonomiska forskningsinstitutet (EFI), Handelshögskolan i Stockholm. Ålund Alexandra, Schierup Carl-Ulrik, 1991, Paradoxes of multiculturalism- essays on Swedish society, Aldershot: Avebury.

54

Offentligt tryck: Amnå Erik, 2010, utredningen om samhällsorientering för nyanlända invandrare, Sverige för nyanlända utanför flyktingmottagandet SOU 2010:37, Stockholm. Bäck Henry, Soininen Maritta,1996, Invandrarna, demokratin och samhället, I Bilaga till betänkande av Demokratiutvecklingskommittén, På medborgarnas villkor, SOU 1996:162, Stockholm. Integrationspolitiska maktutredningen, 2004, Engagemang mångfald och integration – om möjligheter och hinder för politisk jämlikhet SOU 2004:49, Stockholm. Reyes Paulina de los, Kamali Masoud, 2005, rapport om utredningen om makt, integration och strukturell diskriminering, Bortom vi och dom – teoretiska reflektioner om makt, integration och strukturell diskriminering SOU 2005:41, Stockholm. Statistiska centralbyrån, 2004, Levnadsförhållanden Rapport nr 103- Fritid 1976-2002, Statistiska centralbyrån. Statistiska centralbyrån, 2009, Levnadsförhållanden Rapport nr 118- Fritid 2006-2007, Statistiska centralbyrån. Statistiska centralbyrån, 2003, Levnadsförhållanden Rapport nr 98- Föreningslivet i Sverige Välfärd, Socialt kapital, Demokratiskola, Statistiska centralbyrån. Svedberg Lars, von Essen Johan, Jegermalm Magnus, 2010, Enheten för forskning om det civila samhället vid Ersta Sköndahl Högskola, Svenskarnas engagemang är större än någonsin – Insatser i och utanför föreningslivet, Stockholm: Ersta Sköndahl Högskola. Umeå Fritid, 2009, Projektansökan för projekt In i Umeå – integration genom föreningsliv, Umeå. Utredningen om samhällsorientering för nyanlända invandrare, 2010, Sverige för nyanlända – Värden, välfärdsstat, vardagsliv. SOU 2010:16, Stockholm.

Internetreferenser: Amnå Erik, Nyanlända måste utbildas i grundläggande värderingar, Dagens nyheter, publicerat 201005-20, åtkomst 2010- 08- 04. www.dn.se/debatt Migrationsverkets hemsida, åtkomst 2010-07-09. www.migrationsverket.se Umeå kommun, föreningsregister, åtkomst 2010-08-03. http://www.umea.se/umeakommun/kulturochfritid/foreningar/foreningsregister Umeå kommuns hemsida, åtkomst 2010-06-03. www.umea.se Umeåregionens flyktingmottagning, internet, åtkomst 2010-08-07. www.flyktingmottagningen.se

55

BILAGOR Bilaga 1. Intervjumallar. Intervjumall för intervjuer med referensgrupperna invandrare aktiva inom majoritetsförening i Umeå samt invandrare aktiva inom etnisk förening i Umeå. 1. Introduktion till föreningslivet -

Hur länge har du varit engagerad inom din förening? Har du innan engagemanget i denna förening varit engagerad inom Umeås föreningsliv på annat vis? Hur länge har du varit engagerad inom föreningslivet i Umeå? Har du tidigare varit engagerad inom föreningslivet i ditt ursprungsland, eller i något annat land? Är dina närmaste vänner, eller din familj engagerade inom föreningslivet, i Umeå, i ditt hemland eller någon annanstans? Hur kommer det sig att du började engagera dig i föreningen/föreningslivet i Umeå? Varför ville du engagera dig? Hur fick du kännedom om föreningen? Vad tycker du om informationen kring Umeås föreningsutbud? Hur upplever du att det är att som ny i Umeå kunna få tillträde till föreningslivet? Blev du rekryterad/inbjuden av någon annan som redan var engagerad? Isåfall hur gick detta till? Hur ser du generellt på rekryteringsprocessen till din förening?

2. Integration genom föreningsliv -

-

Vad upplever du nu att du har för positiva effekter av att vara engagerad inom Umeås föreningsliv? Ser du positiva effekter i andra delar av ditt liv? Känner du att ditt föreningsengagemang givit dig värdefulla kunskaper om det svenska samhället generellt? Hur samhället fungerar, språkliga kunskaper, kunskaper kring kultur eller andra sociala kunskaper? Hur tänker du kring den kunskap och de kontakter man får inom föreningslivet i relation till kunskaper/framgång på arbetsmarknaden eller ekonomisk trygghet? Tycker du att engagemang inom föreningslivet kan vara ett sätt att integrera nyanlända i det svenska samhällslivet? Fungerar integration genom föreningsliv bra eller dåligt tror du? Vad skulle du vilja ge för råd till andra nyanlända som kommer till Umeå och vill engagera sig i föreningslivet?

56

3. Kasam -

Känner du delaktighet i din förening? Känner du att du kan påverka de beslut som tas i föreningen? Känner du att du vet hur föreningen kommer att se ut och fungera om tre år? Känner du att du vet hur ditt liv kommer att se ut om tre år? Känner du dig trygg med hur din roll i föreningen kommer att vara senare? Känner du dig trygg med din framtid? Hur mycket känslomässigt engagemang lägger du ner i ditt föreningsdeltagande? Hur viktig är föreningen för dig? Vad skulle hända, hur skulle du känna, om du inte kunde deltaga längre? Vad har du för långsiktiga mål med ditt engagemang?

4. Tillgång till föreningsliv - Varför vill vissa personer engagera sig i föreningar och andra inte tror du? -

-

Vilka människor engagerar sig i föreningslivet överhuvudtaget? Är det lättare, mer naturligt, för vissa personer eller grupper av människor att engagera sig inom föreningslivet i Umeå generellt/i den förening där du är engagerad? Ställer ditt engagemang i föreningslivet några krav på dig som människa, i ditt sätt att vara eller bete dig? Har du någonsin upplevt några som helst svårigheter med att kunna få tillträde till Umeås föreningsliv? Finns det något som hindrar dig från att engagera dig i ytterligare föreningar inom Umeås föreningsliv? Varför tror du att så få invandrare är engagerade inom föreningslivet i Umeå/Sverige? Tror du att det är svårare att komma in i föreningslivet som invandrare i Umeå?

Intervjumall för intervjuer med referensgruppen icke föreningsaktiva nyanlända invandrare i Umeå. 1. Introduktion till föreningslivet -

Är du engagerad i någon förening i Umeå? Varför inte? Har du tidigare varit engagerad inom föreningslivet i ditt ursprungsland, eller i något annat land? Är dina närmaste vänner, eller din familj engagerade inom föreningslivet, i Umeå, i ditt hemland eller någon annanstans? Vad vet du om Umeås föreningsliv? Känner du till några föreningar? Har du fått någon information om Umeås föreningsliv? Någon berättat för dig? Vad tycker du om informationen kring Umeås föreningsutbud? Hur upplever du att det är att som ny i Umeå kunna få tillträde till föreningslivet? Är det lätt att få information om föreningslivet? Utbudet? Kostnader för att bli medlem osv. 57

2. Integration genom föreningsliv -

-

Vad tror du man kan få för positiva effekter av att vara engagerad inom Umeås föreningsliv? Tror du att engagemang i Umeås föreningsliv kan ge nyanlända värdefulla kunskaper om det svenska samhället generellt? Hur samhället fungerar, språkliga kunskaper, kunskaper kring kultur eller andra sociala kunskaper? Tycker du att engagemang inom föreningslivet kan vara ett sätt att integrera nyanlända i det svenska samhällslivet? Fungerar det bra eller dåligt tror du? Vad skulle du vilja ge för råd till andra nyanlända som kommer till Umeå?

3. Kasam -

Känner du att du kan påverka de beslut som påverkar ditt liv? Känner du att du vet hur ditt liv kommer att se ut om tre år? Känner du dig trygg med din framtid? Vad har du för långsiktiga mål? Kan du uppleva utanförskap? Att du på något sätt står utanför samhället? Beskriv. Hur tror du din hälsa påverkas av att du känner utanförskap?

4. Tillgång till föreningsliv -

Varför vill vissa personer engagera sig i föreningar och andra inte tror du? Är det lättare, mer naturligt, för vissa personer eller grupper av människor att engagera sig inom föreningslivet i Umeå generellt? Har du någonsin upplevt några som helst svårigheter med att kunna få tillträde till Umeås föreningsliv? Varför tror du att så få invandrare är engagerade inom föreningslivet i Umeå/Sverige? Tror du att det är svårare att komma in i föreningslivet som invandrare i Umeå?

58

Bilaga 2. Exempel på kodning av material enligt Grundad teori. Patricia: ”Man behöver veta vad som finns och man behöver inspiration så att man orkar ta sig ut, orkar möta andra, allt det nya. Många tappar nyfikenheten efter ett tag för att det känns för svårt att ta reda på saker, det är så många regler man ska känna till, så mycket nya sätt. Kanske kontakt med myndigheter är jobbig, kanske svårt att få jobb och man sitter bara hemma. Då har man ingen inspiration och då kan man inte göra någonting. Efter jag varit här i Umeå ett tag jag hittade en väg, jag prövade gå till skogen med min man, och vi grillade, och jag förstod att man kan göra så här. Man kan hitta saker att göra ute. Men det vore ännu bättre med förening, många som går i naturen tillsammans. Det är för svårt, för mycket regler om hur man ska göra saker. Man kan inte bara göra som man tror. Då finns det regler som säger att man gör fel. Det är mycket depression. Jag känner många. Endel kanske var deprimerade innan de kom hit, kanske de haft det svårt. Men många blir också deprimerade när de kommit hit och varit här ett tag. Det är många som vill göra någonting, när man kommer till andra landet och man vill ha hjälp. Men då få man höra att man kan inte göra så, och man kan inte göra så. Det finns så mycket regler om hur man ska göra att det blir svårt att göra någonting. Det är inte lagarna, de är ju bra i Sverige, med det är för mycket regler, såna som man bara ska veta om. Man vill jobba eller vara med i samhället, men man kan inte för man måste lära sig svenska först, och det tar lång tid att lära sig språket. Då sitter de bara hemma och orkar inte gå ut längre. Man kan gå ut och vara ute, cykla, vara i naturen, men många vet inte. Och på vintern är det ingen ute, alla sitter inne och många invandrare vet inte, vad kan man göra nu? Ingenting. De pratar om att vädret är dåligt. Dåligt väder hela tiden. Men det tycker inte jag. Om man är med i en förening och träffar människor, kanske känner man att man bidrar och gör någonting. Om föreningen kan vara en plats där alla kan göra det de drömmer om. Då får man inspiration och kan känna kreativitet och man blir inte deprimerad. Finns det förening för att vara ute i naturen? Finns det föreningar där jag och min man kan gå tillsammans? Kanske det vore bra. Det vore bra medan man väntar på att kunna språket och kunna hitta ett jobb. För det tar så lång tid, man måste vänta. Lära sig språket, gå skola, sedan gå hem och göra ingenting.” Tabell 2. Steg 1. Öppen fas – skapande av kategorier utifrån material. Val av kärnkategori.

Kategorier:

Brist på inspiration

Förlamande regler och främmande samhällsnormer

Tappad nyfikenhet

Svårt att få arbete

Etablering tar för lång tid

Avsaknad av kreativitet

Prövat på friluftsliv utanför föreningsliv

Passivitet

Depression

Svårt att få hjälp och information

Saknar meningsfullhet

Intresserad av föreningar relaterade till friluftsliv och natur

Förhoppningar om föreningsengagem ang

Sitta inne pga. dåligt väder

Prövat på friluftsliv utanför föreningsliv

Integration

Kärnkategori:

59

Tabell 3. Steg 2. Selektiv fas – Ytterligare datainsamling och analys av övrigt material avgör val av kategorier som är relaterade till kärnkategorin.

Kategorier relaterade till integration:

Förlamande regler och främmande samhällsnormer

Etablering tar för lång tid

Svårt att få arbete

Passivitet

Depression

Svårt att få hjälp och information

Avsaknad av kreativitet

Förhoppningar om föreningsengagema ng

Saknar meningsfullhet

Brist på inspiration

Tappad nyfikenhet

Tabell 4. Steg 3. Teoretisk fas. Formulera hypoteser utifrån mönster av kategorier relaterade till varandra.

Mönster av kategorier och hypoteser om integration:

Förlamande regler och främmande samhällsnormer leder till passivitet

Svårigheter att finna arbete samt processen av etablering tar för lång tid och leder till passivitet och depression

60

Svårigheter med att få hjälp och information leder till tappad nyfikenhet och brist på inspiration

Förhoppningar om att föreningsengagemang ska ge känsla av meningsfullhet, kreativitet och inspiration.

Bilaga 3. Grundad teori som metod I arbete med Grundad teori utgår man ifrån egna praktiska erfarenheter för att skapa begrepp och teoretiska modeller som sedan omformuleras och revideras under arbetets gång och ny kunskap växer fram. Grundad teori går inte bara ut på att organisera och analysera data utan att samla och utveckla idéer genom det data man samlat in. Man utgår från att verkligheten ofta är för komplex för att kunna förstås eller förklaras i termer av enkla kausala samband. Med hjälp av Grundad teori kan man fånga och urskilja mönster av samvarierande processer.87

Grundad teori utvecklades i början av sextiotalet av Barney Glaser och Anselm Strauss för att kunna fungera som en gyllene medelväg mellan deduktiv och induktiv metod.88 Den deduktiva metoden går ut på att formulera en hypotes och att sedan kontrollera hypotesen genom observationer, experiment eller annan datainsamling. Glaser och Strauss ansåg att den deduktiva metoden ensidigt betonar rättfärdigandet av hypoteser utan att ge vägledning i hur hypoteser ska utvecklas. De hypoteser som genereras har därför ofta uppkommit ur redan etablerad teori. På grund av svårighet med att testa kvalitativa teorier är den deduktiva metoden också olämplig att använda vid kvalitativa undersökningar. Glaser och Strauss kritiserade också den traditionella induktiva metoden som går ut på att man i relation till en frågeställning samlar in datamaterial som man analyserar och tittar på samband för att senare kunna dra slutsatser i relation till frågeställningen. De menade att datamaterialet riskerar bli skevt och intetsägande när man utgår från en redan etablerad teoretisk ram och låter förutfattade meningar om vad som är relevant styra datainsamling. Grundad teori är en induktiv metod som använder sig av deduktiva element för att kunna försäkra sig om att undersökningen inte påverkas av egna förutfattade meningar.89 Strauss och Glaser har något olika uppfattningar gällande hur forskningsprocessen inom grundad teori bör ser ut. Jag har valt att följa forskningsprocessen enligt Glaser.90

87

Gunilla Guvå, Ingrid Hylander, Grundad teori – ett teorigenererande forskningsperspektiv, 5. Jan Hartman, Grundad teori, 22. 89 Ibid., 23-25, 35-36. 90 Ibid., 37-44. 88

61

Bilaga 4. Gunters modell över fritidens villkor

Stort engagemang Trivsel, tillfredsställelse

Begränsande normer

Institutionell fritid Extra arbete Familj/hemmasysslor Sociala rörelser Föreningsaktiviteter

Fritt valda fritidsaktiviteter Rekreation Kreativitet Hobbyverksamhet Semesterresor Föreningsaktiviteter

Maktlös fritid Översysselsättning Religion/kulturella seder Familjära restriktioner Kommunala plikter Överbelastning av rollförväntningar

Normlös fritid Arbetslöshet Samhällsfrånvändhet Ensamhet Kringdrivande ungdomar Oengagerade pensionärer Kriminalitet

Frihet i uttryck

Litet engagemang, vantrivsel, otillfredsställelse Figur 2. Villkor och begränsningar för fritiden (Gunter). Fritt efter Kelly (1983): Leisure Identities and Interactions.

Tid för förvärvsarbete ligger utanför modellen. Den horisontella dimensionen av modellen visar på de sociala regler och normer som skapar olika villkor för fritid, från individens begränsade valmöjlighet och ett påtvingande av aktiviteter till individens obundna valfrihet. Den vertikala dimensionen beskriver den psykologiska upplevelsen av fritiden från en fritid som känns meningslös och innebär vantrivsel till en fritid som skapar engagemang och trivsel för individen. Föreningsaktiviteter finns angivet både i ruta 1 och i ruta 2 eftersom samma fritidsaktivitet kan ha olika betydelser för den person som utför aktiviteten beroende på graden av begränsande normer och frihet i uttryck.91

91

John .R. Kelly, Leisure identities and interactions, 10-12. Samt, Statistiska centralbyrån, Levnadsförhållanden Rapport nr 103- Fritid 1976-2002, 27-29.

62