Mirakel Nytt - Nätverket En Kurs i Mirakler

January 8, 2018 | Author: Anonymous | Category: Arts & Humanities, Religionskunskap, Teologi
Share Embed Donate


Short Description

Download Mirakel Nytt - Nätverket En Kurs i Mirakler...

Description

Mirakel Nytt

”vem skulle försöka flyga med en sparvs små vingar när en örns mäktiga kraft har givits honom?” EKIM

Nätverket En Kurs I Mirakler Medlemstidning År 2012 Nummer 2

Hej vänner! Vill berätta lite om processen med att göra denna tidning. Det är fyra inblandade för att tidningen ska hamna i din brevlåda. Min roll som redaktör är att samla in material, ev. översätta, sammanställa, korrigera, göra urval och att i min Mac lägga in ordningsföljden med bilder och rätt typsnitt. Därefter skickar jag materialet till webmastern Sven, som sedan omvandlar allt i Publisher för att det ska vara smidigt för tryckeriet. Ett omsorgsfullt arbete. Tidningens slutgiltiga utseende bestäms av Svens arbete i Publisher. Sören tar sedan hand om att ge materialet vidare till tryckeriet och får sedan tillbaka tidningen i färdigt skick för att därefter lägga i kuvert med adress och frimärke. Sist som egentligen är först, är ju det insända materialet från er medlemmar. Utan era bidrag, ingen tidning. Tidningen får ej överstiga tjugo sidor pga. av portokostnaden. Detta gör att jag ibland sparar insänt material till nästa Mirakelnytt. Om så är fallet skickar jag ett mail och berättar det för dig. Bidragen ni medlemmar skickar in är ni innehållsmässigt ansvariga för. Som redaktör är det jag som har sista ordet för att känna in om materialet passar i tidningen eller inte. Det som kommer in i tidningen är inte alltid i överensstämmelse med mitt eget sätt att se. Fint om du vill skriva din e-post adress eller ditt tel.nr under ditt bidrag, så att läsare som är intresserade av att komma i kontakt med dig, lätt kan göra det. Tack alla inblandande för att tidningen blir till! Tack Helige Ande för allas vår inspiration! Manusstopp för nästa Mirakelnytt är: 2 december. Välkommen med bidrag! ”Fader vår, Dina tankar återspeglar sanningen, och mina, åtskilda från Dina, hittar bara på drömmar. Låt mig se det som endast Dina återspeglar, för Dina, och endast Dina, påvisar sanningen.”/EKIM

er per år. Vi utvecklar en global verksamhet, kontakt med andra länder och nätverk.

Styrelsen och dess ansvarsområde Albert Harloff, ordförande E-post: [email protected] Telefon: 0225-800 76

Föreningen är informationscentral och kontaktorgan för:  kurser, föredrag och studiegrupper i Sverige  böcker och litteratur som berör En Kurs i Mirakler  nyheter  resurspersoner  utlandsbesök

Sören Fohlström, kassör E-post: fo[email protected] Telefon.: 0454-32 92 13 Daniel Vandinja, sekreterare E-post: [email protected] Telefon: 08-6560843 Sven Åkerlund, webbmaster E-post: [email protected] Telefon: 040-23 27 38 Ewa-Britt Andersson, styrelseledamot E-post: [email protected] Telefon: 0414-22 333

Medlemmar i föreningen godkänner att uppgifter om deras namn, adresser, telefonnummer, e-post samt bilder från olika aktiviteter finns på Föreningen Nätverket En Kurs i Miraklers hemsida, www.mirakelkursen.org med medlemsinloggning.

Erik Åhrberg, styrelselesuppleant E-post: [email protected] Telefon: 0226-410 25 Ruth Elenius, styrelsesuppleant E-post: [email protected] Telefon: 0980-10254

Alla intresserade har en stående inbjudan att bidraga med egna alster till vår gemensamma tidning Mirakelnytt.

Gun Nyqvist, styrelsesuppleant E-post [email protected] Telefon: 023-268 22 Styrelsens säte: Föreningen Nätverket En Kurs i Mirakler Mysslevägen 11, 374 53 Asarum Telefon: 0454-32 92 13 Plusgiro 830 09 72-0

Den som insänder material för publicering ansvarar själv för innehållet samt godkänner publicering på hemsidan.

E-post: [email protected]

Välkommen att kontakta oss i styrelsen. om du inte redan är medlem, men gärna vill bli det!

Hemsida: www.mirakelkursen.org

Om du vill bli medlem i föreningen, betalar du in medlemsavgiften på 200 kr/år på plusgiro: 830 09 72-0.

Sven Åkerlund: Teknisk support för hemsidan Redaktör för Mirakelnytt Mira Wigström, [email protected]

Information om gåvofond/stödfond

Föreningen Nätverket En Kurs i Mirakler

De som önskar stödja föreningen genom en gåva kan sätta in pengar på plusgiro 830 09 72-0 och märka inbetalningen ”Gåva”. Bidrag används dels till gästföreläsare på våra träffar och dels till att subventionera medlemmars deltagande på träffarna.

Utdrag ur stadgarna tagna 2008-04-18: Nätverket En Kurs i Mirakler är en ideell partipolitiskt och religiöst obunden förening som är till för dig som är intresserad av En Kurs i Mirakler .

Annonser i Mirakelnytt

Syftet med föreningen är att vi som valt att öka medvetenheten inom oss själva, kan stödja och inspirera varandra till inre frid och därigenom sprida ljus och glädje vidare till andra.

Om du vill annonsera i Mirakelnytt, var god kontakta oss på [email protected]

Vi arrangerar nätverksträffar för alla medlemmar två gånger per år. Vi samtalar om tolkningar av Mirakelkursen och hur dess budskap kan levas i vardagen. Vår tidning Mirakelnytt skall ges ut minst två gång-

2

Innehåll EKIM 3 Sommarsamling 4 Reflektioner 5 Den som svarar 5 Mitt enda mål 8 Att känna glädje 8 Till minne 9 Igenkänning 10 Symfoniskt mirakel 11

Mirakelkursen Ordförandens rader Redaktörens rader Vad innebär… Guldkorn från FB ACIM-konferens Sista sidan

12 13 13 14 18 18 20

En Kurs I Mirakler En tjock bok med många ord; symboler för symboler. Det är ingen mening att tolka dem, det förstör meningen med hela Kursen. Den är en växande upplevelse. Det är en individuell kurs. Unik för var och en. Innehållet är alltid detsamma men upplevelsen är unik. Formen på lektionerna varierar efter vars och ens behov och beror på förmågan att lära sig. Insikterna är olika och också hur de tas emot. Det går inte att jämföra. Resultatet är detsamma. Växande glädje och frid. Upplevelsen går inte att dela men resultatet förenar. Att undervisa i kursen är meningslöst. Kursen är i sig självt ett undervisningsredskap. Det finns bara en lärare och en elev. DU! Ruth Elenius .

3

Sommarsamling på Granhedsgården 31/8 – 2/9 Vi var ett 60-tal deltagare som kom för att bli inspirerade av David Hoffmeister och Frances Xu från Messengers of Peace. Det var fjärde gången jag träffade David och första gången jag träffade Frances. Erik Århberg hjälpte till med översättningen. David talade mycket om att leva i en community, alltså bo och verka tillsammans. Han menar att det är en snabb väg för att helas. Speciellt när man som dem i sin community har två vägledande riktmärken att följa. Att inte ha privata tankar Att inte vara till lags Första riktmärket betyder i praktiken att du inte går och bär på någonting för dig själv. Hyser du s.k. negativa tankar om något/ någon så låt det komma fram. Du blir mottagen utan dömande, vad det än är du delar med dig av. Detta innebär ett stort helande. Andra riktmärket betyder mer än vad vi först tänker på när vi ser orden; att inte vara till lags. Det betyder att inte strö kommentarer runt dig som inte kommer från Anden. Så som vi vanligtvis gör i vår kultur som ett kitt för att vara vänliga. T.ex. tala om vädret, eller fråga hur läget är, helt enkelt allt struntprat. Det betyder också att vara tydlig i sina behov utan att förvänta sig bekräftelse från andra för att känna att man är Ok/ duger. Vill du ha en smörgås, gör du en smörgås utan att fråga om någon annan också vill ha. Inget förvrängt hänsynstagande alltså. Kan inte låta bli att undra hur dessa riktmärken skulle fungera på en nätverksträff…… Det kom upp flera frågor som gällde lyssnandet till den Helige Andes Röst. Hur särskiljer man rösterna? David och Frances svarade att det tar en livstid att göra det!! Det krävs mycket övning. Det man kan tänka på är att känna in käns-

lan som följer. När man lyssnar på den Helige Ande infinner sig en stilla glädje och frid. Allt handlar om syftet med det man gör. Vi delades in i grupper, s.k. expressions sessions (samtalsstunder). Trots att Frances tydligt och klart berättade hur en sådan stund ska se ut, blev det i några av grupperna, mest som vanligt. Någon berättar något om sig själv och genast så är någon annan i gruppen där och ska korrigera och bli en lärare. Eller också blir det mycket skratt och igenkännande… En expression session, berättade Frances, betyder att någon i gruppen tar fram den känslan som ligger närmast och tar upp den till ytan, berättar om den, kanske gråter och ingen annan i gruppen gör någonting, ingen tröstar, ingen säger någonting. Bara lyssnar utan bedömande eller dömande i sitt hjärta. De som ville kunde sedan dela med sig i den stora gruppen, av det som kom upp i sina respektive grupper. Hur se på sjukdom, var också en fråga som kom upp. Någon i gruppen uttryckte det som att hela livet är ju en ”sjukdom”, eftersom denna värld är en illusion. När David sa att nästa gång ni nyser eller har influensa, då är ni i fel varseblivning. Så gott som alla började skratta. Precis som om David skojade. Det gjorde han inte. Det finns inspelat material från träffen på Granhedsgården, du hittar det på: www.acim.me Vill du veta mer om David och Messengers of Peace finns mycket att läsa på nätverkets hemsida. Du kan också köpa Dvd och böcker av David, en del finns även på svenska, av EwaBritt. [email protected] eller ring 0414-22333. Mira Wigström

4

Reflektioner från sommarsamlingen Det är svårt att finna ord för upplevelsen denna gång på Granhedsgården. Jag är verkligen tacksam över att nätverket bjöd in David och Frances och att så många fick möjlighet att delta. Jag tror att alla som var där fick en upplevelse av att möta och ta del av det kompromisslösa budskapet från någon som hängivet studerat och praktiserat undervisningen i En Kurs i Mirakler. Glädjen talar för sig själv - orden räcker inte till. När min syster Maj-Lis läste ”Den som svarar på ropet” dagen efter kände jag att den för mig berättade om samma sak, med andra ord. Från någon som följt sin kallelse. Ewa-Britt Anderson Med stor tacksamhet vill jag dela med mig av vad jag fick uppleva genom nätverksträffen på Granhedsgården. Redan för två år sedan mötte jag David Hoffmeister under en retreat på Mallorca och greps av hans glädje och Kärleksfulla utstrålning. Kursen i mirakler har kommit att betyda mycket i mitt liv, som ett hjälpmedel att förlåta, men den har också väckt många frågor. Att nu få dela med andra blev en stor hjälp för mig. I denna underbara miljö fanns utrymme att dela och bli mottagen med respekt och öppenhet. David och Frances visade genom sitt sätt att vara på kärlekens kraft. Denna helg gav mig inspiration att i mitt liv ta Jesu hand och be om hans hjälp se på min rädsla och förstå att jag inte är mitt ego. Tack! Maj-Lis Fuchs

Den som svarar på ropet När insikten om vår brustenhet plockat ner oss från vår piedestal väntar upptäckten av Guds nya namn av Jean Vanier

Min bror, min syster du som är kallad att följa Jesus, att bli en fridens man eller kvinna i vår söndrade värld, får jag ge dig några ord av hopp, för att hjälpa dig på din vandring? Från det att jag var väldigt ung ägnade jag mig åt konsten att kriga. Jag lärde mig hur man använder vapen och maskiner som är till för att förgöra, hur vi med snabbhet och effektivitet skulle utplåna fienden innan vi själva blev utplånade. Men Jesus kallade mig att lämna krigets värld för fredens. Han kallade mig att följa honom. Jag mötte en präst som utstrålade helighet och jag satte mig vid hans fötter. Där fick jag ta emot gåvan att be och att lyssna till Guds ord. Jag studerade filosofi och teologi, och började sedan att undervisa i filosofi. Allt detta gjorde jag med en blandning av uppriktighet och högmod, medan jag dolde mina sår, min svaghet och min synd. Men jag hade tillit, och även om jag ibland stapplade gick jag tillsammans med Jesus.

Sedan förde Jesus mig till män och kvinnor med förståndshandikapp. Jag hade inte träffat sådana människor tidigare. Det första mötet blev omskakande. Jag anade skriet komma ur deras brustna kroppar, hjärtan och sinnen: ”Älskar du mig? Går det att älska mig? Har jag något värde? Varför har jag blivit övergiven?” Uppmuntrad av den fromme prästen började jag leva tillsammans med Raphael och Philippe, två män som jag hade träffat på ett fruktansvärt mentalsjukhus. Bådas föräldrar hade dött och de var ensamma nu, utan någon som ville ta emot dem. De var arga över allt som hänt med dem. De levde delvis i en drömvärld i ett försök att fly från smärtan som fanns i dem. De hungrade efter kärlek och mening. Vi började leva tillsammans. Jag lagade en del av maten. Vi åt inte särskilt gott! Vi tog oss tid till att umgås och skratta tillsammans. Vi blev arga på varandra också!

5

Jag gjorde en del misstag av okunnighet och brist på erfarenhet. Jag behandlade dem för mycket som barn, sa åt dem vad de skulle göra utan att verkligen lyssna på dem, utan att respektera ljuset som är dolt i deras hjärtan. Men jag började att lära mig av mina misstag. Så småningom blev vi vänner och tillit föddes mellan oss. De förde mig in i en värld av helande gemenskap. Det kom människor som ville hjälpa till. Tillsammans kunde vi ta emot fler människor, och på så sätt växte lÁrche. Vi köpte andra hus i byn. Nya kommuniteter föddes i olika delar av världen. Nu är vi en stor familj i många länder, och det är människorna med handikapp som är hjärtat i våra kommuniteter. De kan ibland vara arga, våldsamma, svaga och brustna men det är de som har lärt mig att leva och att älska, som har lärt mig om smärta och om lidande, som har undervisat mig om Jesus och kyrkan, och som fortfarande lär mig hur man följer Jesus. Denna väg står öppen för oss alla. Jesus kallar några att lämna allt och bli medlidandets tiggare som Franciskus av Assisi. Han inbjuder andra att lämna sina välbekanta sammanhang för att fullt ut dela sina liv med de fattiga och svaga. Ytterligare andra kallar han att ta emot en äldre granne eller ett barn med handikapp, in i sina hjärtan och sina hem. Jesus kallar var och en av oss att gå djupare, och visa medkänsla så som han visade medkänsla, var vi än befinner oss och hur våra omständigheter än ser ut. När vi närmar oss brustna människor kan en ny, skrämmande smärta komma upp till ytan. Stunder fyllda av ömhet, kärlek och tillit mellan oss kan avlösas av andra stunder – när vi är trötta och har förlorat kontakten med vårt eget centrum, och känner oss vilsna och förvirrade – när den sargade människan i vår närhet provocerar oss, när hon ropar efter något som vi inte kan ge, vare sig det är för att vår inre brunn håller på att torka ut och vi känner oss tomma, eller för att hon begär för mycket. (Hur skulle vi kunna vara både far, mor, make eller maka, vän, bror, syster och barn för någon som törstar efter alla de relationerna?)

Då känner vi något stiga upp i oss som vi inte trodde fanns där: en ilska eller ångest, en vilja att slå eller såra. Det är samma känslor föräldrar kan känna inför sitt provocerande eller gråtande barn, då deras inre brunn är uttorkad: känslor som kan leda till att man slår barnet, känslor som är så vanliga att vi numera kan tala om ett ”battered -child-syndrome”. Våldet, rädslorna och behoven hos en del brustna människor kan locka fram vårt våld och våra rädslor: en fruktansvärd kraft väller fram, inte en som vill hålla tryggt utan som vill skada, såra, bryta ner. Något som vi inte har kontroll över: de mörka sidorna i oss visar sig och eggar oss till hat. Den brustna människans ångest kan väcka vår egen ångest: en hemsk förvirring, ett inre tumult, en känsla av tomhet och död. Upplevelsen av gemenskapen som en stilla gåva har försvunnit – var den bara en illusion? – och byts ut mot överväldigande inre kaos och smärta: vi upptäcker vår egen brustenhet gömd bakom vår prestationsförmåga, bakom vår kunskap och intelligens, bakom vår sorglöshet, vår trygghet och vårt goda humör, ja, till och med bakom våra fromma gärningar och böner. I det flyktiga ögonblicket rör vi vid vårt eget mörker – så djupt och skrämmande. Antingen kan vi fly, och hitta på en mängd ursäkter för att lämna de andra åt sin smärta och helt dra oss undan relationen med dem, inte våga tala med någon om den svåra erfarenheten, försöka glömma, men ändå känna oss skyldiga. Eller – så kan vi möta vad som finns i vårt inre, och upptäcka vilka vi egentligen är, Bakom en fasad av ytlig vänlighet, bakom den bild av godhet som vi låtit andra få av oss och kanske till och med varit måna om, är var och en av oss inget annat än en brusten människa i behov av helande. Detta kan bli räddningens stund för oss, en vändpunkt i vår växt mot helhet. Men det är inte lätt. Frestelsen är stor att fly från verkligheten om oss själva. Vi behöver en vägledare som kan hjälpa oss att tolka smärtan och hjälpa oss förstå vad som händer. Det är en viktig stund,

6

en passage på vår andliga vandring, då vi kan födas på nytt i sanning. Det är en förödmjukande erfarenhet men också ett möte med sanningen. Det är bättre att veta vilka vi verkligen är, att känna till mörkret inom oss, acceptera det och bemöta det, än att låtsas att det inte finns och inrätta våra liv på ett sådant sätt att mörkret förblir dolt. Då blir det mörka ett sår som bara kommer att vara sig och styra våra liv på en omedveten nivå, tills det kommer upp till ytan i annan skepnad. I berättelsen om den förlorade sonen var den äldre sonen inte medveten om sitt eget mörker. Det var därför han dömde sin yngre bror, kritiserade sin far, och inte kunde visa medkänsla. När ångesten bryter ut kan vi ledas till inre fattigdom och ödmjukhet. Insikten om vår egen brustenhet och om våra sår plockar ner oss från vår piedestal; i våra egna ögon, och ibland i andras, har vi störtats ner i avgrunden. Men om vi får hjälp kan vi upptäcka vilken gåva som ligger i dessa sanningar: vi är inte olika dem vi försöker tjäna, vi är också brustna och sargade som de, på ett sätt vi inte insett tidigare är vi verkligen syskon, vi tillhör samma sargade folk, vi kan älska varandra, förlåta varandra och tillsammans fira vår enhet. Kanske kan vi helt uppriktigt acceptera denna förödmjukelse bara om vi erfar något som liknar vad den förlorade sonen fick erfara. Om vi upptäcker att vi är älskade, förlåtna och accepterade av Fadern, sådana vi är, med all vår brustenhet med allt vårt mörker och med den smärta som bor i oss, då kan också vi

gråta ut i Guds armar och glädja oss över hans förlåtelse. Ja, ropet och ångesten hos den fattige utlöser vårt eget rop och vår egen ångest; vi rör vid stället för vår egen smärta och hjälplöshet. Men då upptäcker vi Guds nya namn, Andens, den Helige Andes namn, det namn som Jesus uppenbarat: Fadern ska sända en Paraklet. Det är ett vackert namn som kan betyda ”den som svarar på ropet” likt en mor som tar sitt gråtande barn i sina armar. Hon är en paraklet. Guds namn är ”den som svarar på ropet”. Nåd och nöd omfamnar varandra! Vi kan bara lära känna Guds ofattbara nåd och kärlek om vi accepterar att gå ner i djupet av vår nöd och därifrån ropa på honom Då kommer han att svara: ”Min älskade, här är jag” och slå sina armar om oss i en lång omfamning. Det är en ofattbar glädje att veta att vi är älskade med en villkorslös kärlek. Det är genom själva såret i oss som den kärleken väller upp inom oss. Det är då vi upptäcker att vi är de fattiga. Kanske kom vi en gång till lÁrche eller någon annanstans för att tjäna de fattiga, men vi kommer bara stanna kvar om vi upptäcker att vi är de fattiga och att Jesus kom för att bära fram det glada budskapet inte till dem som tjänar de fattiga utan de som är fattiga! Det är de brustna människorna som visar oss vår egen brustenhet och vårt behov av en helande frälsare. Så leder de oss till Jesus, till helande, till helhet till uppståndelse. Denna dubbla erfarenhet – av gemenskap och mörker – för oss så, steg för steg, in i ett kärleksförbund med Jesus och med den fattige.

JEAN VANIER är grundare av lÁrche, en världsvid rörelse av kommuniteter där människor med en utvecklingsstörning och så kallade normala lever tillsammans. Artikeln är översatt av Per Rönnegård och finns att läsa i Pilgrim (nr 2, 2004), en tidskrift för andlig vägledning.

7

Mitt enda mål – gåva till dig i nätverket På min första träff på Granhedsgården med andra ”Mirakelmänniskor” fick jag kontakt med en kille som gav mig en bok. Han sa att han ”känt in” att det var jag som skulle ha den och direkt när jag tog i den sa jag att jag skulle översätta den! Det här var lika märkligt för mig som om jag sagt att jag skulle måla handen blå så jag hoppade nästan till av förundran. Sen satte dömandet och funderingarna in. Det gjorde att det tog ett tag innan jag tog tag i projektet och sedan har det tagit ännu längre tid att höra något klart och tydligt kring vad jag ska göra med manuset som nu legat ett tag. Boken heter på engelska ”The Peace of God is my One Goal” och är skriven av ett par (mest av kvinnan) som började studera En Kurs i Mirakler i slutet på 70-talet när den ännu var mycket ny. Deras berättelse är full av märkliga detaljer om vad som kan hända i ett liv som lämnas över totalt till den Helige Andes vägledning. Precis som David Hoffmeister, bestämmer sig Barbara och Robert Varley att under läsningen av EKIM leva så mycket de bara förmår efter det de lär sig. Det beslutet tar dem båda till märkliga platser, relationer och upplevelser både i sig själva och runt om i världen. Boken, som inte längre finns att få tag på, är ca 100 sidor lång och innehåller massor av EKIMcitat som författarna relaterar till. För mig har den inneburit mycket inspiration och den har dessutom ökat min tillit till vår resa genom EKIM. Och jag vill gärna dela min glädje med dig. För att få en kopia av boken så maila mig, Sati, på [email protected], så sänder jag den som pdffil till dig utan kostnad. Om du skulle känna dig vägledd att donera något till mig för arbetet med översättningen så har jag ett pg konto nr: 163 69 74-6, Sati Bacchus. Observera att boken är en gåva och att jag bara vill att du donerar om du känner dig manad inifrån. Med kärlek, Sati

Att känna glädje Jag vill skriva några ord om att känna glädje, gudomlig glädje som fyller hela min kropp och min själ och min ande. Jag älskar morgnar. Att få kliva upp ur sängen, sätta mig i en härlig fåtölj med en kopp te och titta ut över en underbar natur och njuta. Så småningom pockar lusten på att läsa ett stycke i EKIM. Jag läser, kontemplerar, skriver, bara är med Gud och allting. Gud, min Gud, som bär allt. Jag älskar våra måltider. Johan, min man och min bästa lärare och elev, lagar maten för det mesta och han lagar den med kärlek och den smakar så gott. Torsken på en bädd av spenat och tomat, översköljd med ett härligt osttäcke. Jag njuter. Jag älskar att plocka svarta vinbär och blåbär. Göra saft så som min mormor gjorde saft en gång i tiden. Snart kommer trattkantarellerna och jag älskar att plocka dem, torka dem och njuta av dem i soppa eller sås.

Jag älskar att baka kakor och bullar till alla kära vänner som kommer på besök. Mina barnbarn är särskilt förtjusta i hallongrottorna. Och grönsakspajen! Det är en fröjd att få göra den och äta den. Jag älskar att städa vårt stora hus. Jag älskar att det är fint och rent omkring oss när vi är själva och när vi har gäster. Jag älskar att sitta i vår sköna trädgård och bara vara, lyssna till fåglarna och humlorna och bina. Se fjärilarna fladdra förbi, nyss kom en stor svart med gyllene gult i kanten. Snigeln kryper så sakta fram på gräsmattan, hela kroppen är ute och han är så glad. Mina små barnbarn älskar att titta på när han kryper fram. De bor mitt i Stockholm och får här hos oss komma närmare naturen. Jag älskar att skriva. Jag håller på med en bok, den handlar om mitt liv med EKIM. Jag skall också skriva en bok om min mormor och min farmor. Två starka, hängivna kvin-

8

nor som är två av mina förebilder. Ja, de är ju egentligen jag. Vi har egenodlade tomater i år. De luktar så gott, de smakar så gott, de är så vackra. Johan vattnar dem varje dag med kärlek. Vi pratar med dem varje dag med kärlek. Vi är förvaltare. Vi har blivit vägledda av Gud att flytta upp till Väddö och Fjällbo för att

förvalta denna tillfälliga bostad med en stor, stor trädgård. Det är vår uppgift just nu i jordelivet. Sköta om den med kärleksfulla händer och hjärtan. Gud vägleder oss i allting och Han säger till oss ”Stanna hos Mig för alltid”. Agneta Martin

Till minne av Olle Eriksson En kär mirakelvän har lämnat oss. Han var en mycket trofast studerande och praktiserande av kursen, utan att predika om den. Han somnade stilla in den 5 juli i år. Jag träffade Olle första gången i Stjärnsund, Dalarna på Fridhems kursgård under en kurs om boken som Gerben och Miriam stod för 1988. Ett par från Sydafrika som reste runt i vad de kallade Mirakelbussen. Olle jobbade då på Greenpeace i Göteborg. Året efter hade både han och jag bosatt oss i Stjärnsund och blev goda vänner. Varje dag gick Olle sin promenad och lyssnade på kassettband med Kenneth Wapnick Han var också mycket aktiv på Fridhem, både som kontorsassistent och med annat. Olle var duktig på att skriva, och gärna med ett humoristiskt perspektiv. Flera av hans kreationer har han framfört på nätverksträffar som han brukade delta i. Våren 2006 var han också med och arrangerade träffen på Rinkesta tillsammans med Lasse Dahlman och undertecknad. Vi var också tillsammans i en teatergrupp på PRO (pensionärernas riksorganisation), där vi spelade en skolklass, från 1942, en sketch skriven av Olle. Han spelade själv magistern mycket övertygande! Han var också med i vår mirakelgrupp i Falun/Stjärnsund kallat Ferdinand. 1990 lämnade jag Stjärnsund och kontakten med Olle blev mer sporadisk. Men nyåret 2000 var jag tillbaka på ett jubileum och då frågade Olle om jag kunde tänka mig att flytta tillbaka. ”Om du kan skaffa lägenhet”, svarade jag och tänkte att det också kunde vara en slags signal från ovan. Det brukar inte vara så lätt att skaffa boende i Stjärnsund på kort sikt. 2 veckor senare ringer Olle och berättar att han har två lägenheter att välja mellan! Förutom mirakelkursen var Fridhem viktig i Olles liv. Jag var ordförande i 2 år för Stiftelsen Stjärnsund som driver kursgården Fridhem, och Olle brukade alltid höra av sig om han tyckte något kunde göras bättre. Gärna utifrån perspektivet i Mirakelboken. Det var en viktig och uppskattad hjälp för mig. Hans sista stora firande här i Stjärnsund blev hans 80-årsdag 11 mars 2007. Hans hälsa försämrades och han kunde inte gå sina dagliga promenader. De senaste åren bodde han utanför Borås nära sin äldsta dotter. Det är med stort tack för en god och varm vänskap jag lyser frid över minnet av Olle. Begravningsgudstjänst för Olle var onsdagen den 25 juli i Brämhults kyrka. I dödsannonsen stod det att om man vill hedra minnet av Olle är en gåva till Läkare utan gränser välkommen på Pg. 90 06 03-2. Albert Harloff

9

Igenkänning – om vem jag är Vi lever i en värld av relationer, eller bättre sagt: Vi har en tro om att vi lever i en värld av relationer där ”jag” blir och är på grundval av det jag relaterar till. Inget konstigt i det för det är så vi lärt, det är så vi valt att tro. Den ärvda tanken har tagits för given och som sann, men som ändå visats vara så bräcklig när det kommer till frågan om min identitet. Och i själva verket är det just den tanken, tron om att kunna relatera, som ligger till grund för ovissheten om vem jag är. Till detta nummer inkom det inga frågor till spalten, men det kom däremot funderingar kring mig. Om hur jag kom in i bilden som frågeredaktör? Om varför jag inte synts till på träffarna? Och att det vore bra om jag kunde göra det, så att människor känner att de vet vem jag är. Med andra ord en upplevd ovisshet och anonymitet kring min identitet. Detta gläder mig och jag känner en stor tacksamhet då frågorna befäster mitt seende, samtidigt som vi tillsammans får en möjlighet att titta närmare på de antaganden och föreställningar som skymmer sikten. För några år sedan frågade David Hoffmeister mig om jag ville bli en lärare i En Kurs i Mirakler. Det ringde ett JA i hela mig och jag såg säkert ut som ett lite barn som vunnit den största vinsten ett barn kan tänka sig. En sann lyckokänsla! David var symbolen och påminnelsen för vad jag i hjärtat redan kände. Han såg viljan i mig om att dela främjande tankegångar. Han såg i mig vad han sedan länge hade sett i sig själv. Och det var detta han delade vidare. Att ge är att ha. Lyckokänslan/Inspirationen/Rösten/ Den Heliga Ande, vilket du vill, har lett mig dit jag nu befinner mig i upplevelsen. Och hungern av att se har slipat seendet skarpt. För jag har varit fast beslutsam att syna varenda föreställning och övertygelse som jag lagt för mitt seende. Jag har fått veta att det inte är mycket kvar, att det endast flagor. Och att tiden för att glömma den här världen och för att glömma den här kursen, och komma med tomma händer till Gud är nära. Jag är tacksam för detta och känner att det är så. Så se epitetet ”Fråge-redaktör” som en effekt av en bakomliggande vilja av att se, och av att dela detta

seende. En vilja av att mötas där endast mötet kan ske. Det är så jag kom in i bilden. Men bilden har vittrat sönder och bilden av mig måste därför vara meningslös. Vill du lära känna mig, sök då inte efter bilden. Vill du lära känna dig, sök ej heller då efter bilden. Det är endast din egen föreställning du får bevittnad och det är ingen sann vittnesbörd. Bilden må vara bekant med det bekanta är enbart ett upprätthållande av tiden. För dina tankar är bilder ur det förgångna, bilder som vi tillsammans är här för att göra ogjorda. Så fråga dig själv: Vad vill du se? Vad berättar ditt hjärta? Tillsammans läser vi en mäktig kurs, En Kurs i Mirakler. En bok nedskriven av Helen Schucman och William Thetford med sin verklige ”författare” i Jesus. Honom ser du inte för dina ögon även om vi genom årtusenden har gjort många försök att upprätthålla bilden. Däremot kan du känna honom, se honom för ditt inre, i hans rader och genom hans ord. Du känner och du känner igen. Ett igenkännande som inte går att ta miste på. I detta min vän, där finner du dig själv och där måste du även finna mig. Den verkliga närvaron kan inte vara annat än anonym för världen. För den är "utan namn" och "utan lag" och innebär att den personliga identiteten eller annan identifieringsinformation om personen inte är känd för någon eller bara för ett fåtal. Så vackert och så talande. Det är därför som jag initialt talade om den glädje och tacksamhet jag känner för denna återspegling. Seendet befästs och känslan är viss. Jag är inte i verkligt behov av något namn och jag lyder ej under någon lag, förutom en: Glädjens lag. Den har varken krav eller begränsning och det är här du och jag kan mötas. Och i detta nu delas den mellan raderna och genom orden. / Niklas Österberg

10

Symfoniskt mirakel Jag läste för några år sedan på Miracle Distribution Center’s hemsida om en symfoni som är inspirerad av En Kurs i Mirakler. Den skrevs 1989 av en amerikansk kompositör av iransk-judiskt ursprung, Richard Danielpour (en idag mycket efterfrågad kompositör, född 1956) och dess titel är ”Symphony No. 3 ’Journey Without Distance’”. Jag blev mycket fascinerad av hur Kursens andliga och språkliga storhet skulle kunna gestaltas i konstmusiken, med dess oändliga möjligheter. Men tyvärr var den enda inspelningen, från 1991, slutsåld sedan länge, så det var omöjligt att få tag på verket. Nyligen besökte jag Miracle Distibution Center’s hemsida i ett annat ärende och kom då att tänka på symfonin och fick idén att jag skulle göra ett nytt försök att hitta en inspelning av den genom att googla på titeln. Och det visade sig att Naxos nu har gett ut den i en serie med namnet ”American Classics”. Skivan gick att beställa genom Naxos i Sverige och redan nästa dag hade jag den i brevlådan. Danielpour har berättat att han skrev symfonin mycket snabbt, med en känsla av att ta emot den snarare än att han komponerade den genom sin egen vilja. Verket är skrivet för orkester, sopran och kammarkör. På skivan är det ”Seattle Symphony” som spelar under ledning av Gerard Schwarz. Faith Esham är sopran. Det är samma inspelning som gavs ut 1991. På fodralets baksida är angivet: ”Text by Helen Schucman and William Thetford, prepared by Richard Danielpour and Judith Skutch Whitson.” Temat för symfonin är helandet, enligt kompositören. Verket består av en enda sats i två delar som spelas i följd. Längden är 30 minuter. Den första delen presenterar något som kompositören beskriver som en serie ”mardrömsbilder” hos en individ med en in-

flätad änglaröst (sopranen), som inbjuder själen till att pröva en annan väg. Mer specifikt ber oss änglarösten att vakna från drömmen om död och en rädslofylld existens till en tro på en värld av hopp och kärlek. Denna del växlar mellan en rytmiskt intensiv stil (som frammanar känslor av konflikt och rädsla) och en mera lyrisk där sopranen finns med. Andra delen inleds med en instrumental koral, varefter den änglalika rösten återvänder och förklarar: Resan till Gud är endast återuppväckandet av kunskapen om var du alltid är, och vad du för evigt är. Det är en resa utan avstånd till ett mål som aldrig har förändrats.(T-8.VI.9:67) Därefter följer, förklarar kompositören, ”ord och musik om försoning och ett omfamnande av livet både inom oss och omkring oss”. Denna del av texten fokuserar på föreningen av två människor i en anda av harmoni och medkänsla, och erkännandet att vi för att få frid måste utvidga den till andra. Finalen är en lång rituell bön som innehåller en kör. Många av de musikaliska idéerna från första delen dyker upp igen här, men den här gången utan den vrede och besatthet de tidigare framkallat: Det som var en dödens plats har nu blivit ett levande tempel i en värld av ljus.(T26.IX.3:2) Kören fungerar som en bekräftelse av och svar på soloröstens inbjudan till frid. Under det första lyssnandet kändes det distraherande att mycket i symfonin påminner om höjdpunkter från andra kompositörer från runt förra sekelskiftet och framåt. Att detta inte var min egen inbillning fick jag bekräftat när jag läste en recension som tog upp just dessa likheter. Recensenten påpekade likheter med Stravinskij (“Danielpours synkoperade rytmer är tagna direkt från Stravinskijs Våroffer, hans orkestrala färger är lika eldiga som Eldfågeln”, “en vulkanisk energi som tar Stravinskijs vildaste ögonblick till en helt ny nivå”, är några av hans målande beskrivningar), Debussy (”djupt gri-

11

pande ögonblick som påminner om Debussy”) och Schönberg. Man kan göra listan på kompositörer längre. Men om man lägger jämförelserna åt sidan så finns det en personlighet i verket som gör det till något mer än en pastisch. Det finns en rik förening av energi, intensitet och frid i denna musik som känns mycket upplyftande. Skivan innehåller också två andra verk av samma kompositör, ”First Light” och ”The Awakened Heart”.

Naxos nummer är 8.559712. Naxos i Sverige använder numret 8559712. Länk: http://naxosdirect.se/search/8559712 Skivan finns även hos CDON. Sven Åkerlund

Mirakelkursen i praktiken Jag läser i Kursen och får en djup andlig upplevelse av att det finns ingen annan relation än den till Gud och att alla andra vilar i den. När jag är ett med Gud är alla andra relationer en spegling av den. Jag ställer in den blå boken i bokhyllan i tron att jag inte behöver den längre. Jag behöver bara minnas. En tanke dyker upp: Läs manualen. Jag lyssnar inte och en massa annat kommer emellan men rösten ger sig inte: Läs Manualen! Ska jag bli en Guds lärare nu? Jag läser om tillit i Manualen och inser med fasa att jag inte har tillit i alla aspekter av mitt liv. Jag läser om ärlighet; konsekvens och inser förskräckt att jag inte är ärlig. Insikten om mitt självbedrägeri chockar mig. Jag vet också med fullkomlig klarhet vilken relation det handlar om. Det är som att öppna Pandoras ask. Känslor av skuld, skam, förtvivlan, sorg och maktlöshet sköljer över mig. Jag tittar på den blå boken och vill kasta ut den genom fönstret i vild förtvivlan. Från himlen ner till helvetet igen. Men jag ställer in den i bokskåpet med tanken att aldrig mer öppna den. Jag orkar inte mer. Jag har fått nog, känner mig utmattad. EKIM är inte min väg! Jag inser att detta är mitt liv; detta har jag valt. Jag har inget annat. Jag accepterar det och att jag inte har fullkomlig tillit, att jag inte är ärlig och därmed inte heller har de andra egenskaper som kännetecknar en Guds lärare. Jag accepterar att jag har en relation som jag inte är lycklig i och att jag inte kan göra något åt det eftersom jag inte förstår vad. Jag kan inte göra någonting. Total kapitulation. Jag

ska vandra de steg jag har i livet tills de tar slut. Inget mer! Det blir helt tomt i mig. inga tankar, inga känslor, inga bilder. Bara en medvetenhet om tomheten. Så kommer tankarna en åt gången. Nedlåtande. Fördömande. Hotande. Övertalande… och jag reagerar överhuvudtaget inte. Tankarna poppar upp ur intet och försvinner i intet utan att lämna några spår. Det är som om jag vore död. Då och då viskar en röst: ”Jag är som Gud skapade mig”… ”Jag vilar i Gud”. Allt blir tyst. En känsla av befrielse omsluter mig. Frid till sist. Allt är precis som det ska. Den andre huvudrollsinnehavaren i detta drama hör av sig. Jag är fortfarande helt tom på tankar och känslor. Så skönt! Jag lyssnar tyst och en känsla av förvåning stiger upp. Jag hör inte det gamla vanliga om att göra och dömandet. Jag får en känsla av att han är lika förvånad själv över det han ger uttryck för. Som om en slöja lyfts från hans ögon och visar honom en annan bild. Ett mirakel. Försiktigt tar jag fram Kursen. Vågar jag? Vad ska jag läsa? Jag slår upp boken och hamnar på lektion 137: När jag helas, helas jag inte ensam. Låt helandet ske genom dig… medan du vilar i stillhet… ta emot Guds Ord som ersättning för alla de dåraktiga tankar som du någonsin tänkt. Förlåtelsen… är stilla, och gör lugnt ingenting. A sid 432 Kursen har ännu en gång visat sig vara sann, och helande. Ruth Elenius

12

Ordförandens rader Sommaren har lämnat oss, igår hade vi frost på marken här i Stjärnsund. Något tidigt, men som skottarna brukar säga när jag går en promenad på Findhorn i Skottland: ”Most unusual wheather this year”, alltså: ”högst ovanligt väder i år”. Det kan man instämma i, inte mycket värme, och en invasion av myggor, högst ovanligt. Och detta med myggorna triggade mina tankar. Ska man kämpa mot dem, eller tänka som buddister och låta bli att slå efter dem? Det är ju som en spegling på det vi kämpar med i det dagliga livet, hur ska jag handskas med egot? För egot är ju också expert på att sticka, nästan omärkligt, och sen kommer ”klådan, med påföljd att jag förlorar min sinnesfrid och hamnar i ett upprepande, rättfärdiggörande tankemönster som det är svårt att ta sig ur. Och så blir frågan igen, ska jag kämpa mot egot eller inte? Jag tror vi har två möjligheter som kan hjälpa oss. Det ena är skrattet, humorn, att inte ta egot på allvar. Hur förlösande är det inte när man känner sig nedstämd och helt har glömt den gudomliga tillhörigheten att ta ett steg bakåt och hitta på något lustig att göra eller tänka på. Kanske protesterar du mot detta. ”Du vet ju inte hur svårt jag har det. Lite empati skulle ge mig mer tröst än ett skratt.” Då är det skönt att ha den Helige Ande som Hjälpare. Inte att Den kan fixa situationen för Den har en annan uppgift. Att visa mig ett annat sammanhang, och på så sätt lära mig att inte göra mig till offer. Vill jag vara ett offer för myggan, eller kan jag också ge den kärlek? För att inte tala om att ge kärlek till mig själv även om jag dödar myggan? Ja, det var lite Mirakelkurs-tankar efter en extrem myggsommar. Låt inte egosticken rubba din sinnesfrid är min önskan för dig. Albert Harloff

Redaktörens rader Det strömmar in material till tidningen, jätte-roligt!! Men det innebär också, eftersom tidningen bara får vara 20 sidor, att mitt eget skrivande inte får plats!! Hahaha! Vill bjuda in er att skriva om någon egen upplevelse ni haft av ett mirakel. Mirakel såsom EKIM definierar det. Alltså inte om t.ex. borttappade saker som kommer tillrätta, utan om ett skifte i varseblivningen. De kan ju i och för sig höra ihop….men du förstår nog vad jag menar. Om det finns plats i nästa nummer vill jag själv skriva om egna mirakel-upplevelser: Vardagsrumssoffor och en biosalong, kommer mitt bidrag att heta. På sommarsamlingen med David och Frances var det flera som talade om hur man vet att man lyssnar till den Helig Ande. Det är detta Kursen ber oss att göra; att låta Helige Ande ta över. För mig blir det mer en naturlig följd av att vara i sitt rätta sinne = sann varseblivning. Att bara ansträngt försöka hitta den rätta rösten i sitt inre, kan bli en genväg som blir en ”senväg”. Jag nämnde på sommarsamlingen om min (Ken Wapnick´s) bild av att se sitt liv på en filmduk och i salongen sitter mitt sanna väsen. Drömfiguren i filmen och beslutsfattaren i salongen, den bilden hjälper mig oerhört mycket. Detta ämne vill jag återkomma till. Vi får se i vilket Mn det kan bli aktuellt. I Kärlek Mira Wigström

13

Vad innebär det att inte göra någonting? Av Robert Perry Att avsnittet ”Jag behöver inte göra någonting” (T-18.VII) är så älskat av de som studerar Kursen tror jag beror på att det berör vårt innersta. Guds frid verkar helt enkelt inte förenligt med ihärdiga ansträngningar. Men vad är den exakta betydelsen av att inte göra någonting? Betyder det att vi stannar i sängen hela dagen och låter någon komma med mat till oss? Jag har besökt detta avsnitt om och om igen genom åren och varje gång har jag fått nya insikter. Nyligen studerade jag det på nytt och, till min förvåning, såg jag bakom dess ord en fullständigt ny övergripande struktur. Jag insåg att avsnittet verkligen är en diskussion om tre sätt att vara, tre sätt att finna lycka. Det första sättet är det sätt som de flesta i världen tillämpar. Det slutar med att orsaka oss så mycket smärta och besvikelse att det driver många av oss till den andra vägen: strävan efter helighet. Men denna väg har också sina problem och så erbjuder En Kurs i Mirakler oss en tredje väg: ”Jag behöver inte göra någonting”. 1. DEN FÖRSTA VÄGEN: VÄRLDENS VÄG När du följer världens väg rör sig ditt liv kring att använda din kropp till att tillfredsställa kroppsliga behov. Du gör planer för dig själv, planer som kraftigt betonar din kropps bekvämlighet, skydd och nöjen (1:2). Du är alltid sökande och söker efter saker i framtiden som du minns vara njutbara i det förflutna. Detta förefaller naturligt, så naturligt att det praktiskt taget inte ifrågasätts. Men avsnittet har en del chockerande saker att säga om denna väg. Den huvudsakliga kritiken som detta avsnitt riktar mot världens väg är att den inte alls är någon strävan efter lycka. Den är i verkligheten en förtäckt strävan efter syndens mål (1:4) eller ohelighet. Detta kan låta underligt, men det är inte så svårt att se. När du strävar efter din kropps bekvämlighet, skydd och nöjen handlar det bara om dig. Du är drömmens hjälte. Andras behov tas bara minimalt med i beräkningen eller trampas aktivt ner medan du skyndar på i din hetsjakt efter din bekvämlighet, ditt beskydd och dina nöjen. Med tiden

kommer din dyrkan av dina egna separata intressen på bekostnad av andras intressen att få dig att känna dig smutsig. Du känner dig ohelig. Du känner dig syndig. Kursen säger att detta inte är någon oväntad biprodukt. Det var målet hela tiden. Utan din vetskap syftade du till detta mål. Du är omedvetet attraherad till skulden (3:5) . Ändå är skulden smärtsam. Vem skulle medvetet sträva efter skuld? Så egot måste sälja detta mål till det medvetna sinnet i en attraktiv förpackning. Det säger till dig att söka efter någon yttre belöning som du kan äga i framtiden, någon yttre belöning du minns från det förflutna. De mål din kropp söker är därför alltid avlägsnade från det närvarande – av en viktig anledning: målets avstånd från det närvarande tillåter dig att tro att du får något annat än det du är. Du tror att du får något lockande och underbart, men vad du känner när du finner skatten från det förflutna eller framtiden och faktiskt håller den i det närvarande, är skuld – skuld över de saker du gjorde för att få den, skuld över den totala dyrkan av dina separata behov som den representerar. Den yttre saken var bara förpackningen kring skuldens gåva. Genom att locka dig till att sträva efter något yttre ting från det förflutna eller i framtiden lurade dig egot till att sträva efter skuld. Detta kan fortfarande låta märkligt, men är inte slutresultatet efter åratals sökande efter att tillfredsställa dina behov att du känner dig smutsig? Att det känns som att det är något fel med dig? Att du känner förtvivlan över dig själv? Att du känner att du är hopplös? Kursen skulle säga att detta är de naturliga symtomen på att sträva efter synden som mål. De är tecknen på att du har funnit vad du undermedvetet har sökt efter. Kan du se den här första vägen i ditt eget liv? Kan du se dig själv lägga din tid och energi på uppfyllandet av dina separata intressen. Finner du dig själv observera detta och ha tankar som: ”så självcentrerad jag är!” eller: ”tror jag att universum roterar kring mig?” Kan du känna skulden som hör samman med sådana tankar?

14

Denna andra väg frammanar bilder av munkar i kloster eller asketer i grottor, men det antar också mindre extrema former. Kan du se denna andra väg i dig själv? Kan du konkret se ditt sökande efter att bli helig? Att bli något finare än dina lägsta impulser skulle låta dig vara? Ännu viktigare, kan du se din övertygelse att dina egna ansträngningar gör dig helig? För att komma i kontakt med detta, fråga dig själv vad det är som i din livsstil, dina övertygelser och dina vanor som gör dig till en mer andlig person (inte bara mer andlig i dina ansträngningar utan i din natur) än den mest världsliga personen du känner. Nyckeln till att hitta din övertygelse att dina egna ansträngningar gör dig helig är att finna din övertygelse att dina ansträngningar har gjort dig heligare än andra.

2. DEN ANDRA VÄGEN: STRÄVAN EFTER HELIGHET Efter att under en livstid ha följt världens väg står många inte ut längre. De känner sig alltför syndiga. Önskan att vara närmare änglarna än djuren vinner kraft i dem. Längtan efter att bli ren överväldigar dem. Och de lämnar det vanliga livet i strävan efter helighet. Kursen ger sitt bifall till sökandet, men det konventionella sökandet efter helighet är dåligt anpassat till sitt mål, säger detta avsnitt. Problemet är att dessa passionerade sökare uppriktigt förutsätter att de har gjort sig själva syndfulla och att de nu måste göra sig själva heliga. Deras själviska handlande har gjort dem oheliga och därför kommer deras andliga handlande att göra dem heliga, eller de tror så. Strävan efter helighet antar två huvudformer i detta avsnitt. I den första formen kämpar sökare mot de mycket syndfulla impulserna som förut styrde deras liv. De kämpar mot att ge efter för frestelsen att synda. De brottas med sina kroppsliga impulser. De försöker slita sig loss från sin tidigare syndfulla livsföring och så förvandla sig själva från exkrement till guld. I den andra formen försöker de bara att lösgöra sig från sin syndfulla, lägre natur, inklusive kroppen och dess impulser, och stiga till en högre nivå genom meditation. Kursen verkar le mer mot det andra sättet, men detta sätt har fortfarande en bibetydelse av att försöka fly från en verklig lägre (syndfull) natur. Problemet är att i båda formerna förutsätter sökarna att deras syndfullhet är en verklig del av deras natur, antingen att kämpa mot eller fly från. Deras skuld är som en ond ande de flyr från. Mot bakgrunden av antagandet att de verkligen är oheliga tar de omedvetet för givet att det kommer att ta tid att mödosamt stiga ur det helvete de gjort av sin natur. Det kommer att ta tid att göra sig själv helig. Det kommer att ta tid att vara i stånd till att stå värdig inför Gud. Denna övertygelse är en självuppfyllande profetia. De lyckas med att göra framsteg. De har heliga ögonblick. Ändå tar det mycket lång tid. Och ironiskt nog, när de slutligen lyckas nå sitt mål, när de har dragit sig själva upp ur helvetet och slutligen släpat sig uppför berget till den högsta toppen, får de en förbluffande insikt: ”Det tillhörde mig hela tiden – gratis!”

3. DEN TREDJE VÄGEN: JAG BEHÖVER INTE GÖRA NÅGONTING Kursen erbjuder oss en väg som skiljer sig från båda de andra vägarna. Den är olik den världsliga vägen genom att dess mål inte är synd. Den delar samma mål som strävan efter helighet, men dess medel är olika. Dess vägledande tanke är inte: ”jag behöver göra mig själv helig”, utan: ”jag behöver inte göra någonting”. Detta betyder naturligtvis att ”jag behöver inte göra någonting för att göra mig själv helig. Jag är redan fullständigt helig”. ”Jag behöver inte göra någonting” betyder att i verkligheten är du redan vid målet. Du är där nu. Ingenting du gör kan göra dig mer helig. Ingen av dina ansträngningar behövs för att komma dit. På motsvarande sätt har inga av dina handlingar gjort dig syndig. Du är maktlös över vem du är. Alla dina förehavandande är utan betydelse. Du är som Gud skapade dig och det finns inget du kan göra åt det. I denna enda tanke ligger befrielsen från både den första och den andra vägen, för idén att dina val har makten att göra dig syndig eller helig är en skrämmande tanke. Det är som att sätta en treåring bakom ratten på en stor lastbil. Tanken att du redan är helig är en kraftfull

15

tidsbesparare. Du måste fortfarande resa. Du behöver fortfarande använda tid. Och du har fortfarande en kurs mot samma mål som de på den andra vägen. Men på vilken väg kommer du att färdas snabbast: genom att ständigt tänka, ”jag är inte värdig men en dag kommer jag att göra mig själv värdig” eller att ständigt tänka: ”jag är värdig nu; jag är helig nu. Jag är redan framme; jag behöver bara öppna ögonen”? En annan viktig skillnad är att på den andra vägen reste du ensam. Du drog dig tillbaka från andra i din ensliga strävan efter helighet. Vi vet alla att hängivna andliga sökare kan vara några av de mest självupptagna människor som finns. Andras behov är ofta underordnade behoven hos deras allt överskuggande resa till de andliga höjderna. Men att vara separerad är att var syndig. Som Kursen säger, ”Att vara ensam är att vara skyldig” (T-15.V.2:6). Genom att gå den ensam kommer dessa sökare att omedvetet att förstärka sin egen känsla av syndfullhet. För att verkligen finna helighet måste du överskrida det separata självet och förena dig med någonting bortom det. Detta är vad som händer på den tredje vägen. Du förenar dig med andra i att praktisera insikten att du inte behöver göra någonting. Ni försöker uppleva denna enastående sanning tillsammans, att förenas i heliga ögonblick i vilka ni tillsammans helt enkelt solar er i överflödet av vad ni i verkligheten är. Detta avspeglar målet, därför att helighet ligger i förening. Den utmärkande tillämpningen av denna väg är det heliga ögonblicket. Praktiserandet av det heliga ögonblicket fokuserar på ett speciellt ögonblick, ett tidsintervall som avviker från det vanliga mönstret, som den tidiga texten uttrycker det. I detta ögonblick glömmer du bort kroppen och hela dess företag att söka njutning i tiden. I stället finns hela din uppmärksamhet på tanken ”jag behöver inte göra någonting”. Du behöver inte göra någonting eftersom Gud har gett dig allting. Varför skulle du söka efter njutning med kroppen om Gud har gett dig allting? Varför skulle ditt sinne hungrigt löpa från tanke till tanke om Gud har gett dig allting? Och varför skulle du behöva fantisera om det förflutna eller framtiden om Gud har gett dig allting nu? I detta till-

stånd är du då i vila, mentalt och fysiskt, fullständigt i det närvarande, helt och hållet öppen för överflödet i vad Gud har gett dig. Det tar bara ett ögonblick av denna stillhet för att det heliga ögonblicket ska inträffa. Den andra vägen kräver långa perioder av meditation eftersom varje minut du använder ökar ytterligare din helighet och förändrar faktiskt din natur (eller du tror så). Den tredje vägen kräver bara ett ögonblick av stillhet eftersom allt du gör är att få tillgång till en fullt utvecklad helighet som du redan äger. I denna stillhet kommer Gud in i form av den Helige Ande. Han träder in och upprättar en permanent boning djupt i ditt sinne, en plats där du alltid vistas med Honom, en plats där du alltid gör ingenting. Från denna plats vägleder han dig tillbaka till motorvägen, tillbaka till striden för att leva ett liv i den normala världen – men på ett annat sätt. Hellre än att använda kroppen för att tjäna dina separata intressen kommer du att använda den för att tjäna helheten, för att tjäna alla. Han kommer att leda dig i ”hur man använder kroppen utan synd” (8:4). Detta är den verkliga motsatsen till den första vägen: inte genom att dra sig tillbaka och försöka göra dig själv helig (den andra vägen), utan genom att acceptera din förut existerande helighet och sedan gå tillbaka till världen för att väcka alla de som fortfarande följer den första vägen till deras helighet. Den enda sanna motsatsen till den första vägen är att inte isolera sig själv från världen utan att osjälviskt utsträcka sig till den. Bara det är verklig helighet. Bara det kommer att väcka dig till den eviga helighet som Gud gav dig i din skapelse.

ÖVNING Låt oss utforska tillämpningen av ”jag behöver inte göra någonting”. Gör det bekvämt för dig, tillräckligt bekvämt för att kroppen inte ska kräva din uppmärksamhet. Slut dina ögon.

16

Först, försök att glömma din kropp, bara för en kort stund. Försök att glömma dess behov, dess bekvämlighet, dess beskydd och dess nöjen. Försök att glömma de saker den just nu söker efter. Just i detta korta ögonblick är det i sin ordning att glömma allt sådant. Dröj nu kvar i tanken ”jag behöver inte göra någonting”. Inse att det betyder: ”Det finns inget jag behöver göra för att göra mig själv helig. Gud skapade mig helig. Eftersom Gud skapade mig har jag allting”. ”Jag behöver inte göra någonting”. Försök att känna friheten i denna tanke. ”Ingenting jag gör kan göra mig syndig. Ingenting jag gör kan göra mig helig. Ingenting jag gör kan göra den minsta förändring i mitt eviga tillstånd, i vilket jag har allting. Allt jag behöver göra är att acceptera det tillståndet.” Föreställ dig att du ligger på rygg på en lugn, fridfull ocean. Oceanen är Gud. Oceanen står för den gränslöshet Gud har gett dig. Medan du ligger där har du inga bekymmer i världen. Ditt hjärta slår i Guds frid. Det finns inget att oroa sig över. Det finns inget som är beroende av dina val eller ansträngningar. Det finns inget behov av att göra någonting. Säg till dig själv: ”Jag behöver inte göra någonting”. Fortsätt att ligga på denna ocean och upprepa ”jag behöver inte göra någonting” så ofta som du vill. Låt friden och friheten i den idén vara det enda som upptar ditt sinne. Låt den

dra ditt sinne till en plats av fullständig stillhet. Bara sola i denna stillhet och frid. Närhelst ditt sinne vandrar till någon obetydlig världslig sak, upprepa då idén igen och låt den dra ditt sinne tillbaka till stillheten i att ligga på ryggen på denna ocean. Stanna på denna plats så länge du vill. När ditt sinne börjar vandra så mycket att du inte kan stanna på oceanen, avsluta med en sista repetition av ”jag behöver inte göra någonting” och öppna dina ögon. Översättning: Sven Åkerlund -Engelska originalets titel: What Does it Mean to Do Nothing? This material is copyrighted by the Circle of Atonement, P.O. Box 4238, W. Sedona, AZ 86340. All rights reserved. The opinions expressed are the personal interpretation and understanding of the author(s). www.circleofa.org. Nätverket har fått tillstånd att översätta och publicera texter från Circle of Atonement (Robert Perry, Greg Mackie och Allen Watson). Om du vill översätta någon artikel för Mirakelnytt eller vår hemsida, kontakta Sven Åkerlund, [email protected]

17

Guldkorn från Facebook Meningslöst. En av de svåraste lektionerna att lära oss, därför att egot inte vill att vi ska lära oss den, är detta: Om det inte är sant, är det meningslöst. Några av oss har idén om att det finns feltänk och trosuppfattningar i vårt sinne som behöver helas. Några av oss har en idé att omedveten skuld behöver helas. Men sanningen är emellertid denna: Vi behöver bara inse att det som inte är verkligt är meningslöst. Låt oss ta skuld som ett exempel. När tankar och känslor av skuld dyker upp tror vi på dem. Då ser det ut som att detta fruktansvärda fel behöver helas. Men om vi genomskådar att känslor och tankar av skuld är meningslösa….de betyder inte ett dugg även om de är närvarande….då finns det inget att hela. Och detta är hela sanningen. Dessa tankar och känslor är osanna och har ingen betydelse. Jag lyssnade nyligen på en man som förklarade för mig att han precis kommit att inse att egot har ingen mening. Han berättade att han i åratal försökt hela egots tankar, men nu såg han att de helt enkelt inte betydde något. Det var så härligt att se frihetskänslan i hans uttryck eftersom jag sett honom kämpa i många år för sitt helande. Jag har också gått igenom en period av att tro på behovet av helande. Nu kan jag se att det var en tillfällig språngbräda för att göra mig redo för insikten att inget overkligt har någon som helst betydelse, och DET är det lätta, enkla svaret. När jag skriver detta förstår jag naturligtvis hur viktig betydelse är för egot. Utan uppdiktad betydelse har inte egot något ben att stå på. Därför om du upplever invändningar i ditt sinne angående vad jag här skriver, titta på de invändningarna. Vad är det som helt enkelt vill att frihet ska vara svårare än att bara släppa taget om att ge det betydelse? Är dessa känslor av invändning känslor av frihet, eller något annat? Invänder friheten eller är det fången som invänder? Vad är det som hyser rädsla för det meningslösa? Regina Dawn Akers Översättning Mira Wigström

ACIM-konferens i Köpenhamn Denna konferens kommer att hållas 11-12 maj 2013 och hålls under temat: ”Decide for God for me” Konferensen ger dig en unik möjlighet att möta några av de mest hängivna lärarna i A Course In Miracles i världen på ett och samma ställe. Vi har känt oss vägledda att boka ett helt hotellkomplex och där skapa en ACIM-plats under de 3 dagar vi är där. Detta kommer att ge möjlighet till otaliga spontana heliga möten, och du kan vara säker på att vem som du än möter på hotellet är där för att stråla sitt ljus och dela ljuset precis som du själv. Det känns helt enkelt fantastiskt! För mer information, kontakta: Christian Christensen E-mail: [email protected]

18

19

På Gång Framöver:      

Nästa Nätverksträff är den 19-21 oktober och leds av Ken & Renée Lentonsson. Unik helgkurs 10-11 november, Norrköping, om tre andliga riktningar: Edgar Cayce, Martinus Kosmologi och En Kurs I Mirakler. Kursledare Kurt Gramm. Se medföljande utskick. Ulla Wallin, Kattarp, bjuder in till sin Förlåtelseskola med start i januari 2013. Mer info. se länktips nedan eller ring: 070-3093856. Manusstopp för Mirakelnytt: 2 december Höstfärger Levande ljus-tid.

Länktips: www. mirakelkursen.org facim.org livingmiraclescenter.org forgivenessisthewayhome.org thework.com levandeigladje.se clearmind.se devanews.com sati.se radiantblissandpeace.com mooji.org eckharttolle.com hellofaride.se rupertspira.com marianne.com garyrenard.com enkursimirakler.nu forholyspirit.org

vår egen Ken Wapnick David Hoffmeister Myron Jones Byron Katie Ulla Wallin Kristoffer Alpsjö m.fl. Tomas Frankell Sati Bacchus Bengt Fridstråle Mooji Eckhart Tolle Niklas Österberg Rupert Spira Marianne Williamson Gary Renard G. Wigertz, U. Wåhlström Regina Dawn Akers

Har du tips på länkar du känner skulle passa här, tipsa oss gärna om det. Skicka också gärna in material till: På gång framöver. ”Förlåtelsen förvandlar syndens värld till en värld av lysande härlighet, underbar att se. Varje blomma lyser i ljuset, och varje fågel sjunger om Himlens glädje. Det finns ingen bedrövelse och det finns inget åtskiljande här, för allt är totalt förlåtet. Och det som har blivit förlåtet måste förena sig, för ingenting står emellan för att hålla dem åtskilda och isär.”/EKIM

20

View more...

Comments

Copyright � 2017 NANOPDF Inc.
SUPPORT NANOPDF