Presentation av intervjuerna med

Utvärdering av projekt Folkbibliotekets roll i vuxnas lärande 2002-2005 vid Länsbibliotek Östergötland

Av Eva Bergstedt, frilansande journalist och bibliotekarie

Linköping nov 2005

Det finns två syften med den här utvärderingen. Det första är att ta reda på om det under de senaste tre åren skett någon förändring i länets folkbibliotek vad gäller beredskapen för vuxnas lärande. Om bibliotekspersonalen till exempel har en större medvetenhet, agerar och tänker mer strukturerat idag än för tre år sedan kring frågor som rör vuxnas lärande. Det andra syftet är att ta reda på om – och hur – de intervjuade tycker att länsbiblioteket i Östergötland i framtiden ska arbeta med frågor som rör vuxnas lärande. De två centrala frågorna som ska besvaras i utvärderingen är alltså följande: 1) Har det under de senaste tre åren skett någon förändring i länets folkbibliotek vad gäller beredskapen för vuxnas lärande? 2) Ska länsbiblioteket i framtiden arbeta med frågor som rör vuxnas lärande? I så fall hur? Det finns fyra övergripande frågor för hela projektet (se nedan). Delar av dessa frågor får svar genom utvärderingen: 1. Hur blir folkbiblioteken en aktiv del av en stödjande infrastruktur för vuxnas lärande? Vilka insatser krävs lokalt, regionalt och nationellt för att främja en positiv utveckling? 2. Hur kan folkbibliotek på bästa sätt möta den vuxenstuderandes behov och önskemål? 3. Har folkbibliotekarien någon roll i lärandet utöver medie- och informationsförsörjning? 4. Vad innebär en handledande bibliotekarieroll? På vilket sätt kan denna utvecklas och stödjas genom kompetensutveckling? 17 personer har intervjuats i utvärderingen. Samtliga 12 bibliotekschefer och sex representanter för vuxenutbildningen (en person är både bibliotekschef- och vuxenutbildarrepresentant).

Presentation av intervjuerna med bibliotekscheferna Fråga 1) Har det under de senaste tre åren skett någon förändring i länets folkbibliotek vad gäller beredskapen för vuxnas lärande? Sammanfattande svar: Ja, svarar nio bibliotekschefer. Tre svarar nekande på frågan. Flera av de som svarar ja menar att det skett en mycket påtaglig förändring under de senaste tre åren, några menar att det varit en process under en längre tid.

Några bibliotekschefer hänvisar till statliga infrastrukturpengar de fått under denna tid och som de haft god hjälp av när det gäller att tids- och pengamässigt bättre tillgodose de vuxenstuderandes behov. Några av de som fått infrastrukturpengar menar att detta, tillsammans med projektet Vuxnas lärande, inneburit parallella processer som verkligen lyft frågan om folkbibliotekens roll i vuxnas lärande. Framför allt märks det på att mer kurslitteratur har köpts in – böcker som även kommit övriga låntagare till del – och att tid har lagts ner på de vuxenstuderande, tex i form av mer handledning i informationssökning när de behoven finns. Ett bibliotek, däremot, som fått infrastrukturpengar menar att länsbibliotekets projekt inte betytt särskilt mycket i sammanhanget. Av de som svarat jakande på frågan nämns ofta en attitydförändring hos bibliotekarierna, att förståelsen för de vuxenstuderandes situation ökat. Attityd- och bemötandefrågor har lyfts fram i det treåriga projektet, detta har varit givande och gett många aha-upplevelser, är det flera som påtalar. Av de tre som svarat nekande på frågan menar en bibliotekschef att de vuxenstuderande blivit fler under perioden men att biblioteket inte sett något skäl till att ändra arbetssättet. Servicen har fungerat tidigare och gör det fortfarande. En annan bibliotekschef betonar att de har så få vuxenstuderande och att förändringen av det skälet är liten. Den tredje säger att förståelsen för de vuxenstuderande ökat i någon mån, men att det är relativt försumbart. ”Hos oss har det vänt helt. Vi har en större medvetenhet om vuxenstuderandes behov. ... Jagskulle tro det har med projektet att göra också, men extrapengarna har betytt mycket. Vi har bättre koll på service och kommunicerar mer oss emellan.” ”Projektet har gett oss utbildningsinsatser, men inga pengar för att bygga upp nåt. Men vi har fått kunskaper.”

1a) Har bibliotekarierna kompetens för att arbeta med vuxnas lärande och har den förändrats under de här tre åren? Ja, men den behöver kompletteras. Så kan de 12 intervjuades svar sammanfattas. Bibliotekarierna har en grundläggande kompetens i och med att de gått bibliotekshögskola och därmed har goda kunskaper i medieanskaffning och informationshantering. De klarar också ett grundläggande referenssamtal. Det samtalet är en viktig utgångspunkt för att identifiera vilken nivå en låntagare befinner sig på. Ur den aspekten har alla bibliotekarier tillräckligt med kompetens för att möta vuxenstuderande. En bibliotekschef svarar så här: Bibliotekarierna är tillräckligt kompetenta vad gäller bibliotekets del med hur man tar fram information. Men kompetensen är inte tillräcklig när det gäller hur det är att studera idag. Vi skulle behöva veta mer om hur vuxna lär sig, och hur kurser inom vuxenutbildningen ser ut. Olika typer av lärstilar, att folk inte råpluggar, problembaserad inlärning och sånt. Länsbiblioteket har gått ut med en sån kurs, men ingen ville gå den hos oss.”

Flera andra chefer lyfter däremot fram just den 5-poängskursen (om kunskap och lärande, vuxenstuderandes studiemiljö och bibliotekets handledning) som en utbildning både bibliotekarier och i vissa fall assistenter gått, och fått ut mycket av ur ett kompetenshöjande perspektiv. Medvetenheten har ökat Bibliotekariernas medvetenhet om vuxenstuderandes behov, och deras bemötande och omhändertagande gentemot dem, har blivit bättre under de senaste åren. Det tycker tio av cheferna. ” Inte minst i referenssamtalet. Man är mer noggrann, vad är det dom behöver? Ofta ges en kort introduktion om hur man söker, man för ett samtal som leder fram till en process där de själva så småningom lär sig hitta.” ”Vi försöker skaffa fram material snabbt. Också bemötandet har ändrats. Men där är det stora individuella skillnader i personalgruppen. En del bryr sig mer, andra mindre. Det består nog alltid. Folk är olika.” En bibliotekschef betonar att de genom projektet snarare fått bekräftat att de redan jobbar på ett bra sätt, inte minst vad gäller bemötandefrågor. En annan svarar att medvetenheten om vuxenstuderandes behov växt, dock inte hos all personal. Eftersom även biblioteksassistenterna möter och till viss del servar de vuxenstuderande är det lika viktigt att de ”är med på tåget”, men så är inte alltid fallet. Detta gäller dock inte alltid de mindre biblioteken där samarbetet bibliotekarier – assistenter enligt de intervjuade flyter ihop på ett konstruktivt sätt som gagnar de vuxenstuderande. Flera säger att de i arbetsgruppen pratar mer om frågor och service som rör vuxenstuderande, att dessa frågor har lyfts. Två intervjuade tycker inte att medvetenheten vad gäller vuxenstuderandes behov har ändrats, eftersom den hela tiden varit stor. ”Komvuxeleverna är de svaga, de på högre nivå klarar sig mycket bättre. Men hos komvux – där behövs det här viktiga bemötandet. Man kanske behöver gå med dom i hyllorna, prata kring ämnet tills man ringar in vad dom vill ha. Vi förstår inte alltid vad dom är ute efter… Referenssamtalet är oerhört viktigt, att få ett förtroendefullt samtal.” ”Jag vill att det ska vara en anda att se detta som ett unikt tillfälle för oss att tala om vad biblioteken har och vad de får ut av oss. Att vi ser varje fråga som ett undervisningstillfälle….Men alla här har inte samma inställning. En del är lite negativa och vill inte göra en massa jobb. Flera tycker dom vuxenstuderande är jobbiga.” ”För oss har det alltid varit självklart att ge alla våra brukare bästa tänkbara service. Vi skiljer inte ut vuxenstuderande.” ”Basen för biblioteken är kunskapen om medierna. Men det är bemötandet som öppnar dörrarna.”

Förändrad kompetens Sju chefer svarar ja på frågan om bibliotekariernas kompetens förändrats under de senaste tre åren. Den pedagogiska handledarrollen har växt fram. ”Det är främst vårt förhållningssätt som förändrats. Vi accepterar dom (de vuxenstuderande) och hjälper dom.” Vi har fått vidare utblickar och annat tänk”. ”Vi har fått ökade kunskaper och större förståelse för de här grupperna.” ”Fler i personalgruppen har fått lära sig hur man genomför biblioteksvisningar…Det har breddat kompetensen i arbetsgruppen.” ”Vi fäster mer uppmärksamhet vid referenssamtalet och bemöter varje fråga som viktig.” ”Vi har lyft blicken, vi ingår i ett sammanhang och är en del av samhällsutvecklingen” är några av svaren. De studieresor som gjorts och den kurs baserad på bl.a. Carol Kulthaus teorier lyfts fram som exempel på kompetenshöjande åtgärder. Studieresor till Värnamo och Sölvesborg lovordas av flera. ”Det stärker en att se att andra lyckas. De övriga fem cheferna svarar nej alt. ”vet inte” på frågan om kompetensen förändrats. En bibliotekschef svarar så här”Nej. Kompetensen har inte förändrats. Men attityden. Hälften här hos oss är mer öppensinnad mot vuxenstuderande idag.”. Däremot är den andra hälften av bibliotekspersonalen inte särskilt öppen mot dessa grupper, menar den intervjuade. Tre bibliotekschefer anser inte att kompetensen förändrats. I ett fall beror det på att de har så få vuxenstuderande. Ett annat svar är följande: ”Jag gick en kurs då, inom projektet. Den fick en att tänka annorlunda, den har satt igång en massa tankar, men den har inte lett konkret till förändringar.” Kompetenshöjande åtgärder behövs Flertalet bibliotekschefer efterlyser kompetenshöjande åtgärder i form av mer kunskap om utbildningsvärlden idag. Hur den är organiserad, vilka inlärningsformer som finns, pedagogiska metoder som används, vilken situation de vuxenstuderande befinner sig i etc. Den pedagogiska handledarrollen för bibliotekarierna behöver också utvecklas. Delar av det bibliotekscheferna efterlyser har redan genomförts i projektets ram, och det har uppskattats mycket. Men det behövs mer, tycker de. Några efterlyser mer serviceanda hos sin personal. Det behövs mer servicekompetens och social kompetens. Alla är inte kompetenta att möta besökarna på ett bra sätt. ”Biblioteksjobbet är ju ett servicejobb. Men det finns en anda att om man frågar så stör man systemet.”

1b) Vilken roll och vilket ansvar har folkbiblioteken för att möta vuxenstuderandes behov? Samtliga svarar att biblioteket har en självklar roll och ska fungera som ett centralt nav i vuxenutbildningssammanhang. På flera ställen har biblioteket också en sådan given plats, dock inte överallt i länet. (Se vidare under avsnitt 1d – Samverkan). Åtta chefer svarar nej på frågan om vuxnas lärande är ett prioriterat område på deras respektive bibliotek, fyra svarar ja. Det krävs resurser, t.ex. i form av extratid eller en tjänst som studiebibliotekarie, för att möjliggöra en prioritering. Däremot har området lyfts fram generellt under de senaste åren i takt med samhällsutvecklingen mot det livslånga lärandet och bland annat p.g.a. statliga pengar och länsbibliotekets projekt. De flesta cheferna lyfter fram vikten av att bibliotekarierna medvetet jobbar med att i större utsträckning få låntagarna att lära sig mer om hur de på egen hand klarar sig på biblioteket. ”Vi ska inte bara vara tjänande, utan också stöd och utbildare. Vi jobbar aktivt med det.” Den intervjuade som säger detta menar att den inställningen är en överlevnadsfråga för folkbiblioteken. Genom att lyfta fram och visa vilka tjänster och vilken service biblioteken har så marknadsför man samtidigt biblioteken. ”Annars vet ju inte folk vilken service som finns här.” Intervjupersonen menar vidare att de har ett förändrat sätt att jobba på biblioteket. Dels diskuterar de mer de behov de vuxenstuderande har. Dels är bemötandet annorlunda mot dessa låntagare, de ges mer tid, visas runt i lokaler och på bibliotekets hemsida etc. På så vis har de idag en mer pedagogisk/lärande/undervisande roll än tidigare, där de går in i mer vägledande situationer. Detta lyfts fram av fler intervjuade. ”Det är bättre att vara med i frågan där han eller hon befinner sig. Då kan man vrida på skärmen och visa vad man gör. Det är bättre att göra det i stunden än att ha allmänna användarkurser på komvux.” Men att hinna med detta i stunden är inte alltid enkelt. ”Det finns en strävan ditåt även om man inte alltid har tid.” Teknik, lokaler, litteratur och studieplatser/rum behövs. Det lyfts också fram i svaren på vad som är viktigt för att möta de vuxenstuderandes behov. På flera mindre bibliotek betonar de intervjuade att de faktiskt möter de behov som finns, de vuxenstuderande är inte så många och efterfrågar främst hjälp med kurslitteratur. Några stora behov av t.ex. pedagogisk hjälp har de inte. ”Det behövs inte så märkvärdiga metoder. Man ska ha en allmän bibliotekskompetens och behärska referenssituationen.” Här skiljer sig svaren från de större biblioteken som också har betydligt större resurser avsatta med speciell personal som arbetar specifikt mot de vuxenstuderande. ”Bibliotekarierna har en mer handledande roll nu. Man måste vara oerhört lyhörd…vara mer av en handledare men inte ta över.” ”Referenssamtalet har kommit i ropet…det gäller att ringa in vad den frågande är ute efter. På vilken nivå ska jag gå in med mitt svar?” När det gäller metoder och arbetssätt som biblioteken använder sig av idag är det en fråga som flera bibliotekschefer för fram. De ifrågasätter värdet i att undervisa de

vuxenstuderande i grupp vad gäller informationssökning etc. Flera tror det är effektivare att lära ut i stunden – individuellt – när personen verkligen behöver hjälp med en fråga. Men detta är ett mer tidsödande sätt att lära ut, om än mer effektivt, påpekar flera. Och en chef från ett mindre bibliotek säger så här apropå samma reflektion: ”Men samtidigt – om man inte etablerar kontakt genom att ha gruppundervisning, så kommer dom inte överhuvudtaget till biblioteket.” Några nämner brister i bibliotekets organisation, SAB-systemet tex, som försvårar för folk att på egen hand hitta det de söker. Att röra sig ute ”på golvet” mer är ett sätt att underlätta för besökarna att be om hjälp.

1c) Vilken roll har bibliotekscheferna för att folkbiblioteken ska möta de vuxenstuderandes behov? Den är betydelsefull med tanke på att det ytterst är bibliotekschefens plikt att se till att alla resurser används för att tillgodose de vuxenstuderandes behov, är ett svar. Det är väsentligt att information inte stannar hos chefen, utan förs vidare till övriga berörda anställda, är ett annat. Flera konstaterar att det i rollen som bibliotekschef alltid finns mer att göra. ”Jag vill ha levande pågående samtal inom personalgruppen…Mycket faller på mig, annars händer inget.” ”Min roll är att se till att verksamheten har sitt – men det gäller att ha balans här. Vuxnas lärande är ett område som kan styra iväg. Här måste jag vara en broms också. Det finns andra viktiga målgrupper också.” På några bibliotek har cheferna haft rollen som ”igångsättare”, därefter har särskild personal tagit över och driver arbetet vidare. Bibliotekscheferna har också en viktig roll när det gäller samverkan med andra verksamheter och institutioner. Se vidare under avsnitt 1d) om samverkan.

1d) Vilken betydelse har samverkan och hur har den fungerat? Samverkan med olika aktörer, däribland utbildningsanordnare och lärare, är av stor vikt anser de intervjuade, och på några få ställen fungerar samarbetet relativt bra. Generellt sett finns dock en tydlig strävan från bibliotekens sida till mer samverkan med främst utbildningsanordnare/lärcentrum. Men det finns stora problem med att få samarbetet och kontakterna att fungera, trots den stora välvilja och öppenhet som bibliotekscheferna säger sig ha. I praktiken fungerar inte samverkan bibliotek – utbildningsanordnare/lärare särskilt bra på majoriteten av orterna. Biblioteken har ingen självklar plats i utbildningsvärlden. Biblioteken vill ha mer samarbete än vad de övriga aktörerna vill. ”De (utbildningsanordnare och lärare) är nöjda. Vi är frustrerade. Fler skulle kunna ha glädje av våra källor här på biblioteket… Samverkan med dom betyder mest en massa

frustration. Men att det inte fungerar har fått oss att fundera på varför, vad det är för fel och om felet ligger hos oss… Relationen har mer invecklats än utvecklats.” ”Vi har erbjudit dom (lärarna) att komma in på användarundervisning, att dom kommer in med en elevgrupp. Men det sker inte. Dom har inte behovet... Dom har gamla litteraturlistor... Vi ligger milsvitt före vad gäller teknik och tänk. Och vi ser allt nytt som kommer även i litteraturväg. Lärarna frågar aldrig oss som experter. Vi vill mer än vad dom vill. Vi har varit på dom, vill ha möten, men det har inte funnits det behovet. Folk har inte tid…Det finns inget intresse från vuxenutbildningen av att samarbeta. ” ”Lärare och utbildningsanordnare är inte intresserade av de tjänster biblioteket erbjuder. Synd dom inte ser vilka resurser vi har och att dom sprider det vidare till sina studerande. Vi erbjuder informationssökning för lärare – till exempel vad en samhällskunskapslärare kan få för hjälp i det egna konkreta projektet –, och vi erbjuder gruppvisningar för elever och lärare men vi får ingen respons. Det är ju för deras skull.…” ”Det är min plikt och uppgift att erbjuda detta. Det handlar om en demokratisk rättighet, vi betalar skattepengar för att detta ska finnas.” ”Vi har erbjudit våra tjänster de senaste åren och att studenterna är välkomna på visning. Men aktiviteten är trög hos lärarna och rektorerna…Man kan skrika sig hes, men det hjälper inte för dom…Biblioteken är dåliga på marknadsföring. Vi vet själva att vi är störst, bäst och kompetentast och proffs på informationssökning. Men vi är inte bra på att förmedla det.” ”För några år sedan byggdes det upp ett jättebra nätvverk med biblioteket, komvux, Lernia, studieförbunden och lärcentrum. Men det finns inte mer. Personal byttes ut och det dog ut. Ingen har dragit igång något sen dess” ”Man skulle önska att vi kunde samverka mer med utbildningsanordnare på ett övergripande plan. Att vi kunde jobba mer förebyggande och planerade tillsammans…Många lärare inom komvux undervisar på ett traditionellt, lite gammaldags sätt. Dom glömmer bort internet och databaser. Här ligger vi på biblioteket före.” ”Det gäller att se till att det inte bara blir en massa planer och möten, utan att något också verkligen sker i samarbetet, konkret. Lite för ofta är det mycket prat och lite verksamhet… Men även om det är bara prat så är kontaktytorna ändå viktiga.” ”Är vårt utbud det rätta?” ”Vi förstår inte varandras värde (vuxenutbildning – bibliotek). Men det går hela tiden framåt och det ligger mycket jobb bakom det.” ”Vi har ett väldigt bra samarbete med vuxenutbildningen. Dom är helt på det klara med bibliotekets roll.” ”Det finns en efterfrågan på våra tjänster från vuxenutbildningen. Men vi har också jobbat sen i början av 90-talet med de här frågorna.” ”Det har varit trögt och tungt från båda håll (vuxenutbildning och bibliotek).

Trots det påfallande mönstret med att samverkan mellan bibliotek och vuxenutbildning inte fungerar finns samtidigt en viss framtidsoptimism, en förhoppning om att trenden ska vända, att samarbetet ska bli bättre vartefter. ” Nu ska vi skriva ett samverkansavtal med vårt lärcenter. Bland annat ska biblioteket erbjuda alla nya studenter biblioteksvisningar och informera på personalmöten om databaser och så vidare. .. Det är en överlevnadsfråga att biblioteket gör sig betydelsefullt för det livslånga lärandet i hela kommunen. Att politikerna ser vikten av bibliotekets roll i utbildningen.” ”Samverkan är så personbundet, ibland kan det fungera bra, sen slutar en nyckelperson och då faller allt.” Utöver kontakterna med utbildningsaktörer och studerande framhåller bibliotekscheferna även annan samverkan som viktig. Däribland kontakterna med Östsam, länsbiblioteket och med övriga folkbibliotek i olika nätverkskonstellationer. En ökad samverkan med universitetsbiblioteken efterlyses av några bibliotekschefer. Även mer kontakt med politiker och näringsliv nämns.

Fråga 2) Ska länsbiblioteket i framtiden arbeta med frågor som rör vuxnas lärande? I så fall hur? Sammanfattande svar: Elva av de tolv intervjuade tycker att länsbiblioteket även framöver aktivt ska arbeta med utveckling som rör vuxenutbildningsfrågor. En stor majoritet är mycket positiva till länsbibliotekets projekt Vuxnas lärande och ser det som lyckat. Även om inte projektet ensamt varit med och drivit på bibliotekens utveckling och roll kring vuxnas lärande, har det ändå fungerat som en motor och varit ett stöd för biblioteken i processen. Den rollen ska det fortsätta att ha även i framtiden, anser elva av tolv. Den som svarar nekande på frågan tycker att det finns angelägnare områden och att de vuxenstuderande ändå kommer till biblioteket, medan många andra grupper inte gör det.

2a) Länsbibliotekets roll i framtiden Länsbiblioteket är en viktig motor i folkbibliotekens utveckling, anser en stor majoritet. I stort sett alla är positiva till en fortsatt bevakning från länsbibliotekets sida vad gäller vuxnas lärande. Omvärldsbevakning vad som händer på utbildningsområdet är en viktig uppgift för länsbiblioteket, som sedan bör sprida kunskapen vidare till biblioteken i form av utbildning och fortbildning. ”Vi har ingen chans att hinna med vad som händer i statens satsningar och vilka prioriteringar som görs. Här har länsbiblioteket en viktig roll.” ”Någon form av nätverk kring frågan om vuxenutbildningen behövs. Här har länsbiblioteket en samordnande roll… och ska också driva diskussionen vidare och få oss att tänka till.”

”De (på länsbiblioteket) ligger i framkanten nationellt och internationellt vad gäller biblioteksutveckling. Sprid det!” ”Fortsätt med studiedagar och nätverksträffar.” ”Bra med studiebesök där man ser konkreta resultat på hur man kan jobba.”

Presentation av intervjuerna med vuxenutbildarrepresentanterna De sex intervjupersonerna från utbildarsidan representerar olika delar av vuxenutbildningen – i yrkesroll, i kommunstorlek och/eller regionperspektiv. Erfarenheterna av folkbibliotekens roll i vuxnas lärande är därför väldigt varierande. I vissa svar finns det gemensamma mönster, i andra är svaren väldigt skiftande.

Fråga 1) Har det under de senaste tre åren skett någon förändring i länets folkbibliotek vad gäller beredskapen för vuxnas lärande? Sammanfattande svar: Fem av de sex intervjuade svarar ja. De menar att en kombination av infrastrukturpengar, samhällsutveckling och olika projekt – däribland Folkbibliotekens roll i vuxnas lärande – drivit på utvecklingen. En svarar nej och menar att det skett en förändring i mycket begränsad omfattning genom att bibliotekspersonalens förståelse för de vuxenstuderandes behov ökat ”i någon mån”. Flera som svarar ja menar att förändringen skett under en längre tid än tre år. Sammantaget finns det i stort en positiv, framåtblickande inställning vad gäller synen på folkbibliotekens roll i vuxnas lärande. ”Vi har ett jättefint samarbete med biblioteket. …Vi har ett avtal sedan några år tillbaka där de utför kurser gentemot våra utförare.” ”Biblioteken har vidgat perspektiven.”

1a) Har bibliotekarierna kompetens för att arbeta med vuxnas lärande och har den förändrats under de här tre åren? Här har de intervjuade en liknande syn som bibliotekscheferna. Bibliotekariernas grundkompetens är bra. Några av de intervjuade (men inte alla) anser dock att den behöver kompletteras, inte minst med en ökad kunskap om utbildningssystemet och lärandet idag. De behöver mer kännedom i utbildningsfrågor, som att veta vilka kurser som erbjuds på orten, hur utbildningen går till, vad som är webbaserat etc. Några nämner också en utveckling vad gäller deras handledande roll när de träffar de studerande, för att på så sätt hitta rätt nivå i den information de studerande söker.

Bibliotekariernas medvetenhet om vuxenstuderandes behov har ökat under de senaste åren. Den märks främst genom att litteraturtillgången ökat och att förhållningssättet är annorlunda. De tar sig mer tid, är några svar. Ett svar från en större kommun är så här: ”De (bibliotekarierna) har satt sig in i vårt arbetssätt väldigt mycket… De har aktivt sökt sig till skolorna för att få veta mer om utbildningen där och de har många kurser i informationssökning och visningar på biblioteket för studerande och lärare.” Medan ett svar från en mindre kommun har helt andra tongångar: ”De kan bibliotekarierollen men är inte vana vid att marknadsföra sig och verksamheten… De kan inte bara sitta och murvla bakom informationsdisken...Jag hör inget behov av biblioteket från dom vuxenstuderandes sida. Det är lärcentrat som flyttar fram positionerna.” Men från ännu en liten kommun ges ett annat svar: ”Det finns en större beredskap hos bibliotekarierna idag. ..De lotsar och smalnar av frågan, är med och mer pedagogiskt formulerar uppgiften.”

1b) Vilken roll och vilket ansvar har folkbiblioteken för att möta vuxenstuderandes behov? Det viktigaste är den basresurs biblioteken utgör i form av att handha lokaler, medier i olika former, datorer och hjälp med informationssökning. Bibliotekarierna behöver, utöver sin grundläggande yrkesroll, ha ett pedagogiskt och handledande förhållningssätt och nivåanpassa sig till de olika målgrupperna, är ett svar. Fler studieplatser och utökad bra teknik, efterfrågar några. Men svaren från fem av vuxenutbildarna är inte särskilt uttömmande vad gäller bibliotekens roll. Det som är bibliotekens grundläggande uppgift fungerar bra, tycker de och det är inte särskilt många andra tjänster som alltid efterfrågas från vuxenutbildningens sida. ”De studerande är nöjda med bibliotekets insatser.” ”Jag är imponerad över hur biblioteken utvecklats…Dom jag har mött har ett bra pedagogiskt förhållningssätt. Men just dom kanske är specialister på vuxenutbildning.” En av de intervjuade från vuxenutbildarsidan har dock funderat mer på folkbibliotekens roll. Folkbiblioteken fungerar hyfsat i sammanhanget vuxnas lärande – men inte tillräckligt bra, menar intervjupersonen. Dels behövs mer utvecklad samverkan (se nedan), dels behöver biblioteken se över sin roll mer. Bibliotekarierna skulle t.ex. kunna bli mer av ”IT-lotsar”, dvs hjälpa människor att allmänt navigera rätt i sökandet efter exempelvis kurser. ”Nya yrkesroller skulle kunna utvecklas för att hjälpa människor att hitta rätt i all information. Biblioteken är den arena alla människor går till någon gång. Därför är de jätteviktiga för människors lärande.” Den intervjuade framhåller biblioteken som en offentlig mötesplats. Att det ofta handlar om trivsamma miljöer är en viktig faktor i lärandets sammanhang: ”Det är ingen

traditionell skola som man kan ha misslyckats i. Men man kan få professionellt stöd, har tillgång till databaser, litteraturstöd, tidningar, kan surfa på nätet, hålla kontakt med distanslärare … det är längre öppettider, där finns fik – sånt kan vara viktigt…Man lär sig på sina egna villkor, får indiviuellt stöd och går dit av fri vilja.” Genom alla möjligheter som biblioteken erbjuder stärker de – eller bör åtminstone stärka – sina positioner i utbildningssammanhang. Men här kan också privata alternativ komma in på arenan. Biblioteken bör därför utvecklas ytterligare vad gäller de goda mötesplatser de redan är, men som kan bli ännu bättre och inspirera medborgarna till möten och lärande, menar den intervjuade.

1c) Vilken betydelse har samverkan och hur har den fungerat? Svaren på den här frågan varierar. Samtliga framhåller betydelsen av samverkan, men erfarenheterna av den beror på i vilken/vilka kommun(er) man verkar. Små och stora kommuners erfarenheter skiljer sig åt, men även de mindre kommunerna sinsemellan har olika erfarenheter. Utvecklingen av lärcentrum på flera mindre orter har betytt mycket för samarbetet mellan bibliotek och vuxenutbildning. I vissa fall ligger lokalerna vägg i vägg, eller lärcentrat har lokal inne i biblioteket. Närheten leder med automatik till ett samarbete där lokaler och utrustning i viss mån delas. Men trots närheten framhåller flera att samarbetet skulle kunna vara tätare. ”Det handlar om två världar som vill överleva. Lite klampar man in på varandras områden. Kanske är det inte självklart att all personal kommer att behövas…och då värnar man om sin egen organisation…Det finns en inbyggd rädsla som gör att man inte vill släppa in för mycket.” Liknande resonemang uttrycker även fler bland de intervjuade. I de fall avståndet är långt mellan lärcenter och bibliotek är samarbetet inte givet. ” Biblioteket funkar inte bra utifrån ett vuxenutbildningsperspektiv. Lärcentrumen tar över en del av bibliotekens roll. Behovet av biblioteken uppstår inte, resurserna finns på lärcentrat.” En annan representant från en mindre kommun är dock av en annan uppfattning om samarbetet vuxenutbildning och bibliotek: ”Här har vi en bra relation. Vi försöker utveckla samarbetet som i viss mån funnits tidigare.” Flera intervjuade påpekar att en försvårande omständighet vad gäller samverkan är att de respektive organisationerna (bibliotek och vuxenutbildning) ser mer utifrån egna revir istället för till helheten: ”Om man ser det hela för snävt, och inte ur ett brett utbildningspolitiskt perspektiv, så kan man få bekymmer. Om komvuxutbildningen har sitt snäva perspektiv och biblioteket enbart ser till sin roll – då har man inte förstått varandras bredd och det leder till bristande kommunikation.”

”För att vuxenutbildningen här ska ha ett existensberättigande måste man hela tiden hålla på… att till exempel ägna tid till utveckling av bibliotekssamverkan. Det kräver tid, och vi har tusen andra uppdrag också….Men bättre samverkan kan generera bättre resurser till oss båda… Det gäller att bli medveten om de möjligheter som finns.” ”Det skulle behövas en marknadsundersökning vad människor har behov av när de kommer till biblioteket. Nu bygger man verksamheten utifrån organisationens bild. Så gör vi alla inom offentliga sektorn. Vi glömmer bort vad vi är till för. Vad är det för uppgift vi ska göra? Den frågan bör både bibliotek och utbildningsanordnare ställa sig.” Samma person som säger det sistnämnda menar också att folkbiblioteken tagit sig in på en arena där skolan tidigare alltid varit ensam. Biblioteken har tagit till sig modern teknik på ett helt annat sätt än vad lärarna har gjort. De har också mer moderna tekniksystem jämfört med skolorna. Därför behövs mer samarbete med biblioteken, påpekar intervjupersonen, som dock också tror att bibliotekariernas teknikförsprång kan upplevas som ett hot av lärarna. En intervjuad efterfrågar mer samverkan med näringslivet där biblioteket borde ha en mer aktiv del i servicen mot näringslivet. Informationssökningskurser o.d. anpassat för den målgruppen. Några poängterar också vikten av att samverkansfrågorna lyfts upp på en högre tjänstemanna- och politikernivå för att de ska få tyngd i kommunerna. Andra synpunkter som allmänt förs fram om samverkan är: ”Mer TID behövs för att planera och genomföra saker… Men hela tiden går det framåt. Det är gott nog under så kort tid.” ”Det finns en samsyn i frågorna, men inte ett resultat i görandet.” ”Nätverk och kontakter är A och O. Det som var sant i vuxenutbildningen igår är inte sant idag.” ”Jag är lite besviken över att lärarna inte utnyttjar biblioteket mer. Det har jag sagt till dom. Men deras svar är att de tycker undervisningen fungerar bra som den är och att de har datorer och modern verksamhet på lärcentrat.” ”Vi ser tydliga steg framåt. Sen är det små trösklar på vägen, så är det ju. Men sett över ett par års sikt går detta verkligen åt rätt håll.”

Fråga 2) Ska länsbiblioteket i framtiden arbeta med frågor som rör vuxnas lärande? I så fall hur? Sammanfattande svar: Ja, svarar samtliga. ”De (på länsbiblioteket) har jobbat föredömligt med att lotsa fram den här rollen för biblioteken. De har satt igång ett nytt tänkande.”

2a) Länsbibliotekets roll i framtiden Länsbiblioteket är ett nav som får igång utvecklingsprocesser på biblioteken. Den rollen behövs även i framtiden, anser de intervjuade. ”Om inte de (på länsbiblioteket) jobbat och varit så drivande hade vi inte kommit så här långt.” ”Det gäller att satsa pengar på projekt med rätt personer som både praktiskt och strategiskt kan lyfta frågorna till politiska och nationella aktörer.” ”Biblioteken behöver stöd från sin organisation, att de känner att ’det här är viktigt’. Men man lever i regel för mycket i projekt. Tänkandet måste implementeras i den ordinarie verksamheten.”

Analys Två steg framåt, ett bakåt. En stor majoritet av de intervjuade tycker att det skett en positiv förändring på länets folkbibliotek vad gäller beredskapen för vuxnas lärande under de tre år länsbibliotekets projekt pågått. Men det finns hinder på vägen som gör att bibliotekens roll och utveckling i det här sammanhanget inte går så snabbt som många skulle önska. Så kan de 17 intervjusvaren sammantaget tolkas.

Bibliotekspersonalens kompetens och folkbibliotekens roll En central fråga i projektet har varit att utveckla bibliotekspersonalens roll i en mer pedagogisk och handledande riktning. Projektet har riktat sig till all personal på biblioteket. De behöver få mer kunskap om lärande och reflektera mer över bibliotekets roll i lärandet. ” Det handlar mycket om vilken syn man har på kunskap. Tror man att kunskapen alltid finns i en bok eller konstrueras den inne i en människa? Om man tror den finns i boken så levererar man en bok. Men om man tror att kunskapen successivt byggs upp inne i varje enskild människa, när rätt information verkligen möter personen, kanske man frågar annorlunda och hjälper personen att hitta andra vägar till kunskapen.” Projektledarna har betonat användarnas perspektiv, dvs hur de lär och hur biblioteket på bästa sätt kan bistå dem. Därför behöver bibliotekspersonalen bli mer medveten om sin egen kunskapssyn. Uppstår kunskap självklart genom det som förmedlas av exempelvis en lärare eller genom att ha en informationssökningsintroduktion i storgrupp? Eller blir det kunskap av allt flöde först när personen ifråga förstått det hela, utifrån sin egen förförståelse och sin egen konkreta situation? Dessa frågor har lyfts fram och diskuterats. Som en följd av dessa diskussioner – och av bibliotekspersonalens egen erfarenhet – ifrågasätter flera av de intervjuade bibliotekens

användarundervisning i storgrupp. Resultaten blir bättre om bibliotekspersonalen i den givna konkreta frågesituationen kan visa hur exempelvis informationssökningen går till. Då finns en annan motivation hos den studerande att verkligen förstå hur man gör. Frågor som rör referenssamtalet, den pedagogiska handledarrollen och det viktiga bemötandet gentemot bibliotekets besökare har därför lyfts fram i projektet. Länsbiblioteket har uppmuntrat till reflektion, vilket också lett till att bibliotekets roll för de vuxenstuderande diskuterats inom flera personalgrupper. Detta gäller framför allt på bibliotekariesidan. I vissa fall (inte minst på några av de mindre biblioteken) har även biblioteksassistenter deltagit i både utbildningar och diskussioner. Kunskap om vuxenutbildningen efterfrågas Majoriteten av de intervjuade tycker att bibliotekariernas kompetens ökat när det gäller vuxenstuderandes behov. Sju bibliotekschefer anser detta och flertalet vuxenutbildare. Fem bibliotekschefer svarar nej eller ”vet inte” på frågan. De är alltså mer självkritiska. Uppfattningen vad gäller övrig personal varierar. Skillnaden i uppfattning mellan vuxenutbildarna och bibliotekscheferna vad gäller bibliotekariernas kompetens kan förstås bero på att vuxenutbildningen kort och gott är nöjd med bibliotekens insatser. Den kan också bero på att vuxenutbildningen har för låga förväntningar på bibliotekens insatser, eftersom man i själva verket inte har klart för sig vad biblioteken konkret kan erbjuda för tjänster. Eller beror skillnaden på att bibliotekscheferna är mer kritiska till sin egen verksamhet och ser att mycket mer skulle kunna göras från bibliotekens sida? Eller att behov av förändrad kompetens inte finns därför att ingen vuxenstuderande efterfrågar den typen av tjänster? Inom ramen för projektet har utbildningar och kurser genomförts för att öka bibliotekspersonalens kunskap om hur vuxenutbildningen idag ser ut, undervisningsformer, vuxenstuderandes situation och informationssökningens roll i läroprocessen. Utbildningarna har uppskattats, men mer sådan kunskap efterfrågas av de intervjuade från båda sidorna, eftersom långt ifrån all bibliotekspersonal deltagit i dem. Den ökade insikten är viktig för att möta de vuxenstuderandes behov på rätt sätt, betonar många. Ur ett samverkansperspektiv är detta också betydelsefullt; dvs att biblioteken vänder sig till vuxenutbildningen för att lära mer om den verksamheten. Det ska inte bara vara vuxenutbildningen som lär mer från biblioteken. Bemötandet viktigast Flera bibliotekschefer menar att referenssamtalets roll hamnat i fokus med hjälp av projektet och att det i sig varit kompetenshöjande. Referenssamtalet kopplas också till frågor om bemötande och attityder gentemot besökarna. Dessa frågor har diskuterats mycket och i många fall lett till ett mer lyhört förhållningssätt gentemot de vuxenstuderande, framhåller både bibliotekschefer och utbildningsrepresentanter. Den begränsade användarstudie som gjorts på biblioteket i Boxholm visar att bemötandet är den viktigaste faktorn för hur människor upplever sitt biblioteksbesök. Det är viktigt att all personal är medveten om detta, d.v.s. inte bara bibliotekarierna utan även övrig bibliotekspersonal. De möter också de vuxenstuderande. Här har bibliotekscheferna ett

ansvar för att medvetandegöra all personal om vikten av ett vänligt och professionellt bemötande. ”Några väljer fortfarande yrket på grund av intresset för böcker. Såna anställer jag aldrig mer. Människointresset är viktigt.” All bibliotekspersonal är inte med ”på tåget” vad gäller attityder och bemötande av biblioteksbesökare. Det handlar om personlig fallenhet och öppenhet för en yrkesroll i förändring. Öppenheten för en förändrad yrkesroll gäller även frågan om en ökad samverkan med vuxenutbildningen. Även på lärarsidan handlar det om en öppenhet att släppa in biblioteket på utbildningsarenan. Ingen prioritet Utöver samverkan med i första hand vuxenutbildningen (se nedan) betonas bibliotekens roll som ett centralt nav i utbildningssamhället. De ska handha lokaler, studieplatser, medier, datorer och här ska finnas hjälp med informationssökning. Endast fyra bibliotekschefer i Östergötland prioriterar specifikt vuxnas lärande. Däremot har frågorna lyfts fram under senare år på nästan alla bibliotek, bl. a. på grund av projektet. För att möjliggöra en prioritering krävs tid och resurser, vilket de flesta inte har. Men på flera mindre bibliotek tycker inte cheferna heller att det behövs någon speciell prioritering för de här frågorna, eftersom behoven täcks och de vuxenstuderande inte efterfrågar några avancerade tjänster. Mot detta kan ställas andra röster på vuxenutbildarsidan: ”Biblioteken är inte förändringsbenägna. De tittar mer bakåt än framåt.” ”Det är risk att lärcentrumen flyttar fram positionerna och att biblioteken hamnar utanför.” Bibliotekscheferna är betydelsefulla här för att tydligt visa på bibliotekens möjligheter för de vuxenstuderande och för utbildningssamhället i stort. De har som sin uppgift att se visionärt på sin verksamhet.

Samverkan Tanken med länsbibliotekets projekt har bl.a. varit att få bibliotek och vuxenutbildning att samarbeta mer, både på ett konkret basplan lärare och bibliotekarier emellan, men också på lokal och regional nivå. En förhoppning har därför varit att hitta former för gemensam planering av vuxenutbildningen på olika nivåer. Alla intervjuade säger sig också vara positiva till samverkan, men den fungerar i realiteten ofta dåligt. På några ställen har olika former av samverkan utvecklats på ett sätt som båda parter är nöjda med, men det finns stora brister på de flesta håll. Tidsbrist anges som ett skäl. Men även personliga motsättningar, revirtänkande och ett strikt

organisationstänkande utifrån den egna verksamhetens bästa ställer upp hinder för en utveckling mot ökad samverkan. ”Om man ser det hela för snävt, och inte ur ett brett utbildningspolitiskt perspektiv, så kan man få bekymmer. Om komvuxutbildningen har sitt snäva perspektiv och biblioteket enbart ser till sin roll – då har man inte förstått varandras bredd och det leder till bristande kommunikation.” ”... Nu bygger man verksamheten utifrån (den egna) organisationens bild. Så gör vi alla inom offentliga sektorn. Vi glömmer bort vad vi är till för. Vad är det för uppgift vi ska göra? Den frågan bör både bibliotek och utbildningsanordnare ställa sig.” Bibliotekscheferna säger sig eftersträva mer samverkan med vuxenutbildningen, som i sin tur också säger sig vara positiv. Ändå händer förvånansvärt lite. En intervjuad säger att biblioteken kan stånga sig blodiga utan att något händer på samverkansfronten. Varför? Två världar som vill överleva En förklaring som flera bibliotekschefer ger är att lärarna inom vuxenutbildningen ofta bedriver en traditionell, gammaldags undervisning och att många därför inte har några större behov av bibliotekens tjänster. Detta bekräftas också av några av de intervjuade på vuxenutbildarsidan, medan andra representanter därifrån hävdar det motsatta. Men en traditionellt inriktad undervisning skulle kunna vara en orsak till varför lärarna i så pass liten utsträckning väljer att samarbeta med biblioteken. Å andra sidan kan man vända på resonemanget. Alla vuxenutbildarrepresentanter håller alltså inte med om bilden av gammalmodiga lärare. Och en del bibliotekschefer är självkritiska. Kan det vara så att biblioteken och bibliotekarierna, i sin tur, lever i sin egen värld och tar för givet att omgivningen förstår vad de kan erbjuda? Hur vanligt är det att bibliotekarierna går ut och frågar omvärlden ”vad är det ni behöver?”. Detta har skett på några få bibliotek och har gett goda resultat i samverkan. Men hur vanligt är det? Kanske är biblioteken för snabba med att komma med erbjudanden om visningar och informationssökning etc. utan att egentligen ha tagit reda på vad lärare och elever behöver. Att känna till att databaser m.m. finns på biblioteket är inte tillräckligt om man som presumtiv användare inte konkret förstår vad man kan använda dem till. En bibliotekschef vars bibliotek i flera år arbetat med vuxenutbildningen menar t.ex. att biblioteket de första åren la sig på en alldeles för hög nivå när det gällde undervisning till eleverna i informationssökning. Efter att de gick ut och ”praktiserade” på skolorna har de nu hamnat rätt. ”Jag önskar att vi kunde samverka med utbildningsanordnarna på ett tydligare plan. Att vi planerade tillsammans, påtalade detta med informationssökning, källkritik på internet… ha kurser i hur man söker tidskriftsartiklar i sitt ämne. Att vi kunde jobba mer förebyggande.” ”Som bibliotekschef famlar jag. Vi borde ha mer kontakt med utbildningssidan. I utbildningsvärlden är vi en liten institution. Biblioteken har ingen självklar plats.”

”Det är en frustration att de (lärarna) inte vill ha kontakt. Men man får ju tolka det som att dom är nöjda. Men det behöver inte innebära att det fungerar bra.” ”Vi har erbjudit dem och gjort en hel del – men vi behöver erkännande, frågor och önskemål från andra sidan.” Flera intervjuade, främst från vuxenutbildarsidan, pekar också på revir – eller åtminstone organisations-tänkandet mellan bibliotek och vuxenutbildning. Någon pratar om att det är två världar som vill överleva, i detta fall de nya lärcentrumen och de etablerade folkbiblioteken. ”Kanske är det inte självklart att all personal kommer att behövas…och då värnar man om sin egen organisation.” Men även om inte jobben hotas finns det snäva organisationstänkandet i allt för hög grad. ”Vi glömmer bort vad vi är till för. Vad är det för uppgift vi ska göra? Den frågan bör både bibliotek och utbildningsanordnare ställa sig.” En slutsats man kan dra av intervjuerna är att om goda samverkansresultat ska uppnås är det viktigt att frågorna förs upp på en hög nivå i organisationen. Dels på politikernivå, dels på beslutsfattande tjänstemannanivå. Gemensamma visioner och mål kan ha en avgörande betydelse för hur samverkan utvecklas. Att teckna avtal mellan huvudmännen kan vara en väg att gå, där det betonas vad vuxenstuderande har rätt till och där biblioteken har en naturlig plats i lärandet. Här har kommunledningarna ett ansvar att få till avtal. Bibliotekscheferna har en viktig roll vad gäller bibliotekens del. Om inte de som chefer stödjer samarbetet kan man inte heller förvänta sig att något händer ute i organisationen. Marknadsföring behövs Men för att samverkan ska komma till stånd måste politiker och företrädare för vuxenutbildarsidan verkligen förstå vad biblioteken är bra för i detta sammanhang. Det måste tydliggöras med konkreta exempel. Flera av de vuxenutbildarrepresentanter som intervjuats kan inte annat än i svepande ordalag säga varför biblioteken är användbara i vuxenutbildningen. Det behövs en större tydlighet från bibliotekens sida, om vad de, ytterst konkret, kan bidra med i vuxenutbildningen. Och en större öppenhet från vuxenutbildarnas sida att lyssna på vad biblioteken faktiskt kan erbjuda. I flera intervjuer framkommer dock samtidigt att de vuxenstuderande får vad de efterfrågar på biblioteken, dvs främst litteraturförsörjning. Vilket i sin tur kan bero på en traditionell undervisning där sökandet i IT-baserade källor inte är vanligt förekommande. Många av de intervjuade efterfrågar mer marknadsföring av bibliotekens tjänster. Detta är viktigt, inte minst gentemot politiker, som beslutar om anslagen. ”Man frågar inte efter vissa saker som man säkert skulle kunna få svar på. Biblioteken borde nog marknadsföra sig mer om vilka tjänster de kan erbjuda – att tala om att ’det här kan vi faktiskt vara behjälpliga med’.” ”Vi ligger långt framme med mycket, men politikerna och andra ser oss ändå som boklador.”

”Vi har ett intressant jobb. Men ingen annan ser det…Politikerna ser den gamla rollen bibliotekarierna hade – att låna ut böcker. Dom ser inte nyttoaspekten…Och vi kämpar också för vår egen överlevnad.” Samarbete och dialog Intervjuerna visar att de bibliotek som tidigt började arbeta aktivt med vuxenstuderandefrågor ofta har kommit längre i sin samverkan med vuxenutbildningen. Långsiktig tid är alltså A och O för att hitta rätt former och nivåer för samverkan. Det är också väsentligt med personliga relationer, möten på det personliga planet som ökar förståelsen för varandras situation och att sätta upp mycket konkreta mål för vad samverkan ska leda till. Inte bara flytande, övergripande, allmänt prat om samverkan (”mazarinmöten” var det någon som kallade detta fenomen) utan konkreta mätbara mål som ska uppnås inom en viss tid. Det finns goda exempel ute i landet på hur bibliotek och vuxenutbildning kan samverka. I antologin ”Utsikter & Insikter. En antologi om flexibelt lärande i vuxenutbildningen. CFL Rapport 5:2004” återges några. Här nämns exempelvis Värnamo, dit flera av de intervjuade varit på uppskattade studiebesök i länsbibliotekets regi. I Värnamos riktlinjer betonas att man ska utgå från individens behov av utbildning och inte från utbildningens organisation, liksom att man ska ta tillvara de resurser som finns i kommunerna och samverka. Olika nätverk har bildats mellan biblioteken och vuxenutbildningen för att man ska lära av varandra och se varandras roller. ”Biblioteket och lärcentret blir tillsammans en motor som ger energi och sätter igång processer.” står det i antologin. Där sammanfattas några framgångsfaktorer som biblioteken i Sverige behöver arbeta efter. De handlar om samordning, samarbete och dialog mellan utbildning och bibliotek. Samverkan är en nyckel för att lösa problemet med krympande kommunala budgetar. Författarna menar att grunden till framgång kan vara: – Regelbunden kontakt mellan utbildningsanordnare och de lokala folkbiblioteken. – Gemensam kursplanering och uppföljning mellan lärare och bibliotekarier. – Dialog och samverkan på chefs- och politikernivå i kommun och region. Dessa tre mål överensstämmer väl med de erfarenheter som görs i denna utvärdering.

Länsbibliotekets roll Även om mycket arbete återstår är flertalet intervjuade mycket positiva till projektet ”Folkbibliotekens roll i vuxnas lärande”. De tycker att det verkligen varit en pådrivande utvecklingsmotor för biblioteken i den här frågan, ibland parallellt med andra processer. Projektet har bl.a. öppnat upp för nya synsätt och förändrat tankar och attityder, vilket gör att vuxenstuderande på de flesta bibliotek får en bättre service idag jämfört med för tre år sedan. Länsbiblioteket behövs även i framtiden som en motor, inspiratör och vägvisare i utvecklingsarbetet kring vuxnas lärande. Det gäller såväl bibliotekens egen utveckling som att bidra till samverkan på lokal, regional och nationell nivå. Länsbiblioteket har en

roll som omvärldsbevakare i samhällsfrågor som rör exempelvis utbildnings- och bibliotekssektorn. En väsentlig uppgift för länsbiblioteket är att också fortsättningsvis sprida den kunskapen vidare i form av kompetensutveckling och fortbildning för all bibliotekspersonal. Detta är entydiga svar från en stor majoritet av de intervjuade.