Quasi - Gymnasiet

UASI

Fryshusets Gymnasium Estetik & media åk 1 Höstterminen 2012

WOODSTOCK FESTIVALEN SOM FÖRÄNDRADE

MADAME JOPPE RÄTT ATT BEGRÄNSA?

BRODER DANIEL FOREVER

Innehåll 3. Redaktionen 5. Ledare 6. Ett par hörlurar som separerar dig från resten av världen 8. Broder Daniel Forever 12. Pandapop 14. En ensam tår rinner nerför min rosiga kind, fan 16. Madame Joppe 20. Är det rätt att begränsa? 22. Revolutionärsmusik i Sovjet 26. That one song 28. Glimten av ljus 32. Nya vs Gamla- Woodstock 1969 34. Recension av Bon Iver 16. När jag kommer tillbaka till verkligheten, vem kommer då trösta mig?

Medarbetare

Corinne Jendesten Weiss

Joppe Jönsson

Norea Dahlskog

Foto: flickr/pixelthing 2

Elin Rydstedt

Ella Thelenius

Hannah Edlund-Larsson

Kadri Viikholm

Malin Robertsson

Vera Ramirez Rozas

Linnea Ullstrand Olsson

Fanar Al-Tai, lärare, Estetik & media 3

I en värld full av musik Quasi, en musiktidning för unga av unga. Skrivare som går samman för att göra en tidning, om en gemensam passion utom skriveriet, men vilken? Jo, musiken. Det finns ingen definition av musik och det är väl det som är meningen. I den här tidningen blottas olika åsikter, musikens påverkan och betydelse. Vi guidar er genom våra olika musikvärldar och även genom er vardag med musikhoroskopet. Om 11 skrivberoende själar skulle göra en tidning om musik så skulle det bli den du nu läser. Ella Thelenius estetik & media åk 1 Ps. tack till Hanna Rostam för den fin fina bilden du tog till vårt omslag

Båda bilderna på detta uppslag är tagna av mig, Ella Thelenius, från Swedish House Mafia konserten på Friends Arena den 23/11 2012

4

5

Ett par hörlurar som separerar dig från resten av världen Så sitter man här och stirrar på ett tomt papper för att man ska skriva om musik och allt man skriver blir så otroligt jävla ointressant att inte ens jag som skriver vill läsa det. Nej jag vet fan inte vad jag ska skriva. Jag älskar musik. Jag vet inte vad jag skulle göra utan musik. Om jag inte hade Melissa när jag var ledsen och Håkan när jag är glad.

för några minuter. En flykt från verkligheten genom ett par hörlurar som separerar dig från resten av världen. Jag söker mig till musik som jag kan relatera till. Musik som beskriver min lycka eller sorg. Musik som både stärker och trycker ner. Musik som får mig att minnas andra tider. Bättre tider, sämre tider. Tider då den sorgsna musiken som nu strömmar in i mina öron inte alls skulle passa, eller tider då den fortfarande skulle passa perfekt.

Om jag inte hade lyssnat på ”de känns ännu sämre Jo musik går ihop med lite allt möjligt för mig här i livet. nu” på tåget när jag åkte hem från dig kanske jag Musik och människor tillexempel. Precis som människor inte skulle brutit ihop sådär och kastat mig ut i kan sluta få än att må bra och istället bara drar ner än, ingenstans för att grina ifred. Och om jag inte hade kan jag krampaktigt hålla kvar i låtar som inte gör någon hört ”där jag hänger min hatt” i bakgrunden första annan lycka än att påminna mig om en bättre tid för gången vi kysstes skulle jag kanske inte bli glad varlänge sen. Men det är skönt på ett je gång den råkar Men jag älskar min drömvärld. Jag älskar att sätt också. Skönt att minnas och spelas på radion. Jo musik är stort fly utan att behöva försvinna. Och jag älskar skönt sörja. Skönt att släppa det pissiga nuet för ett tag och komma för mig. Ibland musik. ihåg alla dom underbara minnena lite för stort kan man har med en människa som jag tro, jag liksom bygger upp hela min vardag bara tycks bli vackrare och vackrare i ens huvud ju mer kring det. Jag låter det påverka mig, mitt liv och dom bleknar bort i verkligheten. När jag sätter på vår låt mina val nästan för mycket. Jag kan lyssna på en nu och tänker på den tiden vi hade känns det som att alla sorglig låt och göra den till min egna olycka. Lyssna färger var mycket starkare, alla dofter mycket godare och på den nonstop och bli så otroligt jävla trött på alltalla främlingar på gatan mycket gladare. Jag gör det till ing annat, hela livet. Jag kan bli arg och ologisk och någon slags ouppnåelig drömvärld som jag flyr till så ofta förstöra för mig själv och sen när jag tröttnat på jag kan med hjälp av några sorgsna toner. den där låten, jo då e man kvar med allt kaos den lämnat efter sig. Men det är lite det jag älskar. Jag Men jag älskar min drömvärld. Jag älskar att fly utan att älskar känslan av höra någon vacker sångröst sätta behöva försvinna. Och jag älskar musik. ord på exakt samma sjuka känslor och tankar som du själv har och låta det byta färg på hela världen

Foto: Flickr: Jfixe

Foto: Flickr: Jrwooley6

Journalist: Norea Dahlskog 6

7

BRODER DANIEL FOREVER

8

Basgången drar igång, de första riffen tar sin ton och Henrik vrålar ”yeah”, det är låten ”The Middleclass” som inleder konserten, den som blev Broder Daniels sista någonsin. Tuperat hår, kajalmarkerade ögon med stjärnor tätt inpå, det är som om tiden stått stilla och ingenting har förändrats. Men alla är medvetna om att det inte alls är som förut, för visst ligger ångesten kvar där den alltid har varit, och visst känns varje ord som Henrik Berggren yttrat lika starkt då som nu, men alla som befinner sig på Way Out West den åttonde augusti 2008 vet att det här är ett avsked, och att detta är slutet. För vilket pophjärta brast inte när nyheten om Anders Göthbergs död uppdagades, vem satte inte på Forever-plattan och lät salta tårar röra sig nerför de en gång stjärnbeströdda kinderna. Majoriteten av personer i publiken har passerat tonåren för längesedan och har kommit dit för att visa sin respekt och kärlek, för att de fick vara med om något man bara upplever en gång per decennium, för att Broder Daniel fanns där när ingen annan gjorde det. Men det finns också en ny skara fans, en ny generation, som inte alls var med då Broder Daniel var något som det pratades positivt om, men som ändå har kommit dit för att visa samma respekt och kärlek, för att hedra Anders. För att ta farväl av Broder Daniel. Men trots att det är ett farväl av Broder Daniel som band, så är det inget farväl för fansen, för i hjärtat lever dem kvar, det är vad som gör dem till ett historiskt band. Det är få band som har haft en sådan genomslagskraft och som tilltalar så många olika åldrar, som genomsyrar varje hjärta, oavsett generation, såsom Broder Daniel har gjort. ”Glöm inte att Broder Daniel aldrig kan dö, även om vi inte vill spela ihop”, säger Henrik Berggren på festivalscenen och fansen är i ett unisont samförstånd som aldrig förr. Anders Göthberg var gitarrist i bandet och för att göra en sådan bra hyllning som möjligt så tog Adam Bolméus från Bad Cash Quartet och Mattias Bärjed från Soundtrack Of Our Lives över melodislingorna som Anders en gång spelade, och spelade inte en ton fel. Theodor Jensen spelade bas och bakom trumsetet satt Lars ”Pop-Lars” Malmros, de hade tillsammans med Henrik Berggren vid mikrofonstativet kommit till Slottsskogen för att spela ihop en sista gång, till Anders minne. ”Men vi kommer alltid att komma ihåg Anders, och kanske ni också, och vi ska spela en ny låt som heter Hold On To Your Dreams.

Den här är till dig, Anders!” sa Henrik framför kravallstaketet och den nyskrivna låten spelades med gråt från både himlen och publiken. Regn föll ner och konserten led mot sitt slut, den sista låten presenteras med att ”Den här låten är egentligen en kärlekslåt, men ikväll så handlar den om oss, för att det finns ingen tid för oss kvar, det här är No Time For Us”. Låten ebbar ut, och Henrik greppar micken och avslutar konserten med orden ”Farväl, mina barn”.

Broder Daniel hade varit, mer eller mindre, aktiva i nitton år innan slutkonserten på Way Out West den 8 Augusti 2008, och det började med att Henrik Berggren och Daniel Gilbert startade bandet 1989 för att få vänner, efter att ha känt varandra i två år som klasskamrater. Håkan Hellström gick också i Samskolan, precis som Henrik och Daniel, och börjar spela trummor i bandet, då dem inte har någon trummis eftersom Daniel ”Hurricane” Gilbert spelar bas och Henrik sjunger samt spelar gitarr.

Bandnamnet har f.ö ingen större innebörd, mer än att Henrik heter det i mellannamn och Hurricane heter det i förnamn, och eftersom de var dem som startade bandet blev det helt enkelt det namnet. Håkan, Henrik och Hurricane börjar spela live och får ett ganska destruktivt rykte om sig, till slut blir det för svårt för Henrik att spela gitarr och sjunga samtidigt så Johan Neckvall, en bekant, börjar spela i bandet som gitarrist 1992. Ungefär då bestämde dem sig för en paus och när dem startade igen hade även Anders Göthberg anslutit sig på gitarr. Håkan Hellström hoppar dock av 1994 pga. ett bråk med Daniel Gilbert efter en spelning och Lars ”Pop-Lars” Malmros börjar som trummis i Broder Daniel istället. Det året får dem även ett skivkontrakt med EMI Music Sweden och -95 släpper Broder Daniel sin första platta ”Saturday Night Engine”, efter turnén som följer hoppar Daniel Gilbert av bandet av okända skäl och Theodor Jensen tar över basen. 1996, ett år senare, släpper Broder Daniel sitt självbetitlade album och året därpå lämnar dem EMI Music Sweden av oklara skäl. Johan Neckvall lämnar Broder Daniel några månader senare. Håkan Hellström börjar i bandet som basist 1998 då Theodor Jensen tar över gitarren och Dolores Recordings blir bandet nya skivbolag. Senare det året släpper dem ”Broder Daniel Forever” och Lukas Moodysson använder tre låtar från skivan i sin film ”Fucking Åmål”, det blir ett genombrott för Broder Daniel och dem åker på en stor turné och tar en paus efter Arvikafestivalen -99. 2002 lämnar Håkan bandet en andra gång för att satsa på sin solokarriär efter att ha släppt sin debutplatta ”Känn ingen sorg för mig Göteborg”. Theo tar över basen ännu en gång och Anders Göthberg fortsätter plinka på gitarren likväl som Pop-Lars sitter och bankar på trummorna medan Henrik skränar i mikrofonen. 2003 släpper Broder Daniel ”Cruel Town” som blir succéplattan och en storslagen turné följer. Gensvaret är stort och ingen kan få nog av grabbarna från Göteborg. Lisebergshallen blir turnéavslut men det blir även Theos sista spelning med Broder Daniel då han hoppar av för att fokusera på sitt eget band ”The Plan”. 9

”Jag kände mig som en loser. Ingen lyssnade på mig, ingen respekterade mig - sånt känns tydligt i sociala sammanhang, när folk inte ens vill höra vad man säger”

2005 släpps en samling döpt till ”No Time For Us” med allt material mellan -98 och -04. Samma år är det en spelning på Frihamnspiren i Göteborg under Göteborgskalaset den 6 Augusti, och det är den sista spelning Broder Daniel gör tillsammans innan Anders Göthberg tar sitt liv. ”Jag kände mig som en loser. Ingen lyssnade på mig, ingen respekterade mig - sånt känns tydligt i sociala sammanhang, när folk inte ens vill höra vad man säger” Henrik Berggren, 2009, från boken Broder Daniel When we were winning. Det definierar vad jag kände när jag hittade Broder Daniel, jag kände mig utanför och ensam, jag har aldrig haft en riktig bästa vän och helst plötsligt hade jag en själsbunden broder. Allt Henrik sjöng, det sjöng han in i själen, från sin själ till min. Känslan av att hitta något som så klockrent beskriver ens känslor, som får ut ångesten man känner i ord, att med varje gitarr riff få livets bekymmer att tyna bort, det är en trygghet jag aldrig trodde att jag skulle finna, en ro jag aldrig kunde drömma om att få. Jag blir fortfarande förvånad när någon säger att dem är ett fan av Broder Daniel, det är ju ett loserband, något som bara utstötta lyssnar på. Sådana som ingen vill ha med att göra. Men nu är det en subkultur, det är något som står för att vara stark, att våga vara sig själv. Det spelar ingen roll om jag inte hört Broder Daniel på månader, varje gång jag lyssnar är det lika starkt, vågen av kärlek och att vara hemma sköljer över mig och vaggar mig in till strandkanten.

10

Med tårar i ögonen försöker jag skriva ner vad Broder Daniel betyder för mig, hur dem har hjälpt mig och hur jag har fortsatt orka tack vare deras musik, men det är svårt. Hur förklarar man något som är starkare än livet själv, som får hjärtat att vilja slå sig ut ur bröstkorgen och som är på ett så personligt och känslomässigt plan så att man känner att ingen någonsin kan känna så som jag känner just nu. Kanske är det så, men ändå möter jag människor som är lika förälskade i Broder Daniel som jag, som verkar känna exakt samma sak för dem. Det är en fin kontakt man får med en person som känner lika starkt för BD, eftersom att det inte behövs några ord, allt som krävs är ett utbyte av blickar och man förstår den andra helt och hållet. Fast det är väldigt svårt ändå, det här med personer och BD, för alla hatar vi ju världen och människor, allt är pest och pina och världen är ett rötägg. Allt förutom Broder Daniel. Det är en destruktiv kärlek, men den är i alla fall inte längre självdestruktiv. Jag känner fortfarande att det är jag mot världen, fast jag är inte längre ensam. Med mig har jag Broder Daniel, och runtomkring mig finns personer som förstår. Man är förstörd inuti och längtar efter något annat, därför är glädjen stor när man hittar en likasinnad, en som förstår hur Broder Daniel finns med överallt i ens liv, hela tiden. Broder Daniel Forever.

”Glöm inte att Broder Daniel aldrig kan dö, även om vi inte vill spela ihop”

Linnea Ullstrand Olsson

11

BRODER DANIEL FOREVER

12

13

En ensam tår rinner ner för min rosiga kind, fan Jag kommer inte riktigt ihåg hur vi tog oss hit, men vi är här nu. Du bara ligger där, så fridfull och stilla. Jag skulle vilja förlåta dig, men vafan, du gör det här varenda gång. Hade du för en gångs skull lyssnat på mig hade du inte legat här, du hade klarat dig. Du hade inte blivit träffad av blixten. Läkaren sa att temporalloben skadats, och att du riskerar att förlora närminnet- ifall du har tur. ”Det är inte bevisat eller något, men i många fall har komapatienter som haft familj eller närstående som pratat med dem under tiden haft svaga minnen av vad de hört under komaperioden.”

”Mirakel händer ju.” ”Mm..” Jag fokuserar på en skata i ett träd utanför medan hon pratar på i en ljus monoton. Jag låter sedan blicken vandra från fönstret, över de kala väggarna och över till dig. Ditt blonda hår, ditt vackra, fräkniga ansikte och din solkyssta hy. Du andas så tungt, och jag börjar undra om du drömmer. Om du återupplever denna helvetesveckan om och om i ditt huvud, eller om allt är helt stilla. En kall hand på min bara axel. ”Jag går nu, men jag finns i närheten ifall det är något.” Stämmer det kanske, att jag bara genom att prata med dig kan hjälpa dig minnas? ” Jag vet inte riktigt hur jag ska börja, vad jag ska säga. Vi har alltid varit vänner. I dina ögon bästa vänner, men i mina ögon något mer. Inte systrar eller något sådant fjortistjafs, utan jag vet inte.. Ja , mer helt enkelt. Jag har ju aldrig trott att vi varit tillsammans, men jag har på senaste tiden haft allt svårare att se dig som bara en vän.

”Ursäkta..” Den här gången är det en ny sköterska. Hon är rätt ung och står på ett skyggt, hopkrupet sätt. Foto: flickr/Murray Barnes, “aue04117”,

Jag ser upp och ser en sjuksköterska stå vid min vänstra sida. Ett par snälla, välmenande ögon möter min tomma blick. I brist på något svar nickar jag bara lite snabbt och vänder blicken stadigt framåt. Hon står kvar bredvid mig ett tag och tittar ut genom fönstret, väntandes på en mer utförlig respons men ger snabbt upp och suckar.

I alla fall... Jag kan ju berätta hur du hamnade här. Ända sedan du fick reda på att Rihanna skulle till Peace and Love tjatade du om att vi skulle åka hit. Jag jobbade i min morbrors snuskiga järnhandel för att få ihop biljettpengarna du så enkelt fick av dina föräldrar. Jag trodde ju såklart att vi skulle vara bara vi två. Men, vad fan förväntade jag mig? Jag känner ju dig. Du lyckades i alla fall hitta ett killgäng med bil som kunde skjutsa oss hit - gratis. Jag blir så jävla äcklad bara jag tänker på det, alla dessa killar med sina händer, trevandes, tafsandes. Fy fan.. Naiv är vad jag var, klart att vi inte skulle få åka från Örkelljunga till Borlänge bara så där. Skåne till Dalarna liksom, hur långt är det, 50 mil? Men jag ville väl inte se det, ville inte inse vilken sorts människa du var. Är. Vi fick i alla fall ett eget tält, som tur var. Även om du inte sov där en enda natt kändes det ändå som att det var våran fristad.”

”Jag ska bara se efter så att allt är okej..” Hon ser ut att vara besvärad av min närvaro. Jag reser mig demonstrativt hastigt, vilket får henne att hoppa till, och lämnar rummet med raska steg. Så fort jag kommer in i den illaluktande cafeterian slås jag av en spänd, deprimerande stämning. På min vänstra sida sitter en oroad mamma som försöker dämpa sina högljudda, oförstående barn. Vad vet jag inte, men det är något med henne som gör att jag förstår direkt. Någonstans har hon en son eller dotter som ligger i en sjukhussäng, drabbad av samma öde som dig. ” Det var ju inte så att de tvingade sig på dig, men du ville inte. Det märktes på dig, du är inte sådan vanligtvis. Du försökte hela tiden få mig att slappna av, övertala mig att de var bra killar. Jag kan liksom höra dig, Agnes, var inte så jävla spänd hela tiden! De är ju as-schysta, bjuder på sprit och allt. Heelt gratis, de fixar ju mat och cigg också ju, du kan väl bjuda på ett litet leende liksom. Agnes..” En ensam tår rinner ner för min rosiga kind, fan. ” De bara lät dig ligga, i det smutsiga gräset. Jag förstår inte hur man kan... Du bara låg där. Livlös. Jag trodde du var död.” Allt bara brister, och tårarna forsar ner för kinderna. Jag tystnar och ser ner i golvet, pillar med nagelbanden och försöker samla mig. Det går fan inte. Jag ser upp mot det högljudda vägguret från Ikea, 20:34. Du har legat här i snart ett dygn, kan du inte snälla bara ge mig ett tecken att du är där, att du lyssnar? En bekant signal börjar eka i rummet. Det vibrerar i fickan. Mamma. Helvete! Hon måste vara extremt orolig, jag har inte ens skrivit och sagt att jag lever. Fan vad jag saknat henne. Jag går fram och ställer mig vid sängen, böjer mig ner och ger dig en snabb kyss på kinden, tar ett fast tag om respiratorslangen, och drar. Ett starkt, tjutande ljud viner i rummet, och det väller snabbt in olika människor i vita rockar. ”Det är över nu.”

14

15

Madame Joppes horoskop ^Väduren 21 mars-19 april: Du kommer uppleva dig själv som intelligent tills du inser att det är för att alla runt dig är ointelligenta. Men känn dig inte nedslagen för det, om du har ögonen öppna kan du möta någon du avgudar. Din ekonomi kommer att vara stabil men se upp för små utgifter då de kan leda till stora förluster. Stor inspiration väntar på dig, det är bara att ta in den. Du kan uppnå din höjdpunkt när det gäller kreativitet den här månaden. Din sång är: “build that wall” av Darren Korb. _Oxen 20 april-21 maj: Du kommer att bli missförstådd av någon nära dig när det räknas mest, om du inte är försiktig kan detta ha olyckliga följder. Lycka finner du i någonting oväntat, något nytt kommer att fånga ditt intresse. Intressanta ekonomiska transaktioner väntar dig i slutet av månaden. Du kommer att känna dig ensam men det är inget att vara ledsen över. Ditt tänkande kommer äntligen att ge frukt i form av en insikt. Bara du kan skapa förändring. Din sång är: “Aha!” av Imogen Heap

bLejonet 23 juli-22 augusti: Ditt huvud och din kropp kommer att vara osynkade

men dina närstående kommer att hjälpa dig igenom det. Du kommer ha stunder då allting känns hopplöst men se fram emot en överraskning i slutet av månaden. Oväntat besök väntar dig Du har goda människor runt dig och du kan alltid känna dig säker med någon du känner. Håll extra koll på din ekonomi den här månaden då det kan hamna utom din kontroll. En succé är i din snara framtid, de små vinsterna kan vara de viktigaste. Var uppmärksam på din omgivning så kommer du att finna något väldigt intressant. Din sång är: “Det snurrar i min skalle” av Familjen

cJungfrun 23 augusti-22 september: Du kommer att göra ett misstag som orsakar

någon du gillar olycka, ta dig i akt. Försök att stanna inne på nätterna så mycket som möjligt då något lömskt kan gömma sig i natt mörkret. Håll koll på vad du säger den här månaden, någon kommer att ta illa åt sig av något du uttrycker. Du kommer att hamna i många situationer då du tvingas till lögn, stå emot frestelsen! Du kommer få chansen att göra något du älskar. Kom ihåg att det alltid finns en lösning. Din sång är: “Hackensack” av Fountains of Wayne

dVågen 23 september-22 oktober: Du kommer att bli anklagad för något du inte `Tvillingarna 22 maj-21 juni: Ett nytt bekantskap väntar dig, om du är uppmärksam kan du finna kärlek. Din tur kommer äntligen att vända, det här är din månad! Men ta dig i akt, en liten händelse kan snabbt växa till något otäckt. En förändring i dina dagliga rutiner kommer att överaska dig men allt kommer fortsätta som vanligt. Du kommer få en chans till något nytt, men om du tar den eller inte är upp till dig. Var försiktig runt lejon då de kan orsaka dig stor olycka. Du kommer få en plötslig chock av energi, se till att utnyttja den medan den varar. Din sång är: “Here it goes again” av OK Go

aKräftan 22 juli- 22 juli: Du kan se fram emot en lugn månad, men akta dig för

har gjort. Håll koll på ditt temperament då du kan orsaka olycka hos någon du tycker om. Vid flera tidpunkter kommer det att kännas som om hela världen är emot dig, men du kan vara säker på att någon älskar dig. Dina känslor för någon nära dig kommer att ändras drastiskt. Du kommer få många chanser till socialt umgänge, välj vilka du spenderar din tid med noga. Något du förlitar dig på kommer att svika dig när du minst anar det. Var förlåtande, alla begår misstag. Försök att spendera så lite som möjligt då din ekonomi kan vara riskabel. Färgen blå är din vän. Din sång är: “Black Hole Sun” av Soundgarden

dig oväntat drama. För att undvika olycka är det bäst att ta en dag för vilande och tänkande, musik kan påverka dig positivt. Du kommer att känna dig nerslagen på grund av någon närstående, men din positiva attityd kommer att ta dig igenom det. Du kommer att spendera mer än väntat om du inte är försiktig, var försiktig runt satsningar då din tur inte kommer vara på topp. Undvik alkohol till all kostnad, det kommer nästan säkert leda till olycka. Din sång är: “Roulette” av System Of A Down

16

17

eSkorpionen 23 oktober-22 november: Naturen står på din sida den här månaden. Du kommer att stå under mycket tryck men om du håller huvudet kallt så väntar en belöning. Spendera mycket tid utomhus annars kan du missa en viktig händelse. Din ekonomi kommer att gå som vanligt, din oro kommer att ligga i arbete istället. Försök att undvika stress så mycket som möjligt, det kommer att bryta ner dig. Fysisk aktivitet är din nyckel till glädje den här månaden. Din hjärna kommer att vara lite långsam men det är inget lite sömn inte kan lösa. Fester är ett tveeggat svärd. Din sång är: “This ain’t a scene, it’s an arms race” av Fall Out Boy.

hVattumannen 20 januari-18 februari: Musik kommer att spela en stor roll för dig den här månaden. Dina planer kommer att falla samman men du lyckas lösa allt i alla fall. Var försiktig med ditt övermod, var självkritisk för att undvika misstag. Du kommer ha problem med sömn men det kommer inte leda till mer olycka. Du kommer få många tillfällen till att ha kul, tacka inte nej till nöje. Någon kommer att peta hål i något du trodde var sten säkert, du kommer bli arg men det är en lärande upplevelse. Vita lögner kommer att rinna ur din mun som en flod om du inte är försiktig, sanningen är alltid bättre. Köp något du gillar! Din sång är: “Famous Last Words” av Reel Big Fish.

fSkytten 23 november-21 december: Talet fem kan innebära stor olycka.

Om du är uppmärksam kan du träffa ditt livs kärlek den här månaden, mens se upp för falskhet. Andra kommer att uppleva dig som annorlunda trots att du känner det som att du är den samma. En händelse kommer att leda till att minnen du helst velat glömma dyker upp. Du kommer att upptäcka något nytt men ingen annan kommer att förstå varför du gillar det. Se upp för hat, ogillandet kan leda till något mycket värre. Du kommer att uppleva turbulens i ditt socialliv, ta lite “Me time”. Någonting kommer att få dig att känna dig som ett barn på julafton. Din sång är: “Foundations” av Kate Nash

gStenbocken 22 december- 19 januari: Du kommer att känna dig mycket missnöjd med något du har presterat, men egentligen är det väldigt bra. Du kommer att ha en dålig dag utan like, du har rätt att vara bitter. En närstående kommer att göra något du inte kan acceptera. Duschen är din vän den här månaden, många stora tankar kan finnas där. Slutet av något du älskar är nära men det kommer att få dig att uppskatta det mycket mer. Försök att inte synas den här månaden, någon du ogillar står runt hörnet. Omfamna barnet i dig! Din sång är: “Blue Orchid” av The White Stripes

18

iFiskarna 19 februari-20 mars: Du kommer att finna stor lycka i vatten. Ditt socialliv kommer att kännas skakigt, undvik personer du ogillar. Stor kunskap går att finna i skrift den här månaden, försök läsa mer än vanligt. Den tryggaste platsen att vara är med din familj, spendera lite tid med dem för att sprida lyckan. Du kommer att hoppas på det omöjliga, ta dig samman och uppskatta det du har istället. En viktig händelse kommer att ske utan att du själv inser det, något att se fram emot i framtiden. Om du är uppmärksam så kommer du att märka att vardagen är mer spännande än vad du trodde. Förändring kommer i form av något litet. Din sång är: “Nu kommer aldrig tillbaka” av Regenholz & Portnoff Text av Joppe Jönsson

19

Är det rätt att begränsa? Åldersgräns, säkert eller begränsande? Konserter är så mycket mer än bara musik live, det är upplevelser, tårar av kärlek och glädje, det är minnen och det är lyckorus och känslokaos. Men min ringa ålder har ofta hindrat mig från att uppleva detta för jag är under arton. En åldergräns på 13 år pga säkerhetsskäl är förståeligt då det handlar handlar om den höga ljudvolymen barn inte tål, men även där görs uppskattade undantag. Men vad gör man när en favorit artist kommer till stan och det är artonårsgräns? Jag vet svaret, man blir förbannad och hjärtekrossad och skriver en krönika om det. Jag har kommit upp i en ålder då jag vill uppleva saker och med saker menar jag i detta fall konserter, men alltför många gånger hindras jag. Det känns orättvist då vår åldersgrupp ofta bidrar till bra försäljning men att vi när det kommer till kritan inte uppskattas så pass mycket att vi tillåts på platserna där musiken kommer till liv på riktigt. Ofta får man som ungdom i dagens samhälle av sina föräldrar, släktingar etc höra att man borde sluta sitta framför datan och teven och göra saker, bli mer kulturella. Men det går ju inte om vi inte får chansen. Jag kan förstå anledningarna till varför åldersgränserna finns t.ex. alkohol men det känns som om de som faktiskt kommer dit för musikens skull räknas bort när det kommer till debatt. Festivaler i all ära, men chansen att ha råd och faktiskt lyckas komma iväg är inte alltför stor och de tar inte bort viljan att viljan gå på konserter heller. Jag tycker man borde sänka åldersgränserna till åtminstone 15 eller 16 då jag tycker att det är en rimlig ålder och att man då borde känna till det ansvar man har som konsertbesökare och supporter av musiken.

Bild av Ella Thelenius

Så min syn på åldersgränser är att de i nästan alla fall är mer en begränsning än en säkerhetsåtgärd. Allt jag vill är att få och känna musiken pulsera genom kroppen med varje hjärtslag och förlora mig i den en stund, vad har det med min ålder att göra? Text av Ella Thelenius

20

21

Revolutionerande

musik i Sovjet till mästerverk, och många av Rysslands mest kända artister är resultat av denna rörelse. Tsoy ansåg att problemet med dåtidens musik var att inget ändrades; man hade fastnat i ett mönster och han ville bryta alla förutfattade meningar om vad musik var. Dittills hade musiken varit melodisk, och ”korrekt” i den meningen att fastän den utvecklades så var den aldirg revolutionerande annorlunda. Det Tsoy hade var ett mod att tänja på gränserna; hans musik blev monoton och ”operfekt”, han försökte inte imitera änglasång och avbilda verkligheten som den var utan att romantisera den till någon sorts saga. Och när han för första gången framförde sina låtar på Leningrads Rockclub blev han omedelbart älskad av publiken. Snabbt rekryterade han tre bandmedlemar, bildade Kino (betyder Biograf eller Film), och spelade in ett

kassettband i sin egen lägenhet som omedelbart spreds runt till alla rockentusiaster i Leningrad. Det dröjde inte länge innan Tsoys låtar började få politiska budskap, som omedelbart förbjöds att spelas upp live. Det han gjorde var att, utan att direkt attackera attackera staten, istället skildra livet för den missnöjda ungdomen. Hans generation var färdig med livet som Sovjet fastnat i, och i desperat behov av förändring, inte så mycket politisk som social. Viktor Tsoy var en av de många artister som startade detta beteende; de blev mer impulsiva och vänskapliga, gatan var inte längre full av främingar utan av okända vänner. Hos dessa blev det socialt acceptabelt att hälsa på hos varandra titt som tätt, oväntat, och man kunde ha ett vardagligt samtal med vem som helst. De äldre tenderade att vara lite instängda och tillbakadragna, präglade av artighetens mallar, men nu kom umgänge helt enkelt att handla om att göra det man vill med dem man ville umgås med.

Foto: flickr/slava undergroundtillhåll som vänners lägenheter, Viktor Tsoy föddes år 1962 i Leningrad övergivna byggnader, och andra ställen som (idag St. Petersburg), som son av en rysk inte störde den stora allmänheten. Kanske skollärarinna och en koreansk ingenjör. 12 blev denna udda lilla rörelse, som den var år gammal började han studera vid Serovs ignorerad av stat och media, så stor just för Konstnärsakademi, men blev tre år senare relegerad av vad som Natten är kort, syftet är avlägset, att den kom att utgöra en fristad för dem som påstods vara dåliga om natten vill man så ofta dricka. tröttnat på den kombetyg, fastän hans munistiska regimen, djupa intresse för Man går ut i köket eller helt enkelt för att rocken antas ha men här är vattnet bittert. den var en uppfriskande spelat en roll. Här kan du inte sova kontrast till livet dåtidens ungdom kände till. I Sovjet 17 år gammal började här kan du inte leva var omvärlden inte lika nära Tsoy skriva låtar, men och nåbar som den då var i i 80-talets Sovjet acceptexempelvis Sverige, och kanske erades rockrörelsen inte socialt, de äldre generationerna tyckte att kulville ungdomen bara se något annat än det turen hade dåligt inflytande på ungdomen, trygga hemtrevliga. Mycket riktigt inspiroch de som stödde genren fick söka sig till erade rockkulturen dessa fängslade själar

Foto: flickr/quinn.anya

22

23

Kino hade en enorm inverkan i samhället de levde i. Deras musik var nytänkande och vågad på ett sätt som ingen dittills ens tänkt på, och de banade väg för många fler artister att följa i deras spår. Idag finns många påminnelser om deras existens i Ryssland; i hela landet spelas än idag deras musik, graffitikonstnärer citerar dem på husväggar och som en hyllning av Tsoys 50-årsjubileum ställs tidigare osedda foton av honom och bandet i arbete ut för allmänheten att beskåda mitt i St. Petersburg. Men mest av allt utgjorde de kanske bara ett exempel på att det faktiskt är möjligt att påverka den värld vi lever i.

Viktor Tsoy dog tragiskt i en bilolycka år 1990, 28 år gammal. Han hade nyss varit och spelat in den vokala delen för Kinos senaste album, när han frontalkrockade med en buss och avled på sekunden, lämnandes sin son och hustru efter sig. Bilen var så förstörd att ett av hjulen aldrig hittades. Som ett mirakel överlevde kasettbandet med hans inspelning, och för att visa sin respekt och sorg fullföljde bandet projektet. Svart Album, som det kom att heta, blev deras största succé.

”Tsoi means more to the young people of our nation than any politician, celebrity or writer.This is because Tsoi never lied and never sold out. He was and remains himself. It’s impossible not to believe him...Tsoi is the only rocker who has no difference between his image and his real life, he lived the way he sang...Tsoi is the last hero of rock.” -Den ryska tidningen Komsomolskaya Pravdas utlåtande kring tragedin.

Ur en intervju med Tsoy: ”Säg, varför tror du att du blivit en sådan stjärna?” ”Ni vet, jag förhåller mig kyligt till detta. Jag gillar inte när man känner igen mig på gatorna, stannar upp mig. Stilandet är mig främmande, ‘titta vem som går där’. Nej. Jag vill snarare hålla på med det här...självklart är det trevligt att folk gillar musiken, att de går på konserter, att rummet alltid är fullt och så vidare, men...I vilket fall som helst gör vi (Kino) först och främst det vi gillar. Jag kan i låtar förmedla min synpunkt bättre.Vad jag gillar och vad jag personligen inte gillar. Om någon håller med, herregud, det är ju trevligt. Om någon inte håller med tänker jag inte övertyga honom [...] Jag menar, det enda jag vill...Att folk ska känna sig friare att förändra förhållandena. Alltså, att människan snarare bevarade sig själv, oberoende av av någon slags allmän bekvämlighet.”

Förändring Kräver våra hjärtan Förändring Kräver våra ögon I vårt skratt Och i vår gråt Och i venernas pulserande Förändring Vi kräver förändring

Foto: flickr/slava Foto: flickr/slava

24

25

That one song The moment that song starts to play in the cramped little cafe, you’re drowned in in a sudden tidal wave of emotions. A simple piano tune, a bit somber but nothing special, yet it brings you crying down on your knees. The scene that played out that chilly winter night in the hospital, feeling your lovers last breath against your cheek and suddenly the piano tune starts playing on the TV, filling the dead hospital room with music. Invisible waves in the air, floating into your ears where they’re interpreted as sound, your brain connects them to a mayor event in your life, and just like that; you remember something, something you had forgotten or maybe something you wanted to forget. I’m not saying that everyone has grandiose, romantic memories like that but we’ve all experienced something that had an impact on us. Maybe the soundtrack of an especially tear squeezing film still brings a tear to your eye even though you’ve already forgotten the what was so sad about it. Or the song that played when you experienced your first kiss with that high school crush you thought would last forever but ended after a month. Music has a powerful connection to our memories, the power of context. Even though you might not feel sad at all the chorus brings a tear to your eye because your subconscious connects it to when your cat died. Or maybe you consciously draw the parallel to that party you’ll never forget. Musics connection to memories is something that is used quite often. Christmas songs for an example, the instant you hear that short tune you’re overwhelmed by christmas spirit. It’s also used in commercials, jingles. When you’re out shopping and you’re not quite sure which brand of toilet paper you should buy you remember that nifty tune and you feel compelled to buy the marketed product. That might make it sound like big companies are abusing you by making you long for christmas or getting you really hyped for that new game, and that’s just what they’re doing. Be a bit self aware and this manipulation won’t be much of a problem.

Later on in the series there’s a scene that seems like a normal conversation between two characters but suddenly that musics starts to play. Your brain draws the connection to the previous events and an eerie sensation washes over you like a bucket of ice water. The same can also be used to make you even more sensitive to an event by connecting it to a previous event through the music. I remember writing on a long ago abandoned project while listening to my play list when suddenly an unexpected song starts playing; the end tune of one of my favorite games. And Suddenly my vision becomes blurry and the corners of my eyes feel strangely hot. I was crying because of something as trivial as a song. For a manly man like myself crying is a very rare pleasure, so that something like that made my eyes tear up so easily is weird indeed. As a conclusion; music is a very powerful tool, a tool that is more often than not used against you. But there’s no shame in being driven to tears by a sad piano tune when even ,a strong, manly and perfect in every way, man like me also falls under the immense power of music. So continue making memories to the sound of your favourite songs and one day they will bring you back to that day when that special song played, and shed manly tears of reminiscing. Text: Joppe Jönsson

So memories connected to music makes you sad for no reason and hypnotizes you to purchase expensive products, how exactly is this cool or interesting? These memories can be used in a very interesting way in, for example, Tv-series. One of the characters suddenly snaps under the pressure and the dreadful pictures are accompanied by a daunting tune.

26

27

En Glimt av ljus Kampen

Medborgarrättsrörelsen fick sin stora kick 1955 och sträckte sig ända in till 1968. Många ställde sig mot förtrycket och predikade om förändring, några av dessa var Martin Luther King Jr och Malcolm x (Little). Även om man inte var överens om hur man skulle bekämpa den själva kampen skulle man använda Malcolms gör vad som krävs metod eller Martins ickevålds metod, var bara en av dom frågorna där man inte var enade. Man visste inte heller vad det slutgiltiga målet var men man visste att man ville ha förändring gällande hur raserna var segregerade och hur svartas rättigheter såg ut. Rosa Parks och Emmet Till är exempel på personer som inspirerade till kampen. Men när senare både Martin och Malcolm döda så växte andra gestalter fram som Angela Davis och Stokely Carmichael som var som mest aktiva under 1967-1975 talet. Den Afroamerikanska musiken har självklart sina rötter i den afroamerikanska kulturen, Jazz, rock, och blues är exempel på genrer som existerar pågrund av den afro- amerikanska kulturen. Musiken framförs ofta i ensemble men med utrymme för soloinsatser, i form av improvisation. 

Afromusikens rötter

Grunderna till afromusikens rötter kommer från innan afrikanerna fördes till Amerika för att användas som slavar. De afrikanska folken hade inget skriftspråk utan all kunskap låg i språket. Eftersom man lär sig bättre genom sång och dans, blev det ett perfekt sätt att uttrycka sig och föra traditioner och gammal lärdom vidare på. En solist hittade på en textrad som de andra upprepade.Man bytte när solisten inte orkade mer. Det instrument som användes var framförallt trumman.Trumman användes även till att skicka meddelanden mellan byar och stammar. Man kunde då förvarna om eventuella faror.  När afrikanerna sedan fördes till Amerika följde musiken självklart med till Amerika, där antog den dock en annan skepnad. Musiken hjälpte slavarna med att få det tunga arbetet att gå lite lättare och sångerna bildade också en

28

29

stark sammanhållning. Den afrikanska folkmusiken har inte som västerländsk musik dur och moll, utan den ligger någonstans mellan. Man kan lätt tycka att musiken låter vemodig genom dom böjda tonerna, som senare i musikhistorien skulle kalla det för “blue notes”. 

Bluesen 

Bluesen innehåller blue notes och liknar den klassiska afrikanska musiken med både improvisation och upprepning. Bluesen känns igen genom av texter om att känna vanmakt och hopplöshet. Musiken uppkom under de svartas arbete och kännetecknar mycket av deras tankar om situationer.  Bluesen är ingen protestmusik, den återger personen som sjunger känslor och har mycket sällan någon historisk mening.  Muddy Waters och B B King räcknas som de största namnen inom blues, dom båda spelar gitarr som är blues huvudinstrument. Instrumentet, i de här fallet gitarr, används som den andra rösten som svarar sångaren. 

Jazz

Kring sekelskiftet uppstod en helt ny musikstil i staden New Orleans. Musiken liknade bluesen, men den var lättare att följa med i och ackompanjera. Den gav också ännu mer utrymme för improvisation. Jazzen var nu född. Jazzen kunde spelas av större orkestrar och blev snabbt en publiksuccé. Om Chicago hade blivit bluesen hemstad var New Orleans definitivt jazzen födelsestad. Från New Orleans kom också jazzens största Louis Armstrong. Alla mottog inte jazzen lika bra som människorna på New Orleans barer och musikklubbar. En svensk kritiker skrev: 

Rhythm & blues är det närmsta vi nu kommer till dagens rock ´n roll. Många av dagens rockartister lyssnade otroligt mycket på R & B och hämtade också inspiration därifrån. Några av de bästa exemplen är The Rolling Stones och Eric Clapton.  I Medborgarrättsrörelsen sjöng man mycket ofta i kyrkorna och Martin Luther King kallade sångerna för rörelsens själ.“De här sångerna band oss samman, gav oss mod tillsammans, hjälpte oss att marschera tillsammans.” (Ur MARTIN LU- THER KING en självbiografi, Libris 2000) Det aktiva icke-våldsvalet som Martin Luther King Jr predikade krävde sammanhållning, uthållighet och målmedvetenhet. Gospelmusiken hade utan tvekan stor betydelse i detta arbete. Trots segregation och diskriminering lyckades utsatta människor behålla sin självkänsla, och genom starkt engagemang fick man till stånd lagändringar och kunde erövra sina mänskliga rättigheter. Martin Luther King föddes 15 januari 1929 i Atlanta och mördades i Memphis 4 april 1968. Musik har alltid varit viktig för människan, många ungdomar idag skulle säga att dom inte kan leva utan det. Musik hjälper än att gå igenom svåra grejer, ger en frihet och en känsla av förståelse, om bara för en kort minut. Så man kan ju tänka sig hur oerhört stor betydelse musiken hade för kampen om frihet, i en kamp som ofta kändes hopplös gav musiken just det, hopp. Afroamerikansk musik har inspirerat till så många olika musik stilar och är den mest äkta musiken jag någonsin hört, med både hjärta, själ och smärta skapar blues,jazz och allt annat ett perfekt samarbete. Det finns några låtar där man nämnt som relaterar till kampen eller personer relaterat till kampen, Angela Davis till exempel har blivit nämnd i både Rolling Stones låt “Sweet Black Angel” och 1973 släppte skivbolaget Golden Triangle en välgörenhetsskiva kallad “Free Angela” för att samla in medel till Davis under tiden hon var fängslad. ”Yeah I’m rollin down the rodeo wit a shotgun, these people ain’t seen a brown skinned man since their grandparents bought one.” är ur en av Rage Against The Machine’s låt down rodeo och syftar troligen på segregeringen i U.S.A. Musiken gav ett utlopp för alla slags känslor och var i samband med kampen, en glimt av ljus. Corinne Jendesten

“Jazz är en hemsk infektionssjukdom, som med stora steg närmar sig våra friska kuster. Jazz är importerad från Amerika och har på kort tid smittat ned alla caféer i London och Paris..... Pianisten hamrar ideligen på med synkoper, medan de övriga musikerna ackompanjerar med diverse oljud!”  Elgitarrens inträde under 30-talet ledde till att man bara spelade blues mer och mer. Jazzmusiker från New Orleans flyttade längre norrut och genom att träffa andra musiker, ledde till nya musikstilar. Boogie-woogie och Swing utvecklades.  Efter andra världskriget börjar bluesen och jazzen skiljas åt. De stora swing-orkestrar som byggts upp försvinner, och endast en stor orkester överlever, Duke Ellingtons.  Efter att de större swingorkestrarna dött ut bildades mindre så kallade combos. En combo bestod av trummor, bas, två saxofoner och elgitarr. I en combo spelade man inte heller samma musikstil som i de större orkestrarna.Utan man förenklade swingen och sångaren sjöng starkare, nästan ropade. Saxofonerna hade solon och det kunde sluta med att solisten nästan låg på golvet och spelade. Den nya stilen fick namnet rhythm & blues. 

30

31

Nya vs Gamla Woodstock 1969 Woodstock Music & Art Fair också känt som Woodstock var en musik festival som hölls mellan 15-17 Augusti 1969 och en revolution på en mjölkfarm nära staden Bethel i New York. Själva festivalen arrangerades av Michael Lang, John Roberts, Joel Rosenman och Artie Kornfield. Att festivalen kallas just Woodstockfestivalen beror på att man från början tänkt anordna den i just staden Woodstock, New York. Men när arrangörerna inte fick tillstånd där, lät mjölkbonden Max Yasgur festivalen ta plats på hans ägor. Allt hände på en och samma gång, ingen visste att det skulle bli så som det blev. Över 500 000 personer strömmade in och fler därtill eftersom ryktet om den stora musikfestivalen spreds och människor dök upp rätt spontant, ingen marknadsföring noterades alls. Innan allt urartade så var det tänkt att man skulle ta betalt för inträde, men iden gavs snart upp och alla kom in gratis. Innanför bland alla människor var mycket trångt, och det regniga vädret gjorde marken lerig. Ändå har publiken på Woodstock beskrivits som mycket lugn och sansad. Dem två dagarna på Woodstock blev en tid i en tid där historien skapade framtiden och framtiden skapade historien. Människor blev fria och ifrågasatte och blev ifrågasatt. Stor kulturliberalism tog sina andetag nästan för första gången, det var frihet, samhörighet, sex, droger och kärlek som friades av Woodstock. (med kulturliberalism menar jag, det nya tänket och mentalet i musik och politik. Allt vevades samman och blev som en stor familj och sammanlänkande människor till varandra. frihet frihet frihet, öppenskap och kärlek) Några berömda ögonblick från festivalen var Janis Joplins starka sångframträdande, Jimi Hendrix tolkning av den amerikanska nationalsången, Santanas långa synkoper, Ravi Shankars sitarsolon och Richie Havens suggestiva gitarrlåt “Freedom”. Festivalen har med sitt budskap ”Three days of peace and music” (Tre dagar av fred och musik) kommit att representera en av höjdpunkterna inom hippieeran, och livsstilen i slutet på 1960-talet. Flera dokumentärfilmer har gjorts om festivalen.

Skriven av: Malin Robertsson

32

33

Bon Iver på Forum, Köpenhamn 4/11/12 Kön går runt hörnet och vi ställer oss tålmodigt och väntar på att de ska öppna dörrarna. Väl inne så häpnas jag lite över lokalen, det är en scen framför ett stort tomrum som bara väntar på att fyllas av ljud och publik. Det är en skön avslappnad stämning och vi slår oss ner framför scenen och väntar. När det börjar bli dags kommer alla närmre och alla börjar ställa sig upp. The Staves är förband och ett förväntansfullt jubel sprider sig i publiken när de börjar sjunga. De hänför med deras akustiska gitarrspel och fantastiska stämmor i indie-folk anda och mellan låtarna talar de om hur glada de är över att få spela och att det är den största publik de spelat inför. Och det kanske är problemet till varför det inte riktigt lyfter, det är onekligen bra, men jag saknar det tryck musiken bör ha för att hålla för en arenashow. Men översiktligt så är det fint, det är det, och de gjorde det bra trots den svåra miljön för deras musik. Runt nio dämpas lamporna en andra gång och alla blir uppmärksamma på vad som händer på scenen. Justin Vernon och hans åtta bandmedlemmar äntrar scenen och börjar konserten med att spela Perth som sedan glider över till Minnesota WI. Jag har lyckligtvis en bra plats långt fram men min ringa höjd gör det svårt att se allt som händer på scen men jag får en bra lucka så jag lyckas se Justin Vernon där på scen. Urvalet av låtar är riktigt bra och de spelar verkligen dem rätta låtarna som publiken vill höra. Jag har hört att Blood Bank ska vara en av dem bästa låtarna live och när den börjar spelas kan jag säkert konstatera att så är fallet, den är mäktig och kraftfull och hela publiken hänförs över bandets musikaliska talang. När bandet sedan tar en paus och bara Justin Vernon med en ensam gitarr står kvar och spelar Restacks vet jag inte riktigt vad jag ska göra med mig själv, det är så bra, så himla bra.

Bilder av Ella Thelenius

Scenen är relativt enkel med sina tygremsor som hänger från scenens tak men när projektorns ljus och bilder vilar på dem så blir det nästan lite magiskt. Den musik som Bon Iver är intim och kanske inte arena material men jag tycker att de lyckas leverera trots svårigheterna en stor lokal och publik medför, vi är trots allt runt 9000 människor. När de tackar för sig ropar publiken ut dem för encore och de spelar deras största hit Skinny Love och det är riktigt bra och publiken sjunger med. Men de låtar som lyckades beröra mig mest ikväll är den magnifika Holocene, den magiska Beth/rest och den fantastiska tidigare nämnda Restacks. När de spelas blir jag rörd in i djupet och det känns som om tårarna är nära. Mitt i allt känslokaos jag upplever är det som om jag liksom berättar för mig själv att det här är en av de bästa konserter jag varit på. Text av Ella Thelenius

34

35

När jag kommer tillbaka till verkligheten, vem kommer då att trösta mig? Musik är en gåva, ett läkemedel, en tröst, en anledning, en välsignelse och ett vapen. I min vardag har musik blivit som ett vaccin mot mitt så kallade vansinne. Med detta vaccin undkomer jag den obehagliga världen. Lösningen är att jag öppnar min dator... sätter på hörlurarna tätt i mina känsliga öron...och går på youtube, sätter på hög volym och klickar på låten. Låten som förhoppningsvis frälser mig från depressionen. Det låter så enkelt. Så enkelt faktiskt, att endast göra dessa små uppgifter för att komma till den världen där ingen kan röra mig, där ingen kan såra mig, där ingen kan bestämma över mig. Men där ingen kan älska mig heller. Detta är bara en illusion, jag vet det. Jag kan beskriva vad som är verkligt och vad som tyvärr inte är. Men det är trevligare att vara där än att leva i verkligheten, som nu inte längre är underbart. Här kan jag låtsas vem jag är, tack vare låten, som kan ge mig en annan historia om ett annat liv. Låtar som har ord av mening och sorg är det jag älskar mest. Men när låten är slut så kommer jag tillbaka till verkligheten, tillbaka till mitt obetydliga rum. Tillbaka till allt. Den tar också tillbaka min mörka sinnesstämning, om livet och om samhället. På sista tiden har det varit värre. Anledningen till detta är att jag har blivit van med illusionen. Jag ser inget fel med att fly från verkligheten. Jag visste inte vilken pris jag hade betalat för att vara halv-förnuftig och halv-galen. I illusionen har jag ingen, inte min familj, inga vänner, inga positiva betydelser och ingen tillit till någon. Jag har blivit bedragen, skadad, ljugit flera gånger i verkligheten än i min frälsares värld. Min frälsares värld har inga gränser, om du någonsin läst Narnia eller Alice i Underlandet så är det hur det nästan ser ut. Men med några undantag , det finns finns några talande djur, inga kungar och drottningar, inga häxor, inga andra konstiga varelser. Bara jag som vandrar runt i världen. En förlorad person som tittar på den

36

lila-rosa himmel, med safirfärgade moln. Gräset är det enda material som har en “naturlig” färg. Där skulle jag lägga mig ner på det mjuka grönaktiga gräset och titta på himlen. Ibland jag skulle vara i mitt lilla trähus. Luften doftar luft, antar jag. Det finns ingen annan än jag, ensamheten är kanske något som jag har blivit van med. Ibland vill jag stanna längre i verkligheten och vara med min familj. Längre än förut för att vi inte haft så många aktiviteter eller tillbringat den senaste tiden tillsammans över middagen. Ingen vet om min drömvärld. Varken min mamma, styvpappa, äldre syskon, nej ingen vet. Det är den lilla hemligheten jag håller inom mig, men jag vill samtidigt att någon ska veta. Jag kan inte heller sluta lyssna på musik. De är som droger jag bara tar, tar och tar. Det brukar hända att jag inte har någon lust men det vara inte, maximalt 30 minuter, så börjar allt om igen.. Vem vet när jag kan förlora mig själv till illusionen... vad som berör mig är om jag lyssnar igen kommer den driva mig tillbaka till illusionen? Kommer det vara försent för mig att leva i verkligheten? Kommer alla försök vara förgäves? Det är något jag inte har svar på, men musiken ger mig tröst, illusionen ger mig barmhärtighet. Det låter väl inte så dåligt, men ändå kan allt ha en gräns. Illusionen kan ge lika många skador, kanske mer än verkligheten, vad den nu än innebär. Det låter inte så troligt, i alla fall för mig gör det inte. Musiken kan ge en bitter och söt historia om hur världen är ,men några har blivit mer obetydliga. Men någon gång måste jag släppa mitt overkliga värld. Kanske en dag kommer jag verkligen se världen på ett annorlunda sätt, men den dagen har inte kommit än. När jag kommer tillbaka till verkligheten, vem kommer då att trösta mig? Vera Anastasia Ramirez Rozas

37