RättsPM 2006:20 Sexuella övergrepp mot barn

Sexuella övergrepp mot barn, straffmätning vid flerfaldig brottslighet - en HD-dom i juli 2006 Promemoria

RättsPM 2006:20 Brottmålsavdelningen Utvecklingscentrum Göteborg Augusti 2006

HD:s dom den 25 juli 2006 i mål B 1940-06 Kort om domen HD dömer en tilltalad för våldtäkt mot barn och sexuellt utnyttjande av barn till fängelse tre år sex månader. Domen omfattar brott mot fyra unga flickor. Den tilltalade döms för att vid ett tillfälle ha haft samlag med en flicka som vid tiden för gärningen var 12 år och 10 månader. Han döms vidare för att vid två tillfällen ha haft samlag med en flicka som var 13 år och 5 månader. Han har också vid två tillfällen haft samlag med en flicka som var 13 år och 10 månader. Dessa fall bedömer HD som våldtäkt mot barn. Domen omfattar slutligen att den tilltalade haft ett tiotal samlag med en flicka som var 14 år och 7-9 månader. Brotten mot denna flicka rubricerar HD som sexuellt utnyttjande av barn. Riksåklagaren fullföljde talan till HD för att få vägledning när det gäller frågan om hur straffvärdet för den samlade brottsligheten skall bedömas vid upprepade fall av våldtäkt mot barn och sexuellt utnyttjande av barn. I domen uttalar HD att vid våldtäkt och andra sexuella övergrepp mot barn (liksom vid andra brott) medför det faktum att fråga är om flerfaldig brottslighet principiellt sett att den samlade brottsligheten bör anses ha ett högre straffvärde än om det hade varit fråga om ett enstaka brott. HD uttalar vidare att de närmare förhållandena vid denna typ av brottslighet visserligen kan vara starkt varierande, och i en del fall – t.ex. när fråga är om en av full frivillighet och ömsesidighet präglad sexuell relation med en tonåring som närmar sig femtonårsåldern – kan det beroende på omständigheterna finnas anledning att iaktta viss försiktighet med att utan vidare betrakta brottslighetens upprepade karaktär som straffhöjande. Till den del den flerfaldiga brottsligheten avser brott riktade mot olika målsägande saknas emellertid skäl att frångå huvudprincipen. Redan på grund härav anser HD att straffet i det aktuella fallet bör bestämmas påtagligt högre än minimistraffet för våldtäkt mot barn. Till detta kommer att ett av brotten riktat sig mot en flicka som ännu inte uppnått tonåren. En samlad bedömning av omständigheterna leder enligt HD till att brottsligheten bör anses ha ett straffvärde motsvarande fängelse tre år sex månader. Slutsatser Vid flerfaldig brottslighet som avser våldtäkt mot barn och/eller sexuellt utnyttjande av barn riktade mot olika målsägande bör åklagaren pläderingsvis alltid hävda att den samlade brottslig-

2

heten har ett högre straffvärde än om fråga varit om ett enstaka brott. Även vid flera fall av våldtäkt mot barn som riktats mot samma målsägande bör åklagaren alltid hävda att brottsligheten har ett högre straffvärde än om fråga varit om ett brott. Också när det är fråga om flera fall av sexuellt utnyttjande av barn som riktats mot samma målsägande är utgångspunkten att brottsligheten har ett högre straffvärde än om fråga varit om ett enstaka brott. Det kan dock finnas skäl som talar för en annan bedömning. Utifrån HD:s exempel kan det vara fråga om en av full frivillighet och ömsesidighet präglad sexuell relation med en tonåring som inte har mer än 2-3 månader kvar till femtonårsdagen. Normalt bör dock åklagaren även i sådana fall kunna hävda att brottsligheten har ett högre straffvärde än om fråga varit om ett brott.

3