Háskóli Íslands Svenska lektoratet Vårterminen
Grammatik II – SÆN206G (5 hp) Lärare: Maria Riska
[email protected]
Studiebrev 2 GRAMMATIK Singularis tredje person maskulinum nominativ mötte en flicka på Djurgårdsbron en kväll i sitt unga liv. Flickan brast ut i en interjektion en imperativ och possessiv, så att maskulinum tredje person böjdes till genitiv. Därpå grep de en kopulativ konjunktion och vandrade dädan som man och viv, två superlativt reciproka hjon i presens indikativ.
Alf Henriksson
Den här veckan ska vi ta i tu med kapitel 5 i Funktionell svensk grammatik, ett kapitel som handlar om ord och ordklasser, samt ordens böjning, det vill säga morfologi. I det här studiebrevet ska vi koncentrera oss på substantiven.
Ordklassindelning Till vilken ordklass ett ord hör är inte alltid helt entydigt, men man brukar dela in ord i klasser utgående från de tre kriterierna form (hur ordet böjs), betydelse och funktion (vilken funktion ordet har en sats, det vill säga vilken typ av satsled ordet utgör). Vissa ord kan placeras i flera än en ordklass, medan det finns andra ord som inte riktigt passar in någonstans. Ordklasserna substantiv, verb, adjektiv i och i viss mån pronomen innehåller ord som (i stort sett) är böjliga. De andra ordklasserna innehåller ord som är oböjliga. De ordklasser som tar in nya ord är främst substantiven och verben, men också adjektiven och adverben. Dessa ordklasser kallar man öppna ordklasser. De ordklasser som inte gärna tar in nya ord, t.ex. prepositionerna och konjunktionerna kallas slutna ordklasser. De ord som har en egen ”rik” betydelse kallas för innehållsord. Det är till exempel substantiven, verben och adjektiven. Småorden som t.ex. prepositionerna och konjunktionerna kallas formord. De har inte så rik egen betydelse, utan används främst för att binda ihop satser och uttrycka relationen mellan innehållsorden i en sats. I svenska brukar man traditionellt räkna med att det finns nio ordklasser: substantiv, adjektiv, verb, räkneord, pronomen, adverb, prepositioner, konjunktioner (inkl. subjunktioner) och interjektioner. Med dem kommer man väldigt långt då man vill kategorisera orden i vårt språk enligt de tre kriterierna form, betydelse och funktion, men det finns ord (och väldigt vanliga ord i språket dessutom), som inte uppfyller kraven för någon av dessa nio ordklasser. Det gäller infinitivmärket att, som har en annan funktion och ett annat uttal [å] än subjunktionen att; artiklarna en/ett och den/det som har en annan funktion än räkneord resp. pronomen; partiklarna som bildar partikelverb tillsammans med ett verb, t.ex. hälsa på, där betoningen ligger på partikeln och som betyder ’besöka’ (jfr hälsa på, med betoning på verbet, vilket inte är något partikelverb och som betyder ’säga goddag’); samt det opersonliga det, som har en speciell grammatisk funktion i konstruktioner som t.ex. Det snöar. Man kan lösa problemet med dessa ord på olika sätt. Vissa grammatikor behandlar dem som specialfall tillsammans med den ordklass orden har mest gemensamt med, andra behandlar dem som ”egna” ordklasser. Vi ska börja med att repetera de nominala ordklasserna. Nominal kommer från latinets nomen, som betyder namn. Bland de nominala ordklasserna är substantiven den största och den viktigaste. Adjektiven räknas också hit, och deras uppgift är att beskriva substantiven. Räkneorden preciserar i sin tur substantiven. Pronomen räknas också till de nominala ordklasserna och pronomenets uppgift är att ersätta substativen för att vi ska få en mer varierad text. Prepositionerna brukar normalt sett inte räknas till de nominala ordklasserna, men deras funktion är nära förknippad med substantiv.
Prepositionerna brukar också kallas ”relationsord” eftersom de uttrycker en relation – relationen mellan huvudordet och andra ord i satsen.
Uppgift 1 Repetera avsnittet om ordklassindelning och substantiv i Funktionell svensk grammatik sidan 103–115 till och med kap. 5.3.1.3). Gör sedan uppgifterna 1–7 och 9–12 på s. 14–15 i övningsboken Funktionell svensk grammatik. Kontrollera dina svar med facit då du är klar. Om du är osäker på svaren på frågorna 3 och 10 får du gärna skicka in dina svar på just de frågorna till mig på
[email protected]
Genus Nu har du bland annat läst om svenskans genussystem, att vi har två genus, utrum och neutrum och att den största delen av svenskans substantiv är utrum ord (en-ord), faktiskt hela 75 procent. Genus måste i princip läras in lexikalt. Det innebär att man när man lär sig ett nytt ord också måste lära sig vilket genus ordet har. Det finns inga regler för vilket genus ett ord får. Däremot så finns det vissa tendenser som t.ex. har att göra med ordets betydelse, form och uttal. Till exempel är nästan alla flerstaviga ord som slutar på obetonat –a utrum-ord t.ex. en mamma och en penna, med några undantag som ett öga och ett öra. De flesta ord som betecknar levande varelser (människor eller djur) är utrumord, som t.ex. en lärare, en pappa, en get. Men även här finns det undantag – det som främst brukar nämnas är ett barn. Det finns också en del ord där genusbruket vacklar. Det här beror ofta på regionala skillnader i språkbruket, men i vissa fall förekommer det också att ett ord kan vara både utrum-ord och neutrum-ord. Ett mycket vanligt ord som exempel på detta är öl, som kan böjas ölet såväl som ölen.
Några genusregler Bebyggelsenamn (namn på världsdelar, länder, städer) är neutrum och behandlas som singularis. Exempel:
Det gamla Stockholm har många historiska minnesmärken. Asien stod enat. Förenta staterna är ekonomiskt starkt. Namn på vattendrag är oftast utrum: Donau är ganska nedsmutsad. Namn på tidningar, böcker, skådespel, dikter och musikstycken är utrum och behandlas som singularis: Dagens Nyheter är mest känd av de svenska dagstidningarna. De så kallade initialförkortningarna är oftast neutrum: FN är ineffektivt.
När vi använder den obestämda formen av ett substantiv, föregås den i normalfall av den obestämda artikeln en eller ett. Den obestämda artikeln är identisk med räkneordet en/ett och i vissa fall är det omöjligt att avgöra om det är fråga om en obestämd artikel eller ett räkneord. De substantiv som inte kan räknas, t.ex. ämnesord som smör, havre, guld, föregås inte av obestämd artikel. I vissa fall kan den obestämda artikeln utlämnas. Grundregeln är att ju mer specifik syftningen är i en nominalfras, desto större är sannolikheten för att vi bör använda obestämd artikel. I klartext betyder det att om man syftar på en specifik människa, ett specifikt djur, en specifik sak etc. så ska den obestämda artikeln sättas ut. När man däremot inte syftar på en specifik individ/sak utan mera allmänt på ett begrepp eller en företeelse – utelämnas den obestämda artikeln. Jämför de här två exemplen: Min son spelar piano (allmän syftning; företeelsen) Vi har köpt ett piano (specifikt piano) När vi anger grupptillhörighet använder vi inte obestämd artikel i svenskan. Det här gäller till exempel yrkeskategorier, befattningar samt politisk och religiös grupptillhörighet. Vi säger alltså: Han är lärare. Hon är socialist. Lena är kristen och Aron är muslim.
Läs mera om genusbruket och användningen av obestämd artikel i Språkriktighetsboken s. 97–105 och s. 116–122.
Bestämdhet Nu ska vi titta litet närmare på species, det vill säga bestämdhet, i svenska. Det är ett ganska krångligt kapitel inom den svenska grammatiken och det är svårt att ge några konkreta och enkla regler. Huvudregeln är att man använder bestämd form då man talar om något som är känt, obestämd form då man talar om något som är okänt. Men vad som är bekant eller obekant är inte alltid entydigt och valet av bestämd form/obestämd form påverkas även av faktorer utanför texten/samtalet. Den fristående bestämda artikeln (den eller det) faller i svenskan ofta bort då en fras lexikaliserats (det vill säga blivit ett fast begrepp). Exempel på sådana lexikaliseringar är Vita huset, gula febern, svarta börsen. Det finns också andra fraser där artikel saknas, som t.ex. halva huset, sista minuten. Dessa fraser måste läras in fras för fras, det finns inga klara regler för varför dessa saknar bestämdhetsartikel. Som undantag från regeln om att det som är bekant ska ha bestämd form och det som är obekant obestämd form räknas exemplen Lottas bil, hans bil, dessa bilar, nästa bil, samma bil. Formen är artikellös, men betydelsen är bestämd. Denna typ av konstruktion används bland annat efter genitiv form och efter possessivt pronomen.
Uppgift 2 Läs mer om bestämdhet i Funktionell svensk grammatik s. 116–121, samt i Språkriktighetsboken s. 123–126 och gör sedan uppgifterna 14 och 16 på sid. 15 i övningsboken Funktionell svensk grammatik. Kontrollera sedan dina svar med facit bak i boken.
Uppgift 3 Till slut ska vi ta en titt på ett par specialfall när det gäller användningen och böjningen av pluralis i svenska. Läs s. 145–176 i Språkriktighetsboken och skicka in dina svar på frågorna 1–2 nedan till mig. 1. Hur böjer man ordet personal i pluralis? Motivera ditt svar. 2. Grundregeln är den att många används tillsammans med substantiv som man kan räkna, medan mycket står tillsammans med substantiv som inte kan räknas. Men det finns också fall där detta inte gäller. När kan vi använda många/mycket på ett sätt som avviker från grundregeln? Belys ditt svar med exempel. Observera att flera och få används på samma sätt som många; på samma sätt som mycket används mer, mindre, lite. 3. Gör övningarna på s. 9–12 i Svår grammatik och ordbildning. Kontrollera själv dina svar med facit bak i boken.
Det var denna veckas studiebrev. Hoppas att du inte tyckt att det varit alltför krångligt och hör gärna av dig om du har några frågor! Hälsningar Maria
Copyright©2017 Maria Riska & Lars-Göran Johansson
