SV SV MEDDELANDE TILL LEDAMÖTERNA

EUROPAPARLAMENTET

2009 - 2014

Utskottet för framställningar

29.8.2014

MEDDELANDE TILL LEDAMÖTERNA Ärende:

1.

Framställning 1292/2010, ingiven av Martha Gazzard, nederländsk medborgare, om påstådd språklig diskriminering

Sammanfattning av framställningen

Framställaren är fast bosatt i Lagos, Portugal, och har ett eget hälsoterapeutföretag. Hon saluför sin verksamhet genom engelskspråkig reklam på sin bil. För detta betalar hon en avgift till Lagos stadshus. Hon klagar över att hon, i enlighet med de avgifter som fastställts av de lokala myndigheterna, måste betala fem gånger mer än det sedvanliga beloppet eftersom hennes reklam inte är skriven på portugisiska. Det finns ingen tydlig förklaring på varför detta är fallet, och hon betraktar det som oacceptabel diskriminering. 2.

Tillåtlighet

Framställningen förklarades tillåtlig den 7 februari 2011. Kommissionen har uppmanats att lämna upplysningar (artikel 202.6 i arbetsordningen). 3.

Kommissionens svar, mottaget den 30 maj 2012

Trots de viktiga ändringarna av No 1 artigos 11-14 da norma no 2 do Regulamento e Tabela de Licenças, Taxas e Outras Receitas Municipais avseende den årliga reklamavgift som tas ut av Câmara Municipal de Lagos, anser kommissionens tjänster att de berörda bestämmelserna fortfarande verkar strida mot artiklarna 49 och 56 i EUF-fördraget. Det är naturligtvis en avsevärd förbättring att avgiften, som tidigare femdubblades om reklamen var på ett annat språk än portugisiska, numera bara fördubblas i sådana fall efter det att den relevanta portugisiska lagen har ändrats. Det är också ett klart framsteg att CM\1034204SV.doc

SV

PE489.718v02-00 Förenade i mångfalden

SV

näringsidkare nu åtminstone har möjlighet att göra reklam på andra språk än portugisiska utan att bli bestraffade genom en avgiftshöjning, även om villkoret är att reklamen måste innehålla uttalanden på portugisiska som tillmäts lika stor betydelse. Kommissionens tjänster är dock av den meningen att även om dessa förbättringar är positiva så är de tyvärr otillräckliga för att åtgärda bristen på överensstämmelse med EU-lagstiftningen. Den kvarstående avgiftshöjningen för reklam som enbart är på ett främmande språk verkar fortfarande utgöra en diskriminerande begränsning av både friheten att tillhandahålla tjänster och av etableringsfriheten, som garanteras i artiklarna 49 respektive 56 i EUF-fördraget. Möjligheten att undvika avgiftshöjningen för reklam på ett främmande språk genom att ta med uttalanden på portugisiska som tillmäts lika stor betydelse avskaffar inte detta hinder helt och hållet. Det finns många giltiga orsaker till att ett företag som är etablerat i Portugal endast vill göra reklam på ett främmande språk. Anpassningen av den portugisiska lagen till direktiv 2005/29/EG om otillbörliga affärsmetoder bör utredas ytterligare. Genom direktivet har medlemsstaternas bestämmelser om företagens reklam till konsumenterna och om otillbörliga affärsmetoder harmoniserats fullt ut. Domstolen har vid ett flertal tillfällen bekräftat att direktiv 2005/29/EG ska tolkas på så sätt att det förhindrar införandet av strängare krav i den nationella lagstiftningen än kraven i direktivet. Ett direkt förbud mot reklam på ett främmande språk (enligt artikel 7 i den portugisiska reklamlagen), utan att de nationella myndigheterna är skyldiga att bedöma huruvida reklamen rent konkret är vilseledande (genom att beakta särdragen och omständigheterna i varje enskilt fall), avviker i detta sammanhang från bestämmelserna i direktivet1. Slutsats Kommissionen ämnar undersöka ovanstående ärende ytterligare och kan eventuellt överväga att inleda ett formellt överträdelseförfarande om det framgår av utredningen att den portugisiska lagen är och förblir oförenlig med EU-lagstiftningen. 4.

Kommissionens kompletterande svar, mottaget den 29 augusti 2014

Efter sitt första meddelande av den 30 maj 2012 utredde kommissionens avdelningar om den portugisiska lagen är förenlig med EU-lagstiftningen. Detta skedde inom ramen för ett klagomål som ingivits till kommissionen om samma problem. Efter att kommissionen hade informerat klaganden om det föreslagna beslutet och skälen för detta, avslutade kommissionen formellt behandlingen av klagomålet den 23 januari 2014 utan att inleda överträdelseförfaranden mot Portugal enligt fördraget. Beslutet grundade sig på Europeiska unionens domstols rättspraxis, enligt vilken vissa begränsningar av friheten att tillhandahålla tjänster och av etableringsfriheten under vissa förhållanden kan vara motiverade av tvingande skäl av överordnat allmänintresse. Kommissionen konstaterade uttryckligen att den berörda avgiften tillämpas på samma sätt för inhemska företag och EU-företag. När det gäller det allmänintresse som avgiften är avsedd att 1

Se de förenade målen C-261/07 (VTB-VAB NV mot Total Belgium NV) och C-299/07 (Galatea BVBA mot Sanoma Magazines Belgium NV) den 23 april 2009.

PE489.718v02-00

SV

2/3

CM\1034204SV.doc

skydda har domstolen erkänt att konsumentskyddet utgör tvingande hänsyn i förhållande till allmänintresset, och att skyldigheten att respektera medlemsstaternas nationella identitet, som föreskrivs i artikel 4.2 i EU-fördraget, omfattar skydd av en medlemsstats officiella språk. Av denna anledning beslutade kommissionen att inte fortsätta med utredningen eller bestrida den berörda avgiftens lämplighet och proportionalitet inom ramen för ett formellt överträdelseförfarande. När kommissionen fattade sitt beslut att inte inleda ett överträdelseförfarande tog den även hänsyn till de åtgärder som de portugisiska myndigheterna hade vidtagit för att sänka den berörda avgiften avsevärt samt reducera dess tillämpning efter det att kommissionen inledde utredningen. Slutsats Som kommissionen aviserade i sitt första svar har den även utrett den portugisiska reklamlagstiftningens förenlighet med direktiv 2005/29/EG om otillbörliga affärsmetoder. Med beaktande av de kompletterande förklaringar som de portugisiska myndigheterna tillhandahållit om de relevanta bestämmelserna i reklamlagen drog kommissionen slutsatsen att dessa kunde motiveras enligt artikel 7 i det direktivet, vars text föreskriver att medlemsstaterna ska se till att konsumenterna får väsentlig information i klar och begriplig form. Kommissionens utredning gav inte några belägg för att tillämpningen av reklamlagen får konsekvenser som skulle strida mot ovanstående bestämmelse i direktivet om otillbörliga affärsmetoder.

CM\1034204SV.doc

3/3

PE489.718v02-00

SV