Utbildning som bransch - en analys av gymnasieskolan

Utbildning som bransch – en analys av gymnasieskolan

Nora Prochazka Fredrik Bergström

En HUI-rapport

AB HANDELNS UTREDNINGSINSTITUT (HUI)

Sammanfattning För första gången kommer en heltäckande rapportserie över hur svensk utbildning fungerar ur ett ekonomiskt perspektiv. Denna rapport om gymnasieskolan är den tredje i en serie om fem rapporter med titeln ”Utbildning som bransch”.

I takt med globaliseringens och den ökade internationaliseringens utbredning ställs allt högre krav på svenska företag att leverera produkter och tjänster i världsklass. Det leder också till att kunskapsinnehållet i verksamheten ökar och det blir allt viktigare för företagen att hitta företagsledare och medarbetare med tillräcklig kunskap och kompetens. Om detta inte kan ske finns det risk att svenska företags konkurrenskraft försvagas och Sveriges attraktivitet som företagarnation på sikt undermineras. Utbildningssystemet har således en nyckelroll i Sveriges samhällsekonomiska utveckling. Trots det kommer utbildningssystemets roll som kompetensförsörjare och tillväxtmotor ofta i skymundan.

Med bakgrund av detta har Handelns Utredningsinstitut fått i uppdrag av Svenskt Näringsliv att undersöka hur väl det svenska utbildningssystemet fungerar utifrån ett branschperspektiv. Att analysera gymnasieskolan utifrån ett branschperspektiv innebär att gymnasieskolan studeras och analyseras på samma sätt som andra kunskapsintensiva branscher. De flesta analyser som görs om hur utbildningssystemet fungerar präglas av ett ”inifrånperspektiv”. Genom att använda ett nytt grepp, där utbildningssystemets roll som kompetensförsörjare och tillväxtmotor ligger i fokus, hoppas vi kunna bidra till att öka förståelsen för utbildningssystemets ekonomiska betydelse och funktion. Härigenom hoppas vi också kunna synliggöra viktiga styrkor och svagheter i det svenska utbildningssystemet.

Denna tredje rapport, i en serie om fem rapporter, är fokuserad på det andra steget i utbildningskedjan – gymnasieskolan. Syftet med rapporten är att diskutera och analysera begrepp som kvalitet, produktivitet, resurseffektivitet, konkurrens, m fl. i gymnasieskolan. I rapporten listas en rad områden som kan förbättras inom skolans område. Denna rapport om gymnasieskolan har stora likheter i utformning och slutsatser med rapporten om grundskolan som är den andra i serien ”Utbildning som bransch”. Valet att ändå göra två rapporter grundar sig i att grundskolan och gymnasieskolan på en del områden skiljer sig åt och att rapporterna skall kunna användas i olika syften. Även om gymnasieskolan och grundskolan skiljer sig åt på många sätt är slutsatserna ur ett branschperspektiv i flera delar desamma som för

grundskolan. För den som redan läst grundskolerapporten rekommenderas avdelning 2.3, kapitel 3 och 4, avdelning 5.1, avsnitt 5.1.1, samt bilaga 2 i gymnasierapporten. Dessa kapitel och avsnitt belyser intressanta aspekter som skiljer sig åt från grundskolerapporten.

De fristående gymnasieskolorna har en högre andel elever som läser på yrkesprogram än de kommunala skolorna. Läser man på ett yrkesprogram så har man i genomsnitt lägre betygspoäng än om man läser ett teoretiskt program. Trots det har elever som går i friskolor ett högre genomsnittligt betyg (14,5) än elever i kommunala skolor (14,0). Det är en intressant och ny slutsats som är unik för denna rapport. Läs mer om detta i avsnitt 5.1.1 Är fristående skolor utbildningseffektivare?

Intressant är även att trots att Sverige är ett av de länder i världen som investerar mest i utbildning i förhållande till BNP så finns det stora brister på gymnasienivå. •

Nästan tre av tio elever blir icke godkända i Matematik A. Det faktum att matematik är det mest problematiska kärnämnet även i grundskolan återspeglar hur bristande baskunskaper sedan ligger eleverna till last på högre nivåer.

•

Var tredje elev klarar inte gymnasiestudierna på de ordinarie tre åren.

•

Av landets 20-åringar har 72 procent slutbetyg från gymnasieskolan. Det betyder att drygt var fjärde 20-åring saknar ett avgångsbetyg och variationen mellan landets kommuner är stor.

För att komma tillrätta med dessa problem kan det vara lärorikt att ta ett steg tillbaka och se på problemen ur ett nytt perspektiv – ett ekonomiskt perspektiv. Gymnasieskolan liksom grundskolan kan idag betraktas som en marknad där skolorna i allt större utsträckning konkurrerar om att attrahera elever. Friskolor konkurrerar med kommunala skolor, men även de kommunala skolorna konkurrera med varandra. Denna ”marknadssituation” är i grunden positiv då konkurrensen i sig ger incitament till högre kvalitet och ökad effektivitet. Idag kännetecknas skolmarknaden dock av några barriärer som behöver åtgärdas för att skolmarknaden ska fungera effektivare.

1) Sambandet mellan hur mycket en kommun investerar i gymnasieutbildning och de utbildningsresultat som gymnasieeleverna i kommunen presterar är mycket svagt. Detta tyder på att den svenska gymnasieskolan kännetecknas av resursineffektivitet och att det är andra faktorer än ökade resurser som är vitala för att förbättra skolan.

Att göra jämförelsen på kommunnivå kan dock ge stora missvisningar eftersom olika utbildningsprogram har olika förutsättningar. Många yrkesförberedande program har relativt höga kostnader men litet elevunderlag beroende på programmets karaktär, samtidigt som det ofta är hit de svagare och mindre studiemotiverade eleverna söker sig. Slutligen erbjuder inte samtliga skolor och samtliga kommuner samma utbildningsprogram vilket också får till följd att jämförelsen blir missvisande. För att en liknande jämförelse ska bli mer rättvis borde den göras på programnivå. Detta är dock inte möjligt med dagens statistikinsamling. Idag samlas kostnadsuppgifter in som lägst på kommunnivå eftersom utbildningsansvaret för grund- och gymnasieskolan ligger på kommunerna. Resultat i form av betyg finns att inhämta på programnivå, men de är inte justerade med hänsyn till elevernas socioekonomiska bakgrund som de är på grundskolenivå. Detta resulterar i att benchmarking skolorna emellan är svårt då genomsnittsbetyg och genomsnittskostnader är missvisande resultatmått.

Det måste gå att jämföra gymnasieskolorna per program om de ska kunna bli bättre och lära av varandra. Genom att i större utsträckning analysera och lära av de framgångsrika exemplen borde den genomsnittliga utbildningsnivån kunna lyftas och samtidigt bidra till högre kostnadseffektivitet.

En gymnasieskola med låga resultat på t ex samhällsprogrammet måste lära av en liknande gymnasieskola med höga resultat för samhällsprogrammet. För att kunna jämföra program i gymnasieskolan och på så vis öka effektiviteten måste kostnaderna redovisas på programnivå. Elevernas resultat på programnivå måste dessutom redovisas med hänsyn till elevernas socioekonomiska bakgrund. Både kostnader och resultat måste redovisas på ett sätt som är lättillgängligt och nationellt jämförbart. På sikt vore det bra om resultat och kostnader även gick att jämföra internationellt.

2) Gymnasieutbildningen kan idag betraktas som en marknad där skolorna i allt större utsträckning konkurrerar om att attrahera elever. För att det ”marknadssystem” som har införts i den svenska gymnasieskolan ska kunna fungera krävs det förbättrad

information till föräldrar och elever som skall välja gymnasieskola. Idag saknas det en opartisk lättillgänglig sammanställning av vad olika gymnasieskolor presterar. När elever och föräldrar väljer gymnasieskola baseras skolvalet ofta på lösa grunder som skolans egen reklam, på rykten (den skolan sägs vara bra) eller på rena lockerbjudanden (hos oss får du en gratis dator). Betyg och genomsnittliga meritvärden används idag som en slags kvalitetsstämpel på skolor, men eftersom gymnasieskolorna då själva kvalitetsbedömer sina produkter finns det incitament till betygsinflation. Det behövs därför andra former för kvalitetsbedömning. Genom att tillhandahålla lättillgänglig och relevant information skulle elevernas och föräldrarnas val underlättas och de positiva konkurrenseffekterna förstärkas. För att förbättra informationsflödet föreslår vi att det görs opartiska utvärderingar både av grundskolan och av gymnasieskolan. Exempel kan hämtas från brittiska Ofsted eller amerikanska Standard & Poor. När elever och föräldrar får klart för sig vilka skolor som levererar ett mervärde så kommer dessa skolor att attrahera fler elever, samtidigt som svagare skolor tvingas förbättra sin kvalitet för att överleva.

Ett förslag har tagits fram på hur en utvärderingsmall skulle kunna se ut som kan hjälpa elever och föräldrar att jämföra skolor innan de gör sina skolval till gymnasiet (se bilaga 2). Rapporten förespråkar även rankingar av gymnasieskolor för att ge elever och föräldrar lättillgänglig information inför skolval.

3) De skolor som inte håller måttet måste stängas. För att konkurrensen ska fungera väl är det viktigt att det är möjligt både att starta nya skolor (entry) och att lägga ned existerande skolor (exit). Entry och exit är betydelsefullt eftersom båda företeelserna stimulerar konkurrensen. Nya skolor utmanar etablerade skolor. Risken för att en skola tvingas dra ner eller lägga ner verksamheten tvingar skolledningarna att ständigt se över och förbättra den utbildning som erbjuds.

4) Kunskapsproducenterna (skolorna) måste också ges större möjligheter att optimera sitt erbjudande. Den svenska skolan bör därför i större utsträckning tillåtas agera som privata kunskapsföretag. En väl fungerande marknad kännetecknas av arbetsspecialisering där företag köper varor och tjänster av varandra. En ständigt återkommande fråga för företag är vilken verksamhet som ska upprätthållas inom företaget och vad som ska köpas in från andra företag. På samma sätt skulle skolledningens primära uppgift kunna bli att sätta ihop ett attraktivt ”utbildningspaket” genom att i större utsträckning köpa in kompetenser från andra

utbildningsföretag. Skolorna skulle kunna välja att ha egen kompetens inom vissa områden och köpa in kompletterande kompetenser inom de områden som ligger utanför skolans kärnkompetens. Därmed skulle skolan även kunna erbjuda nischad undervisning som idag inte kan erbjudas eftersom elevunderlaget är för litet eller kompetensen för dyr. Dessutom skulle skolan i större utsträckning kunna anpassa sin verksamhet efter elevintresse och storleken på elevkullar. Läraryrket skulle få fler utvecklingsmöjligheter då det skulle uppkomma fler potentiella arbetsgivare och större möjlighet att specialisera sig i sitt yrke. Sammantaget skulle det stödja en kreativ innovationsprocess som i förlängningen gynnar individer, arbetsmarknad och samhällsekonomin i stort.

Innehållsförteckning

1

2

3

INLEDNING.......................................................................................................................................... 3 1.1

EFFEKTIVITET I DEN SVENSKA GYMNASIESKOLAN............................................................................. 4

1.2

ÄR DET ”RÄTT” KUNSKAP SOM LÄRS UT?.......................................................................................... 5

1.3

MÅSTE GYMNASIEUTBILDNINGEN

1.4

VAD INNEBÄR ÖKAD KONKURRENS FÖR GYMNASIEUTBILDNINGEN? .................................................. 8

1.5

FÖRETAGANDE I DEN SVENSKA SKOLAN ........................................................................................... 9

1.6

RAPPORTENS UPPLÄGG .................................................................................................................... 9

GYMNASIESKOLAN......................................................................................................................... 10 2.1

GYMNASIESKOLANS OMFATTNING ................................................................................................. 11

2.2

VAD KOSTAR UTBILDNINGSSEKTORN?............................................................................................ 12

2.3

GYMNASIESKOLAN – CENTRALSTYRD ELLER EFTERFRÅGESTYRD? .................................................. 13

EFFEKTIVITET I GYMNASIESKOLAN......................................................................................... 16 3.1 3.1.1

5

KOSTNADSEFFEKTIVITET ............................................................................................................... 16 Kostnadsutveckling .................................................................................................................. 18

3.2

UTBILDNINGSEFFEKTIVITET........................................................................................................... 20

3.3

RESULTAT I GYMNASIESKOLAN...................................................................................................... 20

3.3.1

4

VARA EN OFFENTLIG ANGELÄGENHET?......................................... 6

Betyg som kvalitetsindikator..................................................................................................... 22

3.4

EFFEKTIVITETSÖKNING MÖJLIG?.................................................................................................... 24

3.5

INFORMERA MERA – LÄR AV VARANDRA ........................................................................................ 27

3.5.1

Information nödvändig för rationella val .................................................................................. 27

3.5.2

Hur ska jämförelse möjliggöras?.............................................................................................. 28

HUR VÄL FÖRBEREDER DET SVENSKA GYMNASIET FÖR FRAMTIDEN?.......................... 31 4.1

LÅG EFTERFRÅGAN PÅ NYUTBILDAD ARBETSKRAFT ........................................................................ 31

4.2

GYMNASIESKOLAN UTIFRÅN MOTTAGARENS PERSPEKTIV ............................................................... 32

4.3

ENHETSSKOLANS BRISTER ............................................................................................................. 33

KONKURRENS PÅ GYMNASIEMARKNADEN ............................................................................. 35 5.1 5.1.1 5.2

DE FRISTÅENDE SKOLORNA OCH DERAS UTVECKLING ..................................................................... 35 Är fristående skolor mer utbildningseffektiva?.......................................................................... 37 KONKURRENSEFFEKTER ................................................................................................................ 40

5.2.1

Positiva konkurrenseffekter ...................................................................................................... 41

5.2.2

Negativa konkurrenseffekter..................................................................................................... 42

5.2.3

Hur påverkar konkurrens från friskolor den kommunala skolan? .............................................. 43

5.3

MED KONKURRENS MOT TOPPEN .................................................................................................... 44

6

7

SLUTSATSER..................................................................................................................................... 47 6.1

STYRKOR ...................................................................................................................................... 47

6.2

SVAGHETER .................................................................................................................................. 48

6.3

MÖJLIGHETER ............................................................................................................................... 49

6.4

HOT .............................................................................................................................................. 52

REFERENSER .................................................................................................................................... 53

BILAGA 1: STANDARD & POOR’S SCHOOL EVALUATION .............................................................. 55 BILAGA 2: EXEMPEL PÅ HUR OBEROENDE INFORMATIONSMATERIAL OM EN GYMNASIESKOLA SKULLE KUNNA SE UT.......................................................................................... 62

2

1 Inledning Utbildningsbranschen är omfattande. Varje år deltar sex av tio svenskar i någon form av utbildning och en fjärdedel av de offentliga konsumtionsutgifterna går till branschen. Efter den obligatoriska grundskolan väljer de flesta elever att fortsätta sina studier på gymnasiet. Denna rapport är den tredje i en serie på fem rapporter som görs på uppdrag av Svenskt Näringsliv. Syftet är att studera utbildningsbranschen som en bransch bland andra kunskapsintensiva branscher där det är arbetsmarknaden som i slutändan är kunden som efterfrågar den kunskap som eleverna förvärvat under sin utbildning. Fokus i denna rapport är att närmare analysera den svenska gymnasieutbildningen. Gymnasieskolan studeras här som en bransch som producerar kunskap och där elever, genom att välja en viss utbildningsinriktning och gymnasieskola, gör en form av kunskapsinvestering. Även om det finns faktorer som väsentligen skiljer gymnasiemarknaden och grundskolemarknaden åt, finns det också likheter marknaderna emellan. Därför kommer de läsare som läst rapporten om grundskolan känna igen det teoretiska resonemanget i de båda rapporterna. För den som redan läst grundskolerapporten rekommenderas avdelning 2.3, kapitel 3 och 4, avdelning 5.1, avsnitt 5.1.1, samt bilaga 2 i gymnasierapporten. Dessa kapitel och avsnitt belyser intressanta aspekter som skiljer sig åt från grundskolerapporten.

Om inte skolan förmår att på ett effektivt sätt leverera rätt kunskaper kommer det i slutändan att gå ut över arbetsmarknaden och den ekonomiska utvecklingen. I denna rapport anläggs således ett ekonomperspektiv på gymnasieskolan. Detta innebär att man förutsättningslöst måste fråga sig om utbildning måste vara en offentlig angelägenhet eller om gymnasieutbildning kan ses som vilken tjänst som helst och därmed kan produceras på en marknad där olika aktörer konkurrerar om eleverna. Detta perspektiv är relevant i och med att utbildning är en tjänst som sedan några år produceras av skolor som, sedan skolpengssystemet infördes och närhetsprincipen upphävdes, i växande utsträckning konkurrerar med varandra. Även om kommunala gymnasieutbildningar fortfarande är de som dominerar marknaden utmanas de allt mer av nya skolor. Detta innebär i sin tur att elever kan välja bort skolor till förmån för andra skolor de tycker har ett bättre erbjudande. Gymnasiemarknaden kännetecknas dessutom av att det inte bara är skolor som konkurrerar om elever utan olika programinriktningar konkurrerar också om eleverna. Dessutom har vissa programinriktningar ett litet elevunderlag samtidigt som de är kostsamma att producera, vilket gör att regional samverkan blir

3

nödvändig

för

att

kunna

tillhandahålla

vissa

utbildningar.

Konkurrensen

på

gymnasiemarknaden sker alltså i flera dimensioner.

Givet den snabba ökningen av fristående gymnasieskolor går det numera också att, ur ett bransch/marknadsperspektiv, tala om entreprenörskap och snabbväxande skolföretag som tar marknadsandelar, det vill säga en större del av elevunderlaget. Under läsåret 2006/07 läste exempelvis tre av tio gymnasieelever i Stockholms län på en fristående gymnasieskola. Detta innebär i sin tur att det är intressant att diskutera vilka inträdes- och tillväxtbarriärer som skolor som försöker utmana de etablerade och dominerande aktörerna möter. Samtidigt kan det också konstateras att det inte är alla skolor som klarar konkurrensen. En del tappar marknadsandelar och en del skolor har fått stänga, vilket är precis vad man kan förvänta sig på en konkurrensutsatt marknad.

1.1 Effektivitet i den svenska gymnasieskolan Om man ser skolan ur ett bransch/marknadsperspektiv är en naturlig fråga att ställa i vilken utsträckning den svenska gymnasieskolan är effektiv både vad gäller kostnader och vad gäller att uppnå de mål som finns för verksamheten. Finns det regionala skillnader vad gäller kostnad per utbildningsplats och i så fall varför? Vad kan olika skolor lära av varandra? På samma sätt bör man fråga sig om det finns skillnader i utbildningsresultat. På konkurrensutsatta marknader är olika former av jämförelser och benchmarking a och o, och den ständiga frågan är hur ett företag kan förbättra sig vad gäller kostnader och intäkter.

Att få information om utbildningens kvalitet är inte bara viktigt för den enskilda skolans förändringsarbete utan också av stor vikt för elever som är i behov av korrekt information för att kunna göra välgrundade val mellan olika skolor. Utbildningsvalet är ett av de viktigaste investeringsval som unga människor gör och det är essentiellt att det finns tillfredsställande konsumentvägledning som hjälp i detta val. En orsak till att marknader kan fungera mindre bra är om det finns bristande information eller om det föreligger asymmetrisk information (det vill säga att den ena parten har mer information än den andra). Informationsbrist kan åtgärdas på många sätt, bland annat genom att relevant information tas fram och görs lättillgänglig. Genom att exempelvis publicera information om i vilken utsträckning skolor uppnår olika mål, hur elever med genomgången utbildning klarar sig på arbetsmarknaden eller i fortsatt eftergymnasial utbildning, etc. får elever bättre beslutsunderlag och det ger också arbetsgivare möjlighet att kunna validera en individs utbildningsnivå i anställningssituationen. Ett sätt att 4

lösa informationsproblematiken på gymnasiemarknaden vore att låta externa aktörer utvärdera och rangordna dem och kanske till och med stänga dem. Ett exempel på detta är brittiska Ofsted, ett annat Standard & Poor’s som gör analyser av amerikanska skolor.

1.2 Är det ”rätt” kunskap som lärs ut? I detta sammanhang är det också viktigt att fråga sig om den kunskap och kompetens som gymnasieskolan förmedlar är den som faktiskt efterfrågas. Det är givetvis en svår fråga, men en viktig utgångspunkt är att det är viktigt att skolan bidrar till att eleverna får kunskaper som i slutändan bidrar till att de klarar högre utbildning och har framgång i arbetslivet. Detta är givetvis inte skolans enda mål, men det är viktigt. En förutsättning för att detta ska fungera är att den utbildning eleverna efterfrågar, de politiska mål som finns uppställda för utbildningen samt arbetsmarknadens kunskapsbehov korrelerar, se figur 1.1.

Figur 1.1 Efterfrågan som påverkar gymnasieutbildningen

Elevernas/föräldrarnas efterfrågan

Arbetsmarknadens behov

Politiska mål

Vad som menas med ”rätt” kunskap är givetvis inte entydigt. Exempel på vad näringslivet efterfrågar framkommer i en studie av Svenskt Näringsliv och KK-stiftelsen, i vilken en undersökning av svenska företags kompetensbehov har genomförts.1 Intervjuer med 100 företagare i olika branscher och storleksklasser visade att näringslivet i framtiden behöver medarbetare som förutom branschspecifika kunskaper har följande kompetenser:

1

Se ”Företagens kompetensbehov – en utmaning för Sverige”.

5

-

Baskompetens: att kunna läsa, skriva och räkna ordentligt

-

Social kompetens: att skickligt uppfatta, bemöta och relatera till andras känslotillstånd och behov, att kunna samarbeta och kommunicera

-

Interkulturell kompetens: att behärska fler språk än svenska, att ha en öppen inställning till olika kulturer, oavsett om man möter dem i Sverige eller i andra länder

-

Analytisk kompetens: att självständigt kunna lösa problem och kritiskt bedöma olika påståenden

-

Entreprenörskompetens: att kunna identifiera möjligheter i omvärlden och omsätta dessa möjligheter i kreativ, uppfinningsrik och innovativ handling, att ha den förståelse och kunskap som krävs för att i konkret handling starta och driva verksamhet samt förmågan att engagera människor för den egna idéns genomförande

-

Ledarkompetens: att kunna organisera och leda andra människor för att nå verksamhetens mål

Ovanstående kompetenser innefattar fler faktorer än de som det traditionellt anses vara skolans uppgift att ge eleverna. Idag mäts utbildningsresultat främst med hjälp av betyg, nationella prov och antal elever som avslutat utbildningen. Av ovanstående kompetenser är det egentligen endast elevernas baskompetens och till viss del interkulturella och analytiska kompetenser som direkt utvärderas.

Om gymnasieutbildningen skall producera ”rätt” kunskap är det också viktigt att det finns naturliga och väl fungerande former för informationsutbyte mellan elever, skolan och arbetsmarknaden så att utbildningen motsvarar det som efterfrågas.

1.3 Måste gymnasieutbildningen vara en offentlig angelägenhet? Under 1990-talet avskaffades närhetsprincipen (det vill säga att eleverna i normalfallet skulle gå i den kommunala skola som var belägen närmast bostaden) och skolpengssystemet infördes. Det senare innebär att ersättningen till en skola kopplas till hur många elever skolan har. Lyckas en skola attrahera många elever ökar intäkterna och tappar man elever minskar de. Konsekvensen av denna utveckling är att gymnasieskolan idag i viss utsträckning kan beskrivas som en marknad där skolor (såväl offentliga som privata) konkurrerar med varandra om eleverna. Eleverna har i sin tur fått betydligt bättre förutsättningar att välja bort utbildnings6

alternativ som de inte gillar till förmån för skolor som de tycker är bättre. Gymnasieskolan och grundskolan har rört sig från en modell där både finansiering och produktion av utbildning tidigare var en offentlig angelägenhet till en modell där produktion och finansiering i växande utsträckning är separerat, det vill säga en utveckling från ruta 4 mot ruta 2 i figur 1.2 nedan.

Figur 1.2 Produktion och finansiering av utbildning Finansiering av utbildning

Produktion av utbildning

Privat

Offentlig

Privat

1

2

Offentlig

3

4

Utvecklingen mot fler fristående skolformer har rest flera frågor. En central fråga är om offentlig produktion av grundutbildning är nödvändig eller om all utbildning kan privatiseras och därmed konkurrensutsättas på samma sätt som är fallet på många andra marknader.

Vad gäller den första frågan kan man konstatera att många former av utbildning kan tillhandahållas av privata aktörer på en marknad och finansieras genom olika former av skolavgifter, vilket inte minst många helt privat drivna och finansierade utbildningar är exempel på. Det gäller kortare privata vuxenutbildningar som erbjuds inom en rad områden (exempelvis datautbildningar, kurser i skönhetsvård, företagsekonomi med mera) men också längre och mer kvalificerade betalutbildningar som Handelshögskolans vidareutbildningsprogram.

Ett nationalekonomiskt argument för offentlig inblandning i tillhandahållandet av grundläggande utbildning, dit idag även gymnasieutbildningen räknas, är att grundläggande utbildning inte riktigt kan betraktas som en vanlig tjänst i och med att den kan förväntas ge upphov till så kallade externa effekter, eller externaliteter. En extern effekt uppkommer om en persons välfärd (konsumtionsexternaliteter) eller ett företags produktion (produktionsexternaliteter) påverkas av beslut som fattas av andra ekonomiska aktörer än dem själva. När en person utbildar sig är det rimligt att tro att även andra samhällsmedborgare kan dra nytta av detta. Denna typ av vinster för samhället i stort är ”externa” för individen i den meningen att de inte direkt kommer henne till del. Därmed finns risken att hon i frånvaro av någon form av statligt ingripande, exempelvis skolplikt eller subvention till utbildning, skulle välja en samhälls7

ekonomiskt sett för låg utbildningsnivå. Positiva externaliteter, som detta kallas, innebär alltså att nyttan av utbildning är större för samhället i sin helhet än för de enskilda individerna som satsar på en utbildning. Förekomsten av positiva externaliteter av ovannämnda slag betyder dock inte att det är nödvändigt med offentlig produktion av utbildning. Istället kan efterfrågan på utbildning ökas genom subventioner. 2 Möjliga finansieringsformer skulle kunna vara någon form av skolpengssystem av det slag som tillämpas i Sverige.

Sammantaget kan man konstatera att det finns goda argument för att skolan helt eller delvis bör finansieras via offentliga medel. Man kan dock också konstatera att skolan inte nödvändigtvis måste bestå av kommunala skolor utan produktionen av utbildning kan även tillhandahållas av privata aktörer såsom det växande antalet fristående skolor. Detta har i sin tur inneburit en ökad konkurrens om eleverna mellan olika aktörer. Frågan är vad detta innebär för skolan.

1.4 Vad innebär ökad konkurrens för gymnasieutbildningen? När det gäller konkurrens mellan olika läroanstalter kan man konstatera att den svenska skolmodellen är intressant i ett internationellt perspektiv. I många länder finns inte alls samma möjligheter för elever att välja skola och inte heller samma möjligheter att starta upp fristående skolor. I Sverige har det under de senaste åren startats ett stort antal fristående skolor, dels på grundskole- men ännu mer på gymnasienivå, vilket har intensifierat konkurrensen. På ett övergripande plan innebär denna konkurrens att det både kan uppstå positiva och negativa konkurrenseffekter vad gäller exempelvis elevprestationer. Negativa effekter kan uppstå i den kommunala skolan om de bästa lärarna och eleverna söker sig till en nystartad fristående skola i närområdet. Denna effekt kan dock motverkas av positiva konkurrenseffekter. Genom att det startas skolor som erbjuder olika former av utbildning och sätt att förmedla kunskap kan elever och lärare välja den utbildning som bäst passar individen, men det kan också leda till att skolor får möjlighet att lära av varandras sätt att bedriva utbildningsverksamhet. Till de positiva konkurrenseffekterna hör också att konkurrens kan minska olika former av ineffektiviteter.

2

Ett alternativ är att öka avkastningen på en utbildningssatsning genom förändringar av skattesystemet.

8

1.5 Företagande i den svenska skolan En annan sida av den svenska friskolereformen är att det är möjligt för fristående skolor att startas och att växa, det vill säga att det finns utrymme för entreprenörskap och dynamik på marknaden. En del skolor kommer att förbli små medan andra kommer att växa. I viss utsträckning begränsas marknaden och möjligheten att växa av antalet ungdomar i gymnasieålder, men samtidigt finns det en extra tillväxtpotential relaterad till att en ökad efterfrågan på utbildning (föräldrar kan vara beredda att köpa extra utbildning till sina barn i takt med att kunskap blir allt viktigare) och möjligheten att exportera svenska skolkoncept till andra länder. Samtidigt kan man också konstatera att även om det finns relativt goda möjligheter att starta nya skolor är gymnasieutbildningen fortfarande en reglerad bransch där utbildningsprocessen i synnerhet måste följa en mängd regler. Detta påverkar i sin tur möjligheten för utbildningsentreprenörer att utveckla nya gymnasiekoncept.

1.6 Rapportens upplägg Med utgångspunkt från diskussionen ovan har rapporten följande upplägg. I kapitel 2 görs en kort översikt av gymnasieskolans omfattning. I kapitel 3 studeras kostnader och kvalitet i gymnasieutbildningen. I denna del diskuteras även betydelsen av benchmarking och informationsutbyte inom den svenska gymnasieskolan. I kapitel 4 görs en ansats att studera hur väl de kunskaper som förmedlas i gymnasieskolan lever upp till arbetsmarknadens och den eftergymnasiala utbildningens behov. I kapitel 5 diskuteras vad den ökade konkurrensen från fristående skolor har inneburit för gymnasieskolan. I det avslutande kapitlet utvecklas de slutsatser som fattats i denna rapport. Kapitlet är strukturerat som en SWOT-analys, några av de styrkor, svagheter, hot och möjligheter som den svenska gymnasieskolan står inför kommenteras och utvecklas.

9

2 Gymnasieskolan Det livslånga lärandet sker inom ramen för många olika utbildningsformer med olika huvudmän, från den pedagogiska verksamheten i förskolan till studiecirklar riktade till seniorer. Figur 2.1 nedan ger en överblick över utbildningsbranschens olika aktörer och i vilken regi de olika utbildningarna kan ske. I denna tredje rapport om ”Utbildning som bransch” görs en närmare analys av det offentligt finansierade utbildningssystemets andra nivå, gymnasieskolan. Grundskolan inklusive förskoleklass räkan i denna rapportserie som den första utbildningsnivån, medan övrig form av förskoleverksamhet räknas till barnomsorgen snarare än utbildning.

Figur 2.1 Utbildningsbranschens aktörer Förskoleklass

Grundskola

Gymnasieskola

CFL

Universitet/Högskola

- Kommun

- Kommun

- Kommun

- Stat

- Stat

- Enskild

- Stat

- Landsting

- Fristående

- Fristående

- Fristående

Förskoleverksamhet

Specialskola

Gymnasiesärskola

- Kommun

- Stat

- Kommun

Kompletterande utbildning

- Landsting

- Fristående

- Enskild

Särskola - Kommun

SFI

- Fristående

- Kommun

Folkhögskola

- Landsting

Komvux

- Landsting

- Fristående

- Kommun

- Fristående

- Fristående KY-utbildning - Stat - Fristående Personalutbildning - Fristående

- Landsting

Utlandsskolor

Särvux - Kommun

Statens, landstingens och kommunernas roller som huvudmän för utbildningsverksamhet är de flesta väl förtrogna med och behöver kanske ingen närmare förklaring. Fristående huvudmän utgörs av aktiebolag, stiftelser, religiösa samfund och liknande som bedriver utbildningsverksamhet under skolverkets tillsyn. Enskilda huvudmän kan också innefatta aktiebolag, stiftelser etc. men står till skillnad från fristående huvudmän under kommunens snarare än skolverkets tillsyn. En förskoleklass som drivs i fristående regi är alltså knuten till en grundskolas verksamhet, medan en förskoleklass i enskild regi är knuten till en förskolas verksamhet.

10

Den senaste gymnasiereformen genomfördes 1994. Samtliga program är sedan dess treåriga och ger grundläggande behörighet att studera vid universitet och högskolor. Gymnasieskolan erbjuder sjutton olika nationella program, där 13 program är yrkesförberedande och fyra studieförberedande. Dessutom ges ett antal specialutformade program vid gymnasieskolorna. De elever som inte har godkänt betyg i kärnämnena från grundskolan och därmed inte är behöriga till de nationella eller specialutformade programmen kan istället läsa individuellt program som kan ha olika längd och utformning, med mål att eleven senare ska kunna övergå till ett nationellt eller specialutformat program.

De tretton yrkesförberedande programmen har yrkesämnen och krav på minst 15 veckor arbetsplatsförlagd utbildning, på de övriga fyra programmen är det möjligt att förlägga en del av utbildningen till arbetsplatser, men det är inte obligatoriskt.

2.1 Gymnasieskolans omfattning Av Sveriges befolkning är 2,4 miljoner personer engagerade i utbildning. Grundskolan är den enskilt största utbildningsformen och engagerar 1,1 miljon eller 46 procent av det totala antalet elever och studenter. Gymnasieskolan engagerar 337 000 elever. I kategorin eftergymnasial utbildning ingår grundläggande högskoleutbildning och forskarutbildning. I kategorin övrig vuxenutbildning ingår undervisningsformer som svenska för invandrare (SFI), komvux, särvux, centrum för flexibelt lärande (CFL), olika kompletterande utbildningar, kvalificerad yrkesutbildning, folkhögskola och arbetsmarknadsutbildning. Förutom de utbildningsformer som finns representerade i diagram 2.1 deltar cirka 2,7 miljoner i personalutbildning inom ramen för sitt ordinarie arbete.

11

Diagram 2.1 Antal studiedeltagande personer uppdelade efter utbildningstyp/-nivå

Övrig vuxenutbildning; 458000; 19%

Förskoleklass; 94000; 4%

Grundskola inkl specialoch särskola; 1075700; 46%

Eftergymnasial utbildning; 399000; 17%

Gymnasieskola inkl. gymnasiesärsk.; 337000; 14%

Källa: HUI:s bearbetning av material från SCB, Utbildningsstatistisk årsbok 2005.

Under år 2005 var 4,3 miljoner människor sysselsatta på den svenska arbetsmarknaden, av dessa arbetade en av tio, eller 438 000, inom utbildningssektorn. Grundskolan var den utbildningsform som sysselsatte flest, 195 000 personer arbetade på Sveriges nära 5 000 grundskolor. I de drygt 800 svenska gymnasieskolorna arbetade nästan 54 000 anställda3

2.2 Vad kostar utbildningssektorn? Under år 2005 gick 210 miljarder kronor till utbildningssektorn i Sverige, vilket motsvarade 8,4 procent av BNP. Ungefär en fjärdedel av de offentliga konsumtionsutgifterna går till utbildningssystemet. Det är en lika stor andel som den som går till hälso- och sjukvården. Denna andel har dessutom ökat sedan början av 1990-talet, vilket bland annat beror på ökat antal studieplatser inom universitet och högskola.

3

SCB 2007.

12

Tabell 2.1 Utbildningskostnader 2005

11 240

Andel av totala utgifter 5,4

Andel av BNP procent 0,45

3 999 73 663 5 829 508 29 856 44 598 4 435 35 159 897 303 837 2 574 4 960 3 422 152 19 724 2 454 209 645

1,9 35,1 2,8 0,2 14,2 21,3 2,1 0,0 0,1 0,4 0,1 0,4 1,2 2,4 1,6 0,1 9,4 1,2 100,0

0,16 2,96 0,23 0,02 1,2 1,79 0,18 0 0,01 0,04 0,01 0,03 0,1 0,2 0,14 0,01 0,79 0,1 8,42

Utbildningsform Pedagogisk verksamhet i förskoleverksamhet och skolbarnomsorg Förskoleklass Grundskola Särskola Specialskola Gymnasieskola Universitet/Högskola Komvux Centrum för flexibelt lärande Särvux Svenska för invandrare Kompletterande utbildningar Kvalificerad yrkesutbildning Folkhögskolor Arbetsmarknadsutbildning Studieförbunden Svensk utbildning i utlandet Studiestöd (exklusive lån) Centrala kostnader Totala kostnader

Mkr

Källa: SCB 2005.

Grundskolan är den i särklass största utbildningsformen och svarar för drygt en tredjedel, 74 miljarder, av den totala kostnaden. Universitet och högskolor står för drygt en femtedel, 45 miljarder, och gymnasieskolan för en sjundedel, 30 miljarder, av de totala kostnaderna för utbildningsväsendet.

2.3 Gymnasieskolan – centralstyrd eller efterfrågestyrd? Huvudansvaret för gymnasieskolan ligger på kommun- eller landstingsnivå och på respektive huvudman för de fristående skolorna. Verksamheten regleras av styrdokument som utarbetas på olika nivåer. Skollagen, som är stiftad av riksdagen, innehåller de grundläggande bestämmelserna om förskoleverksamhet, skolbarnomsorg, skola och vuxenutbildning. Lagen anger övergripande mål och riktlinjer för hur skolans verksamhet ska utformas. Där finns även bestämmelser om vilka grundläggande krav som ställs på kommunerna. För de fristående skolorna gäller i princip bara skollagens 9:e kapitel. Riksdagen beslutar även om vilka program och kärnämnen som ska finnas.

13

Läroplanen är i sin tur utarbetad av regeringen och anger vad gymnasieskolan har för uppgifter, övergripande mål samt vilka värden som ska ligga till grund för undervisningen. Den är uppdelar på följande områden: -

Kunskaper

-

Normer och värden

-

Elevernas ansvar och inflytande

-

Utbildningsval

-

Bedömning och betyg

-

Rektors ansvar

Regeringen fastställer programmål för varje nationellt program i gymnasieskolan som anger syftet och målet med utbildningen. Skolverket fattar slutligen beslut om kursplaner som anger målet för undervisningen i varje enskilt ämne och kurs.

Eftersom riksdag och regering beslutar om vilka nationella program som ska finnas, vad dessa ska innehålla och vilka mål de ska ha begränsas gymnasieskolornas egna utvecklingsmöjligheter. Även om Sverige är relativt unikt med en målorienterad läroplan fungerar det ofta så att skolorna rättar sig efter den verksamhetsstyrande läroplan som fanns tidigare, vilket innebär att skolorna inte utnyttjar den frihet som finns att fritt utforma undervisningen och införa en viss grad av experimenterande.4 Andra branscher utvecklas genom en viss grad av experimenterande, entreprenörer provar nya sätt att lösa gamla problem. De lösningar som är bra blir framgångsrika och får ersätta tidigare produktionssätt, medan sämre lösningar snabbt försvinner igen. Om det är reglerat hur problemen ska lösas finns inte utrymme att prova nya lösningar.

Ett annat problem med styrningen av skolan är att samhället snabbt utvecklas och att det därför finns en risk för att styrdokumenten blir föråldrade och därmed styr i fel riktning. Läroplanen för gymnasieskolan är centralt utformad och trädde i kraft 1994. Att samhället och kunskapsbehovet har utvecklats och förändrats sedan dess torde de flesta vara överens om, men eftersom det inte i första hand är kunskapsefterfrågan som styr gymnasieskolans utbud – utan istället en centralt utarbetad läroplan – föreligger en risk för att utbud och efterfrågan ej korrelerar. 4

Grundskolan i blickpunkten, sammanfattning och slutsatser från Nationella utvärderingen av grundskolan 2003, Skolverket 2004.

14

Kapitel 2 i sammandrag - I Sveriges drygt 800 gymnasieskolor går 340 000 elever och nästan 54 000 anställda arbetar där. -

2005 kostade gymnasieskolan 30 miljarder eller en sjundedel av de svenska utbildningsutgifterna.

-

Trots att den svenska gymnasieskolan och dess läroplan idag ska vara målstyrd fungerar det ofta så att skolorna rättar sig efter den verksamhetsstyrande läroplan som fanns tidigare. Detta får till följd att det experimenterande som karaktäriserar utvecklingen i andra konkurrensutsatta branscher inte får utrymme i skolan. Dessutom finns det risk för att de utbildningen blir föråldrade och styr åt fel håll när samhället förändras om det saknas ett ständigt utvecklingstänkande.

15

3 Effektivitet i gymnasieskolan I och med skolreformen 1992, då skolpengssystemet infördes och den så kallade närhetsprincipen avskaffades, skapades förutsättningar för grund- och gymnasieskolan att bli marknadsorienterad. Frågan är hur långt den förändringen har kommit. Effektivitet är ett begrepp som står i fokus för alla former av produktion. Den som kan producera mer och bättre till lägre kostnader än konkurrenterna är en vinnare i marknadsekonomin. I en bransch som regleras av marknadens efterfrågan får marknaden ytterst avgöra vilken avvägning av kostnad och kvalitet som är den önskade. På en icke-konkurrensutsatt marknad avgör andra faktorer produktionen. När en effektivitetsanalys av branschen görs bör följande två perspektiv studeras: -

Kostnadseffektivitet, hur mycket kostar gymnasieutbildningen?

-

Utbildningseffektivitet, vilka resultat uppnår gymnasieskolan utifrån de mål som finns uppställda för verksamheten?

Detta innebär också att branschen kan uppnå ökad effektivitet på två sätt. Antingen genom att sänka sina kostnader med bibehållen utbildningskvalitet, eller genom att förbättra sina utbildningsresultat med bibehållna kostnader. I detta kapitel kommer de olika perspektiven på effektivitet i gymnasieskolan att behandlas.

3.1 Kostnadseffektivitet En gymnasieplats kostade år 2005 i genomsnitt 90 213 kronor. Mest kostade en gymnasieplats i Överkalix, minst kostade en i Stockholm. Till viss del beror de regionala kostnadsskillnaderna på lokalhyror och elevunderlagets storlek, men även när hänsyn tas till sådana faktorer föreligger det skillnader. Dessutom finns det även skillnader som beror på de olika program-inriktningarnas karaktär. Vissa yrkesinriktade utbildningar, som exempelvis fordonstekniska programmet eller byggprogrammet, har högre kostnader än de studieinriktade programmen beroende på att klasserna ofta är mindre och material- och lokalkostnaderna högre på dessa program.

16

Tabell 3.1 Huvudmannens kostnader per elev 2005, medelvärden för kommungrupper och fristående skolor Kommungrupper

Kommunala gymnasieskolor Samtliga kommuner Storstäder Förortskommuner Större städer Pendlingskommuner Glesbygdskommuner Varuproducerande kommuner Övriga, > 25 000 inv. Övriga, 12 500-25 000 inv. Övriga, < 12 500 inv. Fristående skolor Internationella skolor Riksinternatskolor

Totalkostnad

Därav undervisning

Lokaler och inventarier

Skolmåltider

Läromedel, utrustning, skolbibliotek

79 900 70 900 81 100 77 800 79 200 100 600 86 000 79 000 83 900 89 600 82 100 85 800 107 900

37 400 31 000 37 200 36 500 35 700 50 000 41 700 37 900 41 600 43 500 35 500 44 400 56 500

17 300 17 000 18 700 17 400 15 300 17 000 17 600 16 500 16 800 16 700 17 700 18 800 16 300

3 200 2 300 3 100 3 300 2 800 4 000 3 500 3 000 3 700 3 600 4 900 5 900 5 000

6 200 4 900 6 000 5 700 7 100 7 200 7 500 6 400 7 100 4 900 9 100 6 200 7 600

Källa: Skolverket 2006.

Det finns flera förklaringar till att kostnaderna varierar mellan de olika kommungrupperna. I storstadskommunerna är lokalkostnaderna högre medan glesbygdskommuner ofta har problem med litet elevunderlag, vilket leder till att skolorna inte kan dra fördel av stordriftsfördelar. I gymnasieskolan varierar kostnaderna också beroende på utbildningsprogram. Vissa yrkesförberedande program är, som nämndes tidigare, betydligt mer kostsamma att driva än vissa studieförberedande program. Det finns dock stora lokala variationer i kostnaderna som inte kan förklaras med lokalkostnader eller programinriktningar, vilket tyder på att det finns andra faktorer som spelar in.

En gymnasieplats kostade i snitt 90 213 kronor 2005. Mest kostade en gymnasieplats i Överkalix, där genomsnittskostnaden var 131 443 kronor, medan den i Stockholm kostade drygt hälften, 69 400 kronor per plats. Bland de kommuner som hade de högsta kostnaderna finns det en dominans av norrländska glesbygdskommuner.

17

Tabell 3.2 De tio kommunerna med lägst genomsnittliga kostnader per gymnasieplats 2005 Stockholm Göteborg Borås Tibro Härryda Ystad Örnsköldsvik Enköping Danderyd Örebro

69 400 69 839 70 507 72 226 72 507 73 151 73 662 73 700 73 795 73 798

Källa: Skolverket.

Tabell 3.3 De tio kommunerna med högst genomsnittliga kostnader per gymnasieplats 2005 Överkalix Storuman Arvidsjaur Ragunda Älvdalen Vilhelmina Härjedalen Vansbro Ånge Strömsund

131 443 128 520 122 615 120 693 119 311 117 055 113 624 113 326 112 002 111 486

Källa. Skolverket.

Även om det finns vissa kostnader som av naturliga skäl är högre i exempelvis glesbygdskommuner kvarstår det faktum att det finns variationer mellan kommunerna som inte har strukturella förklaringar. Vissa kommuner verkar helt enkelt vara mer kostnadseffektiva än andra och frågan är vad det beror på. Samtliga parter torde vara överens om att det är viktigt att den svenska gymnasieutbildningen håller hög kvalitet och att den måste få kosta pengar, men om det är så att kostnader kan minskas utan att eleverna får en sämre utbildning, eller att resurserna kan omdistribueras och utbildningskvaliteten på så sätt förbättras så bör detta vara ett mål att sträva efter.

3.1.1 Kostnadsutveckling Under perioden 1996-2004 har de totala kostnaderna för de största skolformerna i Sverige kontinuerligt ökat. Den största ökningen har skett inom universitet och högskolor, framför allt på grund av ökat antal studenter, men även gymnasiekostnaderna ökar.

De totala utbildningskostnaderna beror på flera faktorer. I grund- och gymnasieskolan varierar kostnaderna mycket beroende på befolkningsstrukturen, antalet elever varierar mellan åren 18

beroende på barnkullarnas storlek. Genom att studera kostnaderna per utbildningsplats går det att bortse från denna faktor och istället undersöka om utbildningskostnaderna har ökat per elev. Diagram 3.1 visar att kostnaderna för gymnasieskolan har ökat successivt sedan 1997 även när hänsyn är tagen till inflationen. Visserligen gjordes det nedskärningar i gymnasieskolan under 1990-talet vilket kan ha en viss inverkan på kostnadsökningarna vid 1990-talets slut, men de kostnader som skars ned då har återtagits med marginal.

Diagram 3.1 Kostnadsutveckling per utbildningsplats i gymnasieskolan 1997-2005, 1997 års priser 90000

80000

70000

60000

50000

40000

30000

20000

10000

0 1997

1998

1999

2000

2001

2002

2003

2004

2005

Källa: HUI:s bearbetning av material från Skolverket 2006.

Utbildningssektorn, och framför allt grund- och gymnasieskolan, har en något unik problematik vad gäller kostnaderna för sin verksamhet på grund av den demografiska strukturen i landet. Barnkullarna varierar i storlek, vilket får till följd att det under vissa perioder är hög belastning på utbildningssystemet medan behovet kan sjunka drastiskt något år senare. På samma sätt varierar antalet sökande till de eftergymnasiala utbildningarna beroende på det konjunkturella läget och arbetssituationen inom olika sektorer. Ytterligare en faktor som grund- och gymnasieskolorna måste ta med i sina kapacitetsberäkningar numera är mängden fristående skolor i en kommun. Sedan friskolereformen i början av 1990-talet får ju elever och deras föräldrar välja skola, vilket gör att det är svårare att beräkna elevkullarnas storlek i förväg. Detta ställer krav på att utbildningssystemet är utformat på ett flexibelt sätt så att det kan anpassas till den befolkningsstruktur och utbildningsefterfrågan som finns för närvarande. 19

3.2 Utbildningseffektivitet I föregående avsnitt konstaterades att kostnaderna för gymnasieutbildningen ökat och att det finns kostnadsvariationer mellan både kommuner och skolformer. Det finns alltså variationer i hur stora resurser som investeras i utbildningsproduktionen. Den fråga som kvarstår är vilken output, eller med andra ord vilka resultat, som produceras. Den kunskap som eleverna erhåller under sin studieperiod är gymnasiets förädlingsvärde och det är det som ska mätas när gymnasieskolans output studeras.

3.3 Resultat i gymnasieskolan Nationella prov genomförs förutom i grundskolan även på gymnasiet. Eftersom olika program omfattar olika kurser gör inte samtliga elever samtliga nationella prov, men de visar ändå hur många av de elever som genomgår de olika kurserna som når upp till kunskapsmålen. Svenska B, Matematik A och Engelska A är kurser som ges som en ordinarie del av samtliga nationella gymnasieprogram, medan exempelvis Matematik D normalt endast ges på de naturvetenskapliga och tekniska programmen.

Tabell 3.4 Resultat från nationella prov i gymnasiet, 2006, andelar i procent Kurs

Svenska B

Matematik A Matematik B Matematik C Matematik D Engelska A

Engelska B

Delprov

Betyg

Sammanvägt provresultat Muntligt delprov Delprov A, skriva kort text Delprov B, längre skrivuppgift Provresultat Provresultat Provresultat Provresultat Sammanvägt provresultat Reading/Listening Speaking Writing Sammanvägt provresultat Reading/Listening Speaking Writing

G

VG

MVG

IG

45 34 44 44 41 41 44 39 33 30 36 43 39 38 34 42

37 42 40 34 22 18 17 28 45 41 42 35 42 40 42 35

9 19 1 13 8 13 9 16 17 21 19 13 13 10 22 14

9 5 15 10 28 29 31 18 5 8 3 9 6 12 3 9

Källa: Skolverket, Gymnasieskolans kursprov vårterminen 2006 – en resultatredovisning.

Det ämne där flest elever inte når upp till kunskapsmålen är matematik, detta gäller även för grundskolan. Nästan tre av tio elever blir icke godkända i Matematik A. Det faktum att mate20

matik är det mest problematiska kärnämnet även i grundskolan återspeglar hur bristande baskunskaper sedan ligger eleverna till last på högre nivåer.

Två av tre ungdomar, 68 procent, klarar gymnasiestudierna på de ordinarie tre åren, vilket innebär att en av tre inte gör det. När man studerar andelen elever med slutbetyg efter fyra år stiger andelen med 7-8 procent. Detta beror på att vissa elever under sin gymnasietid upptäcker att de vill byta inriktning på sina studier. De byter program och genomför därefter framgångsrikt sina studier. Andelen elever som går ut gymnasiet med slutbetyg har varit i stort sett oförändrad de senaste tre åren. Störst andel med slutbetyg har eleverna som läst ett naturvetenskapligt program, 84 procent, medan lägst andel återfinns bland dem som gått en industriutbildning, 64 procent. Variationen mellan landets kommuner är stor. Störst andel med slutbetyg inom fyra år uppmättes 2006 för Habo, Storuman, Vetlanda och Älvdalen, samtliga 88 procent, medan låg andel uppmättes i Malmö och Södertälje och lägst andel uppmättes i Hallstahammar, 58 procent.

Av landets 20-åringar har 72 procent slutbetyg från gymnasieskolan. Det betyder att drygt var fjärde saknar ett avgångsbetyg. Variationen mellan landets kommuner är stor (se tabell 3.5 och 3.6 nedan). Vid en jämförelse mellan landets kommuner bör man beakta att många 19åringar med slutfört gymnasium flyttar till orter med universitet och högskolor där de folkbokförs som 20-åringar, vilket stärker dessa städers statistik.

Tabell 3.5 De tio svenska kommuner som har högst andel 20-åringar med slutförd gymnasieutbildning Habo Norsjö Storuman Pajala Karlsborg Lund Lomma Säter Hammarö Öckerö

93 89 88 87 87 86 84 84 83 82

21

Tabell 3.6 De tio svenska kommuner som har lägst andel 20-åringar med slutförd gymnasieutbildning Bjurholm Skinnskatteberg Bräcke Haparanda Ånge Ljusnarsberg Hallstahammar Malmö Södertälje Älvkarleby

50 52 54 54 57 58 59 60 60 60

3.3.1 Betyg som kvalitetsindikator Den genomsnittliga betygspoängen är ett jämförelsemått som bland annat används när elever ska söka vidare till högskolestudier. Alla kurser i slutbetyget ingår i beräkningen. Kursernas poäng multipliceras med en vikt för betyget (IG=0, G=10, VG=15 och MVG=20) och divideras sedan med elevens samlade kurspoängsumma. Den genomsnittliga betygspoängen uppgick läsåret 2005/2006 till 14,0 för de kommunala gymnasieskolorna och har varit oförändrad de senaste tre åren. För elever vid fristående gymnasieskolor har betygspoängen minskat under samma period, från 15,1 till 14,5 poäng. En anledning till detta är att antalet fristående gymnasieskolor med framför allt yrkesförberedande program har ökat under perioden. För naturvetenskapliga och samhällsvetenskapliga utbildningar har den genomsnittliga betygspoängen varit oförändrad även för de fristående skolorna.

Ett problem med att studera en skolas kvalitet utifrån betygsresultat och nationella prov är att olika elever har olika grundförutsättningar när de påbörjar sina studier. Det har visat sig att faktorer som elevens kön, huruvida eleven har utländsk härkomst samt föräldrarnas utbildningsnivå har betydelse för elevens förutsättningar att ta till sig skolutbildningen. För att kunna göra rättvisa bedömningar av olika skolors resultat, och därmed förädlingsvärde, torde dessa faktorer tas med beräkningen.

Skolverket har skapat SALSA, Skolverkets Arbetsverktyg för Lokala SambandsAnalyser, som bygger på en statistikmodell med vars hjälp man kan analysera grundskolors betygsresultat när hänsyn tagits till skolors elevsammansättning. Med hjälp av detta verktyg kan ett förväntat värde för hur stor andel av eleverna vid en skola som borde uppnå kunskapsmålen

22

jämföras med den faktiska andelen. Däremot har ett liknande instrument inte tagits fram för gymnasieskolan, vilket är en brist.

Ett annat problem med att utvärdera utbildningseffektivitet utifrån betyg är att skolorna då kvalitetsmärker sina egna produkter. I och med konkurrensutsättningen av skolmarknaden och det faktum att elever numera har möjlighet att välja skola ökar pressen på skolorna att prestera goda resultat. Lärarna betygsätter sina elever vilket skapar incitament att sätta höga betyg, eftersom det visar att läraren och skolan gör ett bra arbete. I Sverige florerar en debatt om så kallad betygsinflation och det är framför allt de fristående skolorna som anklagas för att sätta betyg som överstiger elevernas prestationsgrad. Om så är fallet är det inte märkligt. I vilken annan bransch kvalitetsstämplar producenten sina egna produkter? Samtidigt har Skolverket gjort en statistisk analys av sambandet mellan nationella prov och slutbetyg i grundskolan under perioden 1998-2006.5 I denna analys kunde ingen betygsinflation påvisas. De kunde inte heller hitta belägg för att fristående skolor eller skolor i konkurrensutsatta områden skulle tendera att sätta högre betyg än andra skolor. Däremot poängterade man problematiken med att betyg sätts efter lärarens tolkning av betygsmålen och att det därför kan vara lättare att få högre betyg på vissa skolor än andra. Det finns inget som tyder på att situationen skulle vara annorlunda i gymnasieskolan.

Ett villkor för att skolmarknaden ska fungera är därför att det finns instrument att mäta kunskapsnivån med utan risk för över- eller undervärdering av kvaliteten. Detta kan göras på flera olika sätt. I nationella prov, som är desamma över hela Sverige, med centralt fastställda betygskriterier jämförs elevernas kunskaper oberoende av vilken skola de går på. Det blir då märkligt om elevernas betyg i allt för stor utsträckning avviker från resultaten på de nationella proven. Nackdelen med detta är att skolornas pedagogiska frihet begränsas, eftersom det skapas incitament att styra undervisningen till att maximera resultaten på de nationella proven.

Ett annat sätt att komma till rätta med problematiken är att en oberoende tredje part får mäta kvaliteten och då kan hänsyn även tas till elevunderlagets socioekonomiska bakgrund. Detta är vanligt i andra branscher och utomlands även i utbildningsbranschen. Den brittiska motsvarigheten till Skolverket, the Office for Standards in Education, Children's Services and Skills, Ofsted, gör regelbundna noggranna utvärderingar av resultat och kvalitet på skolor, 5

Skolverket 2007, Provbetyg - Slutbetyg - Likvärdig bedömning

23

lärare och den engelska motsvarigheten till de kommunala skolstyrelserna. Inspektioner som Ofsted genomför berör alla skolor och återkommer med jämna mellanrum. Inspektionerna fokuserar framför allt på lärarkvalitet, ledarskapskvalitet hos rektorer, hur skolan sköter sin budget samt hur eleverna utvecklas. Ett viktigt inslag är också att identifiera områden där skolorna kan förbättra sig, och att ge dem stöd i deras förbättringsarbete. Resultaten från utvärderingarna rapporteras både till staten och till allmänheten, för att göra det lättare för elever och föräldrar att välja en bra skola. Till utvärderingarna är också olika sanktioner kopplade. I extrema fall kan Ofsted stänga skolor som, trots påpekanden, inte lyckas förbättra undervisningen.6 I USA finns rankinginstitut som exempelvis Standard & Poor’s som gör utförliga utvärderingar av skolorna utifrån ett antal olika faktorer.7 Se bilaga 1.

3.4 Effektivitetsökning möjlig? Intuitivt ter det sig naturligt att det borde finnas ett samband mellan hur stora resurser som investeras i utbildning och vilka resultat som presteras, i verkligheten är det inte självklart. I diagram 3.2 har Sveriges gymnasiekommuner plottats in efter sina undervisningskostnader 2005 samt andelen ungdomar som 2002 påbörjade sin gymnasieutbildning och fullföljde den inom fyra år. Mönstret för genomsnittsbetyg kontra kostnader ser liknande ut. Detta visar att det inte verkar finnas något direkt samband mellan hur mycket resurser som investeras i utbildningen och vilka resultat som presteras.

6

www.ofsted.gov.uk.

7

www.standardandpoors.com.

24

Diagram 3.2 Plot där Sveriges kommuner placerats efter den genomsnittliga undervisningskostnaden per elev och andelen gymnasiestudenter som fullföljer sin utbildning på fyra år, 2006 100 000

90 000

A. Kosntader över genomsnittet, andel elever med fullföljd gymnasieutbildning inom 4 år under genomsnittet

B. Kosntader över genomsnittet, andel elever med fullföljd gymnasieutbildning inom 4 år över genomsnittet

C. Kostnader under genomsnittet, andel elever med fullföljd gymnasieutbildning inom 4 år under genomsnittet

D. Kostnader under genomsnittet, andel elever med fullföljd gymnasieutbildning inom 4 år över genomsnittet

80 000

70 000

60 000

50 000

40 000

30 000

20 000

10 000

0 60

65

70

75

80

85

90

Källa: Egen bearbetning av statistik från Skolverket.

Diagram 3.3 Plot där Sveriges kommuner placerats efter den genomsnittliga undervisningskostnaden per elev samt den genomsnittliga betygspoängen vid avslutade studier, 2006 100 000

90 000

80 000

70 000

60 000

50 000

40 000

30 000

20 000 8,0

10,0

12,0

14,0

Källa: Egen bearbetning av statistik från Skolverket.

25

16,0

18,0

20,0

Ovanstående diagram kan kritiseras av flera anledningar. För det första har olika skolor och elever olika förutsättningar redan när utbildningen påbörjas, vilket gör att en gymnasieskola med låg genomsnittspoäng ändå kan ha relativt högt förädlingsvärde beroende på elevernas bakgrund. För det andra har olika utbildningsprogram olika förutsättningar. Många yrkesförberedande program har relativt höga kostnader men litet elevunderlag beroende på programmets karaktär, samtidigt som det ofta är hit de svagare och mindre studiemotiverade eleverna söker sig. Slutligen erbjuder inte samtliga skolor och samtliga kommuner samma utbildningsprogram, vilket också får till följd att jämförelsen blir missvisande. För att en liknande jämförelse ska bli mer rättvis borde den göras på programnivå. Detta är dock inte möjligt med dagens statistikinhämtning. Idag samlas kostnadsuppgifter in som lägst på kommunnivå eftersom utbildningsansvaret för grund- och gymnasieskolan ligger på kommunerna. Detta resulterar i att benchmarking skolorna emellan är svårt då genomsnittsbetyg och genomsnittskostnader är missvisande resultatmått.

Genom att systematiskt studera hur andra skolor arbetar med intentionen att förbättra sina utbildningsresultat givet de kostnader som investeras i skolorna skulle gymnasieskolornas effektivitet kunna öka. Konkurrensprocessen uppmuntrar en viss grad av experimentering för att hitta nya mer effektiva lösningar på gamla problem. Detta är även nödvändigt i utbildningsbranschen. De innovationer som är framgångsrika expanderar, medan mindre lyckade och föråldrade metoder försvinner på grund ineffektivitet.

Skolverket uppmanar idag i viss utsträckning till ökad benchmarking mellan skolorna. Dock inte tillräckligt eftersom det är svårt att hitta rättvisande jämförelsemått. Problemet är dessutom att incitamenten att arbeta med effektivitet är svaga. I en marknadsorienterade ekonomi får den aktör som lyckas öka sin effektivitet en högre vinst än konkurrenterna. Den som däremot inte lyckas effektivisera sin verksamhet slås ut när övriga aktörer lyckas. Därmed skapas incitament att hela tiden söka förbättra verksamheten. När verksamheten, som i skolans fall, bekostas med offentliga medel finns det en risk att kommunen minskar tilldelningen med de medel som effektivitetsvinsten motsvarar, eftersom samma verksamhet kan göras med lägre resurser och dessa då kan investeras i annan verksamhet. Därmed minskar incitamenten till effektivisering. Detta är ett av den offentliga ekonomins problem. Begränsade offentliga medel ska fördelas mellan olika verksamheter som samtliga vill ha ökade resurser.

26

3.5 Informera mera – lär av varandra En övergripande slutsats från detta kapitel är det finns mycket att lära av varandra. När skolreformen genomfördes 1992 skapades förutsättningar för att vitalisera marknadskrafterna på marknaden för förskoleklasser, grundskola och gymnasium. Genom att skolpengen infördes och närhetsprincipen avskaffades har elever fått möjlighet att faktiskt göra ett aktivt val av utbildningsinrättning. Eftersom skolorna inte får ta ut privata avgifter av sina elever utan kostnaden bestäms genom skolpengen är den faktor som skolorna kan konkurrera med istället främst kvalitet. Som nämndes i rapportens inledande kapitel är fullständig information ett villkor för en fullständigt konkurrensutsatt marknad. Det krävs alltså lättillgänglig relevant information om vad de olika skolorna levererar.

3.5.1 Information nödvändig för rationella val För att marknaden ska fungera krävs att kunderna är välinformerade och vet vad de väljer eller väljer bort. Det får dock inte vara för svårt och kostsamt att införskaffa relevant information. Om det kräver för mycket engagemang och investering, i form av tid eller pengar, att införskaffa relevant information finns det risk för att kunderna väljer att inte göra ett aktivt val utan istället tar första bästa alternativ, alternativt baserar sitt val på felaktiga grunder.

På utbildningsmarknaden behövs ett informationsutbyte mellan flera aktörer för att marknadsmekanismerna verkligen ska fungera och utbildningssystemet leverera den kunskap som efterfrågas av slutkunden, arbetsmarknaden, se figur 3.1. Eleverna behöver information om vilken kunskap arbetsmarknaden efterfrågar när utbildningsperioden är slutförd, så de vid val av utbildning kan välja den utbildning som ger bäst förutsättningar för framgång på arbetsmarknaden. De behöver också information om vilka utbildningsmöjligheter de kan välja mellan och vilka egenskaper de olika alternativen har så att de kan välja det alternativ som bäst uppfyller deras mål, förutsättningar och behov. Skolorna i sin tur behöver informera sig om vilka kunskaper arbetsmarknaden och eleverna efterfrågar, samt informera både arbetsmarknaden och elever/föräldrar om vad de levererar. På så sätt gör de utbildningen attraktiv för både arbetsgivare och elever. Slutligen behöver arbetsmarknaden nå ut med information om vilken kunskap de efterfrågar från utbildningssystemet, så att den arbetskraft de senare anställer har den kunskap som arbetsgivarna efterfrågar.

27

Figur 3.1 Informationsutbyte mellan utbildningssystemets olika aktörer

Elever/föräldrar

Skola

Arbetsmarknad

Källa: Egen bearbetning.

Ytterligare en anledning till behovet av ökat informationsutbyte på skolmarknaden är att det annars föreligger en risk för att den utbildning som elever efterfrågar, den utbildning som skolan producerar och den utbildning som efterfrågas av arbetsmarknaden inte korrelerar. I och med de fristående skolornas intåg på gymnasieutbildningsmarknaden har elevernas valfrihet ökat markant, men informationen om vilka utbildningsalternativ som erbjuds begränsas ofta till det informationsmaterial som skolorna själva tillhandahåller. Det saknas jämförbar information från en oberoende källa om utbildningens kvalitet. Detta resulterar i att skolorna går allt längre i sin strävan att locka elever och också till att fokus ofta skiftas från gymnasieskolans egentliga syfte, utbildningen, till andra faktorer. Det är inte ovanligt att skolor lockar elever med allt från biobiljetter till bärbara datorer och körkort istället för det man egentligen borde fokusera på, nämligen vilka förutsättningar utbildningen ger för framgång på arbetsmarknaden eller i fortsatt eftergymnasial utbildning.

3.5.2 Hur ska jämförelse möjliggöras? För att möjliggöra relevanta jämförelser av olika utbildningsalternativ krävs jämförbara och relevanta underlag. Människor har olika förutsättningar för och intresse av lärande. När elever väljer till gymnasiet baserar de sitt val på olika premisser; intresse, framtidsplaner, studiemotivation, kompisars val etc. Detta leder till att olika kategorier av elever i större eller

28

mindre utsträckning söker sig till olika program och skolor. Detta leder i sin tur till att det inte blir rättvisande att jämföra gymnasieutbildning på kommunnivå eller skolnivå, jämförelsen bör istället göras på programnivå. Skolverket redovisar idag en stor mängd statistik över elever, kostnader och resultat i den svenska gymnasieskolan, men statistiken har en del brister. För det första redovisas kostnader som lägst på kommunnivå och resultat som lägst på skolnivå. För det andra presenteras uppgifterna på ett otillgängligt sätt på Skolverkets hemsida.8 Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, har påbörjat arbetet med att göra öppna jämförelser av utbildning. I maj 2007 presenterades rapporten ”Öppna jämförelser 2007 – Grundskola” där det görs jämförelser mellan grundskolor. Under 2008 planeras liknande jämförelser mellan svenska gymnasieskolor.9 Materialet riktar sig dock i första hand till beslutsfattare på kommunnivå och varken till elever eller till arbetsgivare. Det är få personer utanför skolvärlden som hittar dessa instrument och ännu färre som vet hur de ska använda sig av dem. Det skulle därför behövas mer lättillgänglig och tydlig information om olika skolors kvalitet. Ett exempel som är värt att nämna i detta sammanhang är Standard & Poor’s som är ett oberoende institut i USA som arbetar med att utvärdera skolor. På deras hemsida går det att söka upp aktuella skolor och jämföra dem utifrån olika kvalitetsaspekter. Skolorna går att jämföra med varandra, men det presenteras även genomsnittsuppgifter för distriktet, delstaten och hela USA. För exempel på en sådan rapport se bilaga 1.

Ett annat problem är att det finns en tradition inom utbildningssektorn att studera och utvärdera utbildning ur ett ”inifrånperspektiv” det vill säga att det snarare är själva utbildningsprocessens resultat som mäts än vad den resulterar i. Det som mäts är betyg och nationella prov, det vill säga hur väl elevernas kunskaper lever upp till de mål som finns för utbildningsprocessen. Däremot finns det relativt få uppgifter om huruvida den kunskap eleverna förvärvat är den som är relevant när eleverna lämnar skolan. I inledningen till denna rapport diskuterades vilka kompetenser som efterfrågas av näringslivet. De kompetenser som spaltades upp var: baskompetens, social kompetens, interkulturell kompetens, analytisk kompetens, entreprenörskompetens och ledarkompetens. Därmed inte sagt att det ska göras specifika mätningar för var och en av ovanstående kompetenser, istället vore det relevant att studera elevernas utveckling när de lämnat utbildningen. Exempel på faktorer att studera skulle kunna vara hur många elever från en viss grundskola som genomgår sin gymnasieutbildning på de

8

http://www.skolverket.se/sb/d/1717.

9

Sveriges Kommuner och Landsting, Öppna jämförelser 2007- Grundskola, 2007.

29

ordinarie tre åren, hur många som går vidare till högre utbildning, vad eleverna får för löneutveckling när de kommit ut i arbetslivet etc.

I bilaga 2 presenteras ett förslag på hur ett informations- och benchmarkingmaterial för gymnasieskolan skulle kunna se ut. Där sammanställs ett antal indikatorer som visar på skolans demografiska förutsättningar, vilka resultat som presteras, vilka resurser som finns och hur det går för eleverna efter avslutad gymnasieutbildning. Dessa indikatorer sätts i relation till övriga skolor i kommunen samt till riksgenomsnittet. Om liknande jämförelser skulle göras för samtliga skolor i Sverige skulle eleverna ha ett bra underlag för val av skola. De skulle ha möjlighet att jämföra skolor med varandra på andra premisser än bara rykte och marknadsföring från skolornas sida. De indikatorer som presenteras i bilaga 3 är några möjliga exempel, andra kan vara lika eller mer relevanta.

Kapitel 3 i sammandrag: - Det finns stora skillnader i kostnader och resultat mellan svenska gymnasieskolor. -

Elever väljer till viss del utbildningsprogram efter studieintresse och för att göra en rättvis bedömning av en skolas förädlingsvärde bör resultat studeras på programnivå med hänsyn tagen till elevernas bakgrundsfaktorer.

-

Sambandet mellan de kostnader som svenska kommuner investerar i gymnasieutbildningen och de resultat skolorna presterar är svagt, vilket indikerar att det finns effektivitetsvinster att göra.

-

Betyg används idag som en slags kvalitetsstämpel på skolor, men eftersom skolorna då själva kvalitetsbedömer sina produkter finns det incitament till betygsinflation. Även om det idag inte kan påvisas att detta skulle vara att problem, ökar risken med ökad konkurrens på marknaden Det behövs därför andra former för kvalitetsbedömning och möjliga lösningar vore fler nationella prov, granskning av oberoende tredje part och ranking.

-

Effektiviteten i gymnasieskolan skulle gynnas av ökad informationsspridning mellan skolor, elever och arbetsmarknaden. På så sätt skulle utbildningens mål bättre kunna korreleras med arbetsmarknadens behov och elevernas efterfrågan.

-

Idag saknas det en opartisk sammanställning av vad olika gymnasieskolor och gymnasieprogram presterar. I bilaga 2 presenteras därför ett exempel på hur en sådan sammanställning skulle kunna se ut. Syftet med denna är att fungera som en informationsspridare och ett benchmarkinginstrument. 30

4 Hur väl förbereder det svenska gymnasiet för framtiden? Hur väl förbereder då svensk gymnasieutbildning eleverna för framtiden? Hur ser arbetsmarknaden eller vidareutbildningsperioden ut för dessa ungdomar? Detta kapitel syftar till att ge en bild av om de kunskaper som svenska gymnasieelever har när de avslutar sina studier lever upp till de krav som ställs på dem både från arbetsmarknaden (främst för de elever som genomgått en yrkesförberedande utbildning) och den eftergymnasiala utbildningen (främst för de elever som genomgått en studieförberedande utbildning). I detta kapitel skulle det även ha gjorts en utblick över hur svenska gymnasiestudenters kunskapsnivå står sig i ett internationellt sammanhang, men det saknas internationella jämförelser och undersökningar på gymnasienivå. På grundskolenivå finns ett flertal kunskapsjämförelser som görs bland olika årskurser. Anledningarna till att detta saknas på gymnasienivå kan vara flera men den främsta är troligen att gymnasieutbildningens organisation och omfattning varierar mellan olika länder. Därför ligger fokus i detta kapitel på hur väl förberedda svenska ungdomar är på arbetsliv och eftergymnasial utbildning.

4.1 Låg efterfrågan på nyutbildad arbetskraft Av Sveriges dryga miljon individer i åldern 18-29 år med avslutad gymnasieutbildning eller eftergymnasial utbildning har ungefär hälften erfarenhet av en eller flera perioder av arbetslöshet. I september 2006 var 10,3 procent av ovanstående målgrupp arbetslösa. Dessutom var 2,9 procent latent arbetssökande (huvudsakligen heltidsstuderande som sökte arbete). Detta innebär att sammanlagt 13,2 procent, eller 129 000 individer, i åldersgruppen var arbetslösa enligt den internationella definitionen. I arbetskraften som helhet var arbetslösheten mindre än hälften så stor, 6,1 procent.10 Uppgifter från Eurostat visar att arbetslösheten bland ungdomar i åldersgruppen 15-24 år var 21,6 procent 2006. Den genomsnittliga arbetslösheten i gruppen i EU15 var under samma period 16,0 procent. Sverige var fram till 1990-talets början ett föregångsland i EU vad gäller ungdomar i arbete, men denna bild har alltså förändrats sedan dess. Vårt grannland Danmark har tidigare också haft problem med hög ungdomsarbetslöshet, men där ligger nivån idag på 7,5 procent.11

10

SOU 2006:102 , Samverkan för ungas etablering på arbetsmarknaden.

11

Eurostat.

31

Den höga arbetslösheten bland unga i Sverige innebär att det tar relativt lång tid att etablera sig på arbetsmarknader och att det föreligger en risk under denna period för att unga etablerar sig i arbetslöshet istället för i arbete. Dessutom devalveras kunskaper när de inte kommer till användning. Naturligtvis kan den höga svenska ungdomsarbetslösheten inte enbart härledas till problem i gymnasieskolan. Den höga ingångslönenivån och den sammanpressade svenska lönestrukturen är andra faktorer som påverkar ungdomars anställningsbarhet.

4.2 Gymnasieskolan utifrån mottagarens perspektiv Det finns relativt få studier av hur gymnasiestudenter uppfyller de kunskapskrav som livet efter gymnasiet ställer på dem. De höga arbetslöshetssiffrorna bland svenska ungdomar tyder på att de saknar de kunskaper som arbetsgivarna efterfrågar av sina medarbetare. 2005 genomförde Skolverket en utvärdering av gymnasieskolan utifrån mottagarens perspektiv: Väl förberedd? Arbetsledare och lärare bedömer gymnasieutbildades färdigheter – En utvärdering av gymnasieskolan utifrån mottagarens perspektiv.12 I denna rapport tillfrågades arbetsgivare och chefer, som representanter för arbetslivet, och lärare på grundläggande kurser, som representanter för universitet och högskolor, om vilka önskemål de har om ungas färdigheter och förkunskaper och vilken nivå de anser att de har.

Universitetslärarna ansåg att färdigheter som har med studieförmåga och engagemang att göra är viktigast för eftergymnasiala studier, liksom goda kunskaper i det svenska språket, däremot var ordningssinne mindre viktigt. Lärarna bedömde att studenterna har bristande färdigheter i att analysera och problematisera, men det framkom också att studenter inom flera av högskolans områden har bristande kunskaper vad gäller att skriva och läsa på svenska. Många lärare som undervisade i ämnen med direkt anknytning till gymnasieskolan var missnöjda, exempelvis gällde detta för lärare i matematik och moderna språk. De lärare som bedömde att studenterna var bäst förberedda för studierna undervisade inom konstnärliga ämnen, medicin och odontologi, samt vård och omsorg. Drygt varannan lärare ansåg att studenterna idag är sämre rustade än de var för fem till tio år sedan, endast en av tio ansåg att de var bättre. Sämst var det inom områdena teknik, naturvetenskap och humaniora där två av tre lärare ansåg att studenternas kunskaper hade blivit sämre.

12

Skolverket 2005 Väl förberedd? Arbetsledare och lärare bedömer gymnasieutbildades färdigheter – En

utvärdering av gymnasieskolan utifrån mottagarens perspektiv.

32

Tongångarna var mer positiva bland arbetslivsrepresentanterna. Dessa framhöll egenskaper som ordningssinne, engagemang och initiativförmåga som viktiga färdigheter, liksom samarbetsförmåga och självständigt arbete. Däremot ställde de lägre krav på förmågor kopplade till skolämnen som exempelvis engelska och matematik. Arbetsledarna bedömde att den unga arbetskraften i stor utsträckning hade de färdigheter som efterfrågades av dem. Den egenskap som var mest bristfällig var förmågan att planera sitt arbete. Även andra förmågor var bristfälliga, men de varierade mellan olika grenar av näringslivet. En av tre arbetsgivare uppgav att unga medarbetare var bättre rustade idag än för fem till tio år sedan och lika många hävdade motsatsen. Mest missnöjda var arbetsgivare inom hotell- och restaurangnäringen. Där uppgav nästan hälften av respondenterna att de unga var sämre rustade än tidigare.

4.3 Enhetsskolans brister Ungdomsarbetslösheten i Sverige är hög och steget in på arbetsmarknaden är för många svårt att ta. Arbetslösheten bland svenska 18-29-åringar var drygt 13 procent i september 2006 enligt den internationella definitionen. Arbetslösheten i befolkningen som helhet var mindre än hälften, 6 procent. Varje år i september, vid studieårets början, brukar det uppmärksammas i media att svenska universitetsstudenter har allt sämre förkunskaper. Detta framkommer också i Skolverkets utvärdering av gymnasieskolan ur mottagarens perspektiv. Detta tyder på att gymnasieskolan varken lyckas leverera elever med tillfredsställande teoretiska kunskaper eller elever som är eftertraktade på arbetsmarknaden. En faktor som säkerligen bidrar till denna problematik är den svenska enhetsskolan, det vill säga att samtliga elever ska gå i den samlade gymnasieskolan och läsa samma kärnämneskurser. Detta resulterar i att elever som är svagare i exempelvis matematik och därför väljer ett yrkesinriktat program, studerar samma matematikkurs som elever med matematiskt intresse som av denna anledning valt ett studieinriktat program. Fördelen med denna modell är att samtliga elever har grundläggande högskolebehörighet vid avslutat gymnasium, nackdelen är att de obligatoriska kurserna utformas så att de varken stimulerar de teoristarka eleverna eller ger tillräckligt utrymme för de mer praktiskt inriktade eleverna.

33

Kapitel 4 i sammandrag - Sverige har en, även i internationellt perspektiv, hög ungdomsarbetslöshet. I september 2006 var 13,2 procent av Sveriges ungdomar i åldern 18-29 år, med avslutad gymnasie- eller högskoleutbildning arbetslösa. -

Drygt varannan universitetslärare som tillfrågades i Skolverkets utvärdering av gymnasieskolan från mottagarens perspektiv ansåg att studenterna är sämre rustade för högskolan än de var för fem till tio år sedan.

-

Bland arbetsgivarna upplevdes det inte någon försämring, men faktum kvarstår att Sverige har en mycket hög ungdomsarbetslöshet.

34

5 Konkurrens på gymnasiemarknaden En följd av skolreformen under 1990-talets början var att marknadskrafterna på skolmarknaden gavs utrymme att vitaliseras. Detta har skett på två sätt, dels genom de fristående skolornas inträde på marknaden, vilket ökat antalet aktörer med olika huvudmän i Sveriges kommuner, dels genom att man gått ifrån den så kallade närhetsprincipen, som innebär att barn placeras i den skola som ligger närmast hemmet. Idag får elever istället välja grund- och gymnasieskola. Detta innebär att de kommunala skolorna både kan utsättas för konkurrens från fristående skolor och från andra kommunala skolor.

De fristående skolornas utbredning har förändrat skolmarknaden. I detta kapitel kommer först en sammanställning att göras av de fristående gymnasieskolornas utveckling och resultat. Därefter presenteras möjliga positiva och negativa effekter som den ökade konkurrensen kan ha på skolan, samt resultaten från några akademiska analyser av frågan.

5.1 De fristående skolorna och deras utveckling De flesta skolorna i Sverige är kommunala men sedan friskolereformen 1992, då det nya systemet med kommunala bidrag till fristående skolor trädde i kraft, har antalet fristående skolor ökat markant. Läsåret 1995/1996 fanns det fristående gymnasieskolor i 38 kommuner, 2000/01 hade antalet ökat till 57 och läsåret 2005/06 till 88. Under perioden ökade antalet elever som går i fristående gymnasieskolor med 200 procent. Idag går 15 procent av Sveriges gymnasieelever i fristående skolor. Det finns dock stora skillnader mellan olika regioner i landet. I Stockholms län går 27 procent av gymnasieeleverna i fristående skolor, i Norrbottens län 3,3 procent. I diagram 5.1 åskådliggörs utvecklingen av antalet elever i kommunala, landstingsdrivna och fristående gymnasieskolor under perioden 1995-2007.

35

Diagram 5.1 Antal och andel elever i kommunala och fristående gymnasieskolor 1996-2007 400 000

350 000

300 000

250 000 Fristående Landsting Kommun

200 000

150 000

100 000

50 000

7 /0

6 06 20

05

/0

5 20

04

/0

4 20

03

/0

3 20

02

/0

2 20

01

/0

01 20

0/

00 /2 0 99

98 19

19

20

9 /9

8 /9

7 97

/9 19

96 19

19

95

/9

6

0

Källa: Skolverket.

De fristående gymnasieskolorna är öppna för alla och måste vara godkända av Skolverket. De får bidrag, så kallad skolpeng, från elevens hemkommun och beloppet bestäms med hänsyn till skolans åtagande och elevens behov. De fristående skolorna får inte ta ut elev-, anmälnings-, kö- eller registreringsavgifter, utan ska vara kostnadsfria som den kommunala skolan.

De flesta fristående skolor har allmän inriktning, men det finns även skolor med andra inriktningar, exempelvis speciell pedagogik, konfessionell inriktning eller ämnesprofil. Det finns också internationella skolor. Oavsett vilken profil eller inriktning den fristående skolan har följs i allmänhet läroplanen samt de nationella kursplanerna. I vissa fall har skolorna egna ämnen med egna kursplaner som utgör skolans profil. Waldorfskolorna har ett annorlunda pedagogiskt upplägg och följer en egen läroplan och egna kursplaner.

De åtta största fristående huvudmännen stod för 13 procent av det totala antalet godkända fristående skolor 2006, dessutom stod de för 11 procent av de nya ansökningarna som kom in till Skolverket. Drygt 16 procent av det totala elevantalet vid samtliga godkända fristående skolor, eller 1,5 procent av det totala antalet skolelever i Sverige oberoende av huvudman, gick hos någon av dessa aktörer. Dessutom har dessa huvudmän ett flertal skolor som redan godkänts, men som ännu inte startat sin verksamhet, samt ett flertal nystartade skolor, vilket 36

kommer att innebära att elevantalet hos dessa aktörer kommer att öka ytterligare allt eftersom årskurserna fylls på. För uppgifter om elevantal se tabell 5.1 nedan.

Tabell 5.1 De åtta största huvudmännen baserat på antal godkända friskolor 2006 Huvudman

Kunskapsskolan i Sverige AB Baggium AB Pysslingen Förskolor och Skolor AB Ultra Education AB Rösjötorp Utbildning AB Törnskogens Utbildning AB Internationella Engelska Skolan i Sverige AB Nordens Teknikerinstitut AB Totalt

Antal skolor totalt 30 24 17 14 13 13 10 10 131

därav gymnasieskolor 9 21 8 1 1 10 50

Antal elever totalt 6134 568 1462 2581 2262 3200 2298 1859 20364

därav elever i gymnasieskolor 714 555 1656 827 241 1859 5852

Källa: Skolverket.

Ovanstående uppgifter vittnar om att skolan är en dynamisk bransch. Nya företag startar och andra tvingas lämna marknaden. Inom ramen för denna konkurrensprocess testas nya organisations- och utbildningsformer. De företag som kan producera god utbildning på ett kostnadseffektivt sätt har goda förutsättningar att expandera och därigenom skapas förutsättningar för ökad produktivitet och effektivitet i branschen.

5.1.1 Är fristående skolor mer utbildningseffektiva? Statistik över svenska gymnasieelevernas resultat visar att en större andel av de elever som påbörjar sin gymnasieutbildning vid en fristående skola även slutför den inom tre år. Elever i fristående gymnasieskolor har även en något högre genomsnittlig betygspoäng, däremot uppnår en ungefär lika stor andel av eleverna högskolebehörighet i fristående och kommunala skolor. Statistiken visar även att andelen elever som tre år efter avslutade gymnasiestudier hade påbörjat högskolestudier var avsevärt högre bland före detta gymnasieelever från fristående skolor, se tabell 5.2.

37

Tabell 5.2 Gymnasieresultat i kommunala och fristående skolor läsåret 2005/2006 Huvudman

Samtliga huvudmän Kommun Landsting Fristående

Andel elever med fullföljd gymnasieutbildning inom tre år, %

Genomsnittligt betygspoäng

Andel elever som uppnår högskolebehörighet

68,3 67,6 78,8 71,9

14,1 14,0 13,5 14,5

89,2 89,3 82,8 89,0

Andel elever som senast vårterminen 2006 hade påbörjat högskolestudier av de elever som läsåret 2002/03 avslutade sina gymnasiestudier och erhöll slutbetyg 43,6 43,2 12,2 55,2

Källa: Skolverket.

Den naturliga frågan är vad dessa skillnader beror på. På grundskolenivå argumenteras det ofta för att anledningen till att de fristående grundskolorna har bättre resultat än de kommunala är att de elever som gör ett aktivt val i sin skolgång är de engagerade och studiemotiverade eleverna och att det därför skulle bli ett positivt urval av elever till de fristående skolorna. Med anledning av detta är det intressant att studera vilka studieprogram som har den största andelen elever som läser vid fristående gymnasieskolor. Av de elever som läser elprogrammet läser närmare 40 procent på ett fristående gymnasium, av medieprogramstudenterna går 35 procent på ett fristående gymnasium och av industriprogrammets studenter är det 27 procent. Dessa procentsatser är samtliga betydligt högre än de 15 procent som är det totala antalet svenska gymnasieelever som läser på fristående gymnasium. Bland de studieförberedande programmen är det samhällsvetenskapliga programmet som har störst andel elever på fristående skolor, 17 procent. Det naturvetenskapliga programmet har 13 procent och det tekniska endast 4 procent av eleverna på fristående gymnasieskolor.

38

Diagram 5.2 Andel av elever på de nationella programmen som går på fristående gymnasier läsåret 2005/06 45% 40% 35% 30% 25% 20% 15% 10% 5%

br

H

ot e

Sa

O

m

te

ur at

ve ur

at N

oc ll-

(N ns P) ka m v å p (N hä rd lls n a V) ve d ( te ns O P ) ka p T e (S P ) kn ik (T E)

P) (M

uk

ie ed

M N

m

ed

el

(L

P)

)

)

(I P

R In

du

st

ri

(H

Li vs

st

au

ra

ng

k er tv

an h

re

H

el s

-o

V)

)

(H

HP .(

(F ch

ad

m

on

Fo

rd

ka ti s

Ha nd

te

P)

S)

)

(E

N

) Es

En

er

gi

(E

C

P)

(E El

F)

(B

(B

gg By

tid f ri

ch -o

rn Ba

G

ym

na

sie

sk

ol an

to

ta lt

0%

Källa: Skolverket

Nästa fråga är om de program som har en stor andel elever vid fristående skolor också är de program som har höga studieresultat. Detta verkar inte vara fallet. Elever från det naturvetenskapliga programmet har en genomsnittlig betygspoäng på 16,1 och det är också det program där flest elever uppnår grundläggande behörighet till högskolestudier Däremot är andelen elever som läser naturvetenskapligt program på fristående gymnasier med 13 procent lägre än den totala andelen av samtliga gymnasieelever som går på fristående gymnasier. Se tabell 5.3.

39

Tabell 5.3 Några resultatindikatorer fördelade på programnivå Utbildningsprogram

Gymnasieskolan totalt Barn- och fritid (BF) Bygg (BP) El (EC) Energi (EN) Estetiska (ES) Fordon (FP) Handels- och adm. (HP) Hantverk (HV) Hotell- och restaurang (HR) Industri (IP) Livsmedel (LP) Medie (MP) Naturbruk (NP) Naturvetenskap (NV) Omvårdnad (OP) Samhällsvetenskap (SP) Teknik (TE)

Antal elever totalt

Andel elever vid fristående skolor, %

Andel elever med grundläggande behörighet till högskolestudier

Genomsnittlig betygspoäng

376 087 16 415 13 450 22 012 2 954 23 373 15 653 16 972

15 4 3 40 18 17 11 14

89,2 84,0 91,3 89,0 86,8 91,8 84,0 83,1

14,1 12,7 12,3 12,4 11,9 14,9 11,6 12,8

8 266 16 136

15 9

92,0 85,3

14,2 12,9

8 733 1 783 16 961 10 715 43 244

27 2 35 21 13

77,9 86,8 88,5 84,2 95,5

13,0 13,0 13,7 13,6 16,1

12 266 91 177

12 17

87,5 92,4

13,2 14,7

19 563

4

87,9

13,9

Andel elever som gick ut gymnasiet 2002/03 som senast vt 2006 hade påbörjat högskolestudier 42,1 20,5 1,5 10,9 9,5 39,0 0,9 13,8 9,4 7,2 3,6 5,4 31,5 11,4 80,0 27,2 57,3 54,7

Källa: Egen bearbetning av Skolverkets material.

Ovanstående indikatorer förklarar alltså inte varför de fristående gymnasieskolorna uppvisar bättre resultat än de kommunala. Det är även intressant att reflektera över varför övergångsfrekvensen till högskolan tre år efter avslutat gymnasium är nästan 12 procentenheter högre för elever från fristående gymnasieskolor än kommunala. Detta trots att de program som har störst andel elever som läser vid fristående gymnasieskolor finns bland yrkesförberedande program som el-, medie-, industri- och naturbruk som har relativt låga övergångsfrekvenser.

5.2 Konkurrenseffekter Vilka effekter har då marknadskrafterna på gymnasieutbildningen i Sverige? När en marknad går från att vara en monopolmarknad till en konkurrensutsatt marknad, är det naturligt att vissa förändringar av både positiv och negativ art sker. Frågan är vilka effekter som kan uppstå och vilka av dessa effekter som dominerar. 40

5.2.1 Positiva konkurrenseffekter Konkurrens kan påverka effektiviteten genom att skolledningen, för att möta konkurrensen, väljer att organisera utbildningen mer effektivt. Frånvaron av konkurrens kan ge upphov till så kallad X-ineffektivitet. Med detta uttryck menas att en organisation – ett företag, en myndighet eller en skola – inte uppnår bästa möjliga resultat givet resursinsatsen, det vill säga att de använda resurserna inte utnyttjas på bästa sätt.13 Många människor ställer sig främmande till tanken att den kommunala utbildningen skulle vara ineffektiv, kanske särskilt de som arbetar inom denna sektor och tycker att de knappast kan jobba hårdare än de gör idag. Orsaken till X-ineffektivitet behöver heller inte vara att anställda inte jobbar tillräckligt hårt. Snarare leder bristen på förändringstryck till att de anställda är sysselsatta med fel saker. Alla i organisationen arbetar hårt, men på grund av dålig organisation blir resultatet sämre än det kunde vara. Konkurrens innebär dels att denna typ av ineffektivitet blir tydligare genom att jämförelser kan ske med andra organisationer och dels att det blir möjligt att lära av andra organisationer och på det viset införa förbättringar. Just experimenterande är en viktig komponent i alla konkurrensprocesser. Genom att imitera framgångsrika aktörer och genom att lära av de misstag som mindre lyckade försök ger upphov till kan experimenterandet bidra till att höja den genomsnittliga utbildningskvaliteten.

Konkurrensen kan också påverka faktorer som total skoltid och familjespecifika faktorer, eller leda till en omprioritering av hur mycket undervisningstid som erbjuds olika ämnen i den kommunala skolan. När det gäller familjespecifika faktorer är det möjligt att den kommunala skolan följer friskolornas exempel och väljer att involvera elevernas föräldrar mer i utbildningen och på detta sätt aktiverar ”hemmets läroplan”.

Ytterligare en effekt av konkurrensen kan vara att lärare får högre löner. Eftersom kommunala skolor ofta dominerar är det svårt för lärare att byta arbetsgivare. Enda alternativet är i många fall att arbeta i en annan kommun, vilket innebär längre resor eller att läraren tvingas flytta. I och med att skolor med andra huvudmän etableras ökar också konkurrensen om lärarna, vilket dels kan leda till ökad lönespridning och dels till en generellt högre lönenivå. Lönespridning

13

Se till exempel Leibenstein [1966] och Tirole [1997] för en vidare diskussion om X-ineffektivitet. Inom

nationalekonomin finns en mängd studier som visat på betydelsen av konkurrens för ökad effektivitet. I Mueller [1989, kap. 14] redovisas till exempel ett stort antal studier som visar att icke-konkurrensutsatt offentlig verksamhet i de flesta fall är ineffektivare än motsvarande privata konkurrensutsatta verksamheter.

41

kan tjäna som ett incitament för enskilda lärare att jobba hårdare, medan den högre lönenivån på sikt attraherar kompetens till yrket.14 På kort sikt kan däremot högre löner innebära en ekonomisk belastning för enskilda skolor.

En effekt som visat sig vara betydelsefull när det gäller företag i olika branscher, och troligtvis också gäller för skolor, är att konkurrens, via en urvalseffekt, leder till en uppgradering av den genomsnittliga produktiviteten i den bransch företaget tillhör. I en konkurrensprocess kommer nya aktörer in samtidigt som andra, mindre konkurrenskraftiga, företag tvingas lämna marknaden. (Se exempelvis Caves, 1998, för en översikt.)

5.2.2 Negativa konkurrenseffekter Ett potentiellt problem med att tillåta konkurrens, antingen från andra offentliga skolor och/eller från privata alternativ, är att utbildningskvaliteten i vissa skolor kan minska som en konsekvens av att de mest studiebegåvade studenterna väljer de bättre konkurrerande skolorna. Det är inte självklart att konkurrens får denna effekt men risken finns, eftersom engagerade elever och elever med engagerade föräldrar tenderar att lyckas bättre i skolan. Samtidigt är denna grupp sannolikt också mer benägen att göra ett aktivt val av skola. Om vissa skolor förlorar en stor grupp studiemotiverade elever kan det ha negativa effekter av två skäl. Dels finns en risk att andelen resurskrävande elever ökar, samtidigt som det inte är självklart att resurstilldelningen ökar i motsvarande grad. Om så sker beror på hur det kommunala ersättningssystemet fungerar. Dels kan studiemotiverade elever ha ett positivt inflytande på andra elever. 15 Om de studiemotiverade eleverna försvinner så försvinner också denna positiva peergroup effekt.

På samma sätt kan de bästa lärarna välja att gå över till konkurrerande skolor om dessa erbjuder bättre arbetsvillkor. Inte heller detta är en nödvändig följd av ökad konkurrens, utan beror till stor del på hur de kommunala skolorna agerar i den nya situationen. Risken för att duktiga lärare ska söka sig till nya skolor finns dock och är kanske särskilt stor om negativa effekter 14

Rapp [2000] finner att lärare arbetar mer intensivt då konkurrensen ökar och Vedder och Hall [2000] och

Hoxby [1994, 2000] visar att lönerna tenderar att öka. 15

Epple och Romano [1998] visar teoretiskt att detta är en möjlig effekt. Att duktiga elever har en positiv

påverkan på svagare elever har bland annat framkommit i en studie av Arnman och Jönsson. (Se sidan 14 i ESO, 1994, för en kort sammanfattning av deras resultat.)

42

uppstått på grund av att andelen studiemotiverade elever minskat i en skola. Kvaliteten på utbildningen kan då sjunka i dessa skolor.

Båda de ovanstående problemen kan bli särskilt allvarliga om kommunen inte förmår anpassa sina kostnader efter den nya konkurrenssituationen. Om friskolor etableras så minskar självfallet antalet elever i de kommunala skolorna, om inte elevunderlaget ökar. Om kommunen inte då drar ner på administration, lokalkostnader, lönekostnader och andra overheadkostnader kommer detta att negativt påverka anslagen för pedagogiskt material och ersättning till lärare.

5.2.3 Hur påverkar konkurrens från friskolor den kommunala skolan? Vilka effekter är då störst på skolmarknaden, de positiva eller de negativa konkurrenseffekterna? Eftersom det svenska skolpengs- och friskolesystemet är unikt i det avseendet att det vänder sig till samtliga barn oavsett familjeinkomster, etnisk tillhörighet, klasstillhörighet, tidigare utbildningsprestationer etc. är det av intresse att studera. Det har gjorts flera studier på området och de visar att de fristående skolorna och konkurrensen från dem snarare har en positiv inverkan på de offentliga skolornas prestationer än omvänt. Tabell 5.4. Sammanställning av svenska studier om hur fristående skolor påverkar den kommunala skolan vad gäller elevprestationer Författare Sandström, Mikael, Bergström, Fredrik (2005) Waldo, Staffan (2002) Ahlin, Åsa (2003)

Rapport School Vouchers in Practise. Competition Will Not Hurt You Efficiency in Public Education Does School Competition Matter?

Waldo, Staffan (2006)

Competition and Public School Efficiency in Sweden

Resultat Konkurrens från fristående skolor har lett till att kommunala skolor blivit bättre på att utnyttja sina resurser och därigenom lyckats höja undervisningskvaliteten. Konkurrens från fristående skolor har en positiv inverkan på utbildningseffektiviteten i offentliga skolor. Ökad konkurrens mellan skolor har statistiskt signifikanta positiva effekter på elevers grundskoleresultat i matematik, däremot kan inga signifikanta effekter påvisas i svenska och engelska. Elever med invandrarbakgrund och särskilda behov tenderar att gynnas mer av konkurrens mellan skolor än andra elever. Statistiskt signifikanta resultat kan inte påvisas för att andelen elever som går i fristående skolor påverkar de offentliga skolornas resultat.

43

I ovanstående undersökningar har kommuner med en hög andel friskoleelever jämförts med kommuner med en liten andel friskoleelever i syfte att studera deras resultatutveckling. Det verkar alltså som att den ökade konkurrensen kan öka effektiviteten inte bara hos de nya konkurrenterna, utan även i de offentliga skolorna. För att behålla elever och attrahera nya tvingas skolorna att vässa sig och erbjuda det bästa utbildningsalternativet. I Skolverkets rapport Skolor som alla andra, där effekterna av fristående skolor i systemet utreds, uppges att skolchefer i kommuner med en hög andel friskolor bedömer att den ökade konkurrensen bidrar till pedagogisk utveckling i skolorna.

5.3 Med konkurrens mot toppen Det finns en hel del att göra för att ytterligare förbättra utbildningskvaliteten i gymnasieskolan. För att konkurrensprocessen skall fungera på bästa sätt är det viktigt att det finns god informationstillgång för att samtliga parter ska kunna fatta rationella beslut. Föräldrar, elever, skolledare och arbetsgivare behöver vara välinformerade om vilka skolor som är bra respektive mindre bra och varför vissa skolor lyckas bättre än andra skolor med att få fram både elevernas och skolornas fulla potential.

En förbättrad utvärdering av den svenska skolan kombinerat med att utvärderingsresultaten görs lättillgängliga för allmänheten skulle bidra till att det blir lättare för föräldrar och elever att bilda sig en uppfattning om vilka skolor som är bra och vilka skolor som är mindre bra. Detta skulle i sin tur skicka tydliga signaler till de skolor som har problem och därmed på ett naturligt sätt initiera förändringar. Förbättrad information om hur väl olika skolor uppnår viktiga mål skulle också göra det möjligt för skolledningar att lära sig av mer framgångsrika skolor. Skolledningarna skulle också kunna lära sig att undvika de misstag andra skolor gjort. Sammantaget skulle en förbättrad insikt om vad som kännetecknar bra respektive mindre bra skolor bidra till att de positiva sidorna av konkurrensen stimuleras.

En förutsättning för att skolledningen på ett konstruktivt skall kunna möta konkurrensen och lära av utvärderingar är att de ges stor frihet att organisera skolan och att planera utbildningen. Då kan den experimentprocess som kännetecknar en väl fungerande konkurrensutsatt marknad fungera.

44

För att konkurrensen ska fungera väl är det också viktigt att det är möjligt både att starta nya skolor (entry) och att lägga ned existerande skolor (exit). Entry och exit är betydelsefullt, eftersom båda företeelserna stimulerar konkurrensen. Nya skolor utmanar etablerade skolor. Risken att en skola tvingas dra ner eller lägga ner verksamheten skapar starka incitament att undvika detta utfall och därmed tvingas skolledningarna att ständigt se över och förbättra den utbildning som erbjuds. Idag kan det diskuteras om så verkligen är fallet, eller om kommunala så kallade problemskolor snarare får ökade budgettillskott för att komma tillrätta med sina problem.

Det har även i många andra sammanhang framkommit att det experimenterande som kännetecknar konkurrensprocessen och som bland annat tar sig uttryck i entry och exit av företag och organisationer är betydelsefullt för en positiv utveckling av produktionen av varor och tjänster. Det finns anledning att misstänka att konkurrens även på utbildningsmarknaden skulle innebära ett större inslag av experimenterande, vilket i sin tur skulle kunna bidra till en bättre ekonomisk utveckling i stort.

Möjligheten att starta skolor är, genom finansieringsreformen i början på 1990-talet, relativt god, vilket inte minst ökningen av fristående skolor återspeglar. Det är dock problematiskt att skolpengens storlek varierar mellan olika kommuner. För att ytterligare stimulera konkurrensen kan det finnas anledning att göra det mer lönsamt att starta och driva skolor samt att införa en enhetlig skolpeng över landet.

Att också göra nedläggning av skolor eller utbyte av skolledning till ett realistiskt scenario är viktigt, inte minst för de skolor som inte, trots dåliga utvärderingar, försöker förbättra den utbildning som erbjuds. Till viss del kommer detta att ske av sig själv då föräldrar och elever, om de får god information om förhållandena i en skola, kommer att välja andra skolor. Då nedläggning av skolor kan komma att drabba enskilda elever kan det finnas anledning att tillse att nedläggningar av skolor sker på ett sådant sätt att eleverna drabbas så lite som möjligt. En metod kan vara att tidigt göra problemskolor medvetna om att skolledningen riskerar att ersättas eller att skolan kan läggas ned, om inte omfattande förändringar genomförs. Om föräldrar och elever tidigt också får del av denna information kan de, om de anser det vara nödvändigt, undersöka andra alternativ.

45

Det är av stor vikt att landets kommuner inser att den kommunala skolverksamheten kan behöva krympa när fler friskolor etableras. Tidigare hade kommunerna i stort sett monopol på tillhandahållande av grund- och gymnasieutbildning. När denna situation ändrats är det självklart att andelen elever som går i de kommunala skolorna minskar. När fler elever går i friskolor kommer färre elever att gå i kommunala skolor, om inte elevunderlaget ökar. Kommunerna måste då anpassa sin organisation, såväl på skolnivå som på förvaltningsnivå. Sker inte en sådan anpassning kan det få negativa effekter för utbildningen i de kommunala skolorna. Kapitel 5 sammandrag: - De fristående gymnasieskolorna har utvecklats starkt sedan skolreformen 1992. Idag går 15 procent av de svenska eleverna i en fristående gymnasieskola. I Stockholms län är andelen 27 procent. -

Trots att de program som har störst andel elever som går på fristående gymnasium återfinns bland de yrkesförberedande programmen, som i allmänhet har elever med lägre betyg, är den genomsnittliga betygspoängen högre på de fristående gymnasieskolorna än de kommunala.

-

Ökad konkurrens på skolmarknaden kan ha både positiva och negativa effekter. Flera akademiska artiklar visar dock att ökad konkurrens från fristående skolor har en positiv effekt även på de kommunala skolor i regionen.

-

Ökad konkurrens kan leda till ökad effektivisering av gymnasieskolan, eftersom det gynnar attraktiva skolor med hög utbildningseffektivitet, medan sämre skolor tvingas lämna marknaden.

46

6 Slutsatser I denna rapport har den svenska marknaden för gymnasieutbildning studerats ur några olika perspektiv. När slutsatserna nu ska sammanfattas och utvecklas görs detta i form av en så kallad SWOT-analys. Detta är ett verktyg för att strukturera de styrkor, svagheter, möjligheter och hot som branschen för gymnasieutbildning står inför, se figur 6.1.

Figur 6.1 SWOT-analys

SS

Styrkor Interna faktorer

WW

Svagheter

OO

Möjligheter Externa faktorer

TT

Hot

6.1 Styrkor Den svenska gymnasieutbildningen har många styrkor. Övergången till gymnasieskolan är hög, nio av tio elever går vidare till ett ordinarie gymnasieprogram efter avslutad grundskola. När även det individuella programmet inkluderas är övergångsfrekvensen hela 98 procent. Gymnasiet är uppbyggt som en enhetsskola där samtliga program, oavsett om de är yrkesinriktade eller studieinriktade, ryms under samma tak. Eftersom samtliga program innehåller ett antal kärnämneskurser, som tillsammans ger grundläggande behörighet till högskolan, blir även elever från de yrkesinriktade programmen behöriga till högskolan efter avslutad gymnasieutbildning. Det gör det också relativt lätt att byta programinriktning efter påbörjad gymnasieutbildning.

En annan styrka är att gymnasieskolans läroplan sedan den senaste skolreformen 1994 är målrelaterad. Syftet med detta är att ge skolorna pedagogisk frihet så länge målen uppnås, dock utnyttjar skolorna sällan denna frihet.

47

Den svenska friskolemodellen är i internationella sammanhang relativt unik. Privata aktörer har goda möjligheter att starta gymnasieutbildning och elever kan välja vilken skola de vill gå i. Därmed torde det ske en positiv utrensning på gymnasiemarknaden, eftersom fler elever söker till de bra skolorna medan de mindre bra får minskat elevunderlag. Idag går 13 procent av samtliga gymnasieelever i fristående skolor. Den svenska gymnasiemarknaden kan därför i viss utsträckning och framför allt i vissa regioner anses vara en konkurrensutsatt marknad. Konkurrens ger normalt upphov till kostnadseffektivisering och kvalitetsförbättring.

6.2 Svagheter Gymnasieutbildningen i Sverige har dock även svagheter. Trots den höga övergångsfrekvensen till gymnasieskolan klarar knappt sju av tio elever sina gymnasiestudier på utsatt tid och ungdomsarbetslösheten är även i internationell jämförelse mycket hög i Sverige. Samtidigt återkommer signaler från svenska högskolor och universitet om att förkunskaperna hos högskolestudenterna sjunker. Även om marknaden har börjat konkurrensutsättas dominerar de kommunala gymnasieskolorna fortfarande kraftigt och den kreativa innovationsprocess som kännetecknar andra konkurrensutsatta branscher har inte riktigt kommit igång i skolbranschen. På fria marknader experimenterar företag normalt med olika koncept, produktionsprocesser, kvalitetsnivåer, priser etc. för att utveckla sin verksamhet och kunna ge det bästa erbjudandet.

Ett annat problem är att betyg används som en kvalitetsstämpel, trots att det är skolorna själva som sätter betygen. När elever ska välja skola är en av de faktorer som de faktiskt kan få opartisk information om, just de genomsnittliga betyg som skolorna presterar. Detta behöver dock inte vara ett relevant mått och det av flera skäl. För det första har skolorna incitament att sätta för höga betyg. För det andra tar höga betyg inte nödvändigtvis hänsyn till bakomliggande faktorer som kan påverka elevernas prestationer. För det tredje behöver höga betyg inte vara liktydigt med att den utbildning som eleverna får också efterfrågas på arbetsmarknaden. För att åtgärda denna problematik finns det behov av bättre kvalitetsmått och informationsspridning av dessa. Bättre information gör att elever kan fatta bättre beslut, att skolor kan lära av varandra och att skolan kan utvecklas på ett sådant sätt att den understödjer de krav som finns på arbetsmarknaden.

48

I detta sammanhang kan det också påpekas att det finns stora skillnader mellan svenska gymnasieskolor vad gäller effektivitet. Idag är sambandet mellan kostnader och resultat svagt. Skolor kan i större utsträckning lära av varandra för att öka sin effektivitet, men det måste också skapas tydligare incitament för att verkligen göra detta. Idag är den information som elever får när de ska göra sitt gymnasieval baserad på reklammaterial från skolorna. Detta skapar incitament att konkurrera med faktorer som egentligen inte är relevanta för utbildningen. Det är inte ovanligt att skolor lockar elever med gratis körkort, biobiljetter och bärbara datorer istället för att fokusera på utbildningen och vilka framtidsutsikter den ger. Det är heller inte helt lätt för skolorna att lära av framgångsrika exempel och förändra verksamheten eftersom det saknas material för jämförelse.

Hur kan då informationen förbättras? Några metoder kan vara fler nationella prov, utomstående utvärderingsinstitut, ranking av skolor och bättre spridning av den information som redan idag faktiskt finns hos Skolverket. Sveriges kommuner och landsting har genom sin rapport Öppna jämförelser 2007 – Grundskolan tagit ett första spadtag för att underlätta benchmarking mellan grundskolor och man planerar att under 2008 ta fram ett liknande verktyg för gymnasieskolan. Det är dock viktigt att det i ett sådant verktyg görs jämförelser på programnivå både vad gäller kostnaden och resultatet eftersom jämförelserna annars blir missvisande. Det behövs också mer analyser av hur det går för elever efter det att de har lämnat gymnasieskolan, det vill säga av hur bra utbildningen egentligen är på att ge eleverna de kunskaper de behöver senare i livet. Ett problem på kort sikt är att det tar tid innan olika skolor har skaffat sig ”varumärken” som säger något om skolans kvalitet. På konkurrensutsatta marknader lär sig kunderna över tiden vilka företag som levererar prisvärda produkter och tjänster och vilka som inte gör det. Liknande processer kommer med all sannolikhet även att känneteckna skolan framöver, men det är viktigt att dessa varumärken skapas på rätt grunder.

6.3 Möjligheter Vi lever idag i ett kunskapssamhälle och utbildningsbranschen har goda framtidsutsikter. Det finns goda utsikter för framgångsrika koncept att utvecklas och växa, både i Sverige och internationellt, men man måste också våga ge branschen utrymme att fungera som andra kunskapsintensiva branscher på en konkurrensutsatt marknad. Skolorna måste ha relativt goda möjligheter att utforma ett utbildningserbjudande som är konkurrenskraftigt, det vill säga skolledningen måste ha en relativt hög grad av frihet att utforma utbildningens innehåll. 49

I och med att skolan är avgiftsfri är möjligheten att arbeta med innehållet det konkurrensmedel som skolan och dess ledning framförallt kan använda sig av. Låt oss exemplifiera denna tanke med hur företag på andra marknader agerar. Ett mindre kunskapsproducerande analysföretag konkurrerar sannolikt på marknaden genom att fokusera på sin kärnverksamhet (att analysera en viss typ av frågeställningar). Dock kräver de flesta uppdrag kompetens utanför kärnområdet, exempelvis enkätundersökningar, fokusgrupper, inköp av speciell information, speciell kompetens för att svara på någon delfråga, men också verksamhet som administration, städning och ekonomihantering. För många företag är det naturligt att köpa upp dessa kompetenser från andra företag som är specialiserade på sina respektive områden. En väl fungerande marknad kännetecknas av arbetsspecialisering där företag köper varor och tjänster av varandra och en ständigt återkommande fråga för företag är vilken verksamhet som ska upprätthållas inom företaget och vad som ska köpas in från andra företag. Ytterst handlar det om vilken strategi som förväntas vara mest lönsam.16

Om denna tanke överförs till skolan skulle gymnasieskolor så länge verksamheten uppfyller läroplanens mål och skolans budget kunna sätta ihop ett attraktivt ”utbildningspaket” genom att köpa in kompetenser. Utvecklingen skulle sannolikt gå från Skola XX mot Skola YY i figur 6.2.

16

Inom nationalekonomin diskuteras denna avvägning inom det forskningsområde som kallas ”Industrial

organisation”. En viktig och banbrytande artikel inom området är Coase (1937 se översättning i Coase 1992 kap 2, Varför finns företag?). Enligt Coase är det de så kallade transaktionskostnadernas storlek som bestämmer i vilken utsträckning företag upprätthåller en verksamhet inom företaget och när det väljer att köpa upp samma verksamhet på marknaden.

50

Figur 6.2 Bolagiseringens påverkan på skolstrukturen

a) Skola XX Ämne A

B

C

D

E

b) Skola YY Ämne A

B

C

D

E

Istället för att upprätthålla alla kompetenser inom skolan (Skola XX) skulle skolorna, på samma sätt som på andra marknader välja att ha egen kompetens (lärare) inom vissa områden och köpa in kompletterande kompetenser inom de områden som ligger utanför skolans kärnkompetens. Kärnkompetensen skulle vara de områden där skolan vill profilera sig. Konkret skulle detta innebära att en viss skola satsade på exempelvis svenska, samhällskunskap och matematik och erbjöd undervisning i dessa ämnen av lärare som är direkt anställda av skolan. Ämnen som språk, gymnastik, slöjd mm skulle kunna utföras av externa bolag som skolledningen har valt att hyra in. Det skulle också resultera i en ökad flexibilitet i gymnasieskolan. Skolan skulle kunna köpa in nischad undervisning som idag inte kan erbjudas eftersom elevunderlaget är för litet för att täcka en heltidstjänst. Dessutom skulle skolan i större utsträckning kunna anpassa sin verksamhet efter elevintresse och storleken på elevkullarna. Läraryrket skulle få fler utvecklingsmöjligheter då det skulle uppkomma fler potentiella arbetsgivare och större möjligheter att specialisera sig i sitt yrke. Sammantaget skulle det stödja en kreativ innovationsprocess som i förlängningen skulle gynna individer, arbetsmarknad och samhällsekonomin i stort.

Det finns dock potentiella problem med denna typ av utveckling. Skolledningar är inte vana att upphandla tjänster externt och en del av lärarkåren skulle säkerligen ha svårt att anpassa sig till den nya modellen. Det skulle även uppstå en större osäkerhet eftersom det finns risk för att utbildningsföretag inte levererar det som har avtalats eller att företaget exempelvis går i konkurs under terminen. Detta problem finns å andra sidan redan idag, då lärare kan bli sjuka, byta arbete eller helt enkelt inte leverera tillfredsställande undervisning. 51

Ett annat kontroversiellt förslag som skulle kunna utveckla gymnasieskolan är att applicera offertförfarande på gymnasieutbildningen. Antag att det finns en skola som både är ineffektiv (dyr per utbildningsplats) och presterar dåliga resultat. En så kallad problemskola, helt enkelt. Idag ges dessa skolor ofta extra insatser, men ett sätt att hantera ett komplext problem i andra sammanhang är att gå ut med en offertförfrågan eller arkitekttävling. Problemet presenteras och olika aktörer får lämna förslag på lösningar som uppfyller de kriterier som satts upp och ange till vilket pris de kan leverera tjänsten. Den aktör som lämnar bäst förslag får uppdraget. I skolans värld skulle detta många gångar uppfattas som kontroversiellt, samtidigt som det är ett helt normalt och framgångsrikt förfarande i de flesta andra branscher inklusive delar av utbildningsbranschen.

Sammantaget skulle en utveckling mot ökad frihet och nytänkande på skolmarknaden kunna leda till att utbildningsmarknaden fungerar bättre. Om elever och föräldrar dessutom får bättre information om olika skolors erbjudanden kommer de positiva sidorna av den konkurrens som redan idag finns mellan skolor att förstärkas.

6.4 Hot Ett hot mot ovanstående scenario är konkurrensbegränsande förslag. Ett annat kan vara ovilja till förändring. Om svenska skolor inte förstår att man verkar på en allt mer konkurrensutsatt marknad är det många som kommer att få problem genom att eleverna väljer bort dessa skolor. Samtidigt är det viktigt att skolorna också ges större möjligheter att förändras och att skolorna faktiskt tar vara på den frihet de får att utvecklas. Idag är det många skolor som följer den gamla processtyrda läroplanen för att uppfylla de mål som finns uppsatta i den nya målstyrda läroplanen istället för att utnyttja den pedagogiska frihet som faktiskt erbjuds. För att skolan ska kunna effektiviseras och bli bättre krävs det att den kreativa innovationsprocess som kännetecknar utveckling kommer igång. Det är också oerhört viktigt att elever som väljer till gymnasieskolan har tillgång till relevant information att basera sitt val på så att valet inte görs på felaktiga grunder.

Ett tredje hot för gymnasieutbildningen är om den inte fångar upp och anpassar sig till arbetsmarknadens och den eftergymnasiala utbildningens behov. Utbildning handlar inte bara om att tillfredställa företagens krav, men om det skall finnas resurser för en god utbildning även i framtiden gäller det att eleverna får kunskaper som det finns efterfrågan på och som bidrar till den ekonomiska tillväxten. 52

7 Referenser Ahlin, Åsa (2003). Does School Competition Matter? Coase, R. (1992). Företaget, marknaden och lagarna (Ratio Stockholm) Epple, D. och Romano, R.E. (1998). Competition between private and public schools, vouchers, and peer-group effects. (American Economic Review 88) Hoxby, C.M. (1994). Do private schools provide competition for public schools? (NBER, National Bureau of Economic Research, Working paper series, Department of Economics, MIT) Hoxby, C.M (2000). Does competition among public schools benefit students and taxpayers? (American Economic Review 90) Leibenstein, H. (1966). Allocative Efficiency vs. X-Efficiency (The American Economic Review, vol. 56, nr. 3) Mueller, D.C. (1989, kap. 14). Public Choice II: A Revised Edition of Public Choice (Cambridge Surveys of Economic Literature) Rapp, C.G. (2000). Agency and choice in education: does school choice enhance the work effort of teachers? (Education Economics 8 ) Sandström, Mikael, Bergström, Fredrik (2005). School Vouchers in Practise. Competition Will Not Hurt You SCB (2007). Utbildningsstatistisk årsbok 2005 Skolverket (2004). Grundskolan i blickpunkten, sammanfattning och slutsatser från Nationella utvärderingen av grundskolan 2003 Skolverket (2005). Väl förberedd? Arbetsledare och lärare bedömer gymnasieutbildades färdigheter – En utvärdering av gymnasieskolan utifrån mottagarens perspektiv Skolverket (2007). Provbetyg – Slutbetyg – Likvärdig bedömning SOU (2006:102). Samverkan för ungas etablering på arbetsmarknaden Svenskt Näringsliv och KK-stiftelsen. Företagens kompetensbehov – en utmaning för Sverige Sveriges Kommuner och Landsting (2007). Öppna jämförelser 2007 – Grundskola Tirole, J. (1997). The Theory of Industrial Organisation (MIT Press) Vedder, R. och Hall, J. (2000). Private school competition and public school teacher salaries (Journal of Labor Research 21)

53

Waldo, Staffan (2002). Efficiency in Public Education Waldo, Staffan (2006). Competition and Public School Efficiency in Sweden www.eurostat.com www.ofsted.gov.uk www.standardandpoors.com www.skolverket.se

54

Bilaga 1: Standard & Poor’s School Evaluation

55

56

57

58

59

60

61

Bilaga 2: Exempel på hur oberoende informationsmaterial om en gymnasieskola skulle kunna se ut För att ge elever bättre information att basera sitt gymnasieval på skulle en sammanställning av information om svenska gymnasieskolor och de program som där erbjuds liknande det som presenteras här kunna göras. I informationsmaterial av det slag som här föreslås bör det göras en sammanställning av de demografiska och socioekonomiska förutsättningar skolan har, hur finansieringsbilden ser ut samt vilka resultat som uppnås. Detta bör göras på programnivå för att kunna göra rättvisa jämförelser med andra skolors utbildningar. Dessa värden sätts i relation till läns- och riksgenomsnittet. Här presenteras också om skolan utmärker sig på något sätt, exempelvis genom att erbjuda speciella utbildningsinriktningar, om de arbetar med särskilda pedagogiska metoder, om man satsar särskilt på något specifikt område, om det finns något särskilt problemområde som man arbetar med och i så fall hur, etc. Trots att större delen av dessa uppgifter troligen finns insamlade hos Skolverket är det svårt att plocka fram relevant, jämförbar information, vilket är anledningen till att uppgifterna inte finns sammanställda i denna bilaga.

En rapport av detta slag ska vara relativt kort, för att fylla sitt syfte, att ge en snabb översiktlig bild av skolan och den verksamhet som utförs där som sedan kan användas för att jämföra utbildningen som erbjuds med andra alternativ. Tyngdpunkten i denna sammanställning bör ligga på kvantitativa data eftersom de kan hållas kortare och skolorna själva brukar vara bra på att lyfta fram aspekter av mer kvalitativt slag i sitt informationsmaterial.

Kungsholmens Gymnasium, Stockholms Stad – en sammanställning för år 2006 Rapporten inleds med en kort presentation av gymnasieskolan, med fördel skriven av skolan själv. Här presenteras också om skolan utmärker sig på något sätt, exempelvis genom att erbjuda särskilda utbildningsinriktningar, näringslivssamarbete, utlandsutbyte, om man arbetar med särskilda pedagogiska metoder, om man satsar särskilt på något specifikt område och om det finns något särskilt problemområde som man arbetar med och i så fall hur, etc. Denna del kan med fördel fokuseras på hela skolan.

62

I denna del kan det också vara relevant att informera om hur många elever som går på skolan, vilka program som skolan erbjuder samt hur elevfördelningen ser ut med avseende på bakgrundsfaktorer.

Rikssnitt

Stockholms Län

Kungsholmens Gymnasium

Andel kvinnor Andel elever med utländsk bakgrund Föräldrarnas sammanvägda utbildningsnivå

Naturvetenskapliga programmet, Kungsholmens Gymnasium Här presenteras det specifika programmet närmare. Här jämförs också det aktuella programmet med andra likartade program i länet och i riket. Syftet med detta är att hjälpa eleven att avgöra hur bra utbildningskvaliteten är.

Resultat Rikssnitt samtliga gymnasieprogram

Rikssnitt, NV-program

Stockholms Län, NV-program

Kungsholmens gymnasium, NVprogrammet

Genomsnittlig betygspoäng Andel som nått målen i samtliga ämnen Andel med slutbetyg inom 4 år Genomsnittlig betygspoäng, kursprov Svenska A Genomsnittlig betygspoäng, kursprov Engelska A Genomsnittlig betygspoäng, kursprov Engelska B

Resurser Här presenterar vilka resurser som investeras i utbildningen och hur de fördelas. Även här ges uppgifterna på programnivå, eftersom olika utbildningar är olika kostsamma att producera. Här presenteras även några andra resursindikatorer, såsom andel lärare med pedagogisk examen, genomsnittligt antal elever per lärare, genomsnittligt antal lärarveckotimmar per elev

63

etc, för att ge eleverna och deras föräldrar möjlighet att informera sig om faktorer som de lägger särskilt värde vid.

Rikssnitt, samtliga program

Rikssnitt, NV-programmet

Stockholms Län, NV-programmet

Kungsholmens gymnasium, NV-programmet

Total kostnad per elev Kostnad per elev exklusive lokaler Genomsnittlig undervisningskostnad per elev Andel lärare med pedagogisk utbildning Antal lärare per 100 elever Genomsnittligt antal lärarveckotimmar per elev

Elever efter avslutad gymnasieutbildning I denna avslutande del bör det presenteras några indikatorer på hur väl gymnasieutbildningen förbereder eleverna för det fortsatta studie- och arbetslivet. Vilka indikatorer som kan visa på detta bör diskuteras, men här presenteras några tänkbara uppgifter.

Rikssnitt, samtliga program

Rikssnitt, NV-programmet

Andel 20-åringar med fullföljd gymnasieutbildning Övergångsfrekvens till högskolan Arbetslöshet bland elever med avslutade studier Genomsnittlig lön tio år efter avslutad utbildning.

64

Stockholms Län, Kungsholmens NV-programmet gymnasium, NV-programmet