Utrikesdepartementet - Regeringens webbplats om mänskliga

Utrikesdepartementet

Mänskliga rättigheter på Cypern 2005

1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna Situationen för de mänskliga rättigheterna på Cypern är idag relativt gynnsam men förblir ändå otillfredsställande så länge inte Cypern-konflikten får en politisk lösning. Många av de problem som förekommer har sitt ursprung i öns delning genom den turkiska arméns ockupation av öns norra del 1974. Problem, vid sidan av frågor relaterade till den långvariga politiska konflikten, är våld mot och diskriminering av kvinnor. Fall av polisbrutalitet har också rapporterats. Många av de förbättringar avseende mänskliga rättigheter som har genomförts på Cypern de senaste åren har sin grund i den fortlöpande anpassningen till EU. Republiken Cypern har antagit en nationell plan för bekämpning av rasism och diskriminering. På norra sidan har situationen också förbättrats sedan en ny ledning med ökad demokratisering på programmet tog över i början av år 2004. 2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om mänskliga rättigheter - Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter ratificerades i april 1989. Det första tilläggsprotokollet om individuell klagorätt ratificerades i april 1992. Det andra tilläggsprotokollet om dödsstraffets avskaffande ratificerades i september 1999. - Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter ratificerades i april 1969. - Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering ratificerades i april 1967. - Konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering mot kvinnor ratificerades i juli 1985. Tilläggsprotokollet om individuell klagorätt ratificerades i april 2002. - Konventionen mot tortyr ratificerades i juli 1991. Det fakultativa tilläggsprotokollet om förebyggande av tortyr undertecknandes i juli 2004.

2 - Konventionen om barnets rättigheter ratificerades i februari 1993. Tilläggsprotokollet om handel med barn, barnprostitution och barnpornografi undertecknades i februari 2001. - Cypern är part i flyktingkonventionen sedan 1963. - Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna ratificerades 1962. 3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr Vare sig den regeringskontrollerade eller turkcypriotiska sidan av Cypern sanktionerar politiska mord eller avrättningar. Ej heller har politiskt motiverade försvinnanden rapporterats på senare tid. Slaveri förekommer ej. Polisväsendet bär ansvaret för lagens efterlevnad i både den regeringskontrollerade delen och den norra delen av Cypern. Polismakten på regeringssidan är underställd civil kontroll men kritiseras då och då i media för brutalitet och korruption. Polismakten i norr är underställd den turkiska armén, vilket innebär att den är undantagen politisk kontroll. Trots EU-kritik förekommer inget samarbete mellan polisen på de båda sidorna om demarkationslinjen, vilket försvårar kampen mot kriminalitet och påverkar medborgarnas rättstrygghet. Både den cypriotiska författningen och turkcypriotisk så kallad basic law förbjuder tortyr. Fall av inhuman behandling har emellertid rapporterats från fängelser på såväl den norra som den södra delen av ön. Fängelserna på bägge sidor uppfyller generellt sett internationella krav, dock med vissa undantag. Enligt den regeringskontrollerade sidans ombudsmannaämbete får fångar med psykiska problem inte lämplig vård. Det förekommer ofta att fångar fällda för mindre brott blandas med tyngre belastade interner. På den norra sidan finns det ingen separat förvaring av ungdomsbrottslingar. Också på den södra sidan förekommer klagomål på förhållanden i fängelserna särskilt vad gäller behandlingen av narkomaner. 4. Dödsstraff Dödsstraff förekommer inte på Cypern. 5. Rättssäkerhet På båda sidor garanteras grundläggande rättssäkerhet genom ett oberoende domstolsväsende och en fungerande rättsordning. Denna bygger på brittiska traditionella rättsprinciper såsom att oskuld antas fram till domslut, öppna och rättvisa rättegångar, samt rätt till överklagan. Enligt lag har alla åtalade, som inte har råd med egen advokat, rätt till offentlig försvarare. Uppgifter från US State Department har emellertid gjort gällande att turkcypriotisk polis i vissa fall bryter mot regelverket, bland annat genom att inte tillåta närvaro av försvarsadvokat vid första förhör av en misstänkt.

3

Det finns inga speciella domstolar för till exempel säkerhets- eller politiskt betingade brott på någondera sida av ön. Tidigare kunde civila i vissa fall ställas inför militär domstol på den turkcypriotiska sidan Det föreligger inga uppenbara skillnader mellan mäns och kvinnors tillgång till rättsväsendet. Det grekcypriotiska ombudsmannaämbetet inrättades 1991 och har mottagit ett stigande antal klagomål. 2002 uppgick de till 1 543 och 2003 till 1 840. Från maj 2004 är ombudsmannen även diskrimineringsombudsman. 6. Personlig frihet Inga klagomål om godtyckliga frihetsberövanden har registrerats, även om det förekommer att asylsökande hålls inlåsta. Cyperns regering förbjuder tredjelandsmedborgare att anträda ön från annat territorium än det regeringskontrollerade. Sedan Cypern blev medlem av EU står det EU-medborgare fritt att anlända eller avresa från ön varhelst de önskar. Det har dock förekommit att regeringssidan till synes godtyckligt nekat utlänningar att besöka den norra sidan. Den 23 april 2003 beslöt de turkcypriotiska myndigheterna att öppna övergången vid stilleståndslinjen utanför Ledra Palace för dagsbesök (senare utökat till tre dygn) för grekcyprioter till den norra sidan och för turkcyprioter till den södra sidan. Av de förra krävdes att de företedde pass och fyllde i ett besöksvisum. En särskild övergång för bilar öppnades med hjälp av FNstyrkan UNFICYP ett par veckor senare. Utifrån principen om fri rörlighet för alla medborgare välkomnade den grekcypriotiska regeringen öppningen, men kritiserade kravet på att grekcyprioter skulle behöva visa pass när de besökte sitt eget land. De turkcypriotiska myndigheterna har gradvis lättat på kraven och tillåter nu grekcyprioter besöka norra sidan med enbart ID-kort och utan begränsning i tiden. Ytterligare ett par övergångar har sedan dess öppnats men rörligheten mellan norr och söder är fortfarande inte obehindrad. Turkcyprioter har svårigheter att resa till andra länder om de använder resedokument utfärdade av Turkiska Republiken Norra Cypern, TRNC, som endast godtas av Turkiet. Istället använder de flesta resedokument från Turkiet eller Republiken Cypern. Turkiet godtar emellertid ej att turkcyprioter använder sig av pass utfärdade av Republiken Cypern för vidarebesök till tredje land. Grekcyprioterna har numera möjlighet att besöka Turkiet utan förhandsvisering och även använda sig av hamnarna på norra sidan.

4 De i samband med den turkiska invasionen försvunna grekcyprioterna, de så kallade missing persons, är en av de mest angelägna frågorna för regeringssidan. Information om de försvunnas öde är ett oavvisligt krav från grekcypriotiska politikers sida, oberoende av partifärg. Också myndigheterna på Turkcypern efterfrågar turkcyprioter som försvann under första delen av konflikten 196374. Undersökningskommittén som granskar frågan om försvunna personer består av representanter från FN, samt den grek- respektive turkcypriotiska sidan. Kommitténs arbete har aktiverats det senaste året. Nya gravplatser med kvarlevor har påträffats. Dessa kommer att DNA-analyseras i ett laboratorium som etableras i buffertzonen. Den turkiska arméns invasion av öns norra del 1974 orsakade ett allvarligt flyktingproblem då ungefär var tredje turkcypriot och grek-cypriot tvingades lämna sina hem om de befann sig på "fel" sida. De 180 000-200 000 grekcypriotiska och 35 000-53 000 turkcypriotiska flyktingarna i respektive delar förefaller numera vara väl integrerade, varför problemet numera är av politisk, snarare än av humanitär natur. Enligt FN-källor lever cirka 500 grekcyprioter och 165 kristna maroniter - vilka redan före självständigheten 1960 valde att bli betraktade som grekcyprioter kvar på nordsidan. Minst 1 000 turkcyprioter är bosatta i söder och bortåt 10 000 pendlar dagligen över demarkationslinjen för att arbeta där. Sedan 1974 har mellan 60 000-120 000 personer (uppgifterna varierar), från det turkiska fastlandet bosatt sig på den turkcypriotiska delen av ön. Som konsekvens härav har öns demografiska balans förskjutits, vilket försvårar en politisk lösning av Cypernfrågan. 7. Straffrihet Straffrihet förekommer i regel inte. Det har dock hänt att polisövergrepp inte lett till någon påföljd. Som framgår ovan har straffrihet också varit resultatet av bristande polissamarbete mellan norr och söder 8. Yttrande- och mediafrihet Yttrande- och mediafrihet är lagstadgad. Någon officiell censur finns inte, men smädelse av nationen och statsöverhuvudet i norr kan fortfarande beivras. TV-kanalerna på bägge sidor är dock dominerande av staten eller regeringspartierna varför oppositionens synpunkter får mindre utrymme. På den turkcypriotiska delen av ön finns 11 dagstidningar, två statsägda, åtta privatägda och två radiostationer i universitetsregi. Vidare har allmänheten tillgång till två statsägda och tre privatägda TV-stationer. På den grekcypriotiska sidan finns sju dagstidningar, en veckotidning och sex större månadstidningar. Ett flertal privata TV- och radiostationer försöker konkurrera

5 med sina statsägda motsvarigheter. Internationella TV- och radiosändningar är tillgängliga på bägge sidor av ön. Tillfälliga reserestriktioner har ibland införts för på Cypern verksamma journalister. Bland annat har den grekcypriotiska regeringen vägrat turkiska journalister som anlänt till ön från den norra sidan att besöka den södra och vice versa. På båda sidor föreligger förenings-, församlings- och religionsfrihet Europarådets parlamentariska församling konstaterade dock i resolution 1333 år 2003 att Turkiet och de turkcypriotiska myndigheterna fortsatte att kränka de i den turkcypriotiska delen bosatta maroniternas och grekcyprioternas rätt att utöva sin religion, att bedriva undervisning och, med generell innebörd, att ha tillgång till sin egendom. Förhållandena har emellertid något förbättrats efter regeringsskiftet i norr 2004. Vandalisering av och bristande respekt för kulturarvet förekommer på bägge delarna av ön. 9. De politiska institutionerna Enligt författningen från 1960 är Cypern en republik med ett flerpartisystem, en exekutiv president och ett folkvalt parlament. Konstitutionen upphörde att gälla efter oroligheterna 1963 och öns båda delar styrs sedan 1974 av skilda förvaltningar. På grekcypriotisk sida hålls såväl president- som parlamentsval vart femte år. Valen är allmänna och hemliga. Enligt författningen tillåts turkcyprioter enbart att rösta i valet till vicepresident och på turkcypriotiska parlamentskandidater, vilket på grund av den rådande politiska situationen i praktiken innebär att turkcyprioter i de regeringskontrollerade områdena ej har möjlighet att utöva sin rösträtt. Regeringen överväger emellertid ett lagförslag för att normalisera detta. Medborgarna på Turkcypern väljer ledare och representanter till en ”nationell församling” vart femte år eller oftare. Grekcyprioter, maroniter och armenier som bor i norr tillåts inte delta i turkcypriotiska val men har möjlighet att dels rösta fram egna byrepresentanter, dels att delta i grekcypriotiska val men måste då bege sig till den södra delen för att utöva denna rättighet. Den turkiska militärens inflytande på den norra delen av ön begränsar utrymmet för den demokratiskt valda regeringens maktutövning.

6 Inga märkbara skillnader råder mellan kvinnors och mäns valdeltagande och valbarhet, men såväl kvinnor som landets samtliga minoriteter är underrepresenterade i det politiska livet på bägge sidor av ön. 10. Rätten till arbete och relaterade frågor Den registrerade arbetslösheten på den grekcypriotiska sidan uppgår till drygt 3 procent av den arbetsföra befolkningen. Lagstiftning på bägge sidor förespråkar lika lön för lika arbete, något som med vissa undantag efterlevs i praktiken. Samtliga arbetare på bägge sidor har rätt att bilda och ansluta sig till fackföreningar. Omkring 80 procent av den grekcypriotiska arbetsstyrkan är ansluten till självständiga fackföreningar. Mellan 50 och 60 procent av privatanställda och samtliga offentligt anställda på den turkcypriotiska delen av ön är fackligt anslutna. Rätten att strejka accepteras av bägge sidor. Ett undantag är dock poliser och militärer. På den regeringskontrollerade sidan har poliser bara möjlighet att gå med i föreningar som har rätt att förhandla men inte att strejka. Samtidigt har, enligt uppgift från US State Department, arbetsgivare på den turkcypriotiska sidan obegränsad rätt att anställa ersättande arbetskraft, något som effektivt undergräver strejkrättigheten. Tvångsarbete är förbjudet på båda sidor av ön. Rapporter gör emellertid gällande att betydande kvinnohandel för prostitution förekommer. På sydsidan söker man komma till rätta med detta problem genom lagstiftning och ökad poliskontroll. Det är emellertid oklart hur framgångsrika dessa ansträngningar är och det finns betydande tolerans för "kabareternas" verksamhet. Den regeringskontrollerade sidan har anpassat hälso- och säkerhetslagarna på arbetsplatsen till det inom EU rådande regelverket. Enligt US State Department har liknande åtaganden uteblivit på den turkcypriotiska sidan, och existerande hälso- och säkerhetsregler efterföljs sporadiskt. 11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa Vad gäller tillhandahållande av hälsovård och till detta relaterade tjänster såsom bostäder och sociala tjänster förekommer ingen av myndigheterna sanktionerad diskriminering. Enligt UNDP:s Human Development Report 2005 har samtliga cyprioter (100 procent) tillgång till tillfredsställande hälsovård samt dricksvatten. Antalet läkare per 100 000 invånare är 298. Medellivslängden uppgår till 78 år. Turkcyprioter som också är medborgare i Republiken Cypern har rätt till hälsovård på den södra sidan där kvaliteten generellt är högre.

7 12. Rätten till utbildning Över 13 procent av Republiken Cyperns statsbudget går till utbildning. På den regeringskontrollerade sidan är utbildningen gratis upp till 18 år. Skolgången på bägge sidor är obligatorisk upp till 15 år. Den genomsnittliga läskunnigheten för personer över 15 år är 97,1 procent. Trots förbättrade levnadsförhållanden för grekcyprioter och maroniter bosatta på den norra sidan finns där ingen tillgång till utbildning på grekiska över gymnasienivå, varför många föräldrar tvingas skicka sina barn till den södra delen för högre utbildning. Under 2004 har ett grekiskspråkigt gymnasium med den nya turkcypriotiska regeringens tillstånd inrättats i norr, vilket utgör ett litet men viktigt steg framåt. Antalet elever utökades något skolåret 2005. FN har emellertid inte lyckats i sina försök att upprätta en turkiskspråkig skola i Limassol där det finns ett 50-tal turkisktalande barn i skolåldern. Den nya regeringen i norr har under det gångna året reviderat skolböckerna. De nya versionerna ger numera en betydligt mer objektiv bild av öns turbulenta historia. En liknande revision av skolböckerna har inte ägt rum på den grekcypriotiska sidan. 13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard Minimilönen ligger högre på den regeringskontrollerade sidan än på Turkcypern, då levnadsstandarden där generellt är betydligt högre. I söder ligger den på USD 742 men är ändå inte tillräcklig för en tillfredsställande levnadsstandard. Lönerna för de fackligt anslutna är emellertid avsevärt högre än miniminivån. På den turkcypriotiska sidan uppgår minimilönen till omkring 200 USD (föremål för kontinuerliga förändringar beroende på inflationen). Ej heller denna inkomst är tillräcklig för att uppnå en tillfredsställande levnadsstandard i norr. Månadsinkomsten för en outbildad turkcypriotisk arbetare uppgår till omkring 420 USD. Klyftan i ekonomiskt avseende är alltså stor mellan den rikare södra och den fattigare norra delen. Till den turkcypriotiska ekonomiska stagnationen bidrar EU:s handelsrestriktioner baserade på ett beslut av Europadomstolen 1994, enligt vilket export från norra delen av Cypern endast kan ske med ursprungsoch sanitetsintyg utfärdade av den folkrättsligt erkända administrationen i söder. Detta har lett till att den export som tidigare skett från Turkcypern inte längre kunde äga rum. Sedan turkcyprioterna röstat ja till FN-planen i folkomröstningen den 24 april 2004 beslöt EU:s ministerråd uppdra åt kommissionen att föreslå åtgärder för att häva turkcyprioternas isolering. Denna sammanställde två förordningar, en om finansiellt bistånd och en om direkt handel. På grund av grekcypriotiskt motstånd har emellertid ingen av

8 dessa förordningar ännu kunnat antas. EU har sökt att få till stånd, hittills med begränsad framgång, handel mellan norr och söder över demarkationslinjen genom den så kallade gröna linjen-förordningen. Republiken Cypern upptar 29:e plats i UNDP:s human development index (i jämförande syfte ligger till exempel Portugal på 27:e, Grekland på 24:e och Sverige på 6:e plats). OLIKA GRUPPERS SITUATION 14. Kvinnans ställning Kvinnor åtnjuter allmänt samma rättigheter som män på öns båda sidor. Författningen innehåller inga diskriminerande element, däremot förekommer en viss traditionsbunden diskriminering av kvinnor. Tidigare ansågs enligt turkcypriotisk 'lagstiftning' mannen vara familjens överhuvud och hade rätt att avgöra var familjen skulle bo. Detta, tillsammans med tidigare regler om att turkcypriotiska kvinnor inte hade rätt att gifta sig med icke-muslimer, ändrades i och med en ny lag 1998. Vidare förbättrades kvinnans rättigheter i samband med skilsmässa där bägge parter numera försäkras åtminstone 30 procent av gemensamma tillgångar. Cypriotisk lagstiftning kräver lika lön för lika arbete. På den turkcypriotiska sidan har dock kvinnor verksamma inom jordbruks- och textilsektorerna generellt lägre löner i förhållande till männen. 49 procent av arbetsför kvinnlig befolkning är verksam på arbetsmarknaden. Hustrumisshandel är ett stort problem som i allt större utsträckning väcker uppmärksamhet i samhällsdebatten. Trots att det tack vare en ny lag från 2000 blivit lättare att göra polisanmälan är det fortsatt få fall av misstänkt hustrumisshandel som når grekcypriotisk domstol. Statistiken över hustrumisshandel har emellertid förbättrats de senaste åren. Lagstiftningen har också ändrats så att fall av hustrumisshandel ej längre är att betrakta som familjedispyter utan blir föremål för straffrättsligt åtal. En frivilligorganisation med jourtelefon för misshandlade kvinnor samt en kvinnojour är verksamma i Nicosia. På den norra sidan av ön väcker frågan om hustrumisshandel liten uppmärksamhet eller tystas ner. Få fall av hustrumisshandel når domstol. Påtryckningar från familjen och kvinnans ekonomiska beroendeställning anses vara de huvudsakliga orsakerna till att existerande lagstiftning har haft liten effekt. Ett center för att ge skydd och stöd åt misshandlade kvinnor tvingades

9 stänga år 2000 då alltför få kvinnor sökte sig dit. Det låga antalet besökare antogs bero på en rädsla bland kvinnorna att bli upptäckta av sina män. Tvångsmässig prostitution, i strid mot lagen, förekommer på båda sidor av ön. Ofta är offren asiatiska och östeuropeiska kvinnor som anställs på barer och nattklubbar under falska förespeglingar (se ovan). Människohandel - trafficking - utgör ett växande problem på ön. Det finns ingen lagstiftning mot sexuella trakasserier på den regeringskontrollerade sidan. På norra sidan är sexuella trakasserier förbjudet enligt lag. Frågan väcker dock liten uppmärksamhet. 15. Barnets rättigheter Både den grekcypriotiska regeringen och de turkcypriotiska myndigheterna respekterar barnets rättigheter. Minimiåldern för anställning på båda sidor av ön är 16 år. På den turkcypriotiska sidan kan emellertid minderåriga anställas som lärlingar vid 15 års ålder. Tvångsarbete för barn är förbjudet enligt lag. Under år 2001 anpassade den grekcypriotiska regeringen det rättsliga ramverket beträffande barn till inom EU rådande regler. Detta innebär bland annat höjda böter för brott mot lagen om barnarbete samt ökat statligt främjande av kulturella och idrottsliga aktiviteter för minderåriga. Den nedre gränsen för militärtjänstgöring är 18 år på båda sidor. 16. Olika befolkningsgruppers situation Författningsenliga eller andra rättsliga mekanismer förbjuder diskriminering på båda sidor av ön. Lagstiftningen är generellt respekterad. Grekcyprioter och maroniter bosatta på norra sidan, och till viss del turkcyprioter som bor på södra sidan förhindras dock från att fullt ut åtnjuta sina rättigheter enligt Europakonventionen. 17. Diskriminering på grund av sexuell läggning Säkra uppgifter om homosexuellas situation på Cypern finns inte att tillgå. Någon officiell diskriminering förekommer ej. Under 2000 togs de element bort i Cyperns lagstiftning om homosexuella som tidigare kritiserats av Europarådet. 18. Flyktingars rättigheter Cypern har tillträtt FN:s flyktingkonvention. Cypern samarbetar generellt med UNHCR när det gäller det växande antalet asylsökande som kommer till landet, nu högst per capita i EU. Den regeringskontrollerade sidan antog under

10 2000 en ny asyllagstiftning i linje med 1951 års FN-konvention om flyktingstatus. Lagstiftningen innebär bland annat att behandling av asylsökanden stegvis överförs från UNHCR till den cypriotiska regeringen. Detta har föranlett regeringen att upprätta en myndighet för flyktingfrågor. Kritik har förekommit mot de asylsökandes levnadsvillkor och den långa behandlingstiden av deras ärenden. Frågan har ställts om behandlingen utgör brott mot internationella överenskommelser, främst EU:s direktiv. Flyktingar som anlänt till den turkcypriotiska sidan har med hjälp av lokalt verksamma enskilda organisationer kunnat presentera sina fall hos UNHCR. 19. Funktionshindrades situation I juli 2000 antogs ny lagstiftning vad gäller funktionshindrades rättigheter. Lagen fastslog bland annat principen om icke-diskriminering, arbetsrättsliga reformer, viss positiv särbehandling vad gäller anställning samt finansiella medel för transport till arbetet. På den turkcypriotiska sidan ska varje arbetsgivare anställa åtminstone en funktionshindrad per 25 anställda. Denna lagstiftning är dock föremål för bristfällig efterlevnad. Detta gäller även för den grekcypriotiska lag som förespråkar att nybyggda offentliga lokaler samt turistinrättningar skall vara anpassade till funktionshindrade personer. ÖVRIGT 20. Oberoende organisationer för mänskliga rättigheter På båda sidor arbetar såväl inhemska som internationella organisationer för mänskliga rättigheter under stor frihet. De flesta organisationer är inriktade på den andra sidans påstådda eller verkliga kränkningar av minoriteters rättigheter. Organisationer med ett bredare mandat har emellertid bildats under senare år, bland annat för att öka medvetandet om våld i familjen samt för att följa upp anklagelser om polisbrutalitet. Viktigast på den grekcypriotiska sidan är Committee for the Restoration of Human Rights throughout Cyprus och på den turkcypriotiska sidan The Turkish Cypriot Human Rights Committee. 21. Fältverksamhet eller rådgivning på området mänskliga rättigheter UNHCR är verksamt på Cypern.