VÅRT DOP - Tro och teologi

VÅRT DOP Livets Gud, tack för att du genom dopet förenar oss med Kristus i hans död och uppståndelse. Hjälp oss att dag för dag leva i vårt dop och mogna i vår tro. I Jesu namn. Amen. Sedan skall jag bestänka er med rent vatten och göra er rena. Ni har orenat er med alla era avgudabilder, men jag skall göra er rena. Jag skall ge er ett nytt hjärta och fylla er med en ny ande. Jag skall ta bort stenhjärtat ur kroppen på er och ge er ett hjärta av kött. Med min egen ande skall jag fylla er. Jag skall se till att ni följer mina bud och håller er till mina stadgar och lever efter dem. Ni skall få bo i det land jag gav era fäder. Så skall ni vara mitt folk, och jag skall vara er Gud. (Hes 36:25-28) Vet ni då inte att alla vi som har döpts in i Kristus Jesus också har blivit döpta in i hans död? Genom dopet har vi alltså dött och blivit begravda med honom för att också vi skall leva i ett nytt liv, så som Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet. Ty har vi blivit ett med honom genom att dö som han skall vi också bli förenade med honom genom att uppstå som han. Vi vet att vår gamla människa har blivit korsfäst med honom för att den syndiga kroppen skall berövas sin makt, så att vi inte längre är slavar under synden. Ty den som är död är frikänd från synden. När vi nu har dött med Kristus är vår tro att vi också skall leva med honom. Vi vet ju att Kristus har uppväckts från de döda och inte mer skall dö. Döden är inte längre herre över honom. När han dog, dog han bort från synden, en gång för alla. När han nu lever, lever han för Gud. Så skall också ni se på er själva: i Kristus Jesus är ni döda för synden men lever för Gud. (Rom 6:3-11) Bland fariseerna fanns en man som hette Nikodemos och var medlem av judarnas råd. Han kom till Jesus en natt och sade: "Rabbi, vi vet att det är från Gud du har kommit som lärare. Ingen kan göra sådana tecken som du utan att Gud är med honom." Jesus svarade: "Sannerligen, jag säger dig: den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike." 1

Nikodemos svarade: "Hur kan någon födas när han är gammal? Han kan väl inte komma in i moderlivet och födas en gång till?" Jesus svarade: "Sannerligen, jag säger dig: den som inte blir född av vatten och ande kan inte komma in i Guds rike. Det som har fötts av kött är kött, och det som har fötts av ande är ande. Var inte förvånad över att jag sade att ni måste födas på nytt. Vinden blåser vart den vill, och du hör den blåsa, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den far. Så är det med var och en som har fötts av anden." (Joh 3:1-8) Idag har vi kommit till en brytningstid i Kyrkans år. Om vi ser tillbaka på den första halvan av kyrkoåret så har vi passerat de stora högtiderna, jul och påsk och pingst. Vi har följt med Jesus när han kom ner till oss här på jorden och planterade frälsningens frö här i Kyrkan. Sedan blev han upphöjd till himlen igen vid Kristi himmelsfärd, och nu är han hemma i härlighet hos Fadern och Anden i den heliga Treenigheten, som vi firade i söndags på den stora Trefaldighetsdagen. Nu kommer det andra halvåret som handlar om dig och mig: Trefaldighetstiden, när vi får följa hur frälsningens frö växer inom oss genom livets alla situationer. Den första söndagen handlar just om det kristna livets början, om vårt dop. Och dopet är något som berör oss alla, eller hur? Det något som vi alla får vara med om: antingen blir vi framburna på ömma händer av dem som älskar oss, eller också kommer vi själva, på vacklande ben men vi längtar att få följa, eller också står vi nyfikna alldeles utanför och undrar: vad skulle det innebära för mig om jag skulle bli döpt? Vi har fått höra tre texter ur Bibeln som ger en rik belysning från olika håll av vad dopet innebär för dig och mig, och nu tänkte jag använda tre bilder för måla upp dopet utifrån de texterna. Dopet är en födelse, dopet är en förlovning och dopet är en frälsning. FÖDELSE Vi börjar med det här att dopet är en födelse. Dopet är ett fostervatten. Det är ett tecken på att någonting blir fött därinne i själen som inte fanns där förut: ett Kristusliv i helig Ande. Vår Herre Jesus sade: ”Ni måste bli 2

födda på nytt… Den som inte blir född av vatten och Ande kan inte komma in i Guds rike.” Och ”den som inte tar emot Guds rike som ett barn” – som tar emot och låter sig födas – ”kommer aldrig dit in” (Luk 18:17). Dopet är en födelse – och om det finns en födelse, förväntar man sig en fortsättning, eller hur? Tänk dig en mamma som kommer in på BB och föder ett barn, och sedan åker hon hem utan att bry sig om barnet är med eller inte! Vore inte det en konstig mamma? Och det är likadant med dopet. När det föds ett nytt liv, då är inte det en engångsupplevelse – det är en början på ett liv tillsammans. Det är det vi kallar att leva i sitt dop. Lilla katekesen säger om dopets betydelse att ”en ny människa dagligen skall framkomma och uppstå, vilken i rättfärdighet och helighet skall leva inför Gud evinnerligen”. Är inte det fantastiska ord – att vi får bära ett Kristusliv inom oss? Att du får ha en övernaturlig dimension i din själ, en gemenskap med den Gud som ser dig med samma blick som på Kristus, och så säger han till dig precis som till Jesus: ”Du är min älskade son, du är min älskade dotter. I dig har jag all min glädje.” (Matt 3:17) Men om man har ett litet liv så behöver det mat om det ska växa, eller hur? Jag tänker på hur småbarnsföräldrar får med sig tillväxtkurvor hem från mödravårdscentralen, så får de kolla: Lillen ska ha vuxit så och så mycket vid den och den tiden – och om inte, så är det något som är fel. Jag undrar om vi inte här skulle ta och pröva oss själva: hur väl tar vi hand om vår själ? Är du i kontakt med Kristuslivet därinne? Märker du att det växer inom dig? En liten behöver näring, närhet och beskydd. Tänk dig om ett barn ligger där och skriker – hungrig, frusen, övergiven! – men mamman vägrar lyssna, hon har så mycket annat som känns viktigare – karriär, kompisar, nöjen… så blir skriken blir svagare och svagare. Vad skulle det vara för en mamma? Vad tänker vi om henne? Men hur väl tar vi hand om våra själar? Tar vi hand om det Kristusliv som vi fått oss anförtrott i dopet? Det lilla livet behöver också näring, närhet och beskydd. Näringen får vi här genom Guds ord och den heliga nattvarden, närheten får vi genom bön och andlig gemenskap, och 3

beskyddet, det är att vi skyddar vår själ från allt som vi vet skadar den. Sådant vi vet att vi inte mår bra av att se, eller höra, eller vara med på. För om vi tar hand om det andliga liv som har fötts inom oss i dopet, då får vi känna hur det växer och fyller oss med godhet. FÖRLOVNING Det var dopet som en födelse. Men dopet är inte bara en födelse, dopet är också en förlovning. Aposteln Paulus skriver till församlingen i Korint: ”Jag har ju trolovat er med en enda man, Kristus, och vill överlämna en ren jungfru till honom” (2 Kor 11:2). Och Herren säger till dig genom profeten Hosea: ”Jag skall trolova mig med dig för evig tid, ja, jag skall trolova mig med dig i rättfärdighet och rätt, i kärlek och barmhärtighet. Jag skall trolova mig med dig i trohet, och du skall så lära känna Herren” (Hos 2:19-20). Det här är dopet i ett nötskal. Det är att gå över från ett tillstånd till ett annat, som en förlovning: från att vara singel till att vara i relation. Men det är likadant med en förlovning som med födelsen: man blir född för att leva det liv som kommer efter, och man blir förlovad för att sedan leva i en ständigt djupnande relation. Tänk dig om du träffar en kille och ser: ”Men oj, en ring på fingret, vad har hänt?” – ”Ja, jag har förlovat mig i helgen.” – ”Nämen vad roligt! Var är hon nu?” – ”Tja, det vet jag inte. Jag menade egentligen inget med det, jag tyckte bara det var en stämningsfull grej.” (De va la änna en tetig typ, eller?) Finns det sådana män som har så liten respekt för en tjejs känslor? Finns det människor som har så liten respekt för Gud att de går och döper sig utan att sedan mena något med det? Finns det föräldrar som har så liten respekt för Gud att de går och låter döpa sitt barn utan att sedan mena något med det? Herren säger: ”Jag skall trolova mig med dig i trohet, och du skall så lära känna Herren”. Herren är rak mot oss, och han förväntar sig att vi är raka tillbaka. Han är trogen, och vi blir trolovade för att leva med honom i trohet.

4

Sedan går det till på olika sätt i olika kulturer, eller hur? I vissa kulturer är det föräldrarna som ser till att barnen blir förlovade, i andra är det de unga som bestämmer själva. Och jag undrar om det inte är likadant med dopet: i vissa kyrkokulturer är det föräldrarna som låter döpa sina barn, i andra är det de unga som själva går fram till dopet. Men det viktiga är väl inte exakt hur man blev gift – det viktiga är väl att man är trogen och älskar den man är gift med? Trogen, det är ett viktigt ord. På hebreiska är det samma ord för tro och trohet. Det är två sidor av samma sak. Tror gör man inte bara med huvudet, utan framför allt med hjärtat och livet. Först tror vi att Jesus har lovat oss förlåtelse och frälsning, sedan tror vi på Jesus och litar på hans kärlek, och sedan är vi trogna mot honom i våra liv, i våra relationer och prioriteringar. Som aposteln Paulus sade om dopet: det gamla livet är dött och begravt. Nu lever vi för Gud, födda som hans barn och förlovade som hans brud. FRÄLSNING Och sedan, till sist: Födelsen ligger i det förgångna, när vi blev döpta. Förlovningen, det är nu, det tillstånd som vi lever i här på jorden. Men man blir ju inte förlovad för att förbli förlovad, eller hur? Förlovning är förväntan. Det är att se fram emot något: en fantastisk fest och att få bli förenad med den som älskar dig mer än någon annan här på jorden. Och på samma sätt får vi som döpta se fram i förväntan på den fullbordan och frälsning som väntar oss hos Gud i himlen. Och ditt dop är din biljett till den festen. Bibeln säger: ”Saliga de som är bjudna till Lammets bröllopsmåltid” (Upp 19:9). Dopet är din födelse, dopet är din förlovning, och dopet är din frälsning för dig som tror. Amen.

5